ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Våld mot barn. Hur framställs föräldrar i LVU-domar?
En kvalitativ diskursanalys av förvaltningsrättens LVU-domar som innehåller
uppgifter om våld mot barn
Författare: Sofie Arveroth & Angelica Levin Handledare: Ann-Britt Sand
Våld mot barn. Hur framställs föräldrar i LVU-domar? En kvalitativ diskursanalys av förvaltningsrättens LVU-domar som innehåller uppgifter om våld mot barn
ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Studiens syfte är att undersöka aktuella diskurser som framträder om föräldrar i 20 av förvaltningsrättens LVU-domar som innehåller uppgifter om våld mot barn. För att kunna studera hur sociala fenomen konstrueras används en socialkonstruktionistisk ansats. Studien är en kvalitativ dokumentstudie med utgångspunkt i Carol Bacchis “What’s the problem represented to be?” (WPR-ansats). Resultatet visar tre problemrepresentationer; våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet, föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet samt föräldrarnas psykiska ohälsa/psykiska funktionsnedsättning som förklaring till våldet. Resultatet visar att föreställningar och diskurser reproduceras och konstrueras i domarna, dessa handlar om vad våld är, kvinnor, kvinnors ansvar, båda föräldrarnas ansvar för skydd, barns behov av båda sina föräldrar, personer med psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning och mäns delaktighet i familjen. I domarna konstrueras mammor som ansvariga för våld och skydd oavsett vem som utövar våld, pappor som en del av ett föräldrapar samt personer med psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning som inkompetenta föräldrar. Det som lämnas oproblematiserat i domarna är; pappors våld mot mammor, våldsutövarens insikt i problematiken och förmåga att skydda barnen samt pappors våld och ansvar för barnen. Vi vill med denna studie synliggöra hur problem konstrueras i LVU-domar för att möjliggöra objektivitet i framtida bedömningar.
Violence against children. How are parents represented in CPU-verdicts? A qualitative discourse analysis of the care of young persons act verdicts, from the administrative court, that includes information about violence against children
Sofie Arveroth & Angelica Levin Örebro University,
School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work, Undergraduate Essay 15 credits,
Spring 2021
Abstract
The aim of the study is to examine discourses that appear about parents in 20 verdicts of the care of young persons act (CPU), from the administrative court, that contain information about violence. The study has a social constructionist approach in order to study constructions of social phenomena. The study is a qualitative document study which has been made with the support of Carol Bacchis “What’s the problem represented to be?” (WPR-approach). The result shows three problem representations; the violence/conflict as the main problem, the parents lack of insight and inability to protect the child and mental illness/disability as the explanation of the violence. Conceptions and discourses about what violence is, women, women’s responsibility, both parents’ responsibility, children’s need of both parents, people with mental illness/disability and men’s participation in the family are being reproduced and constructed in the verdicts. Mothers are constructed as responsible for the violence and protection, fathers as a part of parenthood and people with mental illness/mental disability as incapable parents. Father’s violence against mothers, the perpetrator's insight and ability to protect the children and fathers violence and responsibility is left unproblematic in the verdicts. With this study, we want to emphasize how problems are constructed in the verdicts to enable objectivity in future judgements.
Förord
Vi vill börja med att tacka vår fantastiska handledare Ann-Britt Sand som peppat och stöttat oss under hela uppsatsprocessen. Tack för din värdefulla feedback och ditt stora engagemang, det hade inte gått utan dig! Vi vill även rikta ett tack till varandra för ett fint samarbete, stöttning i med- och motgångar och fina fikastunder. Till sist vill vi tacka våra nära och kära som haft tålamod med våra humörsvängningar under denna period!
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1. Problemformulering 2
1.2. Syfte och frågeställningar 2
2. Bakgrund och begrepp 2
2.1. LVU-lagstiftning 2
2.2. Våld 3
3. Tidigare forskning 3
3.1. Litteratursökning 4
3.2. Män och kvinnor som utsätter sina barn för våld eller brister i omsorgen 4 3.3. Diskursen om barns behov av båda sina föräldrar och föräldrars rätt till sina barn 5 3.4. Diskursen om mammans ansvar oavsett vem som utövar våld och sexuella övergrepp 6
3.5. Diskursen om den närvarande moderna pappan 7
3.6. Motivering till denna studie 8
4. Teoretiska utgångspunkter 8
4.1. Socialkonstruktionism 8
4.2. “What’s the problem represented to be” som teoretisk utgångspunkt 9
4.3. Genusteori 10
5. Metod 12
5.1. Datainsamlingsmetod och urval 12
5.2. “What’s the problem represented to be” som dataanalysmetod 13
5.3. Analysförfarande 14
5.3.1. “Hur representeras det specifika “problemet” i ett visst material?” 14 5.3.2. “Vilka förutsättningar eller antaganden möjliggör representationen av “problemet”?” 15 5.3.3. “Vad blir lämnat oproblematiserat i problemrepresentationen? 15 5.3.4. “Vilka effekter skapas genom denna representation av “problemet”?” 15
5.4. Metoddiskussion 16
5.5. Studiens tillförlitlighet 16
5.6. Etiska överväganden 17
5.7. Förförståelse 17
6. Resultat och analys 18
6.1. “Hur representeras det specifika problemet i ett visst material?” 18 6.1.1. Våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet 18 6.1.2. Föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet 19 6.1.3. Föräldrarnas psykiska ohälsa/psykiska funktionsnedsättning som förklaring till våldet20 6.2. “Vilka förutsättningar eller antaganden möjliggör representationen av problemet?” 20 6.2.1. Våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet 21 6.2.2. Föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet 22 6.2.3. Föräldrarnas psykiska ohälsa/psykiska funktionsnedsättning som förklaring till våldet22 6.3. “Vad blir lämnat oproblematiserat i problemrepresentationen? 23 6.3.1. Våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet 23 6.3.2. Föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet 23
6.3.3. Föräldrarnas psykiska ohälsa/psykiska funktionsnedsättning som förklaring till våldet24 6.4. “Vilka effekter skapas genom denna representation av “problemet”?” 25 6.4.1. Våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet 25 6.4.2. Föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet 26 6.4.3. Föräldrarnas psykiska ohälsa/psykiska funktionsnedsättning som förklaring till våldet27
7. Diskussion 28
8. Referenslista 31
1. Inledning
Barns våldsutsatthet i hemmet är och har länge varit ett uttalat samhällsproblem i hela världen (Linell, 2017). Idag är det enligt svensk lag förbjudet att slå barn, ändå förekommer våld mot barn i sin hemmiljö och mörkertalet är stort (Annerbäck, Vingren, Svedin & Gustafsson, 2010). När det finns brister i barnets hemmiljö kan socialnämnden fatta beslut om barns placering utanför hemmet, eftersom kommunen enligt lag är ytterst ansvarig för att se till att barn inte far illa (Socialstyrelsen, 2020a). Antal barn som år 2019 var placerade utanför hemmet enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] (1990:52) var 7153 (Socialstyrelsen, 2020b, s. 13). I statistiken inkluderas barn som blivit utsatta för eller bevittnat våld i hemmet. Samhällets inställning till barnmisshandel har förändrats över tid (Socialstyrelsen, 2010). På 1960-talet ansåg hälften av Sveriges befolkning att barnaga, det vill säga våld mot barn i uppfostringssyfte, var naturligt. År 1979 blev Sverige däremot först i världen med att förbjuda barnaga och år 2007 hade enbart sju procent av Sveriges befolkning en positiv attityd till barnaga (Socialstyrelsen, 2010, s. 13). Sedan barnaga blev förbjudet i Sverige har statistiken kring anmälningar av barnmisshandel ökat. Vi undrar därför vilken syn som finns idag avseende föräldrars våld mot barn och vill via en diskursanalys undersöka ett antal av förvaltningsrättens LVU-domar som innehåller uppgifter om föräldrars våld för att se vad som framträder i dessa texter.
Diskurser innebär “ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.7) vilket både möjliggör och begränsar vårt sätt att se på sociala fenomen (Heikkinen, 2014; Bolander & Fejes, 2015). Diskurser kan ses som socialt skapad kunskap som existerar till följd av hur vi talar. Att använda begreppet diskurs innebär även att ett bestämt sätt att beskriva och förstå verkligheten ifrågasätts (Bacchi, 2009). Se vidare förklaring av begreppet diskurs i avsnitt 4.1. WPR som teoretisk utgångspunkt. En diskursanalys av innehållet i texter kan bidra till att synliggöra hur ett problem framställs och därmed vilka diskurser som yttrar sig och skapas (Bacchi, 2009), professionellas syn på föräldrar kan således yttra sig i LVU-domar.
