Tillhörighet,utanförskap eller mitt emellan.Intervjuer med unga män och kvinnor om deras etniska identitet

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Tillhörighet, utanförskap eller mitt emellan

Intervjuer med unga män och kvinnor om deras etniska

identitet

To belong, to feel out of it or something in between

Interviews with young men and women about their ethnical identity

Suzana Vuckic

Pedagogik, magisterkurs, 61-80 p Handledare: Sten-Sture Olofsson

2006 Examinator: Annelis Jönsson

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Pedagogik, magisterkurs, 61-80p 2006

Vuckic, Suzana. (2006). Tillhörighet, utanförskap eller mitt emellan. Intervjuer

med unga män och kvinnor om deras etniska identitet. (To belong, to feel out of

it or something in between- interviews with young men and women about their

ethnical identity).Pedagogik, magisterkurs, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med arbetet är att undersöka och synliggöra hur unga män och kvinnor

med utländsk bakgrund uppfattar att deras etniska identitet och kulturella

tillhörighet påverkas av att växa upp med inslag av två kulturer och i relation till

familjen, vänner och skolan. Med hjälp av kvalitativa intervjuer som

undersökningsmetod ger arbetet en bild av invandrareungdomars uppfattningar,

erfarenheter och känslor. De unga männen och kvinnor kommer ursprungligen

ifrån Turkiet, Bosnien och Hercegovina och Kosovo. Sammanfattningsvis visar

resultatet att familjen och vänner har stor betydelse för ungdomarnas

identitetsutveckling och känslan för kulturell tillhörighet. Ungdomarna betonar

väldigt lite skolans betydelse för deras etniska identitetsutveckling. Istället

påpekar de att deras känsla för tillhörighet påverkas av deras uppfattning hur

andra människor i det tidigare hemlandet och i Sverige kategoriserar och

bemöter dem. Resultatet visar även att unga männen och kvinnor har utvecklat

både tillhörighet och utanförskapskänslor till Sverige och tidigare hemlandet.

Nyckelord: etnisk identitet, tillhörighet, utanförskap, familjen

Suzana Vuckic Handledare: Sten-Sture Olofsson

Hermansgatan 5 Examinator: Annelis Jönsson

21211 Malmö

INNEHÅLL

1 INLEDNING OCH SYFTE ... 6

1.1 Syfte och frågeställningar... 6

2 LITTERATURGENOMGÅNG ... 8

2.1 Identitet... 8

2.1.1 Social identitet... 9

2.1.2 Etnicitet och etniska identitet ... 10

2.2 Ungdomar och den etniska identiteten ... 11

2.2.1 Avsaknad av etnisk tillhörighet... 11

2.2.2 Att uppleva tillhörighet, men inte bli accepterad ... 13

2.2.3 Dubbel tillhörighet ... 14

2.3 Familjens, vännernas och skolans påverkan på ungdomar ... 15

3 TEORI ... 18

3.1 Symbolisk interaktionism... 18

3.2 George Hebert Meads teori ... 18

3.2.1 Jagmedvetande- identitet- rollövertagande ... 19

3.2.2 Den generaliserade och signifikanta andre... 20

3.2.3 Jagets två delar ”I” och ”Me”... 22

4 METOD... 24

4.1 Val av forskningsperspektiv och undersökningsmetod... 24

4.1.1 Intervjuguide ... 25

4.2 Urval... 26

4.3 Genomförande av intervjuer... 27

4.3.1 Forskarrollen och etiska övervägande... 28

4.4 Bearbetning och analys ... 28

4.5 Generaliserbarhet, trovärdighet och tillförlitlighet... 29

5 RESULTAT ... 32

5.1 Tillhörighet och utanförskap ... 32

5.1.1 Bemötande, oskrivna regler och språket ... 34

5.1.2 Familjen, vänner och tillhörighet ... 39

5.2 Individ och grupporienterade samhällspåverkan på unga män ... 41

5.2.1 Rykte ... 43

5.3 Religionens betydelse... 45

5.4 Pedagogiska synsätt... 46

6 SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 48

6.1 Resultatdiskussion... 48

6.2 Fortsatt forskning ... 51

REFERENSER... 54

1 INLEDNING OCH SYFTE

Sverige har under några få årtionden blivit ett etniskt och kulturellt heterogent land. Idag räknar man att var femte invånare är av utländsk härkomst. Detta faktum är naturligtvis märkbart i förskolor och skolor där det är vanligt med barn som är flerspråkiga och har mångkulturell bakgrund. Dessa barn och ungdomar växer upp med inslag av minst två kulturer, det tidigare hemlandets kultur och den svenska majoritetskulturen.

Ålund (1997) påpekar att barn och ungdomar som växer upp med inflytande av två kulturer kan någon gång under uppväxten uppleva känslor av oro, förvirring och sökande efter tillhörighet. I det mångkulturella samhället möts ungdomar av olika etniska och kulturella bakgrunder och i dessa möten är det inte ovanligt att de utvecklar komplexa identiteter som speglar inflytande från olika etniska tillhörigheter. En del av ungdomarna överskrider etniska gränser i sitt sökande efter tillhörighet och identitet, medan andra vänder sig mot föräldrarnas etniska tillhörighet (Ålund, 1997).

Utifrån min egen erfarenhet som invandrare och min pedagogiska erfarenhet i arbete med personer med invandrarbakgrund har jag förstått att sökandet av tillhörighet och utveckling av etnisk identitet är en process som kan pågå under en lång tid. Detta innebär att i det pedagogiska arbete kommer pedagoger att möta dem som brottas med frågor ”Vem är jag? ”, ” Vart tillhör jag?” ”Är jag svensk eller turk?” etc. Därför är det viktigt att pedagogerna får en inblick i invandrareungdomars uppväxtsituation. Genom större kännedom och förståelse kan pedagogerna aktivt ge stöd till ungdomarna i deras identitetsutveckling.

Målgruppen för detta arbete är framförallt pedagoger i skolorna men även alla andra personer som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar med utländskt bakgrund.

1.1 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syfte med denna studie är att försöka få en inblick i hur invandrareungdomar som växer upp med inflytande från två kulturer själva beskriver känslan av tillhörighet och utanförskap i förhållande till sitt tidigare hemland och i förhållande till det svenska samhället.

I min föregående uppsats Vuckic (2004) valde jag att studera unga invandrarekvinnors upplevelser och erfarenheter i förhållande till känslan av tillhörighet och utanförskap. I detta arbete har jag valt att göra en motsvarande studie med unga invandraremän och dessutom utifrån ett genusperspektiv försöka jämföra deras olika berättelser och beskrivningar.

Jag kommer att söka svar på följande frågeställning:

Hur beskriver unga män och kvinnor med utländsk bakgrund sin känsla av tillhörighet och utanförskap i förhållande till tidigare hemlandet respektive Sverige?

2 LITTERATURGENOMGÅNG

Avsikten med detta kapitel är att samla in och presentera relevant faktalitteratur som ska leda till större förståelse av unga invandrares uppväxtsituation. Kunskapsinsamlingen från litteraturgenomgången kommer att användas som stöd när jag analyserar och tolkar mina empiriska data. I början av kapitlet kommer jag att ta upp generell definition av identitetsbegreppet och olika aspekt av identitetsbegrepp för att få större förståelse för den etniska identitetens ursprung.

Vidare i kapitlet väljer jag att ta del av tidigare forskning och annat material om bl.a. unga invandrare och deras identitetsutveckling. Jag fokuserar främst på tidigare forskning och annat material som tar upp ungdomarnas etniska identitetsutveckling i relationen till familj, vänner och skola.

2.1 Identitet

Begreppet identitet har sina rötter redan i antiken och ordet kommer från latinets ’idem’ vilket betyder ”det samma”. Med andra ord handlar identitet om att vara en och samma, men även en och samma på ett visst sätt som skiljer en individ från en annan individ (Lange & Westin, 1981). Identitet handlar också om individens känsla av hemmahörande på både personligt, individuellt plan och på ett kollektivt, gruppmässigt plan (Alsmark, 1997). Identitet förutsätter en kontinuitet i tid, alltså att individen kan känna igen sig oberoende om det som hon/han tänker på har hänt nyligen eller långt tillbaka i tiden.

Självbilden blir som en röd tråd som genomsyrar alla delar av en människas liv, från barndomen till ålderdomen. Identitet förutsätter även kontinuitet i rum, vilket innebär att individen upplever sig som en och samma person både hemma eller på arbetsplatsen, i egenskap av en förälder och en granne, även då individen talar svenska, turkiska eller ett annat språk. Individens beteende och sättet att tala kan variera från en situation till en annan, men känslan av att han/hon har förblivit oförändrad består (Wellros, 1998).

