VI BÖR HÅLLA FAST VID ETT LAGSTADGAT OCH HELTÄCKANDE

I dokument Arbetskarriär med mänskliga mått? FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd (sidor 31-0)

Det lagstadgade arbetspensionsskyddets nivå kan inte försämras. I en internatio-nell jämförelse är det finländska pensionsskyddet högst av medelnivå. Även i fort-sättningen behövs folkpensionen för att komplettera alltför små arbetspensioner.

Det lagstadgade pensionsskyddets omfattning i Finland är bra och det bör vi hålla fast vid.

Konkurrensen om kompetent arbetskraft har också hos oss ökat företagens intres-se för frivilliga tilläggspensionssystem. Bransch- eller företagsvisa pensionssystem och individuella pensionsförsäkringar rekommenderas allt mer också på interna-tionella forum nu när en ökad livslängd och förändrad åldersstruktur har ökat fi-nansieringstrycket på de obligatoriska och lagstadgade pensionerna.

För små- och medelinkomsttagare är ett lagstadgat pensionsskydd en många gånger tryggare lösning än ett pensionsskydd uppbyggt på bransch- eller företags-visa förhandlingar. Bransch- eller företagsföretags-visa pensionssystem skulle öka ojämlik-heten. Deltids- och visstidsanställda med små löner har inte ekonomiska möjlig-heter att köpa sig individuella pensioner.

Vidare bör man komma ihåg att de pensionssystem som erbjuds som komplette-ring och alternativ till det lagstadgade pensionsskyddet också har sitt pris. Det är en vanföreställning att tro att ett sämre arbetspensionsskydd än dagens tillsam-mans med ett tilläggsskydd skulle vara en billigare lösning än det lagstadgade pen-sionsskyddet i sin nuvarande omfattning.

30 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

8 FRÅGOR OCH SVAR

Varför vill FFC höja pensionsavgifterna?

FFC vill att också de som nu är i arbetslivet i sinom tid får de pensioner de förtjä-nar utan nedskärningar. Också de unga måste kunna lita på att de får ett pensions-skydd enligt dagens lagstiftning. Finansieringen av de privata branschernas pen-sioner står på en hållbar grund. I den så kallade socialpolitiska uppgörelsen 2009 kom man överens om att höja de privata branschernas arbetspensionsavgifter åren 2011–2014. För att man också i framtiden ska kunna finansiera pensioner enligt dagens lagstiftning borde de privata branschernas avgifter enligt de senaste uträk-ningarna höjas med 2–3 procentenheter utöver det som redan överenskommits.

På så sätt kunde man trygga finansieringen av pensionerna utan att pensionsför-månerna måste försämras eller pensionsåldern höjas.

Redan beviljade pensioner är i alla situationer tryggade enligt lag. Med en tillräck-ligt stor höjning av avgifterna minskar man hotet om att de begynnande pensio-nerna i framtiden måste skäras ner.

Hur mycket måste pensionsavgifterna höjas?

Enligt Pensionsskyddscentralens senaste kalkyler borde de privata branschernas arbetspensionsavgifter stiga till drygt 26 procent av lönen på 2020-talet för att de insamlade avgifterna och fondernas avkastning ska räcka till för finansieringen av pensionerna enligt nuvarande lagstiftning på lång sikt. Därefter skulle det inte längre ske några märkbara förändringar. År 2012 är avgifterna 22,8 procent av lö-nen. År 2014 är avgifterna efter de förhöjningar som avtalats i den socialpolitiska uppgörelsen sammanlagt 23,6 procent. Det finns alltså ett förhöjningsbehov på yt-terligare 2–3 procentenheter.

Grunderna för finansieringen av den privata sektorns arbetspensioner är i gott skick. Pensionsåldern måste inte höjas för att trygga finansieringen, men det be-hövs ett avtal om förhöjda avgifter efter 2014. Det vore förnuftigt att höja avgifter-na till en s.k. jämviktsnivå i så sabb takt som möjligt och samtidigt stärka fonde-ringen. På så sätt skulle man uppnå en jämviktsnivå med mindre förhöjningar.

Kommunernas och statens arbetspensionsavgifter är i sin helhet redan nu högre än inom den privata sektorn. Arbetstagarnas avgiftsandel är emellertid densamma inom alla branscher. Det är viktigt att också se till att arbetstagarna inom den of-fentliga sektorn får det pensionsskydd som utlovats.

