E
E
X
X
P
P
E
E
D
D
I
I
T
T
I
I
O
O
N
N
Ä
Ä
R
R
S
S
A
A
M
M
B
B
A
A
N
N
D
D
S
S
F
F
Ö
Ö
R
R
M
M
Å
Å
G
G
A
A
‐ Framtidens krav på försvarsmaktens samband?
B‐uppsats av Mikael Hjälle
Elev vid CD & E‐kursen 2008/2009
Inlämnad 2009‐06‐02
Handledare: Arne Norlander, Tekn. Dr
Sammanfattning
Under 2008 inleddes ett arbete med att utarbeta ett koncept för expeditionär operativ förmåga. Detta mynnade ut i ett analytiskt koncept som är början på ett långsiktigt arbete för att forma Försvarsmakten att möta framtidens krav i en alltmer komplex omvärld. Expeditionär förmåga är tankesättet som ska få oss att bli mer framgångsrika i dels vårt deltagande i internationella insatser världen över men också i vår beredskap på hemmafronten. Innan och parallellt med detta arbete deltog Sverige i flera insatser styrkans karaktär kan liknas vid en expeditionär styrka. Konceptutvecklingen av det analytiska konceptet fortskrider och kommer att pågå under flera år framåt. Sverige kommer att sätta upp och delta i expeditionära styrkor vare sig landet förbereder sig för det eller inte. Denna uppsats bryter ner det analytiska konceptet till vilket samband som krävs till och från en expeditionär styrka, tar avstamp i de erfarenheter som finns från genomförda expeditionära insatser och diskuterar vilken expeditionär sambandsförmåga Sverige har idag och vad som bör utvecklas i framtiden.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
Sammanfattning ...2 Innehållsförteckning ...4 1. Inledning...6 1.1 Bakgrund ... 6 1.2 Område ... 6 1.3 Problem... 8 1.4 Kunskapsläge ... 8 1.5 Syfte ... 8 1.6 Frågeställningar ... 9 1.7 Avgränsningar ... 9 2. Metodbeskrivning ...11 3. Erfarenheter...14 3.1. Den svenska flygplatsenheten i Kongo 2003 (FK01)... 14 3.2. Marinens insats i Libanon 2006‐2007 (ML01, ML02)... 16 3.3. Insatsen i Tchad 2008‐2009 (TD01, TD01F)... 18 3.4. Tabell 1. Förutsättningar för insatserna ... 20 4. Olika kommunikationssätt...22 4.1 High Frequency (HF) ... 22 4.2 Satellit... 23 4.3 Tråd ... 23 5. Analys och slutsatser ...25 5.1 Slutsatser kring erfarenheter ... 25 5.2 Slutsatser kring kommunikationssätt... 28 5.3 Generell diskussion av expeditionär och icke‐expeditionär ... 29 6. Resultat ...32 6.1 Vad är expeditionär sambandsförmåga?... 32 6.2 Vilka krav på kommunikation måste uppfyllas?... 33 6.3 Vilka sätt att kommunicera bör man satsa på för att uppnå detta?... 33 7. Avslutning ...35 7.1 Säkerhet och generalitet i svaren ... 35 7.2 Metodlärdomar ... 36 7.3 Fortsatt arbete... 38 8. Referenser ...40 8.1 Tryckta källor... 40 8.2 Elektroniska källor ... 41 8.3 Bild och tabellförteckning ... 41 Bilaga A. Scenariobeskrivning...41 Bilaga B. Definitioner och förkortningar...49 Bilaga C. Abstract ...521. Inledning
1.1 Bakgrund Under hösten 2008 påbörjades ett projekt med att utarbeta ett koncept för expeditionär förmåga. Detta projekt pågår parallellt med en studie som härstammar ur den svenska perspektivplanen. Syftet med konceptarbetet är att ta fram ett analytiskt koncept som startgrop för ett långsiktigt arbete med att omforma hela försvarsmakten till att bli expeditionär. Samtidigt har Sverige deltagit i insatser under de senaste åren där karaktären har varit liknande det som kännetecknar en expeditionär insats. En stor utmaning i detta är sambandet till och från styrkan, och lösningen på detta har varierat mellan styrkor och beroende på tillgång av materiel och personal. I skrivande stund är ytterligare en styrka i en liknande situation på väg att sättas in och det kommer troligtvis bli fler insatser av detta slag. 1.2 Område Denna uppsats faller till största delen inom ramen för militärteori men behandlar även i viss mån militärteknik och konceptutveckling.1.3 Problem Problemet handlar om att identifiera vilken sambandsförmåga Försvarsmakten måste ha för att klara av att lösa sambandet till och från en expeditionär styrka som sätts in i en insats någonstans i världen. 1.4 Kunskapsläge Det finns ett analytiskt koncept för expeditionär förmåga som har många svar i ämnet, men det är först och främst på militärstrategisk nivå och går inte ner i detaljer rörande specifika förmågor. Det finns också många erfarenheter från de insatser som genomförts, bland annat FK01, ML01‐02 och TD01‐01F1 där problemen i ämnet uppmärksammas på taktisk nivå. 1.5 Syfte Huvudsyftet med denna uppsats är att diskutera begreppet expeditionär sambandsförmåga med hjälp av historiska data, scenarion och tekniska möjligheter. Uppsatsen syftar också till att kunna användas i det större arbetet som pågår just nu med expeditionär förmåga. Målet är att komma fram till vilka krav som måste uppfyllas för att kunna lösa sambandet till och från en expeditionär styrka och definiera vad expeditionär sambandsförmåga innebär.
