ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Socialsekreterares upplevelser
av handlingsutrymme
inom ekonomiskt bistånd
Av: Olivia Carlsten och Maria Lindgren
ÖREBRO UNIVERSITET
Olivia Carlsten och Maria Lindgren
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
För att vara berättigad ekonomiskt bistånd finns det vissa krav som måste uppfyllas av individen. Vid bedömning av vilka krav som ska ställas på den enskilde individen, använder socialarbetaren sitt handlingsutrymme.Vidare innebär handlingsutrymmet att
socialsekreterarna har ett visst mått av frihet i sina bedömningar i förhållande till de lagar och riktlinjer som organisationen utgår från. Tidigare forskning har visat att det råder ojämnheter och markanta skillnader i bedömningar mellan socialsekreterarna kring kraven. På grund av dessa ojämnheter i bedömningarna som konstaterats mellan socialsekreterarna anses deras upplevelse av handlingsutrymmet vara intressant att undersöka djupare. Denna studie avser därför att studera socialsekreterares upplevelser av handlingsutrymmet i deras arbete inom försörjningsstöd, vilka faktorer som påverkar handlingsutrymmet samt hur
handlingsutrymmet används. Studien är av kvalitativ karaktär med totalt sex genomförda semi-strukturerade intervjuer. Det insamlade materialet analyserades sedan genom metoden tematisk analys. Slutsatser med utgångspunkt av resultatet är att handlingsutrymmet uppfattas vara både stort och begränsat samt viktigt för möjligheten att kunna göra individuella
bedömningar. Resultatet visade att socialsekreterarnas upplevelser av vad som påverkar handlingsutrymmet är erfarenhet, tid, resurser samt personlighet.
TITLE OF THE ESSAY
Olivia Carlsten och Maria Lindgren Örebro University,
School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2021.
Abstract
To be entitled to financial assistance, there are certain requirements that must be followed by the individual. In order to assess what requirements the individual needs, the social worker uses his or her discretion. Furthermore, the discretion consists of the social secretaries having a certain degree of freedom in their assessments in relation to the laws and guidelines on which the organization is based. Previous research has shown that there are inequalities and there are marked differences in the assessments between the social secretaries regarding the requirements. Due to these irregularities in the assessments found between the social secretaries, their experience of the scope for action is considered to be interesting to investigate in more depth. The purpose of this study is to examine the social assistance officers experiences of discretion in income support, the factors that affect the discretion and how it is used. The study is of a qualitative nature with a total of six semi-structured
interviews conducted. The collected material was then analyzed by the thematic analysis method. Conclusions based on the result are that the discretion is perceived to be both wide and limited and an important factor for the possibility of being able to make individual assessments of clients. The results showed that the social secretaries' experiences of what affects the room for maneuver are experience, working hours, resources and personality.
Tack till
Vi vill ge ett stort tack vår handledare John Brauer som på ett så fint sätt stöttat oss under denna uppsatsprocess genom att ha bidragit med sina kloka kommentarer. Hans kunskaper inom ämnesområdet har för oss varit värdefulla och inspirerande i utförandet av uppsatsen. Vi vill även tacka våra intervjudeltagare som avsatte tid att dela med sig av sina upplevelser och kunskaper inom ämnet.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Syfte 2
1.2 Frågeställningar 2
2. Bakgrund 2
3. Definitioner av centrala teoretiska begrepp 3
3.1 Handlingsutrymme 3
3.1.1 Statsföreträdare eller klientföreträdare 4
3.2 Empowerment 5 4. Tidigare forskning 5 4.1 Internationellt 6 4.2 Sverige 7 5. Metod 9 5.1 Litteraturanskaffning 9
5.2 Datainsamling kvalitativa intervjuer 9
5.3 Urval 10 5.4 Intervjuguide 11 5.5 Analysmetod 11 5.6 Etiska överväganden 12 5.7 Studiens reliabilitet 13 5.8 Studiens validitet 13 5.9 Generaliserbarhet 14
6. Resultat & analys 14
6.1 Faktorer som påverkar handlingsutrymmet 14
6.2 Hur socialsekreterare använder sitt handlingsutrymme 21
7. Diskussion 27
7.1 Metoddiskussion 30
7.1.2 Relevansen för socialt arbete samt förslag för fortsatt forskning 31
1
1. Inledning
Samhällets innevånare omfattas och tryggas av välfärdens skyddsnät som genom tiderna blivit väl utvecklat i Sverige (Nygård, 2013; Nybom, 2012). Välfärden i Sverige bygger på invånarnas rättigheter om att ta del av välfärdssystemet men även deras skyldigheter om att bidra till välfärden (Nygård, 2013). Socialtjänstlagens (2001:453) 4 kapitel redogör för det ekonomiska biståndet. Det ekonomiska biståndet är en stor del av det skydd som ingår i välfärdens skyddsnät och biståndet ansöker individer om när de själva inte klarar av att försörja sig eller sin familj (Socialstyrelsen, 2019b, Socialstyrelsen, 2019a). År 2019 fick över 202 000 hushåll någon gång ekonomiskt bistånd varav antal vuxna var 249 000 stycken. Om en individ inte klarar av att försörja sig och därmed är i behov av ekonomiskt bistånd som erhålls av socialtjänsten ställs vissa krav på klienten om att exempelvis stå till
arbetsmarknadens förfogande om hen bedöms klara av att arbeta. Det ställs krav och kriterier på klienten för att denne ska vara berättigad ekonomiskt bistånd. Socialsekreterarens uppgift är sedan att utreda och bedöma om klienten uppfyller de specifika kraven (a.a.). Likt
redogörelser i socialtjänstlagen (2001:453) 4 kapitlet 1§ kan det även finnas godtagbara skäl till varför den enskilde klienten inte kan uppfylla de generella kraven som ställs på klienterna. För att möta klienternas behov och samtidigt utgå från organisationens ramar och riktlinjer behöver socialsekreteraren tolka lagar för att sedan använda sitt handlingsutrymme i bedömningar och beslut (Nybom, 2012). Syftet med försörjningsstöd är att det ska vara det sista skyddsnätet att tillgå efter att alla andra sätt att försörja sig på har beprövats av den enskilde individen (Socialstyrelsen, 2019b).
Kraven som ställs på klienterna för att vara berättigad ekonomiskt bistånd är främst kravet som återges i socialtjänstlagen (2001:453) 4 kapitlet 1 § om att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det kan även innebära att klienten har ett krav om att delta i något
aktivitetsprogram eller andra arbetsrelaterade program (Nybom, 2013). Hur socialtjänsten arbetar med dessa krav är en väsentlig del gällande välfärdsstatens ambitioner och för samhällets individer. Socialarbetare har dock ett handlingsutrymme som bland annat innebär att undantag kan göras om det finns godtagbara skäl (a.a.). Hur socialsekreterare nyttjar sitt handlingsutrymme gällande detta är något som anses vara intressant att undersöka djupare. Hur stor frihet har egentligen socialsekreterarna gällande bedömningarna om vilka undantag som ska göras i förhållande till de krav som generellt annars krävs för att vara berättigad ekonomiskt bistånd?