Identitet innefattar människans uppfattning av vem hon själv är. Det en människa uppfattar sig vara och tror sig vara påverkas av hur andra människor uppfattar henne. Dessutom påverkas

en människas självuppfattning av hur hon tror att andra uppfattar henne (Westin m.fl., 1998). Enlig Ahmadi (2001) består identitet av både den subjektiva, personligt färgade sidan och den objektiva, sakliga sidan. Det finns ett samspel mellan den subjektiva (självskapande) och den objektiva (externt tilldelade) identiteten som gör att andras uppfattningar av individen påverkar individens syn på sig själv samtidigt som individens uppfattning av sig själv påverkar den bilden andra får av individen.

Den subjektiva aspekten av identitet består av den personliga identiteten baserad på individens egen självbild och den sociala identiteten baserad på individens bild av sin grupp. Den objektiva aspekten av identiteten består av social identitet, identitet utifrån den andres bild av individens grupp och personlig identitet, identitet baserad på den andres bild av individen. Den objektiva aspekten av identiteten är egentligen en stämpel eller etikett eftersom omgivningen är den som likställer (identifierar) individen med någon/något.

2.1.1 Social identitet

Lange och Westin (1981) definierar begreppet social identitet på följande sätt: ”Social identitet är de sätt på vilka andra identifierar eller definierar en individ i termer av breda, allmänt accepterade sociala kategorier eller attribut såsom kön, ålder, yrke, etniskt ursprung, nationalitet eller religiös bekännelse” (s. 186).

Enligt Wellros (1998) har den Kungliga vetenskapsakademin genom Fredrik Sjöberg sorterat den sociala verkligheten ännu mer och lagt till några mycket smalare kategorier som regionalursprung, inkomstklass etc. Sjöberg skriver även att vad som helst kan användas som kriterium för tilldelning av social identitet. En följd av kategorisering blir att man delar människor i grupper av ”vi och dem”, till skillnad från den personliga identiteten som skiljer individen från alla andra och som ger den enskilde en känsla av att vara unik.

Vidare skriver Wellros (1998) att det finns två sidor av social identitet, dvs. den objektiva och den subjektiva sidan. Den objektiva identiteten är bilden man tilldelas av andra medan subjektiv identitet är en egen självbild som till stor del består av speglingar av omgivningens bilder, men också av känslan att vara en unik individ som inte kan sorteras in i något speciell fack. Det som den subjektiva delen av social identitet innefattar är också graden av identifikation med den aktuella gruppen, eventuellt någon etniskt grupp.

2.1.2 Etnicitet och etniska identitet

Begreppet etnicitet har sitt ursprung i det grekiska ordet ’ethnos’ som betyder folk, eller människor av ens egen sort (Cronlund, 1995). Enligt Arnstberg (1993) är kravet för att en befolkning ska kunna kallas för etnisk grupp att de uppfyller åtminstone följande kriterier:

Att vara en i stor utsträckning (1) självproducerande befolkning, som tenderar att (2) identifiera sig själv och identifieras av andra som en särskild kategori människor, med primär hänvisning till (3) gemensamt ursprung och gemensam härstamning, och som (4) uppvisar vissa kulturella och sociala särdrag i förhållande till andra jämförbara kategorier (s. 29).

Ahmadi (1998) skriver att gemenskap i en etnisk grupp kan vara baserad på religion, språk, tradition, seder, ras eller fysiska kännetecken. Westin m.fl. (1999) ger en definition av etnisk identitet som lyder: ”Etnisk identitet kan definieras som en kollektiv, av individen självupplevd och medveten, emotionellt laddad, kognitivt meningsfull, och som regel, av andra bekräftad/tilldelad identitet” (s. 31).

Enligt Ahmadi (1998) kan stabilitet i den etniska identiteten skifta under en individs levnadsförlopp, men också från generation till generation. Det är många invandrare som har utvecklat medvetenhet om sin tillhörighet först då de emigrerade från sina hemländer och i samband med att de började jämföra sig själva med befolkningen i det nya landet. Immigrationen till Sverige under de senaste decennierna har även bidragit till att den svenska majoritetsbefolkningen har blivit mycket mer medveten och intresserad av sin egen nationella identitet.

Enligt Ehn (1993) utvecklar inte människor passivt en etnisk identitet utan medverkar hela tiden i formandet av den egna etniska gruppen, dess kultur, historia, samhällsposition och identitetsmarkörer. Den etniska identiteten kan stärkas genom en berättelse om ett gemensamt ursprung, traditioner, myter och så vidare.

Hur stark betydelse etnisk identitet har för barn och ungdomar som växer upp i etniskt blandade miljöer är beroende av hur stort antal medlemmar de olika grupperna har, hur synliga de är i samhällslivet, samt hur väl organiserade de är. Den etniska identiteten stärks av gemensamma normer och värderingar som överförs från generation till generation.

Enligt Arnstberg (1993) har inte den etniska identiteten alltför stor betydelse för en del individer. För individen kan det vara viktigare att påpeka att han/hon är en framgångsrik idrottsman eller akademiker än att individen tillhör en speciell etnisk grupp. Det blir mer vanligt att individer i urbana samhällen upprätthåller komplexa identifikationsmönster.

Det betyder att i ena situationen kan individen bete sig som en grek och tycker att det är viktigt att visa sin etniska tillhörighet medan i en annan beter sig individen som en schackspelare eller advokat och tycker att det är viktigt att visa denna del av den sociala identiteten.

2.2 Ungdomar och den etniska identiteten

Det varierar ganska mycket från individ till individ hur olika invandrarungdomar ser på sig själva. Den etniska identitetens betydelse skiftar för ungdomar i olika sammanhang. Att ungdomar är födda utomlands präglar identiteten och man betraktar sig själv ofta som dansk, turk, kurd etc. men det förekommer också att ungdomar ser sig själva som Sverigeturk eller grek i Sverige.

Deras identitet bearbetas, skapas och förändras i det dagliga livet. Ibland leker de med identiteter och låtsas vara någon annan, samtidigt som de funderar på vilka de är. Det finns också svenska ungdomar som leker med identiteter och som ibland vill uppfattas som invandrare från någon tuff miljö.

Samtidigt ser många ungdomar med utländsk bakgrund sig själva som svenskar eftersom de har vuxit upp i Sverige och har formats av den svenska kulturen. Vissa invandrarungdomar anser att den religiösa tillhörigheten är viktigare än den etniska och ser sig själva först och främst som muslimer, judar etc. Andra väljer att betrakta sig själva som européer och inte alls som invandrare (SOU, 1991:60; Ehn, 1993).

2.2.1 Avsaknad av etnisk tillhörighet

Enligt Ahmadi (1998) ger en stabil identitet möjligheten att känna tillhörighet och att förstå sin plats i sin omgivning. De invandrarungdomar som inte känner samhörighet med det svenska samhället och dessutom upplever uteslutning och diskriminering kan ha svårt att bygga en positiv identitet.

Vidare skriver Ahmadi (1998) att många invandrarungdomar känner avsaknad av etnisk tillhörighet. De upplever främlingskap i det svenska samhället som de verkligen tillhör. Dessa ungdomar identifierar sig varken med den svenska kulturen eller med den så kallade ”hemkulturen”. De upplever tillhörighet varken i det svenska eller tidigare hemlandets samhälle.

Ahmadi (1998) anser att det är i ett kulturellt och nationellt ingenmansland som dessa ungdomar befinner sig i. Utan identitet eller känslan av tillhörighet löper dessa ungdomar större risker att överträda samhällets normer och lagar.

Rojas (2001) har gjort en studie som bygger på två samtal med en grupp av sex ungdomar med utländsk bakgrund i åldrarna mellan 17 och 20 år. Några var födda i Sverige medan andra hade invandrat till Sverige. Det som han fann mest väsentligt var att ingen av ungdomarna helt och hållet kunde identifiera sig med Sverige och utan eftertanke säga att de är svenska. Oftast betonade de olikheter, framförallt i sättet att tänka.

Det kände inte heller att de var invandrare utan mer som utlänningar, dvs. icke svenskar, främlingar, annorlunda och utomstående. Ungdomarna hade en känsla av allmänt främlingskap och visste inte vem de är eller var de tillhör. En av ungdomarna beskriver sin känsla av främlingskap såhär:

I Sverige är jag från Afrika, och i Afrika är jag från Sverige… Det är svårt, jag vet inte vad jag är… I Sverige är jag olik, men när jag kommer till Tanzania, där min mamma bor numera, kan jag inte säga att jag har kommit hem… Jag hör inte hemma någonstans… Jag känner mig så himla utanför (Rojas, 2001, s.17).