Professionella inom socialt arbete påverkas av och reproducerar diskurser om föräldrar som brister i omsorgen, vilket i sin tur påverkar både professionellas och föräldrars agerande (se t.ex. Bangura Arvidsson, 2003; Macdonald, 2017; McLaren, 2013). I tidigare forskning framgår att kvinnor och män som brister i omsorgen och/eller använder våld blir bedömda på olika sätt av professionella och samhället (se t.ex. Bangura Arvidsson, 2003; Dickerson, Linder, Scurich, & Quas, 2017; Eriksson, 2004; McLaren, 2013). När kvinnor och män utsätter sina barn för samma typ av våld bedöms kvinnan mer negativt av samhället (Dickerson et al., 2017) och när barn utsätts för våld och övergrepp av sin pappa anses ofta barnets mamma ansvarig för våldet eftersom hon inte skyddar sina barn (Bingle & Middleton, 2019; Eriksson, 2004; McLaren, 2013). Vissa menar att skuldbeläggandet av kvinnor beror på den heteronormativa diskursen som pekar ut kvinnan som den primära omsorgsgivaren, vilket innebär att kvinnan i egenskap av mamma är ansvarig för att se till att hennes barn inte far illa (McLaren, 2013). Kvinnor ses även som ansvariga för barnets relation till sin pappa, även i de fall han utövat våld mot kvinnan eller barnet, vilket påverkas av diskursen om den moderna delaktiga pappan (se t.ex. Eriksson, 2004; McLaren, 2013). Diskursen om en närvarande, aktiv och delaktig pappa har växt fram i samband med att mäns delaktighet i familjelivet och barnuppfostran diskuterats mer i samhället (Eriksson, 2004). Det finns även en stark diskurs om barnets behov av båda sina föräldrar som får företräde vid bedömningar gällande barn, detta innebär att oavsett vad barnet blivit utsatt för av sina föräldrar anses barnet fortfarande ha ett behov av kontakt, umgänge och en relation till föräldrarna (Eriksson, 2004; Macdonald, 2017; Regber, Dahlgren & Janson, 2018). Det finns alltså flera olika
diskurser om föräldrar som använder våld och/eller brister i sitt föräldraskap och dessa är högst närvarande i och påverkar det sociala arbetet med föräldrar. Möjligt är att uppfattningar om föräldrar reproduceras i förvaltningsrättens LVU-domar, vilket kan bli problematiskt då förvaltningsrätten enligt lag är skyldiga att iaktta saklighet och opartiskhet likt 1 kap. 9 § regeringsformen [RF] (1974:152).
1.1. Problemformulering
Placering enligt LVU är en stor och viktig del av socialt arbete vilket innebär att en studie som berör förvaltningsrättens bedömningar avseende LVU är av relevans för socialt arbete. I förvaltningsrättens bedömningar ingår även socialnämndens anföranden vilket innebär att en sådan studie blir aktuell även för professionella inom socialnämnden. Med anledning av att jämställdhet, och framförallt ur ett föräldraperspektiv, varit en omtalad fråga de senaste åren motiveras intresset av att göra en studie kring aktuella diskurser om föräldrar inom det sociala arbetet. Denna studie kan därmed fylla en kunskapslucka genom att studera hur diskurser om föräldrar konstrueras i LVU-domar i en svensk kontext idag. Vår studie kan även bidra till att synliggöra hur problem konstrueras i förvaltningsrättens LVU-domar vilket skulle kunna möjliggöra en ökad medvetenhet och objektivitet i framtida bedömningar.
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka aktuella diskurser som framträder om föräldrar i ett urval av förvaltningsrättens LVU-domar som innehåller uppgifter om våld mot barn. För att undersöka diskurser kommer problemrepresentationer identifieras och analyseras med hjälp av Carol Bacchis “What’s the problem represented to be?” (WPR-ansats). Nedan följer en kortfattad förklaring av Bacchis ansats eftersom den har betydelse för studiens frågeställningar. WPR-ansatsen innebär ett sätt att tänka om och ett sätt att analysera samhället (Bacchi, 2009). Bacchi (2009) menar att policydokument konstruerar problem som särskilda typer av problem genom hur de beskrivs, detta kallas för problemrepresentationer. Problemrepresentationer i text kan leda till att diskurser konstrueras. För att analysera diskurser i dokument används Bacchis analysverktyg som innefattar ett antal frågor, vilka ligger till grund för studiens frågeställningar. WPR-ansatsen och de begrepp som används kommer genomsyra hela uppsatsen, se därför vidare förklaring i 4.1. “What’s the problem represented to be” som teoretisk utgångspunkt, 5.2. Dataanalysmetod samt 5.3. Analysförfarande. För att besvara syftet har följande frågeställningar formulerats med utgångspunkt i Bacchis (2009) analysverktyg:
- Vilka problemrepresentationer framträder i domarna? - Vad möjliggör problemrepresentationerna?
- Vad lämnas oproblematiserat i domarna?
- Vilka effekter kan problemrepresentationerna få?
2. Bakgrund och begrepp
I följande avsnitt beskrivs aktuell lagstiftning avseende LVU och begreppet våld definieras, detta används som studiens bakgrund. LVU-lagstiftning är en förutsättning att känna till för att kunna förstå studien eftersom empirin består av LVU-domar. Samtliga domar som används i studien innehåller uppgifter om våld mot barn, våld nämns alltså genomgående i studien, därför ges en definition nedan.
2.1. LVU-lagstiftning
Kommunen har genom socialtjänsten det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som denne behöver och att barn och unga växer upp under trygga och goda
förhållanden, detta framgår av 2 kap. 1 § respektive 5 kap. 1 § socialtjänstlagen [SoL] (2001:453). Därtill är socialtjänsten särskilt ansvariga för att barn som utsatts för brott och barn som bevittnat våld eller andra övergrepp mot närstående får det stöd och den hjälp de behöver, detta regleras i 5 kap. 11 § SoL. När barn far illa i hemmet till den grad att de riskerar att utvecklas ogynnsamt är det alltså socialtjänstens ansvar att se till att barnet får den vård och det stöd de behöver (Socialstyrelsen, 2020a). Detta innebär att socialtjänsten ibland behöver besluta om tvångsvård enligt LVU. Av 2 § LVU framgår att “vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas”. Med påtaglig risk menas att det ska finnas en konstaterad risk för att barnets hälsa eller utveckling kan skadas i den mån att barnet behöver vård, beslut om LVU kan således inte fattas med grund i hypotetiska risker (Lundgren & Sunesson, 2021). Av 3 § LVU framgår att “vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende”. Vid beslut om 3 § LVU handlar den påtagliga risken om den risk som den unge utsätter sig själv för. De två paragraferna benämns ibland som “vård på grund av förhållanden i hemmet” (2 §) och “vård på grund av eget beteende” (3 §) (Socialstyrelsen, 2020a). I denna uppsats ligger fokus på domar som innefattar beredande av vård enligt 2 § LVU, mer specifikt domar som innehåller uppgifter om våld. Vad gäller våld finns särskilda bestämmelser i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4). Socialnämnden ska alltid inleda en utredning avseende barnets behov när det framkommer uppgifter om att ett barn själv kan ha blivit utsatt för eller bevittnat våld eller andra övergrepp mot en närstående (SOSFS 2014:4). Socialstyrelsen (2020a) menar att varje situation som berör våld är unik, varför en individuell bedömning alltid måste göras. Vid en utredning görs en bedömning om någon förälder utsätter sitt barn för fysisk eller psykisk misshandel till den grad att det finns en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling. Utifrån denna bedömning kan en ansökan om beredande av vård enligt 2 § LVU göras, varpå förvaltningsrätten fattar ett beslut (Socialstyrelsen, 2020a).
2.2. Våld
Våld kan definieras på flera olika sätt och inkludera olika typer av våld. Socialstyrelsen (2016) definierar tre olika typer av våld; fysiskt våld, psykiskt våld och sexuellt våld. Fysiskt våld innebär att bli utsatt för någon typ av fysisk skada såsom slag, sparkar eller stryptag. Psykiskt våld innebär bland annat att systematiskt bli utsatt för kontroll, hot eller tvång. Sexuellt våld innebär att någon blir tvingad till sexuella handlingar eller blir sexuellt trakasserad. Förvaltningsrätten utgår, i sina bedömningar, från propositioner som innehåller definitioner av våld för att kunna avgöra om ett barn blivit utsatt för våld i hemmet. I prop 2002/53:03 framgår att alla former av kroppslig bestraffning som ett barn utsätts för tillhör fysiskt våld, vilket inkluderar bland annat slag, sparkar och knuffar med eller utan tillhygge. Psykiskt våld beskrivs vara svårare att definiera eftersom det handlar om systematiska övergrepp såsom nedvärderande kränkningar, utfrysning eller att inte bli lyssnad på. Psykiskt våld kan även vara svårare uppmärksamma då det till skillnad från fysiskt våld inte lämnar fysiska märken på kroppen. När barn bevittnar våld mellan sina föräldrar eller där våld förekommer i hemmet likställs det med psykisk misshandel (prop 2002/53:03). Begreppet våld används i denna uppsats som ett samlingsord för alla typer av våld som beskrivits ovan.
