När social kompetens efterfrågas
Sambandet mellan tilltro till social förmåga och välbefinnande
Sara Eriksson och Therese Gullbäck
Kandidatuppsats i psykologi, HT 2020 Kurskod: PSA122
Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Carina Loeb
När social kompetens efterfrågas
Sambandet mellan tilltro till social förmåga och välbefinnande
Sara Eriksson och Therese Gullbäck
Social kompetens är något som i större utsträckning efterfrågas av arbetsgivare och har blivit allt mer betydelsefullt i arbetslivet. Tilltron till den sociala förmågan kan därför vara av vikt för individens mående. Syftet med studien var att med kvantitativ ansats undersöka sambandet mellan social self-efficacy och subjektivt välbefinnande samt betydelsen av individers värdering av sociala kompetens och personlighetsdraget extraversion för detta samband. Enkäten som utgjordes av fyra instrument delades både i pappersformat och digitalt samt besvarades av 127 arbetsaktiva deltagare. För att undersöka samband mellan variablerna och skillnader mellan grupper har korrelationer, simultan regressionsanalys och tvåvägs variansanalyser genomförts. Resultatet visar bland annat att det fanns positiva samband mellan de tre variablerna social self-efficacy, extraversion och social kompetensvärdering och den beroende variabeln välbefinnande. Aktuell undersökning har bidragit med ytterligare förståelse för vikten av social self-efficacy i arbetslivet och hur det tillsammans med extraversion positivt relaterar till välbefinnandet.
Keywords: subjective well-being, workrelated social self-efficacy, social
competence, extraversion, workplace domain
Inledning
I ett arbetsliv som alltmer fokuseras kring service och tjänster handlar mycket om förmågan att kunna kommunicera, etablera kontakter samt arbeta i projekt och nätverk. Individen förväntas att i allt större utsträckning ta plats och påverka relationer gentemot kollegor, men framförallt mot kunder och klienter och inte enbart agera som en passiv arbetstagare som följer direktiv. För att vara framgångsrik i detta nya arbetsliv blir sociala förmågor en viktig faktor och något som även efterfrågas av arbetsgivare i allt större utsträckning (Deming, 2017). Dessa mjuka förmågor värderas idag ofta högre än praktiska kunskaper och erfarenhet (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson, & Lundberg, 2006). Deming (2017) förklarar detta med att även om datorer och robotar i stor utsträckning kan ersätta mänsklig arbetskraft, kan de inte simulera mänskligt agerande som rör interaktion, såsom exempelvis att utveckla och underhålla relationer. Att sociala förmågor blivit allt viktigare i arbetslivet ges även stöd i en svensk rapport utgiven av Edin, Fredriksson, Nybom och Öckert (2018). Genom att jämföra vad som i rapporten kallas löneavkastningen (sysselsättningsgrad och årsarbetsinkomst) för individer med högre sociala respektive kognitiva förmågor konstaterar de att arbetsmarknaden efterfrågar och värderar sociala förmågor i allt större utsträckning.
Dryburgh et al. (2020) beskriver social kompetens som kopplingen mellan sociala förmågor och vilka utfall eller effekter de sociala förmågorna leder till. Effekten av den sociala förmågan bidrar till hur bra den sociala framgången blir i mötet mellan människor. Social kompetens kan således leda till ett bra samarbete mellan kollegor i en arbetsrelaterad kontext och i denna studie definieras därför social kompetens som förmågan att kunna kommunicera och samarbeta med
olika typer av människor, samt att kunna anpassa sitt beteende beroende på situation för att nå så god social framgång som möjligt.
I en studie av Segrin och Taylor (2007) undersöktes sambandet mellan social förmåga och en form av välbefinnande, kallat psykologiskt välbefinnande. Det senare mättes med sex olika instrument; livstillfredställelse, bemästrande av omgivning, self-efficacy (tilltro till den egna förmågan) i sociala situationer, hopp, lycka och livskvalitet. Författarna menar att ju mer social förmåga en individ besitter, desto högre välbefinnande, dock undersöktes inte riktningen på detta samband så det kan även vara tvärtom, att högt välbefinnande genererar mer social förmåga. När deltagarna rapporterade högre grad av self-efficacy i sociala situationer så reflekterar det förmågan att skapa och bibehålla positiva relationer i högre utsträckning. Positiva relationer var en variabel som i undersökningen medierade mellan sociala förmågor och psykologiskt välbefinnande. När arbetslivet efterfrågar social kompetens i allt större utsträckning kan därför antas att även tilltron till den egna sociala förmågan är av betydelse för välbefinnandet, under förutsättning att individen upplever att social kompetens är något som värderas och efterfrågas.
Subjektivt välbefinnande
Det kan vara lätt att anta att välbefinnande är ohälsans motsats, som ett tillstånd med avsaknad av sjukdom, vilket tidigare även har varit den dominerande uppfattningen inom forskningen. Med den positiva psykologins intåg under andra halvan av 1900-talet föreslogs däremot ett annat synsätt, att välbefinnande och ohälsa bör ses som två oberoende mått (Manderscheid et al., 2010). Modellen kan beskrivas som att välbefinnande inbegriper positiva och entusiastiska känslor om ens liv som exempelvis lycka och livstillfredsställelse, medan ohälsa istället handlar om närvaron eller frånvaron av sjukdom (Manderscheid et al., 2010). Med detta synsätt kan en persons välbefinnande och ohälsa utvärderas var för sig, även om forskning visar att de båda faktorerna korrelerar med varandra (Weich et al., 2011). Detta sätt att se på välbefinnande och ohälsa speglas även i WHO´s (2014, s.1) definition av hälsa: ”Ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaron av sjukdom eller krämpor” [vår översättning] samt att senare forskning (exempelvis: Bech, Olsen, Kjoller, & Rasmussen, 2003; Weich et al., 2011) visar på att välbefinnande och ohälsa bör ses som skilda komponenter i individens hälsa.
Det existerar olika definitioner av välbefinnande beroende på ur vilket perspektiv man väljer att närma sig människan och begreppen hälsa/ohälsa (Ryan & Deci, 2001; Weich et al., 2011), det eudaimoniska (eng. eudaimonic) perspektivets psykologiska välbefinnande eller det hedoniska perspektivets subjektiva välbefinnande. Psykologiskt välbefinnande handlar om uppfyllelsen av meningsfullt liv och att nå sin fulla potential (Cheng, Jing, Hayes, & Lee, 2013) och inbegriper sex komponenter; självacceptans, positiva relationer med andra, självständighet, bemästrande av omgivningen, mening med livet och personlig tillväxt (Ryff, 1989). Det andra perspektivets subjektiva välbefinnande, upplevs enligt Diener (2000) när människor känner lycka och är nöjda med livet, både i sin helhet och i viktiga domäner (exempelvis arbete och familj). Gemensamt för de båda synsätten är att inget av dem involverar några objektiva mått på hälsa eller ohälsa utan mäts med hjälp av subjektiva skattningar. De skiljer sig åt i synen på vad välbefinnande är och vad som ska ingå i begreppet, där psykologiskt välbefinnande fokuserar vissa utvalda komponenter, medan det subjektiva välbefinnandet har ett bredare perspektiv och inbegriper på livet som helhet.
I denna studie fokuseras främst det hedonistiska perspektivet och subjektivt välbefinnande främst på grund av dess breda synsätt på välbefinnande. Definitionen av subjektivt välbefinnande utgår från tre dimensioner; närvaro av positiva känslor, frånvaro av negativa
känslor samt grad av livstillfredställelse (Lopez, Pedrotti, & Snyder, 2019). Subjektivt välbefinnande handlar då om individens kognitiva uppfattning och känslomässiga upplevelse av de tre dimensionerna (Diener, Suh, Lucas, & Smith, 1999). Skattningen av livstillfred-ställelse tenderar att göras utifrån en längre tidsperiod och är således mer stabilt jämfört med de känslomässiga komponenterna i subjektivt välbefinnande vilka oftare relateras till en kortare tidsrymd när skattningen görs och kan således variera i högre grad (Pavot & Diener, 1993; Ryff, 1989). Diener (2000) menar vidare att subjektivt välbefinnande även kan relateras till personlighet och temperament. Människor kan ha olika förmåga att anpassa sig till goda eller dåliga omständigheter, samt reagerar olika starkt på positiva respektive negativa händelser, vilket i sin tur påverkar bedömningen av subjektivt välbefinnande. Senare forskning (Weich et al., 2011) visar även att faktorer som ålder och kön samt sociala och kulturella förhållanden har betydelse för det subjektiva välbefinnandet, även om man kunnat se att dessa olika faktorers betydelse varierar beroende på var i livet man befinner sig.
