Helträdsutnyttjande – konsekvenser för klimat och biologisk mångfald

och biologisk mångfald

Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 91-620-5562-3.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation

Förord

Användningen av biobränslen från skogen ökar snabbt i Sverige. En allt större del hämtas som avverkningsrester i form av grenar och toppar (GRoT) och överblivet virke direkt från gallrings- och slutavverkningsplatser ute i skogen.

Med ökade uttag per hektar av biomassa från skogen följer att ökad mängd när-ingsämnen och substrat förs bort som annars hade bidragit till en bättre närings- och kolbalans, mindre försurning av marken och en stabilare bas för den biologiska mångfalden.

Risken för att målkonflikter ska uppstå mellan berörda miljökvalitetsmål och inom ett och samma miljökvalitetsmål har härigenom ökat. För att uppnå miljökvalitets-målet ”Begränsad klimatförändring” behöver biobränsleanvändningen öka i sam-hället. Samtidigt ska den biologiska mångfalden bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. I den klimatpolitiska strategin ingår dessutom att utveckla drivkrafter för att kolsänkor ska bevaras och förstärkas.

Föreliggande rapport är en kunskapssammanställning som belyser effekter av hel-trädsuttag på skogens biologiska mångfald och kolbudget. Den är författad av Fil. Dr. Håkan Berglund, Mittuniversitetet och finansierad av Naturvårdsverkets miljö-forskningsanslag.

Författaren är ensam ansvarig för rapportens innehåll.

Stockholm i april 2006 Naturvårdsverket

Innehåll

FÖRORD 3 SAMMANFATTNING 6

Bakgrund och syfte 6

Basinformation 6 Skogsbränsleproduktion 6 Kolbudget 7 Biologisk mångfald 7 Miljöeffekter 8 Kolbudget 8 Biologisk mångfald 8 Diskussion 9 SUMMARY 11 1 INLEDNING 15 2 SYFTE 18

3 METOD OCH AVGRÄNSNING 19

4 DEFINITIONER 20 5 BASINFORMATION 22

5.1 Skogsbränsleproduktion 25 5.1.1 Metoder 25 5.1.2 Producenters kriterier för urval av objekt för GROT-uttag 26 5.1.3 Noggrann mätning av GROT-uttag på beståndsnivå 28

5.1.4 Prioriterade objekts skogliga egenskaper 29

5.1.5 Producenter och förbrukare av GROT 30

5.1.6 Nuvarande produktion av GROT 30

5.1.7 Nuvarande produktion av avverkningsstubbar 35

5.1.8 Potentiell produktion av skogsbränslen 35

5.2 Kolbudget: förråd och flöden 39

5.2.1 Stående skog (ovan- och underjordisk biomassa) 41 5.2.2 Förna 43

5.2.3 Död ved 45

5.2.4 Nedbrytning 47 5.2.5 Marken 47

5.2.6 Översiktlig ”nationell kolbudget” 50

5.3.3 Växter 56

5.3.4 Svampar (inklusive lavar) 58

6 MILJÖEFFEKTER AV SKOGSBRÄNSLEUTTAG 62 6.1 Indirekt miljöpåverkan 62 6.2 Kolbudget 63 6.3 Biologisk mångfald 65 6.3.1 Vertebrater 65 6.3.2 Evertebrater 66 6.3.3 Växter 68

6.3.4 Svampar (inklusive lavar) 71

7 DISKUSSION 73

7.1 Kolbudget 73

7.2 Biologisk mångfald 73

Sammanfattning

Bakgrund och syfte

Skogsbränslen innefattar bland annat biomassa i form av grenar och toppar (så kallad GROT) samt även avverkningsstubbar. När GROT och avverkningsstubbar tas ut parallellt med uttag av stamved kallas detta för ”helträdsutnyttjande”. När-ingsämnen i trädbiomassa går dock förlorade i samband med skogsbränsleuttag. Detta kan reducera skogens tillväxt och förmåga att ackumulera koldioxid. Mins-kad tillväxt och uttag av avverkningsrester reducerar även tillgång på förna och död ved. Detta kan minska ackumuleringen av kol i skogsmarken. Förna och död ved utgör även en resurs för den skogliga biologiska mångfalden. Det finns därmed en risk att uttag av GROT och avverkningsstubbar minskar tillgången på livsmiljöer för skogslevande arter. Skogsbränsleuttag kan således komma att inverka på natio-nella miljömål som avser klimat (minskade nettoemissioner av koldioxid) och skoglig biologisk mångfald. Denna rapport sammanfattar kunskap om (1) uttag av GROT och avverkningsstubbar, (2) produktionsskogslandskapets kolbudget, (3) biologisk mångfald knuten till avverkade områden samt (4) effekter av skogsbräns-leuttag på kolbudget och biologiska mångfald.

Basinformation

Skogsbränsleproduktion

Energitillförseln från biobränslen utgör idag cirka 16%, eller 103 TWh, av Sveriges totala årliga energitillförseln (624 TWh). Trädbränsleproduktionen är idag cirka 27 TWh. Tillförsel av trädbränslen inom fjärrvärmesektorn (19 TWh) är idag 64 gång-er högre än år 1980 (0.3 TWh). Omkring 90% av skogsbränslevolymen bgång-eräknas tas ut vid föryngringsavverkningar. I södra Sverige sker GROT-uttag främst i av-verkningsobjekt som ger en nettomängd GROT >9 ton kol (C). I norra Sverige prioriteras objekt som ger >25 ton C. Bruttomängden GROT som frigörs per hektar vid avverkning bedöms motsvara cirka 12-20 ton C. Objekt som prioriteras ligger främst på frisk mark, är grandominerade (>50% gran) och har god bonitet (blåbärs-högörtstyp). Vid praktisk drift förefaller 65-75% (ibland 80%) av bruttomängden GROT kunna tas ut. Resultat indikerar även att vid sidan av klen ved (grenar etc.) ingår en andel grova vedfraktioner (•10 cm i diameter) i det som tas ut som ”GROT”.

GROT-uttag sker främst i det tätbefolkade centrala och södra Sverige. Årligen anmäls närmare 20% av den föryngringsavverkade arealen för GROT-uttag. Ande-len varierar i landet från några få procent i Norrland till cirka 50% i Götaland. Ut-ifrån statistik över årlig trädbränsleproduktion beräknas faktiska uttaget av GROT till högst 0.6-0.7 M ton C (6-7 TWh) per år. Detta motsvarar ett årligt uttag på en föryngringsavverkad areal på cirka 80000-90000 hektar (40-50% av totala föryng-ringsavverkade arealen). Denna överskattning av GROT-uttaget beror på oklarheter

ningar av GROT-uttaget vilket kan bero på systematiska fel vid inventeringarna i fält. Utifrån skogsstyrelsen D1-Polytaxinventering ett år efter avverkning skattas GROT-uttag ske på 17% av den årliga föryngringsavverkade arealen (25000 hek-tar) och beräknas generera cirka 0.4 M ton C. Beräkningar visar att framtida pro-duktionen av GROT vid föryngringsavverkning torde kunna bli cirka 3 M ton C (30 TWh) per år. Över hälften av GROT-potentialen föreligger i norra Sverige medan framtidens potentiella förbrukare främst återfinns i landets södra och centra-la decentra-lar.

Kolbudget

Det genomsnittliga kolförrådet i trädbiomassa är 45 ton C per hektar i svensk skog. Mest kol finns lagrat i stam (50-60%) och mindre mängder i grenar och barr (20%) och stubbrotsystem (20-25%). Hälften av det årliga upptaget av kol (1.8 ton C per hektar) sker i stamveden. Resterande kolupptag fördelas ungefär lika på grenar (inklusive barr) och stubbrotsystem. Den årliga uttaget per hektar av stamved be-döms vara 0.6 ton C och av GROT högst 0.025 ton C. Genomsnittliga mängden fallförna (barr, kvistar och grenar) har troligen fördubblats under 1900-talet. Nuva-rande mängd kan vara 1 ton per hektar och år. Mängden död ved (•10 cm i diame-ter) är liten (cirka 1 ton C per hektar) i ett historiskt perspektiv. Tillförsel av död ved uppskattas till 0.1 ton C per hektar och år. Avverkningars bidrag med GROT skattas till cirka 0.2 ton C per hektar och år. Bidraget i form av avverkningsstubbar bedöms ungefär lika stort. Årliga genomsnittliga nettoflödet av kol från förna och död ved till marken tros vara cirka 0.2 ton C per hektar. Årliga nettoförändringen av kol i humuslagret beräknas vara 0.04±0.08 ton C per hektar. Det största förrådet av kol i skog finns i marken (85 ton C per hektar) varav hälften finns i humuslag-ret. I förhållande till storleken på olika kolförråd och kolflöden bedöms således det årliga nettouttaget av GROT (<0.025 ton C per hektar) vara litet. Även om GROT inte skulle tas ut skulle största delen brytas ned och avges som koldioxid inom en period av 20-25 år.

