Rosengård är jättefint och det är bästa platsen i hela Malmö, tror jag.
Fokusgruppsintervju 2
De intervjuade mammorna har barn i olika åldrar, från småbarn till vuxna gifta barn. De flesta har två eller tre barn, två kvinnor har sex barn vardera och en har sju barn. De intervjuade bor huvudsakligen i Herrgården, nå- gon i Örtagården. Majoriteten är nöjd med sitt boende, förutom de som bor hos privata fastighetsägare på Herrgården. Flera skulle dock utifrån betraktas som trångbodda enligt nationella standarder. Deras livshistorier skiljer sig åt, men erfarenheter delas också genom boendet i Rosengård. Kvinnorna är kluvna mellan å ena sidan att trivas bra i Rosengård, å andra sidan pekar de på problem med fastighetsägare, myndigheter, skolan, segregationen och inte minst ryktet om stadsdelen. I alla samtal framkom- mer medvetenheten om omvärldens syn på dem själva, sina barn och sitt område. De upplever att de på olika sätt utmärker sig och blir behand- lade på ett annorlunda vis jämfört med ”svenskar”. I en väv av person- liga erfarenheter, gemensamma berättelser av händelser i Rosengård och strukturella analyser av deras position i samhället, framträder en bakgrund till ungdomarnas uppväxt. Beroende av vilka frågor vi väljer att ställa om området så kommer olika berättelser fram. Ett småbarnsförälderperspektiv på vardagen ger rätt likartad bild från många platser och vardagen beskrivs av en mamma som just ”vanlig”;
Alltså vardag…det är att gå till skolan och hämta barnet från skolan. Och sen hem och…laga mat och diska (skrattar) och leka med henne (dottern) och sånt. Precis som jag förmodar alla andra överallt har det. Vanlig vardag.
Fokusgruppsintervju 1
Men det finns också en annan berättelse där man ser sin vardag som ”spe- ciell” och utmärkande, där Rosengård med sitt mångkulturella uttryck är något annat än det ”vanliga”. I en poetisk beskrivning av Rosengård säger en kvinna så här:
Bästa blommorna som promenerar på Rosengård, det är invandrare. Och vi är varma människor, känsliga, och vi håller hand i hand. Vi har jättetrevligt här. Och nu, jag vet inte vilket land. Hon äter, och jag vet bara hennes namn, kan jag få lite bröd, javisst kom, vi sitter med kaffe, det spelar ingen roll hos oss.
Fokusgruppsintervju 2
Genom delade erfarenheter av migration utvecklas en solidarisk vardag enligt denna kvinna och hon menar att det gör Rosengård till en speciell plats. Även om inte alla uttrycker sig så poetiskt, så menar många att de i vardagen trivs och känner sig hemma i Rosengård, ibland just därför att det är ”annorlunda”;
”Härligt. Det är sant, alltså, ja, det är härligt.”, ”Jag trivs jättejättemycket här.”, ”Härligt”, ”Man är trygg i Rosengård tycker jag. Alltså man trivs jättemycket, man känner sig som i sitt hemland.”, ”Det är bra, det påminner om mitt hemland, ja.”
Fokusgruppsintervju 4
Ja här i Rosengård man känner sig som hemma, faktiskt. Och det som man skriver i tidningen, på tv, allt detta det bara de säger för att det är mycket känt område, många invandrare som bor i Rosengård, så dom har mer ögon just på det, faktiskt. Rosengård är som en blomma.
Fokusgruppsintervju 4
Jag älskar där jag bor. Jag älskar det stället. Hade jag inte trivts så hade jag flyttat. För länge sen.
A: Man känner att man känner alla här ute. Det är som en stor familj alltihopa.
B: Och man känner alla grannar. För det mesta så känner man alla sina grannar. Så ser man nån som ser obekant ut så vet man direkt att han är kanske säkert på besök här hos någon eller. Så är han inte härifrån alls. Så att man märker direkt. Man har för det mesta kontakt med sina gran- nar. Efter ett tag så börjar man till och med gå till varandra.
Fokusgruppsintervju 1
När jag kom till Rosengård, jag trodde det fanns många problem, många poliser, men jag ser ingenting, finns inget problem, inget. Det är lugnt.