Social Self-efficacy
Definitionen av self-efficacy är människans tilltro till sin egen förmåga att utöva ett visst beteende för att klara av en uppgift (Bandura, 1977; 1997). Människor tenderar att undvika situationer om de är av uppfattningen att de kommer ställas inför uppgifter som de tror överträffar deras förmåga att hantera. Å andra sidan kan människor engagera sig i aktiviteter och uppföra sig säkert när de bedömer sig själva kapabla att hantera situationer som för andra kan uppfattas som obehagliga (Bandura, 1977; 1982).
Self-efficacy och dess relation till välbefinnande har undersökts i tidigare forskning. I en studie av Heuven, Bakker, Schaufeli och Huisman (2006) visade sig generell self-efficacy vara viktigt för välbefinnandet i emotionellt arbete. Författarna menade att hög grad av self-efficacy minskade de negativa konsekvenser som, till exempel i situationer med interpersonell kontakt där det förekommer känslomässiga slitningar, emotionellt arbete kan medföra. Detta tyder på att hög tilltro till den egna förmågan har en positiv effekt på människor i arbetslivet.
En hög grad av self-efficacy verkar även positivt för yrkesrelaterade aspekter såsom exempelvis de specifika arbetsuppgifterna. Stajkovic och Luthans (1998) menar att self-efficacy bättre kunde förutspå arbetsrelaterad prestation (arbetsuppgifters svårighetsgrad) än vad olika personlighetsdrag som tidigare använts inom organisatorisk forskning kunnat förutspå. Self-efficacy kan studeras på en generell nivå men kan även delas in i exempelvis social self-efficacy eller uppgiftsorienterad self-efficacy samt kan studeras inom olika domäner såsom arbetsliv eller skola.
Generell social self-efficacy har definierats på olika sätt men innebär i korthet individens egen upplevelse av tron på sin egen sociala förmåga. Smith och Betz (2000, s. 286) definierar generell social self-efficacy som ”en individs självförtroende till sin förmåga att engagera sig i sociala interaktioner som är nödvändiga för att initiera och upprätthålla interpersonella relationer” [vår översättning]. För denna studie avses dock att sätta social self-efficacy i en arbetsrelaterad kontext. Arbetsrelaterad social self-efficacy definieras av Fan et al. (2012, s. 92) som ”anställdas självförtroende till sin förmåga att engagera sig i arbetsrelaterade sociala interaktioner, samt utveckla och effektivt bibehålla interpersonella relationer med andra anställda inom sin organisation” [vår översättning] och denna definition passar bra även för denna studie.
Arbetsrelaterad social self-efficacy har inte undersökts i samma utsträckning som begreppet i generella termer, men i en studie av Loeb, Stempel och Isaksson (2016) visade resultatet att social self-efficacy bidrar till ett bra gruppklimat och är en viktig aspekt i arbetskontexten. Arbetsrelaterad social self-efficacy kan bidra till att förklara kvalitén i ett gruppklimat
exempelvis genom att det bidrar positivt till samarbetet i gruppen och vi-känslan, vilket skulle kunna bidra positivt till individens eget subjektiva välbefinnande. Inom arbetslivet har främst yrkesmässig self-efficacy studerats men detta begrepp handlar snarare om ”tilltron till sin kapacitet och motivationen att lyckat kunna prestera yrkesmässiga uppgifter och svårigheter…” [vår översättning] (Abele & Spurk, 2009, s. 54). På grund av att arbetsrelaterad social self-efficacy inte undersökts i lika stor utsträckning blir det av denna anledning intressant att undersöka detta och hur det relaterar till subjektivt välbefinnande. Detta speciellt eftersom tidigare forskning visat på ett samband mellan sociala förmågor och välbefinnande (Segrin & Taylor, 2007), vilket kan peka på att även tilltron till den sociala förmågan kan ha betydelse. Vidare kommer arbetsrelaterad social self-efficacy enbart benämnas som social self-efficacy.
Extraversion/introversion
Extraversion är en av de fem dimensionerna av grundläggande personlighetsdrag som ingår i femfaktormodellen och motsatsen till detta personlighetsdrag är introversion (Zakrisson, 2010). Vidare beskriver Zakrisson att karaktäristiskt för den extroverta individen är att den är pratsam, optimistisk och söker sig till sociala aktiviteter. Motsatsen, de mer utpräglat introverta människorna visar bland annat på karaktärsdrag som otillgänglighet, tillbakadragenhet och tystlåtenhet. Viktigt att nämna här är att de allra flesta människor befinner sig på en bipolär skala där ena ytteränden är introversion och den andra ytteränden är extraversion. Människor tenderar sällan att vara fullständigt extroverta eller introverta utan befinner sig någonstans mellan de två ytterändarna på dimensionen av extraversion versus introversion.
En grundläggande aspekt för social kompetens är förmågan att initiera och underhålla relationer med andra människor. I en studie av Argyle och Lu (1990) visade resultatet att extroverta individer hade en högre grad av social kompetens samt att extraversion korrelerade positivt med lycka. Ett rimligt antagande kan vara att extraversion även har ett positivt samband med hög grad av social self-efficacy och att detta i sin tur har ett samband med välbefinnandet. Extraversion har ett väldokumenterat samband med benägenheten för positiva affekter (Carver & White, 1994; Costa & McCrae, 1980) och en studie av Shiota, Keltner och John (2006) har visat på ett positivt samband mellan extraversion och dispositioner för positiva känslor. Sambandet förklaras bland annat med att extroverta individer har en tendens till orientering mot belöningar samt förmågan att se och fånga möjligheter i omgivningen (Carver & White, 1994), vilket kan vara framgångsfaktorer när det gäller strävan efter upplevelser av positiva känslor.
Studiens syfte
Tidigare forskning pekar på att tilltron till den sociala förmågan kan vara väsentlig för välbefinnande i ett arbetsliv som i allt högre utsträckning efterfrågar social kompetens (se exempelvis: Heuven, Bakker, Schaufeli, & Huisman 2006; Loeb, Stempel, & Isaksson, 2016). Syftet med undersökningen är därför att få en större förståelse för betydelsen av social self-efficacy och dess relation till subjektivt välbefinnande
.
Det ingår även i syftet att undersöka två ytterligare faktorer som kan ha betydelse för relationen mellan social self-efficacy och subjektivt välbefinnande. Den första faktorn är individens bedömning av hur viktigt hen tycker att det är med social kompetens i arbetslivet och om denna skattning skiljer sig mellan olika branscher. Inledningsvis beskrevs hur Dryburgh et al. (2020) resonerade om att social kompetens var kopplingen mellan sociala förmågor och vilka utfall eller effekter de sociala förmågorna leder till i mötet mellan människor. Med detta resonemang avses att undersöka detsubjektiva välbefinnandet hos individer som bedömer att social kompetens är viktigt samt har en låg social self-efficacy. Det kan antas att om individen å ena sidan tycker att social kompetens är viktigt, men å andra sidan inte har tilltro till sin egen sociala förmåga och därmed kan ha svårigheter i att engagera sig i arbetsrelaterade sociala situationer, kan detta ha en negativ inverkan på det subjektiva välbefinnandet.
Den andra faktorn som kan ha en betydelse för relationen mellan social self-efficacy och välbefinnande är var på skalan mellan introversion och extraversion en individ befinner sig. Individer som är mer extroverta har beteendemönster som sällskaplighet och söker efter umgänge och sociala kontakter medan individer som är mer introverta visar på karaktärsdrag som tillbakadragenhet och tystlåtenhet (Zakrisson, 2010). Ett rimligt antagande kan därför vara att mer extroverta individer har en högre tilltro till sin sociala förmåga än introverta.