Biologisk mångfald

Artrikedom och abundanser bland små däggdjur kan vara hög på föryngringsav-verkade områden. Hög täthet av små däggdjur är positivt för predatorer bland däggdjur och fåglar. Flera fågelarter verkar kunna utnyttja föryngringsavverkade områden för häckning. Avverkning medför ökad tillgång på organiskt material vilket tycks gynna marklevande mikroorganismer och små markdjur. Högar av avverkningsrester utnyttjas som skydd och födokälla av marklevande skalbaggar. GROT utnyttjas av vedlevande insektsarter. Speciellt GROT av asp, ek och ädla lövträd hyser en rik insektsfauna, bland annat rödlistade arter. Vissa vedlevande skalbaggsarter prefererar klena GROT-fraktioner. Störnings- och kvävegynnade kärlväxtarter blir abundanta på föryngringsavverkad skogsmark medan fuktighets-krävande arter missgynnas. Vedlevande mossor utnyttjar GROT och avverknings-stubbar som substrat. Artmångfalden bland marksvampar på avverkade områden fortsätter att vara jämförbar med den i övrig skog. Majoriteten av

vedsvampsarter-eller barrförna. Klen död ved av lövträd såsom ek och ädla lövträd hyser dock en artrik och skyddsvärd vedsvampsflora. Avverkningsstubbar antas ha stor betydelse för mångfalden av insekter, mossor, vedsvampar och lavar i avverkad skog.

Miljöeffekter

Avverkning med GROT-uttag leder till större markskador än avverkning utan GROT-uttag. GROT-uttag försämrar naturhänsynen och reducerar mängden grov död ved (lågor).

Kolbudget

GROT-uttag i samband med föryngringsavverkning bedöms inte påverka skogs-produktionen negativt i regioner med hög kvävedeposition. På magrare mark och i områden med låg kvävedeposition bedöms GROT-uttag kunna orsaka en produk-tionsminskning motsvarande 2-4 års tillväxt under en omloppstid. I områden med låg kvävedeposition verkar tillväxtminskning kunna motverkas genom högre plant-överlevnad, ökad självföryngring, näringskompensation och/eller endast genom att de näringsrika barren lämnas jämnt utspridda i avverkningsområdet. GROT-uttag förefaller inte heller påverka markens förråd av kol. Över en omloppstid är föränd-ringarna försumbara jämfört med föryngringsavverkning med endast stamskörd.

Biologisk mångfald

Uttag av GROT och stubbar bedöms ha en negativ effekt på förekomsten av små däggdjur vilket kan vara negativt för predatorer bland däggdjur och fåglar. Fåglars häckningsmöjligheter kan försämras. Effekterna av GROT-uttag på markfaunan variera men mångfalden av markdjur uppvisar inga allvarliga förändringar. För vedlevande insektsarter innebär skogsbränsleuttag en förlust av föryngringsmateri-al (speciellt solexponerad död ved). Uttag av asp- och ek-GROT bedöms vara sär-skilt negativt, speciellt i landskap med dokumenterat rik förekomst av vedlevande insekter. GROT av ek- och ädelövträd kan fungera som ”fångsfällor” för hotade skalbaggsarter. Inga påtagliga effekter av GROT-uttag på markfloran har kunnat kan påvisas men däremot tydligt negativ effekt på förekomsten av vedlevande levermossor. GROT-uttag verkar inte orsaka några påtagliga förändringar vad gäll-er artmångfalden bland marklevande svampar. GROT-uttag bedöms därför inte ha någon betydande effekt på markprocesser såsom mykorrhiza och nedbrytning. GROT-uttag förefaller inte ha betydande negativ inverkan på mångfalden av ved-svampsarter eller vedlevande lavarter i granskog. Uttag av lövträds-GROT i sydli-ga lövskogsmiljöer kan däremot vara nesydli-gativt. Uttag av avverkningsstubbar verkar ha negativ inverkan på mångfalden av vedlevande arter bland insekter, mossor, svampar och lavar.

Diskussion

GROT-uttag bedöms ha begränsad inverkan på kolbudgeten i det svenska produk-tionsskogslandskapet. Verksamheten förefaller närmast koldioxidneutral. Att ersät-ta fossila bränslen med GROT vid energiproduktion verkar vara en bra metod för att minska nettoutsläppen av koldioxid. Effekterna av uttag av avverkningsstubbar på produktiva skogslandskapets kolbudget kan inte bedömas.

Nya forskningsresultat indikerar att skogsbränslehanteringen har begränsade effekter på den skogliga biologiska mångfalden jämfört med stamvedsuttag. För att uppnå miljömålen om skogens biologiska mångfald bedöms insatser för att öka förekomsten av grov död ved, gamla träd samt biologiskt värdefulla skogshabitat vara av större betydelse än att avstå från att ta ut avverkningsrester som skogs-bränsle vid avverkning. Fortfarande finns dock kunskapsluckor som försvårar en fullständig bedömning. Kunskapen om inverkan av skogsbränsleuttag på skoglig biologisk mångfald är oftast baserad på nulägesbeskrivningar samt begränsad till mindre ekologiska skalor och skogslandskap som är hårt brukade sedan lång tid. Bedömning av skogsbränsleutnyttjandets effekter på vedlevande arters mångfald behöver dock ske på landskapsnivå (>10000 hektar) och beakta längre tidsrymder (>100 år). Vid bedömningar av konsekvenserna för den skogliga biologiska mång-falden kan man ifrågasätta om det är meningsfullt att lyfta ut skogsbränsleutnytt-jandet som en enskild företeelse. Skogsbränsleuttag är en integrerad del av skogs-bruket. Denna skogsbruksform innebär intensivare resursutnyttjande. Genom kon-centration av skogsbränsleuttag till vissa skogstyper och landskap förstärks redan förhärskande gradienter i brukningsintensitet och biologisk mångfald. Kontraster mellan olika skogsbestånd och olika landskap riskerar att öka ytterligare. Konse-kvenserna av skogsbränsleuttag behöver därför utredas med hänsyn till andra skogsbruksåtgärder och insatser för skoglig biologisk mångfald som görs i land-skap över tiden. För detta behövs mer kunland-skap om hur skogslevande arter utnyttjar olika habitat och substrat i produktionsskogslandskap respektive områden med naturskogskaraktär. Det behövs även kunskap om vad som påverkar utdöende- och spridningsprocesser i dynamiska landskap över lång tidsperiod.

Solexponerade avverkningsrester verkar vara viktiga för vissa vedlevande skogsarter. I intensivt brukade landskap kan klen ved potentiellt ha betydelse för att upprätthålla populationsstorlekar bland arter som fortfarande betraktas som vanli-ga. Avverkningsstubbar bedöms ha stor betydelse för biologiska mångfalden. Ef-fekterna av uttag av avverkningsstubbar behöver därför studeras mera. Skogsbräns-leuttag av ek- och ädelövträdsved förefaller behöva ske mycket restriktivt, framför allt i sydöstra Sverige där insektsfaunan har högt skyddsvärde.

Det är viktigt att skogsbränsleuttag inte negativt påverkar naturhänsynen eller förekomsten av och kvalitén på viktiga substrat och habitat. Detta är viktigt om Sverige ska uppnå mål om biologisk mångfald.

Det är svårt att bedöma det faktiska GROT-uttagets storlek. Det behövs därför mer kunskap om fördelningen av olika vedfraktioner i det som benämns ”GROT” och hur uttag av dessa vedfraktioner kan påverka mängden död ved i skogsland-skapet. Nationell övervakning av skogsbränsleuttag förefaller behöva utvecklas.

Summary

In order to substitute fossil fuels to reduce greenhouse gas emissions, the use of renewable energy resources such as forest fuels has increased markedly since 1980. Harvest residues, i.e. mainly branches and tops, are increasingly being used as biofuel in Sweden. Stumps left after final cutting may also be utilized. Thus, har-vest of total tree biomass, so called whole-tree harhar-vesting, can potentially become a regular practice in the future. Extraction of biomass may, however, have negative effects on forest productivity and decrease carbon stores of forest soils. As whole-tree harvesting results in decreased amounts of deadwood, a key factor for many forest-dwelling species, it could potentially affect forest biodiversity negatively. Increased knowledge about these aspects is needed in order to identify solutions for forest land management, so that forest fuel harvesting can be applied while pre-serving both forest productivity and biodiversity. This report reviews the knowl-edge about (1) the extent of logging residue and stump harvesting; (2) the carbon budget of production forests; (3) the biodiversity associated with residues and stumps in harvested areas and (4) the added effects of residue and stump harvest on carbon budget and biodiversity in contrast to the effects of stem wood harvest.

Stumps are not harvested as forest fuels, i.e. whole-tree harvesting is currently not applied in Sweden. Residues, however, are harvested annually on ca. 20% of the final cuttings in Sweden. The corresponding harvested biomass amount is esti-mated to about 0.6 M ton carbon (C) at a maximum. Residue harvesting mainly occur in the densely populated south and central Sweden, where residue harvesting is applied at about 40-60% of the final cuttings. Forest stands primarily selected for residue harvesting are located on mesic grounds with high productivity. They are usually dominated by Norway spruce (Picea abies), thereby generating large amounts of harvest residues. The gross biomass of residues in these sites is esti-mated to 12-20 tons C per hectare of which about 65-75% is extracted during har-vest. The future potential of residue harvesting is estimated to about 3 M ton C (30 TWh) annually. More than half of the potential amount is generated in north Swe-den, whilst the major consumers are located in the south. The potential biomass amount of stumps is estimated to be comparable to that of residues.