Klientens deltagande i aktivitetsprogram, andra arbetsrelaterade program och undantag för ett sådant deltagande är sådana komponenter som socialsekreterare kan beakta inom sitt
handlingsutrymme och även kan ta olika stor hänsyn till i sitt arbete (Nybom, 2012). I Sverige har det konstaterats att utförandet av aktiveringspolitiken sker ojämnt mellan socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Det reflekteras kring att det kan bero på en omedvetenhet i arbetssättet gällande kraven som ska ställas på klienterna utifrån aktiveringspolitiken för biståndsmottagare (a.a.). Socialsekreterarnas åsikter och
bedömningar om hur klienter uppfyller kraven för att vara berättigade bistånd skiljer sig markant mellan olika socialsekreterare (Nybom, 2008). Det kan således konstateras att det finns olikheter gällande socialsekreterarnas arbetssätt. För att belysa olikheterna anses det nödvändigt att undersöka socialsekreterarnas handlingsutrymme djupare genom att studera vilka faktorer som kan tänkas påverkar handlingsutrymmet. Ytterligare en fundering är vilka olika faktorer som påverkar hur socialsekreterarna använder handlingsutrymmet gällande arbetet som utförs inom ekonomiskt bistånd. Andra reflektioner som uppstår är frågor om hur
2 socialsekreterare förhåller sig till sitt handlingsutrymme och hur det påverkar utförandet av arbetet. Därmed anses det betydelsefullt att få djupare förståelse kring hur socialsekreterarna upplever arbetet inom ekonomiskt bistånd och vilka faktorer som kan tänkas påverka dessa olikheter mellan olika socialsekreterare. Denna studie avser att kunna bidra med fördjupad förståelse kring socialsekreterarnas upplevelser som vidare kan tänkas bidra till att fler studier kring detta görs och att det med tiden innebär att arbetet inom ekonomiskt bistånd kan
utvecklas och bidra till en ökad rättssäkerhet. För att få djupare förståelse kring
socialsekreterares upplevelser och förhållningssätt i deras arbete är det viktigt att det finns gedigen kunskap om vilka faktorer som påverkar deras arbete. Det är även viktigt att undersöka hur socialsekreterare använder sitt handlingsutrymme i det sociala arbetet för att det ska kunna utvecklas och gå i linje med samhällets utveckling och den problematik som det sociala arbetet ska förhålla sig till och arbeta med.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare reflekterar kring vad de upplever är för faktorer som ligger till grund för det upplevda handlingsutrymmet samt att studera hur socialsekreterarna använder sitt handlingsutrymme inom försörjningsstöd.
1.2 Frågeställningar
- Vad upplever socialsekreterarna påverkar handlingsutrymmet?
- Hur upplever socialsekreterarna att de använder sitt handlingsutrymme?
2. Bakgrund
Som bakgrund till studien redogörs det för de främsta paragraferna som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd förhåller sig till i arbetet på försörjningsstöd. Den lag som arbetet främst grundar sig i är socialtjänstlagen (2001:453) och dess portalparagraf. Portalparagrafen är övergripande och genomsyrar allt arbete inom försörjningsstöd samt redogör för hur människors livssituationer i samhället ska beaktas.
“1 kap. socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja
människornas
- ekonomiska och sociala trygghet - jämlikhet i levnadsvillkor - aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.”
Vidare är det socialtjänstlagens (2001:453) 4e kapitel 1-2 §§ som socialsekreterare inom försörjningsstöd arbetar utifrån. I paragraferna framgår dels vilka rättigheter den enskilde individen har samt vilka krav socialtjänsten utgår från. Vidare möjliggör paragraferna att socialsekreterarna kan använda sitt handlingsutrymme i sina bedömningar till att göra undantag om det bedöms finnas godtagbara skäl för det.
3
“ Socialtjänstlagen (2001:453) 4 kapitlet 1 - 2 §§
4 kap 1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande, i vilket ingår att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2021:159).
2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för
det.”
Socialsekreterarnas uppdrag inom ekonomiskt bistånd är att tillgodose individens försörjning och livsföring i övrigt i de situationer där klienten själv inte klarar av att försörja sig. Arbetet socialsekreterarna utför grundas i de ovanstående paragraferna och därmed genomsyrar dessa paragrafer även hela denna studie.
3. Definitioner av centrala teoretiska begrepp
Studien genomsyras av den vetenskapsteoretiska ansatsen hermeneutiken då syftet är att få en djupare förståelse (Kvale & Brinkmann, 2014) för socialsekreterares upplevelse av deras handlingsutrymme. Vidare är de valda teoretiska begreppen handlingsutrymme,
statsföreträdare, klientföreträdare och empowerment som studien präglas av. 3.1 Handlingsutrymme
Inom socialt arbete har socialsekreterare direktkontakt med människor i samhället som är i behov av hjälp och stöd (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Socialsekreterare representerar en organisation och utifrån den erbjuder olika typer av hjälp och stöd till klienter. I uppdraget som organisationen utgår från ska socialsekreteraren utifrån rådande lagar, riktlinjer och policys bidra med insatser, stöd och hjälp till klienterna. För att förhålla sig mellan organisationens riktlinjer och klientens behov använder socialarbetaren sitt handlingsutrymme. Handlingsutrymme är ett begrepp som innebär att socialarbetaren har ett visst mått av frihet att förhålla sig till i sitt agerande inom yrkesrollen. Handlingsutrymmet innebär även att socialarbetaren utifrån sin professionella kompetens tolkar riktlinjerna, fattar beslut och agerar inom sin yrkesroll. Socialarbetaren har i sitt handlingsutrymme en viss grad av autonomi, frihet och valmöjligheter i arbetet som utförs. Sammantaget kan det ses som att handlingsutrymme är ett samspel som uppstår mellan organisationens ramar och den
kompetensen som råder inom professionen. Med socialarbetarens kunskap görs bedömningar kring vilka val som finns att erbjuda utifrån organisationens förutsättningar och uppdrag (a.a.).
4 Molander (2011) menar att yrkesverksamma inom professioner har i och med sitt
handlingsutrymme ett förtroende till att fatta olika beslut i linje med organisationens restriktioner. Det som kan begränsa socialarbetarens handlingsutrymme är organisationens regler och andra lagar. Lipsky och Howe förklarar begreppet handlingsutrymme genom två olika synsätt (Evans & Harris, 2004). Lipsky menar att handlingsutrymme alltid finns oavsett om socialarbetare inom gräsrotsbyråkratens offentliga verksamheter arbetar med oklara policys och få resurser som leder till generella lösningar som passar majoriteten av klienterna vilket resulterar i ett rutinbaserat arbete. Howe däremot menar att Lipskys synsätt inte
förekommer längre, utan att i modern tid är socialarbetare mer styrda av administrativa regler vilket innebär att hur handlingsutrymmet uppfattas av socialsekreterarna beror på de riktlinjer organisationens ledning utformat. Evan och Harris påtalar att trots att socialsekreterarna alltmer måste anpassa sig till administrativa regler kvarstår ändå ett handlingsutrymmet. Reglerna påverkar förhållandet till handlingsutrymmet och därför ser det olika ut inom olika organisationer. Ett visst mått av handlingsutrymme existerar alltid varpå gräsrotsbyråkrater inom olika organisationer behöver bedöma hur dem ska och kan förhålla sig till de riktlinjer och regler som råder inom de specifika situationerna. Handlingsutrymme är inte antingen eller utan det rör sig om den enskilde socialarbetarens utrymme, frihet och makt samtidigt som de är villkorat inom professionens kompetens hos den enskilde socialarbetaren och därmed är handlingsutrymmet också individuellt. Sammanfattningsvis är handlingsutrymme ett begrepp som redogör för de marginaler den enskilde socialarbetaren har att förhålla sig till utifrån den kompetens den professionella har i förhållande till organisationens ramar och riktlinjer i sina bedömningar, handlingar och beslut i sitt arbete (a.a.).
3.1.1 Statsföreträdare eller klientföreträdare
Arbetet som sker i frontlinjen är bundet av en hierarkisk sammanhållning som innebär att det råder en maktfördelning mellan gatubyråkraten och klienten (Maynard-Moody & Musheno, 2000). Maktfördelningen innebär att det är den yrkesverksamma som i handling, bedömning och beslut kan komma att påverka klienten och klientens liv vilket är möjligt genom
handlingsutrymmet. Det har dock kunnat konstateras en variation i handlingsutrymmet vilket innebär att två olika förhållningssätt observerats bland olika tjänstemän i deras arbete. Det ena förhållningssättet innebär att tjänstemännen utför ett arbete som främst baseras på att bistå och hjälpa klienterna utifrån deras individuella situation och behov. För att kunna möta klienterna utifrån deras individuella förutsättningar utnyttjar gatubyråkrater sitt
handlingsutrymme och kan därmed vara flexibla vid bedömningarna i de besluten som fattas. Den andra sidan som observerats är ett förhållningssätt där tjänstemännen främst baserar sina bedömningar mer plikttroget gentemot organisationens regler, policys, riktlinjer och därmed får de professionellas agerande i arbetet ett mer byråkratiskt och “fyrkantigt” förhållningssätt. Sammantaget kan det sägas att tjänstemännen antingen upplever sig som en tjänsteman som främst verkar för staten eller en tjänsteman som främst verkar för medborgarna vilka därmed definieras som statsföreträdare eller klientföreträdare. Vidare hävdas det att dessa
förhållningssätt är av betydelse och kan sättas i relation till direktionen. Det vill säga att statsföreträdarnas förhållningssätt påverkar arbetet genom att det anses ha ett begränsat handlingsutrymmet, medan klientföreträdarnas förhållningssätt anses ha ett bredare handlingsutrymme (a.a.).