3. Tidigare forskning
I kommande avsnitt beskrivs hur litteratursökningen gått till, vilka inklusions- och exklusionskriterier som använts, den forskning som finns om ämnet samt en motivering till denna studie. Den forskning som använts har främst gjorts i England, USA och Sverige.
Såväl kvantitativ som kvalitativ metodansats har använts i studierna, således baseras den tidigare forskningen på intervjuer, enkäter, litteraturöversikter och dokumentstudier. Vi har i hög grad utgått från studier som använder sig av diskursbegreppet, diskursteori eller diskursanalys. Studier som inte handlar om diskurser innefattar mammor och pappors våld mot barn, dessa har använts för att synliggöra vad forskning säger om hur föräldrars våld ser ut och redovisas under rubriken 3.2. Den tidigare forskningen redovisas utifrån fyra teman; män och kvinnor som utsätter sina barn för våld eller brister i omsorgen, diskursen om barns behov av båda sina föräldrar, diskursen om mammans ansvar oavsett vem som utövar våld och sexuella övergrepp samt diskursen om den närvarande/moderna pappan.
3.1. Litteratursökning
För att hitta relevant forskning till studien har två systematiska sökningar gjorts i Social Services Abstract (SSA). I den ena sökningen användes sökfrasen “(Parent* OR mother* OR father*) AND (abuse* OR "child maltreatment*" OR neglect* OR malpractice* OR negligence OR "aggressive behavior*" OR violence*) AND discourse*”. I den andra sökningen användes sökfrasen “(Parent* OR mother* OR father*) AND (violence* OR abuse* OR neglect* OR “aggressive behavior*”) AND gender*”. Vid båda sökningarna gjordes en avgränsning till vetenskapligt granskade artiklar som publicerats från år 2010 och framåt. Avgränsningen gjordes för att få fram den senaste forskningen, detta resulterade i 63 respektive 577 artiklar. I den första sökningen lästes samtliga rubriker och abstracts för att avgöra vilka artiklar som var relevanta, i den andra sökningen lästes rubriker på de första 200 artiklarna och därefter abstracts på de som var relevanta. Vid genomläsningen var kriterierna att artiklarna skulle innehålla forskning om föräldrar som på något sätt brister i omsorgen av sitt barn. Ytterligare inklusionskriterier var att artiklarna antingen skulle identifiera diskurser eller ha ett könsperspektiv på föräldrar som brister i omsorgen. Flertalet artiklar som kom fram vid sökningen handlade om barn som utsätter sina föräldrar för våld, sambandet mellan att bli utsatt som barn och att som förälder utsätta sitt barn, partnervåld samt diskurser om barn och unga som är en risk för sig själva. Dessa artiklar exkluderades då forskningen som berördes inte ansågs relevant för denna studie vars fokus är på föräldrar och diskurser. Från den första sökningen användes nio artiklar och från den andra sökningen användes fem artiklar. För att kunna inkludera mer svensk forskning har avhandlingar och andra studier kopplade till ämnet lästs igenom. En del av den svenska forskningen som använts är publicerat före 2010, men efter genomläsning uppfattades de som relevanta för att få med ett nationellt perspektiv. En artikel som använts har funnits i referenslistan till de artiklar som uppkommit i de systematiska sökningarna. Totalt ligger 15 vetenskapliga artiklar och två avhandlingar till grund för den tidigare forskning som presenteras i följande avsnitt.
3.2. Män och kvinnor som utsätter sina barn för våld eller brister i omsorgen
Internationell och svensk forskning visar att det finns likheter och skillnader mellan män och kvinnor som utsätter sina barn för våld, både vad gäller orsaker till våld samt våldets karaktär och omfattning. Internationell forskning visar att både män och kvinnor löper större risk att utsätta sina barn för våld om de har svårt att förstå och hantera sina egna känslor, har låg impulskontroll och svårt att känna igen barnets känslor (Miragoli, Milania, Di Blasioa & Camisascaa, 2020). Samma studie visar att kvinnor har lättare att acceptera känslomässiga reaktioner från barnen än män och att mäns våld oftast är mindre frekvent men att våldet då är av grövre karaktär. Även Cui, Xue, Connolly och Liu’s (2016) studie tyder på att kvinnor och mäns våld skiljer sig, då resultatet visar att kvinnor är mindre benägna än män att använda våld mot sina barn vid konflikter. Därtill framgår av resultatet att kvinnor främst använder fysiskt våld mot sina döttrar medan män främst använder fysiskt våld mot sina söner. Ytterligare skillnader som uppmärksammats kring föräldrar som utsätter sina barn förvåld är de stereotypa könsrollerna (Price-Wolf, 2015). Kvinnorna anses vara den som ska ta hand om barnen och hemmet medan männen ska arbeta och försörja familjen, vilket även innebär att kvinnor kan behöva mer mentalt stöd. Studien visar även att de kvinnor som inte får tillräckligt med mentalt stöd löper större risk att utsätta sitt barn för våld (Price-Wolf, 2015). Svensk forskning visar att det finns skillnader i våldets omfattning beroende på förälderns kön (Annerbäck et al., 2010). I de fall där barn blivit utsatt för upprepat våld var pappan oftare förövare men i de fall där barnet enbart blivit utsatt en gång var det lika ofta av en mamma som av en pappa. Annerbäck et al. (2010) menar att studiens resultat skiljer sig från svensk brottsstatistik om våld mot barn, där det framkommer att män som förövare är mer förekommande. Sammantaget tyder studierna på olika resultat gällande män och kvinnors våld.
Internationell forskning visar att beroende på vem som betraktar ett fall där barn far illa bedöms föräldrar olika (Dickerson et al., 2017). Samhället styrs av könsstereotyper som innebär att mammor anses ha det primära ansvaret vad gäller barnuppfostran och omvårdnad i familjen. I de fall där kvinnor och män utsätter sitt barn för samma typ av våld blir kvinnan bedömd mer negativt av samhället. Det framkommer även att mammor blir bedömda hårdare än pappor när de använder fysiskt våld, både av samhället och myndigheter, på grund av stereotyperna kring genus. Dickerson et al. (2017) studie visar även att bedömningen om ett barn blir utsatt för brister i omsorgen kan skilja sig beroende på om det är en man eller kvinna som gör bedömningen. Generellt visade det sig att både män och kvinnor har högre förväntningar på mammors omvårdnad. Däremot visade det sig att män till skillnad från kvinnor anser att pappor är mer skyldiga när de brister i omsorgen för sina söner och att mödrar är mer skyldiga när de brister i omsorgen för sina döttrar. I Hatchard, Goodwin, Siddall och Muniz (2017) studie framkom det att sexuella övergrepp mot barn uppfattas olika beroende på om förövaren är en kvinna eller man. Det som skiljer sig från tidigare studier om våld är att om män utsätter sina barn för sexuella övergrepp uppfattas övergreppet grövre än om kvinnor gör det. I de fall där kvinnor utsätter sina barn för sexuella övergrepp upplevs däremot konsekvenserna för barnet mer traumatiserande (Hatchard et al., 2017). Tidigare forskning visar därmed att mammor som använder våld blir hårdare bedömda av samhället medan pappors sexuella övergrepp uppfattas grövre.
3.3. Diskursen om barns behov av båda sina föräldrar och föräldrars rätt till sina
barn
Tidigare forskning visar att det finns en tydlig diskurs om barns behov av båda sina föräldrar även när föräldrar brister i sitt föräldraskap på olika sätt (Macdonald, 2017; Regber, Dahlgren & Janson, 2018). Macdonald (2017) har i sin forskning undersökt hur barns röster och information om våld i hemmet framställs i Englands barn- och familjerätts rapporter till den instans som fattar beslut gällande barns boende och umgänge. I studien identifieras diskurser om barns välfärd samt kontakt och umgänge med sin pappa. Resultatet visar att barns uttalanden om våld och relationen till sin pappa används på olika sätt i rapporterna beroende på vilken inställning de har till sin pappa. I de fall barnet pratat positivt om sin pappa användes barnets ord ordagrant, men i de fall barnet uttryckt en ovilja till att ha kontakt med sin pappa reducerades deras uttalanden. En genomgående rekommendation som gavs i rapporterna, oavsett vad barnen sagt, var att fortsätta främja att barnet och pappan bygger relation genom kontakt och umgänge. Det framgår av rapporterna att socialarbetare motiverar kontakten med att barnet behöver upprätthålla relationen med sin pappa och hans familj för att kunna utvecklas och skapa en identitet och känsla av tillhörighet. Rapporterna visar även att det finns en inställning hos socialarbetare om att kontakten inte bör vara på en nivå som är skadligt för eller skapar en rädsla hos barnet. Rekommendationerna i rapporterna tar däremot
inte hänsyn till barnens beskrivningar av våldsupplevelser, dessa behandlas istället som irrelevanta eller ogiltiga. Sammantaget visar resultatet av forskningen att barns uttalanden gällande kontakt med sin pappa används selektivt i rapporterna i form av att det som inte passar in i rådande ideologi marginaliseras och ignoreras, att erkännandet av pappor som behöver ändra sitt beteende är minimalt eller frånvarande och att barnets bästa i majoriteten av rapporterna likställs med att ha kontakt och/eller umgänge med sin pappa. Macdonald (2017) menar således att dominerande ideologier och ideal gällande barns välfärd och familjerelationer efter separationer formar och begränsar på vilket sätt barns röst används i beslutsfattande. Svensk forskning ger en liknande bild om barnets behov av båda sina föräldrar. Ett barn anses ha behov av kontakt med båda sina föräldrar, även i de fall det finns en pappa som använt våld, och en stor del av ansvaret för att främja barnets kontakt till sin pappa ligger på mamman (Eriksson, 2004). Vid beslut om placering av barn i familjehem finns en stark diskurs om föräldrars rätt till sina barn och barnets rätt till båda sina föräldrar (Regber et al. 2018). Detta kan i vissa fall strida mot diskursen kring barns rätt till hälsa och utveckling, vilket medför dilemman när beslut ska fattas om barns placering. Tidigare forskning visar således att det finns en överordnad diskurs om barns behov av båda sina föräldrar och att den påverkar de bedömningar som görs av professionella inom socialt arbete.