1.6 Frågeställningar • Vad är expeditionär sambandsförmåga? • Vilka krav på kommunikation måste uppfyllas för att klara av sambandet till och från en expeditionär styrka som sätts in oavsett förutsättningar och plats i världen? • Vilka sätt att kommunicera bör man satsa på för att uppnå detta? 1.7 Avgränsningar Denna uppsats fokuserar på sambandet mellan hemlandet och styrkan, och inte på sambandet inom styrkan. Därför kommer interoperabilitet och hur man ska lösa kommunikationen i en koalitionsstyrka inte att beröras. Strukturen på bilagorna frångår av formalia dikterat radavstånd. Detta har gjorts avsiktligt för att göra dem mer lättöverskådliga och lätta att hitta i.
2. Metodbeskrivning
Denna uppsats är en litteraturstudie, där grunden ligger i det analytiska koncept som tagits fram i Försvarsmakten rörande expeditionär förmåga. I konceptet beskrivs expeditionär förmåga enligt följande definition; ”Förmågan att genomföra och stödja multinationella gemensamma expeditionära operationer globalt och i alla insatsmiljöer, med litet eller inget regionalt stöd och att vidmakthålla denna förmåga under en begränsad tid. Detta kräver styrkor som är insatsberedda, uthålliga och interoperabla, och med ett koordinerat logistikstöd.”2 Vidare beskrivs en expeditionär insatsstyrka på följande sätt; ”En uppdragsanpassad militär insatsstyrka som genomför en expeditionär operation med kort förberedelsetid och med hög initial effekt vid inträde i operationsområdet i syfte att nå ett specifikt mål.”3 Denna beskrivning är utgångspunkten för att finna en lösning på problemet. För att sätta detta i ett sammanhang har ett scenario arbetats fram. Detta scenario ska spegla en möjlig situation där en expeditionär svensk styrka sätts in. Scenariot är hämtat i grunden från det analytiska konceptet och de workshops där det har arbetats fram, men har därefter anpassats till denna uppsats. Det är utvecklat från ett av EU:s fem typfall, det som benämns Separation Of Parties by Force (SOPF).4 Scenariot återfinns i sin helhet under Bilaga A. Sammanfattningsvis är det en gammal konflikt i Afrika2 Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (2008) Sida 8 3 Ibid, Sida 9
mellan Kamerun och Nigeria som blossar upp på nytt och med ökad kraft. Flera starka aktörer i Afrika begär att FN ska agera, som i sin tur utser EU att sätta ihop en styrka för att separera de stridande parterna och skydda civilbefolkningen. Sverige bidrar med två korvetter, två skyttekompanier och ett nationellt stödelement (NSE). Parallellt med detta, har tre olika sätt att kommunicera till och från styrkan valts. Dessa är radiokommunikation av typen HF (High Frequency), satellitkommunikation och markbunden kommunikation. Dessa samt de erfarenheter som dragits från de senaste missioner som Sverige deltagit i där styrkan kan ha ansetts deltaga i en expeditionär operation kommer att vägas mot scenariot. De erfarenheter som kommer att beröras kommer från FK01 (Flygplatsenheten i Kongo), ML01‐02 (Marinens insats i Libanon) och TD01‐01F (Insatsen i Tchad). Dessa parametrar skall sedan ge en formulering av vad expeditionär sambandsförmåga är. Utifrån det kommer sedan krav som måste uppfyllas för att klara av detta och vilket sätt att kommunicera som bör satsas på diskuteras. Under analysen kommer begreppet icke‐expeditionär också att diskuteras på en mer generell nivå för att urskilja vad som är motsatsen till expeditionär och om det är ett motsatsförhållande.