Vidare framträder två olika aspekter gällande klientföreträdarnas förhållningssätt där den ena synvinkeln handlar om att klientföreträdarna utför sina bedömningar efter eget intresse i syfte att underlätta sitt arbete (Maynard-Moody & Musheno, 2000). Den andra aspekten som framträder kring klientföreträdarnas förhållningssätt är att arbetet istället blir mer krävande
5 och komplicerat utifrån att arbetet grundar sig i att tjänstemännen behöver bygga relationer till klienterna för att kunna bemöta dem utifrån deras situation. I varje klientärende behöver tjänstemännen kunna svara och agera utifrån klientens individuella situation och behov. (a.a.).
3.2 Empowerment
Empowerment är ett begrepp som uppmärksammades och började anammas alltmer inom socialt arbete i början på 2000-talet (Healy, 2014). Begreppet empowerment innebär att främja och bejaka individens inneboende styrka och makt till att påverka sin egen situation. Fokus på klientens medverkan tenderade efter det bli en viktigare aspekt att beakta inom det sociala arbetet. Genom att inkludera klienten och göra klienten mer delaktig i processen var syftet även att jämna ut maktfördelningen mellan klient och socialarbetare. Genom att arbeta med att tillvarata klientens eget intresse bidrar det till ett motivationsarbete och möjliggör ett empowermentbaserat arbete. Kort sammanfattat förklarar Healy att empowermentbegreppet innebär att arbeta för att stärka och öka klientens tro på sin egen förmåga och kapacitet till att klara av specifika uppgifter. Healy belyser även att ett motivationsarbete är ett kraftfullt verktyg då arbetet utgår från klientens egna vilja och anpassas utifrån den nivå som den enskilde individen befinner sig på. Motivationsarbetet handlar om att arbeta med klientens egen motivation att nå förändring och åtgärda eventuella ambivalenser hos klienten.
Empowerment-arbetet handlar om att klienterna ska involveras och på så sätt ta kontroll över sin egen situation vilket gör det viktigt att tillvarata klientens egen motivation. Healy belyser även att den kritik som framförts är att situationerna och problemen som det sociala arbetet generellt arbetar med är mer komplext och svårt att hantera med en strategi om
motivationsarbete (a.a.).
Empowerment kan förklaras och sammankopplas med en individs kompetens, självtillit, makt och kontroll över sitt eget liv (Swärd & Starrin, 2006). Empowerment som begrepp kan ses både som en metod och teori. Som metod handlar empowerment om hur människor som saknar makt och styrka kan bli starkare med socialarbetarens hjälp. Individen kan bygga upp en styrka genom kunskap och på så vis erhålla självkontroll. Inom ekonomiskt bistånd är klienterna beroende av myndigheten för att klara sitt liv och uppehälle. Att vara i en sådan beroendeställning kan ofta leda till känslor av maktlöshet hos klienten vilket gör
empowerment till ett viktigt teoretiskt begrepp inom det sociala arbetet (a.a.). Askheim & Starrin (2007) menar att empowerment som begrepp inom socialt arbete och dess
klientintresse handlar om maktöverföring där det menas att makten som den insatsen och socialarbetaren har överförs till klienten (a.a.). Sammanfattningsvis kommer empowerment i denna studie analyseras utifrån hur klienten involveras och görs delaktig i arbetet som sker och därmed att maktfördelningen jämnas ut i klientarbetet mellan socialsekreterare och klient. Empowerment anses även i denna studie handla om socialarbetarens arbete till att främja klientens inneboende kraft, självstyre och kontroll genom motiverande samtal (MI).
4. Tidigare forskning
Detta avsnitt presenteras genom att inledningsvis redogöra för internationell tidigare forskning för att ge en bred överblick till att sedan smalna av och redogöra för hur den aktuella forskningen ser ut i Sverige. Detta då vår studie utgår från hur socialsekreterare i Sverige upplever sitt handlingsutrymme.
6 4.1 Internationellt
Under de senaste decennierna har det skett en förändring i hur demokratierna i Europa, Nordamerika och Australien har arbetat med sina arbetslösa medborgare Knotz (2019). Kring år 1980 bidrog den ekonomiska nedgången till att regeringen införde hårdare sanktioner för att dels motverka det ökade trycket om behovet av det sociala skyddsnätet men också för att motverka förlusten av skatteintäkterna. Situationen som uppstod vid ekonomiska nedgångar blev ett dilemma för regeringar eftersom behovet av det sociala skyddet ökade samtidigt som skatteintäkterna minskade. För att lösa dilemmat infördes hårdare krav på de arbetslösa invånarna som var i behov av välfärdssystemets förmåner och insatser. Kraven har sedan ett par decennier tillbaka blivit allt hårdare runt om i demokratierna främst i Europa,
Nordamerika och Australien. Syftet med hårdare krav skulle bidra till ökad sysselsättning, minskat beroende av förmåner och förbättra sociala organisationers kostnadseffektivitet för användning av trygghetssystemet. Det uppstår frågor om huruvida den ökade arbetslösheten som konstaterats sker parallellt med ekonomiska nedgångar och om det då beror på yttre faktorer som exempelvis att klienterna som ansöker om ekonomiskt bistånd vill arbeta men omständigheter på arbetsmarknaden försvårar möjligheter till att få ett arbete. I kontrast till de yttre faktorerna handlar andra frågor om ekonomiska nedgångar beror på inre faktorer. Med inre faktorer råder funderingar om det istället kan handla om en ovilja hos klienterna till att inte vilja arbeta. För att minska de yttre faktorernas påverkan som leder till att behovet av försörjningsstöd uppstår införde regeringarna fler insatser för att kunna bidra med ytterligare hjälp och stöd till klienter. Det extrainsatta stödet syftar till att hjälpa klienterna att nå målet om att bli självförsörjande. De hårdare kraven som utformades var inte tänkta att förvärra situationen för de redan utsatta grupperna som inte har förmågan att arbeta. De hårdare kraven ska inte heller påverka dem klienter som vill arbeta och gör det dem kan för att nå självförsörjning men inte har möjligheten till att arbeta. Syftet med kraven är att de som kan arbeta och har möjlighet till arbete ska motiveras till att göra det dem kan för att bli
självförsörjande. Där är det socialsekreterarnas uppdrag att bedöma vilka krav som bör ställas på klienterna (a.a.).
För att möta klienterna utifrån deras individuella situation och undersöka vilka förutsättningar de har använder professionella yrkesutövare sitt handlingsutrymme (Maynard-Moody & Musheno, 2000). Inom socialt arbete har vikten av att involvera klienterna i arbetet konstaterats samt att det är skillnad på att arbeta med och arbeta för klienterna (Butler,
McArthur, Thomson & Winkroth, 2012; Cabiati & Raineri, 2016). Fokus är på att arbeta med klienten vilket innebär att denne ska involveras i arbetet och ha insyn i sitt eget ärende och utifrån det tillsammans arbeta mot ett bestämt mål. För att arbeta med klienterna är både empati och sympati viktiga egenskaper för den yrkesverksamma att visa i sitt bemötande med klienten (a.a.). Varje handling, bedömning och beslut som utförs av en frontlinjebyråkrat genomsyras av den enskilde yrkesutövarens handlingsutrymme (Maynard-Moody &
Musheno, 2000). Dock har det konstaterats att handlingsutrymmet används i olika grad mellan olika handläggare vilket beror på olika uppfattningar och förhållningssätt (Evans, 2013; Maynard-Moody & Musheno, 2000). De olika förhållningssätten påverkar att handlingsutrymmet antingen nyttjas i större respektive mindre utsträckning. Ett
förhållningssätt bidrar till att yrkesutövarna antingen agerar mer flexibelt och använder sitt handlingsutrymme för att tolka lagar och riktlinjer. Den andra uppfattningen betonar att lagar och riktlinjer ska användas konsekvent och mer “fyrkantigt” vilket motiveras utifrån att arbetsprocessen ska ske rättssäkert men även för att bidra till en trygghet för
socialsekreterarens enkelhet att förutse utfallen i arbetet. Studierna belyser att en
yrkesutövares förhållningssätt och uppfattningar är en avgörande faktor som påverkar hur yrkesutövarna arbetar och förhåller sig till klienten (a.a.). En annan studie som genomförts i
7 Norge visar också att yrkesutövare som arbetar inom välfärden använder handlingsutrymmet för att kunna möta och ge klienterna det stöd och hjälp dem är i behov av i förhållande till de krav som ska ställas utifrån organisationens riktlinjer (Heidi Moen Gjersøe, Leseth &
Vilhena, 2020). Genomförandet av de krav organisationen ställer på klienterna sker genom att yrkesutövarna utifrån sitt handlingsutrymme betonar det stöd som de kan erbjuda i
förhållande till kraven och sanktionerna som omfattar organisationens ramar och riktlinjer. Det innebär att de krav som ställs utifrån organisationens riktlinjer är paternalistiska men går ändå att påverka vilket sker utifrån yrkesutövares handlingsutrymme och det interpersonella förhållandet som råder mellan yrkesutövare och klient (a.a.).