Vad händer om ingenting görs?

Finansieringen av arbetspensionerna är inte på väg in i en akut kris, men om av-gifterna fryses ner på redan överenskommen nivå uppstår så småningom ett un-derskott i finansieringen. På lång sikt leder en för låg avgiftsnivå i framtiden till nedskärningar i de begynnande pensionerna och till att fonderna löses upp. En snabb upplösning av fonderna tillspetsar problemen, eftersom de placeringsav-kastningar som används för finansieringen av pensionerna då också sjunker.

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 31

För de unga skulle en sådan utveckling vara synnerligen orättvis, eftersom de i så fall skulle finansiera förmånerna för dem som redan gått i pension med högre av-gifter och själva få ett sämre pensionsskydd.

Äter livslängdskoefficienten upp pensionen för dem som är födda på 1980-talet? Kan de unga lita på pensionsnivån? 

Den intjänade arbetspensionen anpassas till förändringar i livslängden med hjälp av livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten minskar den månatliga pen-sionen om finländarna i framtiden lever allt längre. Längre livslängd betyder att pension betalas ut under en längre tid. Den totala pensionen som kommer att be-talas ut förblir i snitt oförändrad trots livslängdskoefficientens inverkan. Saken förklaras bäst med följande exempel:

När livslängdskoefficienten togs i användning 2009 var det förväntade antalet återstående levnadsår för en 63-åring 21,4 år. Livslängdskoefficienten fastslogs till 1. En person som var född 1947 och som hade intjänat en arbetspension på 2 000

€/månad, kunde då vänta sig att få en pension på sammanlagt 2 000 €/mån. x 1,0 x 12 mån./år x 21,4 år = 514 000 euro. Om det förväntade antalet levnadsår för en 63-åring år 2048 skulle vara exempelvis 27,1 år, skulle livslängdskoefficienten för personer födda 1986 vara 0,809. En person född 1986, som har intjänat en pension på 2 000 €/månad, kan då vänta sig att få en pension på sammanlagt 2 000 €/mån.

x 0,809 x 12 månader/år x 27,1 år = 526 000 euro. Pensionen under hela den för-väntade pensionstiden är alltså i och med livslängdskoefficienten i stort sett den-samma oberoende av födelseår.

Livslängdskoefficienten uppmuntrar också till att förlänga tiden i arbetslivet. Ko-efficientens inverkan kan kompenseras om ungefär hälften av ökningen av den genomsnittliga livstiden används för arbete.

Vad är hållbarhetsunderskottet och vad har det att göra med pensionerna?

Med den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott avses i vilken mån statens och kommunernas prognostiserade utgifter överstiger de prognostiserade inkoms-terna på lång sikt. Arbetspensionerna inverkar på hållbarheten i statens och kommunernas finanser via skatteinkomsterna. De som arbetar betalar inkomst-skatt på sina löner och pensionstagarna på sina arbetspensioner. Därmed minskar längre yrkesbanor och större arbetspensioner hållbarhetsunderskottet i statsfinan-serna.

Även om finansieringen av arbetspensionerna står på en stadig grund används be-greppet hållbarhetsunderskott även när man talar om finansieringen av arbetspen-sionerna. Med hållbarhetsunderskottet i arbetspensionsfinansieringen avses skill-naden mellan de nuvarande och de överenskomna pensionsavgifterna och de av-gifter som behövs för att finansiera förmånerna enligt rådande lagstiftning. Detta hållbarhetsunderskott i pensionssystemet är 2–3 procentenheter efter att de redan överenskomna avgiftshöjningarna görs under de närmaste åren. Pensionsavgifter-na borde alltså höjas så här mycket för att också de som nu är i början av sin

yr-32 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

keskarriär kan lita på ett de får ett pensionsskydd som motsvarar nivån i dagens lagstiftning.

Avkastningen på pensionsbolagens placeringar har inte kommit upp till sina mål. Måste pensionsförmånerna skäras ner på grund av detta?

Avkastningen på placeringsverksamheten varierar enligt det ekonomiska läget och arbetspensionsanstalternas avkastning på placeringarna måste granskas på lång sikt. När det gäller placeringen av pensionsmedel ska man inte fästa vikt vid av-kastningen per kvartal, utan snarare per kvartssekel. På lång sikt har arbetspen-sionsanstalternas placeringar avkastat bra: t.ex. åren 2009 och 2010 var avkast-ningen rekordhög. År 2011 gick placeringarna på minus på grund av den interna-tionella finanskrisen. Sådana här fluktuationer i avkastningen på placeringarna in-verkar emellertid inte på löpande pensioner eller redan intjänade pensioner.

