Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Mj Johan Engman HOP1
Handledare Antal ord: 13994
Dr Michael Jonsson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete magisteruppsats, krigsvetenskap 2O015
Fullständig TITEL
”Just in time” eller ”just in case”: Försörjningsdilemmat för multinationella flygsystem ur ett
småstatsperspektiv Sammanfattning:
Dagens snabba teknikutveckling har lett till att militära system blivit allt mer komplexa och tekniktunga. Särskilt tydligt är detta hos flygande system vilket inneburit att allt färre länder och aktörer har råd eller kunskap att bygga egna system. Lösningen har blivit att bygga dessa genom konsortium med flera länder och med en betydande del hyllvara. Dagens militära logistik följer ofta civila affärsmodeller. Hyllvaror till de multinationella flygsystemen köps in från stora, ofta civila tillverkare och leverantörer i hela världen vilket medför att flera flygsystem och flera operatörer av flygsystem delar på samma hyllvara. Studien undersöker vilka sårbarheter civila affärsmodeller skapar i försörjningen av reservmateriel till multinationella flygsystem.
Studien genomfördes som en explorativ fallstudie av den svenska försörjningsstrategin för reservmateriel till Gripensystemet. Datainsamlingen bestod av en blandning av litteraturstudier och intervjuer av centrala befattningshavare inom försörjning av flygsystemet. Insamlad data analyserades genom de fyra faktorerna destination, avstånd, efterfrågan och varaktighet.
Resultatet visar att sårbarheter i försörjningen av reservmateriel är som störst vid lågintensiva långvariga konflikter. Sårbarheterna skapas i gränslandet mellan fred och konflikt då de civila affärsmodellerna riskerar att inte täcka in det militära behovet i en högre konfliktnivå. Resultatet visar även på problemet för operatörer av flygsystem att påverka den mycket komplexa försörjningskedjan utanför den inhemska industrin.
Nyckelord:
1
Innehåll
1 Inledning ... 3
1.1 Problemformulering... 4
1.2 Syfte och frågeställning ... 5
1.2.1 Forskningsfrågor ... 5
1.3 Material och avgränsningar ... 5
1.3.1 Val av fall ... 6
1.3.2 Begreppsanvändning ... 6
1.4 Disposition ... 6
2 Teori ... 7
2.1 Introduktion till teori och tidigare forskning ... 7
2.1.1 Logistik och försörjningsstrategier ... 8
2.1.2 Flödesbaserad logistik ... 8
2.1.3 Performance based logistics ... 9
2.1.4 Supply chain management ... 9
2.2 Den militära logistiken ... 10
2.2.1 Den militära logistikens nivåer ... 11
2.2.2 Kulmination ... 11 2.3 Analysverktyget ... 11 2.4 Sammanfattning Teori ... 12 3 Metod ... 14 3.1 Forskningsdesign ... 14 3.2 Datainsamling ... 14 3.2.1 Analysmetod ... 15 3.3 Källkritik ... 16 3.4 Sammanfattning ... 16 4 Försörjningsstrategin ... 18
4.1 Den svenska strategin ... 18
4.2 Strategin i praktiken... 19
4.2.1 Avtal och exportkunder ... 19
4.2.2 Reservdelar ... 20
4.2.3 Utbytesenheter ... 21
4.2.4 Transporter ... 21
4.2.5 Konkurrensutsättning ... 22
2
5 Analys ... 25
5.1 Civila affärsmodeller i försörjningsstrategin ... 25
5.1.1 Pooling ... 25
5.2 Outsourcing och supply chain management ... 25
5.3 Performance based logistics ... 25
5.4 The four D:s of Logistics ... 26
5.4.1 Destination ... 26 5.4.2 Avstånd ... 26 5.4.3 Efterfrågan ... 27 5.4.4 Varaktighet ... 27 5.5 Sammanfattning analys... 28 6 Slutsatser ... 29
6.1 Studiens resultat och forskningsfrågan ... 29
6.2 Reflektion ... 29
6.3 Metoddiskussion ... 30
6.4 Förslag på ytterligare forskning ... 30
7 Referenser ... 31
7.1 Intervjuer ... 33
3
1 Inledning
Efter kriget i Georgien och i synnerhet Rysslands annektering av Krim har NATO och många andra länder i väst börjat ställa om sina militära förmågor från ett expeditionärt mot ett mer territoriellt försvar med ökade förbandsvolymer och kortare mobiliseringstider (Jonsson och Dalsjö, 2020, s. 14). Västmakterna har insett att den östra delen av Europa från Östersjön via Baltikum och ner till Svarta havet innebär en svaghet där Rysslands förband vid normal basering är överlägsna särskilt vad gäller kvalitet och tillgänglighet (Pallin m.fl., 2018, s. 203). NATO:s närvaro i regionen är liten i förhållande till de ryska styrkorna och dessa förband är helt beroende av snabbt stöd och förstärkning för att klara av en konflikt i området. För att skapa en avskräckningseffekt mot Ryssland har därför styrkor i östra Europa förstärkts, övningsverksamhet intensifierats och beredskapstider kortats ner (Pallin m.fl., 2018, s. 41). Givet den ojämna styrkebalansen mellan markstridskrafterna och svårigheterna att snabbt förstärka dessa är flygstridskrafterna särskilt viktiga för att nå avskräckning. Flyg och marinstridskrafterna pekas ut som avgörande för att snabbt kunna möta eventuella aggressioner och understödja befintliga trupper i området (Pallin m.fl., 2018, s. 199, 206). För att nå en lyckad avskräckning krävs det en trovärdig militär förmåga där hela kedjan fungerar (Ring, 2017, s. 23). Detta inkluderar till exempel ledning, underrättelser, personal, utbildning och logistik.
Den snabba teknikutvecklingen i samhället har lett fram till att dagens militära system blivit allt mer komplexa och tekniktunga. I takt med den tekniska utvecklingen har även kostnaderna per system och enhet ökat markant (Nordlund m.fl., 2014, s. 59–60; Kress, 2016, s. 7). I rapporten ”Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar – Anslagstilldelning, kostnadsutveckling och
priskompensation” (Nordlund m.fl., 2014) beskriver författarna hur Försvarsmaktens
kostnadsutveckling varit betydligt högre än den allmänna prisutvecklingen. Prisstegringen blir särskilt markant vid generationsskiften inom materielsystemen med stora kostnadssprång som följd. Denna trend bekräftas enligt rapporten av internationella jämförelser. Största delen av kostnadsutvecklingen drivs av hotbilden samt behovet av att prestanda, kvalité och funktioner måste hålla jämna steg med en potentiell framtida motståndare.
Generellt sett går utvecklingen åt färre, dyrare men även effektivare system med högre prestanda och kvalité (Nordlund m.fl., 2014, s. 63; Pallin m.fl., 2018, s. 182) Detta innebär att varje system och varje enhet i systemet blir allt mer värdefullt. Även vidmakthållandet av systemen följer samma kostnadsutvecklingstrend med snabbt ökande kostnader för underhåll och drift av materielen.
Ett område där denna kostnadsutveckling och minskning av enheter är extra tydlig är bland flygande system och då i synnerhet stridsflyg. Augustine Norman utvecklade under sin tjänst i forskningsavdelningen i det amerikanska försvarsdepartementet följande allmängiltiga lag:
“Den tidigaste av mina oföränderliga lagar - kanske de mest ökända bland dem - tog upp de ökande kostnaderna för taktiska flygplan. Den visade att enhetskostnaden för sådana maskiner ökar i en mycket förutsägbar takt - en faktor på fyra vart tionde år ... Detta ledde till följande lag ... År 2054 kommer hela försvarsbudgeten att köpa bara ett taktiskt flygplan…” (Augustine, 2015, s. 2) (författarens översättning).
När ett stridsflyg väl har köpts in vida överstiger driftskostnader och underhåll inköpspriset. Flygande system kostar alltså inte bara mer att köpa in utan de kostar även mer att underhålla när de väl är i drift, redan efter ett årtionde har driftskostnaderna överstigit inköpskostnaderna. (Olsen m.fl., 2018, s. 279, 284). De ökade underhållskostnaderna beror på den ökade
4 komplexiteten i flygsystemen. Stridsflyg byggs inte med fokus på driftssäkerhet eller att de ska vara enkla att underhålla utan de byggs framför allt för att ha hög prestanda. Därför krävs ett omfattande underhåll mellan användandet. De operationella kraven på ökad prestanda innebär fler och mer avancerade system. System som alla har en potentiell risk att gå sönder och kräva underhåll (Olsen m.fl., 2018, s. 279–280).