Borgström (1998) har gjort en studie med syfte att belysa villkoren för en grupp av spanskamerikanska ungdomars socialkulturella identitetsutveckling i Sverige. I första hand studerade hon vad de själva uppfattar som väsentligt och hur de uppfattar sig själva i denna process. Studien bygger på intervjuer och gruppdiskussioner med 8 ungdomar, enkäter från lärare och ungdomar, ungdomars teckningar, brev och forskarens egna anteckningar. Resultatet visar att identiteten utvecklas under interaktionen med andra människor, vilket bevisar att sociala relationer är ytterst viktiga.

Resultaten visar också att skolan inte är en plats där ungdomar känner sig trygga, utan tryggheten är med familjen även om deras föräldrar är skilda. Ungdomarna upplever sig stå

mitt emellan två världar och att varken det svenska samhället eller familjen förstår deras situation. De upplever att hur mycket de än önskade sig blir de inte accepterade av det svenska samhället. Ungdomarna identifierar sig antigen med den egna gruppen (chilenarna) eller med gruppen invandrare eller med både och, men aldrig med infödda svenskar.

2.2.2 Att uppleva tillhörighet, men inte bli accepterad

Enligt Sjögren (2003a) krävs det för de människor som har upplevt flykt, utvandring och invandringsprocess ett det stort mentalt arbete för att bygga upp en säker identitet. Inte minst för deras barn eller barnbarn som möter samhällets uppdelning mellan ”svenskar” och invandrare”. Den oskyldiga frågan ”Varifrån kommer du?” kan uppfattas kränkande av individer som får höra det gång på gång efter tjugo år i Sverige och för de som är andra eller tredje generationens invandrare.

Ibland vill invandrarungdomar slippa den tilldelade sociala identiteten som invandrare och helt enkelt vara lärare, mödrar, studenter, etc. En gräns mellan ungdomar med utländsk härkomst och svenska ungdomar byggs ständigt upp på grund av de olika beteckningar som tilldelas.

Sjögren (2001) har intervjuade 25 unga kvinnor från Stockholms förort Fittja i ett större EU- projekt med 125 unga kvinnor från minoriteter från fyra europeiska länder. I sin artikel presenterar hon de bilder som förortsungdomar har om sig själva och som skapas i samspel med omgivningen.

Resultatet visar att ungdomarna ständigt blir påminda om deras etniska ursprung. De ser sig själva som både svenskar och exempelvis turkar eller greker. Samtidigt upplever de att de inte blir accepterade av majoritetssamhället. Ungdomarna känner tillhörighet till Sverige och att deras framtid finns i Sverige, men de blir utestängda eftersom de kategoriseras som icke-svenskar.

Familjens betydelse för ungdomarna är stor. Ungdomarna har tidigt internaliserat familjen som en integrerad del av sig själva. Samtidigt som familjen ger trygghet lever inte ungdomarna på samma sätt som sina föräldrar vilket blir källan till spänningar. Två orsaker till återkommande familjekonflikter är auktoritetsmönster hos pojkar och sexualitet hos flickor.

Ehn och Arnstberg (1995) har gjort en studie med sexton invandrare från olika länder om deras bakgrund. Han kom fram till att invandrare i Sverige konfronteras med nya kategoriseringar som de inte har mött förut. De blir ”utlänningar”, ”invandrare”, ”flyktingar”, ”svartskallar” etc.

Samtidigt förändras eller upphör de gamla etniska identitetsbeteckningarna att gälla. Detta beror på att svenskarna inte känner till alla grupper i andra länder, exempelvis att det finns rusiner, som är minoritet i Jugoslavien. Kulturen, språket och även utseendet kan vara i kontrast med majoritetsbefolkningens och medför att individen ständigt blir påmind om sin etniska tillhörighet. En del invandrare vill bryta sig loss från den gamla etniska identiteten, medan andra ser den som en tillgång.

2.2.3 Dubbel tillhörighet

Enligt Borgström (1998) utvecklar en del invandrarungdomar i Sverige en så kallad ”dubbel identitet”. Dubbel identitet innebär en känsla av att tillhöra två världar samtidigt. I individens identitet införlivas impulser från båda kulturerna.

Statens ungdomsråds tidskrift (1985) förklarar dubbel identitet hos invandrarungdomar på så sätt att den ena identiteten, exempelvis grekiska eller turkiska, framträder hemma medan den svenska framträder i kamratgänget eller i skolan. Det kan också betyda att barnen identifierar sig starkt med betydelsefulla personer i minoritetskulturen när de är små, för att senare under ungdomsåren ersätta den med en starkare identifiering med personer från majoritetskulturen.

En studie av Freyne-Lindhagen (1997) om syriska kvinnors identitet och kulturmöte visar att de unga syriska kvinnorna i olika generationer genomgår en identitetsförändring när det gäller bundenhet till släkt och familjestruktur, relation till den i många århundraden bevarade religiösa kulturen och sina produktiva och reproduktiva roller. De unga kvinnorna är både ”traditionalister” och ”förnyare” som försöker kombinera kyrkans normsystem med det svenska samhällets normer.

Den unga generationen av syriska kvinnor har utvecklat så kallade ”dubbla identiteter”. Utifrån Alsmark (1997) intervjuer med unga invandrarkvinnor framkommer det att många av dem har fastnat i sin roll som främling i Sverige och upplever därför ett utanförskap. Däremot

finns det även de som ser sitt främlingskap som en möjlighet att kombinera flera kulturer, spela med olika identiteter och utmana och pröva sig fram.

Sammanfattningsvis vill jag reflektera över det jag har skrivit om ungdomar och den etniska identiteten i förhållande till G. H. Meads teori (se vidare kapitel 5). Som jag förstår präglas ungdomars etniska identitet, som är en del av individens ”Me”, av det faktum att ungdomarna är födda utomlands och bor i Sverige. Att ungdomarna har levt i ett visst land och kultur anger vilka signifikanta och generaliserade andra unga har och därmed vad deras ”Me” i stort sett består av.

Dessutom har ungdomarna, under tiden de har levt i Sverige, mött nya människor och nya generaliserade andra. Detta medför att ungdomarna utvecklar nya identiteter och känslor för eller avsaknad av tillhörighet. En del ungdomar identifierar sig med det tidigare landets etniska grupp, vilket stärker deras tillhörighet till hemlandet. En del av ungdomarna upplever att de känner avsaknad av tillhörighet i förhållande till Sverige, men också till det tidigare hemlandet vilket de upplever som en belastning. En del ungdomar upplever tillhörighet till Sverige, men känner inte att de är accepterade av den svenske ”generaliserade andre”, dvs. samhället vilket ger en känsla av främlingskap.

Andra har utvecklat en så kallad dubbel identitet som omfattar en känsla av att tillhöra två världar samtidigt. Att ungdomars signifikanta andra är från tidigare hemlandet stärker tillhörigheten till det tidigare hemlandet. Den signifikanta andra överför värderingar och normer till ungdomar, det gör även personer som de möter i skolan och samhället.

2.3 Familjens, vännernas och skolans påverkan på ungdomar

Enligt SOU (1997:121) gjordes en undersökning på 60-talet om vilka påverkansfaktorer som var mest betydelsefulla för ungdomars utveckling. Resultatet visade att föräldrarna hade störst påverkan, därefter kom skolan, sedan mor/farföräldrar, första jobbet, kompisarna och idrott. 1984 upprepades samma undersökning och resultatet skilde sig från den tidigare undersökningen. Kompisarnas påverkan intog första plats och därefter kom musikens betydelse. Föräldrarna kom på tredje plats medan skolan och första jobbet hamnade längre ner på listan. Ungdomarnas föreställningar om sig själva hade även förändrats i förhållande till äldre generationers. Traditionerna hade blivit försvagade, vilket medförde att det skapades större utrymme för individer att välja identitet och samlevnadsformer.

Enligt Hultgren och Wallentin (1996) har familjen väldigt stor påverkan på invandrarbarn. Många invandrarbarn kommer från kulturer där familjen kommer i första hand och inte den enskilda individen. Familjekänslan är stark och barnen uppfostras till stark familjetillhörighet. Ett besök av någon släkting prioriterades framför exempelvis skolmöte eller andra skolaktiviteter. Barnen uppfostras att alltid sätta familjen i första rummet.

