• No results found

OÖD 44 T

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "OÖD 44 T"

Copied!
80
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

3095 vind-hörd adj. I w<i`nndærð Älvd. (jfr vind adj.)

’som lätt hör fel’. Jfr vörddöv, bet. 2. Syn.: villhörd.

vind-karl m. I a vi`nndkÂll öMora (jfr vindaI, bet. 1) ’vevförsedd fläkt som hörde till tjärdalen’. vind-kran m. I a vi`nndkrÁn Flo. (jfr vindaI, bet.

1) ’vindspel använt vid brunnsgrävning’. vind-rodd adj. V vi\nndrúdd Soll. (jfr vind adj.)

’som (på grund av något tillverkningsfel) drar åt sidan vid rodd (om båt)’. Jfr välpig.

vind-skiva f. IV a vi`nndstjíva Rättv.; pl. vi`nnd­ çÞjívÜr Tra. a. ’vindskiva på tak’ Tra. Syn.: skrå‑, sol‑, vind‑, vindskiv‑, vinkel‑, väder -bräde. b. ’båda vindskivorna på en gavel’ Rättv. Jfr vindskivbräde.

vindskiv-bräde n. III vi`nndstjibrædÜ Rättv. = vindskiva, bet. a. Jfr vindskiva, bet. b. vind-skjuten adj. IV vi\ndskutin Ve. (jfr vind

adj.) ’ej träffsäker (om jägare)’. Jfr rättskjuten; vimpig. Syn.: vindskäftad, bet. 2.

vind-skäftad adj. I w<i`nndskepptÂð Älvd. °winnd­ skefftÂdn Bon. vMora vi\nndskäfftÂd Soll. vi`nndskäfftº Mal. Li. (jfr v i n d adj.). 1. ’som skaftet sitter snett på (om kniv, yxa m.m.)’ Älvd. Soll. Mal. Li. Syn.: snedskäftad, bet. 1. 2. = vindskjuten Älvd. Bon. 3. ’besvärlig, som är i vägen’ Älvd. 4. ’som går snett på sko(r)’ vMora;

°Ânn e winndskefftÂdn ’han går snett på skon’.

Jfr vindaII.

vind-stock m. I b wi`nndstukk vMora °windstukk Orsa vi`nndstÜkk Mal. (jfr vindIII, bet. 2 b) ’stock i vindspel (exv. hävstång i brunnsvind)’. Jfr vindIII, bet. 2 a, m.fl. Syn.: borre m. III, bet. 4.

vind-stolpe m. III a w<i`nndstúÖp Älvd. w<i`nnd­ stúÖpä Våmh. vinndstóp Soll. vi`nndstÜïpä Li.; best. w<i`nndstúÖp<en Bon. vi`nndstópÂn öMora vi`nndstÜïpen Äpp. (jfr v i n dIII, bet. 2 b) ’stolpe i brunnsvind’.

vind-stång f. I b w<i`nndst<Â@µg Våmh. Bon. vi`nndståµg öMora °vinndståµ Soll. Dju. vi`nn(d)-stµg (best. vi`nndstÂnndja ~ vi`nndstÁja) Li.; best. vi`nndst嵵 Äpp. vi`nnstÁjä Tra. (jfr vindIII, bet. 2 b) ’lodrätt hängande lyftstång i brunnsvind’. Syn.: vattustång, bet. 1; vind-våg, bet. 3; vindvågstång m.fl.

vind-ställning f. I b w<i`nndsteln<iµg Bon. °vind­

ställniµg Soll. vi`nndställniµ Äpp.; best. w<i`nnd­ stellnindj<i Våmh. ’anordning för upphämtning av vatten ur brunn, brunnsvind’. Syn.: vindIII, bet. 2 b; vindvåg, bet. 2, m.fl.

vind-tran f. I a vi`nndtrÁn Li. ’hävstång i an-ordning för upphämtning av vatten ur brunn’. Syn.: vindIII, bet. 2 a; vindvåg, bet. 1, m.fl. vind-vak f. I b ~ f. VI w<i`nndwÓk Våmh. wi`nnd­

wÓk vMora Ve. Orsa vi`nndvÓk Soll. vi`nnvÁk ~ vi`nndvÁk Bo. °vindvÂk Leks. Dju. Nås °vinnvÂk Bju. vi`nnvÁk Ga. Jä. vi`nndvÁk Flo. Äpp. Mal. Li. (jfr vindI) ’vak som uppstått under inverkan av väder och vind’. Jfr glott; vadII m.fl. vind-vrång f. I ~ VI vi`nndrµµ Mal. (jfr vindIII,

bet. 2 b) ’del av brunnsvind’ (osäkert vilken). vind-våg f. I c w<i`nndwÓg Älvd. Bon. vi`nndvÓg

öMora Soll. 1. = vindtran Älvd. öMora. 2. = vindställning öMora Soll. 3. = vindstång Bon. öMora.

vindvåg-stång f. I b vi`nndvågståµg öMora = vindstång.

vind-vål m. I a w<i`nndwÓï Älvd. °vinnvåï Äpp. vi`nndvÓï ÖVd.; pl. wi`nndwåïär Ve. (jfr v i n dI; vål, bet. 1) ’hög av stormfällda träd’. Jfr vind--fall, -fälle.

vind-öga n. IV w<i`nndóg Älvd. wi`nndóg vMora ~ wi`nndóg ~ wi´nndóg Ve. vindó´g öMora vi`nndóg Soll. wi`nndÚg öOrsa vi`nndóg Ore

°vinndöga Bo. vi`nndögä Dju. Flo. Äpp.

vi`nndöga Nås vi`nndøg Mal. vi`nndÜ@ge ÖVd.; best. °vindögä Ga. (jfr vindI). 1. ’glugg för ljus-insläpp i väggen på eldhus, fähus, smedja m.m.’ (se ill.; jfr ÖDB III 185, 193, 222, 230, 238, 239, 255, 260, 265, 267) allm. tÜ`£sstuggon a`dd ett vi`nndøg dai i`nnä£ rö`sstº Mal. ’torkstugorna hade ett vindöga i inre gavelröstet’. Syn.: glugg, bet. 1; ljure, bet. 2, m.fl. 2. ’ventil i fähustak’ Dju. °lätt -opp heïä vindögä ’öppna hela ventilen’ (jfr låtaI upp). Jfr vindögspjäll. Syn.: ljure, bet. 6. 3. ’andningshål i väggen för varje bås i fähuset’ Ve. Syn.: andhål; väder-glygg m.fl.

vind-ögd adj. I vi`nndøgd Leks. °vindögd Bju. vi`nnöggd Nås Mal. vi`nndäggd ÖVd. (jfr v i n d adj.) ’vindögd’. Jfr mitt adv., bet. 1 b; vecka (slutet). Syn.: korsögd.

vindög-spjäll n. I a °vindøgspjäll Dju. (jfr

(2)

3096 öga, bet. 2) ’trälucka på skaft varmed ventil i fähustak stängdes’.

vindög(s)-tapp m. I a wi`nndogstÂpp Ve. vi`nnd ­ Ü@gtapp Li. ’anordning (exv. en mindre hötapp el. en träklabb) att täppa till glugg med’ (se ill.; jfr ÖDB III 185). Jfr glyggstopp; torkstugu‑ tapp m.fl.

ving m., se väng.

vinga sv. v. 1.; pret. vi`µµ­ Tra.; (i förb. med till:) vi`µµ -té* -º ’svingade iväg den’. Jfr s v i n k a s t a d; vindaI till.

ving-bräde n., se vindbräde.

ving-don m. I a vi`µµdón Flo. Nås Mal. Tra. ’anordning på spinnrock bestående av vinge, spindelaxel och rulle’; ä Â fæ` -tú äjn nö´kk tu vi`µµdónam fe -mme Tra. ’en hake har fallit ur vingdonen för mig’ (jfr nock, bet. 2). Jfr rockvinge; vingpinne. Syn.: rull-, väng--don.

vinge m. III a vi`µµa Bi. Nås °viµµe Silj. vi`µµÂ Leks. viµµä (bet. 1 b) ~ vi`µµÂ (bet. 2) Ål vi`µµä Dju. Flo. 1. a. ’fågelvinge’ Nås. Syn.: väng, bet. 1; vänge, bet. 1. b. ’spinnrocksvinge’ Ål Flo. Syn.: rockvinge; väng, bet. 2; vänge, bet. 3, m.fl. 2. ’ett slags kälke (till ved‑ och timmerkörning)’ Silj. Leks. Ål Dju. Jfr timmer‑. vingel m. I d w<i`nndjeï Älvd. vi´µµäï Mal.

vi`µµgeï ÖVd. 1. ’slemmig slamsa i komjölk’ Älvd. tj

>ý´

nä mjó`k w<i`µµgï<Â ’korna mjölkar slemmiga slamsor’. Jfr vinglas. Syn.: vind ~ vinde, bet. 2, m.fl. 2. ’person som står ostadigt på benen (exv. på grund av berusning)’ Älvd. Tra. 3. ’smal, spenslig person’ Älvd. Jfr skänk‑ el, bet. 3, m.fl.

vingla f. IV b wi`µµgl öOrsa ’grodyngel’. Syn.: primla; pringla, bet. 1, m.fl.

vingla sv. v. 1. w<i`µµgeï Älvd. w<i`µµgäï Våmh. wi`µµgäï ~ viµgl Mora vi`µµgeï Soll. vi`µµïa Bo. Rättv. Nås Äpp. Mal. vi`µµï Leks. °viµïa Bju. vi`µµ(g)ïa ÖVd.; pres. °viµïä Dju.; pret.

°viµïa Dju. vi`µµïä Jä. 1. ’skeva, vingla’ Rättv.