4.2 Sverige
I en studie av Marttila, Johansson, Whitehead & Burström (2012) har det framkommit att socialarbetare upplever vissa begränsningar i det sociala arbetet med klienter. Den sociala interaktionen mellan socialarbetare och klient kan brista då klienter kan ha svårt att skapa ett förtroende till socialarbetaren vilket påtalas bero på den maktbalans som råder i mötet mellan klient och socialarbetare (a.a.). Socialarbetares förhållningssätt och de krav som planeras för klienten är väsentliga för klientens fortsatta livssituation (Marttila, Whitehead, Canvin & Burström, 2010). Det har visats att klienter som ansöker om försörjningsstöd uppfattar att socialsekreterare tvingar klienterna att ta emot en anvisad aktivitet. Klienters upplevelser har i en del fall varit att socialsekreterarna klarlägger vad en passande aktivitet skulle kunna vara utan att involvera klienten. Klienter är redan i en utsatt situation när de är beroende av försörjningsstöd vilket kan göra dem ännu mer sårbara vid anvisad aktivitet som inte är anpassade efter deras individuella förutsättningar och egna mål. Det undgår dock inte
klienterna att det medföljer vissa förväntningar och skyldigheter för att de ska kunna uppbära försörjningsstöd. I studien framkom det att klienter känner press till att uppfylla det
socialsekreteraren begär för att inte riskera att få delvis eller helt nedsatt ekonomiskt bistånd (a.a.).
Anvisningen om aktivitet som ofta är ett krav för att uppbära försörjningsstöd ser olika ut mellan kommuner och socialarbetare vilket grundas i hur lagen tolkas och hur klienter utifrån det erbjuds socialt stöd (Marttila, Johansson, Whitehead & Burström, 2012). Klienter behöver uppfylla kraven som socialtjänsten bedömer ska ställas för att de ska ha rätt till ekonomiskt bistånd. Vidare krävs det att klienten sedan följer den avsatta planering för att kunna bevara rätten till ekonomiskt bistånd. Krav i planering kan vara att klienten aktivt måste söka arbete, studera eller delta i arbetssökande program. Står inte en sökande till arbetsmarknadens förfogande är denne skyldig att kunna visa ett läkarintyg till socialsekreteraren som påvisar en svag arbetsförmåga. Missköter klienten sin planeringen kan socialsekreteraren ta till ekonomiska sanktioner (a.a.)
I en studie av Nybom (2012, 2013) framkommer det att kommunen är den aktör som har ansvar att utföra den aktiveringspolitik som råder och därmed är det socialtjänsten som bedömer vilka klienter som behöver aktiveringsåtgärder. I samband med detta ingår även att upprätta en planering gällande klientens ansökningar om ekonomiskt bistånd och dennes aktivering. Socialtjänstens villkor för beslut och bedömningar grundas på att socialtjänsten är en frontlinjebyråkrati och det innebär att det är en organisation där befolkningen möter samhällets invånare och där socialarbetarnas uppdrag är att forma praktik utifrån politik. I frontlinjearbetet har handlingsutrymme en betydande roll för tillämpning och tolkning av lagar eller andra styrdokument. Socialtjänstlagen som ramlag tillåter ett brett
handlingsutrymme i hur lagen ska tillämpas. Ska individens egna begär och förutsättningar kunna beaktas i beslut om aktiveringsinsatser är socialarbetarens handlingsutrymme
8 nödvändigt. Vid studier där försök har gjorts till att hitta replikerbara och strukturerade
arbetssätt inom försörjningsstöd har det framkommit att metoder både för bedömning av klientens livssituation och metoder för förändring hos klienten är begränsade. Klienter har tidigare fått mer allmänna insatser i form av ”motiverande samtal” [MI] och skuldrådgivning. MI tycks inte ses som en strukturerad insats utan snarare ett verktyg som socialarbetare nyttjar för att skapa förändring hos klienten (a.a.).
I och med de nya bestämmelserna i socialtjänstlagen som infördes år 1998 av den svenska regeringen blev det myndighetsutövarna i varje kommuns ansvar att aktivera biståndstagare (Nybom, 2011). Vid varje tillfälle i månaden när bidragstagare ansöker om bistånd bedömer socialarbetare om den enskilde redan har rätt till bistånd eller om individen har skyldighet att aktivera sig för att bli behörig till ekonomiskt bistånd. Bestämmelsen innebär att om en biståndssökande vägrar delta i aktiveringsprogram kan det leda till minskat eller helt avvisat bistånd (a.a.). Lagstiftningen som styr det kommunbaserade sociala arbetet påverkar även socialarbetarens arbete (Stranz, Karlsson, & Wiklund, 2017). Socialtjänstlagen som ramlag fastställer generella mål hellre än specifika fingervisningar för hur den klientbaserade verksamheten ska fullföljas. De övergripande målen kan summeras i centrala begrepp som underlätta och verka för lika levnadsvillkor hos befolkningen samt att förmåner och tjänster ska säkerställa en “skälig levnadsnivå”. Den faktiska betydelsen inom dessa begrepp gör att socialtjänstlagen som helhet preciseras av myndigheterna i kommunerna och dess anställda (a.a.).
Professionella behöver ta hänsyn till lagar och regler samt ha ett professionellt förhållningssätt vilket leder till att det ställs höga krav på hur de använder sitt
handlingsutrymme vilket innebär att de får således höga krav på sig (Ponnert & Svensson, 2016). Det är ofrånkomligt att professionalism är i behov av mer flexibilitet.
Yrkesverksammas handlingsutrymme är till viss del begränsat i och med de lagar och regler som råder men samtidigt behöver det inte hämma arbetet då handlingsutrymmet formas utifrån den individuella situationen och kan handskas på flera olika sätt. Socialt arbete innebär dessutom att individuella behov förändras i takt med att samhället förändras vilket ställer krav på socialarbetarnas handlingsutrymme och flexibilitet med syfte att hjälpen och stödet ska passa individers olika behov. Arbetet består företrädesvis av tre beståndsdelar; utredning, bedömning och beslut. Alla tre delarna är komplexa och resultat av ett viss beslut är ofta oförutsägbara med tanke på att sociala relationer ständigt utvecklas, vilket gör att det sociala arbetets förutsättningar konsekvent förändras. Därmed krävs det att socialarbetare kombinerar tolkning av information från flera angreppssätt och har ett öppet sinne, vilket i sin tur kräver ett handlingsutrymme. Handlingsutrymmet möjliggör för yrkesverksamma att tänja på lagrummen vilket kan medföra både för- och nackdelar. Det kan komma att bli en
belastning för socialarbetare när handlingsutrymmet är för fritt, men det gör också att yrkesverksamma kan luta sig på sin professionella förmåga att bedöma när lagar och organisationers riktlinjer är motsägande, oklara eller ogynnsamma för klienterna (a.a.). En del socialarbetare söker säkerhet i sitt arbete men det kan finnas en risk med det (Ponnert & Svensson, 2016). Nämligen om professionella främst behärskar standardiserade
handböcker och rutiner kan det leda till minskat och begränsat handlingsutrymme,
självständighet och etik samtidigt som det då också resulterar i att socialarbetare får en känsla av säkerhet. Dock kan det resultera i ökad osäkerhet hos socialarbetare om fler regler skulle tillkomma då de behöver ställas i relation till redan existerande lagrum. Då mer information ger fler olika perspektiv på komplexiteten är det kanske inte det som är lämpligt för att minska socialarbetares osäkerhet och för att de ska kunna fatta beslut. Det framgår att det kan
9 ses som att denna standardisering är ett medel för att stärka organisationers säkerhet genom att handböcker som styr utredning och bedömning används allt mer. Samtidigt kan ingen anvisning tala om vad som är bäst att göra i det individuella klientärendet. Alltför detaljerade handböcker kan snarare hindra professionalismens handlingsutrymme genom att det blir tidskrävande och en börda för socialarbetare där möjligheten för individuella bedömningar minskar. Med ökad användning av handböcker kan det tyckas att subjektiva och etiska bedömningar röjs. Med lagar och handböcker kan socialarbetare känna större trygghet i att motivera beslut. Samtidigt kan det bidra till att helhetsbilden om klienten går förlorad som medför otillbörliga bedömningar med opassande beslut (a.a.).