Enligt Borgström (1998) spelar familjen en avgörande roll för att ungdomar ska utveckla en positiv självkänsla. Det är inte enbart föräldrar och syskon som har stor påverkan på invandrarungdomars identitetsutveckling utan också mor- och farföräldrar samt kusiner. Det är inom familjen som ungdomar kan känna sig trygga och där de utvecklas som personer. Hultgren och Wallentin (1996) påpekar att en del invandrarföräldrar under åren i Sverige blir mer och mer rädda att deras barn helt och hållet kommer att förlora känslan för tillhörighet till föräldrarnas etniska grupp. Därför försöker föräldrarna med all kraft knyta till sig barnen till sin etniska grupp.

Då ungdomar kommer i situationen att de måste välja föräldrarnas eller den ”svenska” sidan väljer de nästan alltid föräldrarnas. Fast de nästan har förlorat känslan till föräldrarnas etniska tillhörighet, blir de så småningom åter chilenare eller argentinare etc. och de börjar söka sig till föräldrarnas etniska grupp.

Hultgren & Wallentin (1996) refererar till Paulin som nämner att det alltid kommer en tid under invandrarungdomars identitetsutveckling då de måste ta ställning till sitt ursprung lika mycket som det är viktig för infödda svenska ungdomar är att ta ställning till andra saker. Att barnens föräldrar är starka i sin identitet och står stadigt i sitt folks historia och traditioner samt att de kan överföra det till sina barn gör att barnen klarar sig mycket bättre i mötet med den svenska kulturen.

Enligt Runfors (1993) är vänner, förutom föräldrar, väldigt betydelsefulla personer i invandrarungdomars liv och identitetsutveckling. Det som sammanför ungdomarna är skolan, grannskapet, föreningar och gemensamma intressen. En del invandrarungdomar umgås enbart med ungdomar från den egna etniska gruppen, vilket gör att de lägger större vikt vid sin etniska bakgrund än de som har en blandad umgängeskrets.

Ungdomar som växer upp i en mångkulturell miljö vill helst bli bemötta som enskilda individer och de ser på sina vänner som skilda personligheter snarare än att betona deras grupptillhörighet och kulturella bakgrund. Borgström (1998) menar också att valet av

umgängeskrets spelar stor roll för ungdomars känsla för tillhörighet. Att de har vänner från samma etniska grupp gör att känslan av tillhörighet i den egna gruppen stärks.

Runfors (1993) ser på skolan som en arena där olika aktörer möts. Bland aktörerna finns statliga och kommunala myndigheter, vilka är närvarande genom läroplanen och olika form av direktiv. Andra aktörer är elever och deras föräldrar. En central roll på arenan spelar lärarna och det är de som överför kunskaper, normer och värden till sina elever. Det är genom det svenska språket som kunskaper, normer och värden överförs. Att lära eleverna behärska det svenska språket väl ger barnen möjlighet att lättare klara sig i samhället, vilket är viktigt för en positiv identitetsutveckling och ett bättre självförtroende.

Enligt SOU (1997:121) och utifrån en undersökning från 1984 visade det sig tydligt att skolan har förlorat auktoriteten över ungdomars utveckling som den tidigare haft. Däremot har skolan och lärare enligt Borgströms (1998) studie (se även sidan 17) fortfarande stor påverkan på invandrarungdomars identitetsutveckling, eftersom det är en plats där ungdomar tillbringar en stor del av sin uppväxttid.

3 TEORI

I detta kapitel börjar med att presentera tolkningar av George Hebert Meads teori om hur det mänskliga medvetandet (identiteten) utvecklas i interaktion med dess sociala miljö. Med hjälp av Meads teoretiska tankegångar är min avsikt att få en grundläggande bild av en människas identitetsutveckling.

Längre fram i studiens resultatkapitel kommer jag att behandla Meads teori som en diskussionspartner där jag ställer emot och problematiserar mina egna empiriska data gentemot hans tankegångar.

3.1 Symbolisk interaktionism

Symboliskn interaktionism är en av de mest aktiva riktningarna inom socialpsykologin. Grundtanke inom symbolisk interaktionism är att människan är en social varelse som med hjälp av signifikanta symboler (språket) i interaktion med andra utvecklar sitt medvetande (Angelöv & Johansson, 2000).

William James, Charles Horton Cooley och George Hebert Mead är symboliska interaktionismens tidigaste förespråkare. Av alla nämnda teoretiker har G. H. Mead med sitt inflytelserika verk ”Mind, Self and Society” från 1934, mest systematiskt utvecklat den symboliska interaktionistiska teorin (Angelöv & Johansson, 2000; Boglind, Lundén & Näsman, 1972; Berg 1976).

Nedanför har jag valt att presentera Meads resonemang om människans identitetsutveckling i interaktion med andra människor.

3.2 George Hebert Meads teori

Geroge H. Meads teori behandlar frågan om hur människans medvetande utvecklas. I stora drag ansåg Mead att det medvetna jaget växer fram i sociala processer. I interaktion med sin omgivning blir individen självmedveten och utvecklar identitet dvs. blir en varelse med ett medvetande.

Utan interaktion utvecklas inget medvetande hos individen (Boglind, Lundén & Näsman, 1972). Enligt Berg (1976) menade Mead att medvetande är samma som ”jagmedvetande” eller identitet.

I fortsättningen kommer jag att använda mig av både begreppet jagmedvetande och identitet beroende på vilket ord författaren själv har använt sig av. Som jag förstår har dessa två ord samma betydelse och avser också medvetande.

3.2.1 Jagmedvetande- identitet- rollövertagande

Mead menar enligt Boglind, Lundén och Näsman (1972) och Skogsberg (1985) att jaget utvecklas först när individen har blivit självmedveten, dvs. när individen kan se sig själv som ett objekt bland många andra.

Med begreppet objekt, enligt min förståelse, menas alla de företeelser som människan kan ange, peka ut eller referera till. När barnet utvecklar medvetande om katten som objekt sker det genom många associationer utifrån, å ena sidan gester och ljudet av ordet katt från andra människor, å andra sidan föremålet katt. Barnet blir medvetet om katten som objekt med hjälp av signifikanta symboler, dvs. språket.

Enligt Berg, Boglind, Leissner, Månsson och Värnlund (1982) menade Mead att såvida en gest (symbol) ska vara signifikant måste den individ som hör eller mottar gesten inte endast mekaniskt reagera med sina sinnen och respondera på samma sätt, utan förstå innebörden av gesten. Gesten måste ha samma innebörd i medvetandet både hos den individen som mottar gesten och den som sänder gesten. Ett språk innehåller en mängd signifikanta symboler.

På liknande sätt som barnet blir medvetet om katten som objekt, utvecklar barnet ett medvetande om sin egen kropps existens och en förmåga att se sig själv som objekt. Berg m.fl. (1982) förklarar utifrån Mead att detta sker i situationer när barnet hör sin mamma upprepa barnets namn ”Anna” varje gång mamman berör på något sätt barnets kropp.

Så småningom börjar barnet imitera mammans handlingar och säger sitt namn ”Anna” medan den berör sig själv. Samtidigt uppmuntrar och bekräftar mamman handlingen och ordet ”Anna” vilket leder till att barnet efter ett tag förstår att ”Anna” är barnet själv. Berg m.fl. (1982) påpekar att då barnet förknippar ordet, dvs. namnet ”Anna”, med sig själv har barnet utvecklat sin första identitet.

Så småningom lär sig barnet på samma sätt att förknippa sitt eget namn med handlingar den utför.

Skogsberg (1985) tillägger att i situationer när ett barn i samspel med andra förvärvar ordet jag som symbol för sig själv, sina handlingar och känslor, samt andras handlingar gentemot barnet själv, då har barnet blivit jagmedveten.

Genom att överta de andras roller eller de andras attityder sker det som Mead (1976) kallar för

rollövertagande. Enligt min förståelse menar Mead (1976) att rollövertagande är en individs

observationer av reaktioner från andra gentemot individen själv. Genom rollövertagande utvecklar individen en förmåga att tänka sig in i andras situation och se sig själv från den synvinkeln. Mot bakgrund av andras reaktion på individen ”lever individen sig in i” hur andra ser på individen.

Förmågan att ta över andras roll och titta på omvärlden med andras ögon utvecklas bl.a. när barnet i leken imiterar andra människor. Enligt Asplund (1972) menar Mead att barnet imiterar gärna polis, lärare och andra personer i omgivningen under leken. I leken tilltalar barnet även sig själv som en lärare eller arresterar sig själv som polis, osv.