Leks. Jfr ruckla, bet. 1; skeva; vimsa, bet. 1; vingsa; väga, bet. 3, m.fl. 2. a. ’sticka, svida, bränna (i vissa kroppsdelar, särskilt i samband med köld)’ Våmh. Ve. Bo. Dju. Li. e w<i`µµgïä i f<i`µµgr<um Våmh. Ü vi`µïÜr ti fi`µµrär Bo. ’det sticker i fingrarna (vid övergång från köld till

värme)’; ä vi`µµgeï i tá`Ân Li. ’jag har en stickande känsla i tårna’. Jfr pittra, bet. 1; pringla v. m.fl. b. ’uppleva stickande, svi‑ dande, brännande känsla (i vissa kroppsdelar, särskilt i samband med köld)’ Älvd. Våmh. Mora Ve. Soll. i w<i`µµgïä <um nè\v<å Våmh. ’jag har en känsla av stickande kyla i händerna’; vä`rm int di fö Â\ståt nú så du byr(j)er -Ó vi`µµgeï Soll. ’värm dig inte för hastigt nu så det börjar värka (i händerna)’. Jfr pringla v. m.fl.

vinglas sv. v. 1. dep. w<i`µµgïÂs Älvd. ’bildas slemmiga slamsor (i mjölk)’; eð  w<i`µµgïÂs ’det har bildats slemmiga slamsor i mjölken’. Jfr vingel, bet. 1.

vinglig adj. I w<i`µµgïug Älvd. wi`µµgïun vMora vi`µµïug Leks. vi`µµïu Jä. Mal. vi`µµïugän Äpp. 1. ’vinglig, ostadig (på benen)’ vMora Leks. Jä. Äpp. Mal. Jfr ranglig, bet. 1; vavlig, bet. 2 a; vimpig m.fl. 2. ’lång och smal, spenslig’ Älvd. Syn.: ranglig, bet. 2, m.fl.

ving-myra f., se vängmyra.

ving-pinne m. III a °viµpinne Silj. ’vart och ett av de två stöd som uppbär spinnrockens vingdon’. Syn.: rockknapp; rock‑, ving ‑stake.

vingsa sv. v. 1. w<i`µµs Älvd. wi`µµs vMora vi`µµs(Â) Soll. ’vingla, skeva, ragla, vackla, vicka, vagga’; ur <ÂndÁ´ w<i`µµser mes <Ân gó´r Älvd. ’så (eg. hur) den där (karlen) raglar (vacklar) när han går’; w<i`µµs ró´v<in Älvd. ’vicka med bakdelen’. Jfr runka v., bet. 1; vaglaI; vingla, bet. 1, m.fl.

vingsig adj. I w<i`µµsug Älvd. vi`µµsån Soll. ’som vacklar el. raglar (om person); som går runt en

axel med skev gång (om hjul av olika slag); som kränger (om båt), ostadig’; eð i w<i`µµsut Älvd. ’det (som är tungt upptill) är så ostadigt’; (n.; adv.:) Ân går så wi`µµsut så Älvd. ’han går så vingligt så’.

vings-lös adj., se vinstlös.

ving-stake m. III a; best. pl. °viµstÂkkÂn Ål = vingpinne.

ving-trissa f. IV a °viµtriss Silj. ’trissa på vingdon kring vilken spinnrockssnöret löper’. Jfr rocksnodd. Syn.: rockslånd m.fl. vink m. viµk Leks. ’ett slags kurragömmalek’. Jfr

dunk, bet. 2, m.fl.

vinka sv. v. 1. w<i`µµk Älvd. vi`µµka Mal. ÖVd.;

(3)

3097 pres. wi`µµkär Ve.; pret. wiµked vMora ’vinka, vifta (med handen)’; i wiµked täbÁ`kär vMora ’jag vinkade tillbaka’. Jfr vifta. Syn.: vimsa, bet. 2; vippa, bet. 1.

vinkare m. III vi`µµkar Bju. ’pendel i vägg- el. golvur’. Syn.: pendel m.fl.

vinkel m. I a wi`nntjäl vMora vi`nntjil öMora Dju. wi`nntjel ~ wi`nntjil Ve. °wintjil ~ -viµkel Orsa

°viµkel Äpp. vi`µkil Mal. Tra. 1. ’vinkel’ Ve. Äpp.

Mal. uppi wi`nntjelÂm Ve. ’uppe i vinkeln’. 2. ’vinkelhake’ (se ill.) Mora Orsa Tra. Ïlíp­ sténsviµµkel Orsa ’vinkelmått använt vid slipstenstillverkning’. Jfr smyg‑. Syn.: vinkel‑ hake.

vinkel-bräde n. III vi`nntjilbrædä Leks. = vind‑ skiva, bet. a.

vinkel-hake m. IV vi`µkÜlhák Ål = vinkel, bet. 2.

vinkla sv. v. 1. wiµkäï­ vMora; pres. vi`nnkÜï Leks. (i förb. med gå:) du går son å vi`nnkÜï då Leks. ’du går då så där ostadigt fram och till‑ baka’. — Särsk. förb. (ut:) °wiµkäï -åjt knåjt­ sten vMora ’se till att knutstenarna (under ett blivande hus) kommer att ligga på en fyrkant med vinkelräta hörn’ (jfr ÖDB III 102).

vin-mål n. I a ví`nmÓï Leks. (jfr vina v., bet. 3) ’gnälligt, släpigt, utdraget sätt att tala’. Jfr tjam n., bet. 1 a; tjål n., bet. 1; vina f.

vinna st. v. w<i`nn Älvd. Våmh. Bon. (pres. wíð Älvd. Våmh.) winn Ve. winn< öOrsa vi`nn Soll. vi`nna Bo. Rättv. Dju. Nås Mal. ÖVd.; pret. w<Ânn Älvd. öOrsa vånn Bo. Rättv. vÂnn Dju. Nås vann Mal. Tra.; sup. <ú`Önneð Älvd. vu`nni öMora Bo. Rättv. Dju. Ga. wunni öOrsa vÜ`nni Nås vÜ`nne Äpp. vÜ`nn Mal. Tra. 1. ’vinna’ allm.  Ân vu`nni nå ä öMora ’har han vunnit något?’. 2. ’hinna’ Älvd. Tra. f<å sj<Ó´ <um w<i`nn<um fì\ri wi´tte(r)n Älvd. ’få se om vi hinner före vintern’; då äjn sk vi´nn å djæ´ -ñÚrÂn Tra. ’om man ska hinna göra något’. Jfr fara, bet. 18. Syn.: hinna, bet. 2; inna. — Särsk. förb. (av:) di©r uld w<inn -Ó´v tjý´$ïÑ Â ïÁ`smess<un Älvd. ’de skulle göra myrslåtterarbetet färdigt (eg. vinna av kölen) till Larsmässan’; (absolut:) d -º Âr <uÖnneð -Ó´v Älvd. ’då man har avslutat slåttern’; (efter:) <Ân w<´nn <int e`tte m<ig olde*r Älvd. ’han hann aldrig ifatt mig’; (å:) <Ân wíð <int <Ó´ ðy$

Älvd. ’han hinner inte med det’; (över:) Â ðu <uÖneð -ÿ\vy s<é´ Älvd. ’har du slutfört det hela nu då?’.

vinning f. I b w<i`nn<iµg Älvd. vi`nniµ Nås; (i uttr. lägga sig vinning om:) du Âl le`gg di w<i`nn<iµg <um tä djÆ\r edÁ´ ri`kktut Älvd. ’du ska vinnlägga dig om att göra det där riktigt’; lä`gg se vi`nniµ Üm Nås ’lägga sig vinn om’.

vino-karl m. I a ví`nokÁl Leks. 1. (jfr vina v., bet. 2) ’mygga’. Jfr venjanskäring, bet. 2. Syn.: vinspik, bet. 1. 2. (jfr vina v., bet. 4) ’man som ständigt beklagar sig’. Jfr tjål‑ makare; vina f.; vinspik, bet. 2.

vin-spik m. I b °vinspik Bo. vínspík Leks. 1. (jfr vina v., bet. 2) = föreg., bet. 1, Leks. 2. (jfr vina v., bet. 4) ’person som ständigt jämrar sig’ allm. Jfr gnällspik; tjämla f., bet. 2; vino‑ karl, bet. 2, m.fl.

vinst m. I a winnst Ore vinnst Bo. ’stadga, kraft (i t.ex. armar och ben)’; °jä Â -nnt nÒn vinnst ti benom Âlls Bo. ’jag har ingen som helst kraft i benen, orkar inte röra dem’. Jfr hållnad, bet. 2, m.fl.

vinsta sv. v. 1. w<i`nnst Våmh. wi`nnst Orsa vi`nnsta Bo.; pret. °winnstäd Bon. °vinsta Bju. ’göra vinst’; jä vi`nnstÜ e´nn riksdÁ`lÜr Bo. ’jag gjorde en förtjänst på en riksdaler’.

vinst-lös adj. I wi`nnstlÚs öOrsa wi`nnstlós Ore vi`µµsløs Mal. ’som saknar förmåga att till fullo behärska sina rörelseorgan, kraftlös; förlamad’; <Ân i grÂll wi`nnstlÚs öOrsa ’han är alldeles förlamad’; fu`ll Á i fÜ£st´nndä män i tÁ£ ful te væ`ï -çÜ vi`µµsløs sÜ Mal. ’nog har jag mitt förstånd i behåll, men jag börjar väl få så svårt att röra mig ledigt så’. Jfr makt(s)lös.

vin-stock m. I b ví`nstÜkk ÖVd. ’i två grenklykor e.d. upplagd käpp el. stör i vilken en fågelsnara fästs’ (jfr ÖDB I 19). Syn.: snarvånd; snar-, vin -ås.

vin-sur adj. I °vinsur Bju. ví`sú£ Mal.; pl. °vinsurÜ Bo. ’en aning sur (om dryck, särsk. mjölk); som har tydlig syra (om äpple)’; °äpïär e vinsurÜ Bo. ’äpplena är syrliga’. Jfr sursklig, bet. 1; vrednad.

vinter m. I d wi´tter Älvd. Ore ~ wi´ttÜr Orsa wi´ttär Våmh. vMora Ve. vi´ttär öMora Soll. vi´ntÜr Bo. Rättv. Silj. Leks. °vintär Bju. vi´ntär

(4)

3098 Dju. Flo. Jä. Äpp. Mal. vi`nter Nås ÖVd.; best. vi´ntern Ga. ’vinter’; fr<Âmter <å wi`ttr<em nosº Älvd. ’frampå vintern någon gång’; spå´ vi´tträn ättär Â\bbårrum Soll. ’spå vintern (snömängden) efter (färgen på) abborren(s ryggfena)’; ä mÜtt hall -å bi vi´ntrÜn Leks. ’det måtte hålla på att bli vinter’; ä v ka´llt i vi`nträst Ål ’det var kallt i vintras’; i vi´ntär Jä. ’i vintras’; Üm vi´ntä£n Mal. ’om vintern’; dri\tvittär Ve. ’barvinter med dåligt väglag’ (jfr dret, bet. 2); °tjinnsmässvintÜr Bo. ’(vinter och) kallt väder omkring kyndel smässa’; fa`ttigmansvintÜr Leks. ’blid vinter då det inte går åt mycket ved’; fræ`dvintÜr Leks. ’kall vinter’ (jfr frödaIII); smä`llvintär Äpp. ’stark vinterkyla’. Jfr bar, ssgr; blid, ssgr; bärkaII, ssgr; vintertalet; efter-, efterjuls-, fattig-, före juls-, före-, föres-, för(r)-, gorr-, kvinn folks‑, lådigs‑, oförs‑, snö‑, varga‑. vinter-bol n. I a wi`ttebúÖï Älvd. ’vistelseort på

vintern’.

vinter-don m. I a vi`ntäÐón Mal. (Y.) ’vinter-kördon’.