3.4. Diskursen om mammans ansvar oavsett vem som utövar våld och sexuella
övergrepp
I flera studier identifieras och diskuteras diskursen om mammor som bärare av skulden för det våld och de övergrepp deras barn utsätts för av bland annat sina pappor (Azzopardi, Alaggia, & Fallon, 2018; Bingle & Middleton, 2019; Eriksson, 2004; McLaren, 2013; Naughton, O’Donnell & Muldoon, 2019). McLaren (2013) belyser i sin forskning hur heteronormativa diskurser medför ett skuldbeläggande av kvinnor som inte kan lämna sina relationer för att skydda sina barn när deras partner begår sexuella övergrepp mot barn. Den heteronormativa diskursen dikterar att kvinnor instinktivt ska veta hur de ska agera, både vad gäller att skydda sina barn men också att hantera sina relationer. Denna föreställning delas av omgivning, professionella och kvinnorna själva vilket leder till att de själva anser sig ansvariga för sina barns välmående, familjens stabilitet och deras mäns avvikande beteenden. Kvinnor som inte berättar för någon om våldet, på grund av bland annat rädsla för att förlora sin ekonomiska eller sociala trygghet eller sina barn, blir skuldbelagda för att de inte berättar och gör någonting åt situationen. Kvinnor som istället berättar och söker stöd blir även de skuldbelagda men då för att vara för svaga och att inte veta hur de ska agera. Oavsett hur kvinnorna agerar finns negativa konsekvenser och skulden hamnar på dem. McLaren (2013) menar att den heteronormativa diskursen leder till att professionella inom barn- och familjearbete oundvikligt blir en del av en praxis som lägger skuld på mammor, trots att det finns en förståelse för att det är förövaren som är ansvarig för övergreppet. Dessa ouppnåeliga krav på kvinnor i familjer där det förekommer våld är även ett resultat av diskursen kring pappors delaktighet (Eriksson, 2004, Moulding, Buchanan & Wendt, 2015; McLaren, 2013; Naugthon et al., 2019). Diskursen kring mäns delaktighet och barns behov av sin pappa medför ett dilemma för mammor som blir utsatta för våld i hemmet eftersom de även behöver förhålla sig till diskursen som pekar ut dem som huvudansvariga för sitt barns skydd och välmående. Diskurserna innebär att skulden och ansvaret för barnets välmående ligger på kvinnorna oavsett hur de agerar. Om kvinnan stannar i relationen har hon misslyckats att skydda sitt barn och om hon lämnar innebär det att barnets relation till sin pappa påverkas negativt (Moulding et al., 2015; Naugthon et al., 2019). Kvinnor som lever i våldsamma relationer skuldbeläggs även för sina tillkortakommanden som mammor och fruar (Azzopardi et al., 2018) och för att de antingen väljer att inte inse att deras barn blir utsatta
eller att de inte kan förstå det på grund av egna tidigare erfarenheter av utsatthet (Bingle & Middleton, 2019). Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att mammor, på grund av rådande diskurser, pekas ut som ansvariga för våld och övergrepp inom familjen även om de själva inte är den som utövar våld.
3.5. Diskursen om den närvarande moderna pappan
Synen på män och deras roll som pappor har förändrats över tid. Eriksson (2004) skriver om hur den svenska politiken kring mäns delaktighet i familjen växt fram. På 1960-talet väcktes frågor om könsroller och mäns delaktighet i uppfostran. Mannen skulle ta efter kvinnans egenskaper såsom att vara omhändertagande, närvarande och att kunna offra en del av sin karriär för att ta hand om barnen. Politiken strävade efter att föräldrarollerna skulle bli mer jämställda och mer könsneutrala. I Erikssons (2004) studie om hur fäders våld konstrueras i samband med skilsmässor och separationer framträder en diskurs om män som utövar våld i nära relation. Eriksson (2004) menar att män som utsätter sina barn för våld beskrivs i termer av “män” och “föräldrar”, därmed framställs de som en del av ett föräldrapar snarare än pappor. Således har begreppet våldsutövande män inte tidigare sammankopplats med våldsutövande pappor, vilket innebär att en diskurs kring våldsutövande pappor inte kunnat existera.
Diskursen kring den moderna närvarande pappan påverkar både pappor och professionella inom socialt arbete. I studier som undersökt hur män med missbruksproblematik uppfattar sin roll och identitet som pappa framgår det att det finns en vilja hos dem att vara mer närvarande, vilket ligger i linje med diskursen kring den moderna närvarande pappan (Peled et al., 2012; Söderström & Skårderud, 2013). Av en studie framgår att pappor med missbruksproblematik genomgår en process i sitt föräldraskap; de går från att vara en frånvarande pappa till att omforma sitt faderskap och erkänna sina brister och acceptera det ansvar de har som pappa (Peled et al., 2012). Som missbrukare ses männen dock som ett hot mot sina barn och deras mammor. De motsägande diskurserna påverkar alltså hur professionella och mammor ser på dessa mäns kapacitet som pappor, vilket leder till att männen upplever begränsningar i att kunna leva upp till idén om den närvarande pappan (Peled et al., 2012; Söderström & Skårderud, 2013). Bangura Arvidsson (2003) har studerat den svenska socialtjänstens barnavårdsutredningar samt socialsekreterares och pappors uppfattningar av pappor och deras relation till sina barn. Beskrivningar av den moderna pappan framträder i såväl barnavårdsutredningar som socialsekreterares och pappors beskrivningar. Den moderna pappan beskrivs vara en närvarande pappa som tar ett aktivt ansvar för både barn och hem. I utredningar förknippas den moderna pappan med ett gott föräldraskap tillsammans med en förmåga till gränssättning. Flera pappor ser den moderna pappan som det normala men av några upplevs det som ett ouppnåeligt ideal på grund av att de mer eller mindre haft ett missbruk under hela barnets liv. Vikten av pappans närvaro i barnets liv i relation till barnets bästa är något som beskrivs i både utredningar och av socialsekreterare i intervjuer. Socialsekreterarna ger även uttryck för att de har en högre tolerans för pappor som brister i omsorgen av sitt barn än mammor som förväntas ta sig an föräldraskapet per automatik. Däremot framkommer att socialsekreterare bedömer samma egenskaper hos både mammor och pappor. Socialsekreterarnas lägre förväntningar på och högre tolerans för pappor förklaras istället av att pappor i större utsträckning endast är umgängesförälder, därav inte föremål för lika stor granskning av socialsekreterare. Av några utredningar beskrivs pappor som ansvarsfulla och oroliga för barnet och tycks ha enklare än mammorna att kunna se barnets behov. Detta diskuteras i förhållande till de annorlunda och lägre förväntningar som finns på pappor avseende omsorg och nära relation till sitt barn i jämförelse med synen på moderskap. Förväntningar som dessa kan påverka pappans
anknytning till barnet och därmed även pappans känslor inför och syn på exempelvis placering utanför hemmet. Pappor beskrivs också i flera utredningar ta ansvar för hem och barn, vilket av Bangura Arvidsson (2003) tolkas som ett försök att leva upp till samhällets förväntningar på den moderna pappan. I de fall pappor beskrivs ta detta ansvar kan det dock härledas till andra faktorer, såsom att mamman lider av psykisk sjukdom eller att det finns många barn i familjen. Det tycks alltså vara när familjen frångår normen på olika sätt som mannen tar över mer ansvar och att kvinnan således fortfarande oftast bär det huvudsakliga ansvaret för både hemmet och omsorg av barnen (Bangura Arvidsson, 2003). Diskursen om den närvarande moderna pappan framträder genomgående i studierna och tycks ha betydelse för hur föräldrar och professionella ser på pappans roll i familjen.