3. Erfarenheter
3.1. Den svenska flygplatsenheten i Kongo 2003 (FK01) Bakgrund och sammanfattning av insatsen Regeringen beslutade att Försvarsmakten skulle delta i FN:s fredsoperation i Demokratiska Republiken Kongo (DRC) med en flygfältsenhet. Huvuduppgiften bestod i att bedriva flygplatsverksamhet vid befintlig flygplats i DRC. Insatsens budget är inte känd men personalramen var 90 personer.5 Sambandsfunktionen i FK01 bestod av tre personer.6 Erfarenheter FK017 Förbandet har haft tillgång till fast telefon, mobiltelefoni, satellittelefon, internet, e‐post, VHF‐radio och HF‐radio. Möjligheten att samverka med högre chef hemma i Sverige har funnits utan avbrott med hjälp av satellittelefon. Welfare har funnits under större delen av insatsen i form av telefoni och internet.5 Hansson, P. (2004) Bilaga 1, Kapitel 1 6 Ibid, Kapitel 6, Bilaga 3 sida 1
3.2. Marinens insats i Libanon 2006‐2007 (ML01, ML02) Bakgrund och sammanfattning av insatsen Israel gick in i södra Libanon 2006 efter beskjutning från Hizbollah. Efter förhandlingar från FN kunde eld upphör beordras och en styrka (vid sidan om den befintliga landstyrkan) sattes upp för att hindra vapensmuggling till Libanon sjövägen. Sverige bidrog med en korvett och ett nationellt stödelement (NSE) på land, vilket blev ML01. Insatsen budgeterades för 150 miljoner kr och personalramen var 70 personer. Det fanns en option på förlängning med rotation vilket resulterade i ML02. 8 Huvuduppgiften var patrullering av Libanons kust. Sambandsorganisationen i NSE ML01 bestod av fyra personer. I NSE ML02 blev det sex personer. Erfarenheter ML01 och ML029 Nationella och internationella system installerades ombord på fartygen för att underlätta missionen. Det nationella systemet var en civil satellitmottagare vilken medförde väldigt höga trafikkostnader men skapade möjlighet att använda e‐post och internet. Merparten av de internationella ledningssystemen som installerades kom aldrig att fungera operativt. Krav innan missionen startade missades och fick därför lösas under pågående insats vilket gjorde det svårare att lösa givna
8 Mobergh, O. (2007) Bilaga 1, Kapitel 1 9 Ibid, Sammanfattning av kapitel 2.5.6
uppgifter. Detta hade kunnat lösas med bättre kommunikation med blivande styrkechef och mer dialog med högre chef i Sverige. Sambandsfunktionen var underbemannad under ML01. Detta rättades till under ML02. Vidare var inte NSE utrustning ackrediterad för den verksamhet som kom att bedrivas på campen i Limassol. Den största påverkansfaktorn på sambandet var att fartygen och NSE inte hade tillgång till NATO‐krypto vilket skapade stora fördröjningar i trafiken. När förbandet (fartyg och NSE) tillfördes ett PC‐krypto skapades redundans i händelse av att HF‐sambandet inte skulle fungera. Det gav också möjlighet att skicka större filer krypterat via e‐post. Samarbetet med Marinens Radio, som mottog alla signaler och vidarebefordrade dem till insatsstaben och MTS, fungerade bra. Ett problem vid avveckling var att sambandscontainern som NSE arbetade inte fick plats i transportplanet det var tänkt att fraktas med. 3.3. Insatsen i Tchad 2008‐2009 (TD01, TD01F) Bakgrund och sammanfattning av insatsen I Tchad fanns problem med flyktingar i de östra delarna där flyktingläger som hyser närmare en halv miljon människor finns. Säkerhetsläget var också instabilt och flera milisgrupper agerade i dessa områden. FN beslutade att skicka trupp och EU utsågs som ansvarig och satte ihop styrkan inom dess medlemsländer. Sverige bidrog med ett amfibiekompani och ett NSE som blev TD01. Insatsens budget låg på 382 miljoner kronor och personalramen
var 200 personer. Beslut kom om en mindre förlängning som blev TD01F med en minskad personalram på totalt 125 personer. Deras huvudsakliga uppgift var bevakning av de båda Camperna i Abéché och N´Djamena. Antalet personer i sambandsorganisationen i NSE TD01 är inte känt.10 Erfarenheter TD01 och TD01F11 FM SATKOM fungerade mycket bra och upplevdes som stabil efter att den väl var uppkopplad. Avseende RA 1952 (HF) identifierades problem, vilket egentligen inte var kopplat till själva radion utan brister i utbildning och övning vilket lett till att förtroendet för systemet minskat. Kostnaden för nyttjande av satellit blev högre än förväntat på grund av att förbandet endast hade tillgång till en FM SATKOM men var grupperat på två ställen. Detta gjorde att man använde kommersiella satellitsystem i högre grad. Ett förslag som lades fram är att Försvarsmakten i framtiden har fältanpassade FM SATKOM‐terminaler för att möjliggöra utspridd gruppering. Styrkan blev under TD01F underbemannad vilket ledde till att kompetens för att driva systemen saknades på vissa förbandsplatser. Man identifierade att det behövs ett sambandsbefäl även på kompaninivå på grund av att dagens ledningssystem är komplicerade sambands‐, signalskydds‐, och infosystem integrerade i varandra. Mycket materiel som följde med ner till insatsområdet visade sig sedan vara trasig/obrukbar
10 Kärvin, M. (2008) Sammanfattning av Bilaga 1, kapitel 1 & 2
(t.ex. krypotapparater och skrivare) eller onödig/ofullständig sats (t.ex. Vertikal HF‐antenn, Högmast 25 meter). Det saknades t.ex. kabeldragningar mellan radioutrustning och antennfäste i fordon, det saknades antennfästen på tak till ledningscontainer. Det visade sig till och med att viss kryptomateriel inte var avprovad/ämnad för att fungera tillsammans med BGAN‐terminal (satellithopp). 3.4. Tabell 1. Förutsättningar för insatserna FK01 ML01 ML02 TD01 TD01F Budget 56 Mkr 93 Mkr 452 MKr Tid i området 12 mån 6 mån 6 mån 6 mån 2 mån Antal i styrkan 90 pers 70 pers 70‐80 pers 200 pers 125 pers
Sambandspersonal 3 4 6 Tillgängliga sambandsmedel Satellit, HF, VHF, internet, mobil Satellit, HF, tråd, mobil, internet Satellit, HF, tråd, mobil, internet Satellit, HF, internet Satellit, HF, internet Tabell 1 ger en överblick över några förutsättningar för de olika insatserna. Tabellen är ej komplett då viss information saknas eller inte framgår tydligt i slutrapporterna.