5. Metod
5.1 Litteraturanskaffning
För att få en överskådlig bild över forskningsfältet genomfördes en systematiskt
litteratursökning av vetenskapliga artiklar via Örebro universitets databaser. Databaserna som sökningarna utfördes i var Social service abstract, Primo och Diva. Sökningarna avgränsades genom att kontrollera så att resultaten av sökningarna återfanns som tillgängliga i “full text” samt att de uppfyllde kraven för peer reviewed. Sökningarna avgränsades sedan ytterligare genom att enbart välja artiklar som publicerats på engelska och svenska och för att få så ny forskning som möjligt valdes endast artiklar som publicerats efter år 2000. Ytterligare ett inkluderingskriterium var att eftersöka artiklar från Sverige, USA och Europa för att få ett västerländskt perspektiv. Detta för att den inhämtade kunskapen skulle kunna jämföras och relateras i så stor utsträckning som möjligt till denna studies syfte. För att ytterligare avgränsa sökningarna begränsades sökningen till att fokusera på sökord relaterade till
handlingsutrymme (discretion) i relation till försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd (social assistance). Vidare granskades artiklarna ytterligare och ett urval gjordes genom att titta på vilka titlar som bedömdes vara relevanta utifrån studiens syfte och de titlar som inte ansågs relevanta exkluderades. När en vald artikel ansågs lämplig studerades den närmare genom att abstractet lästes. I samband med att relevanta artiklar valdes ut uppkom fler förslag på
liknande titlar vilket bidrog till ytterligare artiklar som kom att bli relevanta för denna studie. Därefter granskades artiklarna djupare genom att deras abstract studerades vilket bidrog till att de artiklar som inte visade sig vara relevanta för studien exkluderades och de som bedömdes intressanta studerades vidare genom att läsas i fulltext. Slutligen resulterade litteratursökningen i att totalt 13 antal vetenskapliga artiklar användes i studien. 5.2 Datainsamling kvalitativa intervjuer
Då studiens syfte var att undersöka socialsekreterares upplevda handlingsutrymme inom försörjningsstöd och därtill hur handlingsutrymmet används samt vilka faktorer som påverkar handlingsutrymmet valdes kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Kvale och
Brinkmann (2014) redogör att ett bra sätt att införskaffa fördjupad kunskap om människors upplevelser till stor del sker genom olika typer av intervjusamtal. Genom personernas egna berättelser om sina erfarenheter kan det bidra till att lättare förstå och nå kunskap om helheten kring ett fenomen. Enligt Bryman (2011) är semistrukturerade intervjuer en metod vid kvalitativa studier som möjliggör att granska människors livsberättelser.
Semistrukturerade intervjuer utgår från en intervjuguide med frågor där forskaren använder den som en grund och mall att utgå från men där forskaren även är fri att frångå
10 intervjupersonen berättar. Således kan ordningsföljden på frågorna variera beroende på intervjupersonernas information och de följdfrågor som ställs. Metoden är därmed flexibel och ger forskaren möjlighet att ställa frågor som inte ingår i intervjuguiden, till skillnad från strukturerade intervjuer där forskaren ska efterfölja den befintliga ordningsföljden i
intervjuguiden (a.a.). Datainsamlingen utfördes därför genom semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide (se bilaga 1.) som ram för att ge oss möjlighet att kunna frångå intervjuguiden vid några tillfällen för att följa upp det som ansågs relevant utifrån informanternas berättelser.
5.3 Urval
När forskningsdeltagare på ett strategiskt sätt väljs utifrån syftet att dem anses kvalificerade till att kunna besvara forskningsfrågan definierar Bryman (2011) det vara ett målstyrt urval. Studien har ett målstyrt urval där forskningsdeltagare som bidrog valdes ut från en kommun. Först kontaktades försörjningsstödsenhetens chef i kommunen och tillfrågades om hen godkände att ett informationsbrev om studien skickades ut till samtliga socialsekreterare på enheten. I informationsbrevet fanns kontaktuppgifter till oss för de som ville anmäla sitt intresse om att delta i studien. Chefen inom försörjningsstöd godkände förfrågan och därefter skickades informationsbrevet om studien ut via det digitala forumet Teams där alla
socialsekreterare på avdelningen fanns tillgängliga och fick informationen. Därefter återkopplade sex socialsekreterare sitt intresse om att delta i studien. Tid bokades för utförande av intervjuer varav fem fysiska och en digital intervju planerades.
5.3.1 Avgränsningar
Kvale och Brinkmann (2014) menar att om det är för få intervjupersoner med i studien går det inte att mellan olika grupper testa hypoteser eller generalisera resultatet. Är det däremot för stort antal informanter går det inte att utföra djupare tolkningar och få en större bredd av informationen från intervjupersonerna. Därmed bör tillräckligt många intervjupersoner vara med i studien för att forskaren ska kunna uppnå sitt syftet med undersökningen (a.a.). Bryman (2011) belyser att en forskare önskar ett stort mått av variation även om ett målstyrt urval inte kan möjliggöra att resultatet går att generalisera till en population. För att få en större variation på forskningsdeltagarna inkluderades därför alla sex socialsekreterare som anmält intresse av att delta i studien. Detta val baserades dels då på att hälften av alla som anmält intresse hade en längre arbetslivserfarenhet än de resterande, vilket ansågs ge en bra variation mellan deltagarna i urvalsgruppen. Deltagarna hade också en variation gällande kön och etnicitet vilket ansågs gynna målet om en variation trots det målstyrda urvalet. Klienter inom ekonomiskt bistånd har inte undersökts då studien ansågs bli för bred med deras
perspektiv också. Att det endast var sex stycken som anmält sitt intresse av att delta kan dock anses vara en brist genom att urvalet eventuellt skulle kunna ha varit ännu mer variationsrikt om flera anmält intresse av att delta. Studien representerar inte en jämförelse mellan olika kommuner utan enbart mellan socialsekreterare inom samma kommun. Att en kommun och inte flera valdes beror dels på att samtliga socialsekreterare arbetar under samma
förutsättningar med samma riktlinjer och därför ansågs deltagare från en och samma kommun underlätta jämförelserna mellan deras svar i studiens analys. Visserligen även för att
intervjuerna i så lång utsträckning som möjligt skulle genomföras fysiskt då det ansågs bidra till bättre kvalité på intervjuerna vilket ansågs gynnande för studiens syfte.
11 5.4 Intervjuguide
Bryman (2011) förklarar att vid utformning av en intervjuguide behöver forskaren fundera över vilka frågor som bör ställas för att få sina forskningsfrågor besvarade. Intervjufrågorna ska täcka det forskaren är intresserad av att undersöka och besvaras utifrån
intervjupersonernas perspektiv. Därmed behöver forskaren få en bild över det
intervjupersonerna anser är betydande och viktigt. Frågorna ska vara öppna och inte mer än nödvändigt specifika. Det är även bra att strukturera upp intervjuguiden med inledande, mellanliggande och strukturerade frågor (a.a.). Frågorna i intervjuguiden till denna studie startar med inledande frågor för att få en bakgrund om intervjupersonerna. Vidare fortsätter intervjuguiden med mellanliggande frågor bestående av strukturerade, öppna och vissa slutna frågor för att nå vissa detaljer. Följdfrågor och sonderingsfrågor ställs i samband med de mellanliggande frågorna som exempelvis förhoppningar om att intervjupersonerna utvecklar sina svar eller berättar mer om något som nämnts. Intervjuguiden bestod till sist av
avslutande frågor där utrymme ges till intervjupersonerna att berätta om något som inte tagits upp och som de anser är relevant. Intervjuguide för denna studie finns i Bilaga 1.