Genom hela leken konverserar barnet med hjälp av signifikanta symboler med sina inbillade personer och övertar de inbillade motspelarnas roller och ser sig själv ständigt i nya positioner. Det är även genom lekarna som barnet börjar utveckla medvetandet om sig själv.

3.2.2 Den generaliserade och signifikanta andre

Det är inte enbart i leken, utan även i spelet som barnet utvecklar identitet.

Enligt Mead (1976) finns det skillnader i barnens tankeprocess då barnet spontant och utan regler i leken övertar en persons roll eller attityd och i barnets tankeprocess då denne är tvungen att samtidigt kunna överta flera personers roller, vilket sker i ett spel. Med ett konkret exempel från basebollspel menar Mead (1976) att i ett basebollspel bestäms den ene spelarens handlingar i hög grad av ett egen antagande om hur den andra spelaren kommer att agera. Vilket slags beteende spelaren skall föregripa eller vilken roll denne måste kunna överta bestäms av spelets regler.

Enligt Trost och Levin (1999) anser Mead att det är just i spelstadiet som barnet inser att det finns en social ordning och att det finns regler för vad man skall göra och inte göra, tycka och inte tycka.

Under detta stadium av jagutvecklingen utvecklas det Mead (1976) kallar för generaliserade

andre, vilket jag tolkar är generaliseringar av normer, värderingar och regler som individen

internaliserar från omgivningen. Asplund (1972) och även Trost och Levin (1999) skriver att genom rollövertagande från den generaliserade andre kan individen se sig själv genom gruppens ögon och handla utifrån sin uppfattning om vad det generella synsättet är.

Detta innebär också att individen har lärt sig att rätta sig efter gruppens normer och utvecklat stabilitet i interaktion med gruppen. Den generaliserade andre finns så att säga i individens ryggmärg och bryter individen mot den generaliserade andres normer kan individen få dåligt samvete.

Den generaliserade andre har en viktig roll i skapandet av individens självbild och hur individen ser på andra människor i sin omgivning.

Däremot har inte alla andra individer lika stor betydelse för den enskilda individens självbild och föreställningsvärld. Vissa har större betydelse än andra och dessa personer kallas

signifikanta andra (Mead, 1976). Under sitt liv har alla individer ett varierat antal människor

som är individens signifikanta andra. Signifikanta andra är oftast de människor som står individen nära som exempelvis föräldrar, syskon, vänner, lärare etc.

Det är människor som individen bryr sig om och som har mycket stor betydelse för uppbyggnaden av individens identitet och av individens föreställningsvärld (Trost & Levin, 1999). Enligt Månson (2000) är det viktigt för barn att deras umgängeskrets inte är begränsad och att de får ständig kontakt med flera vuxna som reagerar olika på världen runt omkring. Om barnets umgänge begränsas till en signifikant person är risken stor att barnet får en relativt enkelriktad identitetsutveckling. Samtidigt är det också viktigt och nödvändigt för en stabil personlighetsutveckling att barnet har ständig tillgång till sina signifikanta personer såsom mor, far, syskon och ett fåtal andra. Att ständigt byta vuxna omkring sig utan varaktig förankring kan vara negativt för barnets stabila identitetsutveckling.

Månson (2000) och Boglind, Lundén och Näsman (1972) menar att om individen enbart har en signifikant andre som är alltför negativt inställd till individens handlingar och beteende, kan individen få ganska negativ bild av sig själv. Genom att ha flera signifikanta personer i sitt liv kan individen få en varierande bild av sig själv och sina handlingar och utveckla en mer positiv självbild.

3.2.3 Jagets två delar ”I” och ”Me”

Eftersom Mead, enligt Boglind, Lundén och Näsman (1972) ville undvika att hans teori skulle ses utifrån det socialt deterministiska synsättet, vilket innebär att individens identitet är helt under omgivningens kontroll, införde han två skilda sidor av jaget.

Den ena subjektiva sidan av jaget kallar han för ”I” och den andra objektiva sidan för ”Me”. ”Me” är en ”socialt determinerad identitet” vilken består av rollövertagande av den signifikanta och generaliserade andre. Det är ”Me” som återspeglar individens sociala omgivning. Tvärtom är individens ”I” (Mead, 1976) den spontana, obundna delen av jaget. Det är ”I” som hela tiden tar initiativ, som handlar och är steget före ”Me”.

Så snart individen blir medveten om vad ”I” har gjort är det individens ”Me” som blir medveten och iakttar sig själv som objekt. Det är ”Me” som beskriver och värderar sig själv. Enligt Berg m.fl. (1982) blir de handlingar som individens ”I” har utfört omtolkade och sedda genom den andres ögon i individens ”Me”.

Individens ”Me” kan också ses som den del av jaget som har samlat på sig allt som individen har upplevt och varit med om. Mead menar enligt Trost och Levin (1999) att det råder ett slags dialektik mellan individens ”I” och ”Me”. Individen reagerar inte bara passivt på sin sociala omgivning, utan förändrar den också.

Det är ”I” som kräver sina rättigheter och hävdar sig mot samhället. ”Me” som består av individens varseblivna förväntningar från andra människor bromsar den spontana ”I”, som i sin tur minskar sociala styrningen av jaget och successivt påverkar ”Me” att förändra sig. Att det finns två delar av jaget bidrar till att människan är relativt stabil och förändras förhållandevis långsamt.

Som jag har förstått utifrån Meads (1976) teori är hans begrepp väldigt sammanknutna och förutsätter varandra för att individens medvetande och jaget ska utvecklas. En grundförutsättning för att individen ska kunna reflektera över sitt förflutna, kunna planera sin framtid och delta i sociala aktiviteter är att individen har utvecklat medvetandet om jaget.

4 METOD

I denna del av uppsatsen presenterar jag det vetenskapliga forskningsperspektiv och de undersökningsmetoder jag har valt att använda mig av för att uppnå uppsatsens syften och finna svar på mina frågeställningar.

Nedan kommer jag bl.a. att redogöra för och diskutera forskarens etiska övervägande, urval av intervjupersoner, bearbetning och analys av resultat samt materialets tillförlitlighet.

4.1 Val av forskningsperspektiv och undersökningsmetod

Med hänsyn till mitt syfte och frågeställning har jag valt kvalitativt forskningsperspektiv och kvalitativa intervjuer som undersökningsmetod för att genomföra min studie.

Enligt McMillan (2000) och Holme och Solvang (1997) ligger fokus hos det kvalitativa perspektivets metod på djupet, dvs. forskaren försöker få riklig information av ett litet antal undersökningsenheter. Insamling av information sker i närhet till dem man undersöker vilket är viktigt infallsvinkel i min undersökning.

Att djupgående kunna förstå och beskriva det jag studerar är ett av mina viktigaste mål. Det anser jag endast vara möjligt genom en nära kontakt med undersökningsgruppen. Med utgångspunkt från kvalitativa metoder kommer jag att sätta fokus på undersökningspersonernas egna berättelse av händelseförlopp, handlingar, känslor och reaktioner. Jag intresserar mig för att förstå det säregna, unika eller det eventuellt avvikande hos personerna i min undersökning, vilket är möjligt med hjälp av den kvalitativa metoden. Enligt Kvale (1997) kan forskningsintervju betraktas som en professionell form av samtalsteknik där kunskap frambringas genom ett samspel mellan intervjuaren och den intervjuade. I samspelet råder en bestämd maktasymmetri där intervjuaren definierar situationen, introducerar samtalsämnena och styr intervjun med ytterligare frågor.

Genom användning av en kvalitativ intervju kan forskaren få förstahandsinformation och fånga erfarenheter och innebörder ur undersöknings personernas vardagsvärld. Jag är i hög grad intresserad av att utifrån invandrarungdomarnas egna berättelser förstå deras uppfattningar om deras relationer, erfarenheter och tillhörighetskänslor. Därför anser jag att en kvalitativ intervju är en lämplig metod för min undersökning.

Med hjälp av kvalitativa intervjuer är min avsikt att samla riklig information om hur ungdomar uppfattar att deras identitetsutveckling påverkats av att växa upp med inflytande av två kulturer.

Intervjuerna jag genomförde har till viss del varit retrospektiva vilket enligt Repstad (1999) innebär att informanterna ser tillbaka på någonting som har hänt i det förflutna. Under intervjuerna bad jag ungdomarna att titta bakåt i tiden och försöka minnas sin uppväxttid, sina relationer med föräldrar, vänner, skolan samt sina värderingar och känslor kring olika händelser.