Avsikten är även att undersöka om ytterligare faktorer kan ha betydelse för subjektivt välbefinnande. Kan högre ålder och/eller antalet år på arbetsplatsen skapa en erfarenhet och trygghet som har betydelse för det subjektiva välbefinnandet? Har det någon betydelse hur många sociala kontakter man har i arbetet? Och kan det göra någon skillnad om man anser att social kompetens är något som kan tränas upp?
Tidigare studier inom arbetslivet har främst fokuserat på self-efficacy på en generell nivå alternativt på en uppgiftsorienterad kognitiv dimension och förhoppningen med denna undersökning är att kunna bidra till en ökad kunskap och förståelse för betydelsen av social self-efficacy och dess relation till individens subjektiva välbefinnande.
Följande frågeställningar och hypoteser undersöktes:
1. Vilka samband finns mellan subjektivt välbefinnande och social self-efficacy, extraversion samt social kompetensvärdering?
H1a: Det finns ett positivt samband mellan graden av social self-efficacy och
individens subjektiva välbefinnande; ju högre social self-efficacy, desto högre subjektivt välbefinnande.
H1b: Det finns ett positivt samband mellan extraversion och subjektivt välbefinnande;
ju högre grad av extraversion, desto högre grad av subjektivt välbefinnande. H1c: Det finns ett positivt samband mellan extraversion och social self-efficacy; ju
högre grad av extraversion, desto högre grad av social self-efficacy.
2. Vilken eller vilka av variablerna (social self-efficacy, extraversion, social kompetens-värdering, kön, ålder, erfarenhet på arbetsplatsen, mängd sociala kontakter samt synen på huruvida social kompetens kan tränas upp) kan förklara störst andel unik variation i subjektivt välbefinnande?
3. Finns det skillnad i subjektivt välbefinnande mellan individer som anser att social kompetens är viktigt respektive mindre viktigt, mellan individer med låg respektive hög grad av social self-efficacy samt mellan extroverta och introverta individer?
H3a: Det finns en skillnad mellan branscher vad gäller social kompetensvärdering,
deltagare från dagligvaruhandeln värderar social kompetens som mer viktigt än deltagare från industrin.
H3b: Det finns en interaktionseffekt mellan social kompetensvärdering och social
self-efficacy på subjektivt välbefinnande som innebär att de individer som värderar social kompetens högt och har låg tilltro till sin sociala förmåga rapporterar lägre välbefinnande än de som har hög tilltro till sin sociala förmåga. H3c: Det finns en interaktionseffekt mellan extraversion och social self-efficacy på
subjektivt välbefinnande som innebär att extroverta med hög grad av social self-efficacy rapporterar högre grad av subjektivt välbefinnande än extroverta med låg grad av social self-efficacy.
Metod
Deltagare
För studien delades 60 enkäter ut på en livsmedelsbutik och 40 enkäter delades ut på ett tillverkande industriföretag. Även en webbenkät, identisk med pappersenkäten har konstruerats och delats i två grupper på det sociala medieforumet Facebook. Grupperna har sammanlagt cirka 4800 medlemmar och valdes på grund av att de accepterade författarnas förfrågan om att få dela enkäten samt att de hade en god spridning i ålder och kön. Vidare delades enkäten på författarnas egna Facebook-konton. Kriteriet för att kunna delta i undersökningen var på grund av enkätens utformning att man för tillfället hade ett arbete, vilket också deltagarna i webbenkäten upplystes om.
I urvalsgrupperna svarade 33 av personerna genom pappersenkät på livsmedelsbutik vilket gav en svarsfrekvens på 55%, 27 av personerna svarade genom pappersenkät på tillverknings-industri vilket gav en svarsfrekvens på 68%. Webbenkäten vände sig till Facebookgrupper med totalt ca 5500 medlemmar och 67 svar skickades in.
Totalt svarade 129 individer på enkäten, två av dessa bedömdes som internt bortfall då endast demografiska uppgifter var ifyllda. Detta gav sammanlagt 127 besvarade enkäter. Deltagarnas ålder var 17–67 år (M = 38,52, SD = 12,63). Fyra personer (3,1%) uppgav inte sin ålder. Könsfördelningen hos deltagarna var 49 män (38,6%) och 76 kvinnor (59,8%). Två personer (1,6%) uppgav ”annat/vill ej uppge” på frågan om kön.
Material
Den färdiga enkäten bestod av 44 frågor/påståenden uppdelat i fem avsnitt; 17 items om subjektivt välbefinnande, 8 items om arbetsrelaterad social self-efficacy, 8 items om introversion/extraversion, 5 items om social kompetensvärdering samt 6 bakgrundsfrågor.
Subjektivt välbefinnande. Denna beroendevariabel mättes med hjälp av
Välmåendeformuläret (Ström & Carlbring, 2014) vilket är en självskattningsskala som
ursprungligen använts för att mäta psykisk hälsa. Formuläret har vetenskapligt undersökts av Braconier (2015) med anledning att verifiera detta som ett adekvat instrument för att mäta subjektivt välbefinnande. Braconier ansåg att det vid tiden för hennes undersökning saknades ett effektivt och tillförlitligt instrument för detta, prövat för svenska förhållanden och med svensk översättning. Resultaten i denna undersökning visade att Välmåendeformuläret uppvisar god reliabilitet och validitet för subjektivt välbefinnande, både i en klinisk och icke-klinisk population. Detta innebär att instrumentet kan användas för att mäta subjektivt välbefinnande i en svensk kontext, utifrån den definition som aktuell undersökning använder. Instrumentet är dock inte uppdelat i de olika dimensionerna som tidigare nämnts, utan ger ett gemensamt medelvärde för de tre dimensionerna.
Välmåendeformuläret består av 18 påståenden kring subjektivt välbefinnande, exempelvis ”I hur hög grad har du de senaste 14 dagarna känt dig lugn och avspänd?”, vilket besvarade utifrån en femgradig skala från 0 (aldrig) till 4 (mycket ofta). Av misstag blev ett av skalans items inte inkluderat i enkäten (”I hur hög grad har du den senaste veckan kunnat ta initiativ och komma igång med sådant du velat göra”) och därför består skalan för denna undersökning endast av 17 items. Det bör även klargöras att den ursprungliga skalan instruerade deltagarna att besvara påståendena utifrån den senaste veckan, dock förlängdes detta till 14 dagar. Detta
med anledning av rådande pandemi och framförallt de hårdare restriktioner som infördes under just den vecka då enkäten lämnades ut vilket misstänktes kunna påverka det subjektiva välbefinnandet i negativ riktning. För medelvärdesindexet, med minimalt värde 0 och maximalt värde 4, uppmättes Cronbachs alfa till .92.
Social self-efficacy. För att mäta social self-efficacy användes Scale of Occupational Social Self-efficacy (SOSS). Skalan togs fram av Loeb, Stempel och Isaksson (2016) vid en
under-sökning som syftade till att studera bland annat den sociala dimensionen av self-efficacy i en arbetsrelaterad kontext. SOSS jämfördes av författarna till föreliggande studie med Workplace
Social Self-Efficacy (WSSE) (Fan et al., 2012) och då upptäcktes items i WSSE som av
författarna ansågs täcka aspekter i social self-efficacy som saknades i SOSS. Av denna anledning lades tre items till från WSSE som komplement till den ursprungliga skalan. Att inte WSSE användes i sin helhet hade sin förklaring i att den inte ansågs passa svenska förhållanden, där flertalet av dess items relaterade till specifika arbetssätt och situationer.
Dessa adderade items i form av påståenden, var ursprungligen på engelska och saknade svensk översättning, varvid dessa översättes till svenska och åter till engelska med hjälp av svensktalande med engelska som modersmål. Ett av skalans items modifierades med avsikt att passa en svensk kontext och blev efter modifieringen ”I vilken utsträckning har du tilltro till din förmåga att bidra till en gruppdiskussion på arbetet”. Övriga två items från WSSE-skalan var ”I vilken utsträckning har du tilltro till din förmåga att uttrycka dina åsikter under ett personalmöte?” samt ” I vilken utsträckning har du tilltro till din förmåga att ge negativ feedback till en kollega utan att göra honom eller henne upprörd?”. Påståendena besvarade med en femgradig skala, från 0 (ingen tilltro) till 4 (fullständig tilltro). Cronbachs alfa uppmättes för den ursprungliga SOSS-skalan till .81, med adderade items blev Cronbachs alfa .89 vilket gav stöd för att behålla dessa och skalan utgjordes därmed sammanlagt av åtta items som sattes samman i ett medelvärdesindex med minimalt värde 0 och maximalt värde 4.