5.5 Analysmetod
För att analysera det insamlade materialet användes tematisk analys som metod. Tematisk analys är en vanlig analysmetod för kvalitativ data och innebär kortfattat att materialet struktureras och gås igenom för att identifiera olika teman som vidare sorteras i en viss ordning och därefter analyseras (Bryman, 2011). Utförandet av en tematisk analys går till genom att de inspelade intervjuerna först transkriberas för att få dem i textformat (Fejes & Thornberg, 2009). Transkriberingarna analyseras sedan och det som ansågs vara intressant utifrån intervjun då forskaren får studera svaren och det därmed upprepas och materialet går återigen igenom. Analysen utförs på så vis att olika teman uppmärksammas genom att exempelvis notera repetitioner, kategorier, likheter och/eller skillnader, metaforer samt språkliga kopplingar (a.a.). För att strukturera de uppkomna temana på ett överskådligt sätt används ofta Framework (Bryman, 2011). Framework är ett verktyg som används inom kvalitativa analyser för att underlätta hanteringen av de teman som framkommer i processen. Det är ett ramverk i form av en tabell där noterade teman förs in i en tabell och därmed kan data studeras på ett överskådligt sätt (a.a.). Tematisk analys bedömdes vara en relevant analysmetod för studien då kvalitativ metod nyttjades i form av semistrukturerade intervjuer och därför valdes tematisk analys och Framework som analysmetod.
Med hjälp av begreppen handlingsutrymme, statsföreträdare, klientföreträdare och empowerment analyserades sedan de teman som framträtt utifrån intervjuerna och den tematiska analysen. Då studien genomsyras av det hermeneutiska perspektiv utifrån att studiens syfte är att få en djupare förståelse för socialsekreterares upplevelse av deras handlingsutrymme är de valda teoretiska begreppen relevanta utifrån den vetenskapliga ansatsen hermeneutik. (Kvale & Brinkmann, 2014). Inom hermeneutiken belyses det att människan tolkar och tillskriver sin omvärld genom text och mening och därför bör det enligt hermeneutiken studeras utifrån den kontexten (Andersson, 2014) vilket denna studie är avsedd att göra.
Ett centralt begrepp inom hermeneutiken är förförståelse. Förförståelse är ett begrepp som avser att förklara hur individen uppfattar verkligheten (Thurén, 2007). Begreppet avser att förmedla att en individs förkunskaper är en faktor som påverkar hur omvärlden tolkas (a.a.). I
12 denna studie är syftet att tolka andras tolkningar av deras verklighet. Det vill säga tolka intervjupersonernas upplevelser av handlingsutrymmet som genomsyrar deras arbete. Det är därför tänkt att genom att ta del av och tolka andra personer tolkningar ska studien bidra med en fördjupad förståelse. Förförståelse innebär således att verkligheten är en tolkning baserad på den enskilde individens förkunskaper och därför påverkar hur verkligheten uppfattas. Därmed konstateras det att en individs uppfattning eller tolkning aldrig anses vara
förutsättningslös (Thurén, 2007). Förförståelse grundar sig i fördomar till verklig förståelse och därför bidrar längre erfarenhet till en bättre förförståelse. Røkenes (2016) redogör för att en individs förståelse påverkar verklighetsuppfattning och förkunskaperna grundas bland annat i individens tidigare erfarenheter. Det är dessa erfarenheter som påverkar individens förhållningssätt och därmed förförståelse som bidrar till vilket sätt individen tolkar och förstår saker i sin omvärld (a.a.). Då vi som utfört studien har haft vår verksamhetsförlagda utbildning på enheten för ekonomiskt bistånd har vi en förförståelse om arbetet och
handlingsutrymmet. Vi anser det viktigt att förhålla oss till så objektiva som möjligt i våra tolkningar av intervjupersonernas tolkningar av sina upplevelser kring ämnet.
5.6 Etiska överväganden
Inför intervjuerna har Vetenskapsrådets (2017) fyra etiska krav tagits hänsyn till; Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet handlar om att forskaren informerar intervjupersonerna om syftet med undersökningen och deltagarnas villkor för studien. Intervjupersonerna ska informeras om att de får avbryta sitt deltagande när de vill och att en medverkan är helt frivillig. Forskaren behöver i enlighet med samtyckeskravet inhämta intervjupersonernas samtycke för att de ska kunna medverka. Samtycke till att intervjuerna spelas in behöver även inhämtas.
Intervjupersonerna har rätt att själva avgöra på vilka villkor, hur länge och om de ska medverka. Konfidentialitetskravet innefattar att forskaren behöver informera
intervjupersonerna om att de så långt som möjligt kommer avidentifieras för att skydda deras integritet. Alla uppgifter som kan identifiera personerna såsom namn, ort, arbetsplats eller annan etiskt känslig information avrapporteras i studien vilket ska bidra till att de inte ska kunna identifieras. Det fjärde kravet som Vetenskapsrådet menar är viktigt att beakta är nyttjandekravet som handlar om att informationen som intervjupersonerna delat med sig av inte ska användas av andra obehöriga eller i annat syfte än för studiens ändamål (a.a.). Dessa etiska riktlinjer anses ha beaktats och efterföljts i denna studie. Gällande
konfidentialitetskravet ska all känslig information avrapporteras gällande intervjupersonerna och därför tilldelades intrvjudeltagarna fiktiva namn. Intervjupersonerna har även
slumpmässigt tilldelats olika namn oberoende av vilket kön de har och därför har även vissa tilldelats ett fiktivt namn som inte stämmer överens med könstillhörigheten. Detta utifrån att de manliga könet är minoritet inom försörjningsstöd på den kommun som studien utgått från. Ett annat val som gjorts gällande konfidentialitetskravet är att inte redogöra för hur länge intervjupersonerna arbetat inom försörjningsstöd utifrån att även det bedömdes kunna bidra till möjlig identifiering av deltagarna. Därav har det valts att enbart presentera information om intervjupersonerna med enbart ett slumpmässigt fiktivt namn efter citaten som redovisas i resultatet.
I kvalitativa studier måste forskaren bevara deltagarnas privatliv, säkerhet och hälsa vilket väger tyngre än forskningens vetenskapliga syfte (Kvale & Brinkmann, 2014). Fördelen med kvalitativ forskning är att intervjupersonerna bidrar med fördjupad och detaljerad kunskap. Det krävs dock en vetskap om vilka frågor som är passande att ställa då de kan riskera att göra intrång på informanternas privatliv och om det är värt för att nå kunskap om fenomenet
13 (a.a.). Då studien syftar till att undersöka vilka faktorer socialsekreterarna upplever påverkar handlingsutrymmet och hur de upplever att handlingsutrymmet används i arbetet inom försörjningsstöd anses det inte ur etisk synvinkel kunna medföra intrång på deltagarnas privatliv och därtill anses studien inte medför några etiska risker. För att undvika ett annat etiskt dilemma studerades intervjuguiden noga vid flera tillfällen för att säkerställa att inga frågor skulle uppfattas inkräkta på socialsekreterarnas integritet eller upplevas som
kränkande. Syftet med intervjuerna var att få kunskap om socialsekreterarnas upplevelser av kraven som ställs, deras upplevda handlingsutrymme, förhållningssätt och arbetsstrategier och inte att kritisera dem eller att de skulle uppleva att sitt arbetssätt kritiseras. Av den anledningen lades vikt på att skapa breda intervjufrågor som gav deltagarna stor frihet till att beskriva sina uppfattningar och tankar om förhållningssätt och handlingsutrymme kopplat till deras arbete inom ekonomiskt bistånd samt fokus på hur de själva upplever det.
