• No results found

Vikten av att precisera vilka grupper man vill nå Det nämns ofta att man vill nå nya publikgrupper men sällan

preciseras vilka dessa grupper är. I intervjuundersökningen frågade vi just efter detta: Har man definierat vilka nya grupper man vill nå? Är det viktigt att precisera vilka grupper man vill nå?

Det är tydligt att man även här främst fokuserar på barn, ungdom och skola och återigen lyfter man fram skolan är tacksam att rikta sig mot eftersom, ”där är mångfalden redan integrerad med tanke på hur skolans sammansättning ser ut”.

Ur ett etnicitetsperspektiv menar många informanter att det är betydligt svårare att precisera vilka grupper man vill nå, detta av flera anledningar. Dels kan det verka stigmatiserande att peka ut vissa etniska grupper i samhället: ”Det är fel att bunta ihop alla invandrare i en hög.”. Dels kan ”ny publik” felaktigt associeras med etniskt ursprung och inte som den borde, ”en teaterovan publik”. Denne informant pekar alltså på att det inte bara är personer med

minoritetsbakgrund som är ovana vid eller ointresserade av i det här fallet teater.

Ett annat klart belysande exempel är en marknadschef som menar att det är viktigt att precisera vilka grupper man vill nå, ”speciellt om vi vill att det ska se annorlunda ut” och att det ”ur ett

mycket enklare att veta vilket budskap man ska gå ut med och hur man ska gå ut med det.”. Informanten fortsätter:

ibland önskar jag mig att jag hade mer mandat att med mitt mer målgruppsinriktade och fyrkantiga sätt välja repertoar för att se till att tonåringar får en pjäs en gång om året, folk med annan etnisk bakgrund från Östeuropa får en pjäs, HBT eller homosexuella får en pjäs – då är du inne på en styrd linje och det tycker jag många gånger kunde vara stimulerande, för då kunde man medvetet jobba mot de grupperna på ett annat sätt. Flera informanter menar att de inte preciserat eller definierat vilka nya grupper de vill nå, men att de i sin marknadsföring använder en mångfald av informationskanaler och att de på detta sätt hoppas nå olika publikgrupper.

D3. Sammanfattning

Analysområde D har beskrivit hur mångfaldsarbetet ser ut på publikområdet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att

publikundersökningar görs sällan och ej på regelbunden basis. Trots detta anser de flesta institutioner att de har god kännedom om hur publiken är sammansatt vad gäller kön, etnicitet, utbildningsbakgrund (klass) och ålder. En majoritet anser att publiken är socialt ojämnt fördelad och inte heller representativ för den etniska

sammansättningen i Skåne. Vidare anses frågan om etnicitet vara det viktigaste att undersöka i en framtida publikundersökning.

Flera informanter menar att publikbredd och publikstorlek står i direkt proportion till varandra, det vill säga att en bredare publik med automatik innebär att publiken blir större. Dock framkommer det i intervjuerna att man anser att andra intressenter, till exempel ägarna, först och främst tittar på publikstorleken. När det gäller bredden på publiken är klass, ålder och etnicitet de mest prioriterade områdena. Slutligen är det få som anser att en mer etniskt blandad publik kan leda till att andra publikgrupper väljer att inte komma.

Det har också framkommit att marknadsavdelningarna anser sig ha litet inflytande över det konstnärliga utbudet.

Alla institutioner har på ett eller annat sätt gjort särskilda

mångfaldssatsningar med ett mer eller mindre uttalat mångfaldsmål. Sammanfattningsvis kan man säga att när det gäller

mångfaldssatsningar rör det sig främst om föreningssamarbeten, satsningar riktade mot skolor och barn- och ungdomsverksamhet, att engagera upphovsmän eller konstnärlig personal med utländsk bakgrund eller särskilda produktioner som är medvetet riktade mot etniska minoriteter eller andra grupper.

De metoder som lyfts fram för att nå andra etniska grupper har framförallt med satsningar på skolan att göra, men också

föreningskontakter, kostnadsfria repetitioner och att använda sig av en så kallad provpublik.

Det råder en kluvenhet när det gäller vikten av att precisera vilka nya publikgrupper man vill nå och att definiera ”nya grupper” som enbart bestående av etniska minoriteter anses av många vara

kontraproduktivt.

När det gäller frågan om vilka publikgrupper som anses vara svåra att nå lyfts etniska minoriteter, ungdomar och lågutbildade fram. För att få fler personer med etnisk minoritetsbakgrund intresserade av repertoaren anser man att en mer riktad repertoar, den konstnärliga personalens sammansättning, information på fler språk och mer kunskap om respektive etnisk grupp är viktiga faktorer att ta hänsyn till. Här kan vi också konstatera att en av dessa viktiga faktorer sällan tillgodoses: de mest talade minoritetsspråken i regionen används sällan i marknadsföring och information.

SLUTDISKUSSION

Det är dags att lyfta blicken från den närgångna kartläggningen av personalens förhållningssätt och institutionernas vardagspraktiker för att peka på tendenser och tänkbara konsekvenser av det

mångfaldsarbete som de undersökta institutionerna bedriver. I denna studie har vårt uppdrag varit att ur ett mångfaldsperspektiv kartlägga hur personalsammansättningen ser ut, klargöra om och i så fall hur man vid rekrytering arbetar för att identifiera och undanröja eventuella skevheter i den egna organisationens

personalsammansättning samt att beskriva den mångfaldspolicy som styr institutionernas arbete. Uppdraget har också inneburit att skapa överblick över hur man i planeringen av repertoar förhåller sig till mångfaldsfrågor, och belysa vilka överväganden man gör i sitt publikarbete. Sammanfattningsvis har uppdraget handlat om att ge en så god bild som möjligt av de sju institutionernas mångfaldsarbete utifrån de fyra aspekterna organisation, rekrytering, produktion och

publik.

Att diskutera en verksamhet innebär alltid en form för jämförande bedömning i relation till andra verksamheter, i vår studie en jämförelse med andra verksamheters mångfaldsarbete. Tidigare utvärderingar som Tid för mångfald1

ellerforskningsrapporten

Makten och mångfalden – Eliter och etnicitet i Sverige2

har visat att mångfaldsarbete riskerar att i första hand hålla sig på en retorisk nivå där målformuleringar mer sällan omsätts i strategier eller konkreta åtgärder för att förändra dagens ofta skeva situation. Orsakerna till detta kan självklart vara flera och varierar. De kan handla om allt från bristande resurser, motstridiga intressen där andra frågor getts

1

Pripp m.fl. (2005)

2

prioritet till rent ointresse eller en viss osäkerhet om hur man bedriver ett aktivt mångfaldsarbete. Inte sällan handlar det om en kombination av dessa. Vad som kännetecknar de institutioner vi undersökt ska nu klargöras genom att besvara följande frågeställningar:

• Vad finns det för attityder och engagemang i relation till mångfaldsarbete på institutionerna?

• Hur ser personalsammansättningen ut och vilka konsekvenser får detta vid rekryteringsprocessen?

• Hur sker val av repertoar?

• Vad vet man om publiken och hur arbetar man med

publikfrågor?

• Vilka utmaningar och möjligheter kan vi se?