I offentligheten har vi sett uppgifter om att det rätta målet för realavkastningen på arbetspensionsplaceringarna borde vara 3,5 eller 4 procent. Dessa siffror är i själva verket alternativa antaganden för pensionsutgifts- och avgiftskalkylerna på lång sikt och inga egentliga mål. Förutom antaganden om placeringarnas avkastning gör man i de långsiktiga kalkylerna antaganden om nativiteten, nettomigrationen, den förväntade livslängden, sysselsättningsgraden, den förväntade pensionerings-åldern och förtjänstnivån. I de senaste kalkylerna räknar man exempelvis med att det föds i medeltal 1,85 barn per kvinna, men det är givetvis inte ett mål för nativiteten.

Pensionsbolagen eftersträvar bästa möjliga avkastning på sina placeringar, men de får inte göra det på bekostnad av soliditeten och med för stor risktagning. Man ef-tersträvar en god avkastning för att på så vis kunna stävja förhöjningen av pen-sionsavgifterna. En tumregel är att om placeringarnas avkastning stiger med en halv procentenhet, sjunker behovet att höja arbetspensionsavgiften med en procentenhet.

Varför är pensionsåldern lägre i Finland än på annat håll i Europa?

Länderna i Europa har olika pensionsåldrar. Speciellt för pensionsåldern i Finland är att den är flexibel mellan 63 och 68 år. Detta har man gått in för eftersom yrke-na och arbetstagaryrke-nas arbetsförmåga är olika. När den flexibla pensionsåldern in-fördes minskades samtidigt möjligheterna till förtidspension. Arbetstagarna kan fortsätta jobba tills de fyller 68 och FFC har föreslagit en höjning av den övre åldersgränsen.

I samtliga europeiska länder finns det ett gap mellan pensionsåldern och den ålder när folk de facto går i pension. I Finland steg den faktiska genomsnittliga pensio-neringsåldern klart 2005, när den flexibla pensionsåldern infördes.

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 33

Varför borde yrkesbanorna förlängas och arbetstagarna orka arbeta längre?

Finländarna lever i genomsnitt längre än tidigare. Det allmänna hälsotillståndet har också blivit bättre. Det är naturligt att en del av den längre livslängden an-vänds för arbete. Vi behöver personer som jobbar för att kunna finansiera service och social trygghet.

Men man bör också ta i beaktande att det finns stora skillnader i hälsotillstånd och livslängd mellan olika befolkningsgrupper. Alla kan inte fortsätta jobba och gå i pension vid högre ålder.

På vilket sätt kan man förlänga tiden i arbetslivet?

Det kan ske på många olika sätt och det främsta av dem är en god sysselsättning.

Om det inte finns jobb kan inte heller tiden i arbetslivet bli längre. Samtidigt bör man sköta om arbetstagarnas kompetens och de ungas möjligheter till utbildning och jobb. Utslagning på arbetsmarknaden är ett hot för både yrkeskarriärerna och sysselsättningen.

På arbetsplatserna kan man göra mycket för att förlänga yrkeskarriärerna. Man bör se till att arbetstagarna orkar med sitt arbete genom att ordna arbetstiderna och arbetsförhållanden enligt livssituationen. Med hjälp av en fungerande före-tagshälsovård och arbetarskyddsåtgärder på arbetsplatsnivå kan man hitta belast-ningsfaktorerna och åtgärda dem. Företagshälsovården bistår också med plane-ringen av yrkesinriktad rehabilitering.

På en bra arbetsplats orkar man jobba. Arbetstagarna vill jobba allt längre om de har jobb, hälsa och arbetsförmåga.