vinter-fisk m. I b vi`ntä£fisk Mal. ’fisk som fångades för ett hushålls vinterbehov’ (den för-varades först nedgrävd, därefter saltades den in tätt packad i laggkärl). Jfr gravfisk m.fl. vinter-fiske n. III vi`ntä£fisstsi Mal. vi`ntärfesstje

Li. vi`ntärfeçÞçe Tra. ’isfiske’. Jfr vimpla. vinter-fluga f. V vi`ntä£fïúgu Mal. ’fluga som

vaknat ur vinterdvalan’; drö`mïu sÜm e vi`nt䣭 fïúgu ’omtöcknad och yr som en vinterfluga’ (jfr drömlig).

vinter-forda f. IV a wi`ttärfóï Ve. vi`ntÜrfóïa Bo. ’underhåll med mat el. foder över vintern’. vinter-fähus n. I a vi`ttärfjÓs öMora wi`ttÜrfjós

Orsa °vintärfjös Äpp. vi`nterfjøs Tra. ’vinterfähus med spismur’ (jfr ÖDB III 71 ff.). Jfr sommarfähus.

vinter-gatan f. V best. wi`ttergåt<å Älvd. wi`ttärgÂt< Våmh. Bon. wi\ttärgÂtu ~ wi`ttägÂtu vMora vi`ttärgÂtu* ~ vittärgÂtú´ öMora wi`ttÜr­ gÁt Orsa wittärgÁt Ore vi`ntÜrgatu Bo. Rättv. Leks. °vintärgatu Bju. vi`ntärgattu Flo. °vintär­ gato Nås vi`ntärgatto Jä. vi`ntä£gáto Mal. vi`ntergáto Li.; dat. vi\ttärgÁtun Ve. ’vinter-gatan’; wi`ttÜrgÁt í sÜ blµk nu Orsa ’vintergatan är så klar nu’; spÓ vé´r ti vi`ntärgátun Mal. ’spå

väder i vintergatan’. Syn.: snögatan; vinter--gården, -väg, bet. 2.

vinter-grav f. II wi`ttörgrÁv Orsa wi`ttärgrÁv Ore

°vintÜrgrÂv Bo. vi`ntÜrgrÁv Leks. vi`ntä£grÁv

Mal. vi`ntergrÁv Li. ’stor grav för flera kistor använd om vintern då marken var hårt tjälad’. Jfr benkammare, bet. 2.

vinter-gården m. I a best. wittergÁrden Orsa = vintergatan.

vinter-hårad adj. I vi`ntärhåra Jä. ’som har tät, tjock hårbeklädnad (om skinn av pälsdjur)’. Syn.: fullhårad.

vinter-hässja f. IV a wi`ttäress Våmh. wi`ttäräss vMora wi\tärhesi ~ wi`tteresj Ve. wi`ttärhæsj Ore vi`ntärhäßßa Jä. °vintärheßa Äpp. vi`ntärhéßa Mal. vi`nterhéßa Tra.; dat. wi`ttäressu Bon.; pl. wì\teressur Bon. ’hässja med parvis sammanbundna vidjestörar i stället för sidostolpar (jfr krak, bet. 1), belägen på en plats långt från gården varifrån höet forslades hem på vinterföret’ (jfr ÖDB I 232). Syn.: golv, bet. 7; skogs‑, vidje ‑hässja; vinterstack; vintervidjehässja.

vinter-hätta f. IV a vi`tterätt Soll. vi`ntärhätta Mal. (Y.); best. ack. vitterhetto Ore ’vintermössa’ (jfr ÖDB IV 446).

vinter-joma f. vi`ntärjóma Li. ’skogsnoppa, Gna‑ phalium sylvaticum’.

vinter-kalle m. III a vi`ntärkála Mal. ’vinterkyla’. vinter-lamme m. III a vi`ttïÂmb Soll. ’lamm som

fötts på vintern’.

vinter-led m. II wi`ttïíd vMora (jfr ledII, bet. 1) ’öppning mellan mannens livstycke och byxor där skjortan syntes’. Syn.: brackled m.fl. vinter-led n. II wi`tteïíð Älvd. wi`ttäïíð Våmh.

°wittärlid Ve. °vittïid Soll. wi`ttlí Orsa °vintärlÜd

Silj. vi`ntÜrlÚd Leks. vi`ntärlé Äpp. °vinterle Tra. (jfr led n., bet. 1) ’med horisontella stänger tillsluten öppning i gärdsgård över vinterväg’. vinter-lik n. I b; best. pl. °vintÜrlikär Bo. ’lik av

person som avlidit sedan tjälen gått i marken’ (kistan förvarades i gravkoret till våren);

°vintÜrlikär sku sÆtås­nÜd Bo. ’vinterliken ska

begravas’.

vinter-lådig m. I c vi`ntä£lÓdi Mal. ’vårvinter’; ädÁ vÁ´ nó´ i vi`ntä£lÓdi ’det där hände nu på vårvintern’. Syn.: lådigsvinter m.fl.

(5)

3099 Vinter-Mattias m. °vintermÂttäs Jä. ’personifika‑

tion av väderleksombyte på Mattiasdagen 24 februari’; °hä går varmä vågÜr ti luftÂ, hä e vintermÂttäs sÜm Án ut ’det går varma vågor i luften, det är Vinter-Mattias som andas ut’. Syn.: Mats, bet. 2; Mattias, bet. 2.

vinter-mete n. III vi`ntärmétä Leks. °vintärmetä Ål; best. °wittermi©ted Älvd. ’ett på is använt fiskeredskap’ (se ill.; jfr ÖDB I 68 f.).

vinter-not f. I a vi`ntÜrnót Leks. ’not som drogs under isen’; dr vi`ntÜrnót ’dra isnot’. Syn.: isnot.

vinter-råg m. II wi`tterúg Älvd. wi`ttärúg vMora ’vinterråg’ (såddes i augusti el. september). Jfr råg -tid, -vår; vårråg.

vinter-skaklar m. I d pl. wi`ttärskÂkkïä(r) Våmh. vi`ttärskÁklär öMora °wittärskÂkïär Ve. vi`ntÜr­ skÁkïar Leks.; ack. °wittärskÂkkï Bon.; dat. vi`ntä£skÂkkïom Mal. ’skaklar använda vid trans port på vinterföre’.

vinter-skjuts m. I a vi`ttstjuss Soll. ’vinteråkdon’. vinter-sko m. V b wi`ttärskúÖ Våmh. vi`ttsko Soll.

°vintärsko Äpp.; pl. °vintÜrskor Bo. °vintärskor

Bju. vi`nterskór Ål °vinteçkoer Li. ’hästsko för vinterbruk’ (se ill.; jfr ÖDB I 271; II 91). vinter-skodd adj. I vi`ttskódd Soll. wi`tterskodd

Orsa °vintärskodd Bju. vi`ntä(r)çkodd Flo. ’försedd med hästskor för vinterbruk (om häst)’. Syn.: skarpsko, p. pret.

vinter-solt adj. I vi`ntä(r)sollt Äpp. ’som tillhör, inträffar el. befinner sig vid tiden för vinter sol‑ ståndet’. Jfr sommarsolt.

stack m. I b vi`ntärstÂkk Äpp. = vinter-hässja (jfr ÖDB I 232).

vinter-stad f. II vi`nteçÞÁ Mal. ’plats vid (en vik av) en sjö dit man kunde färdas på vintern’. vinter-stuga f. V vi`nterstugu ÖVd. ’vinterbonad

stuga’. Jfr varmhus m.fl.

vinter-talet n. II best. vi`ntÜrtÁïä Leks.; dat. vi`ntertÁïñ Mal. ’vintertiden (endast om förfluten tid)’; an h -nt väri dí´t mer än tvÓ´ gå`µµar på héïä vi`ntÜrtÁïä Leks. ’han har inte varit dit mer än två gånger på hela vintern’.

vinter-tungel n. I d vi`ntärtuµäï Jä.; best. pl. vi`nntärtuµï Äpp. 1. ’måne som syntes under vintern’ Äpp. 2. ’vintermånad, månvarv under vintern’ (man räknade med tre sådana) Jä. sÜm

fö`sst vi`ntärtuµïä væ´r sÚ vær dÜm Á`ra bÓdä Ú ’så som den första vintermånaden blir så blir de båda andra också’.

vinter-ull f. I a vi`ttull Soll. vi`ntärull Ål °vintärull Äpp. ’ull som växer på får under vintern och klipps vid kyndelsmässotiden (el. ev. något senare)’ (jfr ÖDB I 297).

vinter-unge m. III a vi`ntäruµµä Äpp. ’kalv el. föl som fötts på vintern’.

vinter-vidjehässja f. IV a vi`ntervíhæßa Mal. = vinterhässja.

vinter-väg m. II wi`ttwég Älvd. vMora Orsa vi`ttvég öMora Soll. wi`tterwég Ve. wi`ttärwæg Ore °vintärväg Bju. Äpp. vi`ntärvæg Flo. vi`nt䣭 væg Mal.; pl. °vintervägor Tra. 1. ’färdväg el. transportled använd om vintern’ allm.; (skämt‑ samt om utspilld mjölk:) °du sk int djär nÜ vintervägor ma du jät mjöïk Tra. ’du ska inte spilla medan du äter mjölk (med sked)’. 2. (best.:) = vintergatan Älvd. di©r uld spÓ´ <å wi`ttwé<em ’de brukade spå efter tecken i vinter‑ gatan’.

vintras sv. v. 1. dep. °wittrös Bon. °wittres Ve.

°wittrÂs Ore; pres. vi`nträs Äpp. ’bli vinter’; hä

tÁr då vi´sst pÓ´ Ü vi`nträs Äpp. ’det börjar då bestämt bli vinter’. — Särsk. förb. (till:) °ä oïd -<o å wittrös -tiï ïitä nu Bon. ’det håller på att så smått bli vinter nu’.

vintrig adj. I; n. vi`ntrut Leks. °vintrut Bju. ’vintrig’; ä vill va vi`ntrut Leks. ’det tenderar att vara vintrigt’ (jfr vilja v., bet. 2).

vin-tuv m. I a ví`ntúv Li. ’plats där skogsfågel brukar hålla parningsspel’.

vinus m., se vina, avl.

vin-vård m. I a ví`nvÁï Flo. ’ung man som hade hand om dryckesvarorna vid bröllop’. Syn.: källar ‑sven, ‑vård.

vin-ås m. I a ví`nÓs Tra. = vinstock (jfr ÖDB I 19).

vippa f. IV a wi`pp Älvd. vMora Ve. Orsa °wipp Bon. vi`pp öMora Leks. vi`ppa Bo. Mal.; pl.