5.7 Studiens reliabilitet
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) handlar reliabilitet om tillförlitligheten av resultatet i studien. Om studien kan göras om av andra forskare är data i studien pålitlig och erhåller då en hög nivå av reliabilitet (a.a.). Larsson (2005) menar att det kan vara svårt att bekräfta reliabilitet i kvalitativ forskning då det oftast inte utförs några efterkontrollerande mätningar som belyser reliabiliteten. Med efterkontrollerande mätningar menas att det utförs mätningar för att studera om resultatet skulle bli detsamma om studie skulle göras om med samma forskningsdeltagare. Ofta ses reliabiliteten istället till att beskriva och utforska fenomenets kvaliteter, istället för kvantiteter (a.a.). Tillförlitligheten i denna studie kan dock anses vara informanternas ärlighet i sina berättelser om egna upplevelser utifrån de ställda
intervjufrågorna. Vi upplevde inte att någon av intervjupersonerna ändrade sina svar under intervjuns gång vilket anses ge en ökad tillförlitlighet. I och med konfidentialitetskravet där deltagarna informerades om att deras skildringar inte kan kopplas till dem personligen kan det anses att fallenhet till att de skulle svara så ärligt de kunde på intervjufrågorna ökade. Under intervjuerna gjordes inte några försök till att påverka intervjupersonerna till att svara på frågorna på ett visst sätt. Valet om att inte dela ut intervjufrågorna på förhand baserades på motivet om att minimera risken för att intervjupersonerna skulle dela med sig av frågorna och därmed diskutera dem och då påverkas av andra personers åsikter. Utifrån detta och med tanke på att det är en kvalitativ studie anses det som att studien har god reliabilitet. 5.8 Studiens validitet
Kvale och Brinkmann (2014) menar att validitet handlar om riktighet, giltighet och styrkan i uttalanden. En valid konklusion är välgrundad, hållbar, försvarbar och övertygande. I
kvalitativ forskning innebär validitet om forskarens metod undersöker det som avses att det ska undersökas. Om metoden bidrar till att forskaren studerar det som avses studeras kan den kvalitativa forskningen tolkas vara valid (a.a.). Intervjuguiden har legat till grund för
intervjuerna där det tillkommit följdfrågor som behövts ställas för att nå en djupare förståelse. För att få en så detaljerad berättelse som möjligt har intervjupersonerna haft möjlighet att svara fritt på frågorna vilket har gjort att frågorna inte nödvändigtvis har följt samma ordning genom alla semistrukturerade intervjuer utan intervjupersonerna har själva styrt frågornas följd. Som en avslutningsdel fick intervjupersonerna möjlighet att ta upp något som inte framkommit av våra ställda frågor men som de ansåg vara betydande för studien. Till skillnad mot om detta vore en kvantitativ studie med enkäter har intervjupersonerna haft möjlighet att göra invändningar under intervjuernas gång. Vid transkribering av intervjuerna har vi citerat
14 vad informanterna sagt och i rätt ordföljd som de själva formulerat sig i syfte att skydda riktigheten. Transparens kan höja validiteten i en kvalitativ studie (Bryman, 2011).
Transparens handlar även om att forskaren öppet beskriver förfarandet av studien om vilka val som tagits under undersökningens gång (a.a.). Genom att vi redogjort för vilka metoder vi använt oss av under studiens gång och i vilka steg de utförts samt redogjort för vilka
teoretiska begrepp och (avidentifierade) intervjupersoner har transparensen genomsyrat studiens tillvägagångssätt och därmed anses den vara valid. Till följd av att vi beskrivit vårt studieobjekt och redogjort för hur vi tänkt kring de val av metoder som nyttjats har vi eftersträvat så hög transparens som möjligt genom vår redogörelse.
5.9 Generaliserbarhet
Potentialen till att generalisera en kvalitativ forskningsstudie är begränsad då det inte är en garanti att det som studeras påträffas i andra kontexter, dock kan det ibland te sig att vissa delar kan vara möjliga att generalisera (Kvale & Brinkmann, 2014). Därmed kan det vara tillräckligt att den kännedom om fenomenet som studien resulterat kan överföras till andra likartade studier för att uppnå en generaliserbarhet kring studiens helhet (a.a.). Bryman (2011) belyser, som tidigare nämnts, att ett målstyrt urval också innebär att resultatet inte går att generalisera till en population. Studien omfattar sex socialsekreterare som uttrycker sina uppfattningar kring handlingsutrymmet inom försörjningsstöd. Med tanke på det begränsade omfånget av intervjupersoner bör det därför inte sägas att resultatet företräder alla
socialsekreterare inom försörjningsstöd. Det är inte heller säkert att resterande socialsekreterare på samma enhet har samma bild kring fenomenet, vilket påverkar replikerbarheten. Vårt resultat visar dock på vilka uppfattningar som finns inom
försörjningsstöd och hur handlingsutrymmet upplevs av vissa socialsekreterare. Huruvida studiens resultat är generaliserbart eller inte är därför svårt att fastställa, dock jämförs resultatet med tidigare forskning för att öka studiens äkthet. Syftet med studien är därtill snarare att fördjupa kunskaperna, förståelsen och upptäcka möjliga gemensamma tankesätt samt likheter och olikheter än att generalisera resultatet.
6. Resultat & analys
Avsnittet som följer kommer presentera studiens resultat och analys genom att redovisa de teman som framkommit av empirins bearbetning. Dessa teman redovisas genom två huvudteman som i sin tur rymmer flera subteman. Huvudteman presenteras som huvudrubrikerna faktorer som påverkar handlingsutrymmet och hur socialsekreterare använder handlingsutrymmet. De subteman som sedan utkristalliserades i den tematiska analysen redovisas därefter som underrubriker, vilka är: erfarenhet, tid, personlighet, lagar och riktlinjer, krav, strategier och bemötande. Flera teman växelverkar och går in i varandra vilket gör att de kommer att relateras och kopplas till varandra under analysen. Inom dessa olika teman redogörs det även för likheter och skillnader mellan socialsekreterarnas upplevelser. De teoretiska begrepp som använts för att analysera resultatet är handlingsutrymme,, klientföreträdare och statsföreträdare samt empowerment. 6.1 Faktorer som påverkar handlingsutrymmet
Det framkom under intervjuerna att det finns flera faktorer som påverkar det upplevda handlingsutrymmet och detta var något som genomsyrade alla intervjuer. Reflektionerna om huruvida handlingsutrymmet upplevs vara brett eller begränsat ansåg intervjupersonerna bero
15 på faktorer som socialsekreterarens erfarenhet, personlighet och även den arbetstid som socialsekreteraren har att förhålla sig till. Andra faktorer som identifierades var att
socialsekreterare använder sitt handlingsutrymmet genom att använda olika strategier och hur de arbetar med att involvera klienterna uppmärksammades också skilja sig mellan
socialsekreterarna. 6.1.1 Erfarenhet
De intervjuade socialsekreterarna är överens om att erfarenhet påverkar handlingsutrymmet. Erfarenheten gör att socialsekreterarna kan se olika på kraven som ställs på klienterna. Flera av intervjupersonerna beskrev att handlingsutrymmets bredd ökar i takt med att erfarenheten ökar. Generellt framkom det att med mer erfarenhet upplevs det vara lättare att använda handlingsutrymmet i sitt arbete och därmed göra individuella bedömningar. Andra uppfattningar som framkom var att de socialsekreterare som var nya eller oerfarna inom försörjningsstöd upplevdes ha ett förhållningssätt som utgick mer från att tänka svartvitt genom att till största delen tänka i termerna bifall eller avslag och därmed mindre på de individuella faktorerna i varje enskilt ärende. Socialsekreterarna menade att med längre erfarenhet är det lättare att notera att vissa krav kanske inte passar en viss klient utan att de istället behöver gå utanför de generella kraven som ställs och exempelvis upprätta en lista med individuellt anpassade krav utifrån klientens individuella behov. Några av
intervjupersonerna förklarar det såhär:
“Man ser inte nyansskillnader, det är mycket svart och vitt, med erfarenheten så kommer ju gråskalorna och det är där de individuella bedömningarna ligger”. - Hjärtrud
“Men efter att ha jobbat ändå ganska länge så känner jag mig säkrare i att kanske inte bortgå från själva grundkravet men att göra mina egna bedömningar liksom, individuella bedömningar”. - Anette
“Nya handläggare får lära sig att handlägga ansökan.. sen .. det var först ett halvår senare de får lära sig det här runt om … det som arbetet egentligen handlar om.. det som de egentligen skulle göra… inte själva ansökan och handlägga, utan vårt arbetssätt. Det runt-omkring-arbetet …” - Per
