Att kommunicera
FLÖDE I RUM
med färg och form
Helena Nathorst och Sofie Waldemar
Rumslig Gestaltning 180 hp
Akademin för innovation, design och teknik
Examensarbete i informationsdesign, 15 hp Examinator: Yvonne Eriksson Handledare: Ulrika Florin1. INLEDNING 2 1.1 BAKGRUND 2 1.2 SYFTE 2 1.3 PROBLEMFORMULERING 2 1.4 FRÅGESTÄLLNING 2 1.5 AVGRÄNSNING 3 1.6 SAMARBETSPARTNERS 3 2. METOD OCH EMPIRI 4 2.1 METOD FÖR DATAINSAMLING 4 2.2 OBSERVATION 5 2.3 INSAMLAD DATA FRÅN OBSERVATION 6 2.4 INTERVJU 7 2.5 INSAMLAD DATA FRÅN INTERVJU 8 3. TEORI 9 3.1 TIDIGARE FORSKNING 9 3.2 KÄLLKRITIK 9 3.3 BEGREPP 10 4. PROJEKTETS GENOMFÖRANDE 11 4.1 ARBETSMODELL 11 4.2 DESIGNPROCESSEN 13 4.2.1 UTFORSKA 13 4.2.2 KONCEPT 17 4.2.3 FORMA 17 4.2.3.1 Flöde 17 4.2.3.2 Planlösning 19 4.2.3.3 Färg och form 20 4.2.3.4 Material och inventarier 22 4.2.3.5 Visualisering och presentation 23 4.2.4 UTVÄRDERA 24 5. DISKUSSION 26 5.1 SLUTSATS 26 5.2 AVSLUTNING 27 KÄLLFÖRTECKNING 28 SKRIFTLIGA KÄLLOR 28 ELEKTRONISKA KÄLLOR 29 BILDFÖRTECKNING 29 BILAGOR
SAMMANFATTNING
I detta examensarbete beskriver vi arbetsprocessen för att förbättra flödet i en offentlig miljö med fokus på att skapa ett funktionellt och kommunikativt rum. Med hjälp av våra kunskaper i rumslig gestaltning och informationsdesign har vi skapat ett applicerbart inredningskoncept till personalmatsalen på företaget Outokumpu i Torshälla. Syftet med examensarbetet har varit att med hjälp av färg och form förbättra flödet i rummet. Detta ska underlätta för besökaren och instruera hur han eller hon ska röra sig i rummet. De metoder vi använt oss av i examensarbetet är observationer och analys av det befintliga rummet samt intervju. Genom observationerna har vi själva fått uppmärksamma och ta del av de problemområden som finns i matsalen. Under intervjun fick vi ta del av åsikter angående de olika problemområdena i matsalen. Med hjälp av rumsanalysen kunde vi dela in rummet i zoner efter dess egenskaper. Det var en viktig del i vårt arbete att få förståelse för rummets karaktär och egenskaper. Vår slutprodukt – ett applicerbart inredningskoncept – inkluderar en planlösning med ett förbättrat rumsflöde, visualiseringar, möbleringsplan samt produkt‐ och materialbeskrivning. Nyckelord: Informationsdesign, Flöde, Funktionell, Kommunikativ, Inredningskoncept, Designprocess.1. INLEDNING
I detta inledande kapitel behandlar vi problembakgrund och syfte med arbetet. Vi presenterar även våra samarbetspartners. 1.1 Bakgrund Outokumpu är en av de ledande producenterna av rostfritt stål. Det är ett internationellt företag med huvudkontor i Finland. Företaget verkar i cirka trettio länder och har ungefär åttatusen anställda. Outokumpu finns i flera olika städer i Sverige, bland annat i Torshälla i Eskilstuna kommun, där vi utförde vårt examensarbete. Outokumpu kontaktade arkitektbyrån Saarela Arkitektkontor AB i Eskilstuna angående en ombyggnation av köket och personalmatsalen. Genom arkitektkontoret blev vi inkopplade på uppdraget att göra ett inredningsförslag som omfattar hela matsalen med undantag för köket. 1.2 Syfte Syftet med vårt examensarbete har varit att skapa en ny planlösning för matsalen där vi har undersökt möjligheterna att förbättra flödet i rummet. Vi har skapat ett applicerbart inredningskoncept som innefattar funktionalitet, kommunikation och som ger ett estetiskt helhetsintryck. 1.3 Problemformulering Matsalens huvudfunktioner är matutlämning, självservering, matsalsdel samt diskinlämning. Idag samverkar inte dessa funktioner med varandra och skapar därför ett icke fungerande flöde i rummet. På grund av en dålig planlösning skapas det köer och ett ologiskt rörelsemönster. 1.4 Frågeställning Hur kan vi med god informationsdesign formge en kommunikativ miljö som instruerar besökaren hur denne ska röra sig i rummet? Hur kan vi göra matsalen till en funktionell miljö?1.5 Avgränsning Vi har i vårt examensarbete valt att fokusera på flödet i rummet. Därför har vi avstått från att ta fram tekniska lösningar som avser den varma och kalla buffén dvs. självserveringen, det ljudabsorberande taket, konstruktion till skiljeväggarna samt armaturerna och dess tekniska egenskaper. Arbetet har inte inkluderat framtagande av budget. Förslaget innehåller visualiseringar, planlösning, inventarielista samt produktbeskrivning. Då renoveringen inte är aktuell förrän 2010 innebär det att vårt inredningsförslag inte har realiserats under perioden för examensarbetet. 1.6 Samarbetspartners Uppdragets beställare har varit Outokumpu. För dem är intentionen att göra en renovering av matsalen på längre sikt. Saarela Arkitektkontor AB är idag inkopplade på uppdraget för att rita en ombyggnation av köket samt diskrummet.
2. METOD OCH EMPIRI
I detta kapitel redogör vi de metoder vi använt för insamling av data – observation och intervju. Detta inkluderar vårt empiriska material. Inger Bergström (1996) beskriver i sin bok Rummet och människans rörelse en metod vilken hon benämner empati. Denna metod har vi använt löpande under examensarbetet. Denna metod, att leva sig in i hur en artefakt, en handling eller en terapi kommer att uppfattas av omvärlden, publiken eller patienten, är en grundläggande intellektuell del av hantverkarens konstnärliga arbete (Bergström 1996:14). Metoden kan tyckas vara självklar för oss som arbetar med informationsdesign. Vi skapar rumsliga formgivningar som är anpassade efter målgruppens behov. Vi anser generellt att formgivning idag oftast inte är målgruppsanpassad och vill därför understryka vikten av att anpassa produkten efter mottagaren. Detta benämns i boken Bild och form för informationsdesign, red. Rune Pettersson (2004), kapitel 10 som god informationsdesign. Att anpassa sitt budskap till den tänkta målgruppen är en grundläggande förutsättning för all god informationsdesign (Meldert 2004:270). 2.1 Metod för datainsamling För insamlig av data valde vi att använda oss av observation och intervju som metoder. Vårt fokus låg på att studera hur rummet påverkas av rörelser, formelement och ljudnivå. Därför använde vi oss av observation för att själva få en uppfattning av rummet och hur människorna agerar i det. I boken Forskningsmetodik skriver Holme och Solvang (1997): Genom observation ska vi försöka att fånga den totala livssituationen för dem som vi observerar (Holme & Solvang 1997:110).Det var viktigt för oss att visuellt få en bild av flödet i rummet och hur gästerna rör sig. Därför var det angeläget att vi själva fick ta del av informationen på plats. För att få ökad förståelse för resultaten av observationen kompletterade vi med att göra en kvalitativ intervju med två personer ur kökspersonalen. Katrine Fangen (2005) beskriver i sin bok Deltagande observation fördelarna med att kombinera metoderna. Genom att kombinera observation och intervju kan du alltså fråga om saker du har sett, och du kan på så vis jämföra det som sagts med det du observerat. Därmed får du större möjligheter att bedöma giltigheten av deltagarnas utsagor (Fangen 2005:189). Vi tyckte själva inte att det räckte med endast observation som metod då den endast belyser våra egna upplevelser av problemet. Därför valde vi en kombination av observation och intervju. Av intervjun stärktes det vi iakttagit under observationen. Detta bidrog till att vi kunde se ett samband mellan det vi själva observerat och det intervjupersonerna berättat. 2.2 Observation Syftet med observationen var att studera hur människorna rör sig i rummet och var problemområden uppstår. Liksom Inger Bergström (1996) skriver om upplevelse i Rummet och människans rörelse, var det viktigt för oss att själva uppleva matsalen under den period då aktivitet pågår. Min uppfattning är att skickliga och erfarna arkitekter arbetat sig förbi myterna och accepterat att den egna omedelbara upplevelsen är en bra mätmetod (Bergström 1996:52). Förberedelserna omfattade ett antal punkter som rörde olika områden som vi gav benämningar och märkte ut på en planritning vi fått av arkitektkontoret. Planritningen hade vi sedan med oss för att markera hur matgästerna rörde sig i rummet. Observationen utfördes i matsalen under lunchtid mellan klockan 11.45 ‐ 14.00. Vi valde en plats där vi hade god uppsikt att observera matgästerna. Holme och Solvang (1997) skriver i Forskningsmetodik om förhållandet forskare och aktörer emellan. I rollen som öppen observatör kommer man ofta nära inpå människors vardag och deras grundläggande uppfattningar. Forskaren befinner sig i den världen, men är inte en del av den. Han eller hon är tillräckligt nära för att vara delaktig i deras värld, men det är inte förenligt med rollen som forskare att bli en av dem (Holme & Solvang 1997:114).