3.6. Motivering till denna studie
Utifrån tidigare forskning går det att se att diskurser om föräldrar finns och påverkar det sociala arbetet, då tankesätt hos både professionella och föräldrar påverkas av diskurserna. Den forskning som finns om diskurser och föräldrar som brister i omsorgen och/eller använder våld baseras mestadels på enkäter och intervjuer med föräldrar och professionella inom socialt arbete, få studier använder myndighetsdokument som underlag. Den forskning som bedrivits i Sverige synliggör främst föreställningar om mammor och pappor under ett tidigt 2000-tal, utifrån familjerättens perspektiv, vilket motiverar en studie angående diskurser som framträder idag. Det som inte framkommer i tidigare forskning är hur diskurser yttrar sig och konstrueras i förvaltningsrättens bedömningar angående LVU, vilket gör att det finns skäl för en sådan studie. Få studier undersöker hur genus påverkar föräldrars våld mot barn (jfr. Cui et al., 2016), varför ett genusperspektiv anses relevant för studien. Sammantaget blir vår studies syfte relevant för att få kunskap om diskurser i en svensk kontext.
4. Teoretiska utgångspunkter
Studien vilar på en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk grund, vilket anses relevant för studiens syfte och för att kunna förstå och problematisera innehållet i domarna. Med hjälp av socialkonstruktionism som teoretisk utgångspunkt är det möjligt att studera hur diskurser konstrueras i LVU-domar. För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar som är att undersöka aktuella diskurser om föräldrar används WPR-teori och genusteori. Eftersom Bacchis (2009) analysmetod förutsätter vissa teoretiska utgångspunkter har vi valt att använda WPR som teoretisk utgångspunkt, detta gör att vi kan tolka och förstå resultatet och därmed svara på våra frågeställningar. För att ytterligare förstå hur föräldrar framställs i domarna i förhållande till kön används även genusteori. Socialkonstruktionism, WPR som teoretisk utgångspunkt och genusteori kommer beskrivas nedan.
4.1. Socialkonstruktionism
Socialkonstruktionism bygger på antagandet om att verkligheten är socialt konstruerad, det vill säga att allt skapas i interaktion och samspel mellan människor (Allwood & Erikson, 2017). Genom att verkligheten ses som socialt konstruerad, konstrueras även exempelvis kön i form av vad som anses vara manligt respektive kvinnligt. Sociala konstruktioner skapar alltså föreställningar i samhället om vad som är normalt respektive icke-normalt. Samhället är oftast omedvetet om att verkligheten är socialt konstruerad, vilket bidrar till att betraktaren inte uppmärksammar detta och ser verkligheten som oberoende av konstruktionerna. Ett begrepp snarlikt konstruktionismen är konstruktivismen (Allwood & Erikson, 2017). Konstruktivismens utgångspunkt är att individens förståelse av och kunskap om världen är kontextuell, således konstruerar individen sin verklighet utifrån sina egna erfarenheter och det sammanhang denne befinner sig i (Allwood & Erikson, 2017; Bergström & Boreus, 2018; Danermark, Ekström, Jakobsen & Karlsson, 2003). Även språket har betydelse för
konstruktionen av verkligheten, däremot behöver verkligheten inte avspeglas så som den faktiskt är i språket, detta beskriver Bergström och Boreus (2018) med orden “våra medvetanden skapar genom språket olika sätt att se på världen” (s.27). Inom konstruktivismen är kunskap subjektiv och kontextuell, varför det är av intresse att studera olika perspektiv för att förstå ett specifikt fenomen. Skillnaden mellan begreppen konstruktionism och konstruktivism är alltså att konstruktionismen handlar om samhällets gemensamma konstruktioner medan konstruktivismen inriktar sig mer på hur individer konstruerar verkligheten genom sina egna upplevelser (Allwood & Erikson, 2017; Bacchi, 2009). Gemensamt för båda perspektiven är antagandet om att det inte finns endast en sann verklighet, utan att olika subjektiva uppfattningar tillsammans bildar en förståelse av verkligheten (Allwood & Erikson, 2017; Danermark, Ekström, Jakobsen & Karlsson, 2003). Det är inte alltid som det görs en åtskillnad mellan dessa begrepp (Allwood & Erikson, 2017), detta kommer inte heller göras i denna studie. Vi har dock valt att använda oss av socialkonstruktionism som begrepp men syftar då till båda de ovan nämnda innebörderna, detta för att fokus på både en samhällelig och individuell nivå anses vara av relevans för att uppnå studiens syfte och frågeställningar.
4.2. “What’s the problem represented to be” som teoretisk utgångspunkt
“What’s the problem represented to be?” (WPR) är en ansats som grundats av Carol Bacchi (2009) och innebär ett sätt att tänka om och ett sätt att analysera samhället. Med hjälp av Bacchis teoretiska utgångspunkter går att studera hur problem framställs i text. WPR-ansatsen bygger på ett socialkonstruktionistiskt och ett poststrukturellt perspektiv. En grundtanke inom poststrukturalismen är att betydelsen av socialt tänkande och sociala relationer samt objekt och subjekt är flytande, det vill säga det kan finnas flera betydelser och dessa är i ständig utveckling och förändring (Bacchi, 2009). Poststrukturalismen innehåller därmed även ett socialkonstruktivistiskt synsätt i den meningen att kunskap är subjektiv (Bergström & Boreus, 2018; Allwood & Erikson, 2017). Inom poststrukturalismen finns ett fokus på hur kunskap produceras och hur begrepp förändrar mening över tid och rum. Människors uppfattning om sig själva och sin omvärld beror på diskurser som bland annat konstitueras, upprätthålls och reproduceras genom politiken (Bacchi, 2016). Bacchi (2009) använder sig av uttrycket “konstitueras” för att det syftar till hur saker (begrepp, problem, subjekt och så vidare) skapas genom praxis. Denna syn på subjekt används inom WPR-ansatsen för att förklara hur problemrepresentationer i text framställer problem som särskilda typer av problem och således möjliggör olika subjektspositioner. Med detta menar Bacchi (2016) inte att politikens intention är att planera att producera olika typer av problem såsom hemlöshet eller fattigdom eller att representera dessa problem på särskilda sätt. Tanken är snarare att politiska dokument oavsett intentioner innehåller en representation av ett problem, det vill säga en problemrepresentation. Problemrepresentationer framträder i olika dokument genom att förslag på åtgärder synliggör vad som anses vara problematiskt. WPR-ansatsens fokus är därmed att studera på vilket sätt politiken konstituerar olika typer av sociala problem (Bacchi, 2016).
En del av det poststrukturella perspektivet handlar om diskurser, vilket också är ett grundläggande begrepp och tankesätt inom WPR-ansatsen. Diskursbegreppet är ett svårdefinierat begrepp med flera olika definitioner (Bacchi, 2009; Heikkinen, 2014). Till en början definierades begreppet som en talad eller skriven text (Bergström & Ekström, 2018). Idag syftar begreppet till fler dimensioner och innefattar även på vilket sätt ett socialt fenomen förstås samt talas och skrivs om, detta kan beskrivas som språkliga mönster av specifika fenomen (Heikkinen, 2014; Bolander & Fejes, 2015). Vidare kan sägas att diskurser formar samhällets och människors sätt att förstå och tänka om olika sociala fenomen. Bacchi
(2009) menar att olika analysmetoder har olika definitioner av begreppet diskurs. Enligt WPR-ansatsen är diskurs inte enbart ett språk eller en diskussion kring hur språk används. Diskurs enligt WPR-ansatsen är istället kunskap som är socialt skapad. Diskursen visar vad som är möjligt att tänka, skriva eller tala om ett givet socialt fenomen. Kunskapen som skapas existerar inte utan de uttalanden som finns kring dem. Genom att benämna något för diskurs ifrågasätts samtidigt sanningen i fenomenet. Diskurser och språket kan påverka och förändra omgivningen, exempelvis genom att bidra till att konstruera ett problem (Bacchi, 2009).
För att förstå Bacchis WPR-ansats behöver begreppen subjekt och subjektsposition förklaras. Bacchi (2009) menar att människan blir ett subjekt av ett visst slag bland annat till följd av hur politiken konstruerar sociala relationer och människans position inom dem. Människan är alltså ett subjekt som hela tiden formas av det samhälle hon lever i och blir den hon är till följd av de subjektspositioner som möjliggörs (Bacchi, 2016). Med subjektsposition menas det subjekt som en människa har möjlighet att vara i en specifik diskurs och tar sig i uttryck i de problemrepresentationer som finns i policydokument. Exempel på subjektspositioner är “den omsorgsfulla mamman” eller “den kriminella”. Det är utifrån sin subjektsposition som människan förstår sin omvärld, därför menar Bacchi (2009) att vilka vi är och vad vi tänker och känner om oss själva och andra är en effekt av de subjektspositioner som möjliggörs i politiken. Sättet på vilket ett problem konstrueras i policydokument formar subjekt och liv, varför det är viktigt att analysera och ifrågasätta befintliga problemrepresentationer (Bacchi, 2016). Med hjälp av WPR går det att analysera hur problematiseringar producerar särskilda typer av subjektspositioner, det vill säga hur policydokument bidrar till att möjliggöra och omöjliggöra vad ett subjekt kan bli.
