Användandet av revisor i små företag: Effekter på räntekostnad och skuldsättningsgrad

32  Download (0)

Full text

(1)

Användandet av revisor i små

företag -

Effekter på räntekostnad och

skuldsättningsgrad

Kandidatuppsats 15 hp

Företagsekonomiska institutionen

Uppsala universitet

VT 2015

Datum för inlämning: 2015-06-04

Inga Andersson

Kristoffer Scott

(2)

regleringen var att minska företagens kostnader. Tidigare forskning indikerar att avsaknaden av revisor kan leda till högre kreditkostnader. Anledningen är att banker inte anser att de finansiella rapporterna är av lika hög kvalitet utan granskning av revisor och därför upplever högre risk. Den här studien undersöker om kreditkostnaden skiljer sig mellan företag som använder revisor och företag som inte använder revisor. Studien undersöker även skillnader i skuldsättningsgrad mellan dessa företag. Undersökningen tar avstamp i ett agentteoretiskt ramverk då detta ger en förklaring till varför skillnad i ränta kan uppstå. Resultaten från studien visar inte på några signifikanta skillnader i räntenivå men däremot på en signifikant lägre skuldsättningsgrad hos företag som använder revisor efter att regleringen införts. Resultat från tidigare forskning menar att användandet av revisor är korrelerat med

förbättrade kreditvillkor. Den här studien har observerat att användandet av revisor påverkar företags kreditkostnad om än till en låg förklaringsgrad.

(3)

Inledning  ...  1   Bakgrund  ...  1   Problematisering  ...  2   Syfte  ...  3   Forskningsfråga  ...  3   Teoretiskt  ramverk  ...  4  

Tidigare  forskning  och  hypotesutveckling  ...  5  

Metod  ...  9  

Hypotes 1 - Kreditkostnad  ...  10  

Hypotes 2 - Skuldsättningsgrad  ...  15  

Resultat  och  analys  ...  16  

Hypotes 1 - Kreditkostnad  ...  16  

Hypotes 2 - Skuldsättningsgrad  ...  22  

Slutsats  ...  24  

Tabellförteckning

Tabell 1 - Urvalet av företag som tagits med i studien ... 10

Tabell 2 - Beskrivning av variabler i regressionsanalyserna ... 14

Tabell 3 - Korrelationsmatrix ... 15

Tabell 4 - Resultat från t-test för ränta ... 17

Tabell 5 - Deskriptiv statistik för regressionsvariabler ... 16

Tabell 6 - Resultat från regressionsanalyser ... 24

Tabell 7 - Resultat från t-test för skuldsättningsgrad ... 24

Figurförteckning

Figur 1 - Beskrivning av t-test för ränta, 2009 och 2013 ... 11

Figur 2 - Beskrivning av separata t-test för ränta, 2009 och 2013 ... 12

(4)

Inledning

Bakgrund

Under 1970-talet diskuterades revisionsplikt som ett verktyg för att förebygga ekonomisk brottslighet och under två etapper, åren 1983 och 1988, infördes revisionsplikt för samtliga aktiebolag i Sverige. Några år efter Sveriges inträdande i Europeiska Unionen (EU) beslutade Europaparlamentet att införa International Accounting Standards Boards (IASBs) samling av internationella standarder (Europaparlamentets och rådets förordning, 2002), kallade International Financial Reporting Standards (IFRS), för alla medlemsländer. Den 1 januari 2005 implementerades detta regelverk i Sverige och i resten av EUs medlemsländer. Forskning som behandlar införandet av dessa standarder visar på en ökning av revisionskostnaderna på ca 23 % under implementeringsåret och en ökning med 8 % av revisionskostnaderna för åren som följer samt att dessa kostnader dessutom var relativt högre hos småföretag1 (De George et al., 2013). I Sverige uppstod en debatt kring avskaffandet av revisionsplikten inte långt efter införandet av IFRS och dessutom uppmärksammades det att allt fler länder i Europa valde att avskaffa revisionsplikten för småföretag. Den 7 september 2006 beslutade därför regeringen att genomföra en utredning av reglerna om revision för småföretag. Denna rapport färdigställdes under 2008 (SOU 2008:32) och författarna kom fram till slutsatsen att Sverige borde följa exemplet från majoriteten av Europas länder och avskaffa revisionsplikten för småföretag. Beslut från regeringen slog fast att detta skulle ske i ett första steg endast för företag som inte överskrider mer än ett av följande kriterier (SFS 2005:551):

• medelantalet anställda i bolaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 3,

• bolagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 1,5 miljoner kronor, och

• bolagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 3 miljoner kronor.

                                                                                                               

1  Småföretag definieras som företag med mindre än 50 anställda och en omsättning eller balansomslutning som inte är högre

(5)

Företag som omfattas av denna förändring kommer vi hädanefter kalla mikroföretag2. Avskaffandet av revisionsplikten trädde i kraft i Sverige den 1 november 2010 med argumentet att öka svenska företags konkurrenskraft i förhållande till de europeiska företagen genom minskade kostnader för mikroföretag (Prop. 2009/10:204).

Problematisering

I forskning som genomfördes innan avskaffande av revisionsplikten i Sverige svarade 60 % av mikroföretagen att de ville fortsätta använda revisor efter regleringen (SOU 2008:32). En anledning till detta kan vara det Loudder et al. (1992) och Choi & Jeter (1992) påpekar, att revisorn har stor inverkan på kvaliteten av finansiella rapporter. Forskning tyder på att externa intressenter lägger stor vikt vid revisorns roll i framställandet av den årliga finansiella rapporten (Collis 2012). Chung och Narasimhan (2001) samt Collis (2010) menar att företag prioriterar den kvalitet som användandet av revisor medför till de finansiella rapporterna framför att undkomma kostnaden för revision. Trots resultaten i nämnda studier så visar nya undersökningar, som gjorts efter revisorspliktens avskaffande, att ca 60 % av de berörda företagen valt bort revisor (UC, 2014). Siffran är ännu högre bland nystartade företag då det endast är ca 20 % av dem som använder sig av revisor (ibid). Inför lagändringen uppmärksammade Skatteverket (2010) att en betydande försämring av genomsnittlig kvalitet på finansiella rapporter troligen skulle uppstå när färre använder revisor. Detta skulle dessutom leda till indirekta kostnader för samhället bland annat på grund av att fler refuserade årsredovisningar kräver mer arbete. Samhällskostnaden som är ett direkt resultat av avskaffandet av revisionsplikten, bevisades senare av Bolagsverket (2015). Kostnadseffekterna hos enskilda företag som omfattas av revisionspliktens avskaffande har enligt vår vetskap inte undersökts i Sverige tidigare.

När ett företag väljer att avstå från användandet av revisor uppstår det en direkt kostnadsbesparing i de administrativa kostnaderna. Flera studier har dock funnit att det även uppstår ökade indirekta kostnader i form av ökad kreditkostnad (Lennox & Pittman, 2011; Kim et al., 2011). Enligt dessa studier kan valet att avstå från revision påverka företagets kreditvillkor negativt. Beroende på om och hur mycket kreditkostnaderna ökar för                                                                                                                

2  Det bör poängteras att Europeiska kommissionen har en annan definition för mikroföretag och att vår definition skiljer sig

från deras (se Liikanen, 2003). Dock övervägs mikroföretag att införas som en ny företagskategori i årsredovisningslagen och definitionen där stämmer överens med den vi använder. (Lundqvist, 2015)  

(6)

mikroföretag utan revisor riskerar den önskade effekten av avskaffandet av revisionsplikten att utebli. Banken ser dock inte endast till användandet av revisor när de bestämmer företags kreditvillkor, de ser även på resultat och andra karaktärsdrag hos företaget. Till vilken grad företag är skuldsatta är ett av de karaktärsdrag som banken ser till, vilket gör att det också har en effekt på hur väl regleringen uppnår sitt syfte. Sundgren (1998) menar att relationen mellan företag och bank är mer konfliktfylld när företag har högre skuldsättningsgrad då högt skuldsatta företag har högre risk för konkurs. En sådan risk har banken i åtanke då de bestämmer om företags kreditvillkor, vilket alltså kan leda till högre kreditkostnad för företag med högre skuldsättning. Om kreditkostnad för företag ökar kommer avkastningen på investeringar att minska, vilket kan gå ut över företags vilja att använda belånat kapital istället för eget kapital (Aggarwal & Aung-Kyaw, 2009). I teorin finns det en optimal skuldsättningsgrad som kan maximera företags marknadsvärde (Myers, 1984). I takt med en ökad kreditkostnad kommer detta marknadsvärde att minska. Jensen och Meckling (1976) menar att denna högre kreditkostnad kan förebyggas med revision då användning av revisor ger banken mer tillförlitlig insyn i företaget. Detta verkar vara relevant för företag då det främst är högt skuldsatta företag som efterfrågar revision (Chow, 1982). Det finns studier som menar att det först och främst är större företag som förlitar sig på extern finansiering och därför skuldsätter sig (Aggarwal & Aung-Kyaw, 2009). Mikroföretag i Sverige har enligt vår vetskap inte behandlats i liknande studier och det är därför svårt att säga hur användandet av revisor påverkar deras skuldsättningsgrad.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur kostnader i svenska mikroföretag påverkas av att avstå från användandet av revisor. Tidigare forskning på större företag visar att användandet av revisor påverkar kreditkostnader och skuldsättningsgrad. Detta leder oss till vår frågeställning.