2.3 Insamlad data från observation Observationen gav avgörande data för vårt fortsatta arbete. Våra observationer bekräftade några av våra hypoteser medan annat var nytt för oss. Vi upptäckte att det största problemet är självserveringen där gästerna tar sallad, dressing, bröd, dricka och kaffe. Dessa tillbehör är utspridda på flera olika platser i matsalen. Vi uppmärksammade ett moment som bidrar till köbildning nämligen att somliga matgäster, efter att de tagit sallad, lämnar kvar brickan då de ska ta dressing som står på ett annat bord. Detta beror på att det inte finns tillräckligt med utrymme för brickan vid dressingsbordet. Detta medför att nästa person som tar sallad får stå och vänta. Ett annat fenomen är att några matgäster först går och lämnar brickan vid bordet där de ska sitta och äta, för att sedan gå tillbaka och hämta tillbehören. Detta anser vi är ett onödigt moment, helt och hållet orsakat av den ofunktionella utformningen. Den planering som idag råder vid självserveringen är orsaken till att flödet stannar upp. Detta blev ytterst tydligt när vi observerade hur gästerna rör sig i detta område. Ytterligare en faktor som stör flödet är att diskinlämningen ligger i anslutning till självserveringen vilket innebär att det uppstår krockar i flödet. Vår egen upplevelse av observationen var givande. Vi fick en god uppfattning om hur människorna rör sig i rummet och var problemen uppstår. En reflektion från vår sida var att vi kände oss malplacerade i rummet. Matgästerna är till största del manliga industriarbetare över 40 år och vi var medvetna om att vi skiljde oss från mängden. Trots detta var det ingen som reagerade särskilt mycket på att vi satt och observerade dem. Men vi var väl medvetna om vår situation och vårt förhållande till omgivningen. Vi uppmärksammade följande som Holme och Solvang (1997) beskriver i Forskningsmetodik: Oavsett vilken observationsstrategi man väljer, blir man en del av en social gemenskap. Man påverkar och blir påverkad av omgivningen. Bara genom att finnas där, kommer man att påverka det sociala fenomen man ska studera; den sociala miljön förändras när man blir en del av den (Holme & Solvang 1997:115). En faktor i samband med observationen är viktig att nämna. Observationen utfördes under den veckan då påsklovet ägde rum vilket medförde att cirka en tredjedel av matgästerna var lediga. Normalt sett har matsalen ungefär 150 matgäster under en dag men denna dag var det endast cirka 100 personer som passerade. Detta gav givetvis ett felaktigt utslag på vår observation. Till exempel bildades det inte lika långa köer som det annars brukar göra. Detta bekräftades senare under intervjun. Vi fick inte heller uppleva den ljudnivå som annars vanligtvis brukar förekomma, dock hörde vi att det fanns en tendens till en
Då vi efter den första observationen ansåg att våra data skulle kunna vara något bristfälliga bestämde vi oss för att utföra ytterligare en observation. Denna utfördes en dag som enligt vår kontaktperson på Outokumpu var en vanlig dag utan särskilda avvikelser. Observationen gav bekräftelse på de problem vi uppmärksammat sedan tidigare men belystes tydligare denna gång. Det som blev mer påtagligt var den långa köbildningen och matgästernas rörelsemönster som ses som ett problem idag. Också ljudnivå var starkare denna gång. 2. 4 Intervju Före intervjun hade vi fått ta del av lite information kring problemen i matsalen då vi talat med personalen en gång innan under mer oförberedda former. Detta upplevde vi som positivt då det möjliggjorde för oss att fördjupa oss ytterligare i problemområdena och få fram mer givande data i och med att vi hade en förförståelse. Holme och Solvang (1997) skriver i boken Forskningsmetodik om innebörden av intervjuarens förförståelse för arbetet. För‐förståelse är den uppfattning som man har om en företeelse och som man fått genom exempelvis egna erfarenheter, utbildningar eller annat vetenskapligt arbete. Man ser detta som en ”objektivt” given utgångspunkt för sitt eget forskningsarbete[…]Fördomar är socialt grundade subjektiva uppfattningar om det fenomen vi ska studera. Som vi redan nämnt är det omöjligt att vare sig i vardagliga situationer eller i forskning frigöra sig från dessa subjektiva referensramar (Holme & Solvang 1997:95). [sic!] Vårt syfte med intervjun var att den skulle ge oss en uppfattning om vilka problem personalen uppmärksammat i matsalen och hur dessa kunde tänkas påverka deras arbete praktiskt. Därför valde vi att intervjua två personer som arbetar i matbespisningen på Outokumpu, varav en är kökschef. Dessa två personer har vi valt att kalla för intervjupersoner. Vi ansåg att intervjupersonerna skulle kunna ge oss pålitlig information då de båda arbetat på företaget i elva år och därmed känner matsalen och gästerna väl. De båda intervjuades samtidigt eftersom vi vid tidigare besök i matsalen förstått att de var ett stöd för varandra i enklare intervjusituationer. Vi använde oss av fri intervju med strukturerade inslag. Dessa inslag bestod av elva stycken frågor med följdfrågor (se bilaga 1) som var ett stöd för oss att utgå från under intervjun. Intervjufrågorna rörde olika områden i matsalen som var av personalen uttalade problemområden, vilket vi fått information om vid ett tidigare möte. Under intervjun undersökte vi vilka de största problemen i matsalen var samt vilka funktionella brister i matsalens utformning som skapar problem i dagsläget. Frågorna rörde också belysningen samt ljudnivån i matsalen, där det visade sig att ingen av dessa fungerade på ett bra sätt.