Erfarenhet var ett tema som frekvent återkom på olika sätt genom alla intervjuer. Flera av intervjupersonerna belyste på olika sätt att de tror att längre erfarenheten inom
försörjningsstöd bidrar till upplevelser av större handlingsutrymme. Socialsekreterarna menade att erfarenhet även innebär att de får mer kunskap och därtill utökad kompetens inom arbetet på försörjningsstöd. Detta bidrar till en bredare övergripande bild av alla de olika delar som ingår i arbetet. Det framkom även att längre erfarenhet och kunskap som genereras även bidrar till en ökad trygghet i handlingsutrymme. Några andra exempel på
socialsekreterares reflektioner kring erfarenhet är följande:
“Jag tycker och tror att erfarenheten gör att man känner sig lite friare i jobbet och man vågar mer.. man kan vara mer flexibel.. lite såå. “ - Per
“Jag tror att de som är nyare och yngre är mer fyrkantiga än de som jobbat längre, de som jobbat längre tror jag känner sig lite tryggare och så i till exempel olika
16 bedömningar, det är nog den största skillnaden… det är det enda jag kommer på ..” - Olle
“… erfarenhet är också en sak som spelar in, då har man genom åren hunnit
reflekterat mycket med kollegor, stött och blött sådana här problem som uppstår och det lär man sig mycket av” - Ali
Erfarenheten anses av de intervjuade socialsekreterare kunna bidra till större självförtroende inom sitt arbete och därmed bidra till att våga nyttja sitt handlingsutrymme och vara mer flexibel i sitt arbete. Evans och Harris (2004) beskriver handlingsutrymmet som den enskilde socialarbetarens utrymme för frihet i arbetet villkorat till professionens kompetens och organisationens ramar. Det framkommer av intervjuerna olika förklaringar till varför erfarenhet kan leda till känslor av större handlingsutrymme. Då resultatet visar på att erfarenheten bidrar till upplevelser om större frihet i arbetet kan det därför anses som att erfarenheten är en bidragande faktor till känslorna av ett bredare handlingsutrymme. Med mer erfarenhet upplevdes det som att den kunskap erfarenhet består av bidrar till att socialsekreterarna kan lägga mer tid och energi på klientens individuella situation. Det kan antas beror på att dem socialsekreterare som är mindre erfarna behöver nyttja sin tid och i större utsträckning fokusera på att kontrollera och säkerställa att de bedömningar och beslut som fattas går i linje med de krav, riktlinjer och regler som organisationen styrs av. Då socialsekreterare med längre erfarenhet kan tolkas ha mer kunskap gällande vilka ramar de har att förhålla sig till kan de i större utsträckning agera mer utifrån klienternas behov. Medan de oerfarna socialsekreterarna behöver erhålla mer kunskap och därför lägga mer tid på att lära sig organisationens ramar och riktlinjer kan det antas resultera i en minskning av det individuella beaktandet i ärendena. Därför kan det antas att socialsekreterare med mer erfarenhet arbetar med ett bredare mått av handlingsutrymmet då de på ett tryggare sätt vet hur de bör förhålla sig.
Vad är det som skiljer sig mellan olika socialsekreterare i hur de använder sitt
handlingsutrymme? Maynard-Moody och Musheno (2000) förklarar att det är två olika förhållningssätt som tjänstemän kan anamma; klientföreträdare och statsföreträdare. Största skillnaden mellan dessa förhållningssätt är i hur stor grad de använder handlingsutrymmet i arbetet. Erfarenhet är en faktor som kan tänkas vara en bidragande faktor till varför
klientföreträdare arbetar mer flexibelt och i större grad utgår från klientens behov. Utifrån kontexten inom försörjningsstöd är en möjlig tolkning att socialsekreterare jämlikt
klientföreträdare skulle kunna tänkas vara yrkesverksamma personer med längre erfarenhet till skillnad mot socialsekreterare jämlikt statsföreträdare. Statsföreträdare anses vara mer fyrkantiga som baserar sina beslut i större utsträckning efter de riktlinjer och lagar som organisationen utgår från (Maynard-Moody & Musheno, 2000). Då erfarenhet genererar en känsla av frihet i arbetet och att socialsekreteraren med den då vågar nyttja sitt
handlingsutrymme i större utsträckning kan det tänkas vara en bidragande faktor till varför socialsekreterare definierar sig mer som klientföreträdare. Klientföreträdare anses nyttja sitt handlingsutrymme i större grad som kräver större flexibilitet vilket erfarenhet anses
medverka till. För att kunna nyttja handlingsutrymmet och vara fri samt flexibel i sitt arbete är upplevelsen av handlingsutrymmets storlek därför relevant. Vidare kan det tänkas att erfarenheten är en faktor som synliggör vad skillnaden mellan dessa förhållningssätt skulle kunna bero på.
I den tematiska analysen av intervjuerna framkom även motsatsen till att erfarenhet genererar upplevelser av frihet och utökat handlingsutrymme i form av att oerfarna socialsekreterare
17 upplevs vara mer fyrkantiga i sitt arbete. Detta skulle kunna anses bero på att det tar tid som nyanställd att lära sig alla delar som ska beaktas i arbetet. Intervjupersonerna förklarar att introduceringen i arbetet sker genom att till en början lär sig socialsekreteraren den grundläggande handläggningen för att sedan utgå från riktlinjerna i de handböcker som socialsekreterarna hänvisas till samt lära sig hur lagarna och generella riktlinjerna ska tolkas. Det förklarar även att de nyanställda socialsekreterare ska under det första året även närvara på möten där det samråds mellan handläggarna hur olika ärenden bör hanteras för att lära sig tankesättet gällande individuella bedömningar. Det framkommer även att det finns en
delegationsordning som innebär att nyanställda socialsekreterare inledningsvis inte är
delegerad att fatta egna beslut. Med tiden utökas delegationen för de nyanställda och efter att ha arbetat en tid och införskaffat sig erfarenhet och kunskap ökas delegationen om att vara berättigad att fatta självständiga beslut. En möjlig tolkning kan vara att handlingsutrymmet i arbetet är något som ska öka i och med arbetslivserfarenheter på grund av att erfarenhet genererar mer kunskap, vilket kan anses krävas för att tilldelas tillit att använda
handlingsutrymmet i arbetet. Erfarenheten kom därför att noteras bli ett betydelsefullt tema utifrån den tematiska analysen av intervjuerna och upplevs därför vara en väsentlig faktor som inverkar på handlingsutrymmet.
Vilken betydelse har erfarenhet för handlingsutrymme enligt de intervjuade
socialsekreterarna? Det tema som framträtt är upplevelser av att erfarenheten bidrar med en trygghet i arbetsrollen. Samtidigt belyses det att de socialsekreterare som är relativt nya inom försörjningsstöd upplevs som mer “fyrkantiga” i sitt arbete. Fyrkantigheten anses bland annat bero på att det tar tid att få en övergripande bild av alla delar som ingår. Detta utifrån att en ny socialsekreterare inte har all kunskap och därför använder sig mer av handböcker, riktlinjer och andra hjälpmedel som verksamheten arbetar utifrån.
“Ja, vi eftersöker ju ofta fyrkantighet för att vi själva vill ha en tydlighet.. därför det finns en handbok, samråd etc...ha något att utgå från vad som gäller” - Per
Ovanstående citat visar på att “fyrkantigheten” är en stabil grund att utgå från där
socialsekreterare söker stöd och vägledning i sitt arbete. I början av sin anställning inom försörjningsstöd används de hjälpmedel som finns till hands för att på så vis lära sig arbetet och skapa en tydligare övergripande bild över alla delar som ingår i arbetet.
Handlingsutrymme innebär att socialarbetaren utifrån sin professionella kompetens tolkar riktlinjerna när beslut fattas och i sitt agerande inom sin yrkesroll (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Som oerfaren socialsekreterare kan det anses rimligt att den övergripande synen som är nödvändig tar tid och därför blir de mer “fyrkantiga” i sitt arbete inledningsvis då de främst förlitar sig på riktlinjer och regler. Med tiden som genererar mer erfarenhet skapas även mer trygghet i arbetet vilket bidrar till upplevelsen av bredare handlingsutrymme och innebär en friare känsla av hur ramarna kan tolkas och användas. Maynard-Moody och Musheno (2000) förklarar att dessa olika förhållningssätt som råder mellan statsföreträdare och klientföreträdare har betydelse i relation till handlingsutrymmet på så sätt att
klientföreträdare använder sitt handlingsutrymme i större utsträckning än de så kallade statsföreträdarna. Till sist kan en möjlig tolkning vara att erfarenhet kan vara en av flera faktorer som förklarar skillnaderna mellan de två olika förhållningssätten.
