dokumentation och tillsyn artikel 7 och 8 samt bilaga
10.1. Verksamhetsutövarens övervakning, mätkrav m.m – artikel 7.1 och bilaga
del 1
Naturvårdsverket föreslår: Bestämmelser som reglerar verksamhetsutövarens skyldighet att övervaka utsläpp bör föras in i FMF i enlighet med del 1 i bilaga III till MCPD.
I artikel 7.1 anges att medlemstaterna ska se till att verksamhetsutövarna övervakar sina utsläpp i enlighet med vad som åtminstone följer av del 1 till bilaga III. Bilaga III del 1 består av sju punkter. Huvudregeln är periodiska mätningar, d.v.s. stickprov, med olika intervall beroende på storlek på anläggningen eller om drifttiden är begränsad. Mätningar ska ske av kolmonoxid samt de förorenande ämnen som det finns begränsningsvärden för på den aktuella anläggningen. De första mätningarna ska utföras inom fyra månader efter att anläggningen fått tillstånd, registrerats eller tagits i drift beroende på vilket datum som är det senaste.
Som alternativ till periodisk mätning kan kontinuerlig mätning krävas. Om
kontinuerlig mätning används ska verksamhetsutövaren kontrollera de automatiska mätsystemen minst en gång per år och informera tillsynsmyndigheten om detta. Tillsynsmyndigheten får även godkänna andra metoder för att fastställa
svaveldioxidutsläppen. Nedan beskrivs punkt för punkt. Punkt 1
Punkt 1 anger med vilket intervall de periodiska mätningarna ska ske.
Formuleringarna på engelska om mätning i punkten 1 är liknande dem i bilaga V del 3 punkten 3 IED där huvudregeln dock är kontinuerlig mätning. Den senare har genomförts som 24 § första stycket p 1 och 2 FSF.
Vi förslår att punkt 1 i del 1 i bilaga III MCPD genomförs med två bestämmelser i FMF. En för anläggningar som är större än 20 MW och en för de som är 20 MW eller mindre. Bestämmelserna formuleras med inspiration från 24 § FSF.
Punkt 2
Punkt 2 i bilaga III del 1 MCPD anger möjlighet till längre mätintervall för
anläggningar som har begränsad drifttid, såsom spets- eller reservanläggningar. Det finns i IED ingen motsvarighet till bestämmelsen. Med inspiration från MCPD har dock 24 § FSF från den 1 juli 2016 kompletterats med ett andra stycke enligt följande.
24 § …
Trots första stycket 1 och 2 får en mätning göras vid den senare tidpunkt som inträffar när anläggningen har varit i drift under högst 700 drifttimmar sedan den föregående mätningen, dock aldrig senare än ett år efter den föregående mätningen. Vi förslår att punkt 2 genomförs med liknande formulering som denna
bestämmelse i FSF men att bestämmelsen läggs i en egen paragraf. Totalt blir det två bestämmelser i FMF. En som kopplas till mätbestämmelsen för de mindre anläggningarna och en för de större.
Därutöver behöver i bestämmelserna läggas in de tidsgränser som i punkten 2 anges genom hänvisning till avsnitten 6.3 och 6.8. Vi bedömer att bestämmelserna ger uttryck för en lämplig avvägning mellan behovet av kontroll och administrativ börda för anläggningar med begränsad drifttid. I artikel 6.3, som gäller befintliga anläggningar, anges 500 drifttimmar per år som rullande femårsmedel, i artikel 6.8 som gäller nya anläggningar anges 500 drifttimmar per år som rullande
treårsmedelvärde.
Grundregeln för anläggningar som är 20 MW eller mindre är att mäta en gång vart tredje år. Om anläggningen har begränsaddrifttid gäller att mätintervallet blir högst 1 500 timmar där den periodiska mätningen ska utföras minst en gång vart femte år.