Våra förberedelser till intervjutillfället bestod av att läsa litteratur som beskriver hur en kvalitativ intervju går till och att formulera frågor. Vi bestämde i förväg vem av oss som skulle föra anteckningar och vem som skulle intervjua vilket möjliggjorde att vi kunde lägga fokus på enbart en sak var under intervjun. I boken Forskningsmetodik skriver Holme och Solvang (1997) om vikten av att välja en bra intervjuplats och dess betydelse för intervjun. Slutligen är kulissen eller miljön där man intervjuar viktig. Förhållanden som tid, plats, hur man sitter, hur förberedd man är eller om man har teknisk apparatur som bandspelare inverkar på det klimat som uppstår under intervjun (Holme & Solvang 1997:107). Vi valde att göra intervjun i matsalen då vi ansåg det vara ett lämpligt ställe för intervjupersonerna att konkret kunna peka på de problem de upplever idag. Det blev då lättare för oss att se och förstå problemen eftersom vi befann oss i samma miljö. 2.5 Insamlad data från intervju Intervjun gav oss värdefull information som möjliggjorde vårt vidarearbete. Vi fick bland annat veta att personalen ansåg att det största problemområdet i matsalen var självserveringen där det bildas långa köer vid lunchtid. Personalen efterfrågade en mer funktionell lösning på flödet, vilket ska förhindra köer. De hade även önskemål om bättre belysning i matsalen, nya möbler samt att matsalen ska ha plats för cirka 120 stycken gäster. De ville även att matsalen skulle upplevas som modern. Matsalen är i dagsläget uppdelad i två rum. Intervjupersonerna berättade att det lilla rummet av praktiska skäl är till för kontorspersonalen som inte bär arbetskläder och att det finns en oskriven regel om att industriarbetarna äter i den stora matsalen. Matgästerna har ofta framfört önskemål till personalen om att de vill ha runda bord.
3. TEORI
I detta kapitel presenterar vi tidigare forskning och hur vi kritiskt förhåller oss till denna. Här tar vi upp begrepp vi tycker kräver en ytterligare förklaring för förståelsen av vårt arbete. 3.1 Tidigare forskning Vi har valt teorier med utgångspunkt i följande områden: informationsdesign, arkitektur samt det som Inger Bergström benämner som rummets koreografiska verkan. För att analysera rummets arkitektur och koreografiska verkan har vi använt oss av två doktorsavhandlingar som har varit centrala i våra litteraturstudier. Rummet och människans rörelse (1996) är skriven av Inger Bergström, arkitekt och teknologie doktor vid Chalmers tekniska högskola. I avhandlingen presenterar hon sina studier om människans rörelse i rum. Där behandlar hon hur människan rör sig i förhållande till rum och föremål och vilken betydelse det har för upplevelsen av rummet. Detta har haft en betydande roll då vi studerat flödet i matsalen. Bostaden som arkitektur (1999) är en populärvetenskaplig version av Ola Nylanders doktorsavhandling (1998). Nylander är arkitekt och adjungerad professor vid Chalmers tekniska högskola. I boken analyserar han bostaden som arkitektur där han beskriver hur funktionerna i bostadens rum samspelar med det estetiska. Detta var betydelsefullt för vår analys av rummet. För att belysa informationsdesignen har vi använt oss av Information Design – An Introduction, Rune Pettersson (2002), Information Visualization Perception for Design, Colin Ware (2004) samt Bild & Form för informationsdesign, red. Rune Pettersson (2004). Vi hänvisar till dessa för att understryka vikten av god informationsdesign och dess tyngdpunkt i vårt arbete. Med hjälp av tidigare forskning inom nämnda kategorier binder vi ihop vårt analytiska arbete med vårt beslutsfattande i arbetsprocessen. Vi har också tagit stöd av litteratur som behandlar olika forskningsmetoder inom kvalitativ forskning för att få fram trovärdig data. 3.2 Källkritik Ola Nylander (1999) skriver i sin avhandling Bostaden som arkitektur specifikt om bostaden vilket vi beaktat även om vi arbetat med ett offentligt rum. Vi ser kvalitéer i Nylanders sätt att analysera rum, där han delar upp rummet i olika egenskapsfält, och vi anser att det går att översätta i flera sammanhang och inte bara i bostaden (vidare presentation av Nylanders teori ses i kommande kapitel).Inger Bergström (1996) skriver i sin avhandling Rummet och människans rörelse mycket om upplevelsen av rum. I vår rapport vill vi betona att vi har tittat på hur människorna fysiskt förhåller sig till rummet, därför har vi inte haft för avsikt att belysa den känslomässiga aspekten i sammanhanget. Det har varit svårt att finna passande litteratur som direkt har anknutit till vår frågeställning. Därför har vi sökt i områden som är närliggande och berör vissa delar i det stora hela, t.ex. butikskommunikation och kognitiv psykologi, men vi har inte hittat något som varit direkt avgörande för vårt beslutsfattande. Vi instämmer med Inger Bergström (1996) i Rummet och människans rörelse då vi anser att det saknas konkreta direktiv för rumslig gestaltning då inget uppdrag är det andra likt. Det är därför omöjligt att få fram tumregler för gestaltning eller bedömning av konstnärligt arbete. Varje bedömning måste utgå från att betraktaren utsätter sig för konstverket[…] (Bergström 1996:19). Vi tycker att litteraturen vi använt oss av har varit betydelsefull i vårt arbete då samtliga författare är yrkesverksamma och flera av dem undervisar och arbetar på akademisk nivå. Vi kan dessutom understryka de teorier vi behandlat genom att vi inte stött på något motsägelsefullt i vårt egna analytiska arbete. 3.3 Begrepp Med en kommunikativ miljö menar vi hur vi med informationsdesign vägleder och informerar människor hur de ska verka och röra sig i rummet. Med inredningskoncept menar vi idéer som innefattar en helhet ur ett rumsligt och ett informationsdesignsmässigt perspektiv, som kan appliceras i formgivningen. Jan Torsten Ahlstrand (1976) beskriver i boken Arkitekturtermer en axel enligt följande: I arkitektur, stads‐ eller trädgårdsplanering en tänkt vågrätt eller lodrät linje, kring vilken byggnader och byggnadsdelar etc. är ordnade efter symmetriska principer (Ahlstrand 1976:14).
4. PROJEKTETS GENOMFÖRANDE
I detta kapitel presenterar vi projektets genomförande. Detta inkluderar vår arbetsmodell, rumsanalys, gestaltning samt utvärdering av arbetet. Vi stöder löpande våra beslut med tidigare forskning. 4.1 Arbetsmodell I boken Information Design An introduktion skriver Rune Pettersson (2002) följande: Information design (ID) comprises research on the principles for analysis, planning, presentation and understanding of messages ‐ their contents, language and form. Regardless of the selected medium, a well designed information set will satisfy aesthetic, economic, ergonomic, as well as subject matter requirements (Pettersson 2002:2). Utifrån Petterssons definition av informationsdesign samt beskrivning av olika projektfaser i boken Projektboken, skriven av Marttala och Karlsson (1999) har vi tagit fram en arbetsmodell som representerar vårt arbetssätt i praktiskt arbete. Arbetsmodellen är indelad i fem olika faser som ska symbolisera vår designprocess. Modellen är framtagen för att vi lättare ska kunna orientera oss i designprocessens olika stadier. Den är ett stöd att kunna gå tillbaka till om vi märker att projektet börjar ta många olika vägar. För att namnge de fem olika faserna har vi utgått från Marttalas och Karlssons (1999) benämning på projektets faser vilka är: Utforska, Välja väg, Planera realiserandet, Realisera och Överföra Figur 1. Egen illustration utifrån projektets faser ur Projektboken (Marttala & Karlsson 1999:13). Många projekt kan vara lämpliga att genomföra på detta sätt, men ett mer dynamiskt arbetssätt är att se projektet som en iterativ process (som prövar, gör om, upprepar aktiviteter), vilket innebär att det är problemets komplexitet som styr vilka aktiviteter som prioriteras. Enligt denna modell kan vi arbeta samtidigt med aktiviteter som tillhör olika faser. Detta ger en bättre bild av hur projektarbete går till i praktiken (Marttala & Karlsson 1999:18).Vi namngav faserna Utforska, Koncept, Forma, Genomföra och Uppfölja. De olika faserna förklaras mer ingående nedan. Figur 2. Modellen läses från Utforska till Uppfölja. Faserna ser olika ut i storlek beroende på projekt. I vårt examensarbete har Formafasen varit den största. Färgerna i modellen är inte av någon betydelse. I fasen Utforska skaffar vi oss mer kunskap kring projektet. Detta gör vi med hjälp av sökande och inhämtande av information, problemformulering samt analys. Sammanställningen av det inhämtade materialet ligger till grund för att vidarearbetet i projektet ska fungera, vilket kräver ett grundligt förarbete. Inger Bergström (1996) skriver i Rummet och människans rörelse följande om det konstnärliga arbetet: En uppfattning om konstnärligt arbete är att det är ologiskt och bygger på konstnärens intuition. Men vad gör en väl utvecklad intuition möjlig om inte en djup kunskap om de förhållanden som påverkar problemområdet (Bergström 1996:16)? I Konceptfasen börjar idégenereringen. Här försöker vi ta fram ett eller flera ledord som konceptet byggs vidare på. När vi fastställt konceptet börjar vi arbeta med hur det ska appliceras på olika delar av projektet exempelvis inventarier och material. Tanken med att arbeta utifrån ett koncept är att inredningen ska kommunicera en helhet. Alltifrån informationsskyltar till material ska förmedla en helhet. När de olika delarna kring konceptframtagningen är färdiga fortskrider vi in i nästa fas ‐ Forma.