Extraversion. För att mäta personlighetsdraget extraversion användes en delskala ur
väletablerade Big Five Inventory (BFI) (Benet-Martinez & John, 1998; John, Donahue, & Kentle, 1991; John, Naumann, & Soto, 2008). Zakrisson (2010) har utvärderat BFI med svensk översättning samt i svenska förhållanden och konstaterar att instrumentet fungerar tillfredsställande även i denna kontext. I sin helhet består skalan av 44 korta påståenden avsedda att mäta de olika Big Five-dimensionerna varav endast de 8 items relaterade till dimensionen introversion versus extraversion använts i enkäten. Påståendena, exempelvis ”Jag är pratsam” eller ”Jag är full av energi”, besvarades utifrån en femgradig skala från 0 (stämmer absolut inte) till 4 (stämmer absolut). Låga värden indikerar att individen är mer åt det introverta hållet, medan höga värden istället indikerar att individen är mer extrovert. Tre items skalvändes innan medelvärdesindex skapades med minimalt värde 0 och maximalt värde 4, för vilket Cronbachs alfa uppmättes till .84.
Social kompetensvärdering. Med anledning av att det finns många olika definitioner på
begreppet social kompetens skrevs följande egenkonstruerade definition ut i enkäten: ”Förmågan att kunna kommunicera och samarbeta med olika typer av människor och att kunna anpassa sitt sätt beroende på situation”. Fem items formulerades med avsikt att fånga deltagarnas värdering av hur viktigt de ansåg att social kompetens var i arbetet. Dessa var ”Social kompetens är en förmåga som värderas högt på min nuvarande arbetsplats”, ”I mitt yrke är det viktigt att inneha social kompetens”, ”För att kunna utföra mitt arbete krävs social kompetens”, ”Jag anser att social kompetens är viktigt i arbetslivet” samt ”I min yrkesroll är social kompetens viktigare än andra kunskaper/färdigheter”. Påståendena fick svarsalternativ på en femgradig skala från 0 (stämmer absolut inte) till 4 (stämmer absolut). Dessa items sattes
samman till ett medelvärdesindex, med minimalt värde 0 och maximalt värde 4, för vilket Cronbachs alfa uppmättes till .82.
Bakgrundsvariabler. Två egenkonstruerade påståenden användes för att komplettera
kartläggningen av deltagarna. ”Jag anser att social kompetens är något som kan tränas upp”, avsåg att undersöka huruvida deltagarna ser på social kompetens som något som kan förändras, och gavs namnet social kompetensförändring och ”På mitt jobb har jag många sociala kontakter” syftade till att undersöka mängden sociala kontakter i arbetet och gavs namnet
sociala kontakter. Båda påståendena besvarades med en femgradig skala från 0 (stämmer
absolut inte) till 4 (stämmer absolut).
I sista avsnittet ställdes frågor gällande deltagarnas kön, födelseår, samt antal år som anställd på nuvarande arbetsplats. Den senare variabeln gavs det enklare namnet erfarenhet arbetsplats. I enkäten fanns slutligen en öppen fråga om deltagarens yrkestitel, detta med avsikt att kunna kategorisera in deltagarna i olika branscher för variabeln bransch.
Procedur
Enkäten som framtagits för att genomföra undersökningen testades i en pilotomgång med hjälp av 13 personer i författarnas närhet. Syftet med detta test var dels att pröva egenkonstruerade delar, dels enkätens utförande som helhet för att få en uppfattning om tidsåtgång. Test-personerna besvarade 44 frågor/påståenden och inkom med användbar feedback på hur enkäten kunde förtydligas ytterligare inför undersökningen. Vissa av deltagarna blev osäkra på om de skulle besvara frågorna för personlighet och välbefinnande utifrån hur de agerar på arbetet eller om de avsåg att gälla även i privatlivet. Instruktionerna förtydligades sedan för dessa för att tydliggöra att frågorna gällde både privat- och arbetsliv. Även ett par av frågorna för social kompetens ändrades i sin formulering då det visade sig att oklarheter uppstod kring om frågorna gällde yrket som helhet eller den aktuella arbetsplatsen.
Inledningsvis avsågs att kontakta tre arbetsplatser, där det förutspåddes att det fanns skilda uppfattningar kring huruvida social kompetens är viktigt eller inte. Vi fick godkännande av tre arbetsplatser (tillverkande industriföretag, livsmedelsbutik samt hemelektronikbutik) där social kompetensvärdering kunde antas vara låg, medel respektive hög. Rådande pandemi skulle dock visa sig ställa till problem, hemelektronikbutiken drog sig ur med kort varsel och lämplig ersättare söktes, dock utan framgång. Lösningen på detta blev att konstruera en webbenkät identisk med den pappersenkät som delades ut till livsmedelsbutiken och industriföretaget, detta för att få tillräckligt med deltagare för undersökningen.
Tillsammans med enkäten delades ett missivbrev ut där deltagarna blev informerade om vilka undersökningspersonerna var, undersökningens syfte och vad de sammanställda enkät-svaren skulle användas till. I missivbrevet framgick det även att deltagandet var helt frivilligt samt att personerna kunde avbryta sitt deltagande och med detta har Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2017) uppfyllts. Missivbrevet avslutades med kontaktuppgifter till undersökningsledarna.
Enkäten beräknades ta cirka 10 minuter att besvara vilket även detta informerades om i missivbrevet. I anslutning till pappersenkäterna placerades en sluten låda med en mindre öppning i där deltagarna kunde lägga sina svar. Ingen information har givits muntligen annat än vid inledande kontakt med arbetsgivarna. Tio dagar efter att enkäterna lämnades ut till arbetsplatserna alternativt publicerades samlades svaren in.
Databearbetning
För att besvara frågeställning 1 och dess tillhörande hypoteser (hypotes H1a - H1c)användes
Pearsons korrelationskoefficient. För frågeställning 2 utfördes en simultan multipel linjär regressionsanalys. För frågeställning 3 och dess tillhörande hypoteser (H3a - H3c) genomfördes
inledningsvis ett t-test för oberoende mätningar för att undersöka H3a och sedan genomfördes
tvåvägs variansanalyser för oberoende mätningar för att testa hypotes H3b och H3c.
Variansanalyserna som avsågs att genomföras krävde att vissa av variablernas värden kategoriserades i olika grupper. Social self-efficacy och social kompetensvärdering delades in i två grupper, låg (n = 64) respektive hög grad (n = 63) av social self-efficacy, samt ”mindre viktigt” (n = 52), och ”viktigt” (n = 75) för social kompetensvärdering. Snittvärden för de båda variablernas gruppindelning bestämdes till 0–2,99 samt 3–4 utifrån svarsalternativens formulering (skalornas mittenalternativ ansågs tillhöra en låg grad av social self-efficacy respektive mindre viktigt för social kompetensvärdering). För extraversion delades deltagarna in i två grupper, introverta respektive extroverta. Individer i gruppen introverta (n = 44) har ett medelvärde mellan 0 och 2,49 medan extroverta (n = 83) har ett medelvärde mellan 2,50 och 4. Det bör betonas att de båda grupperna inte avser att kategorisera deltagarna som antingen extroverta eller introverta, utan snarare att de uppvisar en högre grad av det ena eller det andra. Vad gäller webbenkäten avsågs yrkestitlarna att kategoriseras utifrån bransch, dock gick detta inte att genomföra på grund av knapphändiga och svårtydda yrkestitlar. Av denna anledning består variabeln bransch enbart av två branscher som härleds från deltagarna som fyllde i pappersenkäten; livsmedelsbutik benämndes dagligvaruhandel (n = 33) och tillverkningsindustri benämndes industri (n = 27).
Resultat
Inledningsvis kontrollerades om det fanns några skillnader vad gäller variablerna subjektivt välbefinnande, social self-efficacy, extraversion samt social kompetensvärdering beroende på om deltagaren svarat digitalt respektive i pappersform (Tabell 1). För social self-efficacy och extraversion fanns inga signifikanta skillnader. För subjektivt välbefinnande fanns en statistiskt signifikant skillnad, där deltagare från pappersenkäten redovisade en högre grad av subjektivt välbefinnande än deltagare från webbenkäten (η2 = .04). Även för social kompetensvärdering fanns en statistiskt signifikant skillnad, där gruppen med deltagare från webbenkäten ansåg att social kompetens var viktigare än gruppen med deltagare från pappersenkäten (η2 = .04).