Samtidigt som kostnaderna för stridsflygplan ökar och antalet minskar kvarstår flygets strategiska betydelse. I FOI rapporten ”Västlig militär förmåga” (Pallin m.fl., 2018) beskrivs hur västmakterna, med NATO som den stora aktören, är underlägsna Rysslands styrkor i östra Europa, inte minst inom markförband. Här framhålls bland annat flygets strategiska betydelse genom att snabbt kunna uppnå paritet eller överläge relativt Ryssland och försvåra eventuella ryska operationer (Pallin m.fl., 2018, s. 199; Dalsjö, 2019, s. 37–38).
Även i Sverige har stridsflyget en viktig roll i den svenska strategin och Sveriges förmåga att avskräcka eventuella angrepp. Detta understryks i regeringsbeslutet för försvarsmaktens inriktning 2016 till 2020 där just stridsflyg pekas ut som ett väsentligt nationellt säkerhetsintresse (Försvarsdepartementet, 2015, s. 19).
1.1 Problemformulering
Komplexiteten och kostnadsutvecklingen inom flygande system har medfört att få stater själva klarar av att producera ett komplett flygsystem. Kostnaderna blir allt för stora och ofta saknas teknisk ”know-how” nödvändig för att konstruera ett komplett system. De stater vilka fortfarande klarar detta är stormakter eller supermakter som U.S.A. Ryssland och Kina. Även de kan ha svårigheter att nå tillräcklig hög teknologisk nivå eller klara av att fullt ut finansiera ett nytt avancerat flygsystem. När U.S.A. planerade finansieringen av F-35 krävdes en koalition av intressenter för att reducera priset för både anskaffning och underhåll (Black, 2013, s. 225). Många flygsystem byggs idag av en koalition av länder (Olsen m.fl., 2018, s. 150). Eurofighter utvecklades genom ett konsortium bestående av Tyskland, Spanien, Storbritannien och Italien med tre ledande företag: Airbus, BAE Systems och Leonardo där design, produktion och uppgraderingar koordineras av Eurofighter Jagdflugzeug GmbH (Eurofighter Typhoon, 2020). Tillverkning och underhåll av ingående delar är utspritt över länderna i koalitionen. Även helikoptersystemet NH 90 har utvecklatsoch producerats genom ett konsortium av Fyra NATO länder (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna) och tre industrier: Airbus Helicopters, Fokker Aerostructures och Leonardo Helicopters (NHI, 2018). Ingående delar i systemet produceras i ett flertal länder och slutmontering sker på sex olika platser i sex olika länder. NH 90 används idag av 14 länder (Wikipedia, 2020).
Det svenska flygsystemet JAS 39 Gripen är utvecklat av endast ett land och inte framtaget genom ett konsortium. För att det överhuvudtaget skulle vara möjligt för en småstat som Sverige att bygga ett eget stridsflygplan krävdes kostnadseffektivitet. Detta uppnåddes genom att många komponenter, apparater och delsystem köptes in från utländska underleverantörer. Genom konkurrensupphandling hos etablerade företag inom flygbranschen (militära och civila) kunde så kallad hyllvara eller COTS/MOTS1 både minska kostnaderna och täcka upp för
bristande ”know-how”. Några av de mest betydande systemen är: Styrsystemselektronik - BAE Systems Controls Inc (USA): Klimatanläggning - Hymatic Engineering (Storbritannien):
Landställ- AP Precision Hydraulics (Storbritannien): Automatkanon – Mauser (Tyskland): Bränslesystem - Intertechnique, (Frankrike). Detta innebär att reservmateriel (RM) beståendes
av utbytesenheter (UE) och reservdelar (RD) kommer från ett stort antal länder spridda över stora delar av världen och att det dessutom kan vara likadan RM i olika typer av flygsystem. Motorn i Gripensystemet, vilket i grunden är en General Electrics F404, delas med till exempel
5 flygplanet Boeing F/A 18 C/D Hornet. Raketstolen är en Martin Baker (Storbritannien) och delas med ett flertal andra flygsystem. Kostnader för utveckling och underhåll av komponenter kan därigenom delas mellan flera aktörer och trenden med exponentiellt stigande kostnader för stridsflygplan kan i Gripens fall därför anses vara bruten (Ahlgren, Linnér och Wigert, 2002, s. 57). Gripensystemet har exporterats till andra länder och är idag förutom i Sverige operativt i Tjeckien, Ungern, Thailand, Sydafrika, Brasilien och Storbritannien (Empire test Pilot´s school) (SAAB, 2020).
Även om det finns stora ekonomiska och praktiska fördelar med ovanstående upplägg skapar detta också sårbarheter ur ett försörjningsperspektiv (Olsen m.fl., 2018, s. 150). Underhållskedjan blir mycket komplex med både privata och militära aktörer samt starkt beroende av väl fungerande transporter och uppföljningssystem (Erbel och Kinsey, 2018, s. 526). I grundsyn logistik (Försvarsmakten, 2007, s. 12) framgår det att logistik i fredstid och låga konfliktnivåer i regel vilar på civila affärsmodeller med resurseffektivitet som styrande faktor. I högre konfliktnivåer krävs en ökad prioritering på verkan och uthållighet på bekostnad av resurseffektivitet. Detta kan innebära att dagens ”just in time” försörjning vid konflikt behöver ställas om till mer ”just in case” försörjning med ökad lagerhållning. Många länder har lagstiftning vilken i krig är överordnad andra typer av avtal och resurser inom landet kan beslagtas eller lösas ut. I Sverige finns förfogandelagen vilken aktiveras vid krig eller vid omedelbar krigsfara (Regeringskansliet, 1978:262, §1-2). Detta kan innebära påverkan för logistik och försörjning vid konflikter där inblandade stater får ett kraftigt ökat behov av RM. 1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att tydliggöra hur en småstat med ett multinationellt flygsystem hanterar problematiken med försörjning av reservmateriel, i fred men även under konflikter. Studien avser särskilt belysa vilken försörjningsstrategi en småstat använder sig av för att hantera den komplexa logistiska utmaningen försörjning av multinationella flygsystem med RM innebär samt vilka eventuella sårbarheter de civila affärs- och logistikmodellerna medför. Min uppfattning är att tidigare forskning inte tillräckligt undersökt problematiken med försörjning av RM till flygsystem sammansatta med delar från olika länder. Därför kan studien bidra till ökad förståelse för vilka försörjningsstrategier en stat använder sig av för att hantera detta, samt dess respektive för- och nackdelar ur ett uthållighetsperspektiv.
1.2.1 Forskningsfrågor
Det generella syftet med studien handlar om hur en småstat hanterar försörjningen av RM för multinationella flygsystem i fred men även hur det är tänkt att fungera i konflikt. Den specifika forskningsfrågan är:
Vilka sårbarheter2 skapar beroendet av civila affärsmodeller och jakten på resurseffektivitet, när det gäller försörjning av reservmateriel för multinationella flygsystem?
1.3 Material och avgränsningar
Fenomenet jag vill studera handlar generellt om utmaningen att försörja komplexa och tekniktunga militära system i syfte att skapa och upprätthålla trovärdig avskräckning jämtemot en kvalificerad motståndare. För att rymmas inom tidsramen för uppsatsen begränsas studien till att titta på Gripen systemet i den svenska kontexten. Logistiken avgränsas till att endast gälla teknisk tjänst och reservmaterielförsörjning av UE/RD till Gripensystemet eftersom andra förnödenheter till stridsflyg redan har behandlats i andra studier. Även vapen till systemet avgränsas bort eftersom de till hög grad omfattas av sekretess, vilket riskerar att göra en fördjupad analys antingen ogenomförbar, eller olämplig att göra i en öppen skrift. Studien omfattar däremot även transporter, lagring, distribution och underhåll av RM. Materialet i
6 studien består av öppna källor så som doktriner, regeringsbeslut, rapporter och instruktioner från myndigheter. Studien kompletteras även med intervjuer av centrala befattningshavare inom försörjningen av flygsystemet.
1.3.1 Val av fall
Valet att studera den svenska kontexten och Gripensystemet baseras på antagandet att gripensystemet är särskilt utsatt för den försörjningsproblematik multinationella flygsystem innebär. Detta antagande grundar sig i den mångfald av komponenter från olika länder systemet är uppbyggt av samt att systemet även nyttjas av flera länder. Sverige är i många fall unikt eftersom det är synnerligen ovanligt att en alliansfri småstat tillverkar ett eget stridsflygplan med prestanda som konkurrerar med många större stater och tillverkare. Därför blir gripensystemet något av en ”sui generis”. Sverige har lyckats med detta genom att i stor utsträckning använda hyllvara från flera länder och tillverkare vilket sannolikt innebär att problemformuleringen för denna studie framträder extra tydligt i det valda fallet.