4. Olika kommunikationssätt
4.1 High Frequency (HF) HF är elektromagnetisk strålning med frekvenser mellan 3 och 30 MHz. Vågorna studsar, eller bryts av, i jonosfären och kan på så sätt nå långa räckvidder. Räckvidd och kvalitet på denna typ av kommunikation är väderberoende och tidsberoende. Vädret påverkar utbredningsförhållandena och tiden på dygnet påverkar jonosfärsskiktets sammansättning och därmed hur högt i jonosfären vågorna studsar, vilket avgör räckvidden. För att kunna välja rätt frekvenser krävs erfarenhet och kunskap om området man befinner sig i. HF fungerar dock inte överallt på jorden, dels på grund av geografiska förhållanden och dels på grund av störningar i atmosfären. Att använda HF kostar inget i form av trafikkostnader, däremot måste man ha tillstånd från landet man befinner sig i att använda HF. 4.2 Satellit Satellitkommunikation utnyttjar uppskjutna satelliter i omloppsbana runt jorden. Vissa satelliter roterar med samma hastighet som jorden, och då räcker det med 3‐4 satelliter för att få täckning över i stort sett hela jordens yta. Andra ligger närmre och kan med högre antal satelliter skapa en övergångsfri kommunikation. Olika satellitsystem har olika antal satelliter iomloppsbana. Satellitkommunikation påverkas av vädret, men är relativt stabilt i de flesta vädertyper. Beroende på vilken abonnemangsform som används kan det var mycket kostsamt att utnyttja de kommersiella satelliter som finns. 4.3 Tråd Med detta avses kommunikation via kablar i marken. Tråd är väderoberoende, men är beroende av infrastrukturen i länderna kablarna passerar och att det finns ett avtal med myndigheter och teleleverantörer i landet man befinner sig i. Olika länder har olika priser för samtalskostnader, men det är generellt sett dyrt. Stabiliteten i telefonkablar och ledningar är också svårt att veta på förhand.
5. Analys och slutsatser
5.1 Slutsatser kring erfarenheter Underlag om missionsområde och sambandsförberedelser är viktiga för sambandet i vilken militär verksamhet som helst, men inför flera av undersökta insatser påvisar att detta varit bristfälligt. Inför FK01 skulle en rekognoseringsresa göras men den ställdes in.12 Inför ML01 fanns inledningsvis ingen sambandsfunktion på MTS vilket gjorde att en grundlig sambands‐ och ledningsplanering missades.13 Vid en så pass omfattande insats som i scenariot är det av största vikt att man genomför någon form av rekognosering och görs ingen sambands‐ och ledningsplanering är det troligt att sambandet äventyras. Under ML02 identifierades ett allvarligt problem när hemtransport skulle ske, då sambandscontainern inte fick plats i transportflygplanet.14 När en expeditionär insats ska sättas in är det av stor vikt att materielen är transportbar. Det går självklart inte att förutsätta samtliga lastvarianter som kan uppstå, men någon form av enhetlighet med de vanligaste lastförutsättningarna är ett måste.12 Hansson, P. (2004) Bilaga 1, Kapitel 6, Bilaga 3 sida 1 13 Mobergh, O. (2007) Bilaga 1, Kapitel 2.5.6.1
Flera av slutrapporterna visar att sambandsfunktionen var underbemannad, dels rent personellt men också på grund av sambandssystemens komplexitet. Uttrycket ”I krig fungerar bara det enkla” är kanske inte tillämpningsbart i sambandssystem, men klart är att man måste välja vägskäl i denna fråga. Antingen måste man lägga mer energi på utbildning och se till att de som tas ut har kompetens på de system som ingår i styrkan, eller får man ha enklare, användarvänligare system. I scenariot kommer NSE att stödja både en sjödel och en markdel, då måste man antingen se till att enheterna har samma typ av sambandsutrustning eller att personal på NSE har utbildning på båda. När en sambandsfunktion i en expeditionär insats ska byggas upp är det viktigt att materielen som ska ingå är komplett och fungerande. Under TD01 plockades materiel som inte var komplett samt en del materiel som var trasig upp ur packningen på plats i operationsområdet.15 Under Marinens insats i Libanon kom inte all materiel på plats förrän efter rotation till ML02. FK01 rapporterar att den sambandsmateriel man tagit ut för insatsen inte var tänkt att användas på det sätt det kom att utnyttjas.16 Det finns säkert många anledningar till att sambandet under dessa insatser fungerade trots dessa vitala fel, men framtiden kommer troligtvis ställa ännu högre krav och sambandsmaterielen måste fungera och vara ändamålsenlig.