Både subjekt och diskurser behöver förstås i förhållande till binärer och kategorier (Bacchi, 2009). Binärer innefattar två sidor, exempelvis man/kvinna eller lagligt/olagligt. Ofta anses en av sidorna som mer privilegierad och högre i en hierarki. I text används binärer för att förenkla komplexa relationer och därför måste vi undersöka hur binärerna skrivs fram och används i text för att förstå problemet. Utöver binärer är även kategorier centrala vid diskurser men framförallt vid styrning av samhället. Kategorier kan både vara övergripande såsom kön och ålder men även mer specifika såsom ensamstående mammor eller hemlösa. Inom WPR är det av vikt att inte acceptera kategorier som givna för att istället undersöka hur kategorier används och skrivs fram för att ge en specifik förståelse för problemrepresentationen. Vad gäller subjektspositioners effekter är det viktigt att granska huruvida problemrepresentationer ställer grupper av människor mot varandra och/eller antyder vem som är ansvarig för problemet. Som tidigare nämnts kategoriseras människor in i binärer som exempelvis “arbetslös” och “anställd”, på så sätt anses politiken uppmuntra eftersträvansvärda beteenden men också stigmatisera vissa grupper av människor. En följd av dessa binärer är att ansvaret för problemet läggs hos en utpekad grupp i samhället. Vilka ord som används för att tala om och beskriva människor och problem har således betydelse för hur samhället ser på problemet, vem som bär ansvaret och vilka åtgärder som är aktuella. WPR-ansatsens syfte är därför bland annat att synliggöra hur problemrepresentationer indirekt eller direkt tillskriver någon eller några ansvaret för problemet, detta för att kunna överväga om vi tror att ansvaret läggs på rätt sätt och vilka effekter som följer av särskilda ansvarsförklaringar (Bacchi, 2009).
4.3. Genusteori
Begreppet genus sammankopplas ofta med begreppet kön, men de har två skilda betydelser (Piuva & Karlsson, 2012). Begreppet kön kopplas oftast till biologin och handlar om
dikotomierna man och kvinna. Genus ses däremot som det sociala könet och är skapat av språket och diskursen som råder i samhället. Begreppet har sin grund i det socialkonstruktionistiska perspektivet i den betydelse att genus är socialt konstruerat. Detta går att jämföra med Bacchis (2009) resonemang om att subjekt är något som skapas och är i ständig utveckling och förändring, det vill säga vad och hur en man respektive kvinna är skapas och reproduceras över tid. Filosofen Simone de Beauvoir (1968/1973 ) beskrev detta som att “man föds inte till kvinna, man blir det” (s. 162), vilket syftar till att människan påverkas av de sociala normer och föreställningar som finns, internaliserar dessa och blir sitt “kön” snarare än föds till det. Genus som social konstruktion kan alltså förstås utifrån ett historiskt, socialt och kulturellt perspektiv eftersom dessa aspekter påverkar synen på vilka egenskaper och karaktärsdrag som anses typiska för respektive kön (Piuva & Karlsson, 2012).
Syftet med genusteori är att problematisera förhållandet mellan könen (Hirdman, 1988; Mattsson, 2016). Mattsson (2016) menar att genus innefattar vad som anses som manligt och kvinnligt och på så sätt innehåller strukturella ojämlikheter där män anses överordnad kvinnan, så kallat maktstrukturer. Genusperspektivets utgångspunkt är därför att undersöka strukturella ojämlikheter mellan kvinnor och män och se resultatet av ojämlikheterna genom hur vi förstår vad som anses vara kvinnligt respektive manligt. Hirdman (1988) beskriver att genusforskningen är intresserad av att ta reda på “hur det kan komma sig att kvinnor generellt, geografiskt och historiskt, har ett lägre socialt värde än män” (s. 50), vilket innebär ett ifrågasättande av kvinnans sociala undergivenhet. För att kunna utmana den naturgivna föreställningen om kvinnan som socialt undergiven används begreppet genussystem. Genussystem utgår från två tankegångar, dels ett isärhållande av könen; sättet att se manligt och kvinnligt som varandras motsatser, dels en hierarkisk ställning; normen utgår från det manliga könet. Begreppet system sätts samman med genus för att lyfta fram genus som en samling processer, fenomen, föreställningar och förväntningar som tillsammans bildar ett mönster, en struktur (Hirdman, 1988).
Vidare grundar sig Hirdmans (1988) tankar om genus i Jurgen Habermas (1984, refererad i Hirdman, 1988) resonemang om de olika reproduktionsprocesserna som med sina tre nivåer illustrerar hur normer och gemensamma erfarenheter i samhället möjliggörs. Den första nivån benämns som kulturell överlagring och innefattar tankefigurer. Ur ett genusperspektiv kopplas tankefigurerna till Aristoteles genusfigurer som handlar om en historisk syn på män och kvinnor som motsatser, vilket till viss del lägger grunden för dagens sätt att se på manligt och kvinnligt. Den andra nivån handlar om social integration, vilket syftar till institutioner och normer ur ett samhällsperspektiv. Den tredje nivån, socialisering, beskrivs som direkt inlärning och uppmärksammar hur de tidigare nivåerna påverkar individen från det att denne föds. De tre nivåerna verkar uppifrån och ned, vilket innebär att den kulturella överlagringen påverkar den sociala integrationen som i sin tur påverkar socialiseringen som sker på en individuell nivå. Inom alla nivåer sker ett meningsskapande och maktformande som påverkar samhällets och individens förståelse av genus. Förklaringar till hur det kan komma sig att kvinnor har ett lägre socialt värde kan således finnas på dessa olika nivåer. För att fördjupa förståelsen av genus och genussystem använder sig Hirdman (1988) även av begreppet genuskontrakt. Med genuskontrakt menas att det finns osynliga överenskommelser mellan män och kvinnor, både på individ- och samhällsnivå. Genuskontrakten ser olika ut beroende på det samhälle och den tid de “skapas” i. På den kulturella överlagringens nivå innebär genuskontrakten “de föreställningar som finns om hur relationen mellan man och kvinna bör vara - idealtypsrelationen” (Hirdman, 1988, s. 54). Genuskontrakten tar sig i uttryck även på den sociala integrationsnivån där både föreställningarna och kontrakten är mer konkreta,
vilket tolkas som att det finns tydliga institutionaliserade föreställningar om relationen mellan mannen och kvinnan som kan skilja sig beroende på kontext. På den tredje nivån, socialiseringsnivån, beskrivs genuskontrakten ske mellan den enskilda mannen och kvinnan, dock påverkas dessa kontrakt av de övre nivåernas genuskontrakt. Sammantaget går att konstatera att reproduktionsprocesserna med sina tre nivåer möjliggör en fördjupad förståelse för genus, genussystem och genuskontrakt (Hirdman, 1988).
5. Metod
Syftet med studien var att undersöka aktuella diskurser som framträder om föräldrar i ett antal av förvaltningsrättens LVU-domar som handlar om våld mot barn, därmed ansåg vi att en kvalitativ dokumentstudie med diskursanalys som analysmetod var lämplig för att uppnå syftet. I kommande avsnitt redogörs för hur datainsamling, urval och analysförfarandet gått till och en diskussion förs kring studiens metod, tillförlitlighet, etiska överväganden och förförståelse.
5.1. Datainsamlingsmetod och urval
Som datainsamlingsmetod valdes dokumentstudie, vilket kännetecknas av att empirin består av texter eller bilder, exempelvis offentliga dokument, dagböcker, foton eller självbiografier (jfr. Bryman, 2016/2018; David & Sutton, 2016). Empirin i dokumentstudier finns redan tillgängligt i samhället och är från början inte menade att studeras på. Fördelar med dokumentstudier är att det kan bidra med att finna underliggande mönster i texter som med en annan datainsamlingsmetod inte skulle kunna lyftas fram (jfr. Bryman, 2016/2018; David & Sutton, 2016). Vidare menar Bolander och Fejes (2019) att dokument som empiri är vanligt förekommande vid studier gällande diskurser, eftersom texter innehåller olika former av beskrivningar av verkligheten vilka kan vara en följd av eller bidra till att skapa en diskurs. I tryckfrihetsförordning [TF] (1949:105) 2 kap. 1 § står det att var individ har rätt att ta del av allmänna handlingar (handlingar som förvaras, inkommit till eller upprättats hos en myndighet), varför LVU-domar från förvaltningsrätten kunde begäras ut till studien.