Formafasen är det stadiet där hela projektet tar form. Här arbetar vi med funktion, färg, form, uttryck, inventarier, material och budget för projektet. I vårt examensarbete har inte ingått att arbeta efter någon budget. Under idéarbetet använder vi oss av olika visualiseringsverktyg så som handskiss och enklare 3D‐ program för att prova olika idéer. I början av ett idéarbete har vi erfarit att det lönar sig att arbeta med handskiss då det är ett snabbare verktyg än att använda datorn. Detta genererar fler idéer på kortare tid. Vi övergår från handskisser till visualiseringar i 3D‐program i slutskedet av projektet för att uppdragsgivaren ska få en klarare bild av hur projektet kan komma att arta sig i verkligheten. Fasen Genomföra handlar om att driva projektet i mål. Där fungerar vi som projektledare och organiserar inköp och samordnar olika yrkesgrupper som krävs för verkställandet av projektet. Denna fas kommer vi inte ägna oss åt under vårt examensarbete då renoveringen av matsalen inte är aktuell i dagsläget. Givetvis hoppas vi att vårt examensarbete kommer att verkställas i praktiken även om det kan ligga lite längre fram i tiden. Efter att projektet nått sitt slut har vi ytterligare en fas i arbetsmodellen som vi kallar för Uppfölja. Här utvärderar vi projektet för oss själva för att bli medvetna om våra styrkor och svagheter, då vi hela tiden strävar mot att förbättra vårt arbete. Här summerar vi också reaktionerna på slutresultatet från Saarela Arkitektkontor AB och Outokumpu. 4.2 Designprocessen 4.2.1 Utforska Ola Nylander har i sin bok Bostaden som arkitektur delat in rummet i sju olika egenskapsfält. Nylander har i sina egna fältstudier undersökt betydelsen av dessa i rummet. De identifierade egenskapsfälten är: • Material och detaljer. • Axialitet. • Omslutenhet. • Rörelser. • Rumsfigurer. • Ljus. • Rumsorganisation. (Nylander 1999:41).
Figur 3. Bilden visar ett rörelseschema över hur flödet ser ut idag. Rummets axlar är märkta med rosa fält. Entrén är belägen längst upp till vänster i bilden. Vi valde att utgå ifrån några av Nylanders egenskapsfält i vår analys av rummet och fokuserade på de som har starkast anknytning till vår frågeställning för att avgränsa oss – material och detaljer, axialitet, omslutenhet, rörelser och rumsfigurer. Entrén till matsalen ligger i ett av rummets hörn och när vi kliver in i rummet möts vi av två starka riktningar, rummets axlar. En axel sträcker sig rakt fram, parallellt med en av rummets gavlar och den andra axiella riktningen viker av direkt till vänster om dörren, parallellt med rummets ena långsida. Dessa två axlar utgår från samma punkt, entrén, och den blir därför betydelsefull då man kliver in i rummet. Detta betonar Fredrik Wulz (1991) i boken Fasaden & stadsrummet. Den arkitektoniska axeln är en rumskoordinator men den kan också uppenbara sig som en linje med början och slut. Denna linje, den arkitektoniska axeln, har ett meningsfullt ursprung i en punkt (centrum, tyngdpunkt, blickpunkt) och den pekar ut en riktning mot ett objekt som blir målet för uppmärksamheten (fokus) (Wulz 1991:170). Vidare är det naturligt att följa rummets långsida då matbespisningen ligger i axelns andra ände. Vi upplevde denna riktning som väldigt stark och självklar. Ola Nylander (1999) behandlar i sin bok Bostaden som arkitektur hur axeln förhåller sig till rörelsen. Det visuella intrycket av axeln skapar förväntningar vilka vi fysiskt, genom rörelse i den axiella riktningen, kan bekräfta (Nylander 1999:49).
I rummet finns ytterligare axlar. En tydlig riktning är en gång som löper genom matsalen, också den parallellt med långsidorna. Detta är en viktig passage för matgästerna då de har tagit mat för att sedan sätta sig i rummet. Rummets utmärkande karaktär är att det har stor rymd och att det är högt i tak. Byggnadskroppen är symmetrisk men har delats av invändigt för att skapa en liten matsal och en stor matsal. Den lilla matsalen har ett innetak och därmed förändras rumsfiguren. Nylander (1999) förklarar begreppet vidare i Bostaden som arkitektur: Med rumsfigur avses rummets form i plan, sektion och storlek (Nylander 1999:63). Det stora rummet är rektangulärt och har ett snedtak där den högsta punkten ligger inåt byggnaden. Strax under takskärningen sitter ljusgluggar i form av glasbetongblock. Ytterligare fönster sitter längs den långa ytterfasaden och på båda gavlarna. Genom en dörr kan man ta sig ut i den omslutande trädgården. I och med att rummet är öppet och luftigt har det en tydlig rumsform. Nylander (1999) skriver: Ett rum med stor volym har bra förutsättningar för upplevelsen av en tydlighet i rumsfiguren (Nylander 1999:152). Det lilla rummet är mer kvadratiskt och har ett plant innertak. Detta rum har också fönster på ytterväggarna och via en dörr kan man ta sig ut i trädgården. Upplevelsen i detta rum skiljer sig från den större matsalen. Spontant tyckte vi att de båda rummen kändes åtskilda och osammanhängande, något som vi tog i beaktning i vårt gestaltningsarbete. Inger Bergström (1996) sammanfattar i Rummet och människans rörelse rummens kontext i förhållande till varandra: Rum står i harmoni eller kontrast till varandra, de har samband med varandra eller är åtskilda. Rum kan därför inte studeras eller utformas var för sig utan måste inplaceras på ett relevant sätt i sitt sammanhang och ingå i en genomtänkt rumssekvens och därmed upplevelsesekvens (Bergström 1996:182). Rörelserna i det större rummet följer de axiella riktningarna. Ett naturligt rörelsemönster är att efter att ha kommit in i rummet ta vänster längs den ena långväggen för att ta mat och sedan fortsätta i högervarv till självserveringen, och slutligen ta plats vid ett bord.