1.3.2 Begreppsanvändning
Militär Logistik – ”Logistik syftar till att ge stöd till strategisk, operativ och taktisk militär
verksamhet. Syftet uppnås genom att upprätta och bibehålla efterfrågad tillgänglighet, uthållighet och rörlighet hos Försvarsmaktens förband och enheter. (Försvarsmakten, 2007, s.
8)
Reservmaterielförsörjning - Reservmaterielförsörjning syftar till att täcka behovet av
reservmateriel. RM omfattar reservdelar (RD), utbytesenheter (UE), viss förbrukningsmateriel och material. Dessa anskaffas genom FM förvaltningssystem. (Försvarsmakten, 2015, s. 62)
Multinationella flygsystem – Med multinationella flygsystem avses i denna studie flygande
system sammansatta av komponenter från ett flertal olika länder samt att de även är operativa i flera länder.
Avskräckning – George och Smoke (1974) definierar avskräckning som: övertygandet av ens
motståndare att kostnaden och/eller risken av ett givet handlingssätt överväger dess fördelar (Freedman, 1989, s. 200).
1.4 Disposition
Kapitel två anger studiens teoretiska referensram med fokus på avskräckning och normgivande civila och militära logistikteorier. Kapitel tre beskriver metoden hur studien genomförts och hur den teoretiska referensramen operationaliseras i ett analysverktyg. Kapitel fyra redovisar den
empiri som framkommit under datainsamlingen vilket mynnar ut i kapitel fem där empirin analyseras med hjälp av referensramen och analysverktyget. Slutligen redovisas studiens slutsatser och svaret på forskningsfrågan i kapitel sex.
7
2 Teori
Teorikapitlet presenterar studiens teoretiska ramverk. Kapitlet inleds med en introduktion till studiens teori, tidigare forskning och den identifierade forskningsluckan. Teorikapitlet fortsätter med att presentera de normgivande civila teorierna för att möta behovet av logistik samt även den teoretiska basen för den militära logistiken. Slutligen presenteras en analysmodell avsedd för att nå svaret på forskningsfrågan.
2.1 Introduktion till teori och tidigare forskning
I den svenska militära strategin är avskräckning en central del av det som kallas Försvarsmaktens tröskeleffekt (Försvarsmakten, 2016, s. 33). I Tidningsartikeln ”Mångsidigheten hos militära maktmedel” bygger Ring (2017) upp en modell för vilka maktmedel en stat kan använda. Modellen är uppdelad i attraktionsmakt och befallningsmakt.
Attraktionsmakt handlar om att influera och med mjuka metoder attrahera omvärlden så den
ändrar sina värderingar till vår fördel. Att stödja innebär att agera så att omvärlden påverkas till vår fördel. Befallningsmakt innebär att tvinga en motpart att ändra sitt agerande eller planering, detta kan ske genom tvångsmakt (coersion) eller avskräckning (deterrence). Längst ut på skalan finns besegra där det handlar om att med våldsmakt eliminera motpartens förmåga att själv välja handlingsväg.
Avskräckning är en passiv form av tvångsmakt där syftet är att tvinga en motståndare från att vidta för oss skadliga åtgärder (Byman, Waxman och Larson, 1999, s. 9; Ring, 2017, s. 9–10). Avskräckning kommer även den i två skepnader. Avskräckning genom förnekelse (deterrence by denial) och avskräckning genom bestraffning (deterrence by punishment). Avskräckning genom förnekelse innebär att skapa en uppfattning om att kostnaderna för ett angrepp blir för höga så att motståndaren väljer att avstå. Även beskrivet som att påverka motståndarens vinst/kostnadskalkyl (Clarke, 2001, s. 112–113). Clarke (2001) hävdar att förnekelse är den minst sofistikerade av alla avskräckningsmetoder och en nackdel för småstater. Detta eftersom framgångsrik förnekelse kräver krigets fulla kostnader för att lyckas (Clarke, 2001, s. 119). Avskräckning genom bestraffning syftar till att ”bestraffa” en eventuell angripare så att nackdelarna överväger fördelarna (Ring, 2017, s. 22). Avskräckning kräver en vilja och förmåga att möta ett angrepp samt att det även krävs att denna vilja och förmåga på ett effektivt sätt kommuniceras till omvärlden.
Byman, Waxman och Larson (1999) utförde en flerfallsstudie av konflikter där luftmakt använts som en betydande del i strategin att avskräcka en motståndare. Författarnas slutsatser avslöjar att de största utmaningarna med avskräckning är; underrättelser; trovärdighet och genomförbarhet.
Framgångsrik trovärdighet bygger på en förväntad kostnad för motståndaren. Tvivlar motståndaren på avskräckarens förmåga att upprätthålla operationerna sjunker kostnaden för ett angrepp (Byman, Waxman och Larson, 1999, s. 49–50). Att bygga upp en trovärdig förmåga handlar om att hela kedjan måste fungera med funktioner som ledning, underrättelser, personal, utbildning och logistik.
I Boken Supplying War (1977) gav Van Creveld logistik och strategi likvärdig betydelse (Van Creveld, 1977, s. 1). Strategin formar logistiken, men logistiken fungerar även som en hämsko för strategin och avgör i slutändan vilka strategier som är möjliga att genomföra. Logistiken avgör vilka militära styrkor som kan förflyttas till operationsområdet, tiden det tar att förflytta styrkan, storleken och omfattningen av styrkan som kan bli försörjd samt tempot på operationerna. Logistiska överväganden stäcker sig bortom den omedelbara utrustningen, förflyttningen och försörjningen av styrkorna utan handlar även om försvarsindustrins förmågor
8 och förmågan hos den civila försörjningskedjan (Uttley och Kinsey, 2012, s. 1–2; Erbel och Kinsey, 2018, s. 523; Olsen m.fl., 2018, s. 144).
Logistik är ett förhållandevis underutforskat område i jämförelse med till exempel säkerhetspolitik, strategi och taktik (Erbel och Kinsey, 2018, s. 519). Försörjningen är väsentlig för uthållighet i de militära operationerna och även väsentlig för att uppnå en trovärdig förmåga i syfte att avskräcka en motståndare. Trots detta är det bara inom området utveckling av vapensystem och teknologi hos försvarsindustrin tillräcklig uppmärksamhet ges åt försörjning. Inom logistiken för flygande system har ämnen som till exempel kvalificerad ammunition och lufttankningsförmåga givits en del uppmärksamhet även i vetenskapliga kretsar. Detta har särskilt uppmärksammats i samband med operation Unified Protector över Libyen där brister i ovannämnda förmågor blivit tydliga. (Lindvall och Forsman, 2012, s. 3, 69, 79; Ruxandra m.fl., 2013, s. 87). Ett område som däremot inte uppmärksammats i samma utsträckning är försörjning av reservmateriel till flygande system samt vilka eventuella sårbarheter civila affärsmodeller kan skapa i försörjningen av RM. Att det kan innebära sårbarheter nämns men inte vilka sårbarheterna är. Detta skapar en kunskapslucka inom försörjningen för flygsystem.
2.1.1 Logistik och försörjningsstrategier
Försörjningen av komplexa tekniktunga system innebär en mycket komplex försörjningskedja. Detta innebär att det även finns en stor mängd källor till friktioner och osäkerheter avseende leveranser av materiel och tjänster. Simangunsong, Hendry och Stevenson, (2012) delar upp sättet att hantera osäkerheter i en försörjningskedja i två grupper, minska osäkerheter eller
hantera osäkerheter. Strategin att minska osäkerheter innebär all form av osäkerhetshantering
vilken möjliggör för en organisation att minska osäkerheterna vid sin källa. Till exempel kan åtgärder genomföras för att minska behovet hos kunden. Här finner vi principer som lean med fokus på flöden och optimering av flöden. Strategin att hantera befintliga osäkerheter innebär att inte försöka förändra källan till osäkerheter utan istället hitta sätt att anpassa och minimera effekten av osäkerheter. Till exempel kan organisationen ta fram avancerade tekniker för att bättre prognostisera kommande behov och på så sätt förutspå variationer i efterfrågan och därigenom lätta på effekten av osäkerheter. Här återfinns teorin om flexibla och agila försörjningskedjor samt modeller för riskhantering. (Simangunsong, Hendry och Stevenson, 2012, s. 4495).
2.1.2 Flödesbaserad logistik
Grunden i dagens logistik, både den civila och den militära, är flödesbaserad och bygger på teorin om flödeseffektivitet. Traditionellt har fokus legat på resurseffektivitet och att nyttja resurserna så effektivt som möjligt. Flödeseffektivitet fokuserar istället på tiden från det att ett behov uppstått till dess att det är tillgodosett (Modig och Åhlström, 2013, s. 1, 5). Målet är att få bort flaskhalsar och minska variationerna i ett system för på så sätt minska genomloppstiderna. Det mest kända konceptet för flödesoptimering är lean. Lean eller lean
production grundar sig i Toyotas filosofi och affärsmodell: Toyota Production System (TPS).