Fokusgruppsintervju 2
Den bild som dessa kvinnor framställer är en plats av trygghet och igen- kännande, inte bara inom sin familj, utan i området litar de på varandra och utvecklar sociala band som betyder att man har stöd och hjälp av varandra. Den transnationella karaktären på platsen gör att man upplever att Herrgården och Rosengård avviker från mer ”svenska” områden, något som också gör platsen tryggare (jfr Listerborn 2005).
Jag går ut här i klockan två på natten ibland, från min tysta lägenhet, och jag vågar gå ut, men inte utanför Rosengård, till exempel på Mölle- vången eller på Kroksbäck, eller sånt andra områden, så jag vågar inte gå ut ensam./…/Dom tror att man vågar inte gå ut eller man vågar inte... eller, men faktiskt inte sant. Dom som lever här är.../…/Dom är trygga.
Fokusgruppsintervju 4
I flertalet trygghetsundersökningar framkommer att kvinnor uttrycker en större grad av otrygghet i sina bostadsområden än vad män gör, och att människor boende i storstäder och flerfamiljshus är otryggare än boende i småhus och på mindre orter (BRÅ 2007). Människor med sämre eko- nomiska resurser har både lägre tillit till samhället i stort, och en större upplevd otrygghet, än de med högre ekonomisk standard (Sandstig 2010). Människor födda i utlandet är mer otrygga än personer födda i Sverige (BRÅ 2007). Alla dessa statistiska undersökningar talar för att kvinnorna i Rosengård borde vara otrygga. Men istället pekar kvinnorna i samtalen på hur de känner sig hemma och trygga i att människor bryr sig om varandra där de bor. Kvinnorna ”sticker inte ut” i Rosengård och de gör att de känner sig trygga i sitt bostadsområde (se även Sixtensson 2009). Den upplevda tryggheten i området är intressant att reflektera över, för samtidigt som de uttrycker positiva känslor för Rosengård är några också benägna att vilja
flytta därifrån ifall möjlighet gavs. Deras trygghet i området ska kanske i första hand förstås i relation till hur de upplever att de blir respekterade och bemötta i resten av Malmö. Trygghet handlar till stor del om att känna sig hemma och passa in.
Denna positiva bild av Rosengård som ofta inleder samtalen i fokus- gruppsintervjuerna, kanske som ett uttryck av ett försvar gentemot förvän- tade attityder utifrån, skingras dock efterhand i beskrivningar av en mer komplicerad vardag i relation till olika myndigheter, som vi återkommer till senare i kapitlet. I relation till familj och vänner framkommer en rela- tivt harmonisk vardag där skola, läxläsning, fritidsaktiviteter och umgänge sätts i förgrunden.
Arbete, fritid och socialt liv
Även om mödrarna själva inte har vidareutbildat sig eller har kommit ut på arbetsmarknaden tycks det i de flesta fall gå bra för de vuxna barnen, som utbildat sig och/eller fått arbete. För de yngre barnen är skolan och fritidsaktiviteter i fokus, där idrott är den mest återkommande aktiviteten. Intervjuerna visar också att många är aktiva i olika föreningar. Moské- erna är ytterligare en mötesplats för några, men överlag anser de flesta att det finns alldeles för få, kostnadsfria, mötesplatser och arenor utanför hemmen. För småbarnsföräldrar är närmiljön viktig och lekplatserna blir lokala mötesplatser, men på vintern förefaller de flesta sakna bra platser att vistas på. Flickor tycks vara hemma i större omfattning än pojkar, som flera mammor menar är svåra att hålla inne i en liten lägenhet på kvällarna. Pojkarna vill inte heller umgås med sina vänner hemma på samma sätt som flickorna gör. Mammorna ser skillnaderna i hur flickor och pojkar rör sig delvis som en ”självklarhet” (pga. essentiella skillnader mellan könen), delvis som baserat på kulturella vanor där flickor i de länder de kommer ifrån sällan går ut ensamma på kvällarna. Däremot var både flickor och pojkar aktiva i fritidsaktiviteter på likartade premisser.
Mina barn de kommer hem. Har de några läxor så gör de sina läxor. De har sin data och så har de sin playstation. Eller så har de ingen lust, så är de ute med sina kompisar ute på gården och spelar fotboll. Eller de går till nån annan gård eller så där. Eller träffar släkten.