The average amount of residues harvested on production forest land in Sweden (22.5 M ha) is estimated to 0.025 ton C year -1 ha-1. This is small compared to aver-age carbon pools (e.g. total tree biomass, 45 ton C ha-1; total litter and soil carbon, 85 ton C ha-1) and average yearly carbon fluxes (e.g. accumulation, 1.8 ton C ha-1; stem harvest, 0.6 ton C ha-1; litter production, 1 ton C ha-1; residues and stumps left at final cuttings, 0.4 ton C ha-1). Residue harvesting is considered to have limited effects on forest productivity. Reduction of tree growth rate caused by loss of nu-trients can be mitigated by different measures, e.g. leaving the nutrient rich needles on site or nitrogen fertilization. In addition, no significant effects of residue har-vesting on soil carbon stores have been found in either empirical studies nor mod-elling analyzes when comparing with changes caused by stem harvesting. Residue harvesting at final cutting is predicted to decrease total carbon amount produced as

litter and deadwood during a rotation period with about 10-20%. Through decom-position most of the carbon of residues is released into the atmosphere within about 25 years. In conclusion, although combustion of residues involves immediate re-lease of carbon, the use of residues as forest fuels is nearly carbon neutral. Thus, it appears to be a promising way to substitute fossil fuels and reduce greenhouse gas emissions. The knowledge about the effects of stump harvesting on forest carbon budget is limited.

Current knowledge about species diversity among less studied organism groups such as invertebrates, bryophytes, lichens and fungi associated with harvest areas, residues and stumps is mainly based on the results of recent empirical studies. Spe-cies surveys indicate that habitats and substrates of harvested areas are utilized by many different species. Many species recorded in coniferous forests are frequent generalist species. Only a few species tend to be specialized and restricted to resi-dues of conifers and redlisted species are rarely found. Stumps, however, comprise the main part of the coarse deadwood material in managed forests and seem to host a rich insect fauna and cryptogam flora. By contrast to coniferous forests, broad-leaved forests of south Sweden host many deadwood dependent species (both bee-tles and cryptogams) that utilize fine (<10 cm) deadwood material. Here both redlisted and threatened species are found of which several species are confined to fine deadwood material.

No clear changes in the occurrence of frequent species linked to soil processes (mycorrhiza and decomposition) have been detected in forests subjected to residue harvesting following final cutting. Based on the occupancy patterns revealed by species inventories, residue harvesting is predicted to have minor effects on the diversity of deadwood dependent species in comparison to the effects caused by other forest operations (e.g. stem harvesting). To achieve Environmental Objec-tives of conserving and restoring forest biodiversity, it seems more important to preserve coarse deadwood, old trees and biologically diverse habitats rather than to leave harvest residues. However, certain aspects need to be highlighted and some knowledge gaps still limit a complete assessment of the effects of residue harvest-ing:

x Forest fuel harvesting implies intensified utilization of forest resources. Due to the concentration of harvesting to certain forest types and land-scapes, existing gradients in management intensity and biodiversity is be-ing reinforced. In other words, the contrasts between the few small and biologically diverse stands and the surrounding production forest land-scape as well as between different landland-scapes will increase. It is no trivial task to assess to what degree these contrasts will increase and how it will affect biodiversity in the long run. This task involves the species popula-tion dynamic consequences of spatio-temporal changes in forest and landscape structure. Thus, the effects of forest fuel harvesting on biodi-versity need to be assessed while considering other forestry operations

x Current knowledge about consequences for biodiversity of forest fuel harvesting is however mainly based on “snapshots” of species occupancy patterns at small spatial scales in intensively managed landscapes. This limits predictions about long-term persistence of species at large spatial scales. To increase predictability, we need to identify factors that affect key population dynamic processes, e.g. rates of colonization and extinc-tion. To do this, we simultaneously need to investigate how species oc-cupancy varies among different habitats (e.g. fine versus coarse dead-wood) and over time. Sampling of species occupancy over time also needs to occur along wider environmental gradients, including also land-scapes that exhibit low degrees of forest exploitation and that host large and viable species populations.

x Studies indicate that harvest residues host many species and can poten-tially be important for maintaining population sizes of species that still are considered to be frequent in intensively managed landscapes. Be-cause stumps seem to host a diverse set of species, there is an urgent need for further large scale studies of the effects of stump harvesting on biodiversity before it is initiated at large scale. Restrictions on residue harvesting in oak (Quercus spp.) and broadleaved forests seems necessar-ily, especially in south-east Sweden where the beetle fauna is exception-ally diverse. It is vital that the amount and quality of important substrate (e.g. coarse wood, old trees) and biologically diverse habitats are not negatively affected by forest fuel harvesting.

x It is difficult to assess the extent of forest fuel harvesting. We lack data on how much coarse (>10 cm) deadwood that is actually harvested as “residues” and how this may affect deadwood dynamics in production forest landscapes. Current forest monitoring programs need to be im-proved in order to provide better estimates of the extent of forest fuel harvesting.

1 Inledning

Under lång period innan industrialiseringen och människans intensiva utnyttjande av fossila bränslen utnyttjades skogens biomassa främst som energikälla i Sverige. Ved användes för bostadsuppvärmning och träkol användes vid metallframställning i bergsbrukens masugnar. I samband med industrialiseringen och den ökade an-vändningen av fossila bränslen minskade anan-vändningen av skogen som energikälla successivt till närmast noll på 1980-talet. Under 1900-talet ökade istället industriell skörd av skogsråvara i form av virke och massaved dramatiskt. Genom modern skogsskötsel ökade både virkesförråd och skogstillväxt kraftigt.

Miljöproblem och oljekris medförde politik som styrde bort från olje- och kol-beroendet. Genom utbyggnad av vatten- och kärnkraft reducerades användningen av fossila bränslen inom el- och värmeproduktion kraftigt under 1970- och 80-talen. Elenergi blev billig och el användes bland annat för bostadsuppvärmning. Men sedan mitten av 1980-talet och beslut om minskat beroende av kärnkraft av har intresset för att använda skogsråvaran som energikälla återigen kommit i fokus. Som en förnyelsebar och miljövänlig energikälla har bränslen från skogen stadigt kommit att öka i betydelse, framförallt inom kraftvärmesektorn. Även inom massa-industrin används idag stora mängder skogsbränslen för att värma massapannorna, vilket tidigare i stor utsträckning gjordes med olja. Dagens svenska skogsbruk innefattar alltså även skogsbränsleuttag. Skogsbränslen utgör tredje bassortimentet vid sidan av sågtimmer och massaved.

Det svenska Klimatmålet innebär att utsläppen av växthusgaser ska reduceras under perioden 2008-2012 så att de i genomsnitt blir minst 4% lägre än utsläppen år 1990 (Anon. 2004a). Utsläppen av växthusgaser år 1990 var 72.2 M koldioxid-ekvivalenter. Utsläppen av koldioxid, som normalt utgör cirka 80% av växthusga-serna, var 56.3 ton (Anon. 2005a). Utsläppen av växthusgaser år 2003 var redan 2.3% lägre (70.6 M koldioxidekvivalenter) och utsläppen av koldioxid 0.5% lägre (56 M ton) än år 1990 (Anon. 2005a). Klimatmålet torde således vara rimligt att uppnå. Fortsatt nettominskning av koldioxidutsläppen uppnås om bioenergi ersätter fossila bränslen. Bland annat därför förväntas behovet av skogsbränslen att öka även under de närmaste decennierna. Vid sidan av produktionen av kraftvärme finns förhoppningar om att använda skogsbränslen även för elproduktion och på så sätt minska kolförbrukningen i nordeuropa (Ekström m.fl. 2002).

Relativt frekvent förekommer idag att avverkningsrester, bland annat grenar och toppar (så kallad GROT), tas ut i samband med avverkning. GROT men även avverkningsstubbar innehåller betydande mängder kol (Marklund 1988) och utgör därmed en potentiellt viktig energiresurs. Att utnyttja hela trädets biomassa på detta sätt kallas ibland för ”helträdsutnyttjande”. Framför allt grenar och barr/löv inne-håller näringsämnen och dessa riskerar att till viss del gå förlorade i samband med skogsbränsleuttag (Olsson 1996). Detta skulle kunna leda till att skogsproduktions-förmågan, eller med andra ord hastigheten med vilken skog ackumulerar koldioxid, minskar. Minskad skogsproduktionsförmåga och uttag av avverkningsrester medför även minskad tillgång på förna och död ved. Detta skulle i sin tur kunna leda till att

mängden kol som långvarigt fastläggs i marken efter nedbrytning av döda träddelar minskar. Beräkningar indikerar att fastläggningen av kol i mark kan motsvara cirka 2-5 M ton per år (Lilliesköld & Nilsson 1997, Berg m.fl. 2001, Akselsson m.fl. 2005a,b). Detta kan jämföras med den uppskattade genomsnittliga årliga nettoac-kumuleringen av kol i trädbiomassa som är cirka 7 M ton och Sveriges årliga kol-dioxidutsläpp som innehåller cirka 15 M ton kol (Anon. 2005a). Det finns alltså en risk att skogsbränsleuttag reducerar produktionsskogslandskapets förmåga att lagra kol, det vill säga dess förmåga att fungera som en ”kolsänka”.

Förna och död ved i form av GROT och avverkningsstubbar utgör även en po-tentiell resurs för produktionsskogslandskapets biologiska mångfald. Det finns en risk att skogsbränsleuttag minskar tillgången på livsmiljöer för ett flertal

skogslevande arter. Det svenska produktionsskogslandskapet är redan i många stycken starkt utarmad vad gäller den skogliga biologiska mångfalden. Många arter som är beroende av miljöer som skapas via återkommande störningar såsom skogsbrand och storm har minskat i förekomst (Esseen m.fl 1997). Även många arter som är beroende av död ved är idag mycket sällsynta genom att industri-skogsbruket kraftigt reducerat tillgången på just detta substrat (Berg m.fl. 1994). Den kraftiga förändringen av skogslandskapets struktur och funktion har bland annat lett till att närmare 1847 arter som förekommer i skog idag är rödlistade (Ta-bell 1). Detta motsvara hälften av Sveriges rödlistade arter. Många av de rödlistade skogsarterna utnyttjar på något sätt död ved under sin livscykel (Berg m.fl. 1994). Som exempel kan nämnas vedlevande skalbaggar och vedsvampar. Ett stort antal skogslevande skalbaggar (471 arter) och storsvampar (561 arter) är idag rödlistade (Tabell 1; Gärdenfors 2005) på grund av bristen av död ved i skogslandskapet. Miljömålen som avser levande skogar och biologisk mångfald betonar att naturligt förekommande arter ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd, att hotade arter ska kunna sprida sig till nya områden inom deras naturliga utbredningsområden och att förlusten av biologisk mångfald ska hejdas senast år 2010 (Anon. 2004a).