Oenighet rådde i forskningen om vilken teori som var mest effektiv; resurseffektivitet eller
flödeseffektivitet. John Krafcik (1988) jämförde produktionsnivåer mellan olika biltillverkare
och bevisade då att fabriker med låga lager, låga buffertar och enkel teknologi var de som kunde leverera många olika bilmodeller med både hög kvalitet och hög kvantitet (Krafcik, 1988, s. 1; Modig och Åhlström, 2013, s. 78–79). Metoden att skapa ett optimerat flöde för att ha små lager eller helt ta bort lagren kom att kallas för ”just in time”. Lean har sedan dess förknippats med effektiva produktionssystem.
2.1.2.1 Pooling
En metod för att ytterligare minska lagren av dyra så kallade kapitala varor är att flera kunder delar på dessa varor. Systemet kallas för pooling och principen går till exempel ut på att istället
9 för att fyra kunder står med fyra kritiska komponenter var i sina lager så kan alla fyra kunder klara sig på sju komponenter i poolen. Komponenten skickas ut till kunden som behöver den, trasig komponent lagas och läggs upp i poolen för att sedan skickas ut igen till en annan kund i poolen. (Karsten och Basten, 2014, s. 94–95)
2.1.3 Performance based logistics
Performance based logistics (PBL) handlar inte om att beställa produkter av en tillverkare eller
leverantör utan istället beställa en förmåga av en produkt eller ett system under ett visst tidsspann. Detta är särskilt vanlig inom storskaliga kostnadsintensiva tekniska system så som luftfartssystem och militära system där kontrakten ofta sträcker sig över årtionden (Erbel och Kinsey, 2018, s. 525). Ett exempel på PBL kan vara ett flygplan, då betalar kunden inte för själva flygplanet utan för en tillgänglighet av flygplan. Detta innebär att ansvaret för systemets prestanda överförs från kunden till leverantören. PBL bygger på antagandet att när leverantören själv får ansvaret över prestandan och utformningen av processer ökar incitamentet att förbättra och effektivisera. Förutom lägre kostnader förväntas effektivare processer ge fördelar åt både leverantören och kunden (Holmbom, Bergquist och Vanhatalo, 2014, s. 958–959).
Efterhand har ett antal mindre bra sidor hos PBL framträtt. Kunden blir ofta beroende av leverantören oavsett prestandan på produkten eftersom denne ofta kan vara den enda leverantören av reservdelar och service på ett komplext system som ett flygplan. På grund av de stora kostnaderna för underhåll på systemen kan PBL faktiskt få omvänd effekt och inte alls ge incitament att förbättra processerna och produkten eftersom leverantören tjänar stora pengar på underhållet. (Holmbom, Bergquist och Vanhatalo, 2014, s. 961, 966). En annan utmaning med PBL är hur prestandan ska mätas. Det kan till exempel mätas i tillgänglighet baserat på ett visst antal flygtimmar eller pålitlighet ofta mätt genom Mean Time Between Failures. Hur tillgänglighet definieras, vilka indikatorer och mätvärden som används blir avgörande för kund och leverantör. Ofta finns det även med någon form av belöning för att stimulera förbättringar i prestanda eller minskade kostnader. Om då definitionerna av prestandan inte överensstämmer med det faktiska behovet hos kunden kan det leda till icke önskvärda beteenden hos leverantören. Tillgängligheten för ett flygplan är ett aggregerat mätvärde (system nivå) med många underliggande mätvärden (komponent nivå). Om leverantören inte är ansvarig för tillgängligheten av alla komponenter kan de inte heller ta ansvar för tillgängligheten på systemnivå. Nackdelar för leverantören är ett större ekonomiskt risktagande i budgivningen av ett PBL kontrakt. Detta är särskilt riskabelt vid nya tekniskt tunga system och långa kontraktstider. Civila leverantörer kan även få problem om de har ett PBL kontrakt med en militär kund eftersom detta kan innebära att leverantören behöver stödja kunden i en miljö där hotbilden är hög och konsekvenserna för anställda blir svårbedömd. (Holmbom, Bergquist och Vanhatalo, 2014, s. 968–971).
2.1.4 Supply chain management
Försörjningsstrategier och tillverkningsstrategier kan delas in i två stycken ytterligheter
postpone eller speculate (Pagh och Cooper, 1998, s. 13–15). Strategin kan vara full postponement (senareläggning) vilket innebär att tillverkningssidan tillverkar produkten först
efter beställning från kund och försörjningskedjan levererar från fabrikens lager direkt till kund.
Speculate (Spekulation) innebär att tillverkningen sker innan beställning mot en förväntad
efterfrågan och lagersätts. Full spekulation innebär en försörjningskedja bestående av decentraliserade lager nära kunderna.
10 Bild 1. Matris för postponement/speculation (Pagh och Cooper, 1998, s. 15)
Beskrivningen ovan är ytterligheterna där full spekulation representerar standardisering, globalisering och centralisering med strategier som lean. Full senareläggning representerar istället kundanpassning, lokalisering och decentralisering med strategier som agila försörjningskedjor. De verkliga strategierna ligger oftast någonstans emellan dessa ytterligheter. Avgörande för i vilken grad strategin är spekulation eller senareläggning avgörs av vart i processen design-tillverkning-montering-paketering och distribution kundorderpunkten kommer in. (Yang, Burns och Backhouse, 2004, s. 475–477).
Forskning i supply chain management (SCM) har tre huvudsakliga inriktningar. Systemsyn innebär att ha ett större perspektiv och innefatta en större del av försörjningskedjan. Trenden är att försörjningskedjorna blir mer integrerade med modeller som Vendor Management Inventory där leverantören inte bara blir ansvarig för leveranser utan även för lagerhållningen hos kunden (Grazia Speranza, 2018, s. 832). Forskning har visat att den integrerade försörjningsmodellen kan ge besparingar på 10 % i jämförelse med den sekventiella försörjningskedjan (Archetti och Speranza, 2016, s. 406)
Ett utökat Samarbete inom SCM har möjliggjorts genom ny teknologi och stimuleras av ökad konkurrens och förväntade vinster (Grazia Speranza, 2018, s. 832). Att nå ett effektivt samarbete i hela försörjningskedjan är svårt och önskade effekter kan vara svåra att nå upp till. (Holweg m.fl., 2005, s. 175–176)
Den dynamiska inriktningen fokuserar på att hantera det allt mer dynamiska förhållandet i informationsflödet om kunder, inköp, leveranser, platser och lagerhållning. Systemen eftersträvas att bli mer reaktiva på förändringar och ge ett bättre gensvar på kundernas allt mer föränderliga behov (Grazia Speranza, 2018, s. 833).
2.2 Den militära logistiken
Den militära logistikens grundläggande syfte består av att förse militära operationer med rätt materiel och tjänster av rätt kvantitet, på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Detta anses vara grunden i all logistik och gemensamt för såväl en Armé som ett Flygvapen (Olsen m.fl., 2018, s. 142–143).
11 Den militära logistiken har utvecklats mycket och följt takten av den övriga militära och teknologiska utvecklingen. Outsourcing av logistiska funktioner har ökat och överföringen av tillgångar och kunskap från den militära till den privata sektorn bara accelererar. Detta resulterar i mindre synliga och kontrollerbara skikt och aktörer i logistikkedjan (Erbel och Kinsey, 2018, s. 520).
Traditionellt har stater och i synnerhet småstater med begränsad egen produktion förlitat sig på fredstida lagerhållning istället för krigstida produktion. Förmågan att lagerhålla viktiga resurser begränsas dock av statens ekonomiska möjligheter. Detta innebär att en avvägning behöver göras mellan ”Just in Case” lager och beroendet av externa logistik resurser. (Clarke, 2001, s. 69; Kovács och Tatham, 2009, s. 218)
2.2.1 Den militära logistikens nivåer
Moshe Kress (2016) delar upp logistiken i tre nivåer; strategisk, operativ och taktisk nivå. Varje nivå hanterar olika delar i logistiksystemet. Den strategiska nivån hanterar frågor som att bygga upp och underhålla den nationella militära förmågan och till den relaterad infrastruktur. Den taktiska nivån hanterar mer praktiska frågor som att försörja och underhålla förband. Mellan den strategiska nivån och den taktiska nivån finns den operativa nivån. Den operativa nivån synkroniserar de händelsestyrda operationerna med den logistiska klockan. Den logistiska klockan är de tidsfaktorer vilka påverkar den logistiska kedjan. Den logistiska klockan kan begränsa operationer vilket innebär ett dilemma för synkroniseringen av operationer (Kress, 2016, s. 15–31, 41, 51).