Vårt urval var målstyrt, vilket betyder att domar medvetet valdes ut för att kunna besvara studiens syfte (jfr. Bryman, 2016/2018). Totalt har 20 domar legat till grund för studien. Inklusionskriterierna för datainsamlingen var att domarna skulle vara från 2020 då vi ville ha ett aktuellt material för att kunna analysera nutida diskurser. En avgränsning vi gjorde avseende empirin var att endast inkludera domar som innefattade beredande av vård. För att kunna uppnå studiens syfte inkluderades endast domar som innehöll information om våld och handlade om beredande av vård enligt 2 § eller 2 och 3 §§ LVU. Föräldrar och föräldraskap beskrivs inte i domar där vård enbart bereds enligt 3 § LVU eftersom de handlar om vård på grund av ungdomens eget beteende, därför exkluderades dessa domar. För att begära ut domarna till studien kontaktade vi en förvaltningsrätt. På grund av att förvaltningsrätten hade hög arbetsbelastning kunde vi inte begära ut endast de domar som innefattade beredande av vård enligt LVU. Därför begärdes samtliga 260 LVU-domar från 2020 ut, vilka skickades på ett USB per post. Dessa domar innefattade andra beslut än de vi var intresserade av, såsom umgängesbegränsningar, upphörande av vård, omplacering och placering samt beredande av vård enligt 3 § LVU. För att få fram domar som nådde upp till tidigare nämnda inklusionskriterier lästes samtliga 260 domar igenom och av dessa var 60 domar relevanta för vår studie. En ytterligare avgränsning som gjordes var att endast anföranden och bedömningar från socialnämnden och förvaltningsrätten inkluderades i studien, därmed exkluderas anföranden från vårdnadshavarna och barnet eller barnets ställföreträdare. Förvaltningsrättens del i domarna var studiens huvudsakliga intresse eftersom det innefattar
bedömningen. Även socialnämndens anförande ansågs relevant att ha med i studien eftersom förvaltningsrättens bedömning i huvudsak utgår från socialnämndens anförande och därmed blir det av betydelse att studera både vad socialnämnden och förvaltningsrätten skrivit. De professionella personerna som uttalar sig i dessa delar av domarna är socionomer respektive jurister. Innan urvalet gjordes granskades domarnas kvalité och tillförlitlighet.
För att granska de utvalda domarnas kvalité och tillförlitlighet användes fyra bedömningskriterier; autenticitet, trovärdighet, representativitet och meningsfullhet (Bryman, 2016/2018). Autenticitet handlar om dokumentets äkthet, trovärdighet om att innehållet ska vara utan felaktigheter och förvrängningar, representativitet om att dokumentet ska vara typiskt för den kategori den tillhör och meningsfullhet berör dokumentets innehåll i fråga om det är tydligt och begripligt (Bryman, 2016/2018). Då domarna inhämtats från förvaltningsrätten ansåg vi att de var äkta och således nådde upp till kraven på autenticitet och trovärdighet. Vid urvalet av domar har vi därför främst förhållit oss till de två sistnämnda kriterierna och granskat huruvida domarna var representativa för sin kategori samt om de var tydliga och begripliga. Alla de 60 domarna som uppnådde våra inkluderingskriterier kunde anses representativa för sin kategori. Varje dom innefattade yrkanden och anföranden från socialnämnden, vårdnadshavare, barnet eller barnets ställföreträdare och offentliga biträde, följt av förvaltningsrättens skäl för avgörandet samt bedömning. Avseende meningsfullhet ville vi att barnets våldsutsatthet skulle framgå tydligt i domen även om våldet i sig inte var den främsta grunden för förvaltningsrättens bedömning. Därför ansågs endast de domar där våldet beskrivits på flera ställen nå upp till vårt krav på tydlighet och begriplighet, detta resulterade i 52 domar. Därefter användes ett osystematiskt slumpmässigt urval för att välja ut 20 domar. Domarna numrerades 1-20 och har sammanfattats i en tabell, se bilaga 1.
5.2. “What’s the problem represented to be” som dataanalysmetod
Som dataanalysmetod valdes diskursanalys med inriktning på Carol Bacchis WPR-ansats. Diskursanalys syftar till att förstå hur språk producerar och upprätthåller föreställningar om sociala fenomen genom att analysera vad som skrivs fram respektive inte skrivs fram i texter (Bergström & Ekström, 2018). Material som passar sig för en WPR-analys kan bland annat vara politiska uttalanden, policydokument, lagar eller domstolsbeslut (Bacchi, 2009). En grundtanke inom WPR-ansatsen är att policydokument producerar problem som särskilda typer av problem beroende på hur de beskrivs (Bacchi & Goodwin, 2016). Även subjekt, objekt och platser ses som konstruerade och är något som produceras, upprätthålls och reproduceras ständigt. WPR-ansatsen framhäver därför vikten av att rikta kritisk uppmärksamhet mot detta producerande genom att ställa frågor som “vad blir producerat?”, “hur produceras det” och “vilka effekter får det?”. Vidare menar Bacchi (2009) att diskurser påverkar på vilket sätt sociala problem förstås och synen på hur dessa problem bör åtgärdas. Sättet på vilket ett socialt problem skrivs eller talas om konstruerar olika problemrepresentationer som yttrar sig i olika former av texter. För att kunna förstå ett socialt problem anser Bacchi (2009) att det är nödvändigt att studera och förstå problemrepresentationer. Med hjälp av WPR-ansatsen, som är en kritisk analysform, kan förgivettagna föreställningar om sociala problem studeras och synliggöras. Vår studies syfte var att undersöka vilka diskurser som framträder om föräldrar i LVU-domar, vilket motiverade en diskursanalys. WPR-ansatsen har valts som inriktning för att kunna studera problemrepresentationer och dess effekter och på så sätt synliggöra diskurser om föräldrar. Vid forskning, men framförallt vid analysförfarandet bör forskare ha i beaktning vilken typ av ansats som präglar studien, vilket kan vara induktion, deduktion eller abduktion (Fejes & Thornberg, 2019). Vid en abduktiv ansats sker analysförfarandet i en växelverkan mellan teori och empiri (Fejes & Thornberg, 2019). Vår studie har en abduktiv ansats vilket innebar
att vi hela tiden pendlade mellan att titta på vad våra teoretiska utgångspunkter sa oss och jämförde med vad som framkom i LVU-domarna och tvärtom. Således skedde en växelverkan mellan studiens teoretiska utgångspunkter och LVU-domarna.
5.3. Analysförfarande
Vid analysförfarandet var första steget att strukturera materialet som skulle analyseras. Samtliga 20 domar lästes igenom flera gånger och de delar av domarna som ansågs relevanta för syftet och frågeställningarna markerades. Därefter lästes materialet igen för att kunna urskilja olika kategorier och teman som sedan sammanställdes i en tabell, detta för att möjliggöra en överblick av materialet (jfr. Bergström & Ekström, 2018). Totalt uppmärksammades sju kategorier, vilka var: psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning, ej insikt/förmår ej skydda barnet kopplat till ena föräldern, ej insikt/förmår ej skydda barnet kopplat till båda föräldrarna, skyddat boende, våld/konflikten, samtycke/samarbete samt övrigt/vad som inte framkommer. Av dessa sju kategorier kunde tre olika problemrepresentationer urskiljas, vilka var: våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet, föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet samt psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning som förklaring till våldet. Efter att problemrepresentationerna var framtagna lästes domarna och vår sammanställda tabell genomgående under hela analysprocessen för att kunna koppla empirin med teorier och tidigare forskning. För att analysera materialet användes frågor från Bacchis (2009) WPR-ansats som innefattar sex frågor som kan ställas till ett material i syfte att analysera det mer detaljerat. Dessa frågor kan användas i sin helhet eller väljas ut beroende på studiens syfte och frågeställningar. Till vår analys valdes fyra frågor som ansågs vara relevanta för att kunna besvara studiens syfte, dessa beskrivs nedan.
5.3.1. “Hur representeras det specifika “problemet” i ett visst material?”
