4 En hållbar vardag
4.1 Vardagsvillkor: mindre konsumtion, mer fritid
Den materiella konsumtionen har fortsatt att öka i snabb takt (se nedan), trots en debatt, både i media och bland människor i allmänhet, om att konsumtionen borde begränsas. Ofta är den debatten kryddad med en retorisk fråga om vi verkligen blir lyckligare av mer. Enligt psykologisk forskning är svaret på frågan nej (se t.ex. Layard 2005 och Brülde 2008). I ett hållbart samhälle måste dock konsumtions- budgeten stagnera eller t.o.m. krympa, eftersom skattenivån behöver höjas genom att vård och omsorg blir en större del av ekonomin.
83 Se Holmberg et al. (2011) om huruvida en klimatomställning behöver betyda minskat välbefinnande. Rapporten framhåller betydelsen av en kortare arbetstid för välbefinnandet; dessutom en stadsut- veckling med ett väl fungerande trafiksystem och en övergång till att konsumera mer tjänster.
Snabbt ökande konsumtion
Under perioden 1994–2007 har svenskarnas konsumtion ökat kraftigt på flera områden:84 – hushållskonsumtion utomlands + 100 %
– hushållsapparater + 125 %
– leksaker och sportutrustning + 145 % – bilar + 130 %
– motorcyklar, skotrar och mopeder + 180 % – telefoner och fax + 630 %
– TV, video, CD etc. + 430 %
Köpcentra fortsätter också att växa snabbt; på sju år ökade ytan med 44 % (2000–2007).
Till omställningen hör också att priserna för varor och tjänster successivt ”rättas till” efter deras miljöeffekter, genom att felriktade subventioner avskaffas och ge- nom hårdare skatter på miljöskadliga varor och tjänster. Samtidigt kan skatterna på arbete sänkas. Hushållsbudgeten måste också rymma en del av de investeringar som omställningen kräver, t.ex. för energisnåla bostäder och avgasfria bilar. I båda fallen kan omställningen i gengäld ge lägre driftskostnader.
Fakta om konsumtionen
Tre avgörande trender för konsumtionen redovisas i figur 13–15. För det första förändras mönstret: sedan 1980 har matens andel av hushållsbudgeten minskat med en tredjedel, medan ”fritid” ökat med två tredjedelar. Matens krympande andel är ett exempel på en spek- takulär effektivisering som kanske gått för långt på bekostnad av andra värden
84 Se Henrekson (2010). Avrundade värden. Om köpcentra:Centrumutvecklings Köpcentrumkatalog 08/09.
Figur 14. Konsumtionens fördelning (%) för olika inkomstdeciler 2007. Källa: SCB, egen bearbetning.
Figur 13. Konsumtionens fördelning på grupper 1980–2009. Procent. Källa: SCB (Statistisk Årsbok respektive år).
(se avsnitt 4.5). Bostaden står för den största andelen, vilket beror på ökande boendestan- dard men också på att det är svårt att effektivisera bostadsbyggandet på samma sätt som varor från industrin: bostäder kan inte krympas som elektronik, inte standardiseras och inte heller importeras från låglöneländer. Att en större del av konsumtionen används till fritid och kultur kan tolkas som att den ”fritt tillgängliga inkomsten” (”the discretionary income”, ut- trycket saknar etablerad översättning) har ökat.
Konsumtionsstandarden har höjts på alla områden eftersom den totala konsumtionen ökat; på femtio år har den trefaldigats; på tio år (1997-2007) har den ökat med 34 % i fasta priser (Sanne 2007, SCB). Därmed har man generellt kunnat unna sig att äta eller bo bättre. Många, särskilt ekonomer, vill också ifrågasätta att det skulle finnas en ”fritt tillgänglig in- komst”, eftersom hushållen normalt konsumerar sin inkomst (utom eventuellt sparande). Konsumtionen av resor och för fritidsändamål skulle då bara vara ett uttryck för deras prefe- renser (begreppet ”behov” används också men ofta slarvigt) och inte skilja sig från mat eller husrum – ingen utomstående har rätt att ha synpunkter på detta. Andra vågar hävda att det finns mindre viktig konsumtion. 85
Enkäter visar att ett av åtta hushåll har svårt att få ekonomin att gå ihop i dag.86 Det kan också tolkas som att de allra flesta anser sig kunna tillgodose sina önskningar. Inkomst- spridningen i Sverige är mindre än i de flesta länder (men växande). Trots detta spenderar den högsta decilen – de 10 % som tjänar mest – omkring tre gånger mer än den lägsta. Andelen av inkomsten som används för olika ändamål varierar däremot måttligt med in- komsten. Den enda påtagliga skillnaden gäller bostaden där de med lägst inkomst lägger 30–35 % men de med högst 20–25 %. Se figur 14.