Fokusgruppsintervju 1
Ja min flicka hon är ju sex år. Och jag låter inte henne gå ut själv utan jag är alltid med. Så, jag har många väninnor som också har barn ju. Så att vi träffas då vi går på bio med barnen. Just nu när det är så här kallt så går vi på de här innelek ställena, ”Andys” och ”Skattkammaren” och
sånt å… vi går på ganska mycket ”Aqvakul”. Försöker hitta på nånting. Och sen har hon ju på somrarna, har hon ju kompisar på gården men det blir inte så mycket lekande på gården just nu.
Fokusgruppsintervju 1
Ja, man försöker hitta på nåt. Och sen har hon också, min dotter, hon går och dansar. Och sen så går hon och simmar också.
Fokusgruppsintervju 1
…hos mig det är speciellt, …de hälsar, berättar vad dom ätit och så. Sen hon gör sin läxa eller sitter vid datan en timme, tills maten är klar. Sen går hon tioåringen på aktivitet, hon spelar pingis … Och andra flickan hon spelar keyboard. Och vi, jag är med henne, hon är 10 år, hon går på dans i förening, och vi reser nästan varje vecka till Norrköping./…/ Och all annan tid hon har en arabisk flicka hon umgås med henne men hon är lite ute och vi har mycket att göra och jag har många kompisar som har barn och vi träffas hemma också och ibland går vi på bio och kommer ofta här i City Gross och jag sitter och dom kollar på leksaker och det är mitt system.
Fokusgruppsintervju 2
Min stora flicka hon går på gymnasium första klass, hon är 16 och ett halvt. Hon pluggar någon gång på biblioteket sen kommer hem. Mest dom är hemma. Den andra också, går till skolan, är tillbaka vid tre eller fyra, eftersom det är nu vinter, dagen är kort, dom kan inte vara ute när det blir mörkt./…/ Min pojke går och tränar fotboll, Mabi. Han går på tisdag, torsdag och fredag efter skolan och sen han är hemma. Vi har också en fotbollsplats här i gården.
Fokusgruppsintervju 2
A: Så åker man mycket till stranden och grillar. Försöker hitta på. Folkets park, Pildammsparken…
B: Ja, det är inte bara Rosengård hela tiden utan det är… faktiskt A: Vi har körkort (skrattar).
Fokusgruppsintervju 1
…min lilla flicka, hon är 10 år, och 4 år, min lilla son. Dom tittar på TV eller läser böcker eller leker många saker. Men inte går ut, stannar hemma bara. Finns inte, jag vet inte, kanske finns aktivitet ute men jag vet inte.
Fokusgruppsintervju 2
Mina barn går till fritids till klockan halv fem, fyra och trettio, nästan varje dag. Varje lördag dom går också på arabiska förening och läser mer,
arabiska, men dom (är fria) bara, under söndagar, och vi går tillsammans med min man, han kör upp (till) Rosengård, det är bra. Dom leker inte mycket där ute i Rosengårdsgården eller sådana. Det gillar jag inte, det vill jag inte, i alla fall. Dom är tvillingar tio och tio år, och lilla pojken är nästan, snart nio år.
Fokusgruppsintervju 4
Mina barn (går varje dag) lördag söndag är det sån läsning och från måndag till torsdag är det skrivning, och fredag är det ledigt.
Fokusgruppsintervju 4
Senare i kapitlet kommer vi in på den generella bristen på sysselsättning för större barn och ungdomar i området, men flera mödrar menar att det även gäller sysselsättning för yngre barn.
Alltså jag känner den här Drömmarnas hus, Tegelhuset. Men Tegelhuset, det är stora barn. Drömmarnas hus alltså det är några dagar, alltså det är inte alltid öppet. De öppnar efter klockan sex, så att våra barn dom är inte så vuxna att dom kan vara ute till klockan sex. Så ibland dom börjar klockan sex till åtta. Mina barn har redan sovit klockan sju. så (vi tjänar ingenting av den). Lördag, söndag så barnet behöver vara någonting ute alltså. Så därför dom brukar vara ute alltså med oss eller i gården. Det finns inte så mycket lekplatser ute. Det är iskallt ute nu.