Frågans syfte är att identifiera en eller flera problemrepresentationer, det vill säga de underliggande problemen, för att kunna påbörja analysen (Bacchi & Goodwin, 2016). Det handlar alltså om att identifiera och synliggöra hur ett problem framställs i text (Bergström & Ekström, 2018). Sökandet efter problemrepresentationer handlar även om att öppna upp för att ifrågasätta det som verkar naturligt, exempelvis en specifik politik eller styrteknik (Bacchi & Goodwin, 2016). För att identifiera problemrepresentationer är det vanligaste sättet att titta på ett förslag eller en åtgärd för att se vad som problematiseras. Denna del av analysen ligger sedan till grund för resten av analysen, som utgår från mer kritiska frågor (Bacchi & Goodwin, 2016). Denna fråga ställdes till vårt empiriska material, det vill säga domarna, för att kunna identifiera problemrepresentationer avseende föräldrar och våld. Genom att läsa alla domar och uppmärksamma olika teman för hur problemet framställdes i domarna kunde tre problemrepresentationer identifieras: våldet/konflikten som det huvudsakliga problemet, föräldrarnas brist på insikt och oförmåga att skydda barnet samt föräldrarnas psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning som förklaring till våldet. På så sätt användes analysfrågan för att svara på vår frågeställning om vilka problemrepresentationer som framträder i LVU-domar. Trots att psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning inte är synonymer har vi valt att presentera dem gemensamt som psykisk ohälsa/psykisk funktionsnedsättning eftersom det i majoriteten av de domar vi beskriver angående detta framkommer att föräldern har både psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Dessutom framställs dessa föräldrar på liknande sätt i förhållande till våldet.
5.3.2. “Vilka förutsättningar eller antaganden möjliggör representationen av “problemet”?”
Denna fråga är mer komplex och innefattar olika aspekter. För det första handlar det om att förstå varför problemrepresentationen blir som den blir genom att ställa sig frågorna vad som antas, vad som tas för givet och vad som inte ifrågasätts (Bacchi, 2009). På så sätt identifieras förutsättningar, antaganden, kunskaper eller diskurser inom politiken som möjliggör problemrepresentationen som identifierats i föregående fråga, det vill säga vilka faktorer som måste finnas för att något ska kunna ske (Bacchi, 2009; Bacchi & Goodwin, 2016). Bacchi (2009) menar att det är genom att undersöka förutsättningar som det går att identifiera socialt omedvetna kulturella antaganden som ligger till grund för problemrepresentationerna. För det andra syftar frågan till att studera problemrepresentationens konstruktion i form av vilka begrepp och binärer som den vilar på (Bacchi & Goodwin, 2016). Slutligen används frågan för att identifiera mönster i problematiseringar som kan tyda på politiska sätt att tänka. Analysfrågan har använts i studien genom att teman identifierats i empirin och problemrepresentationerna, vilka jämförts med vår tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter för att ta reda på vilka synsätt och föreställningar som kan tänkas ligga till grund för de identifierade problemrepresentationerna. Tidigare forskning och teorier har sedan kopplats till de problemrepresentationer som kunde urskiljas i domarna, vilket hjälpte oss besvara vår andra frågeställning om vad som möjliggjort problemrepresentationerna. 5.3.3. “Vad blir lämnat oproblematiserat i problemrepresentationen?
Frågan handlar om ett kritiskt tänkande genom att ifrågasätta den befintliga problemrepresentationen (Bacchi & Goodwin, 2016). Ifrågasättandet handlar om att uppmärksamma det som förblir osagt, det som inte problematiseras samt om det går att tänka annorlunda om problemet. Ofta uppmärksammas även spänningar och motsägelser i problemrepresentationer, vilket framhäver begränsningar eller brister i hur problemet representeras (Bacchi, 2009). Därför är syftet med frågan även att uppmana till diskussion kring vilka konsekvenser det kan få att inte problematisera något eller att problematisera det på ett annat sätt (Bacchi & Goodwin, 2016). Denna fråga är kopplad till vår tredje frågeställning om vad som lämnas oproblematiserat i domarna. För att besvara frågan lästes domarna flertalet gånger och jämfördes med varandra för att kunna identifiera vad som lämnats osagt och oproblematiserat. Det som identifierats i domarna sammanställdes och kopplades ihop med problemrepresentationerna och jämfördes sedan med tidigare forskning och våra teoretiska utgångspunkter.
5.3.4. “Vilka effekter skapas genom denna representation av “problemet”?”
Frågan syftar till att uppmärksamma de konsekvenser som de identifierade problemrepresentationerna för med sig (Bacchi & Goodwin, 2016). Bacchi och Goodwin (2016) beskriver olika typer av konsekvenser som bör uppmärksammas i denna del av analysen; diskursiva effekter och subjektiviseringseffekter. Problemrepresentationer medför olika referensvillkor; vad som är möjligt respektive omöjligt att tänkas och sägas, vilket leder till att problemrepresentationerna får diskursiva effekter. Subjektiveringseffekter handlar om hur subjekt framställs och konstrueras i de identifierade problemrepresentationerna. Dessa olika typer av konsekvenser går inte att separera från varandra utan bildar tillsammans en analys som kan sammankopplas med människors liv och vardag. På så sätt möjliggör denna del av analysen reflektioner över konsekvenser som problemrepresentationer får för specifika grupper av människor (Bacchi & Goodwin, 2016). Denna fråga låg till grund för den fjärde frågeställningen om vilka effekter problemrepresentationerna kan få. Problemrepresentationerna lästes och analyserades med hjälp av teoretiska begrepp såsom
diskurs, subjektsposition och kategorier, detta för att kunna synliggöra diskursiva effekter och subjektivieringseffekter och således synliggöra effekter av problemrepresentationerna.
5.4. Metoddiskussion
Som datainsamlingsmetod valdes dokumentstudie vilket ansågs relevant för att kunna analysera innehållet i texter, vilket var studiens syfte. Aktuella diskurser om föräldrar i förhållande till LVU-domar hade även gått att studera med hjälp av exempelvis en kvalitativ intervjustudie. En sådan studie hade kunnat ge en inblick i hur socialsekreterare eller domare på förvaltningsrätten tänker om föräldrar vid frågor om våld och LVU. Kvalitativa intervjuer hade däremot inte kunnat användas för att studera hur problemrepresentationer/diskurser konstrueras, reproduceras och upprätthålls i LVU-domar, vilket var syftet med denna studie. Vidare kan diskuteras att vår studie baserades på LVU-domar från endast en förvaltningsrätt. Om vi istället hade valt domar från flera förvaltningsrätter hade det eventuellt kunnat ge ett annat resultat, men utifrån tidsbegränsningen och resurserna för denna studie var vi tvungna att begränsa omfattningen av materialet.
Diskursanalys utifrån Bacchis WPR-ansats valdes som dataanalysmetod för att kunna analysera diskurser, vilket var studiens syfte. En alternativ dataanalysmetod hade kunnat vara en tematisk analys. En fördel med den tematiska analysen är att den är mer öppen eftersom alla de teman som identifieras i texten kan presenteras och analyseras, detta till skillnad från vår diskursanalys där alla teman som identifierats inte ingår i en diskursanalys enligt WPR. Fördelen med diskursanalys och WPR är däremot att den möjliggjort en kritisk analys av domarna och de problemrepresentationer som identifierats. En tematisk analys hade inte heller varit lika användbar då syftet med studien var att undersöka diskurser. Studien vilar på en socialkonstruktionistisk grund vilket innebär att studiens resultat inte går att generalisera. Däremot var socialkonstruktionismen som utgångspunkt relevant för att kunna studera diskurser, dessutom kan studiens resultat bidra till förståelse för diskurser om föräldraskap i en svensk kontext. En reflektion vi gjort under genomläsningen av domarna är att olika samhällsklasser och etniciteter representeras i domarna, vi har inte specifikt lyft detta i uppsatsen eftersom vi valde att avgränsa oss. Dessutom läggs ingen vikt vid dessa faktorer i domarna, vilket även innebar att det inte framställdes som ett problem och därmed inte blev aktuellt för vårt syfte och frågeställningar.
5.5. Studiens tillförlitlighet
För att diskutera studiens tillförlitlighet har vi använt oss av fyra delkriterier som används vid kvalitativ forskning, vilka är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera (jfr. Bryman, 2016/2018). Bryman (2016/2018) beskriver trovärdighet som att forskningen ska vara utförd på ett korrekt sätt, likt regler inom forskning. För att uppnå trovärdighet i studien har vi följt regler inom både forskaretik och forskningsetik samt redogjort för våra domars kvalité och tillförlitlighet. Inom kvalitativ forskning kan det vara svårt att generalisera resultat då syftet med kvalitativa studier är att djupgående undersöka specifika fenomen (Bryman, 2016/2018). För att generalisera kvalitativa data ska resultatet tydligt och detaljerat beskrivas så att resultatet kan överföras till andra kontexter (Bryman, 2016/2018; Thornberg & Fejes, 2019). För att möjliggöra överförbarhet i vår studie har vi noggrant beskrivit vårt problemområde både i tidigare forskning och bakgrundsavsnittet. I metodavsnittet har vi detaljerat beskrivit hur vi gått tillväga vid insamling, bearbetning och användning av vår empiri. Vi har även försökt tydliggöra vår empiri genom att använda många citat i resultat- och analysavsnittet. För att uppnå pålitlighet i en studie behöver forskningsprocessen tydligt redogöras för att möjliggöra att andra kan granska studien (Bryman, 2016/2018). Vi har i metodavsnittet försökt att så tydligt som möjligt beskriva hela