Svagheten med retrospektiva intervjuer är enligt Repsatd (1999) att det finns en risk att människor glömmer händelser, känslor och åsikter från förr. Detta kan innebära att individen minns den förgångna tiden genom ett filter av tankar och tankesätt som de tillägnat sig långt senare. Å ena sidan kan det hända att individen idealiserar sin berättelse och glömmer bort det som var svårt eller å andra sidan överdramatiserar de negativa upplevelserna och inte minns något positivt som har hänt.

Enligt Repstad (1999) rekommendationer har jag i mina intervjuer kopplat frågorna om känslor och värderingar till konkreta händelser och på så sätt gett stöd till intervjupersonerna att tydligare minnas sina upplevelser och känslor.

4.1.1 Intervjuguide

Intervjuer brukar i allmänhet variera inom en rad olika dimensioner. De skiljer sig i graden av struktur från helt strukturerade intervjuer, som följer en rad standardfrågor, till öppna intervjuer, där specifika teman står i fokus utan att frågornas formulering och ordningsföljd är bestämd i förväg (Kvale, 1997).

Den typ av intervju jag väljer att använda i min undersökning är halvstrukturerad. Detta innebär att intervjuerna omfattar en rad teman och förslag till relevanta frågor som jag sammanställde i en intervjuguide. Intervjuguider tillåter alltid en öppen möjlighet att förändra frågornas form eller ordningsföljd om så krävs för att följa upp svaren och berättelsen från den intervjuade.

Denna typ av intervjuer har gjort det möjligt för mig som intervjuare att få information om det undersökta ämnet genom att förtydliga och utveckla svar som ges med följdfrågor. Med hjälp av följdfrågor har jag fått fördjupade svar och en naturlig dialog med informanten. Dessutom

fick intervjupersonerna möjlighet att besvara frågor i egna termer, något som den helt strukturerade intervjun inte tillåter.

Samtidigt är denna intervjuform mer strukturerad än den öppna intervjun, vilket lämnar utrymme för en jämförelse av intervjuerna (Kvale, 1997). Utifrån syftet med studie samt dess frågeställningar utformades den övergripande strukturen i intervjuguiden.

4.2 Urval

För att kunna göra en jämförelse mellan min föregående studie och denna, har jag valt att intervjua unga män som ursprungligen kom från Turkiet, Kosovo och Bosnien, dvs. samma länder som de unga kvinnorna kom ifrån.

Eftersom invandrarungdomar är en utspridd population har jag använt mig av det s.k. snöbollsurvalet för att komma i kontakt med informanter. Enligt May (2001) bygger snöbollsmetoden på att forskaren först får kontakt med en medlem av populationen som sedan ombeds hjälpa forskaren att komma i kontakt med andra som den personen känner, som sedan intervjuas. Därefter ber forskaren dessa att nämna andra bekanta som sedan intervjuas tills forskaren har fått en kedja av informanter.

Den första personen jag kontaktade var en bekant till mig som presenterade mig för sin klasskamrat från Bosnien, som vidare presenterade mig för grannen från Kosovo. Den unga mannen presenterade mig sedan för sin bekant från Turkiet.

En nackdel med snöbollsurvalet är enligt May (2001) att forskaren överlämnar beslutet åt varje undersökningsperson att själva bestämma vem de vill fråga att ställa upp på intervjun. Det kan innebära att jag samlar in data som avspeglar ett visst perspektiv på problemet och kanske inte får med röster och åsikter från andra personer som inte ingår i det speciella nätverket av vänner.

May (2001) menar dock att det inte behöver vara problem med användning av snöbollsurval. För att minska risken att samla enhetlig data har jag bett mina informanter att kontakta någon person som de inte har nära relation till och det har de gjort.

Mina intervjupersoner är:

Anna är 21 år gammal och studerar vid Malmö högskolan. Anna var nyfödd när familjen

Kattis är 21 år gammal och läser vid Lunds universitet. Kattis kom till Sverige med sin familj

i samband med oroligheter i Kosovo.

Lina är 21 år gammal och läser elektroteknik vid Lunds universitet. Lina kom till Sverige med

sin familj i samband med kriget i Bosnien och Hercegovina.

Tarik är 22 år gammal och studerar ekonomi vid Lunds universitet. Tarik var ett år gammal

när kan flyttade med sin familj från Turkiet till Sverige.

Arben är 21 år gammal och läser vid Kristianstads högskola. Arben flydde till Sverige

tillsammans med sin familj i samband med oroligheterna i Kosovo.

Amel är 22 år gammal och har påbörjat sin byggnadsingenjörutbildning. Amel kom till

Sverige med sin familj i samband med kriget i Bosnien och Hercegovina

4.3 Genomförande av intervjuer

Innan intervjutillfället ringde jag till alla intervjupersoner som ville delta i undersökningen och presenterade mig, berättade om undersökningens syfte och hur undersökningen kommer att användas. Vi bestämde en tid och plats där vi skulle träffas och genomföra intervjun. Två av intervjupersonerna valde att bli intervjuade hemma hos sig, eftersom de kände att de kan vara avslappnade där. En av de tre valde att bli intervjuad i mitt eget hem. Alla tre intervjupersonerna verkade mycket nervösa i början av intervjun, men slappnade av efter ett tag.

Jag fick intrycket av att de var nervösa på grund av bandspelaren och inte på grund av miljön vi befann oss i. I början av intervjuerna tittade männen ofta ner på bandspelaren. Varje person intervjuades två gånger, ca: en och en halv till två timmar per gång, vilket resulterade i sammanlagt fyra timmars intervju per person.

Intervjuerna spelades in på band. Jag såg stora fördelar med användning av bandspelare, eftersom jag kunde rikta all min uppmärksamhet på informanternas berättelse och eventuella följdfrågor. Att skriva ner vad som sades under intervjun ansåg jag skulle kännas långtråkigt för intervjupersonen då denne väntade.

Att göra enbart en skriftlig sammanfattning av intervjupersonernas berättelse efter varje intervjutillfället kändes inte heller tillräckligt. Jag skulle aldrig kunna minnas hela intervjun, vilket innebär att viktiga bitar skulle kunna falla ifrån och det i sin tur skulle kunna styra resultatet i en annan riktning.

4.3.1 Forskarrollen och etiska övervägande

Under hela studiens gång har jag varit medveten om min utländska bakgrund, mina åsikter och erfarenheter. Jag försökte undvika att mina samtal styrs av mina egna erfarenheter och åsikter. I intervjun med Amel, som har samma kulturella bakgrund som jag själv var det ytterst viktigt att inte blanda mina och hans upplevelser. Ibland sa han exempelvis ”Du vet hur bosnierna är?” och jag svarade att det är hans upplevelse jag är ute efter och att jag skulle uppskatta om han berättade hur han upplever att "bosnierna är”.

Under alla intervjuer har jag försökt att hålla mina åsikter och värderingar för mig själv. Istället uppmanade jag intervjupersonerna att vara spontana och berätta precis vad de tyckte och tänkte eftersom det inte fanns några svar som var rätt eller fel. Min avsikt var att skapa ett öppet och varmt klimat där intervjupersonerna skulle känna sig trygga och avslappnade.

Under studiets gång var jag fullt medveten om att mitt ämne berörde personliga och känslomässiga frågor. Jag ansåg att det var viktigt att skapa förtroende mellan mig och intervjupersonerna för att de skulle kunna öppna sig och fritt berätta vad de tyckte och tänkte. Därför ringde jag till alla informanter före intervjutillfället, som jag påpekat ovan, och presenterade mig och berättade om syftet med undersökningen och hur undersökningen kommer att användas.

Jag bad även om deras samtycke (Kvale, 1997) vilket bl.a. innebär att de frivilligt deltar i undersökningen och har rätt att dra sig ur när som helst. Jag lovade att banden med intervjuerna kommer att raderas när jag är färdig med analysen av intervjuerna. Jag lovade också att skydda deras identitet genom att använda fingerade namn och genom att utesluta vissa detaljer i deras beskrivningar.

Under själva intervjun respekterade jag när informanten bad mig att utesluta en del som sades, eftersom det kunde hota deras anonymitet.

4.4 Bearbetning och analys

Först genomfördes sex intervjuer med tre unga män från Turkiet, Bosnien och Kosovo (sammanlagt tolv timmars intervjutid). Därefter lyssnade jag på bandet och skrev noggrant ner det som hade sagts. Det var en krävande process som tog lång tid.

Intervjusvaren analyserades och kategoriserades induktivt, utifrån intervjupersonernas individuella erfarenheter, men även utifrån min strävan att få förståelse för ämnet och svar på mina frågor. Citaten infogades efter hand.