Forskningsfråga

Finns det en skillnad i kreditkostnad och skuldsättningsgrad mellan företag som använder revisor och de som inte använder revisor efter revisorspliktens avskaffande?

(7)

Teoretiskt ramverk

Kreditinstitut och långivare förhåller sig olika till företag och ger dem olika kreditvillkor, detta kan i stort förklaras av agentteorin. En vanlig definition av denna teori är den som ges av Jensen & Meckling (1976). De menar att teorin berör de problem som uppstår när en principal ger en agent i uppdrag att utföra något för principalens räkning och där agenten får befogenhet att fatta egna beslut angående utförandet. Parternas överenskommelse kan ses som ett kontrakt. Vidare förklarar Jensen & Meckling (1976) att teorin kräver att ett kontrakt finns mellan parterna eftersom båda är nyttomaximerare, vilket betyder att de alltid kommer sätta sitt eget bästa först. Detta innebär att agenten inte nödvändigtvis gör som principalen önskar eftersom det som är bäst för agenten kan skilja sig från det som är bäst för principalen. Dessutom kan parterna ha olika inställning till risk vilket gör att agenten skulle kunna ta beslut som inte överensstämmer med principalens önskan (Eisenhardt, 1989). De metoder principalen har för att styra agenten är övervakning och kontraktsformulering. Användandet av dessa ger upphov till agentkostnader, dessa går ej att undvika till fullo. Kontraktsformulering används ofta och innebär exempelvis i fallet av utlåning att långivaren har med vissa villkor i lånekontrakten som agenten, här i form av låntagaren, måste uppfylla. Om villkoren inte uppfylls kan principalen få rätt att omvärdera kreditvillkoren. Dichev & Skinner (2002) har observerat en positiv korrelation mellan skuldsättningsgrad och hur strikt principalen ser på att lånevillkoren måste uppfyllas, dock är sambandet inte signifikant. De menar att agenter ser det som oerhört viktigt att uppfylla villkoren och att misslyckanden är ovanliga men oftast oerhört kostsamma. Agenten kan gå så långt som att manipulera finansiella rapporter för att uppfylla villkoren och därför finns ett parallellt behov av övervakning, alltså revisor, för att säkerställa kvaliteten på de finansiella rapporterna (Sundgren, 1998). De utgifter som uppstår på grund av kontraktsformulering och övervakning kallas agentkostnader. Om principalen skulle välja att inte övervaka agenten, att inte ha revisor, skulle agentkostnader uppstå ändå, då i form av kostnader som uppstår på grund av att agenten nyttomaximerar på principalens bekostnad, så kallade residualkostnader (Jensen & Meckling 1976). Residualkostnader uppstår när principalen inte har samma information som agenten om dennes agerande och förutsättningar; fenomenet kallas informationsasymmetri. Hur stor informationsasymmetrin upplevs vara är av betydelse för principalen, exempelvis är graden av informationsasymmetri viktig när långivare beslutar om lån, detta gör att den följaktligen är viktig för företags kreditkostnad och skuldsättningsgrad (Aggarwal & Aung-Kyaw, 2008).

(8)

I denna uppsats ser vi på företagen som omfattas av revisionsplikten som agenterna medan principalerna utgörs av utlåningsinstitut. Staten och Skatteverket är andra exempel på principaler då de ger i uppdrag till aktiebolag att utföra årsredovisningar och tidigare har kunnat använda revisorer för att övervaka och på så sätt fått kontroll över företagen. Med avskaffandet av revisorsplikten uppstår emellertid agentkostnader i form av residualkostnader eftersom företagen står under mindre kontroll och därmed inte kommer följa statens och Skatteverkets krav lika väl.

Tidigare forskning och hypotesutveckling

De företag som påverkas av revisionspliktens avskaffande är aktiebolag. I aktiebolag är ägarnas ansvar begränsat (SFS 2005:551) och därmed krävs det tillförlitlig information som reflekterar företags resultat och ställning. Det finns en mängd olika intressenter för denna finansiella rapport. Då verkställande direktören och styrelsen är ansvariga för att framställa rapporten krävs en objektiv part som kvalitetssäkrar informationen för att externa aktörer inte ska behöva utföra kontroller på egen hand (FAR, 2006). Revisorn är denna objektiva part och kvaliteten på den finansiella rapporten ökar då företag använder sig av en revisor (Teoh & Wong, 1993). Om revisorn har invändningar i framställandet av rapporten kommer en kommentar att lämnas under det som kallas revisionsberättelsen. Kommentaren ska reflektera hur säker revisorn är att informationen i rapporten är tillförlitlig. En kommentar från revisorn som tyder på osäkerhet eller som direkt pekar ut felaktigheter i årsredovisningen är något externa investerare tar hänsyn till vid investeringsbeslut, och som kan vara negativt för företaget (Chow & Rice, 1982; Firth, 1978). Sundgren (1998) finner i sin studie på finska småföretag ett signifikant positivt samband mellan en kommentar i revisionsberättelsen och framtida konkursansökningar. Om revisorn sätter en kvalitetsstämpel på årsredovisningen kan det emellertid ge positiva effekter i form av bättre ränta på skulder (Collis, 2012) och revisorn hjälper till att minska intressekonflikter mellan chefer och ägare (Chow, 1982). På revisorsmarknaden finns fyra mycket dominerande företag, dessa kallas Big 43 och tillsammans har de en oerhört stor marknadsandel. Enligt Francis & Krishnan (1999) tenderar Big 4-företag att lämna kommentarer i revisionsberättelsen i större utsträckning än mindre revisionsbolag. Anledningen till detta kan vara att de har ett rykte att upprätthålla som håller                                                                                                                

3  Tidigare  har  dessa  benämnts  som  Big  6  och  senare  Big  5  men  efter  fusioner  av  revisionsföretag  är  de  nu  fyra  till  

(9)

dem konkurrenskraftiga. En undersökning av Lennox (1999) visar att revision som utförs av dem håller högre kvalitet än den som är gjord av mindre aktörer och dessutom är dyrare. Dock påverkar inte användandet av Big 4 eller ett mindre revisionsbolag kreditvillkoren i större utsträckning, den kritiska faktorn är att revison utförs, inte utav vem den utförs (Kim et al., 2011).

Revisorns roll är inte enbart av kontrollerande karaktär utan hen kan även agera rådgivare åt företag. Denna service kan inkludera förslag om bokföringsåtgärder, värderingsfrågor av tillgångar, juridisk rådgivning, investeringsfrågor med mera. Forskning kring revisorn som rådgivare har fokuserat på den totala revisorskostnaden, potentiellt försämrad kvalitet av finansiella rapporter och huruvida revisorn kan fortsätta vara en oberoende part (Cahan et al., 2008; Krishnan & Yu, 2011). Utgångspunkten för dessa studier har varit Simunics (1984) resultat som visar att företag kan spara kapital genom ökad kunskap om kostnadsbesparing.