Tabell 1. Totala antalet rödlistade arter samt antal och andel (%) rödlistade arter som ut-nyttjar skogen som habitat (hämtat från ArtDatabankens databas i december 2005).

Skogslevande

Totalt

Antal Antal %

Djur Däggdjur 19 13 68

Fåglar 91 37 41

Grod- och kräldjur 9 4 44

Insekter Totalt 1480 813 55 Exkl. skalbaggar 632 342 54 Skalbaggar 848 471 55 Spindeldjur 71 38 54 Växter Kärlväxter 485 83 17 Mossor 220 86 39

Avverkade områden utgör störda, öppna och solbelysta miljöer med god tillgång på avverkningsrester i form av GROT och avverkningsstubbar. Kunskapen om dessa miljöers betydelse för produktionsskogslandskapets skogliga biologiska mångfald är fortfarande begränsad. Det finns dock indikationer på att deras potential att hysa livsmiljöer för skogsarter ibland underskattas (Martikainen 2001, Lindhe & Linde-löw 2004, Jonsell m.fl. 2004, 2005).

Biomassa från skogen utgör alltså en resurs ur flera perspektiv. Det finns up-penbara risker att helträdsutnyttjande kolliderar med flera av de nationella miljö-målen. Problemområdet utgör således ett intressant exempel på målkonflikter mel-lan olika samhällsintressen. Å ena sidan underlättar ett ökat skogsbränsleuttag omställningen från fossila bränslen till ett förnyelsebart energislag, å andra sidan kan andra miljöaspekter samtidigt påverkas negativt. I strävan mot att uppnå kli-matmålet är det därför synnerligen viktigt att öka kunskapen om konsekvenserna av skogsbränsleuttag. Speciellt konsekvenserna för den skogliga biologiska mång-falden är lite undersökt. Sådan kunskap är nödvändig för att identifiera lösningar så att biobränslen kan produceras utan att skapa eller förstärka andra miljöproblem.

2 Syfte

Trädbiomassa i form av avverkningsrester innehåller betydande mängder kol. Sam-tidigt som det utgör en potentiell förnyelsebar energiresurs för mänskliga samhället utgör det även en potentiell resurs för den skoglig biologiska mångfalden. Syftet med denna kunskapssammanställning är därför att belysa hur uttag av biomassa i form av avverkningsrester kan komma att inverka på de nationella miljömål som avser klimat men framför allt skoglig biologisk mångfald.

Målet är att beskriva möjliga effekter som ett helträdsutnyttjande kan addera till de effekter som orsakas av ett skogsbruk med enbart stamvedsuttag. Rapporten sammanställer därför kunskap om (1) helträdsutnyttjandet i Sverige, (2) produk-tionsskogslandskapets kolbudget och (3) biologisk mångfald i produktionsskogs-landskapet knuten till avverkade områden och avverkningsrester. Sammanställ-ningen om kolbudget belyser omsättSammanställ-ningen av kol i form av trädbiomassa i produk-tionsskogslandskapet. Detta utgör viktig basfakta i flera avseenden, bland annat för att belysa skogsbränsleuttagets potentiella konsekvenser för den skogliga biologis-ka mångfalden. Utifrån vetensbiologis-kapliga studier sammanställs slutligen nuvarande kunskapsläge vad avser (4) möjliga effekter av helträdsutnyttjande på produktions-skoglandskapets kolbudget och biologiska mångfald.

3 Metod och avgränsning

Sammanställningen baseras främst på resultat presenterade i vetenskapliga studier. Även nationella utredningar och rapporter har används som kunskapskällor. Fors-kare i Sverige, och till viss del i Finland, har kontaktats och intervjuats. Kunskap har även förvärvats via medverkan vid en workshop för forskare kring skogsbräns-len och biologisk mångfald i Vindeln (10-12 oktober 2005) samt via deltagande vid en seminariedag om skogsbränslen anordnad i Östersund (18 oktober 2005) av Skogsvårdsstyrelsen i Mellannorrland.

Rapporten sammanfattar kunskap kring uttag av GROT och avverkningsstubb-ar. Via Riksskogstaxeringen (G. Kempe, SLU, Umeå) och Skogsstyrelsen (J. Pa-ulsson, SVO, Jönköping) har årlig areal och avverkningsvolym skattats för gallrade och föryngringsavverkade skogsmarker med uttag av GROT.

Kunskapen om biologiska mångfald i produktionsskogslandskapet knuten till avverkningsrester är relativt begränsad och antalet publicerade vetenskapliga studi-er är få. Än färre är de studistudi-er där man följt upp och utvärdstudi-erat eventuella effektstudi-er för biologisk mångfald av helträdsutnyttjande. Nyligen avslutades det svenska forskningsprogrammet ”Bioenergi och biologisk mångfald” (år 2000-2004) som finansierats av Energimyndigheten. Många av studierna inom programmet är fort-farande opublicerade men preliminära resultat är rapporterade (se exempelvis Anon. 2005b) och har sammanställts i denna rapport.

Sammanställningen sammanfattar kunskap om den skogliga biologiska mång-fald som är associerad till förna och död ved samt de mikrohabitat som förekom-mer på en trakt efter avverkning. Detta görs för några utvalda artgrupper (vertebra-ter, evertebra(vertebra-ter, växter och svampar). Arter inom dessa artgrupper utnyttjar förna och död ved som energi- och näringskälla, substrat, refugie, skydd, boplats, etc. Sammanställningen gäller främst situationen i föryngringsavverkade områden.

4 Definitioner

I denna rapport används SIS-termonologin för biobränslen (Figur 1). Med träd-bränslen avses träd-bränslen som härrör från delar av träd men som inte omvandlats kemiskt, det vill säga skogsbränslen, energiskogsbränslen och återvunna trädbräns-len. Till skogsbränslen räknas biprodukter vid skogsbruk, det vill säga stammar, grenar, toppar, stubbar och barr, men även skogsindustrins biprodukter i form av bark, sågspån och flis. Skogsbränslen kallas ofta ”det tredje bassortimentet” vid sidan av timmer och massaved”. Skogsbränslen delas in i avverkningsrester (ex-empelvis barr, grenar och toppar), virke utan industriell användning (sekunda rundvirke, exempelvis rötat) och biprodukter från industrin. Begreppet ”primärt skogsbränsle” används ofta som ett samlingsnamn för samtliga träddelar som vid avverkning skördas för energiproduktion.

Biprodukter från industrin Biobränslen Vassbränsle Halmbränsle Trädbränsle Returpapper Returlutar etc. Återvunnet trädbränsle Energiskogs-bränsle Skogsbränsle Avverkningsrester (GROT, etc.)

Virke utan industriell användning

Emballagevirke

Formvirke

Rivningsvirke

Spill från om- och nybyggnader ”Primärt skogsbränsle” Biprodukter från industrin Biobränslen Vassbränsle Halmbränsle Trädbränsle Returpapper Returlutar etc. Återvunnet trädbränsle Energiskogs-bränsle Skogsbränsle Avverkningsrester (GROT, etc.)

Virke utan industriell användning

Emballagevirke

Formvirke

Rivningsvirke

Spill från om- och nybyggnader ”Primärt skogsbränsle” Biobränslen Vassbränsle Halmbränsle Trädbränsle Returpapper Returlutar etc. Återvunnet trädbränsle Energiskogs-bränsle Skogsbränsle Avverkningsrester (GROT, etc.)

Virke utan industriell användning

Emballagevirke

Formvirke

Rivningsvirke

Spill från om- och nybyggnader ”Primärt skogsbränsle”

Figur 1. Begrepp angående olika typer av biobränslen där GROT utgör som ett viktigt bränsle. Modifierat efter Swedish Standard Institute (SIS; SS 18 71 06)

Helträdsutnyttjande avser tillvaratagandet av hela trädets biomassa. Ristäkt avser uttag av trädrester i samband med avverkning och omfattar grenar och toppar (GROT, se nedan) samt blad och barr. Stubbtäkt avser uttag av stubbar och grövre rötter vid avverkning. GROT är en förkortning av grenar och toppar och avser avverkningsrester som skördas vid gallring eller föryngringsavverkning (Figur 1). Gränsen mot skogsindustriell råvara (massaved) är konstlad och beror på konjunk-turer, priser, kostnader, tekniska möjligheter m.m. som i sin tur påverkar exempel-vis bedömningen av balanspunkten ifråga om toppar vid avverkning.

Omvand-(Anon. 1994) och Skogsstatistisk årsbok Omvand-(Anon. 2005c). Vidare antas energivärdet vara 4.9 MWh per ton TS (torrsubstans) och C-halten antas vara 50% av massan TS. Antaganden om fördelningen av biomassa i olika trädkomponenter (stam, gre-nar och barr samt stubbe och rötter) anges i texten i samband med beräkningar. Ofta används dock genomsnittlig procentuella fördelning i trädbiomassa (stam: 57%, grenar och barr: 20% och stubbrotsystem: 23%) angiven i Tabellerna 10 och 11. Vid uttag av 100 m3sk (21 ton C eller 206 MWh) vid en avverkning lämnas således i grova tal 35 m3sk GROT (7.4 ton C eller 72 MWh) och 40 m3sk (8.5 ton C eller 83 MWh) avverkningsstubbar.