Intervjuerna tolkades i förhållande till G.H Meads teori och jämfördes med annat tidigare framställt material om unga invandrare.

Under analysens framkom en del mönster i alla intervjuer som enligt min mening var relevant att lyftas fram för att erhålla bredare kunskaper om ungdomarna. I denna del av bearbetningen valde jag ställa intervjuerna i förhållande till varandra och jämföra berättelserna. Unga männens berättelse jämfördes även med unga kvinnors berättelser.

Jämförelserna presenterades utifrån de teman jag såg har framkommit, exempelvis: religionens betydelse, pedagogiskt synsätt etc. Jag valde även att läsa mer litteratur om de olika teman och ställa ungdomarnas berättelse i förhållande till den litteraturen. De citat som presenterades i analysen av intervjuerna valde jag att inte citera ordagrant, dvs. utifrån de unga männens talspråk.

Precis som Trost (1993) anser även jag att det skulle vara oetiskt gentemot intervjupersonerna att använda mig av deras talspråk direkt i citaten. Det finns stora möjligheter att om intervjupersonerna läser sitt talspråk i skrift inte känner igen sig och börjar skämmas för det.

4.5 Generaliserbarhet, trovärdighet och tillförlitlighet

Avsikten med denna studie var bl.a. att få djupare förståelse för varje individs unika berättelse om deras livsvärld. Vid urvalet av ungdomarna var det inte viktigt för mig att de utgjorde ett representativt urval eller att deras åsikter är typiska för andra unga invandrare. Istället strävade jag efter att via den empiriska undersökningen få en omfattande bild av just de tre personernas unika liv, uppfattningar och värderingar.

Enligt Holme och Solvagn (1997) är det nästan omöjligt att ha den statistiska representativiteten i fokus och förena detta med en djupgående studie av individens upplevelse och medvetenhet av sig själv. Resultaten av min studie kan inte användas för att förstå alla andra ungdomar med utländsk bakgrund, men den kan istället jämföras med andra liknande undersökningar. Jag har redan beskrivit och kommer vidare att beskriva hur jag har gått till väga under insamlingen av data och låta läsaren göra sina egna generaliseringar.

Insamlingen av information har skett nära informanterna och under former så nära vanliga och vardagliga samtal som möjligt.

Intervjupersonerna har haft frihet att uttrycka sina egna uppfattningar vilket gör informationen trovärdig. Enligt Holme och Solvagn (1997) är trovärdighet och tillförlitlighet inom kvalitativ forskning nära relaterad till forskarens kompetens att på bästa möjliga sätt samla in och bearbeta data på ett hederligt och trovärdigt sätt. Därför har jag valt att stegvis presentera de metoder jag har valt för att fullfölja och analysera den empirisk data.

Under uppsatsens gång beskriver jag hur jag tänkte och vilka beslut jag har tagit för att uppnå mitt syfte och få svar på mina frågor. Min förhoppning var att öka undersökningens tillförlitlighet och trovärdighet. Jag var medveten om att det fanns möjlighet för feltolkning eller övertolkning av det insamlade materialet. Därför har jag klargjort så gott jag har kunnat vilka tolkningar av materialet som var mina egna och vilka som var intervjupersonernas eller andra författares egna uttalande.

5 RESULTAT

I detta kapitel redovisas resultaten av de analyser som genomförts och de mönster och teman som framkommit i intervjuerna. Resultaten jämförs också med tidigare forskning om unga invandrare. Resultatet av analysen redovisas utifrån de fyra olika teman som identifierades i analyserna nämligen: tillhörighet och utanförskap, det individ- och grupporienterade samhällets påverkan på ungdomar, pedagogiska synsätt och religionens betydelse.

5.1 Tillhörighet och utanförskap

Intervjupersonernas upplevelser och känsla av tillhörighet och utanförskap i förhållande till Sverige och det tidigare hemlandet skiljer sig åt i vissa avseende men visar också på en del likheter.

Två av ungdomarna, Tarik och Anna, uppvisar tydliga känslor av utanförskap. Av Tariks berättelse framgår att han känner sig väldigt förvirrad och undrar var han hör hemma vilket medför en ständig oro och känsla av instabilitet och avsaknad tillhörighet.

Jag är hemma i Sverige, men jag är inte svensk utan turk, utländskt turk. Jag känner mig inte hemma i Turkiet. För det mesta känns allt förvirrande. (Tarik)

Även Anna som ursprungligen kommer från Turkiet beskriver en känsla av utanförskap genom att hon att befinna sig mitt emellan två länder och inte känner någon riktig tillhörighet till vare sig Sverige eller Turkiet.

Det finns folk som kallar en för invandrare för jag är inte ljus eller blond. I

Turkiet anses jag vara turist och pratar inte turkiska tillräckligt bra. (Anna)

Enlig Ahmadi (1998) befinner sig många ungdomar som känner avsaknad av etnisk tillhörighet i ett kulturellt och nationellt ”ingenmansland”.

Till skillnad från Tarik och Anna beskriver Arben och Linda en stark tillhörighetskänsla till sitt gamla hemland. Deras utanförskapskänsla i förhållande till Sverige har stärkt känslan av tillhörighet till det tidigare hemlandet.

Mina rötter finns i Kosovo och jag vill återvända dit. Alla pratar mitt språk och jag känner mig lycklig, jag känner mig en del av mitt land. (Arben)

Jag känner starkt samhörighet med bosnier och jag talar bosniska utan brytning. Där finns mina rötter och min släkt. (Linda)

Även Amel beskriver en stark känsla av tillhörighet till sitt gamla hemland, Bosnien.

Det är en speciell känsla./…/Jag blir lycklig av tanken på att jag ska resa till Bosnien och min själ blir hel. Jag känner att jag älskar Bosnien. Innan jag kom till Sverige har jag aldrig funderat över min tillhörighet. Jag bodde i min stad utan att känna någon speciell känsla. /…/men nu känner jag starkt för varenda sten i Bosnien. /…/när jag lämnade Bosnien förstod jag hur mycket jag älskar mitt land. (Amel)

Amels etniska identitetsutveckling skedde efter att han kom till Sverige. Det var inte förrän han hade flytt från kriget i Bosnien och kommit till Sverige som hans etniska identitet utvecklades och hans etniska tillhörighet till Bosnien stärktes.

Resultatet stämmer väl överens med Ahmadis (1998) påståenden om att de flesta invandrare inte blir riktigt medvetna om sin känsla av tillhörighet förrän de emigrerar från sina hemländer. Amel har dessutom utvecklat en överskridande identitet, vilket enligt Alsmark (1997) innebär att individen upplever tillhörighetskänslor till både Sverige och det gamla hemlandet och kan kombinera kulturen från det tidigare hemlandet med den nya svenska kulturen. Amel berättar att han känner tillhörighet till Sverige eftersom hans familj och de flesta av hans vänner bor i Sverige men även för att han har internaliserat en del svenska vanor.

En annan av ungdomarna som har utvecklat en överskridande identitet är Kattis som känner tillhörighet till både Sverige och sitt hemland Kosovo.

Det känns som om jag är hemma både i Kosovo och i Sverige. När jag väl åker härifrån till Kosovo då känns det: Underbart jag är hemma! Men när jag kommer tillbacka från Kosovo till Sverige så känns det skönt att komma hem igen. (Kattis)

Kattis berättar att hon älskar Kosovoalbanskt musik, en del av traditionerna och maträtterna och hon blir glad när hon hör sitt modersmål. Samtidigt känner hon mer tillhörighet till Sverige än Kosovo eftersom hon pratar svenska bättre än albanska och enbart umgås med svenska vänner. Även Anna beskriver ambivalenta känslor inför sin tillhörighet samtidigt som hon ger flera exempel som tyder på tillhörighet till båda länder. Hon är till exempel angelägen om att bevara en del turkiska traditioner och hennes familj både den i Sverige och den i Turkiet stärker hennes turkiska tillhörighet. Att Anna även känner stor tillhörighet till Sverige förklarar hon bland annat med att hon enbart umgås med kompisar som inte kommer från Turkiet och att hon behärskar det svenska språket och de sociala koderna i Sverige utan problem.

5.1.1 Bemötande, oskrivna regler och språket

I intervjuerna med ungdomarna såväl de kvinnliga som manliga, framkom att de faktorer som i huvudsak styr och påverkar ungdomarnas känslor av tillhörighet är:

• hur ungdomarna blir bemötta av andra människor

• ungdomarnas förståelse för landets oskrivna regler och koder samt • hur bra ungdomarna behärskar landets språk.