15 Kärvin, M. (2008) Bilaga 2, Sida 32
5.2 Slutsatser kring kommunikationssätt Tabell 2. Jämförelse av kommunikationssätt17 HF Satellit Tråd Beroende av tredje part + ‐ ‐ ‐ Räckvidd + ++ ‐ Samtalskostnad ++ ‐ ‐ ‐ Storlek på utrustning + ++ ‐ Täckning + ++ ‐ Utbildning ‐ ++ Väderkänslighet ‐ ‐ + ++ Tabellen visar en uppskattad värdering byggd på erfarenhet av de olika kommunikationssätten hos författaren. Det är en grov generalisering, vilket betyder att det kan finnas exempel på utrustning som går emot resultatet här. De parametrar som har valts är de som anses relevanta för scenariot. Det man direkt kan säga är att HF och satellit är att föredra i första hand. Det är svårt att veta hur bra trådkommunikationen är i landet där man kommer att gruppera och tillgången till nät där campen sätts upp är osäker. HF har många plus men frågan är hur stabil kontakten mellan Angola och Sverige blir, framförallt under gryning och skymning då skikten i jonosfären förändras som mest. Satellit löser många av de problem som kan uppstå med tråd eller HF, men det kostar mycket och man är bunden till kommersiella leverantörer. Trots det är satellit det som borde vara huvudsambandsmedel i detta scenario för sambandet till och från styrkan.
5.3 Generell diskussion av expeditionär och icke‐expeditionär
”En uppdragsanpassad militär insatsstyrka som genomför en expeditionär operation med kort förberedelsetid och med hög initial effekt vid inträde i operationsområdet i syfte att nå ett specifikt mål.”18 Läser man definitionen av expeditionär insatsstyrka ovan får man ganska snabbt en uppfattning om vad en icke‐expeditionär insatsstyrka är. Det börjar redan under uppbyggnaden av nationens försvarsmakt. Att ha officerare och soldater i organisationen som är redo att åka ut med kort varsel är en förutsättning. Motsatsen blir alltså en försvarsmakt där inställningen och fokus är ensidigt territoriellt försvar i syfte att avvärja en invasion. Vad gäller materielen är det viktigt att den är insatsklar och komplett. En erfarenhet från bl.a. ML01 var att det uppstod kompletteringsbehov av utrustning under pågående insats eftersom viss materiel inte fanns och viss inte fungerade som den skulle, samt att den inte var anpassad efter rådande förhållanden.19 En del i definitionen är att ha hög initial effekt vid inträde i operationsområdet. En slutsats är då att en styrka som har materiel som inte är avsedd för det man vill göra och dessutom inte fungerar som tänkt, inte kan betraktas som expeditionär.
18 Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (2008) Sida 9 19 Mobergh, O. (2007) Bilaga 1, Kapitel 2.3 och kapitel 2.5.6.1
När det gäller förberedelsetid har samtliga tre valda insatser haft en ganska lång tid att förbereda sig. Både ML01 och TD01 blev uppsatta av förband i beredskap (IKS respektive IAS) när förberedelserna drog igång. En insats av scenariots karaktär är större och mer resurskrävande. En slutsats är att om det inte finns en styrka i beredskap över tiden, kommer förberedelsetiden att bli ännu längre. Personalen som rekryteras måste ha rätt utbildning för sin befattning. Dessutom måste utbildning för förband som ska sättas in finnas tillgänglig över tiden. Slutrapporten från Marinens insats i Libanon föreslår att förändra grundutbildningen av soldater och att man ska lägga till utbildningar under beredskapstid för att säkerställa detta.20 Slutrapporten från insatsen i Tchad menar att utbildningen löstes endast tack vare central hjälp, vilket inte alltid är möjligt. Därför måste utbildning kunna ske lokalt på utbildningsplattformarna i Försvarsmakten.21 Det är alltså icke‐expeditionärt att inte kunna rekrytera personal med rätt kompetens och att inte ha möjlighet till att tillgodose snabbt uppdykande utbildningsbehov. Sammanfattningsvis kännetecknas alltså motsatsen till expeditionär av lång förberedelsetid och svårighet att sätta ihop interoperabla förband med rätt och funktionsduglig utrustning. Dessutom är det osäkert om personalen har den rätta utbildningen samt att det inte är säkert att de är intresserade av att jobba långt hemifrån.