Vi upplevde själva att det tog längre tid att få ett intryck av det stora rummet än det lilla på grund av att det fanns fler valmöjligheter att röra sig i den stora matsalen. Ola Nylander (1999) beskriver i Bostaden som arkitektur vilken betydelse detta har för rörelsen: Rörelsens hastighet varieras genom rummens skillnader i storlek. De små rummen kan snabbt läsas då man passerar dem, medan det större rummet kräver längre tid för överblick och orientering. Rörelsen avstannar och får därmed en viss rytm, avhängig rummets utformning (Nylander 1999:59). I och med observationen reflekterade vi att matgästerna går i ett vanemönster och förmodligen inte tänker på hur de rör sig när de utnyttjar rummet. Inger Bergström (1996) skriver följande i Rummet och människans rörelse: Eftersom det krävs rörelse för att använda rummen ligger det när till hands att fråga sig om och hur de upplevelser rörelserna föder påverkar vårt sätt att använda rummen (Bergström 1996:11). Vi drar en parallell till vårt sätt att arbeta med informationsdesign då vi strävar efter att göra designen förutsägbar och entydig. Inger Bergström (1996) behandlar i Rummet och människans rörelse medvetenhet om rörelsen av människorna i rummet: Den ökade medvetenhetsgraden innebär att vi lägger märke till våra rörelser trots att dessa är naturliga och alltså normalt sett inte upptar vårt medvetande (Bergström 1996:82). Vi kunde vid analysen identifiera olika zoner och egenskaper i rummet. Vi kom fram till att rummets storlek, riktningar och karaktär har en betydelse för formgivningen då människans rörelser påverkas av dessa. Bergström (1996) skriver att: De rumsförhållanden som vi är särskilt känsliga för i förhållande till våra rörelser är rummets storlek, tyngdpunkt, riktningar, rumsliga förskjutningar samt rummets karaktär. Avgörande för rumsupplevelsen är även rörelsens rytm och temperatur; den hastighet och dramatik med vilka rörelserna utförs (Bergström 1996:181).
4.2.2 Koncept När vi påbörjade arbetet i konceptfasen hade vi fria tyglar och inte några direkta riktlinjer annat än det vi kommit fram till. Vid det allra första mötet med matsalen och personalen fick vi önskemål om att rummet skulle bli mer modernt än vad det är idag. Det vi kände att vi borde ta hänsyn till var hallen som ligger innan matsalen. Hallen var nyligen omgjord med en fototapet av en skog och material med inslag av ek och björk. Detta var ingenting vi hade som utgångspunkt men vi ville ändå ta hänsyn till detta och det föll sig naturligt att fortsätta på samma spår. En utgångspunkt som sedan blev vårt första ledord att arbeta vidare med var att vi ville åstadkomma en nordisk karaktär i rummet. Vi ville anspela på direktkontakten med naturen utanför matsalen och lyfta in den känslan i rummet. Andra ledord var som vi tidigare nämnt i vår frågeställning funktion och kommunikation. Vi lade fokus på att skapa en kommunikativ miljö och en formgivning där vi lyfter fram och betonar rummets funktioner och användningsområden. För oss har det också varit viktigt att tänka på att använda oss av tåliga och lättskötta material. 4.2.3 Forma 4.2.3.1 Flöde Målet med vår formgivning var att leda om flödet. Vi strävade efter att formgivningen skulle vara förutsägbar och entydig. ”När god informationsdesign är som bäst, är då man inte tänker på den”, är ett citat som flera lärare har påpekat under de tre år vi studerat på Mälardalens högskola. Vi drar en parallell till ett stycke ur Inger Bergströms (1996) bok Rummet och människans rörelse som vi kan koppla till informationsdesign ur ett rumsligt perspektiv. En grundläggande uppgift vid rumsplanering måste alltså vara att göra klart om de rörelser rummet kommer att generera kräver en koncentration på kroppen eller om det tillåter tankarna att utvecklas. För sysslor som kräver koncentration på tankearbete måste rummet vara så beskaffat att rörelserna blir lugna, rörelsemönstren storlinjerade och förutsägbara (Bergström 1996:83‐84). Inledningsvis började vi att se över hur vi kunde göra ett bättre flöde i rummet. Det var viktigt för oss att visa meningen med rummet för de personer som ska använda det genom att vägleda dem direkt när de kommer in eller som Bergström benämner det ”attackerar rummet”. Därför ger vi dem tydliga direktiv för hur de ska ta sig an rummet. Varje rum har flera meningar och det som avgör vilken mening som uppfattas är hur vi rör oss. Speciellt viktigt är hur man ”attackerar” rummet, dvs. hur man går in (Bergström 1996:62).
Figur 4. Bilden visar flödet i den nya formgivningen. Skiljevägg 1 och 2 är 1m höga och skiljevägg 3 är 1,20m hög. Vi valde att sätta upp en skiljevägg i rummet som följer rummets långsida fram till serveringsdisken (se nummer 1 i figur 4). Väggen skiljer matkön från det område där matgästerna sitter och äter, detta för att dela upp rummet i tydligare områden efter funktion, enligt närhetsprincipen. Colin Ware (2004) beskriver i boken Information Visualization – Perception for design denna lag. Objekt som ligger nära varandra blir perceptuellt grupperade. Detta är ett enkelt och tydligt sätt att betona en relation mellan olika data på (fritt översatt ur Information Visualization – Perception for design, 2004, Ware). Spatial proximity is a powerful perceptual organizing principle and one of the most useful in design. Things that are close together are perceptually grouped together (Ware 2004:189). Arkitektkontorets uppdrag var att ge matsalen ett nytt utrymme för diskstationen vilken idag är dåligt placerad bredvid salladsbuffén. Istället är den flyttad till långsidan före serveringen. Ett nytt problem som uppstår i och med detta är att matgäster som ätit klart måste korsa matkön för att lämna sin disk. Vi tycker inte att detta är den optimala lösningen för diskstationen men vi har valt att ta hänsyn till det som arkitekten har ritat för att behålla realismen i projektet. Diskstationen blir alldeles för komplex att flytta på då den angränsar till köket. Vi har istället löst detta med skiljeväggar och skapat en tydlig form som både är ledande och som varnar dem som står i kön att det kommer människor från en annan riktning. I Rummet och människans rörelse skriver Inger Bergström (1996) om hur rummet påverkas av oförutsedda rörelser.
En viktig del vi har löst med flödet i rummet är området kring självserveringen. Också här med hjälp av skiljeväggar (nummer 2 och 3 i figur 4) har vi skapat en vägledning för hur matgästerna ska röra sig vidare i rummet. Denna formgivning ger möjlighet att gå i gången för självservering eller gå vid sidan om. Då det rör sig många matgäster i matsalen samtidigt ger denna möjlighet till att följa ett rörelsemönster utan att korsa varandras banor vilket Inger Bergström (1996) i Rummet och människans rörelse skriver om. Om många människor befinner sig i ett rum kan man vanligtvis skönja ett mönster för deras gemensamma rörelse. Om mönstret är begripligt, dvs. relaterat till rummets ändamål, upplevs det naturligt och därmed behagligt även om det är komplext och svåröverskådligt (Bergström 1996:92). Självserveringen är specialutformad och har en höjd på 90 cm. Med en tillhörande brickskena får gästerna med sig alla tillbehör inklusive brickan på en gång. Skiljevägg nummer 3 (se figur 4) är högre än de andra för att den ska skärma av självserveringen från dem som sitter och äter på andra sidan. Generellt valde vi en höjd på väggarna som ger överblick och skapar kontakt med hela matsalen. Bergström (1996) menar att: Kan man välja en väg, som möjliggör att se ut på vad som händer i omvärlden, så upplevs en större kontakt och trygghet i förhållande till denna (Bergström 1996:91). Med den nya formgivningen vill vi ge matgästerna en behaglig upplevelse. Genom att förkorta matköerna ger vi dem därför tid att njuta av upplevelsen av det nya rummet. 4.2.3.2 Planlösning Vad det gäller planlösningen har vi valt att ta bort en del av väggen som skiljer den lilla matsalen från den stora. Vi valde att öppna upp rummet för att gränsen inte ska vara lika skarp mellan kontorspersonal och industriarbetare, men har ändå tagit hänsyn till den aspekten att det behöver finnas en ”ren” matsal. Vi tror inte att detta kommer bli ett problem då de rutinmässigt sätter sig där de brukar sitta. En stor utmaning var för oss att få in så många sittplatser som krävdes (ca 120st) utan att rummet skulle kännas trängre och påverka flödet negativt. Ett önskemål från personalens sida var att ha olika stora bord och helst inga långbord som de har idag. Matgästerna har själva önskat runda bord. Vi valde att blanda olika storlekar och former, mest av praktiska skäl då endast runda bord tar upp större yta än kantiga. Vi kompromissade med att välja några kvadratiska bord då man fortfarande sitter runt borden, och samtidigt sparar plats. I den nya möbleringen ges möjlighet att sitta i grupp om 2, 3, 4, 6 eller 8 personer.