De tre männen, Amel, Arben och Tarik, upplevde alla tre främlingskap i Sverige vilket de menade beror på hur de bli bemötta av andra. De uppfattade att de blev bemötta annorlunda på grund av att de är invandrare vilket de i sin tur ansåg beror på en negativ syn på invandrare från samhällets sida. Invandrare beskrivs ofta som våldsamma och kriminella inte minst i media vilket de menade förstärker den negativa synen på invandrare i samhället. Upplevelser av att inte bli behandlade som andra svenskar och misstron om någonsin bli accepterade som likvärdiga med infödda svenskar förstärkte de unga männens känsla av utanförskap.

En del som jag känner säger till mig att jag är som en svensk eftersom jag sköter

mig och studerar. Vad är det för synsätt? De tror att invandrare inte kan sköta sig, så om du sköter dig så är du svensk. (Arben)

Jag blir inte insläppt på diskotek på grund av att jag är mörk och ser ut som en invandrare./…/De behandlar mig likadant som de som ställer till bråk. Om det är en del som bråkar så är det inte alla invandrare. De flesta invandrare bråkar inte, men de jämför dig med den värsta invandrare. Du blir ändå värsting oavsett hur du är och du blir alltid behandlad med misstänksamhet. Hur ska jag känna tillhörighet till Sverige när jag blir behandlad på detta visset? (Tarik)

Ahmadi (1998) påpekar också utifrån sina studier att ungdomar som har upplevt uteslutning och diskriminering har svårt att bygga upp en svensk identitet.

I intervjun med Amel framkom också att hans känsla av tillhörighet till Sverige bygger i stort sätt på hur han blir bemött av andra människor.

Det krävs inte mycket att jag ska uppleva tillhörighet till Sverige. Bara jag får bra kontakt med någon svensk som har vänlig inställning mot mig och invandrare känner jag automatiskt hemmahörande till Sverige. (Amel)

Lika lite som krävs för att Amel ska uppleva acceptans och tillhörighetskänslor krävs för att han ska känna sig kränkt och för stunden förlora känsla av tillhörighet. Om Amel själv eller hans nära familj eller vänner upplever diskriminering eller misstänksamhet förstärks hans utanförskapskänsla.

Vissa människor ger dig inte chansen att känna tillhörighet till Sverige. /…/ De försöker på alla sätt att visa att man inte duger genom att prata nedvärderande om andra länder, människor från andra länder och deras religion. Det är kränkande. ( Amel)

Annas ambivalenta känsla är baserad i stort sätt på hur hon uppfattar att andra människor ser på hennes tillhörighet

Det känns faktiskt inte så bra. När man är i Sverige så är man turk, man ser på

mig att jag inte är blond eller ljus. Det finns folk som kallar mig invandrare. Man vet ju att man är invandrare, men när jag åker till Turkiet är jag turist. De

ser inte dig som en turk, där är jag ljus. /…/Man blir het enkelt inte behandlat som en turk./…/Vem är jag då? (Anna)

Kattis berättar att många etniskt svenska märker att hon är invandrare på grund av hennes utländska utseende och frågar henne vart hon kommer ifrån. Till skillnad från andra ungdomar i min undersökning upplever inte Kattis utanförskap i förhållande till andra svenskar eftersom hon känner sig bekväm med sin identitet som Svensk – Kosovoalban, som hon kallar sig. Dessutom upplever Kattis att hon behärskar svenska språket utmärkt. Hon har inga problem med svenska koder vilket skapar en känsla av gemenskap med andra infödda svenskar.

Liksom Kattis upplever Tarik att han är väl bekant med de regler och normer som finns i Sverige och att han inte har några svårigheter att bedöma hur han ska uppföra sig i olika situationer vilket skapar trygghet och en känsla av tillhörighet. Dessutom behärskar han svenska språket utan brytning och upplever svenskan som sitt modersmål.

För Linas del har just hennes brytning i svenska språket skapat en stark känsla av utanförskap och dåligt självförtroende. Hon har ibland också på grund av brister i språket svårt att förstå andra ungdomars skämt.

Jag började också skratta utan att veta varför jag skrattar. Då känner man sig så dum. Då känner man sig utanför, som om jag kom från planeten mars eller som om jag var handikappad. /…/Jag isolerar mig själv av rädslan att de kommer att tycka att jag pratar fel. /…/ Jag kommer aldrig att bli riktig svensk. (Lina)

Även Arben och Amel påpekade att bristfällig svenska och brytning påverkade såväl deras självförtroende som deras känsla tillhörighet.

Att olika språkfärdigheter kan leda till ett ”vi- och domtänkande” och skapa gränser mellan människor i ett samhälle finns det många exempel på i världen. Wellros (1998) visar liksom ungdomarna i denna studie att språket kan påverka känslan av tillhörighet och bidra till att skapa gränser mellan de som har svenska som sitt modersmål, som talar felfritt och utan brytning och de som inte har svenska som modersmål och talar med brytning.

Flera av ungdomarna i undersökningen berättar att de upplever utanförskapskänsla, inte enbart i Sverige utan även i de gamla hemländerna på grund av bemötandet från andra människor, svårighet att tyda oskrivna regler och brister i språket. Tarik berättar att det är det på grund av svårigheter med språket och svårigheter med att läsa landets oskrivna koder och regler om beteende som han känner utanförskapskänsla i Turkiet. Dessutom menar han att han inte accepteras som en ”riktig” turk av andra människor i Turkiet och därför förstärks utanförskapskänsla.

Ungdomar pratar mycket slang och de svär för att de ska verka coola. Jag är rädd att använda mig av slangord och svordomar eftersom jag inte vet om jag gör det vid rätt tillfälle. Det kan låta mycket märkligt och löjligt när man säger fel. /…/Då är jag istället artig hela tiden och det upplevs som töntigt. (Tarik)

Eftersom Tarik pratar turkiska med ett viss brytning blir han osäker i Turkiet och människor bemöter honom som turist och det påverkar Tariks känsla att inte tillhöra.

Jag kommer att aldrig bli accepterad som riktig turk. /…/ I Turkiet är jag utlänning. /…/ Jag känner mig inte hemma i Turkiet. (Tarik)

Även Arben och Amel beskriver, om än inte lika starkt som Tarik, ett visst utanförskap gentemot sina gamla hemländer. De känner sig inte likvärdiga med dem som bor i de gamla hemländerna. Arben berättar att han blir irriterad när de blir kallade för svensk och att han ibland glömmer albanska ord.

Enligt Amel och Lina betraktas de inte som ”hemmabosnier” av många i Bosnien utan som diaspora. Diaspora är ett negativt laddat ord och en benämning på människor som bor utanför landet . Enligt Amel det gör lika ont att höra fördomar riktade mot dem som bor utomlands från människor i Bosnien, som det gör ont när svenskar har fördomar mot invandrare.

Jag har lärt mig att leva med det. Jag är främling för många i Bosnien och jag är

främling för de i Sverige. /…/ Man känner sig splittrad. (Amel)

Lina nämner att många i människor ser henne som svensk och att hon inte kan förstå tillräckligt väl hur svårt de människorna har det efter kriget i Bosnien.

De glömmer att jag är också född där och har upplevt kriget tillsammans med dem. (Lina)

Anna berättar att de gångerna hon känner utanförskap i Turkiet är det då det uppstår missförstånd mellan henne och andra på grund av språket. Hon berättar också att hon blir mindre spontan på grund av språket och tar mindre kontakt med andra människor.

Jag tycker att det är pinsamt eftersom jag är turk och ska kunna turkiska. Jag känner mig lite förbannad att jag inte har lärt mig språket bättre. (Anna)

Även Kattis tycker att hon talar svenska bättre än sitt modersmål albanska och det gör att hon inte kan utrycka sig tillräckligt väl när hon är med andra Kosovoalbaner. Människor i Kosovo betraktar henne som en gäst och som en ”utländsk” Kosovoalban. Att vara ”utländska” Kosovoalban har negativ klang. De klassas som bortskämda och uppnosiga. Ibland pratar Kattis svenska med sina bröder eftersom hon har lättare för henne att utrycka sig på svenska. Hon märker då att andra människor reagerar negativt och tittar argt på henne. Enligt Kattis tror de att hon har glömt sitt modersmål vilket anses vara dåligt.

Visa ser på en som om man är en Kosovoalban med låg klass eller att man är inte tillräckligt Kosovoalban för att man bor utomlands och dessutom inte kan prata Kosovoalbanska tillräckligt bra. (Kattis)