20 Mobergh, O. (2007) Bilaga 1, Sida 6 21 Kärvin, M. (2008) Bilaga 2, Sida 5
6. Resultat
6.1 Vad är expeditionär sambandsförmåga? Expeditionär sambandsförmåga är att kunna sätta in en insats varsomhelst i världen och ha god kommunikation med högre chef i hemlandet från första dagen styrkan sätter fot i missionsområdet. Att ha förmågan att kommunicera inom en styrka anses inte i detta fall som expeditionärt, eftersom den förmågan fungerar på liknande sätt oberoende av avståndet till hemlandet. 6.2 Vilka krav på kommunikation måste uppfyllas för att klara av sambandet till och från en expeditionär styrka som sätts in oavsett förutsättningar och plats i världen? • Förberedelserna måste vara grundliga och planer för sambandet och ledningen måste finnas innan transport till missionsområdet. • Det kommunikationssätt som används måste täcka samtliga delar av världen där styrkan kan sättas in, i Sveriges fall måste det i så fall vara världstäckande. • Sambandsmaterielen måste vara transporterbar i tillgängliga transporter, vare sig man har tillgång till militära transportflyg, civila transportflyg eller fartyg. • Beroende på karaktär och typ av insats måste materielen kunna dimensioneras så att den passar både rent fysiskt men också med rätt prestanda.6.3 Vilka sätt att kommunicera bör man satsa på för att uppnå detta? Analysen pekar mot att satellit är det mest lämpliga alternativet för insatsen i scenariot, men det är inte något som kan generaliseras för samtliga insatser. I framtiden bör man därför utveckla och ta fram materiel som kan utnyttjas oberoende vilket kommunikationssätt som finns tillgängligt där man är. Något förenklat kan det beskrivas som en sambandsutrustning där användargränssnitt, kraftpaket och form är samma, men beroende av vilken antenn eller kabel som sätts in utnyttjas det kommunikationssätt som kommer från den.
7. Avslutning
7.1 Säkerhet och generalitet i svaren De erfarenheter som tas upp är relevanta och utgör verklig data från det närmaste expeditionär verksamhet Sverige har varit. Det som kan diskuteras är hur slutrapporterna sammanställts och vilken kompetens de som skrev dem hade. Det finns en risk med sammanställda erfarenhetsrapporter att det blir dels alltför mycket personliga uppfattningar och dels att viktig data stryks för att korta ner det färdiga dokumentet. Dock så pekar flera av slutrapporterna på liknande saker även om det tas upp i lite olika kontext. Svaren under 6.1 och 6.2 baseras främst på dessa erfarenheter och kan därför anses säkra och ha god generalitet. Den jämförelse som görs av kommunikationssätten är gjord och baserad främst på författarens egna erfarenheter, vilket måste ses som en personlig uppfattning. Detta ämne är mycket brett och det finns mycket information om de olika sambandssätten, däremot finns det inte så mycket jämförande forskning inom ämnet. De flesta företag som sysslar med kommunikation inriktar sig troligtvis på ett sätt att kommunicera vilket inte är så konstigt då materielen är mycket dyr. Svaret under 6.3 kan inte ses som säkert och inte heller särskilt generaliserbart. Det är mer att betrakta som ett inlägg i debatten.7.2 Metodlärdomar Det scenario som tas upp i uppsatsen har genomarbetats noggrant och stor fokus lades på att få det detaljerat och relevant. Det har däremot inte gett så mycket för uppsatsens slutsatser som förutspåddes. Det som gav mest var ganska tydligt från början; insatsens komplexitet och svårigheten med avståndet till operationsområdet. Därför är en lärdom att om ett scenario ska tas med, är det viktigt att komma underfund med vad som är relevant i det innan arbetet med det på djupet inleds. Annars finns risken att man lägger ner arbete som sen inte bär frukt i det fortsatta arbetet och då blir det svårare att ta med scenariot utan att det blir krystat. Slutrapporterna har varit en bra källa till erfarenheter från insatser, men de gav trots allt bara en försmak av allt som personerna på plats varit med om. Hade detta arbete gjorts om, hade intervjuer eller enkäter till deltagande personer i sambandsorganisationen genomförts för att få en djupare kunskap om det delområdet. Det är dock viktigt att ta med historiska erfarenheter vid utveckling av nya koncept och idéer. I den nya CD&E‐handboken tas det upp som militärhistorisk medvetenhet och man menar att ett nytt koncept utan förankring i militära erfarenheter riskerar att förlora sin trovärdighet.22 Så är nog fallet, men det innebär också en stor
utmaning att skapa en vetenskapligt trovärdig grund från människors erfarenheter. 7.3 Fortsatt arbete På FMKE pågår arbete med att utveckla scenariot som använts och det är nog bra om det utvecklas och fördjupas så att de som behöver ett relevant scenario kan plocka ut deras del i en insats och få de parametrar de behöver utan att skapa ett delscenario. Då kan arbeten jämföras och synergieffekt kan uppnås på ett annat sätt. Det som tas upp under 6.2 är något där en fördjupning kan vara intressant. En noggrann studie i sambandet till och från insatserna som varit är något som borde göras, där man på ett kvalitativt sätt kan jämföra de olika insatserna och genomföra experiment på kommunikationssätt för att nå ett säkrare och mer generellt svar än i denna uppsats. Ett tredje och sista framtida arbetsområde är att skapa en metod för att ta om hand erfarenheter och föra in dem i utvecklingsarbetet. Detta är något som idag inte är friktionsfritt, då slutrapporter och erfarenhetsarbete sköts centralt på HKV eller lokalt på stridsskolorna, medan huvuddelen av utvecklingsarbetet hanteras centralt men utförs i Enköping.