°vippur Flo. 1. ’vippa’ Mal. ä sÓt Ü h´µµ sÜm e

vi`ppa på et strÓ´ ’det (huvudet på en person med lång och böjd hals) satt och hängde som en vippa på ett strå’. Jfr havre‑. Jfr bjälla, bet. 8, m.fl. 2. ’anordning varmed timmerstockar hölls fast‑ spända på släde under transport’ (se ill.; jfr ÖDB

(6)

3100 I 489) Älvd. Jfr båg-, bet. 2. Syn.: vredel, bet. 2. 3. a. ’sittstol med träfjädrar i kärra’ Orsa; Ó`kwipp ’dets.’. b. ’fjäder av gran el. tall som underlag till sittstol i kärra’ Orsa. Jfr vippstör. 4. a. ’käpp med snöre med vilken träpil slungades’ (jfr ill. 609) Ve. Jfr dalpil, bet. 2, m.fl. Syn.: kast‑, sprätt ‑båge. b. ’i ena änden kluven käpp el. pinne använd att slunga sten med’ (jfr ill. 610, 2021, 2023) Mora Ve. Syn.: kastklämma; stenklypa m.fl. 5. ’lek vars första moment består i att man med ett slagträ sprätter iväg en pinne ställd i el. lagd tvärs över en grop (el. över två tegelstenar)’ (lekens ut‑ förande kunde variera något) Bon. öMora Bo. spilå vi`pp öMora ’spela v i p p a’; °skù vi lek vippa Bo. ’ska vi leka v i p p a’. Jfr s u b b a f.; vippa v., bet. 2. 6. ’solvhäst i vävstol’ Flo. Syn.: vickel‑, vipp ‑pinne, bet. 1; vitta, bet. 2, m.fl. 7. ’berusning, fylla’ Leks. är ä ha´nn sÜm tÁ´r sä i vi`pp ’är det han som tar sig en fylla?’. Syn.: vindIV, bet. 1, m.fl.

vippa sv. v. 1. wi`pp Älvd. wip­ Orsa vi`ppa Jä. ÖVd. 1. ’vifta’ Älvd. i wÁ´r Â@t i bÀ\rfrið<im o wi`ppeð  ïÂ`jkskår<åm Älvd. ’jag stod ute på farstukvisten och viftade åt begrav‑ nings processionen’. Jfr vifta; vippla, bet. 1. Syn.: vimsa, bet. 2; vinka. 2. ’leka vippa’ Jä. ÖVd. ú´t å vi`ppa Li. ’ut och leka vippa’. Jfr fiskabbe, bet. 2; vippa f., bet. 5. Syn.: vippla, bet. 3. — Särsk. förb. (av:) wip -Ó´v Orsa ’stjälpa av (något, dock inte hölass)’. Jfr vitta av; (iring:) wip -iri´µg Orsa (intr.:) ’stjälpa runt, tippa, kantra’. Jfr vitta stad, bet. 1.

vipp-aln f. I a vi`ppáïñ Jä. ’slagträ använt i leken vippa’. Jfr vippa f., bet. 5. Syn.: vipp ‑käpp, -spade.

vipper adj. vi´ppär öMora ’viktig’.

vipp-klot m. I a vi`ppkïót Li. ’föremål använt i någon variant av leken vippa’. Jfr vippa f., bet. 5; vippkvart.

vipp-kvart m. I a vi`ppkvÂÞÞ Li. ’pinne använd i leken vippa’. Jfr vippa f., bet. 5; vippklot. Syn.: vippinne, bet. 2.

vipp-käpp m. I a vi`pptjäpp öMora = vippaln. vippla sv. v. 1. wi`ppeï Älvd. wi`ppäï Våmh.

ve`ppïa Mal. 1. ’vifta’ Våmh. <Ân wi`ppïä

skÒ\tåm ’han (hunden) viftar med svansen’. Jfr leda sv. v.; råkaII; vicka, bet. 2; vifta; vippa, bet. 1; vippla, dep.; viska. Syn.: felaII, bet. 1; vispa, bet. 2, m.fl. 2. ’pilla el. vicka på något så att det faller ner’ Mal. 3. = vippa, bet. 2, Älvd. — Dep.: <Ân wi`ppïäs Våmh. ’han (ormen) rör stjärten fram och tillbaka’.

vipp-pinne m. III a vi`ppinnä öMora vi`ppinna Mal. 1. = vippa, bet. 6, Mal. 2. = vippkvart öMora.

vipp-snara f. V °wippsner Bon. °wi`ppsnöru Ve. ’snara för björnfångst gillrad med en i båge spänd gran’ (jfr ÖDB I 25, 26). Syn.: sprätt-, stång‑, sväng ‑snara m.fl.

vipp-spade m. IV vi`ppspái Li. = vippaln. vipp-stör m. I a wi`ppstÚr Orsa ’fjädrande stör

under stolsitsen i fjäderkärra’. Jfr vippa f., bet. 3 b.

virke n. III we`rrtje Älvd. Våmh. we`rrtjä vMora vä`rrtjä öMora wä`rrtj ~ wättj Ve. vä`rrtje Soll. wä`rrtjä Orsa Ore va`rrtjÜ Bo. Rättv. ~ va`rrtjä Leks. va´rrtjÜ Bi. °vartjä Bju. va`rrtji ~ va`rrtje ~ °vaÞÞji Ål va`rrtjä Dju. va`rtji Ga. vÜ`rr†jä Flo. vÜ`rrtje ~ va`rrtje Nås vÜ`rrtjä Jä. vø`†e ~ vø`†i ~ vø`†çe Äpp. vÚ`£tsi Mal. vä`††çe ÖVd. 1. ’obe arbetat el. mer el. mindre bearbetat trävirke’ (jfr ÖDB II 137) allm. dåm  -nnt dugå hå`lld dåm min wä`ttj Ve. ’de (timmerhuggarna) har inte kunnat hålla dem med virke’; °dÜm lägg vaÞÞji i skót Ål ’de lägger virket i staplar (av ett brädes bredd)’ (jfr skötII); (h)ä e brÁ´ vÜ`rrtjä ti andÁ´ Ïlæ`dÜn Jä. ’det är bra virke i den där släden’; ko`rrgwerrtje Våmh. ’korgvirke’; °tinn­ werrtje vMora ’ämne till vävskedstinnar’; stjé`d­ wättj Ve. ’trästycke lämpligt att tillverka sked av’ (jfr skedämne); i Á dÓ`ïi tre\jwärrtj Ve. ’jag har dåligt trävirke’; äddji sli\dåwärtj d Orsa ’huggit virke till slädar (särskilt till medarna) där’; °låµvarrtje Ål ’stockar’; °Âsp­ vÜrtjä Jä. ’virke av asp’; stä`µsÏlvø†e Äpp. ’virke till gärdsgård’; °hus vÜrrtje Äpp. ’virke avsett till byggnads timmer’; grÁ`vÚ£tsi Mal. ’granvirke’. Jfr gärdsel‑, hässj‑, häst‑, karl‑, lagg‑, lys‑, rod‑, skid‑, skull‑, spjälk‑, tall-, trä-, tut-. 2. ’material för viss tillverkning el. tillredning’ Orsa Leks. Ål Dju. Mal. Tra. ra`nndilvarrtjä Leks. ’stycke randigt tyg avsett

(7)

3101 till underkjol el. kolt’ (jfr randel, bet. 1–2);

°mÂtvartje Ål ’råvaror till mat’; °dÜm här hÂtt­

varrtj ä sÜ småkrusu Dju. ’det här tyget som ska vara till kvinnohattar (eg. de här hattvirkena) har så smått mönster’; sÚ`väÞÞçe Tra. ’kött, köttben e.d. till kokning av buljong’ (jfr såd n.). Jfr don, bet. 5; hatt‑, kjortels‑, sko‑. Syn.: yrke, bet. 1.

virk-gärd f. I a ve`rrkgæï Mal. ’plagg e.d. som håller på att virkas’. Jfr gärd, bet. 4; stickgärd. virk-spets m. vi`rrkspets Ga. ’virkad spets (till

skillnad från knypplad)’.

virna sv. v. 1. w<i`nn Älvd. Våmh. wi`nn vMora Orsa Ore vi`nn ~ winn Ve. vi`nn Soll. vä`nna Bo. ~ ve`nna Rättv. ve`nn Leks. Ål ve`nna Bju. Dju. Ga. vé`na Mock. Flo. vén­ Jä. ’vissna (av vattenbrist), sloka’ allm. eð old -<Ó w<í`nn Våmh. ’det (gräset) håller på att vissna’; °skÙtÜ vännÜr Bo. ’sticklingen vissnar’. Jfr dö av, bet. 1; dö bort, bet. 3; sloka, bet. 1 a, m.fl. Syn.: vissna. — Särsk. förb. (av:) 1. ’vissna’ Ve. Bo. Rättv. Leks. Ål Dju. Flo. Jä. °joïpärurisä h venna -åv Dju. ’potatisblasten har vissnat’; (p. pret.:) Ó´v­ w<innÂð Älvd. °åvänna Bo. Rättv. Ó´venna Leks. Flo.; n. Ó`vent Jä. ’vissnad’. Jfr fara bort, bet. 4; förgången, bet. 2. Syn.: virna utav. 2. ’tackla av, förlora kraften’ Leks. täµk Ât jä vena -Ó´ sÜ jä njø´t mä Â`ssint ’tänk att jag blev så kraftlös så att jag inte alls orkade’ (jfr njuta, refl., bet. a); jä vÂrrt aldeïÜs fó`tlös, jä vena -å sÜ væ´ï sÜ ’jag blev alldeles ostadig på benen, jag förlorade kraften så totalt så’; (i opers. konstr.:) ä ålld -å winnär -Ó´v før onum Ve. ’han håller på att bli fnoskig, svag till förståndet’; (p. pret.:) Â`lldeïes Ó´vinnÂdº Soll. ’alldeles förtvinad (kraftlös; i el. om exv. en arm)’ (jfr vinstlös). Jfr vissna, dep., bet. 2; (utav:) = virna av, bet. 1, Ga.; (p. pret.:) tå´venna Ga. ’vissnad’. virr m. I a gvér Li. ’tankspridd, glömsk person’.

Jfr virraI; virrig.

virraI sv. v. 1. vi`rr Leks. ’sprida tankarna (uppmärksamheten) åt olika håll; vara virrig, bete sig virrigt’. Jfr tyllaI, bet. 1; urra; vavla, bet. 5.

virraII sv. v. 1. vi`rra Jä. (jfr Norsk ordbok virraII) ’vira (om)’.

virrig adj. I gve`rrÜ ~ gvé`rÜ Li. ve`rrÜ Tra. (jfr

Norsk ordbok kvidraI, bet. 1) ’tankspridd, virrig’. Jfr dullraII, avl.; tankspridd; tullrig; trynvill; urrig; virr; yr, bet. 1, m.fl.

virvel m. I a wi\rrvel Älvd. wi`rrväï vMora

°virvil Bju. vi`rrvil ~ °verrvil Ga. va`rrvil Flo.