Fokusgruppsintervju 4
Liksom de flesta småbarnsföräldrar har de svårt att hitta ”egentid” och umgås med sina väninnor;
A:…men man har sin man som kan passa barnen. Han får sitta med barnen så får man gå ut och träffa sina vänner (skrattar).
B: Jag brukar planera varje dag nästan. En…ja, en timme eller två tim- mar för mig själv där jag går ut och ja…gör nåt man med vänner eller nåt. För att komma ifrån lite.
Fokusgruppsintervju 1
A: Hemma hos varandra. Männen slängs ut, går på nån café eller nåt, så får kvinnorna träffas också och ha med barnen. Eller så får mannen låsa in sig i ett rum…
B: (skrattar) Ja men det är känsligt.
C: Annars så träffas vi bara kvinnor och så får mannen passa barnen. Så träffas vi bara kvinnor hos någon av oss.
Arbetsmarknaden är ett komplicerat område för många av dessa mödrar. Flera känner att de bara erbjuds tillfälliga anställningar som varken ger en framtid eller en bättre ekonomi.
A: Det är många som, liksom vi har pluggat här, vi kan svenska språket, vi har levt för det mesta här, vi kom bara när jag var två år, när jag kom hit. Så att när man går ut och vill bli del av samhället och visa att man finns och man vill jobba och vill inte vara på socialen och så, så är de väldigt tacksamma om du kommer som praktikant och jobbar: ´o du är trevlig, du jobbar, du sköter dig, du kommer i tid, du är trevlig bla bla bla.´ Sen när det gäller att få jobb så…
B: Jobba gratis eller så är de otrevliga mot dig./…/
A: Jag har försökt få jobb i flera år. Och jag har gått ut gymnasieutbild- ningen och jag har svenska språket och jag… jag är väldigt social mot kunderna och så… jag har visat det. Trots det så när det gäller faktiskt att anställa dig så vill de inte./…/ Och sen så blir man tvungen att leva på sin mans inkomst och nån annan bidrag som man får. Och vad är det för förebild för mina barn? Det är inte så bra förebild. Och då vill man inte… då tänker de inte… på att ja, jag ska bli som min mamma eller som min pappa att plugga vidare, göra det och göra det. Samhället hjälper inte så mycket. De trycker in… trycker längre ner bara. Du försöker bli delaktig men… alla vet. Jo `om du försöker och det lönar sig och det´. De bara snackar skit..
Fokusgruppsintervju 1
A: Jag har tagit emot många praktikplatser för att vi ska… för att de inte ska ha nån skäl att säga `nej du har ingen erfarenhet´. Så man har ändå jobbat gratis och gjort praktik på många olika ställen men till slut så får man ändå inget jobb. /…/Speciellt när man… när de ser att man har slöja. Ok, namnet kan de kanske ibland glömma bort men när man går ut och de ser slöja då blir de livrädda.
B: De tror att man är dum.
A: Ja, bara för att du har slöja så har du ingen hjärna att tänka med. B: Jag var en gång på jobbintervju och då var det… jag tror jag skulle sälja för nån stor företag. Och då sa hon som intervjuade mig… hon var… hon såg riktigt svensk ut men hon var halvirakier eller nånting. Hon sa `alltså jag bryr mig inte ifall personen som ska jobba hos mig är grön, gul eller var han kommer ifrån. Jag bryr mig inte´ Men hon sa det klart och tydligt för mig att `företaget som vi respresenterar, vet jag inte om de skulle acceptera att du är så eller så eller så´ Alltså några säger det rakt ut. Hon var trevlig men hon sa sanningen. Det är sant det är många stora företag… man är ju företagets ansikte utåt. /…/Så att ser man direkt nån slöja eller nån invandrare eller så, så vill man inte. Trots det så ser man många svenskar med skägg. Jag hade min arbets- förmedlare här nere på AiC. Han hade stort skägg, tjock mage. Magen
hängde alltså under tröjan på honom. Jag skulle aldrig ha anställt honom. Alltså hade nån invandrare gått till nån ställe och ville ha ett jobb med rufsigt hår och långt skägg och såsom han såg ut så hade inte nån anställt honom om han var invandrare. Men svensk, han har jobb. Det är konstigt.