I rapporten redovisas data över förhållanden i olika regioner i Sverige. Oftast används kända uppdelningar i administrativa områden, exempelvis i länsdelar (nor-ra och söd(nor-ra Norrland samt Svealand och Götaland; Figur 2) eller i virkesbalans-områden (Bo 1-4; Figur 2).

A

B

A

B

Figur 2. Indelning av Sverige i (A) länsdelar och (B) virkesbalansområden (enligt Anon. 2005c).

5 Basinformation

Energimängden som tillfördes det svenska samhället under år 2003 var 624 TWh. Energi från biobränslen och torv m.m. utgjorde 16%, eller 103 TWh (Figur 3).

Tillförd energi Kärnkraft 32% Olja 34% Biobränslen, torv m.m. 16% Vattenkraft 8% Kol 5% Övr. 3% Import 2% Energianvändning Industri 25% Transporter 15% Bostäder 25% Övr. 6% Förluster 29%

Figur 3. Sveriges totala energitillförsel respektive totala energianvändning för år 2003 (624 TWh; Anon. 2004b).

Största andelen av energin från biobränslen, 56%, användes inom industrin (inklu-sive elproduktion) medan fjärrvärmesektorn och uppvärmning av småhus beräkna-des förbruka 35% respektive 12% (Figur 4; Anon. 2005c).

Trädbränslen i skogs- & träindustri 15% Avfall, torv mm huvudsakligen i fjärrvärmeverk 10% Returlutar i massaindustri & fjärrvärmeverk 38% Biobränslen för elproduktion 6% Trädbränslen i bostadssektorn och övrigt 12% Trädbränslen i fjärrvärmeverk 19%

Figur 4. Sveriges användning av biobränslen, torv m.m. för energiändamål år 2003 (totalt 103 TWh) (Anon. 2004b, Anon. 2005c).

Sedan mitten av 1970-talet har biobränslenas betydelse omvärderats och energitill-förseln från biobränslen till det svenska samhället har mer än fördubblats, från 40 till 103 TWh per år (Anon. 2004b). Den mest dramatiska förändringen har skett inom fjärrvärmesektorn där biobränslena till stor del ersatt fossila bränslen som energikälla. Samtidigt som energitillförseln i form av fjärrvärme stadigt ökat från cirka 15 TWh år 1970 till 56 TWh år 2003 så har användningen av biobränsle inom fjärrvärmesektorn mångdubblats; från knappa 2 TWh år 1980 till 38 TWh år 2003 (en ökning från 5% till 68%; Anon. 2004b). Fossila bränslen har konkurrerats ut som energikälla för värmeproduktion bland annat beroende på att biobränslen blivit billigare och att de fossila bränslena belagts med energi- och koldioxidskatter.

Bland de biobränslen som används inom fjärrvärmesektorn så har trädbränslen vuxit sig mycket starka. Sedan år 1980 har ökningen varit kraftig (6400%) och trädbränsleandelen av energitillförseln inom fjärrvärmesektorn har femdubblats. År 1980 svarade trädbränslen för en obetydlig andel (1% eller 0.3 TWh) av all tillförd energi i fjärrvärme, medan andelen trädbränslen år 2003 var högst signifikant, cirka 34% (eller 19.2 TWh; Figur 5). 0 10 20 30 40 50 60 1980 1985 1990 1995 2000 2005 År TW h Fjärrvärme Trädbränsle

Figur 5. Total tillförd energi inom fjärrvärme och användning av trädbränsle för energiproduktion i fjärrvärmeverk i Sverige 1980-2003 (Anon. 2004b).

5.1 Skogsbränsleproduktion

I detta avsnitt beskrivs kortfattat metoder för skogsbränsleuttag. Sedan redogörs för omfattningen av och potentialen för uttag av GROT respektive avverkningsstubbar. Regelverk och rekommendationer för uttag av skogsbränslen har behandlats i flera andra texter (Anon. 2001, Egnell m. fl. 2001, Anon. 2005b) och sammanfattas därför inte i denna rapport.

5.1.1 Metoder

Även metoder för skogsbränsleuttag har behandlats i andra texter (Brunberg & Hillring 1996, Brunberg m.fl. 1998, Egnell m. fl. 2001, Andersson m.fl. 2002, Anon. 2005b). Metodiken vid föryngringsavverkning beskrivs därför mycket över-siktligt här. Bränsleanpassad avverkning innebär att GROTen läggs i högar av skördaren för att underlätta senare skotning. Det är viktigt för skördarföraren att hålla högarna med GROT fria från grus och sten. Varken skördare eller skotare får köra i högarna. Ofta används sedan en skotare för att samla in GROTen och trans-portera den till en plats i nära anslutning till skogsbilväg för fortsatt bearbetning. I väntan på fortsatt bearbetning lagras GROTen i så kallade vältor (Figur 6) som ibland täcks med täckpapper för att underlätta torkning. Den fortsatta bearbetning-en består av att bearbetning-en ombyggd skogsmaskin med flisaggregat sönderdelar GROTbearbetning-en till flis (Figur 6). Flisen överförs sedan till containrar som transporteras till förbru-karen på lastbil. Andra metoder för GROT-uttag finns. Exempelvis kan flisningen ske direkt då GROT-högarna samlas in. I Finland är det även vanligt att grönt ris/GROT buntas ihop i cylinderformade balar. Balarna transporteras sedan direkt till förbränningsanläggningen. Buntad GROT kan inte hanteras av skogsmaskiners flisaggregat. För att system med buntad GROT ska bli lönsamma krävs därför att förbränningsanläggningarna är utrustade med kraftiga sönderdelningsaggregat (L. Magnusson, Norrbränslen, SCA, Bernt Nordén, SkogForsk, personlig kommu-nikation).

GROT-uttag sker främst vid föryngringsavverkningar av bestånd som domine-ras av gran (Picea abies) (se nedan). Ett viktigt specialfall utgör dock skogsbräns-leuttag i samband med naturvårdsinriktade gallringar i södra Sverige. Dessa gall-ringar är en form av ekologisk restaurering av igenväxande lövskogsmiljöer, bland annat gamla hagmarker med förekomst av stora ekar. Syftet är att gynna ek och ädla lövträd och på så sätt förbättra villkoren för den stora mångfald av arter som är knutna till öppna lövskogsmiljöer i södra Sverige (Ranius & Jansson 2001). Om utgallrad ek- eller ädellövsved får ligga kvar i beståndet kan dock hotade vedlevan-de insektsarter lägga ägg i vevedlevan-den. Skogsbränsleuttag i vedlevan-dessa miljöer är därför för-knippat med särskilda hänsynstaganden (se Egnell m.fl. 2001).

Stubbrytning sker för närvarande inte i Sverige men i Finland är avverknings-stubbar (framförallt gran) ett viktigt skogsbränslesortiment (M. Parikka, SLU, per-sonlig kommunikation). Metoden som används i Finland innebär att en grävmaskin med ombyggd skopa sliter upp stubbarna med rötterna (Figur 7). Stubbarna trans-porteras sedan till en vägnära plats där de lagras en tid inför vidare transport med lastbil till förbränningsanläggningen där sönderdelningen sker. Sönderdelningsag-

Figur 7. Illustration över arbetsgången då avverkningsstubbar tas ut som skogsbränsle i Finland (bilden är hämtad ur Hakkila & Aarniala 2004. Reproducerad med tillstånd från bilddesigner Eija Alakangas).

gregatet och förbränningsanläggningen måste i detta fall kunna hantera grovt ved-material där även sten och grus ingår.

5.1.2 Producenters kriterier för urval av objekt för GROT-uttag

Avgörande för lönsamheten vid GROT-produktion är låga transportkostnader (Brunberg & Hillring 1996, Brunberg m.fl. 1998, Asikainen m.fl. 2002). Förflytt-ningen av de maskiner som utnyttjas vid GROT-produktion, exempelvis den ma-skin som sönderdelar GROT (flismama-skin), kan bli kostsam. Uttaget av GROT i ett objekt måste därför generera ett ekonomsikt överskott som kan bära transportkost-naderna i samband med förflyttningar av maskinerna till efterföljande avverkningar (L. Magnusson, Norrbränslen, SCA, personlig kommunikation). Balansen mellan kostnader för transporter å ena sidan och intäkten från försäljningen av den uttagna GROTen å andra sidan påverkar alltså till stor del urvalet av objekt. Flera faktorer påverkar transportkostnaderna, exempelvis objektets tillgänglighet och avstånd till förbrukare (köpare av GROT). Exempelvis tas 85% av skogsbränslevolymen för kraftvärmeverket i Östersund ut inom en radie på 150 km (T. Jonsson, Jämtkraft AB, Seminariedag i Östersund 20051018; Figur 8).

Intäkten i sin tur avgörs av hur stor total mängd GROT som kan tas ut. De stora producenterna i södra Sverige prioriterar därför objekt där totalt >100 m3s GROT kan tas ut (Wallden, Tryckt material, L. Björnfot, Sydved Energileveranser, U. Olsson, Södra Skog, personlig kommunikation). Detta motsvara ett totaluttag >9 ton C. I norra Sverige prioriteras däremot objekt där totalt >100 ton GROT kan tas

Figur 8. Uttag av GROT sker i relation till avståndet till förbränningsanläggningar (foto H. Berg-lund).