Nås Äpp. ~ vi`rrvil Jä. vä`rrvil Mal. gvä`rrvil ~ vi`rrvil Li.; pl. -verrviler Tra. 1. ’virvel (i t.ex. vatten, hår)’ vMora Ga. Jä. Äpp. Mal. Li. ä gÁ gvä`rrviler ä`tt bÓ`tam Li. ’det går virvlar (i vattnet) efter båten’. Jfr ringel, bet. 2; svirvel, bet. 1; svärkel; syrvel; virvla; hår‑. Syn.: snörvel, bet. 1; vela; villra. 2. ’virvelvind’ Ga. Flo. Jä. Äpp. Mal. ÖVd. nó vär hä tÜrrk, hä gÓr va`rrvelär Äpp. ’nu blir det torka, det går virvelvindar (över fälten)’; te`rrväçverrviler Tra. ’torrvädersvirvlar, dvs. små vindvirvlar som kommer över åkrarna om våren’ (anses båda torrt väder). Jfr svirvel, bet. 1; svärkel; troll‑, väder-. Syn.: snörvel, bet. 2; trollkäring, bet. 6; väderfånge; yrel m.fl.

virvla f. IV vi`rrvïa Jä. ’ringar på vattnet åstad-komna av exv. vakande fisk; vattenvirvel’. Jfr virvel, bet. 1, m.fl.

vis n. I a wís Älvd. Våmh. vMora Ve. Orsa Ore vís öMora Leks. Ål Dju. Mock. Nås Jä. Äpp. Mal. ÖVd. ’sätt, vis’; ur ätt ví´s då öMora ’hur på för vis då?’; på æ´ wí´s Ve. på hæ´ ví`sä Jä. ’gravid’ (jfr traven); på Â\n wí´s sk do djæ`ro Ore ’på annat sätt ska du göra’; °på yms vis Bju. på i`mse vís Nås ’på olika sätt’; på bÓ` ví`sÂn Mock. ’på båda visen’; e -çkÁ` fÜl int fÁ´r på ädÁ´ ví`se då er fÁ´r ät vä`jam Tra. ’ni ska väl inte bära er åt på det viset när ni färdas längs vägen’; (övergående i ’bruk’:) eð í wí´seð éð Älvd. ’så är bruket, det brukas så’; (i uttr. efter viset:) då ßér i my`ttsy li`kkär ätt ví`sº Mal. ’då ser jag förhållandevis mycket bättre’; (i uttr. efter sitt vis:) ätt sätt ví´s Mal. ätt sett ví´s Li. ’jämförelsevis’. Jfr skogvis(t); ander‑, folk‑.

vis adj. I wejs vMora väjs Soll. -wÂjs Orsa vís Flo. Mal. ÖVd. 1. ’kunnig, som har reda på, initierad; klok, förnuftig’ Orsa Mal. ÖVd. an vÁ` då fÜl ví´s på hæ´ Tra. ’han hade då åtminstone reda på det’; kÁ`vwÂjs Orsa ’som vill visa sig bättre än han är’ (jfr kav adv., bet. 2). Jfr skolaI, p. pret., bet. 3; slug, bet. 5; slögII, bet. 3–4; visligI, bet. 1; fram‑, fråg‑, för‑, före‑, lika‑. 2. ’träffsäker’

(8)

3102 Flo. Jfr vindskjuten. Syn.: benhitt(en), bet. 1, m.fl.

-vis adv.-wis Bon. ­vís ~ -vis Soll. Bo. Leks. Mal. ÖVd. °timbär Âsskwis Bon. ’timra ett hus i flera omgångar med 4–5 stockvarv per omgång’ (jfr ask, bet. 5); sné`ssvis Soll. ’snesvis (skedde lastningen av säd på vagn)’; °vi Ànom haïm stjèpunnsvis Bo. ’vi har halm skeppundsvis’; då jek man bý`vis, uµµdomÜn, en é´ï ó´p Leks. ’då gick man byvis, ungdomarna, en hel hop’; å`£vís Mal. ’åravis’; rÁ`vís Mal. (Y.) ’i rader, radvis’; krä`ttira  fäj stä`nnd de`µnvís Li. ’kreaturen har fått stå i hela dygn’; ha`kk -so*nnd an bí`tvís Tra. ’hacka sönder honom bitvis!’; ä e bá´Þ fïä`kkvís Tra. ’det är bart fläckvis’; igÓ´r v ä finnt væ´r stje`fftvís Tra. ’i går var det vackert väder stund‑ tals’; vi`kkuvís Tra. ’veckovis’ (jfr veckotals). Jfr flötIV, ssg; tova f., ssg; bunt‑, sked‑, skov‑.

visa f. IV a wÂ`js Älvd. Orsa wä`js ~ vä`js Mora we`js Ve. wä`js Ore ví`s Leks. ví`sa Dju. Ga. Nås Äpp. Mal. ÖVd. ’visa’; stä`kkun vä`js e snÁ´rt sju`µgÂdº öMora ’kort visa är snart sjungen’ (talesätt); Ân djikk å tonet å kwÁ´d upå je we`js Ve. ’han gick och gnolade och sjöng på en visa’; rÁ`smus Â*nn ho ßöµµ en så´µµ äl vÁr ä i ví`s Leks. ’Rasmus Anna hon sjöng en sång eller var det en visa’; biwæ`r<iµswÂjs Älvd. ’be-väringsvisa’; merikväjs öMora ’Amerika visan’ (»Vi sålde våra hemman»); rÁ`velwÂjs Orsa ’otillständig (obscen) visa’ (jfr ravelgåta). Jfr stabb‑, Venjans ‑visan; sång; sälkulla, ssg; gässel-, staffans-, vagg-.

visa sv. v. 3. ~ 1. wÂ`js Älvd. Orsa °wÂjs­ Våmh. we`js ~ vä`js Mora wejs (pres. we`jser) Ve. vä`js Soll. wejs Ore ví`s Leks. ví`sa Nås Mal. ÖVd. °visa Äpp. 1. ’visa’ allm. di© wÂ`js fu´llt spí´ï Älvd. ’de (tjädertupparna) är i full fart med spelet (eg. visar fullt spel)’; we`jser gå´lldº Ve. ’blir ursinnig’ (jfr gall(e), bet. 3); jä ví`st -º sÜ jä ví`st -º Leks. ’jag visade honom vägen mycket noggrant (eg. visade honom så jag visade honom)’. Jfr lätt -vist, -visad. 2. ’skicka i ärenden’ Älvd. d<Ân so ði© wÂ`js Âð ê`mms og ê`mmså ’den som de skickar i alla möjliga ärenden’. — Refl.: 1. ’visa sig’ Älvd. Mora Ve. Soll. ÖVd. <Ân wÂ`jst si gïÁ`ð<Ân å k<Ó`t<Ân Älvd.

’han visade sig glad och munter’; idÂg  du wejs di ri`kktet Ve. ’idag har du uppfört dig väl’; núg vill ä vä`js si só´ Soll. ’nog brukar det visa sig (vara) så’; dem  vi`sst se sÜm dem  væ`ri jæ i tí`º Li. ’de (gengångarna) har visat sig som de var här i tiden (medan de levde)’. 2. ’bli brunstig på nytt (om ko)’ Ve. å wejsär int se ’hon (kon) blir inte brunstig på nytt’. Syn.: komma ihåg, bet. 6, m.fl. — Dep.: <um <i`nnt e wÂ`jstes bïí´ noð Âð ó`st<em Älvd. ’om det inte visade sig bli något (arbete) till hösten’. — Särsk. förb. (av:) ’avvisa’ Leks.; (p. pret.:) Ó´víst Leks. ’avvisad’; (på:) vís--pÓ´ Leks. ’visa’; (ut:) 1. ’visa ut (någon), visa på dörren’ Soll. Leks. Äpp. i tó´g élt e`µkelt å väjset -å´jt Ân Soll. ’jag tog helt enkelt och visade ut honom’. 2. ’peka ut, visa (platsen för något)’ Våmh. Soll. °wÂjs­Â@t wÂttnä Våmh. ’visa var det fanns vatten (för grävning av brunn)’. Syn.: märka ut, bet. 1; pekaI ut, bet. 1. 3. ’låta märka, ådagalägga’ Soll. du skÁ´ -ºt so vé´ï vä\js -åjt vän(d) du kä`nner ’du ska inte visa så tydligt vad du känner’. Jfr giva om, bet. 2. Syn.: märka ut, bet. 2; (å:) °ed w -nt wÂjs -å Våmh. ’det gick inte att visa på’ (jfr vara, bet. 11 b); jÂ, wÂ`js -<ó um ä gÚ´r Orsa ’ja, det är tveksamt (osäkert) om det går’.

visare m. III c -°wÂjsär (pl. °wÂjsärär) vMora ví`sar Flo. Nås Mal. (Y.) Tra.; best. °visarº Dju. 1. ’visare på exv. ur el. härvel’ allm.

°minutwÂjsär, °tÂjmwÂjsär vMora ’minut-,

timvisare’. 2. ’plogfot’ Flo. Syn.: käs; kässja, bet. 2; mullfot; plogkässja, bet. 1; vis(e). visdoms-hätta f. IV a wí`sdomsett vMora

’seger-huva’. Syn.: seger -huva, -luva.

visdoms-orm m. I a vi\sdomsvårm Soll. °visdoms­ Ürm Leks.; best. visdo\msvårmän öMora ’vit orm’ (det ansågs att man kunde vinna övernaturlig kunskapsförmåga om man exv. åt kokt kött av en sådan orm el. drack brännvin vari en sådan orm förvarats). Jfr snoksoppa. Syn.: vis-, vit--orm.

visdoms-tand ví`sdomstÂnn Flo. ’visdomstand’. Syn.: vettand.

vis(e) m. III (~ I) vís (best. ví`sº) Flo. = visare, bet. 2; än ný´ än ví´s ’en ny plogfot’.

vis-fant m. I a wÂ`jsf<Ânnt Älvd. (jfr visa v., bet. 2) ’person som skickas än hit än dit i olika

(9)

3103 ärenden’. Jfr dragfant. Syn.: handkävel; skottkolv, bet. 2; slingfis.

visitera sv. v. 1. ve`sstira Tra. ’granska’. Jfr benaIII, bet. 2; läsa ut, bet. 2; skåda.

viska f. IV a -wissk Älvd. °wissk Bon. wi`ssk vMora °visska Bo. vi`sska Nås. 1. ’viska, tvaga’ Älvd. vMora Nås; di`sskwissk Älvd. ’lövrik kvist att schasa bort flugor med’. Jfr skäft‑. 2. (om märr som svänger med svansen:) °ä e e riktig visska Bo. ’det är en riktig viska’. 3. ’lättsinnig kvinna’ Bon. Jfr dröja f., bet. 3; sluna, bet. 2. viska sv. v. 1. wi`ssk Älvd. Mora °wissk Ore

