De vattendrag på Hallandsås som berör det beräknade influensområdet och därmed kan påverkas av den grundvattensänkning som tunneldrivningen orsakar är främst Vadebäcken/Möllebäcken och Vadbäcken samt Axelstorpsbäcken, Lyabäcken och några andra mindre tillflöden till Stensån. Vadebäcken/Möllebäcken vid södra påslaget och Stenån vid norra påslaget är också möjliga recipienter för det bortledda grundvattnet. Bortlett grundvatten från arbetstunneln vid mellanpåslaget avleds till Vadbäcken.
G:\Nytt tillstånd\MKB\MKB 2010_10_28.doc Mall: Rapport Advanced 2010.dot ver 1.0
Figur 19. Bäckar och vattendrag.
Vadebäcken/Möllebäcken och Vadbäcken
Sydvästra delen av det beräknade influensområdet avvattnas via Vadebäck-en/Möllebäcken och Vadbäcken till Skälderviken.
Vadebäcken rinner ut i Möllebäcken sydväst om det södra påslaget. Möllebäcken mynnar i Skälderviken strax söder om Segelstorpsstrand. De västliga delarna av Va-debäckens avrinningsområde domineras av åkermark, medan barrskog och våtmar-ker dominerar i de östliga topografiskt högre belägna delarna.
Vadbäcken rinner ut i Skälderviken strax norr om Ängelsbäcksstrand. Avrinnings-området utgörs till största delen av jordbruks och skogsmark.
Käglebäcken/Kägleån
En mindre del av influensområdet i öster avvattnas till Käglebäcken/Kägleån som i Äng-elholm rinner ihop med Rössjöholmsån och som efter någon kilometer i sin tur mynnar i Rönneå som rinner ut i Skälderviken.
Stensåns avrinningsområde
Övriga delar av det beräknade influensområdet ligger inom Stensåns avrinningsom-råde. Stensåns totala avrinningsområde uppgår till ca 285 km2. Området sträcker sig längs Hallandsås norra sida från gränstrakterna mellan Skåne, Hallands och Krono-bergs län vid Skånes Fagerhult i öster till Båstad i väst. Endast en liten del av avrin-ningsområdet ligger inom det beräknade influensområdet. Tillrinavrin-ningsområdet upp-tas till största delen av jordbruksmark. Stensån mynnar i Laholmsbukten vid Hem-meslövsstrand.
Huvuddelen av influensområdet avvattnas via Axelstorpsbäcken (bl a med biflödet Bjäredsbäcken) och Lyabäcken. Axelstorpsbäcken, Sinarpsbäcken och Lyabäcken rinner ihop i Örebäcken som i sin tur, efter att ha passerat Öresjön, rinner ut i Sten-sån. Sinarpsbäcken, som rinner genom Sinarpsdalen och tangerar influensområdet i nordväst, mynnar i Örebäcken strax uppströms sammanflödet med Lyabäcken.
Axelstorpsbäckens avrinningsområdet upptas till största delen av skogs- och myr-mark.
G:\Nytt tillstånd\MKB\MKB 2010_10_28.doc Mall: Rapport Advanced 2010.dot ver 1.0
Lyabäcken rinner upp i Älemossens nordvästra delar. Bäckens avrinningsområde domineras till största delen av skogs- och myrmark i södra delen och av jordbruks-mark i norra delen.
I nordost avvattnas det beräknade influensområdet via Älabäcken och ett antal små-bäckar på åsens nordsluttning till Stensån. Endast en mindre del av Älabäckensbäck-ens avrinningsområde ligger inom det beräknade influÄlabäckensbäck-ensområdet.
6.7.1 Laholmsbukten och Skälderviken Allmänt
Skälderviken och södra Laholmsbukten ligger i övergångszonen mellan Östersjön och Kattegatt vilket innebär att vattenpelaren oftast är kraftigt skiktad. Vattnet be-står vanligtvis av två olika vattenmassor, ett ytvatten med låg salthalt och ett botten-vatten med högre salthalt. Det skarpa språngskiktet innebär att botten-vattenutbytet mellan de två vattenmassorna är litet. Den starka skiktningen gör också att syrehalten i bot-tenvattnet kan vara ansträngd. Naturliga processer gör att syrehalterna normalt är som lägst under perioden augusti-oktober, då halterna relativt ofta är under riskgrän-sen, 2 ml/l, för fiskflykt och bottendöd.
Näringsämnena, kväve och fosfor, varierar i halter kraftigt under året. Det beror främst på den säsongsmässiga tillväxten och nedbrytningen av marina växter, men även på grund av variationer i tillskotten från vattendragen. Halterna är som högst under vintern, då upptaget av växter är som lägst, och som lägst under senvår-sommar då upptaget i växter är hög.
Skälderviken
Skälderviken sträcker sig från Kullens spets till Torekov. Viken är ca 23 km lång i riktning nordväst-sydost och ca 14 km bred. Underlaget på bottnarna innanför 10-meters djupkurva domineras av sand i de inre delarna av viken medan det förekom-mer inslag av block och sten i Kullenområdet och längs sträckan Skepparkroken-Solsidan. I de djupare delarna (10-25 m djup) dominerar leriga sediment.
Laholmsbukten
Laholmsbuktens strandlinjen har en längd på omkring 50 kilometer. Laholmsbukten är relativt grund och från den jämna strandlinjen sluttar bottnen sakta neråt mot stör-re djup. Två kilometer från strandlinjen är djupet cirka tolv meter. I djupintervallet 0-10 m domineras bottenunderlaget av häll, block och sten med vissa inslag av sand längs sträckan Hovs Hallar- Båstad, medan sand dominerar från och med Båstad. I djupintervallet 10-20 m dominerar sandig lera och lera.
G:\Nytt tillstånd\MKB\MKB 2010_10_28.doc Mall: Rapport Advanced 2010.dot ver 1.0
Figur 20. Karta över Laholmsbukten och Skälderviken.
Fredningsområde torsk
Efter överenskommelse mellan Sverige och Danmark har ett nytt fredningsområde för torsk inrättats i Kattegatt och norra Öresund. Regleringen som omfattar både yrkes- och fritidsfiske trädde i kraft den 1 januari 2009. I figuren nedan är fred-ningsområdet markerat samt utsläppspunkterna för tunnelvatten i Laholmsbukten och Skälderviken.
Figur 21. Fredningsområde torsk (www.lansstyrelsen.se/skane, Google Earth)
Fredningsområdet i indelat i fyra områden där skilda bestämmelser gäller för re-spektive område. Bestämmelserna sträcker från att fiske är totalförbjudet till att fiske är förbjudet under delar av året.
G:\Nytt tillstånd\MKB\MKB 2010_10_28.doc Mall: Rapport Advanced 2010.dot ver 1.0