Tabell 1
Medelvärden och standardavvikelser på indexerade variabler
Variabel M SD M SD t
Subjektivt välbefinnandea 2.54 0.64 2.77 0.57 -2.14*
Social self-efficacya 2.84 0.73 2.78 0.70 0.45
Extraversiona 2.60 0.73 2.70 0.62 -0.83
Social kompetensvärderingb 3.08 0.67 2.79 0.87 2.14*
Not. Webbenkät n = 67, Pappersenkät n = 60
a
df = 125, b df = 110.78 *p < .05
Pappersenkät Webbenkät
I Tabell 2 redovisas resultaten för att besvara frågeställning 1 beträffande sambandet mellan subjektivt välbefinnande, social self-efficacy, extraversion och social kompetensbedömning. Social self-efficacy och subjektivt välbefinnande uppvisade ett positivt statistiskt signifikant samband (p < .001), vilket innebär att ju högre grad av social self-efficacy, desto högre grad av subjektivt välbefinnande rapporterades och hypotes 1a gavs därmed stöd. Även hypotes 1b kunde stödjas statistiskt då extraversion och subjektivt välbefinnande uppvisade ett positivt signifikant samband (p < .001). Ju högre grad av extraversion, desto högre grad av subjektivt välbefinnande rapporterades. Beträffande hypotes 1c kunde denna stödjas statistiskt, då extraversion och social self-efficacy uppvisade ett positivt signifikant samband (p < .001). Ju mer extrovert en individ var, desto högre grad av social self-efficacy rapporterades. Vidare uppvisar social kompetensvärdering ett signifikant positivt samband med social self-efficacy (p < .001) och extraversion (p = .006), vilket innebär att ju högre grad av extraversion respektive social self-efficacy, desto viktigare anses social kompetens vara.
Tabell 2
Pearsonkorrelationer mellan variabler och deskriptiv statistik
Variabler 1 2 3 4 M SD
1. Subjektivt välbefinnande - 2.65 0.62
2. Social self-efficacy .49** - 2.81 0.72
3. Extraversion .49** .63** - 2.65 0.68
4. Social kompetensvärdering .23** .36** .24* - 2.94 0.78
Not. Variablers variationsvidd 0-4, N = 127 * p < .05, ** p < .001
Beträffande resterande variabler i undersökningen uppvisade deltagares ålder (r = .19, n = 123,
p = .034) respektive sociala kontakter (r = .31, n = 127, p < .001) ett positivt signifikant samband
med subjektivt välbefinnande, vilket indikerar att ju högre ålder respektive större mängd sociala kontakter, desto högre grad av subjektivt välbefinnande. Övriga variabler, såsom kön (p = .434), erfarenhet arbetsplats (p = .439) social kompetensförändring (p = .582) uppvisade inget statistiskt samband med subjektivt välbefinnande.
För att besvara frågeställning 2, hur stor andel av variationen i subjektivt välbefinnande som unikt kunde förklaras av de olika variablerna, utfördes en simultan multipel linjär regressionsanalys (Tabell 3). Endast de variabler som tidigare uppvisat signifikant samband med subjektivt välbefinnande adderades till modellen som var statistiskt signifikant, F(5,117) = 12.49, p < .001. Sammanlagt kunde 35% av variationen i kriterievariabeln förklaras, dock var urvalet förhållandevis litet och det är då mer lämpligt att använda det justerade R2-värdet. Med detta kunde cirka 32% av variationen i subjektivt välbefinnande förklaras. Extraversion var den variabel som statistiskt signifikant kunde förklara störst andel unik variation i subjektivt välbefinnande, följt av variabeln ålder. Social self-efficacy uppvisade tendens till statistisk signifikans (p = .052) vad gällde att unikt förklara variationen i kriterievariabeln.
Tabell 3
Regressionsanalys för prediktion av subjektivt välbefinnande
Variabel b SE Social self-efficacy .17* .09 Extraversion .32*** .09 Social kompetensvärdering .01 .07 Ålder .01** .00 Sociala kontakter .06 .07 Modell: R2 .35 F 12.49 df (5,117) Not. N = 123, *p <.10, **p < .05, ***p < .001 .20* .36*** .01 (5,117) .16** .08 .35 12.49 koefficienter koefficienter Ostandardiserade Standardiserade β
För att besvara frågeställning 3 genomfördes inledningsvis ett t-test för oberoende mätningar. Detta med avsikten att undersöka skillnad i social kompetensvärdering mellan olika branscher (dagligvaruhandel samt industri). Testet gav stöd för hypotes 3a då det visade en statistisk signifikant skillnad mellan de båda branscherna, t(58) = 6.86, p < .001, η2 = .45. Deltagare från industri (M = 2.13, SD = .78, n = 27) upplevde social kompetens som mindre viktigt än deltagare från dagligvaruhandeln (M= 3.32, SD= 0.49, n = 33).
För att testa hypotes 3b har en tvåvägsvariansanalys för oberoende mätningar genomförts (Tabell 4). Analysen visade att det fanns en statistiskt signifikant huvudeffekt för social self-efficacy vad gäller subjektivt välbefinnande, F(1,123) = 11.81, p = .001, partiell η2 = .09.
Gruppen med låg grad av social self-efficacy (M = 2.45, SD = 0.55) rapporterade en lägre grad av subjektivt välbefinnande än gruppen med hög grad av social self-efficacy (M = 2.86,
SD = 0.61). Huvudeffekten för social kompetensvärdering var ej statistiskt signifikant, F(1,123)
= 2.10, p =.151, det fanns ingen skillnad i subjektivt välbefinnande mellan grupperna som värderade social kompetens som viktigt respektive mindre viktigt. Analysen visade vidare att interaktionen mellan social self-efficacy och social kompetensvärdering ej var statistiskt signifikant, F(1,123) = 0.43, p = .512. De som värderade social kompetens som viktigt och samtidigt upplevde låg grad av social self-efficacy rapporterade inte lägst grad av subjektivt välbefinnande.
Tabell 4
Medelvärden och standardavvikelser i subjektivt välbefinnande
Index grupper n M SD n M SD
Social kompetensvärdering
Mindre viktigt 35 2.34 0.60 17 2.80 0.72
Viktigt 29 2.49 0.67 46 2.88 0.58
Not. Subjektivt välbefinnande variationsvidd 0-4, N = 127
Social self-efficacy
Hög grad Låg grad
Slutligen utfördes ytterligare en tvåvägsvariansanalys för oberoende mätningar. Detta för att testa hypotes 3c och undersöka om social self-efficacy tillsammans med personlighetsdraget
extraversion innebär några skillnader i subjektivt välbefinnande (Tabell 5). Vad gäller social self-efficacy fanns, precis som i tidigare analys, en statistiskt signifikant huvudeffekt, F(1,123) = 7.09, p = .009, partiell η2 = .05. Gruppen med låg grad av social self-efficacy (M = 2.45,
SD = 0.55) rapporterade en lägre grad av subjektivt välbefinnande än gruppen med hög grad
av social self-efficacy (M = 2.86, SD = 0.61). Huvudeffekten för extraversion var statistiskt signifikant, F(1,123) = 5.82, p = .017, partiell η2 = .05. Gruppen med mer extroverta individer
rapporterade en högre grad av subjektivt välbefinnande (M = 2.79, SD = 0.55) än gruppen med mer introverta individer (M = 2.39, SD = 0.65). Interaktionseffekten mellan social self-efficacy och extraversion var ej statistiskt signifikant, F(1, 123) = 0.22, p = .882. Extroverta individer som rapporterar en hög grad av social self-efficacy rapporterar inte en högre grad av subjektivt välbefinnande än de som rapporterar en låg grad av social self-efficacy.