För anläggningar som är större än 20 MW är grundregeln att mäta en gång per år. Om anläggningen har begränsad drifttid gäller att mätintervallet blir högst 500 timmar där den periodiska mätningen ska utföras minst en gång vart femte år. Punkt 3
Bestämmelsen i punkt 3 a anger att mätningar endast krävs för föroreningar för vilka ett gränsvärde finns. Det följer av punkt 3 b att det undantaget inte ska gälla kolmonoxid.
Vi föreslår att detta införs i en bestämmelse i FMF som också anger med vilken frekvens mätning av kolmonoxid ska göras beroende på anläggningens storlek. Punkt 4
I punkt 4 anges att de första mätningarna ska utföras inom fyra månader efter beviljande av tillstånd, från registrering eller från driftsättning beroende på vilket datum som är det senaste.
Eftersom vi i avsnitt 8.1 ovan föreslår att alla medelstora förbränningsanläggningar som omfattas av FMF ska registreras kan tidpunkten ”efter beviljande av tillstånd” tas bort när bestämmelsen om första mättidpunkt förs in i FMF. Vi föreslår därför en något enklare bestämmelse i FMF som fastställer att de första mätningarna ska genomföras inom fyra månader från registrering alternativt driftsättning beroende på vilket som inträffar sist. Det innebär i praktiken att för befintliga anläggningar som redan är i drift gäller fyra månader efter registreringsdatumet och för nya gäller driftsättningsdatumet.
Punkt 5
Enligt punkt 5 får andra metoder användas för att fastställa SO2-utsläppen, om dessa verifierats och godkänts av den behöriga myndigheten.
Direktivet innehåller inga begränsningsvärden för SO2 från träbränsle, naturgas eller dieselbrännolja (gasolja). Bestämmelsen i punkt 5 blir alltså aktuell att använda för ”andra fasta bränslen” vilket i Sverige är främst andra biobränslen än träbränsle, samt torv och möjligen i något fall kol, ”andra flytande bränslen än gasolja” och ”andra gasformiga bränslen än naturgas”.
En liknande bestämmelsen finns i bilaga V del 3 IED, punkt 5. Formuleringarna i de två engelska språkversionerna är väldigt lika, men de svenska skiljer sig åt. Bestämmelsen i IED har genomförts genom 25 § första meningen FSF som en möjlighet för tillsynmyndigheten att ge dispens. Den andra meningen i 25 § FSF anger de villkor en sådan dispens ska förenas med vilket genomför andra delar av IED.
Vi noterar att regeringen i 25 § FSF inte fört in uttrycken ”verified and approved” d.v.s. efter prövning och godkännande. Vi bedömer att det inte heller behöver göras när punkt 5 genomförs. Vi föreslår därför en bestämmelse i FMF som ger
tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela dispens avseende mätkraven för svaveldioxid för att istället bestämma en annan metod för att fastställa utsläppen. Bestämmelsen placeras under en egen rubrik ”Dispens från mätkrav för
svaveldioxid” efter bestämmelserna om verksamhetsutövarens utsläppsövervakning.
Punkt 6
Punkt 6 anger att medlemsstaten får besluta om kontinuerlig mätning istället för de i direktivet föreskrivna stickprovsmätningarna. Om detta görs ska de kontinuerliga mätningarna uppfylla såväl det som anges i andra stycket punkt 6 om
kvalitetssäkring genom parallellmätning och det som anges i punkt 7 om krav på mätmetoderna.
Vi bedömer att detta innebär att i de fall kontinuerlig mätning föreskrivs i en svensk författning eller genom myndighetsbeslut i enskilt ärende så ska de kontinuerliga mätningarna uppfylla det som anges i andra stycket punkt 6. För medelstora förbränningsanläggningar finns idag inte någon svensk författning som kräver kontinuerlig mätning för någon av de föroreningar som regleras i MCPD. Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2000:15 reglerar frågor om mätning generellt för tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet. Vi bedömer dock att dessa föreskrifter inte är så preciserade att de utgör en sådan författning som innebär krav på kontinuerlig mätning enligt punkt 6.