2.2.2 Kulmination
Kulminationspunkten inom logistiken kan förklaras som den punkt i tiden när efterfrågan
överstiger de befintliga resurserna. Skillnaden mellan efterfrågan och resurser benämns det logistiska gapet. Den operationella kulminationspunkten kan beskrivas genom operativt momentum och definieras då som tillfället när en acceleration av stridens intensitet övergår till en deceleration av intensiteten. Det logistiska gapet tillsammans med fysik och mental utmattning avgör den operativa kulminationspunkten. Målet med logistiken är att förhindra att kulminationspunkten nås eller att skjuta upp den så lång som möjligt (Kress, 2016, s. 74).
Bild 2. Kulminationspunkt och det logistiska gapet (Kress, 2016, s. 74) 2.3 Analysverktyget
För att inte logistiken ska begränsa militära operationer krävs noggrann planering. Logistikplanering i sin enklaste form baseras på fyra faktorer, kallad ”the four D:s of logistics” (Olsen m.fl., 2018, s. 143). Dessa fyra faktorer är allmänt vedertagna och återfinns bland annat i NATOS doktrin för logistik (AJP.4) (NATO, 2018, s. 48) samt även den Brittiska Doktrinen
12 fyra D:na står för destination, distance, demand och duration, här översatt till destination,
avstånd, efterfrågan och varaktighet.
Med Destination avses den fysiska miljön där operationerna pågår och vilken påverkan detta
får för utrustning och personal. Vilken geografisk plats de befinner sig på och graden av spridning av ingående förband. Destination innefattar även hotbilden, tillgängliga logistik noder, tillgänglig infrastruktur och dess lämplighet för militära operationer.
Avstånd och tillgänglighet avser de strategiska, operativa och taktiska kommunikationslinjerna
vilka avgör hur underhållskedjan utformas och i slutändan hur lång tid det tar att förse operationerna med efterfrågad materiel eller tjänst. Avståndet påverkar tempot i de logistiska operationerna, vilka typer av transporter som krävs till stöd för distributionen och placering av lager. Graden av spridning och djupet av operationerna måste balanseras mot försörjningens räckvidd.
Efterfrågan bestämmer vilken typ materiel som efterfrågas och i vilken takt det förväntas
förbrukas. Efterfrågan kan delas upp i tre huvudsakliga delar, fasta återkommande behov, så som måltider. Cykliska behov till exempel årstidsrelaterade behov och varierande behov drivna av aktiviteter som strid, förflyttning och offensiver. Efterfrågan kan till del förutspås genom prognoser men det sistnämnda; aktivitetsrelaterade behoven är svåra att förutspå. Varierande behov styrs av storleken på förbandet, tempot och intensiteten i operationerna, och försörjnings tider. För att hantera aktivitetsrelaterade behov krävs ett nätverk av ledningssystem, reservlager och möjligheter att snabbt kunna skifta prioritering i transporterna (flexibilitet).
Varaktighet avser längden av en operation och hur länge den förväntas pågå. Varaktigheten
tillsammans med graden av efterfrågan indikerar i vilken takt materiel behöver underhållas och bytas ut. Befälhavare behöver väga risken av snabba, lätt utrustade förband med bättre utrustade förband i noga övervägda operationer vilka tar längre tid att sätta upp. Kortare operationer kan i regel förlita sig mer på tillfällig infrastruktur och förlita sig på låga lagernivåer. Detta kan även kräva mer kostsamma transporter som till exempel transportflyg. Längre operationer behöver en mer omfattande infrastruktur för att möta behoven samt även högre lagernivåer.
De fyra D:na kan även härledas till Kress modell för kulminationspunkten. Time i modellen avser varaktigheten på operationen. Demand avser graden av efterfrågan och Quantity blir en sammanvägning av destination och avstånd vilka tillsammans avgör hur stor mängd logistiken klarar av att leverera.
De fyra D:na är i grunden ett verktyg för planering och uppbyggnad av logistiska nätverk och funktioner för att försörja militära operationer. I denna studie används verktyget i stället för att utvärdera försörjningsstrategin Sverige använder sig av för RM till Gripensystemet. De fyra D:na täcker in de grundläggande behoven för militära operationer vilket även inkluderar stridsflyg. Därför kan verktyget även användas för att utvärdera och analysera i vilken utsträckning försörjningsstrategin omhändertar de grundläggande logistiska kraven och behoven en militär operation innebär.
2.4 Sammanfattning Teori
Studiens teoridel visar på den centrala rollen avskräckning har för den svenska strategin samt den vitala rollen stridsflygförmågan har för att kunna uppnå trovärdig avskräckning. Teorierna tydliggör logistikens betydelse för strategiers genomförbarhet i praktiken och även vikten av försörjning av stridskrafterna för att uppnå en trovärdig förmåga. De normgivande teorierna inom logistik handlar om att effektivisera genom att optimera flöden samt hantera de allt mer komplexa försörjningskedjorna med civila och militära leverantörer och transportörer.
13 Den civila och den militära logistiken är tätt sammanflätade och skillnader mellan de olika logistiska synsätten är inte alltid lätt att utröna, men vissa särdrag kan urskiljas. Den civila logistiken och affärsmodellerna fokuserar främst på att vara så ekonomiskt effektiva som möjligt med liten eller ingen lagerhållning. Produktion, transporter och distribution sker i huvudsak vid beställning. Utvecklingen går mot att underleverantörer får allt större ansvar i försörjningskedjorna.
Den militära logistiken är styrd av resurseffektivitet där ekonomin är en viktig faktor men här ligger fokus på den operativa förmågan. Resurseffektivitet innebär en väl avvägd balans mellan lagerhållning och nya leveranser i syfte att nå optimal effekt hos förbanden. Den militära logistiken ska vara flödesoptimerad och kostnadseffektiv men ska samtidigt när behovet uppstår bli mer flexibel och responsiv för att undvika kulmination.
Nuvarande forskningsläget inom försörjningen av stridsflyg fokuserar främst på kvalificerad ammunition och lufttankningsförmågor, men försörjning av reservmateriel är en förbisedd sårbarhet. Studien bidrar till forskningen genom att undersöka hur en småstat hanterar problematiken med försörjning av komplexa tekniktunga materielsystem som stridsflyg.
14
3 Metod
3.1 Forskningsdesign
Studien genomförs som en explorativ fallstudie med en analysenhet (Yin, 2006, s. 60; David och Sutton, 2016, s. 28–29). Studien är explorativ genom att den utforskar hur den militära logistiken påverkas av civila affärsmodeller och vilken inverkan det kan få på den militära operativa effekten, uthålligheten och i förlängningen förmågan till avskräckning. Fallstudier är fördelaktiga då de fångar komplexiteten i ett enda fall och betonar det individuella fallets karaktär i stället för att bryta ner fallen i en samling variabler (David och Sutton, 2016, s. 151). Yin (2006) pekar på tre kriterier avgörande för när valet av metoden fallstudie har uppenbara fördelar. Fallstudier lämpar sig väl där forskningsstrategin är av förklarande art. Fallstudier är även lämpliga när fokus ligger på att studera aktuella skeenden. Slutligen är en fallstudie lämplig där forskaren har ringa eller ingen kontroll över de skeenden vilka studeras (Yin, 2006, s. 22–23).
Forskningsfrågan i denna studie är av förklarande art då den avser tydliggöra vilka sårbarheter beroendet av civila affärsmodeller och jakten på resurseffektivitet skapar avseende försörjning av RM för multinationella flygsystem? Fokus i studien ligger på nuvarande strategier att omhänderta pågående försörjning och är därför ett aktuellt skeende. Jag som forskare/undersökare har ingen kontroll över de skeenden vilka studeras.
Gripen systemet i den svenska kontexten identifieras som ett unikt fall eftersom det rör sig om en alliansfri småstat som utvecklat ett eget stridsflyg. Detta leder till ett starkt beroende av utländsk RM. Enligt Yin (2006) utgör en enfallsstudie en lämplig design när det rör sig om ett unikt fall (Yin, 2006, s. 62).