°visska Bo. °viska Bju. vi`sska Ga.; pres. °viskä

Dju.; pret. vi`sskät Soll. vi`sska Leks. ’svänga, vifta; daska till’; tjý´ri wi`ssked mi min ru`mpun vMora ’kon daskade till mig med svansen’; Ân vi`sskät skå\tåm Soll. ’han viftade med svansen’; o vi`sska ma hu`vvu Leks. ’hon svängde med huvudet’. Jfr vippla, bet. 1; vispa v., bet. 2, m.fl. — Refl.: wi`ssk sig Älvd. ’göra sig illa (i exv. ögat) på en kvist’. — Särsk. förb. (till:) e wissked -tí´ï Älvd. ’det klatschade till’.

viskel n. I d vi´sskeï Soll. ’viskning’; i æ`rd jät vi´sskeï ’jag hörde en viskning’. Jfr f l o s s a, avl.; myskla, avl.

viskig adj. I wi`sskun Orsa visskug Leks. °vissku Bo. °visku Bju. Dju. Nås vi`ssku Ga. 1. a. ’hastigt svängande i sina rörelser’ Bju. Dju. Ga. b. ’som slår med svansen (och lägger öronen bakåt; om häst)’ Orsa Bo. °hisstº e vissku Bo. ’hästen svänger med svansen’. Jfr stövlig, bet. 2. c. ’som stångas (om ko)’ Leks. Jfr stång ‑elak, -galen. 2. ’ombytlig’ Orsa. Jfr vedrig, bet. 1, m.fl.

viskla sv. v. 1. wi`sskeï Älvd. vi`sskäl öMora wi`sskäï Ve. vi`sskeï Soll. wi`sskl Orsa °visskïa Bo. vi`skïa Rättv. vi`sskïa Nås Äpp. Mal. ’tala tyst, viska’; o visskläd Âti mó`no säj öMora ’hon viskade till sin mor’; °å´llt du viskïär så ljo´g du Soll. ’allt som du viskar så ljuger du’. Jfr myskla; tassla, bet. 1. Syn.: tvesa; viskra m.fl. viskra sv. v. 1. vi`sskra Flo. Jä. = föreg.

vislas sv. v. 1. dep. wÂ`jÏlÂs Bon. vMora ’vara glad’; <Ân wÂ`jÏläs n<ú´ fö -º Â nÿ\ruttj<en Bon. ’han är glad nu för att han har ny rock’. Jfr fägna, pass., bet. 1; glädja, refl. och pass.; visligII, bet. 1.

visligI adj. I ví`Ïlin Bo. ví`slin Leks. ví`slen Äpp. ví`slä Mal. 1. ’klok, förståndig’ allm. an ä -nt ví`slin Leks. ’han är inte fullt klok’; an e brÁ ví`slen hann Ü Â ré`da pÓ´ sä Äpp. ’han är rätt förståndig han och har reda på sig’. Jfr enkunnlig; fullriktig; vis, bet. 1, m.fl. Syn.: förståndig; vettig. 2. ’vid relativt god hälsa, vid medvetande, vid sans’ Leks. o v ví`slin nÜ jä v jan si´nst ’hon var vid fullt medvetande när jag var här senast’. Jfr duktig, bet. 5; egg, bet. 3; färdig, bet. 3; sansad; vettigsinne; vidsig, bet. 2.

visligII adj. I wÂ`jÏlig Älvd. wÂ`jÏl<in Våmh. Bon. wÂ`jÏlin ~ wä`jÏlin vMora wÂ`jÏlin Orsa wä`jÏlen Ore. 1. ’glad, stolt, belåten’ allm. <Ân ir og <´nn wÂ`jÏlig Älvd. ’nu är han glad förstås’ (jfr o c k, bet. 3); Ân e wÂ`jÏlin fe -º  fÂj ny\brÂkku vMora ’han är glad (och lite högfärdig) för att han har fått nya byxor’; o w wä`jÏlen fÜr o fi´kk ädÁ´ Ore ’hon var glad (och yvdes) för att hon fick det där’. Jfr fägen, bet. 1; förnöjd; gill, bet. 3; glad, bet. 1; livad; säll, bet. 1; tillsig; vislas. 2. ’vänlig, som har ett nästan tillgjort vänligt sätt’ vMora. Jfr fräck, bet. 1; godlåtig; godsam; godsklig, bet. 1; huld, bet. 1. visliga adv. °visli Bo. ví`slä Mal. ’förståndigt,

klokt; visligen’; °jä jol visli som for hém Bo. ’jag gjorde klokt som for hem’.

visning f. I b wÂ`jsn<iµg Älvd. ’det att visa el. bli visad (något)’; tú´Ös du gó´ ð´jt up<å wÂ`jsn<iµg ’törs du gå dit endast efter att ha blivit visad (fått vägbeskrivning)?’.

vis-orm m. I a ví`sÜrm Li.; best. wí`swårmen Ve. = visdomsorm; ví`sÜrmin e gví´t å äjn Ïli`kkin äjn sk ä væ`­me i Ü`rmläjtjam Li. ’visormen är vit och en sådan ska det vara med i varje ormlek’.

visp f. ~ m. I a wissp Älvd. Bon. vMora Orsa vis(s)p öMora Soll. Bo. Bju. Ål Dju. Nås Äpp. Mal. vessp ÖVd.; best. wi´sspän Ore; pl. wi`sspär Ore vi`sspar Leks. ’visp’ (jfr ÖDB III 446); by`$rrkwissp Älvd. ’visp gjord av björkris’. vispa f. IV a -vissp Ve. vi`ssp Soll. ’trådslinga’;

je ïiti trÓ`dvissp Ve. ’en liten trådslinga’; spu\nå­ vissp Soll. ’garn som löst lindats om fingrarna’. Jfr vifsa, bet. 1.

vispa sv. v. 1. °wi`sp (pres. °wispär) Ve. wi`sspÂ

(10)

3104 Orsa vi`ssp­ Leks. °vispa Bju. vi`sspa Nås Mal.

°visspa Äpp. ve`sspa ÖVd.; pret. wi`ssped Våmh.

1. ’vispa’ Ve. Leks. Nås; °wi`sp smör Ve. ’medelst vispning framställa smör (då man hade för lite grädde att kärna på vanligt sätt)’ (jfr ÖDB III 367); å så skull dÜm fÜl  vi`sspar sä´nn tä vi`ssp a`lltiµ Leks. ’och så skulle de väl ha vispar sedan till att vispa allting’. 2. ’vifta, svänga (med något)’ Våmh. Ve. Orsa Mal. <Ân wi`ssped skÒ\­ t<åm Våmh. ’han svängde med svansen’; °wisp i römpon Ve. ’svänga med svansen (om ko)’; an vi`ssp i rÜ`mpÜn Mal. ’han (hunden) viftar med svansen’. Jfr leda sv. v. 1; slänga v., bet. 1; sviska; tessa, bet. 1; viska v. Syn.: vippla, bet. 1.

visp-ris n. I a vi`sspris Leks. Mal. °visspris Dju. Äpp. ’björkris till vispar’ (jfr ÖDB III 446). viss adj. I wiss Älvd. Våmh. Bon. vMora Ore viss

Soll. Bo. Ga. Flo. Nås Äpp. Mal. vess ÖVd.; n. visst öMora Rättv. Leks. Ål wisst Ve. Orsa; pl. viss Ål. 1. ’(själv) säker, förvissad’ Älvd. Bon. Ore Bo. Leks. Ga. Nås Äpp. Mal. ÖVd. g<Â`mbïer w so wi`sser <Ó´ eð Älvd. ’gammalt folk var så säkra på det’; i e sÜ wi´ss pÓ´ me sÜm nÜ´nnti´µg Ore ’jag är så viss på mig som någonting, dvs. absolut säker’; jä ä då a`lldeïÜs vi´ss på hä Leks. ’jag är då alldeles säker på det’; hä´ e je vi´ss Üm Nås ’det är jag säker på’; e -nt hæ visst Mal. ’är det inte så som jag säger’; äjn vess pÜ`jtje Tra. ’en (själv) säker pojke’. Jfr gill, bet. 3. 2. a. ’bestämd, fastställd’ Älvd. Mora Ve. Orsa Leks. Ål Ga. Äpp. Li. ir ä wisst ed nú d<ó öOrsa ’är det bestämt nu då?’; dÜm Âr sänn vi`ss tí`m Leks. ’de har sin bestämda tid’; ä e ve´sst sÜ lä`nndje -º sk kó`ka Li. ’den ska koka en viss tid’; (attri‑ butivt, närmande sig indefinit pronominell an‑ vändning:) wi`ss Ó´ri vMora ’vissa år’; viss é`nur Ål ’vissa personer’; ä v ve`ss snä`jser ve lÁ -o`nnd; je trú ä v trí´ Li. ’det var vissa (ett visst antal) snesar som vi (efter att ha löst upp kärvarna) bredde ut på loggolvet för tröskning; jag tror det var tre’. Jfr dag-. b. (i opers. konstr. i fråga om giftermål:) ’bestämt, avtalat’ Våmh. Mora Ore Bo. Leks. Ål Flo. ä  wu`rrte wi´sst mil je´rrkÂ Ü kÁ`rºä Ore ’det har blivit bestämt mellan Erik och Karin (att de ska gifta sig)’; °ä e visst mill däm Bo. ä vi´sst mill dÜm Leks. Flo.