Det finns forskning som tyder på att kostnaden för att använda revisor är av mindre betydelse för vissa företag som istället prioriterar en förhöjd kvalitet på sina finansiella rapporter (Collis, 2010; Chung & Narasimhan, 2001). Detta gäller speciellt mindre företag som vinner på att betala en utomstående revisor även om de inte är tvungna enligt lag (ibid). Kompetensen och det interna kontrollsystemet som krävs saknas hos mindre företag, och skulle vara dyrare att bygga upp själv än att köpa in (Chung & Narasimhan 2001). I Collis (2010) undersökning i Storbritannien svarade ca 40 % av företagen att de ville fortsätta använda revisor även när valmöjligheten att inte göra det finns. Tre av studiens hypoteser förlitar sig på att företag väger kostnaden för revision mot de positiva fördelar som uppstår. Resultatet från Collis (2010) studie visar ett samband mellan företagens omsättning och efterfrågan på revision och att det finns en positiv korrelation mellan variablerna. Detta är en indikation på att de största företagen inom kategorin småföretag, skulle önska revision i större utsträckning än de minsta. Dessutom visar resultat från en studie genomförd av Chow (1982) att ägarstyrda företag är mindre troliga att använda sig av revisor. De företag som valt att fortsätta med revision riskerar en större revisorskostnad än tidigare vilket har observerats av Lennox & Pittman (2011). Deras studie behandlar företag i Storbritannien och de har observerat en signifikant ökning av revisionskostnaden för de företag som valde att fortsätta använda sig av revisor då revisionsplikten avskaffades. De menar att denna ökning kan bero på en förändring av antal uppdrag som revisorer numera åtar sig och/eller att de granskar företagen i högre utsträckning än innan avskaffandet. Det finns dessutom forskning som tyder

(10)

på att kostnaden för användandet av revisor har ökat efter 2008 då den finansiella krisen var som starkast (Alexeyeva & Svanström, 2015).

1 november 2010 avskaffades revisionsplikten för mikroföretag i Sverige för att minska deras kostnader (SOU 2008:32). Företag som inte behöver använda revisor på grund av denna reglering, är i stor utsträckning ägarstyrda och har därmed inga intressekonflikter mellan chef och ägare. Intresset från externa investerare är inte heller en större faktor då företagen är så pass små. Den kanske allra viktigaste externa intressenten för mindre företag är banken (Brealy et al., 2014). Om ett företag vill växa kan det inte bara förlita sig på det egna kapitalet, det är avgörande att det söker extern finansiering. En studie av Vos et al (2007) kunde konstatera att hög aktivitet på lånemarknaden hänger ihop med hög tillväxt; företag med låg tillväxt var inte alls lika aktiva. För många småföretag är banken det enda finansieringssättet som finns (Brealy et al., 2014) vilket gör att nivån på kreditkostnaden blir mycket viktig. För att minska sin kapitalkostnad och därmed öka företagets resultat krävs en god relation till bankerna. Bankerna ser på karaktärsdrag hos företaget i fråga; ett stabilt resultat, storlek, marknadsandel och totala tillgångar är variabler som står i fokus (Chiganti et al., 1995) och dessa står att finna i de finansiella rapporterna, med undantag för marknadsandel. För att banker ska kunna förlita sig på företags möjlighet att betala tillbaka lån krävs det att informationen är tillförlitlig. I en studie från 1979 konstaterar Libby att information från finansiella rapporter är av högsta vikt för beslut om lån och krediter samt att banker använder kravet på att en revisor ska ha godkänt rapporten som en försäkring mot osäkerhet. Collis (2012) menar att företag som har använt revisor i framställandet av sin finansiella rapport ökar möjligheten till belåning hos banker och att de dessutom får ett bättre kreditbetyg än de företag som avstår från revision. I en studie gjord på privata koreanska företag utan revisorsplikt kunde Kim et al. (2011) visa att företag som använde revisor hade en signifikant lägre räntekostnad på långfristiga lån, exempelvis banklån, jämfört med företag som inte använde revisor. Ytterligare forskning finns som pekar på att användningen av revisor är extra relevant för småföretag (Carey, 2015; Collis & Jarvis, 2002). Resultaten från en studie av Blackwell et al. (1998) visar nämligen att ju mindre ett företag är, desto större fördelar får det i form av förbättrade kreditvillkor hos banker när det använder sig av revisor. En förklaring är att mindre företag tenderar att ha mindre omfattande finansiella rapporter och därmed en högre grad av asymmetrisk information vilket gör att bankens risk ökar och därmed krediten till företaget i fråga (Bruns & Fletcher, 2008). En annan förklaring är att mindre företag inte har samma trovärdighet hos banken eftersom de generellt är yngre och

(11)

därmed inte har haft samma långvariga relation med banken som större företag har haft. Yngre företag tenderar dessutom att ha mindre stabil omsättning vilket ger en ökad risk i bankens ögon. I regel gäller alltså att ju yngre ett företag är, desto kortare har deras relation till banken varit samt desto mer instabil är deras omsättning vilket sammantaget orsakar ett lågt förtroende hos banken. En revisor kan då ersätta det förtroende tid och storlek skulle ge. Sammanfattningsvis har ett flertal studier, bland annat Duréndez Gómez-Guillamón (2003), kommit fram till att ett företag får bättre kreditvillkor från banken om de har en revisor eftersom dennes kontroll leder till högre kvalitet på finansiella rapporter. Med denna tidigare forskning som bakgrund har vi utvecklat följande hypotes:

H1: Ett företag som väljer bort revisor kommer ha högre kreditkostnad än de företag som

använder revisor.

Banken ser som nämn till fler faktorer än endast revision när de bestämmer angående företags kreditvillkor. Riskbedömning är en faktor som är av betydelse vid dessa typer av beslut. När banken gör denna bedömning ser de till företags möjligheter att återbetala den skuld de ådragit sig. Om banken anser företags återbetalningsmöjligheter som ringa kommer risken för att banken inte ska återfå sitt utlånade kapital att öka. Högt skuldsatta företag riskerar i högre utsträckning att råka ut för en eventuell konkurs (Sundgren, 1998). Med detta resonemang kommer alltså högt skuldsatta företag att få en högre kreditkostnad. För att hålla ned kreditkostnaderna är revision ett alternativ då bankerna ser på företag som använder revisor som mindre riskfyllda företag i jämförelse med dem som inte använder revisor. Anledningen till att bankernas uppfattning om risk förändras kan förklaras av agentteori eftersom informationsasymmetrin minskar vid användandet av revisor och därmed minskar agentkostnaderna. Dessutom har ett samband observerats mellan hög skuldsättning och efterfrågan på revision (Chow, 1982). Vidare menar Alexeyeva och Svanström (2015) att revisorer har lagt ökat fokus på skuldsättningsgrad efter den finansiella krisen, 2008. Detta leder till minskad informationsasymmetri som i sin tur leder till högre skuldsättningsgrad hos låntagare, detta på grund av att banker ser det som en säker utlåning ju mindre informationsasymmetrin är (Aggarwal & Aung-Kyaw, 2009). Med bakgrund av denna tidigare forskning har vi utvecklat följande hypotes:

H2: Ett företag som använder revisor kommer ha högre skuldsättningsgrad än ett företag som

(12)

Metod

Vi ville med denna studie undersöka om revisionspliktens avskaffande har påverkat företags kreditkostnader och skuldsättningsgrad. Vår data inhämtas från företagens årsredovisningar och alla test prövas på en 95 %-ig signifikansnivå. Vi har valt att göra en kvantitativ studie av kostnadsförändringar då detta är den metod som bäst lämpar sig för att vi ska få fram ett tillförlitligt resultat. Alternativet hade varit en kvalitativ studie men vi anser att detta tillvägagångssätt inte hade gett ett lika bra resultat då ett mindre antal företag hade kunnat ingå i studien. Dessutom riskerar svaren att bli subjektiva.