Studien är genom sitt deduktiva tillvägagångssätt teorikonsumerande, där befintlig litteratur och etablerade teorier används för att ge förutsägelser om verkligheten (David och Sutton, 2016, s. 29). Trots detta har studien även induktiva inslag. Under inhämtning av empiri har nya samband kunnat ses och den teoretiska referensramen har fått revideras i en iterativ process. 3.2 Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes som en kombination av sekundär och primärkällor inklusive intervjuer med centrala befattningshavare.För att klargöra vilken försörjningsstrategi och vilka försörjningsmetoder Sverige uttryckligen använder sig av, i allmänhet och mot flygstridskrafterna i synnerhet, studeras inledningsvis styrande dokument från Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarsmaktens Logistik.
Informanterna till intervjuer valdes selektivt där personer med stort inflytande, kunskap och erfarenhet inom logistikfunktionen i Försvarsmakten och Flygvapnet intervjuades. Detta utökas med intervju av person på Försvarets materielverk med kunskap om logistiken för JAS systemet och upphandling av avtal mot industrin. Datainsamlingen breddas med intervju av extern informant med goda kunskaper i Nordeuropeisk säkerhet.
Intervjuerna genomfördes semistrukturerat med i huvudsak ostandardiserade frågor vilka baserades på de olika strategierna/teorierna jag identifierat i litteraturen både inom försörjning och avskräckning. En intervjuguide hade förberetts innan intervjuerna. Frågorna var indelade i tre teman med kärnfrågor och följdfrågor (David och Sutton, 2016). Ett tema var allmänna frågor om befattning, arbetsuppgifter och erfarenheter. Nästa tema var försörjning och försörjningsstrategier och sista temat var påverkan av konflikter. (Se bilaga 1, intervjuguide). Alla frågor ställdes inte till samtliga informanter utan frågorna anpassades till informanternas olika kompetensområden. Stor frihet gavs åt informanten vilken genom sina erfarenheter och kunskaper styrde ordningen på frågor, teman och även vart tyngdpunkten i intervjun lades.
15 Resultatet från intervjuer och litteraturstudier tydliggjorde den svenska försörjningsstrategin vilket sedan analyserades utifrån den teoretiska referensramen och analysverktyget. I slutsatser kunde det svenska valet av försörjningsstrategi då jämföras och problematiseras mot gällande teorier samt mot frågeställningen.
Tabell 1. Informanter
Organisation Namn och Tjänst Kunskapsområde
Högkvarteret (HKV), LEDS INRI IR3. Fredrik Lindvall. Stf C Internationella relationer.
Lång erfarenhet av internationella relationer och säkerhetspolitik. Tyngdpunkt mot U.S.A. och Asien. Tjänstgjort på
Försvarsdepartementet, FOI och MUST. Flygstaben. TVA4 Johan Sahlin.
Sektionschef, Reservmateriel-försörjning
Bakgrund inom det civila flyget, Fleet management på Braathens. Jobbat med logistik i Flygvapnet sedan 2017.
Flygstaben. Stöd Log. (40 %) HKV RP-LOG5 (60 %) Lars-Göran Berg. Logistikofficer
I huvudsak frågor tillhörande TVA och försörjning mot flyget. Delprocessledare försörjning. Krigsplacering materiel, förrådsresursplan. 20 års erfarenhet av logistik i Flygvapnet. Försvarets materielverk (FMV) Johan Hagman. Contract Manager Beställningsansvarig för Gripen PBL 17. Support, underhållstjänster,
reservdelsförsörjning till Gripen för
operatörerna Sverige, Ungern, Thailand och Tjeckien. 9 års erfarenhet av
kontraktsupphandling mot industrin. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Strategi och Policy. Robert Dalsjö. Forskningsledare FOI Försvarsanalys.
Master i säkerhetsstudier. Filosofie doktor i kalla krigets historia. Drygt 30 års erfarenhet på FOI. Exempelvis med operationsanalytiska studier fjärrstridskrafter.
3.2.1 Analysmetod
Resultatet av den empiriska undersökningen av dokument och intervjuer tydliggör försörjningsstrategin Sverige använder sig av för RM till Gripensystemet. Den identifierade försörjningsstrategin analyseras utifrån de normgivande civila teorierna och affärsmodellerna för att avgöra i vilken omfattning de påverkar den svenska försörjningsstrategin.
Slutligen analyserades försörjningsstrategin genom de fyra faktorerna destination, avstånd,
efterfrågan och varaktighet i syfte att undersöka om det finns sårbarheter i strategins
möjligheter att täcka de grundläggande behoven av försörjning. Varje faktor operationaliseras genom att fyra variabler väljs ut för att bedöma i vilken utsträckning den lever upp till de grundläggande kraven för logistiken. Variablerna hämtas ur nyckelord i beskrivningen av
3 Ledningsstaben, inriktning och planeringsavdelningen, Internationella relationer 4 Teknik och vidmakthållande
16 respektive faktor enligt tabellen nedan. Variablerna tolkas kvalitativt och ett resonemang om respektive variabel förs utifrån sårbarheter i skalan ingen-låg-medel-hög sårbarhet. Exempel på utförande från faktorn Destination: Spridning – Försörjningsstrategin möjliggör inte spridning av ingående förband, tillgodoser inte grundläggande behov (hög sårbarhet). Infrastruktur – Försörjningsstrategin möjliggör destinationer med begränsad infrastruktur, tillgodoser grundläggande behov (låg sårbarhet) och så vidare.
Tabell 2. Analysverktyg
Faktorer
Destination Avstånd Efterfrågan Varaktighet
Variabler
Spridning Transportbehov Typ av materiel Längden av OP. Hotbild Räckvidd Varierande behov Kostsamma
transporter Infrastruktur Tid Intensitet/Tempo Försörjnings risk Logistik noder Tempo Flexibilitet i
transporterna
Lagernivåer
3.3 Källkritik
Trovärdigheten hos källor bedöms enligt de klassiska källkritiska reglerna: Äkthet: Oberoende:
Samtidighet: Tendens (Esaiasson m.fl., 2017, s. 288–295). För att hantera detta har dokumenten
valts från trovärdiga källor som doktriner, handböcker och anvisningar från Försvarsmakten. Rapporter från FMV samt utredningar, propositioner och regeringsbeslut, från Regeringskansliet.
Jag ser ingen anledning att betvivla äktheten hos informanterna varken från Försvarsmakten, FMV eller FOI. Samtliga informanter är förstahandskällor. För att minska risken för oberoende på grund av till exempel förväntningar genomfördes intervjuerna avskilt mellan fyra ögon, oftast på informantens egna kontor. En intervju genomfördes utanför informantens arbetsplats och en intervju genomfördes via videolänk. Samtliga intervjuer spelades in för senare transkribering. Informanterna är samtida då de i dagsläget jobbar inom det områden/teman jag sökte empiri om. Urvalet var selektivt men hade även inslag av snöbollseffekt (en informant) där informanter förde mig i kontakt med andra väl insatta i ämnet. Risken med denna typ av självselekterat urval är att informanterna pekar ut individer vilka speglar deras åsikter och detta kan leda till ett skevt urval (David och Sutton, 2016, s. 197). Denna risk måste vägas mot nyttan med att få hjälp att identifiera informanter med relevant kompetens.
Informanterna från Försvarsmakten och FMV är verksamma inom organisationerna som hanterar försörjning till Gripensystemet. Detta kan innebära en risk för skönmålning eller snedvridning av verkligheten på grund av egna intressen i frågorna. Detta har kompenserats genom att särskild uppmärksamhet har riktats mot att hitta flera källor vilka pekar mot samma uppgifter samt att en informant är extern och inte jobbar i Försvarsmakten eller FMV.
3.4 Sammanfattning
Studien genomförs som en explorativ studie av den svenska försörjningsstrategin för RM till Gripensystemet. Datainsamlingen sker genom en blandning av litteraturstudier och intervjuer av centrala befattningshavare. Analysen av strategin sker genom de fyra grundläggande faktorerna för logistik; destination, avstånd, efterfrågan och varaktighet. Varje faktor
17 operationaliseras med fyra nyckelord och sårbarheter identifieras genom att föra ett resonemang om de civila affärsmodellernas påverkan på respektive faktor.
18
4 Försörjningsstrategin
I detta kapitel presenteras empirin gällande den svenska försörjningsstrategin för RM hämtat ur doktriner och inriktande dokument samt hur den beskrivs av informanterna.