Fokusgruppsintervju 1
A: Men ett jobb som de är villiga att ha en tjej med slöja, det är telefon- försäljare. För att då syns man inte. /…/Jag måste träffa folk. Och där jag vill jobba på ställen där man träffar folk då är man inte välkommen. B: Då får man inte det.
A: Man är välkommen att bara sitta och ringa.
Fokusgruppsintervju 1
När dom såg, på papprena att hon har lärt sig i Rosengårdsskolan, dom sa, nej, tyvärr, du ska inte jobba hos oss. Ja, dom ville inte.
Fokusgruppsintervju 4
A: Ja, på arbetsförmedlingen så börjar de hota direkt. `Tar du inte det här jobbat, du vet att jag kan skicka dig ända upp till Stockholm./…/ B: Ingen är glad över att få stöd från socialen, tror jag. För jag var själv inte glad när jag gick där, när jag fick stöd från socialen några månader. Det var jätte, alltså de var jättetaskiga när man pratade med dem. Ja, man mådde riktigt dåligt. Ja, man mådde riktigt dåligt./…/
A: Jag fick vara i ett projekt i åtta timmar bara för att inte sitta hemma. B: Ja, riktigt fängelse för alla föräldrar.
A: … för arbetslösa ungdomar. /…/. Och då var jag där åtta timmar. För det mesta satt vi på bara soffan och hade inget att göra. Men vi var… det är som ett fängelse. Men `ni måste vara här för att kunna behålla ert försörjningsstöd. Annars så får ni inte./…/
R: Ja men jag tror att de flesta föräldrar försöker komma ifrån det här och att de försöker hitta arbete och så. Men eftersom vi invandrar kvin- nor, speciellt vi som bär slöjor, har mycket svårare att kunna komma in i arbetsmarknaden. Så blir det, så får vi nöja oss med att mannen ska hitta ett jobb och försöker hjälpa till att mannen ska hitta ett jobb för att han ska kunna försörja familjen..
Fokusgruppsintervju 1
Det framkommer ur flera fokusgruppsintervjuer att kvinnor som bär slöja upplever det svårt att komma ut på arbetsmarknaden på grund av att de är muslimska kvinnor, dvs. att arbetsgivare helst inte anställer kvinnor med slöja. Att bli bemött utifrån sitt yttre är något som många återger och där deras utseende granskas hårdare än ”svenskars”. Deras exkludering från arbetsmarknaden gör att de själva säger sig få ett starkare beroende
av sin makes inkomst. Alternativet, att delta i projektåtgärder och andra verksamheter upplevs som ett slöseri med tid, frustrerade och förnedrande. När man inte kommer ut på arbetsmarknaden blir också de utbildningar man genomgått inaktuella och språket svagare.
Sedan jag fick första barnet har jag inte hittat jobb, sedan jag har läst data lingua, alltså kurs med data. Det finns inga jobb, sen jag hade väntat fem år, försökt att hitta jobb, det finns inte. Jag har läst restaurang och storhushåll. Jag har utbildningar. Jag har, alltså jag har försökt att ha utbildning för att hitta ett jobb, men det finns inte ett jobb, så jag vill vara hemma. Alltså jag satt sex till sju år hemma, så jag har glömt svenska. Jag har inte, alltså jag känner inte svenska kamrater eller någon- ting. Så bara med araber så jag har glömt helt jättemycket, svenska. Eller att vi var i gymnasiet vi har umgåtts med svenskar sånt. Så jag har börjat läsa igen så jag inte ska vara hemma om det inte finns ett jobb, så att det finns skolan som man bara uppfattar lite svenska, för att här är lite svenska, istället för att bara vara hemma.
Fokusgruppsintervju 4
De kvinnor som vi har intervjuat i fokusgrupperna är studerande på vuxenutbildningar och representerar således inte de kvinnor som har kom- mit ut på arbetsmarknaden eller haft möjlighet att satsa på sin karriär. De här negativa erfarenheterna av bemötande på arbetsmarknaden som just framkommer i fokusgruppsintervjuerna kan dock vara viktiga att ta i beaktande när man försöker förstå ungdomarnas syn på sina framtida yrkesmöjligheter.
Skolorna
En väsentlig del av det empiriska arbetet i denna rapport är hämtad från skolmiljöer och ungdomars erfarenheter där. Här ges en kompletterande