ä vi´sst mil dÜm dæ´r Ål ’det är bestämt mellan dem (där)’; (adverbiellt:) gÁ´rt wi´sst Älvd. djórt wi´sst Ore jo(r)†­vi´sst Bo. ’gjort upp om giftermål’; däm Âdd vi´sst síg imillå´ öMora ’de hade lovat varandra trohet’; dem  stellt wisst Orsa ’de har förlovat sig’; (övergående i sub-stantivisk användning:) beställ vi´sst Leks. ’ingå definitivt avtal om äktenskap’; ho hÂr vi´sst ho Leks. ’hon har fästman hon’. Jfr ställning, bet. 2 a; vissaI, bet. 1. 3. ’allvarsam’ Våmh. Bon. vMora Soll. °du w så wiss n<u så Våmh. ’du var så allvarsam nu så’; °wiss <å si Bon. ’allvarsam (av sig)’; nu skumm i å`lld våss vi`sser ó Soll. ’nu ska vi hålla oss allvarsamma (också)’. 4. (substantiverat:) ’överenskommet belopp; över‑ ens kommen mängd’ Bon. Soll. Nås Tra. e skuld wÁ wi´sst up<å tjý´r<i Bon. ’vallhjonet skulle ha ett visst belopp per ko’; tÁ visst Nås ’ta viss över‑ enskommen kvantitet av exv. mjölk’ (jfr vissaI, bet. 2); ä kamm vesst på vÚ´r rä´jk Tra. ’det utgick med visst belopp för varje hushåll’ (jfr rök, bet. 3). Se även städning (slutet).

vissaI f. IV a wi`ss Älvd. vi`ss Leks. vi`ssa Mal. (Y.); best. wi`ss< Våmh. vi`ss Nås Jä. ve`ss Li. 1. ’visshet, bestämt besked; sanning’ Älvd. Våmh. Nås Jä. Li.; du Áï djÆ\vå <åm wi`ss<u n<ú´ Älvd. ’du ska ge honom bestämt besked nu’; dÂr <i`nnt eð í´r <iµg<u wi`ss Älvd. ’då man inte har någon visshet’; e wérd wi`ss< Våmh. ’det blir uppgjort (om giftermål mellan dem)’ (jfr ställning, bet. 2 a; viss, bet. 2 b); nú fikk du vet vi`ss Nås ’nu fick du veta sanningen’; an  fäj ve`ss Li. ’han har fått en bestämd flicka att gå på frieri till’; (i uttryck för tvivel e.d.:) vét je vi`ss Nås ve´tt je vi`ss Jä. ’det undrar jag’. 2. (i uttr. taga till vissa:) t tä vi`ss ~ vi`ssÜr Leks. tÁ te vi`ss Nås ’regelbundet hämta mjölk (i viss gård)’; a`rrvÜs kÁri tÂr tä vi`ssÜr dÂnä ni´ssÜs Leks. ’Arvids Karin tar sin mjölk hos Nisses’; t mjÜ´ïk tä vi`ss ~ vi`ssÜr Leks. ’ta mjölk regelbundet’. Jfr viss, bet. 4; vissa‑ tagare. 3. (i förb. i vissan:) i vi`ssÜn Mal. (Y.) ’i synnerhet’. Jfr visseliga.

vissaII f. IV a wi`ss Ve. ’hängvagga fäst i stugans innertak’ (jfr ÖDB III 218). Jfr kringel‑. Syn.: bamma, bet. 4, m.fl.

vissa sv. v. 1. wi`ss Ve. vi`ss Soll. wi`ss Ore. 1.

(11)

3105 ’gunga’ Ve. Soll. vi`ss jänn upi gÂ\ïigµµ Soll. ’gunga någon hisnande högt’; °Ânn e so fe´t så ä vi`ssär i Ânn Soll. ’han är så fet så det gungar i honom’. Jfr brocka, bet. 2; huskaI; lullaI, bet. 3; råkaII; vapa. Syn.: båga, bet. 2; gunga m.fl. 2. ’susa, vina’ Ore; °do kum kÜjtndes du sÜ ä wisser åv de ’du kommer farande (rusande) du så att det susar om dig’; wi`ss te knÜ`jtom ’vina, tjuta i knutarna (om vind)’. Jfr dusa, bet. 2; fräsa, bet. 1 b; fyssa, bet. 2. Syn.: vina, bet. 1, m.fl.

vissa-tagare m. III c vi`ssÂtÁgar Leks. ’person som är fast köpare av mjölk (i en gård)’; o`llas bri*tt ä vi`ssÂtÂgar ti pÓ`vaïs Leks. ’Ollas Britta köper regelbundet mjölk hos Påvels’. Jfr vissaI, bet. 2.

visseliga adv. ve`ssle Li. ’särskilt, i synnerhet’; o sÓ` -ú*t skÜll vä snell  o`µgÜm å ve`ssle  kÜ`llÜn ’hon såg ut att vara snäll mot barnen och särskilt mot flickorna’. Jfr synnerhet; synnerliga; vissaI, bet. 3.

vissen adj. IV °we`ssn Ore °vessn Nås vé`sº Jä. Mal. ÖVd. 1. ’usel, klen, svag, matt (av exv. hunger), ynklig (om person)’ allm. an ä intä vé`sº Jä. ’han är inte rädd att ta sig för med något’; an sé´ -çÜ vé`sº ú´t Tra. ’han ser så usel och kraftlös ut’. Jfr duven, bet. 1; fördånad, bet. 2; glåmig, bet. 1; harkig, bet. 2; lenspelt; makt(s)lös; malskakad; mottig; råtlig; skryp(el), bet. 1; slak, bet. 2; veslig, bet. 1, m.fl. 2. ’smal, vek, liten och förtvinad (om sak)’ Ore; °do ku´m do full mä nÓgom sÜ we`ssnom rø´dom sÜ ’du kommer då med några så smala, veka, svaga hässjestänger så’. Jfr späd, bet. 2; vek, bet. 1.

vissla sv. v. 1. wi`ÏÏl Älvd. Våmh. vMora Orsa vissl Leks. vi`ÏÏla Flo. Äpp. gvi`ÏÏla Nås; pres. vi`ÏÏlär öMora °visslÜr Bo. ’vissla’; wi`ÏϪ jesº tí´ï etär rÂ`kkÂm vMora ’vissla en gång till efter hunden’; °om du visslÜr få du skägg Bo. ’om du visslar får du skägg’ (sades till flickor; jfr skäggig). Jfr bryna, bet. 2; hundpipan; sjäppa, bet. 2. Syn.: blistra; pistraI, bet. 4. — Avl.: °wiÏÏliµg m. Bon. ’person som ofta visslar’. Jfr tjåkel m.

vissna sv. v. 1. wi`ssº Våmh. ~ wí`sn vMora visº (pres. visnär­) öMora wi\sº Ve. °vessn Leks.

°vessna Bju. ve`ssna Nås vésº­ (pres. ví`sº) Mal.

vi`ssº­ Mal. (Y.); pres. vi`ssnär Soll. ’vissna’; ä ví`sº grÁ´sä Mal. ’gräset vissnar’. Syn.: gamlas, bet. 3; gamlas av, bet. 1; virna, bet. 1. — Dep.: vé`snes­ Li. ’vissna’; (i förb. med bort:) 1. grÁ`se vé`snes -bÜ*tt Li. ’gräset vissnar bort’. 2. dem jä`ll -pÓ* vé`snes -bÜ*tt fi`µµra Ó` Ü*m Li. ’hans fingrar höll på att förtvina’. Jfr virna av, bet. 2. — Särsk. förb. (av:) vésº -Ó´ Mal.; pres. visnär -Ó´v öMora ’tyna bort’. Jfr tråna, bet. 1, m.fl.; (nedåt:) ä vi`ssnär -ni\d Soll. ’det vissnar (ned)’.

vissone adv. (i förb. i vissone; jfr vissaI:) i vi`ssÜnä Jä. ’förvisso, sannerligen’; °då få je sätt -på jo`ïpäronÂr i vi`ssonä ’då får jag sannerligen sätta på potatisen (till kokning)’. Jfr dä, bet. 1; för prep., bet. 14; mar interj.; mest adv., bet. 6; nog, bet. 6; sannerligen; tråmig; visst.

visst adv. wisst Älvd. Ve. Orsa visst öMora Soll. Äpp. Mal. vesst Leks. Li. 1. ’visst, bestämt, säkert’ allm. ig ed d<å wi´sst  wiï fÒ\rå Älvd. ’visst hade jag då velat fara’; o sk då visst int fi i`ntä öMora ’hon ska då bestämt inte följa med (inte)’; ä vÁ´ nÜ jä tä`µµt på sÜ vesst Leks. ’det var något jag tänkte på så bestämt’; j vi´sst j Leks. ’ja det var sant (det har jag hört)’; je bÁ´ -Ðå ve´sst ho`ndra mi`ssuÜsstpoµger Li. ’jag bar då säkert hundra ostar av typen mesostpung’; (ironiskt:) du wi´sst twö´ss gö di´tter dú´ Orsa ’du törs visst (just) gå dit du!’. Jfr fan, bet. 2; fulla, bet. 1; mar interj.; mjög, bet. 4; mått adv.; sakta adv., bet. 2; viss, bet. 2 b; vassera; vissone. 2. ’nödvändigt’ Älvd. <å Âï so wi´sst wÒ\rå <å bú`Örð<e ’hon (kattan) ska nödvändigt vara på bordet’; dÂr eð í´r <int so -º Áï wi´sst fr<Á´mm ’då man inte nödvändigt måste fram’. Syn.: bums, bet. 2; hisklig, adv., m.fl.

viss(t) konj. viss Mal. vesst Li. ’om, försåvitt’; i djé då full e kró`na vi´ss o e ó`skrÁpÜ vé´va Mal. ’jag ger då åtminstone en krona (för slipstenen) om veven är oskrapad’; ve`sst du nó´ i`nt djæ´r hæ´ du skÁ´ Li. ’om du nu inte gör det du ska’. Jfr ifall. Syn.: om, bet. 1.

vist f. I a wisst Älvd. Våmh. Bon.; pl. wi`sster vMora ve`sster ÖVd. ’fotspår och/el. andra tecken på att djur el. människor vistats på en

(12)

3106 plats’; °di©mm Âdd sitt wisstär että by$nnim Våmh. ’man hade sett spår av björn’. Jfr färd, bet. 6 a–b; hävd, bet. 4; tomt, bet. 3; vista; viste.

vista f. IV wi`sst Ore ’tecken på att djur el. människa uppehållit sig på en viss plats; tillhåll’; jæ´ bruk kú´när  sä*jnär wi`sstur ’här brukar korna ha sitt tillhåll’. Jfr tomt, bet. 3; vist. Syn.: viste.

vistas sv. v. 1. dep. wi`sstÂs Älvd. Ore vi`sstäs Mal. ’vistas’; <Ân brú`ke wi`sstÂs nið<å ï<Â`nnd<e mì\tjið <ÂndÁ´r Älvd. ’han brukar vistas mycket söderöver den där (mannen)’.

viste n. III vi`sst Mal. ve`sste ÖVd. = vista; dem  se´tt gÂ`mbïe ve`sster ätt hús dave næ`ï fá`ïkæl Tra. ’man har sett gamla tomter efter hus vid Nördre Färdkällan’; hÁ`rovesster, a`ïgvesster Li. ’tecken på förekomst av hare respektive älg (exv. spår, spillning, avbrutna el. avätna buskar) i en viss trakt’. Jfr husvist; tomt, bet. 3; vist. visten adj. III wi`sstº Älvd. ~ wi`sst<en Våmh.