De högavlönade lägger alltså motsvarande fler kronor på varje område (även bostaden). Deras CO2-utsläpp är också större, fyra gånger större för den högsta decilen än för den lägsta. Samtidigt varierar utsläppen med en faktor tre för samma inkomst, vilket antyder att individuell livsstil och vanor spelar stor roll (Alfredsson 2002). Alfredsson tonar dock ner förväntningar på att detta skulle betyda att man kan räkna med att minska utsläppen kraftigt. Svenskarna köpte 24 kg kläder 2007; en ökning från 15 kg 1994.87 Hälften av alla kläder i världen är tillverkade av bomull, som är en miljö- och resursmässigt tungt belastad gröda (se avsnitt 4.5).
De goda inkomsterna får också andra och ovälkomna följder. Alkohol har blivit ekono- miskt lättillgängligare, vilket främst påverkar ungdomar. Förmodligen gäller samma sak för narkotika: en av de tidigare spärrarna, den höga kostnaden, har släppt.88
85 NEF har i en europeisk enkät jämfört människors ekologiska fotavtryck från deras livsstil med den livstillfredsställelse de uppgivit. Enkäten visar att alla deltagare, alltifrån de som praktiserar ”one-
planet-living” (dvs. en globalt hållbar livsstil) till de vars fotavtryck är sju gånger större, visar samma
livstillfredsställelse (New Economics Foundation 2007; 34 000 deltagare men inte slumpmässigt ur- val).
86 Erika Pahne: Hushållsbarometern, våren 2011. Institutet för Privatekonomi.
87 Egentligen textil. Källa: Naturskyddsföreningen: Tyg eller otyg. Faktaunderlag Miljövänliga veckan 2007. Naturvårdsverket (2010) uppger 35 kg per person. Oavsett denna skillnad är ökningen från 1994 anmärkningsvärd.
Figur 15. Hushållens materiella tillgångar samt semesterresor 1975–2005. Frågan om tvättmaskin gäller tillgång i bostaden. Källa: SCB Levnadsundersökningar. Efter 2005 har dator och
Internetanslutning ökat så att i dag har över 90 % dator och tillgång till Internet. 89
Den materiella standarden i Sverige innebär att hushållen i stort sett tycks ha tillgång till den utrustning man anser sig behöva. Figur 15 visar t.ex. att nästan alla har frys, TV och video etc. Tillgången till tvättmaskin, fritidshus, båt och husvagn ligger på samma nivå år efter år och tillgången till bil ökar mycket långsamt, med 10 % sedan 1970-talet. Det kan tolkas som att en praktisk mättnadsnivå är nådd där angelägna önskemål är tillgodosedda. I flera enkäter har man funnit en tydlig gradering mellan det man har och det man behöver eller mellan det som anses nödvändigt, önskvärt respektive onödigt. Denna gradering för- skjuts efter hand så att föremål kan komma att inkluderas i vad som betraktas som nödvän- digt. 1998 ansåg t.ex. många fortfarande mobil vara onödigt och något man ej eftertrak- tade.90
Människor i allmänhet har alltså råd att shoppa. Vi byter allt oftare apparater: mobiltelefo- ner i genomsnitt efter 1,5 år, datorer efter 2 år91 , köksinredningar etc., och reparationer visar sig bli dyrare än nyköp – här är några exempel:
– Universitetssjukhuset i Lund har slutat att tvätta patienternas underkläder, eftersom det kostar dubbelt så mycket som att köpa nya (DN 2007-03-26).
– ”Tidigare hade vitvaror en livscykel på 10–12 år. I dag byter vi ut dem mycket of- tare, redan efter 4–6 år”, säger Christer Larsson, vd för Elon (DN 2007-03-07). – ”18–25-åringar är vår favoritmålgrupp, de byter telefon var nionde månad”, säger
Mats Holme, vd för MTB (mobilbranschens organisation) (SvD 2010-12-23).
Den nya fritiden
2030 bör vi, för att leva hållbart, förvärvsarbeta ungefär en fjärdedel mindre än i dag – som ett genomsnitt och rådande norm – och därmed ha betydligt mer fri tid. Detta kan bli minst lika omvälvande som ny vardagsteknik om tjugo år. Hur det tillämpas kommer rimligen att variera efter enskildas behov och arbetslivets krav,
89 SCB 2010: Privatpersoners användning av datorer och Internet 2010. 90 Se Sanne (2007). Källor: Halleröd (1993) och SCB/ULF.