Urval

Urvalet i vår studie utgörs av 48 företag som 2013 inte omfattas av revisionsplikt, varav 24 är företag med revisor och 24 är företag utan revisor. Vi hämtade årsredovisningarna från databasen Retriever Business och begränsade vår sökning till aktiebolag som har mindre än 3 000 000 kr i omsättning, mindre än 1 500 000 i totala tillgångar och har 0-3 anställda. Då urvalet är begränsat till företag som inte överskrider något av dessa kriterier kan det ge ett missvisande resultat. Valet av sökningskriterier är grundat i svårigheter att filtrera ut rätt data samt tidsbrist gällande kontroller av företag som uppfyller kriterierna för revisionsplikt. I en mer omfattande studie än vår kandidatuppsats är detta något som bör beaktas. Utöver de kriterier som behandlas i aktiebolagslagen angående revisionsplikt så har vi även begränsat vår sökning till företag som enligt Retriever Business är företag som ej är revisionspliktig med (utan) revisor, har årsredovisningar registrerade mellan åren 2008-2013 och inte är registrerade på någon börslista.

De problem som uppstår i vår sökning är att Retriever Business inte har registrerat företag rätt under kategorin ”Ej revisorspliktig med (utan) revisor” med 100 % säkerhet. Vår sökning resulterade i 52 289 företag som inte är revisorspliktig och inte använder revisor samt 1 081 företag som inte är revisorspliktig men använder revisor. Vi valde att göra ett slumpmässigt urval i Microsoft Excel av alla företag som var ett resultat från respektive sökning och därefter kontrollerade vi att de uppfyllde våra krav för att ingå i undersökningen under någon av kategorierna ”Företag med revisor” och ”Företag utan revisor”. De krav vi hade satt upp i förväg var att företaget måste varit aktivt och inte under avveckling under de år som vi undersöker samt att ägarna inte har personligt betalningsansvar enligt de kriterier som tas upp

(13)

Tabell 1: Urvalet av företag som tagits med i studien.

  Företag  m.  revisor   Företag  u.  revisor  

Kontrollerade  företag   650   380  

Fel  grupperade  företag   74        (11,38  %*)   57          (15  %**)   Uppfyller  kriterier  i  steg  1   171    (26,31  %*)   101    (26,58  %**)   Felaktiga  enligt  steg  1   405    (62,31  %*)   222    (58,42  %**)  

     

Urval  efter  steg  1   228   175  

Felaktiga  enligt  steg  2   164   109  

Urval  efter  steg  2   59  (9,08  %*)   64  (16,84  %**)  

Felaktiga  enligt  steg  3   35   40  

Urval  efter  steg  3   24  (3,69  %*)   24  (6,32  %**)  

     

I steg 1 kontrolleras företagens årsredovisningar och huruvida de uppfyller de lagliga krav för att avstå från revisionsplikt. Fel grupperade företag är de företag som registrerats i Retriever Business i felaktig kategori ”Ej revisorsplikt med (utan) revisor”. I steg 2 valde vi bort företag som inte hade långfristiga skulder något av åren 2009 eller 2013. I steg 3 valde vi bort företag som inte hade långfristiga skulder överhuvudtaget. *%-andel av 650. **%-andel av 380.

i ABL 25:14 (SFS 2005:551) (steg 1, se tabell 1). För att styrka vårt resultat valde vi även bort de företag som använt revisor under ett av räkenskapsåren 2012 och 2013 ur gruppen ”Företag utan revisor”. Vi valde även bort de företag ur gruppen ”Företag med revisor” som endast använt revisor ett av åren 2012 och 2013 (steg 2). Vi gjorde detta för att användning av revisor vid endast ett av de två åren kan påverka kreditkostnader under observationsåret 2013. Slutligen vara vi tvungna att ta bort de företag som inte hade några långsiktiga skulder eftersom det inte går att säga något om deras ränta (steg 3).

Hypotes 1 - Kreditkostnad

För att kunna uttala oss om en eventuell förändring i kreditkostnader för företagen tog vi ut nyckeltal från företagens årsredovisningar och räknade ut kreditkostnaden i förhållande till långfristiga skulder. Anledningen till att vi undersökte denna relation är att detta är en indikation på vilken ränta företaget får betala för sina räntebärande skulder, vilket långfristiga skulder i regel är. Andra skulder, som till exempel leverantörsskulder, genererar inte räntekostnader och därför valde vi bort användningen av kortfristiga skulder i vår undersökning. Uträkningen för företagens ränta, benämnd r, ser ut enligt följande:

(14)

𝑟 =!"#$%&'  !ä!"#$%&"!'(#)!ö!"#$%  !"#$#%"&''$  !"#$%&'()!!ä!"#$%&"!'(#)  !"##  !"!"#$!

!å!"#$%&'%"(  !"#$%&' (1)

För att se om räntan har förändrats efter revisorspliktens avskaffande och om den skiljer sig mellan företag som har revisor och de som inte har, utför vi tre hypotesprövningar med hjälp av t-test4. Ett t-test jämför om medelvärdena inom de olika grupperna har någon signifikant skillnad. Medelvärdet, hädanefter benämnt 𝜇, utgörs av observationer från 2009 och 2013 från alla företag (se figur 1). Vi utför inte några t-test som jämför 2009 och 2013 då detta riskerar att bli irrelevant på grund av skillnad i konjunktur åren emellan. Vi räknade ut den genomsnittliga räntan för varje grupp och år och vi använde oss av följande formel:

𝜇(𝑟) =

!!!!!!⋯!!!

!

(2)

Innan vi genomförde t-testen räknade vi ut genomsnittet för båda åren för respektive grupp genom följande uträkning:

𝜇

!""#,!"#$

=

!(!)!""#!!(!)!"#$

!

(3)

Vår första hypotesprövning ser ut enligt följande:

Η

!!

= 𝜇

!""#,!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#!  !"#$%&!

= 𝜇

!""#,!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Η

!!

= 𝜇

!""#,!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#$  !"#$%&!

≠ 𝜇

!""#,!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Figur 1: Beskrivning av t-test för ränta, 2009 och 2013. Medelvärdet utgörs av observationer från åren 2009 och 2013.

För att stärka våra resultat angående eventuella ränteskillnader jämförde vi även medelvärdet för respektive grupp och år. Alltså, om räntans medelvärde för de olika grupperna 2009 och 2013 skiljde sig åt (se figur 2). Vi gjorde detta för att kunna uttala oss om eventuella

                                                                                                               

4  Vi  har  genomfört  ett  U-­‐test  (Mann-­‐Whitney)  för  att  kontrollera  styrkan  i  våra  resultat.  Vi  fann  att  vårt  stickprov  kan  

(15)

skillnader fanns redan innan revisionspliktens avskaffande, eller endast efter revisionspliktens avskaffande, eller inte alls. Vår andra och tredje hypotes är således:

Η

!!

= 𝜇

!""#  !ö!  !ö!"#$%  !"#$  !"#$%&!

= 𝜇

!""#  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Η

!!

= 𝜇

!""#  !ö!  !ö!"#$%  !"#$  !"#$%&!

≠ 𝜇

!""#  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Η

!!

= 𝜇

!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#$  !"#$%&!

= 𝜇

!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Η

!!

= 𝜇

!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#$  !"#$%&!

≠ 𝜇

!"#$  !ö!  !ö!"#$%  !"#  !"#$%&!

Figur 2: Beskrivning av separata t-test för ränta, 2009 och 2013. Företag utan revisor efter avskaffandet är de företag som valt att ej använda sig av revisor och företag med revisor efter avskaffandet är företag som fortsatt använda revisor. Gruppen ”företag utan revisor efter avskaffandet, år 2009” är de företag som hade revisor 2009 men sedan valt att avstå efter regleringen 2010.

Räntan som företag betalar till utlåningsinstitut påverkas av en rad olika variabler utöver användandet av revisor. Därför undersökte vi vilken inverkan dessa har i vår undersökning genom regressionsanalys för att på så sätt öka kunskapen om eventuella skillnader i ränta beror på användandet av revisor. Vi använder oss av en egenmodifierad modell hämtad från Graham et al. (2008) som tar hänsyn till företagskaraktäristiska drag, lånets storlek samt makroekonomiska effekter5. I Graham et al. (2008) används modellen för att undersöka hur räntan förändras efter upptäckten av felrapportering i finansiella rapporter. Den beroende variabeln i våra regressionsanalyser är den naturliga logaritmen av företagets räntekostnader dividerat med totala tillgångar, hädanefter benämnt log(rKost)6. Vi använde oss av en                                                                                                                

5  Den  ursprungliga  modellen  från  Graham  et  al.  (2008)  är  mer  extensiv  och  är  mer  anpassad  till  större  företag  där  

urvalet  är  heterogent  i  större  utsträckning  än  de  företag  som  ingår  i  vår  undersökning.  