Alla måttförhållanden i rummet har ett minimummått på 1,30 m vilket är standard för att en rullstol ska ta sig fram utan hinder (Architects´data, Neufert & Neufert, 2000). Följderna av den nya planlösningen blir en öppnare lösning som inte lika distinkt skiljer på kontorspersonal och industriarbetare. Möbleringen ger valmöjligheter att sitta samlat i grupp eller mer enskilt längs fönsterväggarna. Figur 5. Möbleringsplan med plats för 124 personer. 4.2.3.3 Färg och form Att huset är byggt på 1960‐talet har vi haft i åtanke under designprocessen för att inredningen ska stämma bra ihop med husets arkitektur. Genom att använda oss av starka kulörer på inventarierna i inredningen, vilket Helgeson och Nyberg (2002) i boken Svenska former nämner är utmärkande för 1960‐talet, har vi försökt att återknyta till det årtionde då huset byggdes. Pop, plast, klatschiga färger, uppblåsbara möbler och iögonfallande mönster präglade tiden (Helgeson & Nyberg 2002:28) Då det kom till färgsättningen av rummet var vi båda överens om att det behövdes färg i rummet då vi upplevde det som färglöst och dystert. Vi beslutade att använda oss av några fondväggar som vi förhöjde med en stark kulör medan vi behöll en vägg vit. Den neutrala färgen blev en äggskalsvit nyans, NCS ‐ S 0502‐Y. För att färgmässigt ta hänsyn till inredningen i hallen och knyta an till naturen utanför valde vi att använda oss av en grön kulör, NCS ‐ S 1060 – G50Y . Färgen valde vi att applicera på den långa väggen direkt till vänster om entrén samt på båda yttergavlarna.
Eftersom rummet är långsmalt använde vi oss av färg för att förhöja effekten av långsmalhet då tidigare forskning har påvisat att ett långsmalt rum har ett snabbare rörelsemönster än ett brett rum. Vår tanke var att detta omedvetet hos matgästerna skulle påskynda flödet i entrén. Detta beskriver Inger Bergström (1996) ytterligare i Rummet och människans rörelse. När vi träder in i ett rum önskar vi orientera oss och anpassar tempot och ögat till detta. Ett brett rum har därför en temposänkande effekt medan ett smalt rum tillåter fortsatt hög eller högre hastighet. Man kan alltså säga att varje rum har sitt naturliga tempo nämligen det som bäst lämpar sig för att överblicka och uppfatta rummet med sitt innehåll och sina händelser (Bergström 1996:92). Vi valde att använda oss av accentfärgerna rött och svart som kontrast till den gröna väggfärgen. För att ytterligare anspela på vårt koncept kring naturen använde vi oss av en rumsavdelare som består av polypropylen i form av löv i vitt och grönt. Dessa länkar man ihop med hjälp av stift och flera stycken tillsammans skapar ett intressant mönster som blir till en rumsavskärmning. Löven användes bakom självserveringen för att skärma av den för gästerna som sitter placerade bakom den. Vi valde att dela in rummet i olika zoner. Detta var för att vi ville kunna särskilja gångstråken från matplatser. Över utrymmet mitt på golvet placerade vi specialdesignade akustiktak för att ytterligare markera zonerna. Formen på akustiktaken följer skiljeväggarnas form. Med hjälp av akustiktaken skapade vi känslan av ett rum i rummet. Detta benämner Ola Nylander (1999) i Bostaden som arkitektur som omslutenhet. Det enda helt konkreta rummet är det som är fullständigt omslutet. Alla andra rum är mer eller mindre bärande på ”illusionens tecken”. De öppningar eller hål som görs i ett omslutet rum förbinder vi med omgivande väggar och sluter med imaginära linjer och ytor. Med hjälp av vår fantasi formar vi ett imaginärt omslutet rum (Nylander 1999:57). Med golv, skiljeväggar och akustiktak skapades en tydlig rumsform. Eftersom de fristående komponenterna samverkar i sitt formspråk skapar de tillsammans en helhet som gästen kan avläsa. Ola Nylander (1999) skriver i Bostaden som arkitektur om hur rummet kan påverkas av gestaltlagarna. Arkitekten Gösta Edberg har analyserat hur rummets tydlighet förändras genom ”lagarna” om kontinuitet, slutenhet och likhet. Vi har en förmåga att läsa in helheter utifrån delar som kan vara lösryckta. Enligt Edberg underlättas vår läsning av en figur om den är omsluten av en kontur (Nylander 1999:56).
Figur 6. Här visas akustiktakens form och hur golvet förstärker formerna. Med hjälp av skiljeväggarnas höjd och form försökte vi att skapa en skyddad zon för de gästerna som sitter med ryggen mot rummets mest rörelserika zon. Inger Bergström (1996) beskriver detta i Rummet och människans rörelse: Närmast väggarna uppstår då en skyddad zon och ute på golvet en mera utsatt, friare och osäkrare (Bergström 1996:44). För att förtydliga flödet i rummet valde vi att lägga två olika golv som skiljer sig i färg och kontrast från varandra. Vi valde ett svart golv som kontrasterar mot det grå golvet som finns på den övriga golvytan (se figur 6). Därmed bildas en visuell gräns där golvet skiljer sig i färg på ett sätt som främjar rörelsemönstret. Gästerna leds omedvetet av det svarta golvet. Inger Bergström (1996) skriver i Rummet och människans rörelse hur människor förhåller sig till rumsliga gränser. I båda rummen är gränsen gestaltad på ett sätt, som gör den fysiskt lätt att överskrida men som psykiskt innebär att man blir medveten om att det krävs olika uppträdande på vardera sidan (Bergström 1996:44). 4.2.3.4 Material och inventarier Eftersom detta är en miljö som används nästan dagligen måste materialen tåla slitage. Därför gjorde vi materialundersökningar i början av fasen Forma. Vi har valt att gestalta den nordiska karaktären med Plexwood vilket är ett träfaner. Det har en randig karaktär och är ett starkt och tåligt material. Med detta material man kan beklä olika typer av ytor så som dörrar, väggar, möbler och golv.
Vi har valt att klä in skiljeväggarna och självserveringen på båda sidor i träfaner. Utvalda partier av de befintliga väggarna i rummet är också beklädda med träfaner. Vi valde att lägga materialet så att texturen följer väggformen och förstärker riktningarna i rummet. Inger Bergström (1996) har gjort experiment med former och texturer. Vårt experiment visar tvärtom att stabila, tydliga former, som visar sitt samband med materialets struktur och tillverkningens villkor erbjuder större trygghet för kroppen (Bergström 1996:76). Det träslag av faner vi har valt att använda oss av benämns Pine vilket på svenska är tall. Detta träslag har vi använt på stora ytor i rummet vilket skapar en helhet. Materialet har en hög detaljrikedom som ger liv åt rummet. Ola Nylander (1999) beskriver i Bostaden som arkitektur vikten av detaljer. Vi formar och formas av omgivningen. Detaljer som vittnar om omsorg och omtanke upplevs som något positivt (Nylander 1999:44). För att tydliggöra disk‐ och serveringsstationen har vi markerat dessa med ”disk” och ”servering” genom att placera ord i cellplast över respektive station. Vi valde enfärgade linoleumgolv i två färger. Linoleum är ett välkänt material som är väl fungerande i offentliga miljöer på grund av att det är slitstarkt (muntlig källa från Forbo). 4.2.3.5 Visualisering och presentation För att förmedla det nya konceptet har vi valt att använda oss av 3D‐ visualiseringar för att visa rummet i perspektiv. Vi har kompletterat med planvyer som visar det nya flödet, ny möblering, golv samt akustiktak. Vi har också tagit ut en måttsatt planritning samt sektioner. Under utbildningen har vi fått erfara vikten av både 3D visualiseringar samt handskisser då det finns ett stort värde i båda varianterna. 3D‐bilder blir många förtjusta i vid första ögonkastet, men det finns en risk med att de ser för perfekta ut och kan göra mottagaren besviken. En skiss kan ge omvänd effekt. En skiss visar ofta de stora dragen och därför blir mottagaren positivt överraskad av den detaljrika verkligheten.