Tabell 5
Medelvärden och standardavvikelser i subjektivt välbefinnande
Index grupper n M SD n M SD
Extraversion
Mer introvert 33 2.30 0.66 11 2.63 0.59
Mer extrovert 31 2.61 0.37 52 2.91 0.61
Not. Subjektivt välbefinnande variationsvidd 0-4, N = 127
Social self-efficacy
Hög grad Låg grad
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan social self-efficacy och subjektivt välbefinnande samt betydelsen av individers värdering av social kompetens och personlighets-draget extraversion för detta samband. Vad gäller relationen mellan social self-efficacy och subjektivt välbefinnande uppvisar dessa variabler ett signifikant positivt starkt samband, vilket ger stöd för hypotes 1a. Även vad gäller personlighetsdraget extraversion och subjektivt välbefinnande uppvisar dessa ett signifikant positivt starkt samband, vilket ger stöd för hypotes 1b. Vad gäller hypotes 1c så uppvisade även relationen mellan extraversion och social self-efficacy ett signifikant positivt starkt samband. Extraversion var den variabel som kunde förklara mest unik variation i subjektivt välbefinnande, följt av ålder, vilket gav svar på frågeställning 2. Social self-efficacy har endast en tendens till signifikans vad gäller att unikt kunna förklara variationen i subjektivt välbefinnande. Variablerna sociala kontakter och social kompetensvärdering kan inte förklara någon unik variation i subjektivt välbefinnande. Det här innebär att även om det finns ett samband mellan övriga variabler och subjektivt välbefinnande, är extraversion den variabel som förklarar mest unik variation och således kan anses vara den viktigaste i förhållande till just subjektivt välbefinnande. Resultatet visade vidare att det fanns en skillnad i social kompetensvärdering mellan de två branscherna dagligvaruhandel och industri, där deltagare från dagligvaruhandeln skattade social kompetens som mer viktigt än deltagarna från industrin, hypotes 3a gavs därmed stöd. De två sista hypoteserna (hypotes 3b och 3c) visade inga signifikanta resultat. Skillnaden i subjektivt välbefinnande mellan individer som rapporterade låg respektive hög grad av social self-efficacy var inte beroende av huruvida de rapporterade social kompetens som viktigt respektive mindre viktigt. Analysen kunde inte heller bekräfta skillnad i subjektivt välbefinnande för de extroverta individer som rapporterade hög respektive låg grad av social self-efficacy.
Att social self-efficacy och subjektivt välbefinnande uppvisar ett positivt samband är överensstämmande med förväntningarna baserat på tidigare forskning. En hög tilltro till den sociala förmågan bidrar till fler positiva kontakter, vilket i sin tur relaterar till en högre grad av välbefinnande (Segrin & Taylor, 2007). I föreliggande studie finns även ett positivt samband mellan en större mängd sociala kontakter och subjektivt välbefinnande. Med fler sociala kontakter ökar möjligheten att träna upp sin sociala förmåga, vilket i sin tur kan leda till ytterligare sociala kontakter. Det kan med andra ord finnas en viktig ömsesidig relation mellan dessa faktorer. Att individer med hög tilltro till sin sociala förmåga också har en social kompetens skulle kunna vara ett rimligt antagande utifrån tidigare forskning (Loeb, Stempel & Isaksson, 2016) som påvisat ett samband mellan social self-efficacy och bra gruppklimat, det vill säga att ett bra gruppklimat tyder på att de sociala förmågorna lett till positiva effekter, även om detta inte undersökts i aktuell studie.
Sambandet mellan extraversion och subjektivt välbefinnande visade sig vara ett signifikant starkt positivt samband, vilket även det är i enlighet med vad som förväntades. Extroverta individer rapporterar högre grad av subjektivt välbefinnande än introverta individer. Tidigare forskning har visat att extroverta individer uppvisar en predisponering mot positiva affekter (Carver & White, 1994; Costa & McCrae, 1980; Shiota, Keltner, & John, 2006), vilket kan anses vara en viktig del i det subjektiva välbefinnandet då två av dimensionerna handlar om just närvaron av positiva känslor och frånvaron av negativa känslor. Även extraversion och social self-efficacy uppvisar ett signifikant starkt positivt samband och troligtvis medierar extraversion graden av social self-efficacy då extroverta individer har en tendens att söka sig till sociala aktiviteter (Zakrisson, 2010) och har därmed troligtvis fler sociala kontakter. Med större erfarenhet i sociala sammanhang underlättas möjligheterna att utveckla en hög grad av social self-efficacy, vilket i sin tur kan ge högre subjektivt välbefinnande. Det kan även vara så att individer med högre grad av subjektivt välbefinnande tenderar att delta i sociala aktiviteter i större utsträckning, vilket kan leda till en högre social self-efficacy. Däremot är det mindre troligt att en högre grad av social self-efficacy leder till en högre grad av extraversion, detta med anledning av att extraversion anses vara ett grundläggande personlighetsdrag som tenderar att vara mer grundat i individens biologiska arv även om det kan påverkas i viss grad av till exempel erfarenheter eller den närliggande miljön (Zakrisson, 2010).
Vidare har även kontrollerats om andra bakgrundsvariabler har någon betydelse för det subjektiva välbefinnandet, och analyserna visar att framförallt ålder kan vara av betydelse, ju högre ålder desto högre grad av subjektivt välbefinnande. Weich et al. (2011) hävdar att detta kan förklaras av att äldre individer möjligtvis tenderar att fokusera på och vårda de positiva delarna i livet. Vidare resonerar Weich et al. om att med stigande ålder sätts mål med kortare tidshorisont som därmed blir lättare att uppnå, vilket kan ha positiv inverkan på det subjektiva välbefinnandet.
Genom att jämföra de båda branscherna dagligvaruhandel och industri kunde en signifikant skillnad urskiljas gällande hur deltagarna värderar social kompetens. Detta antyder att det inte finns en allmängiltig syn på att social kompetens är viktigt i arbetslivet, utan att det snarare är beroende av vilka arbetsuppgifter som utförs på arbetsplatsen. Deltagarna från dagligvaru-handeln, som har arbetsuppgifter som kräver mer social kontakt är troligtvis förklaringen att de värderar social kompetens som mer viktigt. Arbete inom industrin förväntades inte kräva samma grad av social kompetens och således är det inte oväntat att dessa deltagare värderade social kompetens som mindre viktigt. Skillnaderna mellan branscherna motsäger dock inte det faktum att andelen arbeten som efterfrågar social kompetens ökat under de senaste 30 åren (Deming, 2017; Edin, Fredriksson, Nybom & Öckert, 2018) utan kan istället tyda på att arbetstagare i yrken där social kompetens efterfrågas införlivat uppfattningen om social kompetens som viktigt.
Innan undersökningen fanns en föreställning om att individer som värderar social kompetens som viktigt i arbetslivet och som samtidigt rapporterar låg social self-efficacy rapporterar lägre subjektivt välbefinnande. Denna hypotes kunde dock inte bekräftas då resultaten i aktuell undersökning ej är signifikanta och en möjlig förklaring till att signifikans ej uppnås kan vara ett förhållandevis litet urval. Ytterligare en förklaring skulle kunna vara att individer som värderar social kompetens som viktigt även är individer med hög social self-efficacy och/eller med hög grad av extraversion vilket korrelationsanalyserna mellan dessa variabler antyder. Tidigare forskning har visat att extroverta individer har en högre social kompetens (Argyle & Lu, 1990). Även om aktuell undersökning inte mäter individernas faktiska sociala kompetens kan detta vara den mellanliggande faktorn, att individer som värderar social kompetens som viktigt har hög social kompetens. Ytterligare ett antagande som testades i undersökningen var föreställningen om att extroverta individer som rapporterar en hög grad av social self-efficacy rapporterar högre grad av subjektivt välbefinnande än de extroverta individer som rapporterar en låg grad av social self-efficacy. Inte heller denna interaktionseffekt uppvisade något signifikant resultat. Analysen bekräftar dock, som tidigare diskuterats, att mer extroverta individer rapporterar en högre grad av subjektivt välbefinnande än mer introverta individer och samtidigt rapporterar individer med en högre social self-efficacy en högre grad av subjektivt välbefinnande än individer med låg social self-efficacy. Att interaktionseffekten på subjektivt välbefinnande mellan extraversion och social self-efficacy uteblir förklaras troligtvis av det förhållandevis låga antalet deltagare, även om det höga sambandet mellan social self-efficacy och extraversion som tidigare nämnts kan ha haft betydelse.