6  Log[rKost]  används  eftersom  koefficienterna  för  de  oberoende  variablerna  då  representerar  den  procentuella  

(16)

dummyvariabel (γt) för att ta hänsyn till användandet av revisor (Rev) där företag som inte

använder revisor får ett värde av 1 och företag som använder revisor har värdet 0. Vår förväntning var att användandet av revisor skulle minska företags räntekostnad.

Företagskaraktäristiska drag har inverkan på bankernas val av kreditvillkor och tas därför med i ekvationen. De karaktäristiska drag som vi tar hänsyn till är: företagens totala tillgångar, skuldsättningsgrad, resultat, materiella anläggningstillgångar och långsiktiga skulder. Graham et al. (2008) menar att dessa variabler kan förklaras genom att större företag har lättare att låna kapital och mindre informationsasymmetri vilket påverkar bankernas kreditvillkor positivt. Vi använder oss av log(tillg), logaritmen av företagens totala tillgångar, för att mäta företagens storlek. De fortsätter sin argumentation med att företag som har en högre skuldsättningsgrad är mer utsatta för konkurs vilket kan påverka deras kreditvillkor med en högre räntekostnad som resultat, därför använder vi oss av långsiktiga skulder genom totala tillgångar (SkGr). Bankerna tar också hänsyn till företags vinster då företag som genererar vinster har lägre risk för att gå i konkurs och därmed kan minska sin kreditkostnad. Detta har vi tagit med i ekvationen som rörelseresultat före avskrivningar och nedskrivningar dividerat med totala tillgångar (EBITDA). Vi tog även hänsyn till företagens materiella anläggningstillgångar (MatT) då Graham et al. (2008) gör antagandet att företag med en högre grad av anläggningstillgångar dividerat med totala tillgångar kommer ge kreditgivare en högre säkerhet och därmed får företag lägre kreditkostnad. En annan variabel som kan påverka företags kreditkostnad är eventuella stordriftsfördelar som uppstår vid en högre grad belåning. I vår ekvation representerades detta av log(LåSk)7 och vi förväntade oss att variabeln skulle ha en negativ effekt på den beroende variabeln.

Graham et al. (2008) har även poängterat att makroekonomiska effekter påverkar ränteläget. Därför använde vi oss av reporäntan8 (REPO) för respektive år då konjunkturen i Sverige skiljde sig till den grad att det skulle kunna ha inverkan på vårt resultat. Vi använder reporänta som måttstock på konjunkturen framför andra typer av mått då företagen i vår undersökning är så pass små och kommer från olika branscher. Reporäntan fungerar då som ett generellt mått på hela samhällets konjunkturläge. Detta ger oss en ekvation som ser ut enligt följande:

                                                                                                               

7  Vi  använde  oss  inte  av  kortsiktiga  skulder  då  vi  bedömer  att  denna  post  främst  består  av  leverantörsskulder  och  

andra  icke-­‐räntebärande  skulder.  

(17)

log 𝑟𝐾𝑜𝑠𝑡 =

𝛼 + 𝛾𝑅𝑒𝑣 + 𝛽!𝑙𝑜𝑔 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔 + 𝛽!𝑆𝑘𝐺𝑟 + 𝛽!𝐸𝐵𝐼𝑇𝐷𝐴 + 𝛽!𝑀𝑎𝑡𝑇 + 𝛽!𝑙𝑜𝑔 𝐿å𝑆𝑘 + 𝛽!𝑅𝐸𝑃𝑂 + 𝜀

(4) Collis (2012) använder ålder som en variabel som kan påverkar företags möjlighet till belåning. Vi tog inte med detta i vår studie på grund av svårigheter att utläsa företagens ålder i deras årsredovisningar. Eftersom vi hade ett relativt litet urval är det också av vikt att hålla ned antalet förklarande variabler. Ett allt för högt antal variabler kan leda till överanpassning vilket leder till att modellen inte ger resultat av lika hög kvalitet (Körner & Wahlgren, 2006)

Vid användandet av flera variabler är det viktigt att finna den bästa kombinationen. Vi utförde tre regressionsanalyser med observationer från 2009 och 2013 för samtliga företag. Den första regressionen undersöker enbart användandet av revisor och i vilken utsträckning det påverkar företagens kreditkostnad. Regressionsanalys nummer två inkluderar de företagskaraktäristiska variablerna som vi tidigare beskrivit. Regression nummer tre inkluderar även makroekonomiska effekter i form av reporänta. Därmed inkluderar regression nummer tre samtliga variabler.

Tabell 2: Beskrivning av variabler i regressionsanalyserna.

Benämning   Beskrivning   Förväntad  påverkan  

log(rKost)   Naturliga  logaritmen  av  räntekostnader  /  Totala  

tillgångar    

Rev   Användandet  av  revisor   -­‐  

log(tillg)   Naturliga  logaritmen  av  totala  tillgångar   -­‐   SkGr   Skuldsättningsgrad  =    

Långfristiga  skulder  /  Totala  tillgångar   +   EBITDA   Rörelseresultat  före  avskrivningar  och  

nedskrivningar  /  Totala  tillgångar   -­‐   MatT   Materiella  anläggningstillgångar  /  Totala  

tillgångar   -­‐  

log(LåSk)   Naturliga  logaritmen  av  långfristiga  skulder   -­‐  

REPO   Reporänta   +  

. + och - indikerar hur vi förväntar oss att de ska påverka den beroende variabeln, log(rKost).

Innan vi utförde regressionsanalyserna undersökte vi hur varje variabel var korrelerad med varandra genom korrelationstest. Med denna undersökning kan vi dra slutsatser om huruvida variablerna enskilt påverkar kreditkostnaden eller om det finns svårigheter att se på dem

(18)

separat. Efter genomförda korrelationstester kan vi se att reporänta och revision (0,61370), totala tillgångar och materiella anläggningstillgångar (0,51020) samt totala tillgångar och långfristiga skulder (0,47966) korrelerar med varandra i relativt hög utsträckning. Korrelation anses dock inte som problematiskt under 0,8 vilket göra att vi inte har några svårigheter att se på dem som separata variabler som påverkar räntekostnad (Sundell, 2010). Resterande korrelationer är relativt låga.

Tabell 3: Korrelationsmatrix.

  Rev   log(tillg)   SkGr   EBITDA   MatT   log(LåSk)   REPO  

Rev   1               log(tillg)   0,04194   1             SkGr   0,04297   0,13021   1           EBITDA   0,00649   -­‐0,09589   -­‐0,27733   1         MatT   -­‐0,05816   0,51020   0,36153   -­‐0,00775   1       log(LåSk)   -­‐0,12815   0,47966   0,35137   -­‐0,39766   0,37004   1     REPO   0,61370   -­‐0,19086   -­‐0,02303   0,11707   -­‐0,11216   -­‐0,20407   1  

Hypotes 2 - Skuldsättningsgrad

Vår andra hypotes behandlar eventuella skillnader i skuldsättningsgrad. För att testa denna hypotes utförde vi fyra t-test (se figur 3). Eftersom vi endast är intresserade av räntebärande skulder tog vi inte ta hänsyn till kortfristiga skulder och uträkningen av skuldsättningsgraden9 utfördes enligt följande ekvation:

𝑆𝑘𝑢𝑙𝑑𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑔𝑟𝑎𝑑 =!å!"#$!"#!$%  !"#$%&'

!"#$  !"#$%"& (5)

Vi undersökte därmed endast företag som hade en skuldsättning minst ett av åren 2009 och 2013. Urvalet är detsamma som för t-testen och regressionsanalyserna som undersöker räntekostnader. T-testen visar hur den genomsnittliga skuldsättningsgraden skiljer sig över tiden och hur den skiljer sig mellan grupperna för respektive år. För att räkna ut 𝜇Skuldsättningsgrad följde vi uträkningen av medelvärde för ränta enligt ekvation 2 men använde

oss av skuldsättningsgrad istället för ränta. Hypotesen för skuldsättning ser ut enligt följande:

                                                                                                               

9  Notera  att  uträkningen  för  skuldsättningsgrad  vid  utförandet  av  t-­‐test  skiljer  sig  från  uträkningen  av  

skuldsättningsgrad  i  regressionsanalyserna.  I  regressionsanalyserna  använde  vi  totala  tillgångar  som  nämnare,  för  att   följa  modellen  från  Graham  et  al.  (2008).  I  t-­‐testen  använde  vi  eget  kapital  som  nämnare  då  detta  är  en  vedertagen   metod  i  Sverige.  