GROT bör även kunna tas ut inom en total areal på cirka tre hektar (L. Magnusson, Norrbränslen, SCA, personlig kommunikation). Produktionen av GROT per hektar bör alltså bli >35 ton, eller >9 ton C. Det högre produktionskravet i norra Sverige (>25 ton C) beror till stor del på högre transportkostnader. Objekt som ger mindre biomassa än dessa nivåer kan dock naturligtvis också bli aktuella för GROT-uttag i de fall som transportkostnaderna beräknas bli låga.

Studier indikerar att ungefär 65-75% av avverkningsresterna som bildas vid föryngringsavverkning tas ut (Eriksson 1994, Rudolphi & Gustafsson 2005). Med ovanstående värden och med antagande om att 75% av all GROT skördas bör ett nettouttag av GROT på >9 ton C per hektar motsvara en bruttopotential GROT på >12 ton C per hektar. Detta överensstämmer med tidigare antaganden om troligt nettouttag av GROT vid avverkning i norra Sverige; 102.5 m3s per hektar, eller 8-12 ton C per hektar (Arlinger m.fl. 1998, Filipsson 1998). Nettouttaget av GROT i centrala och södra Sverige har bedömts högre, potentiellt cirka 170 m3s per hek-tar, eller 14-16 ton C per hektar (Arlinger m.fl. 1998, Filipsson 1998). Motsvarande bruttopotential blir då cirka 20 ton C per hektar i de objekt som främst väljs för

5.1.3 Noggrann mätning av GROT-uttag på beståndsnivå

Vid diskussion om netto- och bruttouttag av GROT bör man beakta resultaten från en noggrann fältundersökning på 23 föryngringsavverkningar i Mälardalen där grandominerad skog avverkats. Nettouttaget av GROT/ved (1-10 cm i diameter, •1 m i längd) bedömdes vara drygt 80% av bruttomängden, eller cirka 7.5 m3 per hektar (Rudolphi & Gustafsson 2005; Tabell 2). Bruttomängden respektive nettout-taget av GROT per hektar var relativt låga; 20 respektive 16 m3s eller 7 respektive 6 ton (om 50% fukthalt antas och omvandlingstal enligt Anon. 2005c och Anon. 1994 används). Omräknat till kol motsvarar nettouttaget cirka

1.4 ton C per hektar vilket är betydligt lägre än ovanstående nämnda 9 och 20 ton C per hektar. Totalt fanns cirka 15 m3 avverkningsrester och död ved (liggande och stående) per hektar. Grövre fraktioner (•10 cm i diameter) utgjorde i genomsnitt cirka en tredjedel (5 m3 eller 1 ton C per hektar) av totala mängden avverkningsres-ter/ved på de 23 föryngringsavverkningarna i Mälardalen (Rudolphi & Gustafsson 2005). Ungefär halva mängden av den grövre ved togs också ut som skogsbränsle varmed det totala uttaget blev cirka 10 m3 eller 2 ton C, vilket fortfarande är betyd-ligt lägre än ovanstående angivna värden för nettouttag. De låga skattningarna kan dock bero på mätmetodiken, som i denna fältstudie fokuserade på volymer och bland annat avgränsades till att gälla GROT och ved som var 1-10 cm i diameter och•1 m i längd.

I en annan fältstudie i samma region där tre grandominerade bestånd avverka-des vägavverka-des istället mängden avverkningsrester som togs ut som skogsbränsle. Även i detta fall påvisades relativt höga uttagsmängder. Ungefär 15-20 ton C avverk-ningsrester togs ut per hektar medan 7.5-10 ton C lämnades kvar på föryngringsav-verkningen (total bruttomängd cirka 25-30 ton C per hektar). Studien visade också att utav de kvarlämnade avverkningsresterna utgjorde klena fraktioner (<5 cm) över 90% av torrvikten. Grova fraktioner (>5 cm) utgjorde emellertid cirka 5-8% av torrvikten. Båda fältstudierna indikera således att vid skogsbränsleuttag ingår även grövre vedfraktioner som en del av den skördade ”GROTen”.

Tabell 2. Genomsnittligt uttag (volym, m3, respektive omräknat till kolmängd, ton C) av GROT/ved (1-10 cm i diameter, •1 m i längd) respektive grövre ved (•10 cm i diameter) per hektar (ha) på 23 föryngringsavverkningar (Rudolphi & Gustafsson 2005a) respektive ”trädrester” tre föryngringsavverkningar (Eriksson 1994b) i Mälardalen där grandomine-rad skog avverkats.

Volym (m3) Biomassa (ton C/ha) Referens

Uttag Ej uttag Total Uttag Ej uttag Total

GROT/ved 7.3-7.5 1.8 9.1-9.3 1.4 0.3 1.7-1.8 a

Grövre ved 2.3-2.5 2.5-3.4 5.0-5.7 0.4-0.5 0.5-0.6 1.0-1.1 a

Summa 9.6-10 4.3-5.2 14.1-15 1.8-1.9 0.8-1.0 2.7-2.9 a

5.1.4 Prioriterade objekts skogliga egenskaper

Ovanstående beräknade brutto- och nettomängder GROT kan jämföras med den genomsnittliga mängden kol i barr och grenar på produktiv skogsmark i Sverige som är cirka 10 ton C per hektar (se nedan Tabell 7). Prioriteringen vid urvalet av objekt innebär således att det främst är vissa skogstyper som blir aktuella för GROT-uttag. Objekt som prioriteras ligger ofta på frisk mark, är grandominerade (>50% gran) och har relativt god bonitet (blåbärs-högörtstyp) (L. Björnfot, Sydved Energileveranser, U. Olsson, Södra Skog, L. Magnusson, Norrbränslen, SCA, per-sonlig kommunikation). Att främst dessa skogstyper prioriteras för GROT-uttag bekräftas även av beräkningar baserade på riksskogstaxeringen skattningar över genomsnittliga årliga avverkningsvolymer vid avverkningar där GROT tagits ut under perioden 1994-2003 (Figur 9).

GROT-uttag är dessutom koncentrerade till Sveriges centrala och södra delar (se även avsnittet om GROT-produktion nedan) och sker främst i samband med föryngringsavverkning. Cirka 94% av virkesvolymen tas ut vid föryngringsavverk-ningar. Endast 6% av volymen tas ut i samband med gallringar i Götaland och Svealand. Gallring 0 20 40 60 80 100 NN SN Sv Gö % Övriga Gran (>70%) Föryngringsavverkning 0 20 40 60 80 100 NN SN Sv Gö % Övriga Gran (>70%) Föryngringsavverkning 0 20 40 60 80 100 NN SN Sv Gö % Fuktig-blöt Frisk Torr Föryngringsavverkning 0 20 40 60 80 100 NN SN Sv Gö % Hög Låg A C B D

Figur 9. Andel (%) av genomsnittlig årlig total avverkningsvolym vid avverkningar där GROT-uttag skett. Fördelning över landsdelar (NN: norra Norrland, SN: södra Norrland, Sv: Svealand och Gö: Götaland) och skogsbestånd med olika granandel (>70% gran respektive ”70% gran) för (A) gallring respektive (B) föryngringsavverkning samt fördelning av avverkningsvolymen vid föryng-ringsavverkning med avseende på (C) markfuktighet och (D) bonitet. Beräknad andel baseras på skattningar över genomsnittliga avverkningsvolymer (stamved) för perioden 1994-2003 från Riks-skogstaxeringen. Bonitetsklasserna ”Låg” och ”Hög” varierar med landsdel enligt följande (m3sk/ha×år) för ”Låg; Hög”: N Norrland: 1-2.9; >3,0; S Norrland: 1-3.9; >4.0; Svealand: 1-5.9; >6.0; Götaland: 1-8.9; >9.0. Gränserna är lagda så att ungefär halva skogmarksarealen inom landsdelen återfinns inom respektive klass (G. Kempe, SLU, Umeå).

5.1.5 Producenter och förbrukare av GROT

Under år 2004 fanns det 59 företag som producerade trädbränslen (Svenska Träd-bränsleföreningen). Ett fåtal av företagen producerar sannolikt huvuddelen av vo-lymen av skogsbränslen som har sitt ursprung i avverkningsrester (GROT). År 1996 hanterade exempelvis tolv bränsleföretag 95% av energimängden i avverk-ningsrester, rötskadad ved och virke utan industriell användning. Sex företag hante-rade 75% av volymen (Filipsson 1998).

Förbränning av skogsbränslen, av vilka avverkningsrester (GROT) utgör en be-tydande andel, sker främst för att producera värmeenergi både inom industrin och inom fjärrvärmesektorn (se ovan). De största förbrukarna är framförallt koncentre-rad till de tätbefolkade storstadsregionerna i centrala och södra Sverige (Mälarda-len och ett bälte sydväst om densamma). I dessa områden är kraftvärmesystemen väl utbyggda (Filipsson 1998, Roos m. fl. 2000). Men även massaindustrierna, varav många finns längs Norrlandskusten, förbrukar stora mängder skogsbränslen (Filipsson 1998). Skogsbränslen används inom massaindustrin för att förse massa-pannorna med värmeenergi.

