Walking to Borås

Under min intervju med Medeia Ekner (30 mars 2017) berörde vi vid flera tillfällen Jim Dines skulptur Walking to Borås. Ekner berättar att verkets titel inte är ett sätt för konstnären att kunna koppla verket med platsen. Hon berättade att det finns en ”verklig” och enligt henne ”väldigt fin historia” bakom Pinocchios namn och betydelse. Berättelsen som följer är som Ekner utryckte det just en ”berättelse” som hon själv fått höra när hon arbetade med Borås internationella skulpturbiennal och hon var noga med att poängtera att den därav inte kan tolkas som en ”ren sanning”.

Under 1990-talet etablerades en kontakt mellan Jim Dine och Borås stads dåvarande museichef Thomas Lind (intervju med M. Ekner, 30 mars 2017). Lind var sjuk i cancer och hade en sista önskan om att få göra en utställning med Dine på Borås konstmuseum. Dine visade intresse vilket ledde till att utställningen kunde genomföras. Ekner beskriver att kontakten mellan Lind och Dine innebar att det började att etableras som hon utryckte det ”relationer mellan individer i staden och konsten i staden”. Lind kan enligt Ekner ses som en viktig person för denna etablering då han ”lyckas…kliva över vissa gränser”. I

berättelsen om Borås framväxt som skulpturstad (se avsnitt 3.0.) beskriver Ekner att Borås i början av 2000-talet hade en identitetskris. Relationen mellan Borås och Dine fungerade som ett positivt inslag som enligt Ekner leder fram till att olika aktörer fick ett ökat intresse för att investera i offentlig konst i Borås.

Men det finns ju den här parallella delen…jag tycker att Borås hade profilkris ”vilka är vi?” identitetskris, och så dyker det upp bra ideér som man vill satsa på och så gör man bara det eller som man kan satsa på. Och sedan finns det då givetvis den här som jag berättade om Jim Dine.

Relationerna som gror liksom i den här staden som gör att det finns privata krafter som vill satsa på en skulptur i stan för nio miljoner, en miljon per meter, och faktist vill göra någonting med Borås för att komma ur den här grunden liksom. Den här känslan av att leva i en gyttja på något sätt. (Intervju med M. Ekner, 30 mars 2017)

Figur 8 och 9. Fotografierna visar Pinocchio skulpturen Walking to Borås. Verket är gjort utav den amerikanske konstnären Jim Dine och står placerad i rondellen vid Allégatan i Borås.

Genom Ekners berättelse går det att se på konsten som något nytt för Borås att satsa på och därmed kunna identifiera sig med. Ett flertal av de personer jag intervjuat i Borås utryckte att de inte förstår kopplingen mellan Pinocchio och Borås. En äldre man utrycker att han inte förstår innebörden bakom Pinocchio och utrycker vidare ”det skulle ju varit

Algot Johansson”. Algot Johansson var industriman och grundare till det Borås etablerade

textil och konfektionsföretaget Algots AB som under 1960- och 1970-talet var ett av Sveriges största konfektionsbolag (Segerblom, 1983). Intervjupersonens oförståelse för verket kan anses grunda sig i en bild av att konsten ska ha en tydligt koppling till Borås historia för att på så sätt representera vad som enligt honom kan ses som stadens identitet. Utifrån denna uppfattning väcks frågor kring vad som kan ses som en stads identitet. Det har länge funnits en stark tro på att konst kan uppfostra samt ha en harmonisk

inverkan på människor (Gabrielsson, 2006, s. 233). Den så kallade ”nyttan” med offentlig

konst kan kopplas till dess representation av ideal och dygder men även att den genom sin form och betydelse skapar ett kollektivt minne. Oavsett om offentlig konst upprätthåller traditioner eller går emot dem, är autonom och på så sätt enbart talar med sig själv, eller om den har som syfte att förändra och påverka uppfattningar i samhället så är den problematisk ur många olika aspekter. Gabrielsson ser att denna problematik i dagen kontext allt mer kopplas till frågor som rör hur konsten samverkar med platsen, offentligheten och med publiken.

Ekner anser att det är synd om berättelsen och betydelsen kring Pinocchio som verk inte kommer fram, då den enligt henne ger verket en djupare dimension (intervju med M. Ekner, 30 mars 2017). Enligt Ekner så uppfattas Dines konst i många sammanhang kunna tillskrivas popkonsten vilket hon menar kan bero på att han i sin konst har arbetat med att bearbeta symboler som många känner till och som har en koppling till

konsumtionssamhället och populärkulturen. Dines arbete skiljer sig från hur

popkonstnärer traditionellt arbetar då verken har en djupare betydelse än att enbart vara avbilder. Pinocchio är en symbol som Dine starkt förknippar sig med, vilket enligt Ekner tog sin början när han som en sexårig pojke för första gången besökte en biograf och såg premiären av Disneyfilmen Pinocchio. Dine blev förskräckt när han såg att pojkens näsa växte när han ljög då han själv var en pojke som ljög. Vidare berättade Ekner om Dines möte med Pinocchio;

…han identifierade sig så starkt med den här Pinocchio figuren…tiden

går och han hittar som vuxen man en Pinocchio figur…han köper den, den blir hans maskot på något sätt. Den får följa med på alla hans resor och ingen av hans barn får leka med den, den är hans och han tänker hela tiden (han är 35 år gammal när han köper den) att jag kommer att jobba med Pinocchio någon gång i framtiden. Varför? För att han identifierar sig med den här figuren och han är med överallt och sedan är han 70- någonting…gammal och en dag säger han att ”nu gör jag bara Pinocchio” och då är det flera 100 objekt som han skapar på tre år… Men det viktigaste är att han identifierar sig med Pinocchio figuren det här är ett

självporträtt. Så det är Walking to Borås är ett självporträtt där Jim Dine is walking to Borås.

(Intervju med M. Ekner, 30 mars 2017)

Ekner tycker att berättelsen bakom verket och dess koppling till Borås är väldigt fin och utrycker att det är synd att den ”inte riktigt kommer fram”. Under en intervju med en ung kvinna i Borås frågar jag henne om hon anser att hon behöver veta meningen bakom konsten i stadsrummet för att hon ska kunna ta den till sig. På min fråga svarar hon;

No I don't have to but I think when you see that picture of a man I think maybe he did something, like our story. So its good to know about rather than you just have a plain picture of it.

(Personlig kommunikation, 29 mars 2017)

Uttalandet visar på en uppfattning där konsten syftar till att utrycka en berättelse som har ett samband till den plats där den finns placerad. Kvinnan anser att tillgången till historien bakom konsten gör den mer intressant och betydelsefull. Den amerikanska urban historikern Dolores Hayden beskriver i sin bok Power of places hur det sociala minnet (som kan benämnas som det kollektiva minnet) är beroende av ett berättande (1995, s. 46). För att vi ska kunna minnas det vi upplevt eller förstå betydelsen av en plats eller ett konstverks betydelse på ett djupare plan behöver vi få höra berättelsen och föra den vidare.

Berättelsen om Pinocchio har för Ekner en stark koppling till Borås men utan berättelsen kan det uppstå förvirring kring vad verket symboliserar och vad den egentligen har med Borås att göra. I nästa kapitel ska analysen kring den offentliga konstens roll i

offentligheten knytas samman med fokusering på människors berättelser och uppfattningar om den offentliga konstens betydelse i och för Borås.

Kapitel 4.