(19)

Η

!

= 𝜇

!"#$%!ä!!"#"$%$&'(  !

= 𝜇

!"#$%!ä!!"#"$%$&'(  !

Η

!

= 𝜇

!"#$%!ä!!"#"$%$&'(  !

≠ 𝜇

!"#$%!ä!!"#"$%$&'(  !

Figur 3: Beskrivning av t-test för skuldsättningsgrad.

Resultat och analys

Hypotes 1 - Kreditkostnad

Den genomsnittliga räntan för 2009 och 2013 är 8,83 % för företag med revisor och 8,73 % för företag utan revisor. Eftersom dessa ligger mycket nära varandra och urvalet är relativt litet är det inte förvånande att p-värdet är 0,967 och därmed inte signifikant vilket innebär att vi inte kan förkasta nollhypotesen (H0a) som är att medelvärdena för grupperna är samma.

Testet som enbart är för 2009 visar att medelvärdet för ränta är 9,48 % med revisor och 8,36 % om företaget har en revisor. Skillnaden är alltså något större men p-värdet är 0,69911 vilket gör att vi inte heller här kan förkasta nollhypotesen (H0b). Resultatet ger en indikation på att

företagsgrupperna inte skiljde sig innan avskaffandet av revisionsplikten vilket tyder på att det inte går att säga vilka företag som kommer avskaffa revisor genom att titta på kreditkostnad. Testet på data från år 2013 har ett p-värde som ligger på 0,78937 vilket är för högt för den signifikansnivå som vi testar på och vi kan ej förkasta nollhypotesen (H0c). Medelvärdena det

(20)

Tabell 4: Resultat från t-test för ränta.

Inget av resultaten är statistiskt signifikant då alla resultat visar högre p-värde än 0,05. Alla värden för t-statistic är lägre än respektive t-critical value. Signifikans på 10 %, 5 % och 1 % nivå indikeras av *. ** och ***. r =

(externräntekostnad + övriga finansiella kostnader + räntekostnad till koncern) / långfristiga skulder.

till att användandet av revisorn ökar kvaliteten på finansiella rapporter och att det i sin tur har en positiv effekt på lånevillkor, speciellt för mindre företag (Blackwell et al., 1998). Detta talade för att vi skulle hitta en skillnad mellan företagen som använde respektive inte använde revisor år 2013, eftersom det var först då möjligheten att välja bort revisor fanns. Collis (2012) och Blackwell et al. (1998) menar att fördelar i form av förbättrade kreditvillkor är en följd av användandet av revisor. Vi finner inga signifikanta resultat som stödjer detta, men eftersom våra resultat inte är just signifikanta kan vi inte heller motbevisa studierna. Efter våra tester går det alltså inte att säga att räntan skiljer sig signifikant under 2013, mellan företag som valt att behålla revisor och företag som valt bort revisor. Den skiljer sig inte heller under 2009 mellan företag som kommer behålla revisor och företag som kommer välja bort revisor när revisionsplikten avskaffas. Således kan vi inte acceptera vår första hypotes, som lyder ”H1: Ett företag som väljer bort revisor kommer ha högre kreditkostnad än de

företag som använder revisor”.

Som tidigare nämnt, har företag med en närmre relation till sin bank bättre kreditvillkor vilket kan vara en faktor i vårt resultat. Om företag som har en sämre relation till sin bank använder revisor och således förbättrar sina kreditvillkor så skulle detta kunna jämna ut eventuella skillnader i ränta. Vårt resultat kan dock inte förklaras med agentteori, enligt den borde företag med revisor ha en lägre kreditkostnad. Anledningen är att övervakning inte fungerar lika bra utan revision och att den ökade informationsasymmetrin kan leda till att låneinstituten behöver införa nya övervakningsmetoder. De finansiella rapporterna är mindre tillförlitliga utan revision, och det resulterar i ökade agentkostnader. Som en effekt av mindre tillförlitlig övervakning kan det dessutom bli svårare att bedöma risk, vilket tillsammans med tidigare nämnda problem alltså borde leda till dyrare krediter för företag som inte använder revisor. Resultat  från  t-­‐test          

  Med  revisor   Utan  revisor   p-­‐värde   Hypotes   r,  2009  och  2013   0,08826   0,08725   0,967   H0a   r,  2009   0,09483   0,08363   0,69911   H0b   r,  2013   0,0817   0,09173   0,78937   H0c  

(21)

Tabell 5: Deskriptiv statistik för regressionsvariabler.

Deskriptiv  statistik  med  revisor            

Variabel   Medel   Min   Max   St.av.   Median  

log(rKost)   -­‐4,16306   -­‐10,87575   0,26443   1,72045   -­‐3,86509   Rev   0   0   0   0   0   log(tillg)   13,41561   11,22095   16,52544   0,90455   13,52307   SkGr   0,35955   0   1,62810   0,35192   0,25505   EBITDA   0,12591   -­‐1,63019   3,84768   0,67377   0,08203   MatT   0,25632   0   0,95881   0,31299   0,10617   log(LåSk)   11,46753   0   16,47780   2,88980   11,79718   REPO   0,78125   0,58333   0,97917   0,20001   0,78125   Deskriptiv  statistik  utan  revisor            

Variabel   Medel   Min   Max   St.av.   Median  

log(rKost)   -­‐5,11911   -­‐9,65179   -­‐2,60241   1,98621   -­‐4,45148   Rev   0,5   0   1   0,50437   0,5   log(tillg)   13,51014   11,98599   15,10992   0,61942   13,59821   SkGr   0,33218   0   1,67121   0,31368   0,23860   EBITDA   0,09125   -­‐0,46212   0,55547   0,20106   0,08389   MatT   0,23577   0   0,95278   0,32016   0,02810   log(LåSk)   11,06833   0   18,84019   3,36047   11,96628   REPO   0,78125   0,58333   0,97917   0,19965   0,78125  

Första kolumnen består av de variabler som omfattas i regressionsanalyserna, andra kolumnen består av respektive variabels medelvärde, tredje kolumnen består av respektive variabels minimivärde, fjärde kolumnen består av respektive variabels maxvärde, femte kolumnen består av respektive variabels standardavvikelse och sjätte kolumnen består av respektive variabels median. Variabler: log(rkost) = naturliga logaritmen av

räntekostnad; Rev = 1 om företag inte använder revisor, Rev = 0 om företag använder revisor; log(tillg) = naturliga logaritmen av totala tillgångar; SkGr = långfristiga skulder / totala tillgångar; EBITDA = rörelseresultat för

avskrivningar och nedskrivning / totala tillgångar; MatT = materiella anläggningstillgångar / totala tillgångar;

log(LåSk) = naturliga logaritmen av långfristiga skulder; REPO = 0,979167 år 2013, REPO = 0,583333 år 2009.

I tabell 5 återfinns den deskriptiva statistiken till regressionsanalyserna enligt följande uppdelning: Deskriptiv statistik med revisor är statistik från 2009 och 2013 för de företag som 2013 hade en revisor, Deskriptiv statistik utan revisor visar statistik från 2009 och 2013 för de företag som inte hade en revisor 2013.