8. Referenser
8.1 Tryckta källor Ekenstierna, S., Haugen, K., Norlander, A. (2009) Metodhandbok CD&E Version 0.95 Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (2008) Expeditionär förmåga, (Analytiskt koncept) Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (red.) (2009) Rapport efter genomfört arbetspaket 1:1 avseende Huvudstudie ʺExpeditionär operativ förmåga (HKV Beteckning 21 000:56772) Hansson, P. (red.) (2004) Slutrapport FK01 (HKV Beteckning 09 500:61512) Kärvin, M. (red.) (2008) MTS slutrapport TD 01 & TD 01F (HKV Beteckning 01 800.900989 Mobergh, O. (red.) (2007) MTS Slutrapport ML (HKV Beteckning 800.76638) 8.2 Elektroniska källorLandguiden: www.landguiden.se acc 2009‐04‐08 8.3 Bild och tabellförteckning Bild 1 – Hämtad ifrån Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (red.) (2009) Rapport efter genomfört arbetspaket 1:1 avseende Huvudstudie ʺExpeditionär operativ förmåga (HKV Beteckning 21 000:56772) Underbilaga 3.2 (PowerPoint‐presentation) Tabell 1 – Sammanställning av erfarenheter, sida 13 Tabell 2 – Sammanställning av kommunikationssätt, sida 18
Bilaga A. Scenariobeskrivning
Faktisk bakgrund: Motsättningar på den oljerika Bakassihalvön och kring Tchadsjön leder till väpnad konflikt mellan Nigeria och Kamerun. EU och dess medlemsländer skall hantera konflikten. Relationen med grannländerna är övervägande god, men en gammal gränskonflikt med Kamerun ledde under 1990‐talet vid flera tillfällen till militära sammanstötningar. Konflikten rörde havsgränsen mellan länderna och ett område nära Tchadsjön, men framför allt handlade tvisten om den lilla mangrovetäckta Bakassihalvön i Guineabukten, där det troligen finns stora oljefyndigheter. Majoriteten av halvöns upp till 300 000 invånare var fiskarfamiljer som betraktade sig som nigerianer. Internationella domstolen i Haag avgjorde 2002 frågan om Bakassihalvön, i huvudsak till Kameruns fördel. Nigeria genomdrev fortsatta förhandlingar under internationell medling men drog i augusti 2006 tillbaka sina trupper från halvön. Dessförinnan hade landet återlämnat 33 gränsbyar nära Tchadsjön till Kamerun. I november 2007 dödades ett tjugotal kamerunska soldater på Bakassihalvön av män i nigerianska militäruniformer. Nigeriansk militär lade skulden på rebeller från det angränsande Nigerdeltat. Samma månad olagligförklarade Nigerias senat överlämnandet av Bakassi. Nya komplikationer följde senare, som ett domslut mot överlämnandet i Nigerias högsta domstol och våldsdåd från obskyra grupper på Bakassihalvön. Den 14 augusti 2008 överlämnade dock Nigeria slutgiltigt Bakassihalvön till Kamerun.23 23www.landguiden.se acc 2009-04-08Simulerad utveckling24 Efter ett torrt år där Tchadsjöns på gränsen till obefintliga vattentillstånd nu försvunnit helt börjar nigerianer emigrera och bosätta sig i norra Kamerun. Samtidigt blir det oroligt på Bakassihalvön där stora mängder nigerianer flyr norrut för att undvika trakasserier från kamerunsk militär som har blivit alltmer härdhänt under året. Nigeria går in i norra Kamerun för att hjälpa sin befolkning och Kamerun förflyttar sina militära styrkor norrut för att skydda sin befolkning samt stoppa Nigerias kränkning av gränsen. Situationen blir alltmer kritisk och flera tunga afrikanska aktörer begär att FN ingriper och separerar de stridande parterna. Varken Kamerun, Nigeria eller de flesta närliggande stater vill dock ha FN‐trupp i området och vägrar upplåta land till en FN‐ styrka. Av närliggande länder är endast Angola villigt upplåta territorium (militärt strategiskt basområde) för FN insatsen. Efter mandat från FN beslutar EU och dess medlemsstater att mildra konsekvenserna av konflikten, dvs separera parterna, skapa vapenvila och försvara icke‐kombattanter i området). Insatsen genomförs inom ramen för EU utan militärt stöd från USA. Internationella hjälporganisationer är verksamma i området. Dessa bidrar bl.a. till att förbättra den humanitära situationen i konfliktområdet. Momendum of Understanding avseende HNS är upprättat med Angola under hela operationen. Kamerun och Nigeria motsätter sig närvaro av EU stridskrafter på Bakassihalvön. EU‐insatsen skall • Minimera förlusterna hos parterna • Tillse att folkrätten efterlevs i konfliktzonen • Efter re‐deployering återställa de byggnader m.m. som EU‐ styrkorna har använt till ursprungligt skick eller bättre. 24
Den simulerade utvecklingen är en blandning av Underbilaga 3.2 till AP 1:1 till HKV skrivelse:21 000:56772 och egna antaganden för att scenariot ska passa denna uppsats.