Vi gjorde valet att arbeta digitalt då det är den teknik vi känner att vi behärskar för att nå fram tydligast med formgivningen. Handskisser använder vi i ett tidigare skede i arbetsprocessen. Under genomförandet av visualiseringarna har vi använt oss av verktygen ArchiCAD, Adobe Photoshop samt Adobe Illustrator för att ta fram de bilder vi använt i presentationsmaterialet till Outokumpu. ArchiCAD har den fördelen att vi skapar rummet i 3D samtidigt som vi får ut 2D vyer. Vi valde även denna metod därför att vi ville utveckla vår kunskap i programmet genom att bli mer effektiva i hanteringen med det. Då genomförandet av projektet inte ligger inom ramen för vårt examensarbete har vi inte kunnat göra någon utprovning på vår formgivning, vilket medför att vi måste vara observanta på att det kan förekomma misstolkning av skalan. Vi är medvetna om att dataprogrammen kan ge en skev vidvinkel som inte stämmer överens med det mänskliga ögat. Detta betonar Inger Bergström (1996) i Rummet och människans rörelse. Den fulla skalan tar bort ett av problemen i representationen av arkitektur nämligen svårigheten att upplevelsemässigt översätta skalor till verkliga storlekar (Bergström 1996:78). Vi har lagt stor vikt vid presentationsmaterialet då vi anser att det är minst lika viktigt att förmedla sitt budskap som att göra en bra formgivning. Vi har under vår utbildning lärt oss att informationsdesign handlar om att kunna använda såväl text, bild som rum i samverkan med varandra. Därför är det viktigt för oss att presentationen håller en hög nivå och är en del av helheten. Vi har presenterat vårt material för arkitekten och vår kontaktperson på Outokumpu. Till båda parter har vi lämnat ifrån oss materialet i utskrift. Vid presentationen visades en materialboard där vi ställt upp de material‐ och färgprover samt detaljer vi använt oss av för de skulle få uppleva de riktiga nyanserna och texturerna. I presentationsmaterialet ingår också en produktförteckning med alla inventarier, dock ingen budgetuppställning då detta inte varit ett krav från uppdragsgivaren. 4.2.4 Utvärdera När inredningsförslaget stod klart presenterade vi det först för arkitektkontoret och sedan för vår kontaktperson på Outokumpu. Generellt möttes vi av god respons men har valt att göra vissa ändringar i vår design. Saarela Arkitektkontor AB hade synpunkter på golvvalet. Vi hade valt två enfärgade golv i linoleum vilket gör att smuts och repor framträder tydligt. Därför valde vi i stället ett linoleumgolv med samma nyanser som det tidigare golvet men med ett diskret mönster vilket bättre döljer slitage.
Arkitektkontoret reagerade på den gröna väggfärgen vi valt och var skeptiska till hur den skulle mottagas på Outokumpu. Då detta handlar om tycke och smak valde vi att vänta på Outokumpus reaktion, då vi inte ville frångå vårt koncept. Vi fick bra omdöme för hur vi hade löst planlösningen med självserveringen och skiljeväggarna. Arkitektkontoret tyckte också om lösningen för att dämpa ljudnivån med de nedsänkta akustiktaken. De tyckte om materialet Plexwood men underströk att det är ett hårt material vilket inte gynnar den redan höga ljudnivån i matsalen. Förutom akustiktaken vägde vi upp detta med att använda ett akustikgolv. Reaktionerna från Outokumpu var positiva. Bäst tyckte de om hur vi hade löst självserveringen genom att samla alla tillbehör på samma ställe och på så sätt skapat ett bättre flöde. De uppskattade att vi tagit bort väggen som skiljde de båda matsalarna åt och tyckte att det skapade ett mer öppet rum som gick att få bättre överblick över. Skyltarna med orden ”disk” och ”servering” blev uppskattade och de tyckte om att möblerna var grupperade efter färg. De upplever att matsalen idag är färglös och tyckte därför att rummet blev mer intressant med de färgerna vi valt. Till en början var de skeptiska till väggkulören men efter att de sett helheten och förstått tanken med våra val tyckte de att färgintensiteten kompenserades av det träfaner som gav liv till rummet. När vi summerat vårt eget arbete kan vi konstatera att vi är nöjda med formgivningen vilken ju också gav positiv respons hos uppdragsgivaren. Det vi i efterhand har lärt oss är att samarbete med andra människor kräver tydlig kommunikation och aktivitet från vår sida för att vi löpande ska ha kontrollen över vår del i projektet. Vi har även lärt oss att det är viktigt att ta sig tid att söka kunskap om material och inventarier för att resultatet ska bli det eftersträvade. Vi är väldigt tacksamma för att vi i detta projekt fått arbeta helt utan budgetramar, vilket är ett drömscenario för de flesta kreativa yrken. Trots detta tycker vi att vi behållit realismen i projektet men samtidigt kunnat ta ut svängarna. Den allra viktigaste lärdomen vi fått under vårt examensarbete är att det finns ett stort behov av oss som rumsliga formgivare.
5. DISKUSSION
I detta kapitel drar vi slutsatser av vårt arbete och svarar på våra frågeställningar. Vi avslutar med våra egna tankar kring rumslig gestaltning. 5.1 Slutsats Vår avsikt med examensarbetet var att undersöka möjligheterna att förbättra flödet i matsalen hos Outokumpu i Torshälla, ett flöde som i dagsläget skapar funktionella problem. Då vi utforskat rummet med hjälp av observationer och intervju samt med en ingående rumsanalys har vi med hjälp av våra verktyg, färg och form, åstadkommit en mer funktionell miljö som kommunicerar med matgästerna. Vi har presenterat förslaget för uppdragsgivaren Outokumpu och vår samarbetspartner Saarela Arkitektkontor AB vilket resulterade i mycket positiv respons från båda håll. Vi har löst problemet med flödet genom att med skiljeväggarna förstärka axlarna i rummet och med akustiktaken och golvet förstärka skiljeväggarnas form och riktningar. Materialvalen förstärker formen ytterligare och tillsammans kommunicerar de rörelsen i rummet (se det kompletta inredningsförlaget i bilaga 2). En mer funktionell miljö innebär att vi tagit fram en ny planlösning som på ett bättre sätt samlar ihop alla funktioner som idag är utspridda. Självserveringen har givits en större yta för att de olika tillbehören ska finnas på samma plats. Detta resulterar i ett bättre flöde vid självserveringen vilket i sin tur kortar av de långa köerna. I planlösningen har vi även skapat en gång i mitten av matsalen som leder fram till diskstationen. Detta ska underlätta för matgästerna när de ska lämna sin disk då de kan välja en väg som leder direkt till diskstationen. Eftersom placeringen av diskstationen inte är bra för rummet gör vi, med hjälp av skiljeväggarna, köande gäster uppmärksamma på att det kommer människor från en annan riktning. Vi har tagit till oss kärnan i informationsdesign på det sättet att vi har skapat en produkt som är anpassad till mottagarens behov. För att nå fram till vår mottagare vet vi genom våra erfarenheter vilket medium som bäst lämpar sig att använda och på så vis har vi anpassat informationen och vårt presentationsmaterial för att nå fram med budskapet.5.2 Avslutning I det första kapitlet behandlade vi problembakgrunden och syftet. Vi presenterade våra samarbetsparters och våra avgränsningar. I det andra kapitlet redogjorde vi för de metoder vi använde oss av för att nå fram till vår empiri. I det tredje kapitlet presenterade vi den tidigare forskning vi tittat på och hur vi källkritiskt förhöll oss till denna. Vi förklarade centrala begrepp som hade betydelse för vidare läsning. I kapitel fyra har läsaren fått följa hela projektets gång från analys till utvärdering. Vi presenterade den modell vi arbetade efter i vår designprocess. I kapitel fem har vi summerat det vi behandlade i syfte och problemformulering och har svarat på våra centrala frågeställningar. Vi vill avsluta med att skriva några ord om hur vi ser på den process vi gått igenom och med egna ord formulera betydelsen av god design. En bra formgivning är anpassad till mottagaren och dennes behov. Rummet ska gestaltas efter dess sociala kontext och inbjuda människor att ta sig an rummet. Därför måste vi med vår formgivning kommunicera med och regissera människorna i det. Vi har under våra tre studieår fått ökad kunskap om rum och vilka verktyg vi kan använda för att uppnå det eftersträvade. Med hjälp av färg, form, ljus och ljud kommunicerar vi ett budskap som stannar kvar i människors medvetande och förhöjer upplevelsen av miljön genom förbättrad funktion.