Styrkor och svagheter med undersökningen
Inledningsvis bör instrumentens reliabilitet nämnas. Cronbachs alfa för instrumenten har uppmätts till minst .84 och kan därför anses tillförlitliga. Det egenkonstruerade instrumentet för social kompetensvärdering uppvisar en hög tillförlitlighet precis som de andra, däremot kan inte bekräftas att instrumentet mäter det som avses, det vill säga hur viktigt man anser att social kompetens är i arbetslivet.
En styrka med studien är litet internt bortfall, de två enkäterna med stort internt bortfall har exkluderats ur i studien. För analyserna har frågor som saknat svar hanterats genom att tillfälligt utesluta deltagaren från aktuell analys. Inga uteblivna svar har således ersatts med ett medelvärde, vilket gjort att den typen av hot mot validiteten kunnat uteslutas. Dock har ett relativt litet deltagarantal påverkat typen av analyser som kunnat genomföras, bland annat kunde inte en tänkt trevägsanalys med social self-efficacy, extraversion och social kompetens-värdering som oberoende variabler samt subjektivt välbefinnande som beroende variabel genomföras då flertalet av grupperna blev för små för att analysen skulle bli tillförlitlig.
Pandemin orsakad av covid-19 och den ansträngda situationen i samhället orsakade flera svårigheter för undersökningen, dels gällande urvalet samt grundidén med undersökningen, dels gällande deltagarnas skattning kring det subjektiva välbefinnandet. Även om författarna anser att dessa svårigheter hanterats och kontrollerats för, kan de ändå haft en viss inverkan på studien och bör därför nämnas. Ursprungligen avsågs att kontakta tre olika arbetsplatser där man kunde anta att de yttre kraven gällande social kompetens kunde skilja sig åt. Designen blev dessvärre inte som planerat då ett av de tre företagen drog sig ur med kort varsel och sökandet efter ersättare misslyckades. Istället avsågs att kunna dela in deltagarna i olika branscher utifrån frågan om yrkestitel. Detta visade sig dock bli problematiskt då spridningen på yrken var stor, yrkestitlarna svårtolkade och svåra att placera i olika branscher (exempelvis tjänsteman, konsult och assistent). En indelning utifrån denna knapphändiga information skulle i stor mån kunna rendera i godtyckliga gissningar. Detta hade givetvis kunnat lösas med utförligare frågor kring
deltagarens yrke och bransch, men när svårigheterna upptäcktes var data redan insamlad. Detta misstag gav anledning till ytterligare revidering av den ursprungliga idén; istället för att dela in deltagarna i yrkesgrupper, lades större vikt vid deras värdering kring social kompetens i analyserna.
Det faktum att studien använde två varianter av samma enkät (pappersenkät och digital enkät) var inte oroväckande då dessa var identiska i sitt utförande. Kontroll visade dock skillnader mellan dessa vad gäller två av huvudvariablerna för undersökningen. Att social kompetensvärdering skiljer sig åt är inte förvånande. Gruppen som fyllt i enkäten digitalt värderar social kompetens som mer viktigt än gruppen som fyllt i via pappersenkät, vilket kan förklaras av att den första gruppen i större mån har deltagare från yrken där yttre krav på social kompetens kan förutsättas vara högre. Vad som möjligtvis kan anses mer problematiskt är att deltagarna från de olika enkäterna skiljer sig i subjektivt välbefinnande, där gruppen från webbenkäten redovisar ett en lägre grad av subjektivt välbefinnande än de som fyllt i pappers-enkäten. En rimlig förklaring skulle kunna vara att de som fyllt i pappersenkäten eventuellt har suttit bland kollegor när de fyllt i enkäten och då haft en rädsla att kollegorna kunnat se deras skattningar av det subjektiva välbefinnandet. Det finns indikationer på att miljön (Pavot & Diener, 1993) samt aktuellt känslotillstånd (Schwarz & Clore, 1983) kan ha betydelse när det gäller denna typ av självskattningar.
På grund av svårigheterna att få tag på ytterligare en arbetsplats, vilket var nödvändigt för att få tillräckligt med deltagare till undersökningen, framtvingades lösningen att dela enkäten via sociala kanaler. Detta behöver i sig inte vara någon nackdel då det ursprungliga kvoturvalet enligt Bryman (2016) inte kan verka representativt för en hel population i och med att det är ett icke-sannolikhetsurval. Webenkäten nådde en större mängd personer i olika yrken, vilket gav en större spridning på deltagarna, och detta i sig borde kunna höja undersökningens validitet. Däremot saknades kontroll över bortfall eftersom det inte kan redogöras för hur många individer som nåtts av enkäten. Det går heller inte att utesluta att det är en viss typ av individer som väljer att besvara enkäter i sociala kanaler, eller att enkätens rubrik (”Har tron på den egna sociala förmågan något samband med välbefinnandet?”) lockat individer med en viss uppfattning. Så trots att det ursprungliga urvalet förändrades, bör generalisering göras med viss försiktighet, då det inte kan klargöras från vilken population stickprovet kommer ifrån.
I samband med utdelningen av enkäter infördes av Folkhälsomyndigheten lokala råd, vilket stramade åt riktlinjerna kring social distansering. Detta kan ha haft betydelse för det subjektiva välbefinnandet och därmed styrkan i sambandet med övriga variabler. Enligt den forskning som finns i ämnet har covid-19 ett samband med minskat välbefinnande och minskad livstillfreds-ställelse (Bakker & van Wingerden, 2020; Sønderskov, Dinesen, Santini & Østergaard, 2020; Wanberg, Csillag, Douglass, Zhou & Pollard, 2020). Dock saknas relevant svensk forskning vilket kan ha betydelse då Sverige haft ett annat förhållningssätt vad gäller åtgärder mot covid-19 än många andra länder. Även om det inte klargjorts vilken effekt som åtgärderna kring social distansering haft, är det inte otänkbart att denna faktor haft betydelse för det subjektiva välbefinnandet, främst vad gäller dimensionerna för närvaro av positiva känslor samt frånvaro av negativa känslor. För att i viss mån hantera denna omständighet utökades skattningen av subjektivt välbefinnande till att omfatta de senaste 14 dagarna, med avsikt att få deltagarna att göra sina bedömningar även för tiden innan riktlinjerna stramades åt.
Det finns en styrka i de intressanta resultat som framkommit av studien trots ovan nämnda svårigheter. Exempelvis framkom en skillnad i social kompetensvärdering mellan de två branscherna dagligvaruhandel och industri. Ett annat intressant resultat som framkom av studien är att personlighetsdraget extraversion verkar ha en stor betydelse för om individer rapporterar hög grad av social self-efficacy. Det hade varit svårare att resonera för sambandet mellan social self-efficacy och subjektivt välbefinnande om inte extraversion och introversion undersökts då extraversion tycks fungera medierande för detta samband. Vidare har studien
bidragit med en ökad förståelse för social self-efficacy i en arbetsrelaterad kontext. Studiens design kan dock inte klargöra sambandens riktning, exempelvis om ökad social self-efficacy ger ett ökat välbefinnande eller om det är tvärtom.
Slutsats
Det finns ett relativt starkt samband mellan individens skattade sociala self-efficacy och dennes subjektiva välbefinnande och det kan konstateras att individer med en högre tilltro till sin sociala förmåga i en arbetsrelaterad kontext tenderar att rapportera en högre grad av subjektivt välbefinnande. Om arbetsgivare avser att förbättra välbefinnandet hos medarbetarna, kan insatser för ökad tilltro till den sociala förmågan därför möjligtvis bidra. En av analyserna tyder visserligen på att extraversion är en bättre prediktor än social self-efficacy vad gäller subjektivt välbefinnande, men då extraversion anses vara ett grundläggande personlighetsdrag och således troligare svårare att förändra än tilltron till den sociala förmågan kan insatser mot det senare vara mer framgångsrikt.