34 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

BILAGA 1

SAMMANSÄTTNINGEN AV ARBETSMARKNADENS CENTRALORGANISATIONERS UTVIDGADE

PENSIONSFÖRHANDLINGSGRUPP

Pensionsskyddscentralens verkställande direktör Jukka Rantala är sammankallan-de för arbetsgruppen

Arbetsmarknadsorganisationernas representanter – Lasse Laatunen, direktör, Finlands Näringsliv EK – Antti Tanskanen, sakkunnig, Finlands Näringsliv EK – Kaija Kallinen, chef för pensionspolitik, FFC

– Nikolas Elomaa, direktör för intressebevakningen, FFC – Markku Salomaa, direktör, STTK

– Jarmo Pätäri, jurist, Akava

Arbetspensionssystemets sakkunniga – Matti Vuoria, verkställande direktör, Varma – Harri Sailas, verkställande direktör, Ilmarinen

– Lasse Heiniö, verkställande direktör, Pensions-Fennia Medlemmar som utsetts för förhandlingar i enlighet med regeringsprogrammet

– Merja Ailus, verkställande direktör, Keva – Outi Antila, överdirektör, SHM

– Jukka Pekkarinen, överdirektör, FM

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 35

BILAGA 2

EN KORT HISTORIK ÖVER DISPYTEN OM ARBETSKARRIÄRERNA

1 Från tvist om pensionsåldern till förlängda arbetskarriärer

• Matti Vanhanens regering godkänner den så kallade socialpolitiska uppgörel-sen som en del av sina stimulansförhandlingar i slutet av januari 2009. I upp-görelsen avtalades om ändringar i pensions- och arbetslöshetsskyddet.

• Statsminister Vanhanen meddelar som avslutning på en förhandling om re-geringens politik 24.2.2009, på Mattis namnsdag, att det som (i den socialpoli-tiska uppgörelsen) fastslagits om deltidspensionen och alterneringsledigheten ska tas upp till ny bedömning och att den nedre gränsen för den flexibla pen-sionsåldern ska höjas till 65 år. Vanhanen berättar att han kom på idén på en skidtur i Ruka. De facto hade idén tagits ur statsrådets kanslis rapport om be-folkningens åldrande.

• FFC, STTK och Akava avvisar Vanhanens ensidiga förslag. En namninsam-lingslista på internet samlade på ett par veckor 180 000 underskrifter av perso-ner som motsatte sig en höjning av pensionsåldern.

• Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kom överens om att tillsätta två arbetsgrupper 11.3.2009:

o Den gemensamma uppgiften för pensionsförhandlingsgruppen (ordf.

Jukka Rantala) och arbetslivsgruppen (ordf. Jukka Ahtela) är att söka fram lösningar på hur man kan höja den förväntade pensionsåldern hos 25-åringar till 62,4 år fram till år 2025.

o Arbetsgrupperna ska samarbeta med regeringens representanter.

o Arbetsgrupperna ska ha sitt arbete färdigt före utgången av 2009.

• Arbetsmarknadsparternas olika prioriteringar

o Finlands Näringsliv EK (+FM och SHM): strukturella nedskärningar i pensions- och arbetslöshetsskyddet.

o Fackföreningsrörelsen: arbetsoförmåga och arbetslöshet medför ut-slagning på arbetsmarknaden; sysselsättning, hälsa och kompetens vik-tiga; hela yrkesbanan bör granskas.

o Perspektivet vidgades och man började tala om att förlänga arbetskar-riärerna.

• Arbetslivsgruppen började förhandla på allvar först i december 2009, medan arbetet i pensionsförhandlingsgruppen körde fast.

• Arbetsgrupperna fick tilläggstid till slutet av januari 2010.

36 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

• Arbetslivsgruppen nådde ett slutresultat den sista natten i januari, medan säm-jan i pensionsförhandlingsgruppen stupade på Finlands Näringsliv EK:s krav på en försvagning av arbetslöshetsskyddet för äldre.

• Arbetslivsgruppens talrika förslag om att trygga kompetensen och förbättra företagshälsovårdens omfattning och effektivitet sändes för bedömning till OECD och finländska forskningsinstitut (Löntagarnas forskningsinstitut, När-ingslivets Forskningsinstitut ETLA, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, Arbetshälsoinstitutet, Institutet för hälsa och välfärd, Pensionsskyddscentra-len, FPA). OECD:s bedömning var mildare än väntat. De inhemska bedöm-ningarna var till största delen positiva, men det ansågs vara svårt och omöjligt att göra en volymuppskattning gällande förlängda arbetskarriärer.

Vad ledde till triangeldramat om förlängda yrkesbanor, pensionsskyddets tillräcklighet och finansieringen av arbets-pensionerna och till skrivningarna i regeringsprogrammet?