KÄLLFÖRTECKNING
Skriftliga källor Ahlstrand, Jan Torsten (1976) , Arkitekturtermer. Lund: Studentlitteratur. Andra upplagan. ISBN 91‐44‐02852‐0. Bergström, Inger (1996), Rummet och människans rörelse. Göteborg: Chalmers tekniska högskola. ISBN 91‐7197‐380‐x. Fangen, Katrine (2004), Deltagande observation, övers. Harald Nordli. Malmö: Liber AB. Första upplagan. ISBN 91‐47‐07512‐0. Helgeson, Susanne & Nyberg, Kent (2002) Svenska former. Stockholm: Bokförlaget Prisma. Andra upplagan. ISBN 91‐518‐4074‐x. Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997), Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder, övers. Björn Nilsson. Lund: Studentlitteratur. Andra upplagan. ISBN 91‐44‐00211‐4. Lantz, Annika (2007), Intervjumetodik. Studentlitteratur. Andra upplagan. ISBN 978‐91‐44‐00832‐5 Marttala, Anders & Karlsson, Åke (1999), Projektboken. Metod och styrning för lyckade projekt. Lund: Studentlitteratur. Första upplagan. ISBN 91‐44‐01310‐8. Neufert, Ernst & Neufert, Peter (2000), Architects´ Data. Oxford: Blackwell Science Ltd. ISBN 0‐632‐03776‐8 Nylander, Ola (1999), Bostaden som arkitektur. Stockholm: AB Svensk Byggtjänst. ISBN 91‐7332‐870‐7. Pettersson, Rune, red. (2004), Bild och form för informationsdesign. Studentlitteratur. Första upplagan. ISBN 91‐44‐03382‐6. Pettersson, Rune (2002), Information Design An introduction. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. ISBN 9027232032 Ware, Colin (2004), Information Visualization Perception for design. SecondElektroniska källor Outokumpu. Hämtat från <http://www.outokumpu.com/Pages/AreaPage____39748.aspx> Hämtat 20 maj 2009, klockan 23.20. Bildförteckning Figur 1. Nathorst Helena, Projektets faser, Flen, 2009. Utförd i Adobe Illustrator. Ägs av upphovsmannen. Figur 2. Waldemar Sofie, Arbetsmodell, Flen, 2009. Utförd i Adobe Photoshop. Ägs av upphovsmannen. Figur 3. Planritning från Saarela Arkitektkontor AB, Eskilstuna, 2009. Bearbetad av Waldemar Sofie, Flödesschema Före, Flen, 2009. Bearbetad i ArchiCad, Adobe Illustrator samt Adobe Photoshop. Ägs av upphovsmannen. Figur 4. Waldemar Sofie, Flödesschema – Efter, Flen, 2009. Utförd i ArchiCad, Adobe Illustrator samt Adobe Photoshop. Ägs av upphovsmannen. Figur 5. Waldemar, Sofie, Möbleringplan, Flen, 2009. Utförd i ArchiCad och Adobe Photoshop. Ägs av upphovsmannen. Figur 6. Waldemar, Sofie, Plan – akustiktak, Flen, 2009. Uförd i Archicad och Adobe Photoshop. Ägs av upphovsmannen.
Intervju – bespisningspersonal, Outokumpu 1. Hur många sittplatser måste det finnas i matsalen? 2. Hur benämner ni de olika ”stationerna” i matsalen? 3. Vad krävs för respektive station? ‐ Användning? ‐ Funktion? ‐ Fungerar den bra eller dåligt i nuläget? 4. Vad är det största problemet i matsalen? (Rangordna där 1 är störst) 5. Vad har ni för önskningar inför ombyggnationen av matsalen? 6. I vilken grad är det viktigt att den mindre matsalen har möjligheten till avskärmning? ‐ Pågår det viktiga möten där? ‐ Hur ofta behövs avskärmningen i sådana fall? 7. Fyller räcket vid kassan någon funktion? ‐ Om ja, vilken? 8. Upplever ni köer under dagen? ‐ På vilket sätt? ‐ Påverkas ni av det? ‐ I vilken grad? 9. När kön blir för lång, hur påverkas rummet då? ‐ Hur påverkas ni och era arbetsuppgifter? 10. Vad anser ni om belysningen i matsalen? 11. Vad anser ni om ljudnivå under lunchtid i matsalen?
INREDNINGSKONCEPT TILL PERSONALMATSAL
OUTOKUMPU, TORSHÄLLA
Examensarbete av Helena Nathorst och Sofie Waldemar.
BILA
VY FRÅN SYDVÄST Här ses den största ytan med sittgrupper i matsalen. En låg skiljevägg omger matgästerna och ger dem avskildhet från gången vid matkön. Ett nedsänkt akustiktak med inbyggd belysning, dämpar ljudet och ramar in sittytorna. Disk och servering är tydligt markerade med skyltar i 3D-form av cellplast. Till höger i bild syns gången som sträcker sig ner till husgaveln i öst. Rummet har fått en öppnare planlösning då väggen i den gamla matsalen är borttagen. Grönt är den dominerande färgen och accentfärgerna är rött och svart.
2
BILA
Väggfärg: Vit kulör: NCS S 0502 - Y
Grön kulör: NCS S 1060 - G50Y
3
VY FRÅN SYDOST Här en vy från den del som tidigare var den mindre matsalen. Med väggen borta blir planlösningen mer öppen och luftig
. Ovanför gången hänger
lamporna Caravaggio. Golv av grå linoleum är beständigt mot smuts och grova skor. I fönstren hänger lamellgardiner som lätt kan dras för och vinklas beroende på hur mycket ljusinsläpp man vill ha. Rumsavdelaren Maria ger rummet liv och skärmar av från självserveringen. Den ger också ett vackert skuggspel när solen lyser genom den.
BILA
VY FRÅN ENTRÉN Bilden visar tydligt hur väggen skiljer matkön från sittplatserna. Här är golvet svart och följer väggarnas form för att tydligt visa riktningen. Vi har använt ett träfanér på skiljeväggarna som också är återkommande på befintliga väggar. Akustiktaken hänger ner från taket i vajrar.
VY MOT SJÄLVSERVERING Bilden visar den nya lösningen på självserveringen vilken är specialutformad för att samla alla tillbehör på en och samma plats. Den andra gången leder fram till diskinlämningen. Över serveringen hänger ett akustiktak med inbyggd belysning. Rumsavdelaren Maria följer skiljeväggens form och skärmar av från bordet på andra sidan. Här ses kontrasten i golvet som skiljer matstationerna från övriga matsalen.
BILA
8 st 6 st 18 st 24 st 20 st 48 st Färg : PO205 Färg: PO209 Beställningsvara Färg : PO105 Färg : PO109 8
BILA
Maria Formgivare: Luca Nichetto Tillverkare: Casamania Rumsavdelare av polypropylen. H 22,5cm B 17cm