För förbränningsanläggningar som omfattas av NOx-avgiften föreligger inte heller krav på att kontinuerlig mätning ska utföras. För att främja kontinuerlig mätning finns istället en bestämmelse i 5 § lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Den anger att under perioder som kontinuerlig mätning inte används ska utsläppet ansättas vara upp till 0,25 gram per megajoule. Detta är ungefär fem gånger genomsnittsutsläppet för avgiftskollektivet.
Bestämmelsen har som konsekvens att de allra flesta som omfattas av avgiften använder kontinuerlig mätning för att fastställa utsläppet.
MCPD:s konstruktion är att medlemsstaten får besluta om kontinuerlig mätning, och om detta görs ska andra stycket punkt 6 och punkt 7 uppfyllas. Det innebär stora kostnader att minst en gång per år kontrollera automatiska mätsystemen genom parallella mätningar med referensmätmetoderna. Vidare bedömer vi att kalibrering med kalibrergaser ger tillräcklig kvalitetssäkring till en lägre kostnad. Mot denna bakgrund bedömer vi att kravet på att automatiska mätsystemen ska kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoder inte bör
myndighet beslutat om kontinuerlig mätning eller det finns krav på det i
författning. Dessutom menar vi att ett villkor för att parallellmätningskontroll ska krävas ska vara att de kontinuerliga mätningarna används för att verifiera
efterlevnaden av FMF. Detta är inte direkt uttalat i MCPD, men vi menar att det ändå följer av MCPD, eftersom det inte finns någon anledning att däri reglera mätningar för uppföljning av krav som kommer från andra håll än MCPD. Vi föreslår därför att punkt 6 genomförs som en bestämmelse i FMF som innebär att om det i tillstånds- eller tillsynsbeslut angivits att kontinuerlig mätning ska användas och kontinuerlig mätning också används för att kontrollera efterlevnaden av FMF så ska kraven i punkt 6 andra stycket uppfyllas.
Punkt 7
I punkt 7 anges att provtagning och analys av förorenande ämnen samt mätningar av driftsparametrar ska grundas på metoder som möjliggör tillförlitliga,
representativa och jämförbara resultat. Metoder som är förenliga med
harmoniserade EN-standarder ska antas uppfylla detta krav. Under mätningar ska anläggningen vara i drift under stabila förhållanden och med en representativ jämn last. Start- och stopperioder ska undantas. Punkt 7 hänvisar till både punkt 5 och 6 och gäller således både periodiska och kontinuerliga mätningar.
I IED finns ingen motsvarighet till punkt 7. I bilaga V och VI regleras dock det motsatta, under vilka förutsättningar som kontinuerlig mätning får ersättas av periodiska mätningar. I de två äldre direktiv som föregick IED:s bestämmelser om LCP och WI, finns bestämmelser som i viss mån liknar punkt 729. Vi bedömer dock att de, och det svenska genomförandet av dem i form av verksföreskrifter30, inte ger någon vägledning om hur punkt 7 bör genomföras.
I Naturvårdsverkets föreskrifter (2000:15) om mätning regleras en del av det som anges i punkt 7 dock inte allt. Till exempel gäller föreskrifterna inte verksamheter som varken är tillstånds- eller anmälningspliktiga.
Mot denna bakgrund bedömer vi att punkt 7 bör genomföras genom en
bestämmelse i FMF. Vi bedömer att en formulering som ligger nära MCPD:s är lämplig. Dock finner vi att texten ”eventuella alternativ som används som avses i punkterna 5 och 6” bör ersättas med ett uttryckligt omnämnande av vad som regleras i de bestämmelser som genomför de punkterna. Att start- och stopperioder ska undantas mätning föreslår vi istället placeras i en bestämmelse om att dessa
29 Se:
- dels bilaga III punkt 1 och 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar - dels bilaga VIII punkt A.5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december
2000 omförbränning av avfall
perioder inte ska räknas med när kontroll av efterlevnad av begränsningsvärdena görs, se nedan avsnitt 10.3.