5.1.6 Nuvarande produktion av GROT

5.1.6.1 ANMÄLT GROT-UTTAG

Cirka 1% av den produktiva skogsmarken i Sverige anmäls årligen för föryng-ringsavverkning (Anon. 2004c). Andelen är ungefär lika stor i södra delen av lan-det som i norra. Den årliga andelen föryngringsavverkningar som anmäls för skogsbränsleuttag varierar dock i landet från några få procent i norra Norrland till närmare 50% i Götaland. Sammantaget anmäls årligen skogsbränsleuttag på cirka 20% av den föryngringsavverkade arealen eller 0.2% av den produktiva skogsmar-ken i Sverige (Tabell 3). Notera att andelen föryngringsavverkningar som anmälts för GROT-uttag tydligt ökat i södra Norrland under perioden 1999-2003.

Det är dock problematiskt att utifrån statistiken över årlig areal föryngringsav-verkning som anmälts för GROT-uttag skatta det faktiska uttagen av GROT. An-mäld areal utgör ingen korrekt redovisning av den areal där GROT verkligen tas ut. En noggrann genomgång av de föryngringsavverkningar som valts ut inom

Tabell 3. Andelen (%) av anmälda föryngringsavverkningar där även anmälan om skogs-bränsleuttag gjorts i olika regioner och Sverige som helhet under åren 1999-2003 samt andelen av totala produktiva skogsmarken där skogsbränsleuttag anmälts år 2003 (Anon. 2004c).

Andel (%)

Riket N Norrland S Norrland Svealand Götaland

1999 15 2 4 22 39

2000 14 1 4 23 35

2001 13 2 2 19 34

2002 17 0 12 19 39

Skogsstyrelsens Polytaxinventering under åren 1999-2001 visar att det inte sker något uttag på många föryngringsavverkningar där GROT-uttag har anmälts. Dess-utom sker det GROT-uttag på många föryngringsavverkningar som inte anmälts för GROT-uttag (Schelin, manuskript).

5.1.6.2 BERÄKNING AV GROT-PRODUKTION UTIFRÅN TRÄDBRÄNSLESTATISTIK

Via statistik från Svenska Trädbränsleföreningen kan omsättningen av trädbränslen uppskattas. Trädbränsleförening gör på uppdrag av Energimyndigheten enkätun-dersökningar bland Sveriges trädbränsleproducenter och handelsföretag. Förening-ens statistik omfattar dock inte koncernintern omsättning av trädbränslen och inte heller småskalig avsättning av trädbränslen. Statistik för åren 2003 och 2004 visar att den svenska leveransen av trädbränslen var 25 respektive 27 TWh varav träd-bränslen med ursprung i GROT utgjorde cirka 6-7 TWh (Tabell 4). Denna energi-mängd kan jämföras med de årliga energienergi-mängder som tidigare nämnts tillförs kraftvärmesektorn i form av trädbränslen (19.2 TWh) och samhället totalt som biobränslen (103 TWh) samt den totala energimängd som årligen tillförs Sverige (624 TWh) (se ovan).

Utifrån kunskap om energimängden som levereras i form av GROT kan man även grovt uppskatta vilken mängd biomassa detta torde motsvara. Vid antaganden om att energivärdet är 4.9 MWh per ton TS (torrsubstans) och att C-halten är 50% av torrsubstansen motsvarar 6-7 TWh cirka 620000-680000 ton C (Tabell 4). Ut-

Tabell 4. Utleveranser av olika typer av trädbränslen under 2004 och 2003 enligt Svenska Trädbränsleföreningen. Data baseras på enkätundersökning bland 59 producenter år 2004 och 64 producenter år 2003 (64 producenter 2003 blev genom uppköp 59 producen-ter år 2004). ”Skogsflis/-kross” utgörs i huvudsak av GROT (S. Hogfors, Svenska Träd-bränsleföreningen, personlig kommunikation). Genom att summera ”GROT (oflisad)” och ”Skogsflis/-kross” erhålls en uppskattning av den årliga trädbränsleproduktionen med ursprung i GROT (cirka 6000-7000 GWh eller 620000-680000 ton C).

2004 2003

Energi Biomassa Energi Biomassa

Bränsletyp GWh 1000 ton C GWh 1000 ton C

Rundved 1218 124 1218 124

GROT (oflisad) 1571 160 2356 240

Skogsflis/-kross 5098 520 3748* 382*

Övrigt flis/kross (ej returträ) 1980 202 1455* (5203) 149* (531)

Returträ 993 101 1136 116

Spån & bark 10559 1077 9858 1006

Pellets, briketter, pulver 6003 613 5622 574

Total 27422 2798 25393 2591

*En specifik redovisning av ”Skogsflis/-kross” finns endast för år 2004. För år 2003 redovisas endast totala mängden flis, det vill säga summan av ”Skogsflis/-kross” och ”Övrigt flis/-kross” (se värden i parantes). Produktionen av ”Skogsflis/-kross” respektive ”Övrigt flis/-kross” under 2003 är uppskattade genom att förhållandet mellan de två bränsletyperna antagits ha varit det samma under 2003 som under 2004 då ”Skogsflis/-kross” utgjorde 72% av totalsumman flis.

slaget över all produktiv skogsmark i Sverige motsvarar detta ett uttag av GROT motsvarande cirka 0.03 ton C per hektar. Om ovanstående siffror antas motsvara nettouttaget av GROT och om 75% av totala biomassan i GROT antas tas ut vid avverkning skulle motsvarande ursprunglig bruttotillgång GROT vara cirka

830000-910000 ton C, eller 8-9 TWh. Detta motsvarar cirka 10% av den beräknade totala bruttopotentialen (7 M ton C eller 70 TWh) i Sverige (Anon. 2000; se nedan Tabell 7).

Statistik från Svenska Trädbränsleföreningens över produktionen av flis/-kross under år 2001 ger en mer detaljerad bild av skogsbränsleomsättningen i Sverige (Tabell 5). Utifrån den geografiska fördelningen kan konstateras att Norrland står för en liten andel av produktionen, endast cirka 11%. Mer än hälften produceras i Götaland och mer än en tredjedel i Svealand. Vid ett antagande om att huvuddelen (cirka 70%) av flis/-kross har sitt ursprung i GROT (se exempelvis Tabell 4) kan nettouttaget av GROT i Sverige under 2001 uppskattas till 585000 ton C (Tabell 5). 5.1.6.3 BERÄKNING AV GROT-SKÖRDAD AREAL UTIFRÅN

TRÄDBRÄNSLESTATISTIK

Utifrån ovanstående uppgifter om GROT-produktion skulle man kunna försöka att uppskatta arealen föryngringsavverkad skogsmark där GROT-uttag skett. Beräk-ningarna nedan visar emellertid att detta är vanskligt. Utan kunskap om exempelvis nettouttaget av GROT vid de avverkningar som prioriteras för GROT-uttag är det svårt att göra arealuppskattningar utifrån statistik över trädbränsleproduktion. Vid antaganden om att 75% av totala biomassan i GROT tas ut vid avverkning och att den genomsnittliga kolmängden i GROT är cirka 10 ton C per hektar (se Tabell 9) motsvarar GROT-produktionen under år 2003/2004 (Tabell 4) en årlig föryng-ringsavverkad areal på cirka 80000-90000 hektar. Om den föryngföryng-ringsavverkade arealen under åren 2003 och 2004 liknar den under åren 1999-2002 (cirka 180000 hektar enligt Anon. 2005c) motsvarar detta ett GROT-uttag på cirka 40-50% av den årliga föryngringsavverkade arealen i Sverige. Detta är dubbelt så högt som

Tabell 5. Produktion av trädbränsletypen ”Flis/-kross” (GWh) och beräknad netto- och bruttoproduktion av GROT i fyra regioner under 2001. Beräknad genomsnittlig areal för-yngringsavverkning* (för perioden 1997/98-2001/02 enligt Anon. 2005c) samt två beräk-ningar (1 och 2) av areal och andel av föryngringsavverkberäk-ningar med GROT-uttag presen-teras. Beräkning 1 utgår från genomsnittliga mängden kol i grenar och barr i produk-tionsskog medan beräkning 2 utgår från antagandet att bruttotillgången GROT per hektar är 12 ton C i norra Sverige och 20-21 ton C per hektar i centrala och södra Sverige.

Energi GROT mängd Föryngr.avv* GROT-uttag

mängd andel Netto Brutto Areal 1 Andel 1 Areal 2 Andel 2

GWh % 1000 ton C 1000 ton C 1000 ha 1000 ha % 1000 ha %

N Norrl 425 5 30 40 33 4.0 12 3.4 10

S Norrl 341 4 24 32 56 2.7 5 2.7 5

det som anmäls (se Tabell 3) och därmed sannolikt en grov överskattning. Brutto-potentialen GROT i de områden som prioriteras för GROT-uttag är dock troligen högre än 10 ton C per hektar. Om den genomsnittliga mängden GROT istället antas vara ungefär 16 ton C per hektar (se avsnitt 5.1.2) skulle cirka 50000-60000 hektar utnyttjas för GROT-uttag, det vill säga cirka 30% av den föryngringsavverkade arealen.

Liknande beräkning kan göras för de regionala skattningarna av GROT-produktionen under år 2001 (Tabell 5). Den genomsnittliga kolmängden i GROT i de olika regionerna antas dock varierar mellan cirka 10-16 ton C per hektar (se Tabell 9). Den beräknade totala årlig GROT-skördad föryngringsavverkade arealen blir cirka 55000 hektar. Om detta jämförs med statistik över årlig föryngringsav-verkning bör ungefär 30% av den årliga föryngringsavverkade arealen utnyttjats för GROT-uttag under år 2001. Återigen är detta högre värden än det som anmäls (se Tabell 3) och därmed sannolikt en överskattning. Om den genomsnittliga mängden GROT istället antas vara högre (12-21 ton C per hektar) vid avverkningar som prioriteras för GROT-uttag (se avsnitt 5.1.2) skulle cirka 40000 hektar utnyttjats för GROT-uttag. Detta motsvarar cirka 20% av den föryngringsavverkade arealen under år 2001. Beräkningarna indikerar vidare ett ansenligt uttag i norra Norrland under 2001 (10-12 %), vilket är grovt avvikande från anmält uttag. Uppskattning-arna gjorda för södra Norrland och Götaland är däremot i paritet med hur stor andel av den föryngringsavverkade arealen som anmäls för GROT-uttag (se nedan, Ta-bell 3).