• När bedömningen av effekterna av arbetslivsgruppens förslag inte gav något resultat tog regeringen på nytt upp sitt förslag om höjd pensionsålder.

• Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kom 11.3.2010 överens om beredningen av ett program för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt att arbetslivsgruppens skulle fortsätta sitt arbete.

o För beredningen av programmet om hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning tillsattes sex trepartsarbetsgrupper som skulle ha sitt ar-bete färdigt i slutet av september 2010.

o En av arbetsgrupperna var arbetsgruppen för arbetskarriärerna som fokuserade på pensionsfrågorna. Dess beslut underställdes behandling vid regeringens och arbetsmarknadsledarnas möten.

• Regeringen ville snabbt ha ett beslut i pensionsfrågorna, redan i april–maj.

FFC och STTK meddelade att detta inte kommer att lyckas.

• I maj 2010 lösgjordes tidtabellen för arbetsgruppen för arbetskarriärerna från programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning och arbetsgrup-pens uppdrag omformulerades. Tre huvudmål formulerades: 1) en tillräcklig nivå på arbetspensionsförmånerna, 2) hållbarheten i finansieringen av arbets-pensionerna och arbetspensionsavgifternas utveckling och 3) en tillräcklig höjning av den genomsnittliga pensioneringsåldern. Arbetsgruppens uppgift var att kartlägga utvecklingsalternativ för att nå målen utan att ta ställning till ett enskilt alternativ. Slutledningarna underställdes behandling vid regeringens och arbetsmarknadsledarnas möten.

• Arbetsgruppen för arbetskarriärerna inledde sitt arbete i juni 2010. FFC, STTK och Akava presenterade en lång lista på frågor som skulle utredas och arbetet startade utifrån denna lista.

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 37

• I augusti 2010 tillsatte arbetskarriärgruppen en undergrupp, som fick i uppgift att kartlägga alternativ för att effektivera finansieringen av ArPL-systemet.

• De övriga fem arbetsgrupperna inom programmet för hållbar ekonomisk till-växt och sysselsättning lade fram sina rapporter i september och programmet offentliggjordes 20.10.2010. Arbetskarriärgruppen fortsatte sitt arbete, och ex-perterna räknade ut utvecklingsalternativ och dessas effekter på en tillräcklig nivå på pensionerna och utvecklingen av pensionsavgifterna. Man granskade också vilka effekterna skulle vara med tanke på rättvisan mellan generationerna.

• Arbetskarriärgruppens rapport blev färdig i slutet av februari 2011 och den överläts till regeringen och arbetsmarknadsorganisationernas ledare den 1 mars 2011. Samtidigt överläts rapporter från en SHM-arbetsgrupp och två ANM-grupper som vidareberett förslagen i Ahtelas arbetslivsgrupp. Regering-en och arbetsmarknadsledarna beslutade att

o arbetsmarknadsorganisationerna bedömer vilka slutledningar som ska dras av rapporten,

o arbetsmarknadsorganisationerna bedömer om man kan nå samför-stånd om en långsiktig lösning för att förlänga tiden i arbetslivet, tryg-ga finansieringen av arbetspensionssystemet och säkra ett tillräckligt pensionsskydd,

o en uppskattning om vad som ska göras i fortsättningen och riktlinjerna för det ges i samband med regeringsförhandlingarna.

• Arbetsmarknadsorganisationerna kartlade i mars och april förhandlingsmöj-ligheterna gällande pensions- och arbetskarriärfrågorna.

• Arbetsmarknadsorganisationerna utarbetade ett gemensamt förslag om ar-betskarriär- och pensionspolitiken med sikte på regeringsförhandlingarna.

Texten i förslaget slogs i huvuddrag fast redan på palmsöndagen 2011. Det slutliga förslaget med kompletteringar var färdigt 10.5.2011.

• I programmet för Jyrki Katainens regering intogs en skrivning på förslag av arbetsmarknadsorganisationerna enligt vilken de förbinder sig att förhandla och vidta nödvändiga åtgärder då det gäller en förlängning av tiden i arbetsli-vet, tryggandet av finansieringen av arbetspensionssystemet och säkerställan-det av ett tillräckligt pensionsskydd.

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC Hagnäskajen 1 A, PB 157

FI–00531 Helsingfors tel +358 20 774 000 fax +358 20 774 0225 www.sak.fi

I dokument Arbetskarriär med mänskliga mått? FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd (sidor 31-0)