Variablernas exakta innebörd beskrivs närmare i Tabell 1, de är alla antingen logaritmerade med den naturliga logaritmen eller satta i relation till totala tillgångar. Log(rKost) har både högre maximum och lägre minimum med revisor än utan revisor. Medelvärdet är också något högre med revisor än utan, -4,16 jämfört med -5,12. Eftersom 0 på dummyvariabel betyder att det finns en revisor är naturligtvis all statistik med revisor 0 och den utan revisor visar ett minimum på 0, maximum på 1 samt medelvärde och median på 0,5. Den deskriptiva

(22)

Tabell 6: Resultat från regressionsanalyser. Regression   1   2   3   Intercept   -­‐4,47568   (-­‐20,66833)   -­‐2,75523  (-­‐0,77366)   -­‐2,78869  (-­‐0,72547)   Rev   -­‐0,76939  *   (-­‐1,85841)   -­‐0,8833  **  (-­‐2,29449)   -­‐0,89049  *  (-­‐1,81671)   log(tillg)     -­‐0,143   (-­‐0,50344)   -­‐0,14194   (-­‐0,4913)   SkGr     2,24171  ***   (3,76769)   2,2417  ***  (3,74863)   EBITDA     0,72556  **   (1,79235)   0,72455  **   (1,77123)   MatT     1,00149   (1,47058)   1,00135  (1,46287)   log(LåSk)     -­‐0,07636   (-­‐1,07976)   -­‐0,07632  (-­‐1,07353)   REPO       0,02677   (0,02388)           p-­‐värde   0,06594   0,00022   0,00053   Justerat  R2   0,02283   0,18025   0,17189  

Regressionsanalyserna beskriver effekten variablerna har på företagens räntekostnad. Den beroende variabeln är log(rKost). Dummyvariabeln Rev har värdet 1 om företaget valt att avstå från användandet av revisor och värdet 0 om företaget använder revisor. Beskrivning av variabler finns i tabell 1. I parenteserna finns värdet för varje variabels t-statistic. Signifikans på 10 %, 5 % och 1 % nivå kommer indikeras av *. ** och ***. Variabler:

log(rkost) = naturliga logaritmen av räntekostnad; Rev = 1 om företag inte använder revisor, Rev = 0 om företag

använder revisor; log(tillg) = naturliga logaritmen av totala tillgångar; SkGr = långfristiga skulder / totala tillgångar;

EBITDA = rörelseresultat för avskrivningar och nedskrivning / totala tillgångar; MatT = materiella

anläggningstillgångar / totala tillgångar; log(LåSk) = naturliga logaritmen av långfristiga skulder; REPO = 0,979167 år 2013, REPO = 0,583333 år 2009.

statistiken är liknande mellan grupperna utan och med revisor för variabeln Log(tillg) vilket indikerar att tillgångarna skiljer sig mycket lite mellan de två grupperna. Även för variabeln

SkGr har grupperna liknande statistik. Större skillnad finns i EBITDA där speciellt minimum

och maximum skiljer sig åt. Utan revisor är de -1,63 respektive 3,85, motsvarande siffor med revisor är 0,46 och 0,55. Både de företag som haft bäst och sämst rörelseresultat har alltså haft revisor. När vi ser till medelvärdet ser vi att rörelseresultatet för företag med revisor tenderar att vara lite bättre än för de utan, 0,13 mot 0,09. MatT varierar inte synbart mellan grupperna och även så Log(LåSk) utom maximumet som är 18,84 utan revisor jämfört med 16,48 med

(23)

revisor. Slutligen finns REPO som är en makroekonomisk variabel och därför av förklarliga skäl, exakt lika för båda grupperna.

Regressionsanalysen som endast ser till sambandet mellan kreditkostnad och användandet av revisor är signifikant på en 90 %-ig signifikansnivå men har en förklaringsgrad på endast 0,02283. Detta betyder att användandet av revisor endast kan förklara förändringen i den kreditkostnad till 2,3 % och dessutom på en för låg signifikansnivå. För att kunna uttala oss om de oberoende variablernas påverkan måste vi även ta hänsyn till om deras enskilda p-värde visar en statistisk signifikans och om t-statistic är tillräckligt högt. Det innebär att trots relativt låga p-värden för regressionsanalysen och koefficienten Rev kan vi inte uttala oss om dess effekt på företags räntekostnad eftersom värdena på t-statistic är för låga samt att vi testar på en 95 %-ig signifikansnivå.

Regressionsanalysen som innefattar alla variabler förutom den makroekonomiska variabeln, är signifikant på 99 %-ig signifikansnivå. Den har också en relativt låg förklaringsgrad, dock högre än den först regressionen. De oberoende variablerna kan förklara förändringen i den beroende till 18,025 %. Resultatet från regressionsanalysen som behandlar samtliga variabler är även den signifikant på en 99 %-ig signifikansnivå, förklaringsgraden är 17,189 %. Koefficienterna och de tillhörande p-värden är mycket lika i regression två och tre och vi går därför igenom dem tillsammans. De variabler som visar på en statistisk signifikans i bägge regressionsanalyserna är Rev, SkGr och EBITDA. I den andra regressionsanalysen är signifikansnivån på Rev något högre (99 %) än för den tredje regressionen (95 %). Detta är dock den enda skillnaden av betydelse. Resterande variabler har ett alltför högt p-värde för att vi ska kunna uttala oss om deras påverkan på räntekostnaden. Trots det menar Chiganti et al. (1995) att storlek och totala tillgångar är av betydelse när bankerna bestämmer kreditvillkor till företag. Vi har mätt företagens storlek med totala tillgångar och kan inte uttala oss om variabelns påverkan utöver det faktum att den är negativt korrelerad med räntekostnad i våra regressionsanalyser. Den makroekonomiska variabeln REPO, som är den variabeln som skiljer regressionerna två och tre åt, har ett lågt värde på t-statistc vilket gör att man kan argumentera för att analys av de makroekonomiska effekterna inte är tillräckligt. I framtida studier bör ytterligare makroekonomiska variabler övervägas.

Tidigare forskning menar att användandet av revisor har positiv inverkan på företagens kreditvillkor (Collis, 2012; Kim et al., 2011). Enligt Carey (2015) och Collis & Jarvis (2002)

(24)

är det speciellt betydelsefullt för små företag. Våra regressionsanalyser visar att användandet av revisor är negativt korrelerad med räntekostnad. Regressionsanalysen som endast utesluter makroekonomiska effekter, visar tillräcklig högt värde på t-statistic och lågt p-värde för variabeln Rev för att vi ska kunna uttala oss om användandet av revision som effekt på

log(rKost). Det innebär att företag som använder revisor kommer ha en lägre räntekostnad än

de företag som väljer att avstå från användandet av revisor. Detta är en indikation på att banken ser agentkostnad som en faktor i beslut om kreditvillkor. Med en revisor behöver bankerna inte slösa resurser på kontraktsformulering och övervakning utöver revisorns användande. De ser det som minskade agentkostnader då de ej behöver utföra egna kontroller då revisorn är ett substitut för detta.

Skuldsättningsgraden är positivt korrelerad med räntekostnad på en 99 %-ig signifikansnivå vilket stödjer resultatet från studien genomförd av Graham et al. (2008). Eftersom den beroende variabeln är logaritmerad så visar koefficienten för skuldsättningsgraden en procentuell påverkan på räntekostnaden. Då koefficienten för skuldsättningsgrad är 2,2 innebär det att påverkan på kreditkostnaden är över 200 %, vilket är anmärkningsvärt högt. Följer vi argumentationen från Graham et al. (2008) så betyder detta att bankerna ser på småföretagens skuldsättningsgrad som något högst relevant när de bestämmer om företags kreditvillkor eftersom risken för konkurs ökar med skuldsättningsgraden. Även rörelseresultat före avskrivningar och nedskrivningar är positivt korrelerat med räntekostnaden på en 90 %-ig s%-ignifikansnivå. Det betyder, något förvånande, att ett högre rörelseresultat är sammankopplat med en högre kreditkostnad. Detta resultat går emot vår förväntan då det inte stämmer överens med tidigare studier. Graham et el. (2008) och Chiganti et al. (1995) menar att ett högre och stabilt resultat är negativt korrelerat med räntekostnad. Vad vårt resultat kan bero på kan vi inte förklara med tidigare studier eller teori vilket kan indikera på felaktigheter i vår data. En förklaring kan vara att det finns företag i vårt urval som har blivit positivt korrelerade mellan rörelseresultat och räntekostnad men att deras räntekostnad i större utsträckning påverkas av andra faktorer. Det vi menar då är att exempelvis en variabel som skuldsättningsgrad egentligen är den som påverkar banken att ge en högre kreditkostnad trots ett positivt rörelseresultat. Som tidigare nämnt har företagens ålder inverkan på bankens beslut om kreditvillkor, vilket inte är något som vi har undersökt. Det kan också ha påverkat resultatet i våra regressionsanalyser.