4.1 Den svenska strategin
För att förstå den svenska strategin för försörjning av RM behöver vi först förstå den grundläggande militärstrategiska strategin. Den är övergripande och ger vägledning för allt inom Försvarsmakten, även logistik och försörjning. Enligt Militärstrategisk doktrin (2016) (MSD) ska:
”…försvaret först och främst utgöra en tröskel för den som vill angripa eller utöva
påtryckningar på Sverige. Detta ska åstadkommas genom trovärdighet i
krigföringsförmågan … tillgänglighet av dugliga krigsförband… Målet är att tydliggöra att angrepp på Sverige medför orimliga kostnader för en angripare och därmed verka krigsavhållande… Därefter ska försvarsoperationer syfta till; att tillsammans med andra vinna kriget alternativt enskilt undvika att förlora. Under fred och kris ska Försvarsmaktens agerande vara offensivt i syfte att skapa en tröskeleffekt.” (Försvarsmakten, 2016, s. 8)
Att hitta en explicit uttryckt strategi för logistik eller försörjning är inte enkelt. Detta styrks även av flera av informanterna vilka själva efterlyser en tydligare, nedskriven strategi att luta sig mot, sett ur den svenska operatörens perspektiv. Om jag letar mer implicit uttryckta strategier i inriktande dokument så finner jag följande.
Grundsyn logistik (2007): I fredstid och vid låga konfliktnivåer ska logistiken i regel vila på civila affärsmodeller med resurseffektivitet som en styrande faktor, vid högre konfliktnivåer kräver operationer och insatser en ökad prioritering av verkan och uthållighet på bekostnad av resurseffektiviteten (Försvarsmakten, 2007, s. 12).
Logistik inom Försvarsmakten ska präglas av helhetssyn och samordning från producent till användare och är grunden för ett effektivt användande av resurserna. Logistiken ska vara
behovsstyrd. När ett behov uppstår eller förutses ska logistiken leverera erforderlig kvalitet och
kvantitet inom överenskommen tid. Detta ställer krav på förutseende, proaktivitet, flexibilitet och tillgänglighet. Logistiken ska vara resurseffektiv vilket innebär att Försvarsmakten endast ska ha egna logistikresurser för verksamhet som är unik för försvarsmakten eller som inte kan eller bör utövas av andra aktörer. Logistikverksamhet inom försvarsmakten som inte är kärnverksamhet ska konkurrensutsättas. Logistiken inom försvarsmakten ska dimensioneras och flexibelt kunna anpassas efter insatsorganisationens beredskap och grundorganisationens produktion (Försvarsmakten, 2007, s. 13–16).
Den svenska logistiken delas generellt in i två resursnivåer, Främre och bakre nivå. Den främre nivån består av förbandsbundna resurser som operativa logistikförband och enheter. Den främre nivåns logistikkrav och resurser styrs i hög grad av taktiska och operativa krav. Den bakre nivån består av Försvarsmaktens Logistik (FM LOG) och vissa territoriellt bundna resurser samt andra aktörers resurser så som civila, nationella och internationella partners. Den bakre nivåns logistikresurser kan tillåtas en högre grad av fredsrationalitet, standardprocesser med andra tidskrav på leveranser och kapaciteter. Försvarsmaktens bakre logistik består av Teknikkontoren FM LOG och designansvariga organisationer (FMV och industrin). (Försvarsmakten, 2007, s. 12, 25)
Logistiknätverket består av logistiknoder och kommunikationslinjer mellan dessa noder. Logistiknoderna består av exempelvis baser, överlämningsplatser och terminalplatser. Kommunikationslinjerna utgör den fysiska förbindelsen mellan dessa noder. (Försvarsmakten, 2015, s. 17)
19 4.2 Strategin i praktiken
Den svenska försörjningen av RM beskrivs enligt följande av informanterna: Den bakre nivån består i det här fallet av industrin och i all väsentlighet Saab eller GKN6. Saab har i sin tur över 300 underleverantörer, stora som små, spridda över en mängd olika länder i världen. Det enskilt största landet som levererar till Saab är U.S.A. Lindvall (LEDS INRI IR) menar att nästan 50 % av teknologiinnehållet i Gripensystemet kommer från U.S.A. Leverantörerna kan bestå av US government eller privata företag i landet. Den främre nivån består av centrallagret i Arboga,
garnisonslager på respektive flottilj samt så kallade filiallager ute på enheterna/kompanierna.
4.2.1 Avtal och exportkunder
Hagman (FMV) förklarar att avtalet kallat PBL 177 är dimensionerat för fyra operatörer: Sverige, Ungern, Tjeckien och Thailand och den verksamhet operatörerna avtalat att bedriva. Avtalen är så kallade ”government to government” avtal mellan den Svenska staten och respektive motpart. Alla har individuella avtal. Avtalen grundar sig på den flygtid de tänkt ta ut och antal skrov är också en parameter. Ungern lånar flygmaskinerna medan Tjeckien leasar flygmaskinerna med kontrakt som bygger på att ett visst antal flygtimmar per månad skall uppnås. Kontrakten innebär även ett försörjningsåtagande där man mäter hur tillgängligheten är, vad störningar beror på samt om det är Sverige som leverantör som orsakat störningar eller ståtid på flygplanen. Det är inte bara PBL 17 som tillser att Svenska staten lever upp till sina åtaganden. För att helheten ska fungera krävs det även att Försvarsmakten levererar tjänster som pooling av UE, inköp och försörjning av reservmateriel. För motorn krävs ett kontrakt med GKN som Försvarsmakten tecknar. Man kan se Försvarsmakten som en leverantör av tjänster eller som en underleverantör till Svenska staten.
Kontrakt för utveckling av Gripen mot industrin grundas på en av Försvarsmakten uttryckt vilja vad systemet ska kunna göra. FMV bryter ned detta till kravdokumentation industrin ska uppfylla i sin utvecklade produkt, så släcks kraven eftersom förmågorna är uppfyllda. PBL kontrakten rör vidmakthållande av systemet. Kontrakten ställs mot industrin och kontraktsuppfyllnaden mäts som leveransprecision i någon form beroende på om det är en vara eller tjänst. Det kan vara utredningstider eller genomloppstider för UE. FMV mäter helt enkelt hur lång tid det tar från det att en UE står på lastkajen hos Saab till dess att den står på lastkajen igen reparerad och redo för transport. Det gäller både UE som underhålls i Sverige och hos Saabs underleverantörer utomlands. Kontrakten sträcker sig i ungefär fyra år. Det är enligt Hagman nödvändigt för att industrin ska kunna få lite arbetsro samt att det innebär ett omfattande jobb med att förnya ett kontrakt av den digniteten. Kontrakten är inte stelopererade för det, man kan lägga in optioner så att inte kontraktet behöver skrivas om utan det går att skruva på innehållet om det skulle behövas. Det kostar ju mer men det går att göra.
Hagman menar att i grunden är alla stora materielprojekt kraftigt underdimensionerade och det här vet förmodligen både den politiska och den militära ledningen om, ”Man ska få in en fot i
dörren, börja med någonting, man knuffar saker framför sig”. De initiala kostnaderna hålls
nere men pengarna tas igen senare och det är extremt svårt att kontrollera kostnadsutvecklingen. Det har till exempel förekommit att vissa delar i avtal har fyrdubblats i pris när de gått över från produktion till eftermarknad, för samma artiklar.
Enligt Hagman är det lättare att dimensionera försörjningen mot exportländerna, där finns kraven i kontrakten. Det blir svårare i den svenska kontexten där det inte finns lika tydliga styrningar och det blir svårare att mäta.
6 GKN Aerospace, Storbritannien. (tidigare Volvo Aero).
20 Saab har en rejäl underleverantörsflora med allt från stora till små leverantörer. Saab har i vissa fall tecknat kontrakt där priser för reservdelar och underhållsåtgärder med olika genomloppstider kan ingå. I andra fall har man inga kontrakt utan tar upp dialogen när man behöver köpa reservdelar eller underhåll. Försvarsmakten ser inte kontrakten från Saab och bakåt. Försvarsmakten ställer krav på Saab och bygger upp egna buffertar utifrån detta. FMV har enligt Hagman insynsrättigheter i de avtal Saab tecknar men FMV undviker att försöka kontrollera den komplexa försörjningskedjan från Saab och bakåt. FMV och försvarsmakten kan påverka avtalen genom att ställa krav på Saab som att till exempel lyfta hem underhåll på vissa saker. Detta är dock inte helt oproblematiskt då det kan ligga politiska och kommersiella intressen i underhållet. Ibland kan vi på nåder lyfta hem ett underhåll till Sverige men då kan vi få stå och betala licenser istället och vi är fortfarande beroende av reservdelar till underhållet. Saab har velat ta på sig ansvaret för att även sköta förrådshållningen av Försvarsmaktens lager men detta har enligt Hagman inte ansetts ge ”pang för pengarna” och därför behållits inom Försvarsmaktens regi.
Värt att notera är att Saab även har sålt Gripen till Sydafrika och Brasilien som en direkt affär och inte genom Svenska staten. Hagman menar att i avseendet RM ger detta positiva skaleffekter eftersom det kan köpas in ett större antal RM vilket innebär att Saab blir en större kund hos underleverantörerna. Detta innebär även att priser kan pressas och att ett större antal UE finns i omlopp.