91 3,6 miljoner mobiler såldes 2011 i Sverige med 9 miljoner invånare (uppskattningar av GfK; mailkon- takt 2011-09-28). I världen såldes år 2010 1600 miljoner mobiler, nästan en på var fjärde person.
alltifrån kortare arbetsdagar till årsväxlingar mellan intensivt arbete och längre ledigheter.
Men den ökade fria tiden kan alltså inte, som hittills, innebära ”more of the same” i form av resor, utrustning och annan konsumtion som förbrukar pengar och natur- resurser. Däremot kan den lätta på trycket för de tidspressade och skapa rum för sociala förändringar och nya beteenden. Mer tid till återhämtning. Mer tid att ägna åt sina barn och andra ”nära och kära”. Mer tid att förverkliga drömmar om skap- ande verksamhet utanför lönearbetet.
Det blir också lättare att underhålla sina ägodelar i stället för att köpa nytt och att välja sin konsumtion med större omsorg. Man kan laga mat från grunden i stället för att köpa färdiglagat, man kan välja att förflytta sig på ett långsammare men miljövänligare sätt – se vidare följande avsnitt; gör man så, intecknas givetvis en del av den nya fritiden.
Hur en ökad fritid (vid måttliga förändringar) skulle användas antyder en studie av ”tidselasticiteter” framför allt tycks det kunna öka utrymmet för att hälsa på vän- ner.92
Hur mycket kan då rymmas på tio timmar mer i veckan? Ett svar är att själv över- väga vad en ytterligare fri dag i veckan skulle betyda – sannolikt ganska mycket. Även om veckan har 168 timmar, så är ganska många uppknutna till nödvändiga sysslor (som att äta och sova), till kontrakterade (förvärvsarbete) och förpliktade sysslor som följer av gjorda åtaganden (som att ta hand om barn, hus eller hund) (efter Ås 1978). Ganska få timmar kan disponeras fritt. Därför kan ytterligare tio timmar i veckan göra stor skillnad. Även för samhällsgemenskapen även om bara en liten del av den vunna tiden skulle användas för utåtriktade samhällsinsatser. I dag upptar ”ideellt arbete” ungefär 4 timmar i veckan för de som är aktiva. Ändå motsvarar det omkring över 400 000 heltidsårsarbeten i föreningar, fritidsverksam- het och politiskt arbete – en mycket stor insats för att hålla ihop samhället.93
Ökar mer fri tid också välfärden? Svaret beror mycket på hur vi värderar olika aktiviteter. En del uppskattar sitt förvärvsarbete så mycket att de kan tycka illa om en arbetstidsförkortning. Man kanske också uppskattar bekvämligheten i att ha råd att köpa för att spara tid. Andra föredrar att göra saker själva framför att köpa. Trädgårdsarbete kan vara en dröm eller en plikt. Nørgård (2012) ser det obetalda
92 Se Sanne (2006). Även personlig tid och TV-tittande skulle öka, men procentuellt sett ökar ”hälsa på vänner” mest. Resultaten – som bygger på en studie av Gershuny 2002 om tidseffekter av datoran- vändningen – måste tolkas försiktigt. Det finns ännu inga analyser av effekterna av den franska refor- men med 35-timmars arbetsvecka, bara anekdotisk information (personlig kommunikation med Jean- Yves Boulin, IRIS-Université Paris Dauphine).
93 Svedberg et al. (2010). SCB Tidsanvändning 2000/01 anger 5–10 minuter per vecka för en genom- snittsperson för ”föreningsverksamhet” och att utövare använder i storleksordningen 2 timmar per vecka.
arbetet som en gren av den totala ekonomin, en ”amatörekonomi” med ett dubbelt inbyggt värde: den som snickrar en stol har både nöje av att tillverka den och att sedan använda den (att vara amatör betyder ju även att älska något).
Att människor får alla dessa möjligheter kan också påverka hälsoläget och sam- hällets service. Ett nytt tidsmönster kanske inte kan ”räknas hem” i sociala vinster och hälsovinster men erbjuder viktiga möjligheter: färre utslitna och utslagna och utbrända människor, vilket också kan minska samhällets vårdbehov. Föräldrar som kan ägna mer tid åt sina barn och ungdomar minskar behovet av barnomsorg och kanske också ungdomsproblemen. Fler vuxna som fritids- och idrottsledare kan minska risken att ungdomar kommer på glid vilket i dag också medför enorma samhällskostnader.