(25)

Resultaten från t-testerna och regressionsanalyserna är något motsägande då t-testerna inte visar på några signifikanta skillnader mellan grupperna och regressionsanalyserna visar ett samband mellan användandet av revisor och kreditkostnad. En anledning till detta kan vara att vi har ett litet urval. I tabell 4 går det att utläsa att företag utan revisor 2013, hade en genomsnittlig kreditkostnad som var ca 1 % högre än företag som använde revisor. Resultatet är dock inte signifikant. Med ett större urval, allt annat lika, finns en möjlighet att denna skillnad kan vara signifikant. En annan förklaring till våra motsägande resultat kan vara att förklaringsgraden i regressionsanalyserna är väldigt låga och att sambandet mellan kreditkostnad och revisor finns men att det endast kan appliceras på ett mindre antal företag.

Hypotes 2 - Skuldsättningsgrad

Resultatet från t-testen för skuldsättningsgrad visar att företag som valt att behålla revisor mellan åren 2009 och 2013 har ett medelvärde för 2009 som är 1,74 och det har sänkts till 0,46 i 2013. Detta är en indikation på att användandet av revisor påverkar hur företag ser på belåning. Vi kan däremot inte fastställa detta då värdet för t-statistics i t-testet endast uppnår 1,74503 och vi kan inte förkasta vår nollhypotes. Vi kan inte se en statistisk signifikant skillnad i skuldsättningsgrad mellan 2009 och 2013 för företag som använder revisor och kan därmed inte säga att de har förändrat sin skuldsättningsgrad. Med ett något större urval i denna grupp kan resultatet stärkas, givet att medelvärdet för bägge åren är detsamma. Ser vi på företagen som valt att avstå från användandet av revisor under 2013 så är medelvärdet ungefär likvärdigt vid observationstillfällena. Medelvärdena är 2,15 år 2009 och 2,20 år 2013. Detta gör att p-värdet för testet blir mycket högt och värdet för t-statistic är mycket lågt vilket leder till att vi behåller nollhypotesen och inte kan bekräfta en förändring i skuldsättningsgrad, precis som den tidigare gruppen företag.

T-testet för de olika företagsgrupperna år 2009 gav inte något signifikant resultat eftersom p-värdet var för högt och värdet på t-statistic var för lågt, vilket gör att vi inte kan se en signifikant skillnad i skuldsättningsgrad mellan de olika grupperna under året 2009. Ser vi på resultatet för t-testet som jämför medelvärdet mellan grupperna år 2013 kan vi däremot observera en signifikant skillnad i skuldsättningsgrad. Vi kan förkasta nollhypotesen (t-statistic = 3,44397) och konstatera att skuldsättningsgraden för företag som valt att använda revisor är lägre än för de som inte använder revisor. Detta går emot resultatet från studien av Aggarwal & Aung-Kyaw (2009) som menar att företag som använder revisor kommer ha en högre skuldsättningsgrad. Det motsäger även vår andra hypotes som lyder; ”H2: Ett företag

(26)

Tabell 7: Resultat från t-test för skuldsättningsgrad.

Resultat  från  t-­‐test          

  Med  revisor   Utan  revisor   p-­‐värde   Hypotes   SkGr,  2009   1,74458   2,15112   0,6569   H0   SkGr,  2013   0,46308   2,20292   0,00231***   H1               2009   2013   p-­‐värde   Hypotes   SkGr  med  revisor   1,74458   0,46308   0,09493*   H0   SkGr  utan  revisor   2,15112   2,20292   0,95052   H0  

Notera att detta är ett resultat från ett urval av företag som har en långfristig skuldsättningsgrad. Vårt urval innan denna gallring var 228 företag som använde revisor respektive 175 som inte använde revisor. Det slutgiltiga antalet var 24 företag. ***Förkastad nollhypotes då p-värdet är under 0,01 och värdet för statistic är högre än t-critical value. SkGr = långfristiga skulder / eget kapital.

som använder revisor kommer ha högre skuldsättningsgrad än ett företag som inte använder revisor”. Chow (1982) menar att företag med en hög skuldsättningsgrad mer sannolikt

kommer anlita revisor. Frågan är varför hög skuldsättningsgrad är associerat med användandet av revisor i deras studier men det motsatta i våra resultat? En möjlig förklaring till detta kan vara att efterfrågan på revision påverkas av en mängd olika faktorer. Chow (1982) nämner storlek som en av de viktigaste vilket kan vara av betydelse för våra resultat då deras studier endast undersöker större företag. Generellt effektiviserar större företag sin avkastning på investeringar genom belåning medan mindre företag i högre utsträckning förlitar sig på sitt egna kapital (Yazdanfar & Öhman, 2015). Anledningen till att vi har höga medelvärden på skuldsättningsgrad i vårt t-test är för att vi valt bort alla företag som inte har några långfristiga skulder 2009 och 2013. Andelen företag utan långfristiga skulder, som har lägre skuldsättningsgrad, är 71,9 % (164/228) för företag som använder revisor respektive 62,3 % (109/175) för företag som inte använder revisor.

Revisorn kan också påverka skuldsättningsgraden i sin roll som rådgivare. Våra resultat indikerar på att revisorns roll som rådgivare kan haft betydelse när företagen valt att sänka sin skuldsättning då medelvärdet har sjunkit från 1,74 till 0,46. Vi har i våra t-test inte några signifikanta resultat som visar att skuldsättningsgraden har minskat då värdet för t-statistic är för lågt. Ytterligare en aspekt är det som Fama & French (2002) påpekar, att en för hög skuldsättningsgrad i längden leder till lägre lönsamhet. Om revisorer vet om detta men inte mikroföretag är det en förklaring till varför skuldsättningsgraden skiljer sig åt.

(27)

Slutsats

Sedan 1 november 2010 är det valfritt att använda revisor för mikroföretag i Sverige. Syftet med avskaffandet av revisionsplikten var att minska mikroföretagens kostnader. För de som avskaffat revisor har de administrativa kostnaderna minskat men indirekta kostnader i form av ökad kreditkostnad kan ha uppstått som en konsekvens av detta. Den här studien undersöker om räntan på långfristiga skulder är högre för företag som inte använder revisor.

Undersökningen omfattar 48 företag och jämför åren 2009 och 2013. För att ytterligare undersöka revisorns påverkan på företag har vi även undersökt om skuldsättningsgraden skiljer sig. Resultaten från våra t-test visar ingen signifikant skillnad i ränta mellan företagsgrupperna som använde revisor och de som valt att avstå från användandet av revisor. Vi kan däremot observera i våra regressionsanalyser att användandet av revisor har en negativ korrelation med räntekostnad vilket indikerar att användandet av revisor sänker företagens ränta. En variabel med större inverkan på ränta i vår regressionsanalys är företagens skuldsättningsgrad. Våra resultat tyder på att banken ser en högre skuldsättningsgrad som en större risk och att företag därmed får försämrade kreditvillkor.

Vi kan inte uttala oss om någon skillnad i skuldsättningsgrad mellan åren 2009 och 2013 för företag som valt att avstå från användandet av revisor. Resultaten indikerar att företag som fortsatt att använda revisor har sänkt sin skuldsättningsgrad, dock ej på en 95 % signifikansnivå. Resultaten från våra t-test för 2009 visar ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Det finns en signifikant skillnad mellan de olika grupperna år 2013 då företag som inte använder revisor har ett medelvärde i skuldsättningsgrad som är 4,76 gånger högre än företag som valt att använda revisor.

Tidigare forskning har kommit fram till att revisorn påverkar företags kreditkostnad men vår studie har inte funnit några bevis för detta. Vi har använt oss av ett relativt litet urval och vidare forskning med större urval kan stärka våra resultat. Då vår undersökning är genomförd med observationer från 2013, endast två år efter avskaffandet, kan det vara av intresse att se om revisorn med tiden kommer få större inverkan på företagens kreditkostnad. En liknande studie kan genomföras om ett antal år då effekter, som ännu inte uppkommit, kan vara aktuella. Studier skulle även kunna undersöka ägarstruktur som en variabel för påverkan på kreditkostnad och hur agentteori kan förklara eventuella skillnader.

Figure

Updating...

References

Related subjects :