4.2.2 Reservdelar
Sahlin (Flygstaben) förklarar att UE och RD har olika flöden. RD är inte är uppföljda utan förbrukas ute hos kunderna, detta kan vara artiklar som o-ringar eller skruvar m.m. Det finns däremot ett mindre antal reparabla RD vilka skickas tillbaka i försörjningskedjan för någon typ av åtgärd. Detta kan till exempel vara ett filter som ska in på ultraljudstvätt på verkstad. Reparabla RD med ett underhållsbehov skickas direkt från filiallagret eller garnisonslagret till underhållsleverantören och går inte via centrallagret. RD beställs i systemet PRIO. Alla lager med materiel upplagt har minimum nivåer där ett underskridande av nivåerna automatiskt triggar en beställning i systemet PRIO, detta sker på filiallager och garnisonslager. För ej upplagda artiklar görs beställning manuellt i systemet. På centrallagret sätts minimum nivåerna utifrån leveranstider för materielen, beredskapskrav samt förbrukningen ute på garnisonslagren och filiallagren. När minimum nivåer nås köps mer RD in från leverantörerna, oftast Saab. På garnisonslager och filiallager är det upp till respektive förrådsansvarig att bedöma erforderlig lagernivå för verksamheten.
Filiallagren försörjs direkt från centrallagret men rent fysiskt kommer pallen med RD först till godsmottagningen på garnisonslagret där de inte behandlas utan bara tas emot och sedan körs ut i garnisonens försorg med en transport kallad tur-bilen.
Försörjningslösningen för exportländerna fungerar likadant till skillnad från att de inte har PRIO. De beställer istället i FENIX vilket genom integration med PRIO systemet ger en spegling av PRIO. När en pryl plockas ut i FENIX triggar det även ett uttag i PRIO. På det sättet delas reservdelstillgången även med exportländerna vilka tillsammans står för cirka 30 % av totala flygplansflottan.
Försörjningen av RD beskrivs av Berg (Flygstaben) som ”ett hyggligt flöde, allting går i PRIO och det flyter på och är ett fungerande system”. Det finns dock problem, ofta kopplat till dålig masterdata8. Med dålig masterdata kan det bli problem att veta från vilken tillverkare reservdelarna ska köpas in. Skulle Försvarsmakten köpa in från fel tillverkare kan det påverka
21 luftvärdighetsintyget på Gripensystemet. Det händer även att leverantörer går i konkurs och då får Försvarsmakten kontakta designsidan för att få specifikationerna och sedan lägga ett uppdrag till FMV att hitta en ny leverantör som fyller kraven för reservdelen.
Vid manuell beställning läggs en prioriteringsordning 1-5 av beställaren. En prio-etta är brådskande/akut och plockas två gånger per dygn i Arboga medan en automatpåfyllnad i förråd har låg prioritet. Systemet bryr sig inte om vem som får prylarna. Är det brist och samma prioritet på avropen går det till den som tryckt först på knappen. Då kan det vara så att det står tre flygplan på marken på grund av akut brist och de som fick prylarna bara beställde för ett kommande förväntat underhåll.
Reservdelsförsörjningen beskrivs som baktung och centraliserad med lagernivåer anpassade för fredsproduktion. Det har gjorts punktinsatser för att bättre klara störningar i systemet. Vid migreringen till PRIO för några år sen uppstod problem med försörjningen vilket nu har lett till att större volymer har lagts upp på centrallagret. Mycket är centraliserat men utvecklingen är på väg åt andra hållet.
4.2.3 Utbytesenheter
UE ägs av CAMO9, de bedömer hur mycket varje brukare behöver ha ut för att klara sin drift
och sitt underhåll. Grundtilldelningen baseras både på flygtimmar, förväntat felutfall och leveranstider till förråden. Ett isolerat förband i utlandet har i regel en högre tilldelning än förband i Sverige. I Sverige är det enklare att få tag i UE från centrallagret och andra förband, man klarar sig med färre enheter för att få ut samma effekt. Sen fördelas de ut beroende på hur mycket som finns. Ligger de efter på Saab då blir det färre UE ute på förband. Berg menar att UE är problematisk för att det är en helt annan prislapp än RD, ”UE är inte gratis!” Att bygga upp den buffert som kanske skulle behövas det är helt enkelt inte görligt. Där får man istället titta på genomloppstiderna från det att Saab får in UE till dess de påbörjar reparation. Idag kan de vänta till slutet på tidsfristen för att slamma ihop fler apparater. Hagman menar att det inte är någon onödig luft i genomloppstiderna för respektive apparat. Det kan även vara positivt att kunna omfördela resurser hos industrin från ett reparationsbehov till ett annat mer kritiskt behov av någon specifik UE där brist eller reparationskö uppkommit.
Utbytesenheter har ett mer manuellt flöde. Beställningarna från flygunderhållskompanier eller flygverkstäder görs manuellt eftersom de måste gå in i konfigurationen för respektive flygplan för att se vilka UE som passar just det flygplanet. Beställningen går till Flygsystemsektionen på respektive förband vilka gör avrop på UE. Om UE inte finns ute på garnisonlagret går beställningen in till centrala UE beredare i Arboga som sitter på hela UE batchen där de prioriterar utifrån en prioriteringslista där även poolingen ingår. Beställningen görs i systemet FENIX.
Distribution av UE följer samma kedja som RD, från centrallager till garnisonslager och vidare till filiallager. Trasig UE skickas åter till centrallagret vilket skickar den vidare till underhållsleverantören.
4.2.4 Transporter
Transporter från internationella leverantörer går med vanliga kommersiella transportmedel så länge det inte rör sig om hemliga materiel. Transporter av RM inom Sverige sker genom upphandling av civila speditörer. Hemliga transporter går däremot i skyddade transporter via FMLOG. Där rör det sig också om andra transporttider. Berg vill minnas att för civila speditörer säger avtalet att det får ta 72 timmar från centrallagret upp till F21. ”Men centrallagret är i
Arboga! Köper jag ett kylskåp på Elektroskandia före kl. 14 från Örebro står det på kajen kl. 7
22
på morgonen”. Avtalet med speditörer kan man helt klart se över men det är en kostnadsfråga
också. När väl transporten nått garnisonen ansvarar de för fortsatt distribution inom garnisonen.
Bild 3. Översikt av Försörjningsflödet för UE, RD och reparabel RD (Skapad av författaren).
4.2.5 Konkurrensutsättning
Enligt flera av informanterna är konkurrensutsättningen inom Gripenssystemet minimal. Berg konstaterar ironiskt att ”Det finns ju inte så många leverantörer av JAS 39, det är inte så
konkurrensutsatt!”. För att följa regelverken med Luftvärdighetsintyg knyts Försvarsmakten i
all väsentlighet till en och samma leverantör av RM.
4.2.6 Försörjningen i konflikt och krig
För att uppnå avskräckning och tröskelförmåga krävs enligt Dalsjö (FOI) att vi kan nå motståndaren där det gör ont. Det är inte ens säkert att Ryssen kommer hit. Flottan är liten och rör sig inte så snabbt så han menar att det nog bara är Flygvapnet som har den förmågan. ”För
kunna fylla den rollen krävs att Flygvapnet överlever ett första slag. Det får inte vara brinnande kolfiber på Kallinge, Såtenäs och Kallax krigets första morgon!”. Dalsjö menar att vi borde
tänka spridning i ett större perspektiv. Norden istället för Sverige. Ett flygvapen är ett system av system och problemet enligt Dalsjö är att i brist på pengar har vi bara haft råd att köpa flygplan ”man har toksparat in på baser, bastjänst och STRIL10, vi är nere på ”bare bones i alla funktionerna”. För att klara av att försörja denna spridning behövs förmågor att snabbt
kunna flytta viktiga resurser till Gripensystemet, till exempel med transportflyg.
Försörjningen av RM bygger på att vi så långt det är möjligt ska förlita oss på civila resurser. När det inte längre fungerar blir det jobbigare. Dalsjö menar att en lågintensiv konflikt troligen inte kommer att påverka kommunikationerna i någon stor utsträckning men att priser skulle gå upp. ”Vi skulle se störningar i systemet… om det inte skjuts eller om det skjuts i en väldigt liten
skala skulle det nog inte bli några stora effekter”. Enligt Berg handlar de logistikkoncept som
är framtagna i Sverige om ett ”push”-förfarande där resurser ”trycks” fram från bakre nivå. I ett push förfarande behövs resurserna på en ganska hög nivå, nu läggs de istället på en låg nivå och då blir det istället ett ”pull”-förfarande där resurserna dras från främre nivå. Berg menar att