EU‐insatsen skall inte • Förstöra infrastruktur som folkförsörjningen är beroende av • Nyttja omkringliggande territorier utan samverkan med berörda länder. Politisk‐strategiska slutmål. • Fred upprätthålls mellan Nigeria och Kamerun. • Säkerhetsläget på Bakassihalvön stabiliseras • Förbindelserna mellan staterna i regionen har normaliserats • Befolkningen i området inte längre utsätts för övergrepp • De ekonomiska flödena till och från området säkerställs Militärstrategiska slutmål • De väpnade styrkorna i Nigeria och Kamerun har genomfört demobilisering samt återgått till fredsverksamhet. • De irreguljära styrkor som eventuellt finns i området har avväpnats och upplösts. • Den säkerhetspolitiska situationen i området är så stabil att EU‐styrkor ej längre behövs. Militärstrategiska mål: • Separera de stridande parterna • Utveckla säkerhetsstrukturer nödvändiga för att upprätthålla säkerheten mellan parterna utan stöd av EU‐styrkor. • Skapa en stabil och säker omgivning för civilbefolkningen, infrastruktur och stödorganisationer i konfliktområdet som upprätthålls av respektive lands säkerhetsstrukturer och utan stöd av EU‐styrkor. EU‐styrkan Lead nation är Frankrike som står för huvuddelen av styrkans bemanning. Övriga länder som deltar är Sverige, Irland, Finland och Italien. Sverige bistår med två korvetter och två skyttekompanier. Till detta kommer ett nationellt stödelement (NSE) som är till för nationens egna ledning av styrkan och logistik. Stödelementet kommer att vara placerat i Angola i anslutning till den upprättade EU‐basen där.
Bild 1. Karta med operationsområde25
Bilaga B. Definitioner och förkortningar
Analytiskt koncept Ett analytiskt koncept generas som en initial reaktion på förändringar i policy, framtida trender och innovativt tänkande och utgör en bas för fortsatt utveckling. Tidshorisonten för ett analytiskt koncept är cirka 15‐20 år.26 BGAN Mindre satellitterminal med en handburen antenn. Expeditionär förmåga Förmågan att genomföra och stödja multinationella gemensamma expeditionära operationer globalt och i alla insatsmiljöer, med litet eller inget regionalt stöd och att vidmakthålla denna förmåga under en begränsad tid. Detta kräver styrkor som är insatsberedda, uthålliga och interoperabla, och med ett koordinerat logistikstöd.27 FK01 Den svenska flygplatsenheten i Kongo 2003 FM SATKOM (Försvarsmaktens Satellitkommunikation) Detta är Försvarsmaktens egenutvecklade satellitsystem som används för tjänstekommunikation och welfare. HF (High Frequency) HF är elektromagnetisk strålning med frekvenser mellan 3 och 30 MHz. Vågorna studsar, eller bryts av, i jonosfären och kan på så sätt nå långa räckvidder. HKV (Högkvarteret) Försvarsmaktens ledande organ som leder och inriktar verksamheten i Försvarsmakten. IAS (Internationella Amfibiestyrkan)26 Ekenstierna, S., Haugen, K., Norlander, A. (2009) Sida 15 27 Flygelholm, S., Hansson, L.A., Norlander, A. (2008) Sida 8
Detta är ett av Marinens beredskapsförband och består av ett amfibiekompani med tillhörande stöddelar. IKS (Internationella Korvettstyrkan) Detta är ett av Marinens beredskapsförband och består av två korvetter och ett stödfartyg. Sätts ihop på årlig basis. ML01/ML02 Marinens insats i Libanon 2006/2007 Marinens Radio Den sambandscentral som stödjer Marinens samband gentemot insatsstaben. MTS (Marinens Taktiska Stab) Den operativa stab på Högkvarteret som leder Marinens verksamhet, i Sverige och i insatser. NSE (National Support Element) Ett stödelement som leds av den egna nationen med syfte att stödja och leda nationella enheter på plats vad gäller nationella delar, samt agera länk med hemmafronten. Satellit Satellitkommunikation utnyttjar uppskjutna satelliter i omloppsbana runt jorden. Signaler skickas via en satellit till en markstation eller till en annan satellit och sedan vidare. SOPF (Separation Of Parties by Force) En fredsframtvingande insats där syftet är att dela två stridande styrkor och få de matt upphöra med fientliga aktiviteter.28 TD01/TD01F Insatsen i Tchad 2008 Tråd Med detta avses kommunikation via kablar i marken.