Vad gäller hur individer värderar social kompetens som något viktigt i arbetslivet finns skillnader mellan de båda branscherna som ingick i undersökningen. En frågeställning som inte besvaras i aktuell undersökning är huruvida individer med låg grad av social self-efficacy rapporterar ett än lägre subjektivt välbefinnande om de arbetar i ett yrke där de yttre kraven på social kompetens är höga. För framtida forskning kan det därför vara intressant att mer genom-gående undersöka skillnader mellan olika branscher samt fokusera på yttre ställda krav på social kompetens och hur detta kan tänkas relatera till social self-efficacy och subjektivt välbefinnande.
Referenser
Abele, A. E., & Spurk, D. (2009). The longitudinal impact of self-efficacy and career goals on objective and subjective career success. Journal of Vocational Behavior, 74, 53-62. doi:10.1016/j.jvb.2008.10.005
Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G., & Lundberg, U. (2006). Gränslöst
arbete - socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Malmö: Liber AB.
Argyle, M., Lu, L. (1990). Happiness and social skills. Personality and Individual Differences,
11, 1255-1261. doi: 10.1016/0191-8869(90)90152-H
Bakker, A. B., & van Wingerden, J. (2020). Rumination about COVID-19 and employee well-being: The role of playful work design. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, Advance online publication. doi:10.1037/cap0000262
Bandura, A. (1977). Self-efficacy: toward a unifying theory of behavioral change.
Psychological Review, 84, 191-215.
Bandura, A. (1982). Self-efficacy mechanism in human agency. American Psychologist, 37, 122-147.
Bandura, A. (1997). Self-Efficacy: the exercise of control. New York: W.H. Freeman.
Bech, P., Olsen, L. R., Kjoller, M., & Rasmussen, N. K. (2003). Measuring well-being rather than the absence of distress symptoms: A comparison of the SF-36 Mental Health subscale and the WHO-Five Well-Being Scale. International Journal of Methods in Psychiatric
Research, 12, 85-91.
Benet-Martinez, V., & John, O. P. (1998). Los Cinco Grandes across cultures and ethnic groups: Multitrait multimethod analyses of the Big Five in Spanish and English. Journal of
Personality and Social Psychology, 75, 729-750.
Braconier, A. (2015). Välmåendeformuläret - ett mått på subjektivt välmående. Psykometrisk
utvärdering av en ny självskattningsskala. Stockholm: Stockholms universitet.
Bryman , A. (2016). Samhällsvetenskapliga metoder (3:e uppl.). Stockholm: Liber.
Carver, C. S., & White, T. L. (1994). Behavioral Inhibition, Behavioral Activation, and Affective Responses to Impending Reward and Punishment: The BIS/BAS Scales. Journal
of Personality and Social Psychology, 67, 319-333.
Cheng, F. F., Jing, Y., Hayes, A., & Lee, J. M. (2013). Two concepts or two approaches? A bifactor analysis of psychological and subjective well-being. Journal of Happiness Studies,
14, 1033-1068.
Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1980). Influence of extraversion and neuroticism on subjective well-being: Happy and unhappy people. Journal of Personality and Social Psychology, 38, 668-678.
Deming, D. J. (2017). The growing importance of social skills in the labour market. The
Quarterly Journal of Economics, 132, 1593-1640. doi:10.1093/qje/qjx022
Diener, E. (2000). Subjective well-being: The science of happiness and a proposal for a national index. American Psychologist, 55, 34-43.
Diener, E., Suh, E. M., Lucas, R. E., & Smith, H. L. (1999). Subjective well-being: Three decades of progress. Psychological Bulletin, 125, 276-302.
Dryburgh, N. S., Khullar, T. H., Sandre, A., Persram, R. J., Bukowski, W. M., & Dirks, M. A. (2020). Evidence base update for measures of social skills and social competence in clinical samples of youth. Journal of Clinical Child & Adolescent Psychology, 49, 573-594. doi:https://doi.org/10.1080/15374416.2020.1790381
Edin, P-A., Fredriksson, P., Nybom, M., & Öckert, B. (2018). Den ökade avkastningen på
sociala förmågor. Uppsala: Institutetet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk
Fan, J., Litchfield, R. C., Islam, S., Weiner, B., Alexander, M., Liu, C., & Kulviwat, S. (2012). Workplace social self-efficacy: Concept, measure, and initial validity evidence. Journal of
Career Assessment, 21, 91-110. doi:10.1177/1069072712454702
Heuven, E., Bakker, A. B., Schaufeli, W. B., & Huisman, N. (2006). The role of self-efficacy in performing emotion work. Journal of Vocational Behavior, 69, 222-235. doi:10.1016/j.jvb.2006.03.002
John, O. P., Donahue, E. M., & Kentle, R. L. (1991). The Big Five Inventory--Versions 4a and
54. Berkeley, CA: University of California,Berkeley, Institute of Personality and Social
Research.
John, O. P., Naumann, L. P., & Soto, C. J. (2008). Paradigm shift to the integrative Big-Five trait taxonomy: History, measurement, and conceptual issues. i O. P. John, R. W. Robins, & L. A. Pervin (Red.), Handbook of personality: Theory and research. (ss. 114-158). New York: NY: Guilford Press.
Loeb, C., Stempel, C., & Isaksson, K. (2016). Social and emotional self-efficacy at work.
Scandinavian Journal of Psychology, 57, 152-161. doi:10.1111/sjop.12274
Lopez, S. J., Pedrotti, J. T., & Snyder, C. R. (2019). Positive psychology: the scientific and
practical explorations of human strengths. (4:e uppl.). Thousand Oaks, California: SAGE
Publications, Inc.
Manderscheid, R. W., Ryff, C. D., Freeman, E. J., McKnight-Eily, L. R., Dhingra, S., & Strine, T. W. (2010). Evolving definitions of mental illness and wellness. Preventing Chronic
Disease, 7(1), A19. Hämtat från http://www.cdc.gov/pcd/issues/2010/jan/09_0124.htm
Pavot, W., & Diener, E. (1993). Review of the Satisfaction with life scale. Psychological
Assessment, 5, 164-172.
Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2001). On happiness and human potentials: A review of research on hedonic and eudaimonic well-being. Annual Review of Psychology, 52, 141-166.
Ryff, C. D. (1989). Happiness is everything, or is it? Explorations on the meaning of psychological well-being. Journal of Personality and Social Psychology, 57, 1069-1081. Schwarz, N., & Clore, G. L. (1983). Mood, misattribution, and judgments of well-being:
Informative and directive functions of affective states. Journal of Personality and Social
Psychology,, 45, 513-523.
Segrin, C., & Taylor, M. (2007). Positive interpersonal relationships mediate the assosiation between social skills and psychological well-being. Personality and Individual Differences,
43, 637-646. doi:10.1016/j.paid.2007.01.017
Shiota, M. N., Keltner, D., & John, O. P. (2006). Positive emotion dispositions differentially associated with Big Five personality and attachment style. The Journal of Positive
Psychology, 1, 61-71. doi:10.1080/17439760500510833
Smith, H. M., & Betz, N. E. (2000). Development and validation of a scale of perceived social self-Efficacy. Journal of Career Assessment, 8(3), 283-301.
Stajkovic, A. D., & Luthans, F. (1998). Self-efficacy and work-related performance: A meta-analysis. Psychological bulletin, 124, 240-261.
Ström, L., & Carlbring, P. (2014). Handbok för oglada: vetenskapligt förankrade metoder för
ökad glädje och harmoni. Västerås: KBT-akademin Sverige AB.
Sønderskov, K. M., Dinesen, P. T., Santini, Z. I., & Østergaard, S. D. (2020). Increased psychological well-being after the apex of the COVID-19 pandemic. Acta
Neuropsychiatrica, 32, 277-279. doi:10.1017/neu.2020.26
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wanberg, C. R., Csillag, B., Douglass, R. P., Zhou, L., & Pollard, M. S. (2020). Socioeconomic Status and Well-Being During COVID-19: A Resource-Based Examination. Journal of
Weich, S., Brugha, T., King, M., McManus, S., Bebbington, P., Jenkins, R., . . . Stewart-Brown, S. (2011). Mental well-being and mental illness: Findings from the Adult Psychiatric Morbidity Survey for England 2007. The British Journal of Psychiatry, 199, 23-28.
World Health Organization. (2014). Basic Documents: Forty-eighth Edition. Italy.
Zakrisson, I. (2010). Big Five Inventory (BFI): Utprövning för svenska förhållanden. Sundsvall/Östersund: Mittuniversitetet.