Ovanstående beräkningar visar på svårigheter med att använda data om faktisk produktion av trädbränslen för att försöka uppskatta omfattningen av GROT-uttag i olika regioner. Det är bland annat oklart hur stor andel av bränsletypen ”Bränsle-flis/kross” som utgörs av GROT. Under 2004 redovisas ”oflisad GROT” som en separat bränsletyp men fortfarande råder oklarhet över flisad GROT’s andel av ”Bränsleflis/kross”. Beräkningar bör inte heller baseras på genomsnittliga kol-mängder i GROT per hektar. Uttag av GROT främst sker på marker med relativt god bonitet där biomassan GROT är högre per hektar (se avsnitt 5.1.2 och 5.1.4). Beräkningar utifrån regionala genomsnittsvärden gör alltså att den GROT-skördade arealen troligen kraftigt överskattas. Utan kunskap om nettouttaget av GROT vid de avverkningar som prioriteras för GROT-uttag blir således uppskattningar utifrån statistik över trädbränsleproduktionen problematiska.

5.1.6.4 BERÄKNING AV GROT-UTTAG UTIFRÅN AVVERKNINGSSTATISTIK Utifrån data över avverkningsareal och skördad stamvolym vid avverkningar där GROT-uttag skett skulle det vara möjligt att grovt uppskatta det faktiska uttaget av GROT. Vid de nationella inventeringarna Riksskogstaxeringen och D1-Polytax-inventeringen bedöms om GROT-uttag skett vid avverkning. De skattningar som kan genereras utifrån Riksskogstaxeringens fältprovtagning tenderar dock att visa på relativt låga GROT-uttag. Andelen av den årliga föryngringsavverkade arealen där GROT skördats skatts för hela landet till cirka 5% och exempelvis i Götaland till 9% under tioårsperioden 1994-2003. Trots att medelfelet bör vara mindre än 5% så avviker dessa skattningar klart från hur stor andel av arealen som anmäls för

GROT-uttag men även från andra skattningar (se nedan). Dessa underskattningar av GROT-uttaget kan bero på att systematiska fel gjorts vid riksskogstaxeringens bedömning av uttag i fält. Exempelvis kan inventerare ha förbisett GROT-uttag på avverkningar där skogsbränsleanpassad avverkning genomförts men GROTen ej hunnit skotas ut (G. Kempe, SLU, muntlig kommunikation).

Skogsstyrelsens Polytaxinventering sker ett år efter föryngringsavverkning vil-ket komplicerar möjligheterna att utifrån insamlade data genererar tillförlitliga skattningar av det faktiska GROT-uttaget. GROT-uttag kan mycket väl ske senare och skattningarna baserad på Polytax-inventeringen bör alltså underskatta GROT-uttagets omfattning. Beräkningar baserade på Polytaxdata indikerar dock ett ge-nomsnittligt årligt GROT-uttag på cirka 17% av den föryngringsavverkade arealen i Sverige under perioden 1999-2001 (Tabell 6; medelfel <1%). Uttaget är mycket begränsat i norra Sverige medan exempelvis uttag av GROT beräknas ske på cirka 42% av den årliga föryngringsavverkade arealen i Götaland. Utifrån arealskatt-ningarna och skattningar av genomsnittligt GROT-uttag i grandominerade bestånd kan nettouttaget av GROT beräknas till 430000 ton C vilket motsvarar 4.2 TWh. Detta kan jämföras med de 8.2 TWh som producerades som ”Flis/-kross” år 2001 (se Tabell 5). I ”Flis/-kross” ingår dock troligen en relativt stor andel rundvirke.

En mer detaljerad genomgång av de föryngringsavverkningar som valts ut för Polytaxinventering under åren 1999-2001 indikerar att en hög andel av den föryng-ringsavverkade arealen utnyttjas för GROT-uttag, speciellt i områden med om-nämnt intensivt skogbränsleuttag. För östra Götaland beräknas GROT ha tagits ut på cirka 60% av den föryngringsavverkade arealen, i Mälardalen på närmare 50%, i Jönköping-Kronoberg på cirka 40% och i västra Götaland på cirka 30% (Schelin, manuskript).

Tabell 6. Föryngringsavverkad areal (ha) i olika landsdelar och för landet som helhet där GROT tagits ut. Andel (%) av totala föryngringsavverkade arealen anges i parantes. Upp-skattning av nettouttaget av GROT per hektar* (ton C/ha) och totala nettouttaget i form av biomassa (1000 ton C) och energi (TWh) presenteras.

Areal (ha) (andel %) GROT (gran) uttag

1999 2000 2001 Medel ton C/ha* 1000 ton C TWh

N Norrland 727 (1) 667 (2) 111 (0) 502 (1) 11 6 0.1

S Norrland 777 (3) 1887 (4) 832 (2) 1165 (3) 20 23 0.2

Svealand 5911 (21) 6932 (26) 7042 (21) 6629 (22) 16 107 1.0

Götaland 24311 (45) 12620 (39) 13759 (39) 16897 (42) 17 293 2.9

Totalt 31726 (19) 22107 (16) 21744 (15) 25192 (17) 17 430 4.2

*Beräknade nettomängder GROT per hektar utifrån statistik från Riksskogstaxeringen (G. Kem-pe, SLU, Umeå) över avverkningsvolymer och arealer vid föryngringsavverkningar där GROT tagits ut. Följande antagande har gjorts: 1. gran dominerar de avverkade objekten, 2. fördel-ningen av biomassa i gran är: 52% i stam, 26% i grenar och barr (se Tabell 10) och 3. nettoutta-get är 75% av bruttouttanettoutta-get.

5.1.7 Nuvarande produktion av avverkningsstubbar

För närvarande finns inget system utvecklat för att producera skogsbränslen och energi från avverkningsstubbar i Sverige. Uttaget är okänt men troligtvis mycket marginellt (Anon. 2005a).

5.1.8 Potentiell produktion av skogsbränslen

Användningen av trädbränslen, och därmed skogsbränslen såsom avverkningsrester (GROT), kommer sannolikt att fortsätta att öka på grund av en förväntad utbygg-nad av fjärrvärme men även för andra energiändamål.

Bedömningar av storleken på den framtida användningen av skogsbränslen va-rierar dock mycket beroende på vilket scenario som antagits i beräkningarna. Skogsbränslen i form av avverkningsrester motsvarande cirka 30-45 TWh har be-räknats kunna utnyttjas på medellång sikt (Anon. 2000, Anon. 2004d). Detta är cirka 20 TWh mer än vad som produceras idag (men se även avsnitten nedan om potentiell produktion av GROT och avverkningsstubbar). Ökad skogsbränslepro-duktion bedöms emellertid kunna uppnås utan större förändringar av nuvarande skogsbruk och till ungefär samma kostnader som idag (Ekström m.fl. 2002, Anon. 2004d).

Produktionen av skogsbränslen, varav avverkningsrester utgör en viktig del, har bedömts kunna öka med 75% i södra Sverige och upp till 200% i norra Sverige genom så kallad behovsanpassad näringstillförsel, främst kväve (Andersson m.fl. 2001). Detta skulle leda till förkortade omloppstider i jämförelse med ett traditio-nellt skogsbruk. Om 5% av landets produktiva skogsmarksareal (cirka 1 M hektar) utnyttjades på detta sätt skulle det kunna ge en merproduktion på 4-6 m3sk per hektar och år, det vill säga en ökning av skogsbränsleproduktionen med cirka 15 TWh. På liknande sätt bedöms intensivodling av gran på 10-30% av den produkti-va skogsmarksarealen kunna ge skogsbränslen motsprodukti-varande 20-70 TWh per år (Anon. 2005b).

Klimatpolitiken är viktig för en fortsatt ökning av användningen av skogsbräns-len inom energisektorn. Produktion av biodrivmedel från skogsbränsskogsbräns-len kan möjli-gen öka (Anon. 2004d) men det kanske mest effektivaste sättet för att minska kol-dioxidutsläppen är att använda skogsbränslen för att ersätta fossila bränslen inom elproduktionen, främst i kolkondenskraftverk i Nordeuropa (Ekström m.fl. 2002). Detta har en relativt god potential. Om ekonomiska beräkningar görs utan hänsyn till energi- och miljöskatter, moms eller bidrag så beräknas merkostnaden jämfört med fossila alternativ bli cirka 60 SEK per ton minskade koldioxidutsläpp. Med dagens teknik blir det dock mycket dyrare att ersätta bensin och dieselolja med drivmedel framställda ur skogsbränslen, merkostnaden beräknas till cirka 900 SEK per ton minskade koldioxidutsläpp (Ekström m.fl. 2002).

5.1.8.1 POTENTIELL PRODUKTION AV GROT

Produktionen av GROT ökar naturligtvis med ökad skogsproduktion och med öka-de avverkningsvolymer. Beräkningar visar att trädbiomassa i form av GROT mot-svarande cirka 70 TWh årligen borde kunna bli tillgänglig vid avverkningar i fram-