°wisstin Bon. wi`sstin vMora ~ wi`ssten ~ wi`sstº

Orsa vi`sstin Soll. Leks. Ål °vis(s)tin Bju. Ga. vi`sstº Flo. Nås Jä. Äpp. Mal. ve`sstº ÖVd.; pl. wi`sstnär Ore ’sårig, narig, torrsprucken’; wi`sstº <um nè\vå Våmh. vi`sstin um ne\vå Soll. ’narig om händerna’; °ig  so wisstig nevå Bon. ’jag har så nariga händer’; °måjnör leppör i sö wiss­ tugör sö, ö sjå uk wisstug nevå i  Orsa ’mina läppar är så spruckna så, och se vilka nariga händer jag har’; vi`sstº på hÂ`nndbÁkÜn Jä. ’narig på handens ovansida’; ve`sstº sÜm äjn grÁ`nbarrk Li. ’v i s t e n som ett stycke granbark (om person med sträv och narig hud)’; (sub-stantiverat:) du sk få bót fö wi`sstig vMora ’du ska få bot för det nariga’.

vi-så adv. wisó´ Älvd. ví´sÜ Jä. ~ vi´ssÜ Mal. ’varför’; wiso fÁ´ ðu só´ Älvd. ’varför gör du så?’; ví´sÜ dÓ´ Jä. ’varför (då)?’; visÜ add är é´l i jø`sº so lä`nnji i kvä´llst Mal. ’varför hade ni ljuset brinnande (eg. eld i ljuset) så länge igår kväll?’. Syn.: sitta till; varför; vordet; vännså m.fl.

vit adj. I wÂjt Älvd. Våmh. Orsa wejt vMora Ve. ~ wäjt Ore väjt öMora Soll. vít Rättv. Leks. Dju. Ga. Jä. Mal. Tra. ~ výt Äpp. gvít Nås Li.; n. vitt Bo. Mock.; m. ack. °wÂjtÂn Bon. 1. ’vit’ allm.

gå´ïvä w så wejtt Ve. ’golvet var så vitt’; vi Óg int en ví´t tÓ´r Leks. ’vi har inte en mjölkskvätt’ (jfr vittår); °ä v vitt på bÂkkän e mÜrÜst Mock. ’det var vitt (rimfrost) på backen i morse’; en gví´t he´sst Nås ’en vit häst’; en gví`tan snjø´g Nås ’en vit snö’; °didar hasskïä ä sÜ gÜïvitt Dju. ’den där halsduken är så gulaktig’; lo`ÞÞvýt Äpp. ’smutsigt vit’; snø`výt Äpp. ’snövit’. Jfr böke, bet. 5; get, bet. 4; tacka f., bet. 3; ill‑, krit‑, lys‑, snö‑, bet. 1–2. 2. ’blek, färglös’ Älvd. Våmh. w´jt <um ó`g<u Älvd. ’blek i an‑ siktet’; e  sté`d ïitä fe ï<Â`jndjä so e  u`Örrt so w´jt so Våmh. ’det (höet) har stått lite för länge, så det har blivit så blekt så’. Jfr blek, bet. 1; bleken, bet. 1; snö‑, bet. 1. 3. a. (best. m.; substantiverat:) vý`tº Äpp. ’den vita hästen; Viten (som namn på vit häst)’. Jfr brun, avl.; svart, avl. b. (best. f.; substantiverat:) vý`t Äpp. ’det vita stoet’. Jfr brun, avl.; svart, avl.; vit, ssg. 4. (n.; substantiverat:) ’mjölk el. grädde’ Ve. Leks. Äpp. Mal. vi Óg int nÜ vi´tt Leks. ’vi har ingen grädde’; je tró´r du tÁ´r--fra´mm nÜ(r)ntiµ vy´tt anna Äpp. ’jag tror du tar fram (dvs. skulle du vilja ta fram) lite mjölk Anna’. 5. (n.; substantiverat:) ’arsenik’ Bo. Dju. Nås Äpp. Mal. Syn.: flugdöd(e), bet. 2; merkurium; vita n., bet. 4. — Ssg: vý`tmärr f. best. Äpp. ’det vita stoet’. Jfr vit, bet. 3 b. vita f. IV a ví`ta Äpp. Mal. Tra. gví`ta Li. ’äggvita’;

ä`ggvíta Äpp. ’dets.’. Syn.: v i t a n., bet. 1. vita n. IV wÂ`jt Älvd. ~ we`jt vMora we`jt Ve.

1. = vita f. Älvd. du Âï jÆ\tå wÂ`jtÂð ó´g ’du ska äta vitan också’; e`ggwÂjtÂð ’äggvitan’. 2. ’något vitt i allmänhet’ Älvd. ed gr<Á`ï wÂ`jtÂð fúÖ -bro´tt ’den där alltför stora vitheten gick bort (när man färgade getsmöret med smörfärg)’. 3. ’vete’ allm. Syn.: vete, vite. 4. = vit, bet. 5, Älvd.

vita sv. v. 1. ~ 3. vä`jt Soll. ví`t Leks. °vita Dju.; pres. °wÂjtä Bon. gví`t Li.; pret. vi`ttä Äpp.; sup.

°vita Bo. 1. ’lysa, skimra vitt, skifta i vitt’ Bon.

Soll. Leks. Dju. Äpp. Li. °sê$ ur ä wÂjtä åv Àgärïotem Bon. ’se hur det lyser vitt av havre‑ åkern’. 2. ’flå barken av’ Leks. Dju. °ja skull vít litä vissprís Dju. ’jag skulle avbarka lite v i s p ‑ ris’. 3. ’vitkrita’ Bo. °skräddÜrn  vita pällsn  mä ’skräddaren har vitkritat pälsen åt mig’.

(13)

3107 vitaktig adj. I; n. °wÂjtÂktut Våmh. ’tämligen vit,

vitaktig’; °ä byrär å bli wÂjtÂktut nidå bokkÂm ’det börjar bli vitt på marken’. Jfr vitlig. Syn.: vitsklig.

vit-band n. I a vä`jtbÂnd Soll.; best. °wejtbÂndi Ve. 1. ’vitt band till kvinnohatt’ Ve. Syn.: skruv band. 2. ’band att pryda brudgumshatt med’ Soll.

vit-bindel m. I a ví`tbindel ~ vý`tbindel Äpp. ví`tbindil Mal. ’vitt band använt i den gifta kvinnans håruppsättning’ (jfr ÖDB IV 145, 282). Jfr klarbindel. Syn.: bindel, bet. 1 b. vit-blomma m. III a wÂ`jtbïjóm nvMora; best.

wä`jtblemen ~ vä`jtbljómän öMora ’vitsippa, Anemone nemorosa’. Syn.: tjälblomma, bet. 2; vit ‑sippa, ‑toppa m.fl.

vit-bottnad adj. I ví`tbÜttn Flo. ’tillverkad av blommigt tyg på vit botten’; ví`tbÜttn krÁ`gä ’krage av blommigt tyg’.

vitbottnad-förkläde n. I d °vítbÜttnÂförrkäl Mock. ’blommigt förkläde på vit botten använt vid större högtider såsom bröllop’ (jfr ÖDB IV 214 fig. 97, 215, 226).

vit-brinning f. I b °vitbrinniµ Ga. ’det att gödsel brinner ihop’.

vit-brynjig adj. I ví`tbrynnjug Leks. (jfr ögon‑ brynja) ’som har vita ögonbryn’. Jfr röd‑, svart ‑brynjig. Syn.: suggbrynt.

vit-bröd n. I a wÂ`jtbróð Älvd. we`jtbrø Ve. vä`jtbrø Soll. °vitbrö Bo. vi`ttbrö Leks. Mal. ’vetebröd’. Jfr vit‑, vitbröd ‑bulle; vitkaka. Syn.: vetebröd.

vitbröd-bulle m. III vi`ttbröbulla Mal. (Y.) ’vetebröd, vetebulle’. Syn.: vitbulle.

vitbröd-kors n. I a vi`ttbrøkÜ(r)ss Li. ’ett slags bröd inköpt på marknad’. Jfr vitkors.

vit-bulle m. III a vä`jtbull öMora Soll. we`jtböll Ve. wÂ`jtbullä Orsa ví`tbullÜ Bo. vi`ttbull Leks. = vitbrödbulle.

vit-böke n. ví`tbøtji Mal. ’vitskummande vågor (om kraftigare våg än våg med vita gäss)’. Jfr böke, bet. 5; vit ‑get, ‑gumsar m.fl.

vite n. ’vete’, se vete, vite.

vit-flax m. I a; best. vä`jtflÂkksº öMora ’ett slags huvudduk med hakband, försedd med vit spets framtill’. Jfr flaxIII; hilk; hilka, bet. 1; timp, bet. 1; vithilka.

vit-forsa sv. v. 1.; pres. °wÂjtfuÖssä Våmh. ’forsa med vitt skum’; °ä Â wurdi så mitji wÂttin i betjin så ä wÂjtfuÖssä ’det har blivit så mycket vatten i bäcken så det forsar med vitt skum’. Jfr vit‑ kravel; vitskrogga; vitvåga v.

vit-förkläde n. wä`jtfÜrrkïä Ore ’brudförkläde av vitt bomullstyg’ (jfr ÖDB IV 97).

get f. VI we`jtdjét vMora ’våg med vit-skummande kam’. Jfr vit ‑böke, ‑gumsar m.fl. Syn.: orsakarlkvant, bet. 2; vitvåg(a). vitglas-flaska f. IV a wÂ`jtgïÂsfïÂssk Älvd.

’flaska av klart glas’ (jfr ÖDB III 528).

vit-gröt m. I a gví`tgræt Li. ’vetemjölsgröt’. Syn.: vetemjöls-, vitmjöls -gröt.

vit-gumsar m. III a pl. wÂ`jtg<ummser Älvd. ví`tgommser Tra. ’vitt skum på vågor, vita gäss’. Jfr vit ‑böke, ‑get. Syn.: get, bet. 4; leksands‑ getter; tacka, bet. 3; vit ‑oxar, ‑tackor m.fl. vit-halstrasa f. V, se halstrasa, bet. 3.

vit-havre m. III wÂ`jtÁger Orsa ’havre, Avena sativa’. Jfr svarthavre. Syn.: havre.

vit-hilka f. IV a vä`jtillk öMora ’vit tunn hakbandsförsedd hätta utan nackstycke för sommarbruk’. Jfr vitflax m.fl.

vit-huvud n. ví`thuvvu Mal. ’ängs- och tuvull, Eriophorum angustifolium och vaginatum’. Jfr hövde; myrdun; vitägd m.fl. Syn.: tjäl-toppa, bet. 5; vit ‑hövde, ‑kulla, bet. 5. vit-huvudkläde n. III °vithuvukïädä Jä. ’vitt

stärkt huvudkläde’ (jfr ÖDB IV 287). Syn.: vitkläde.

vit-hår n. I a wÂ`jtÓr Orsa; best. wejtå\rä Mora (Vattnäs) ’vit rand längs ryggen på kreatur’. vit-håsor f. V pl. wÂ`jtusu*r vMora vä`jtú*sur Soll.

’långa vita mansbyxor av linne (blaggarn), använda om sommaren’; Ân kÁm min wÂ`jtusu*r mi´tt i sme`llkolld wi`ttrim vMora ’han kom med vithåsor mitt i smällkalla vintern’. Syn.: håsa, bet. 2 a–b; långhåsor.

vit-häst m. I a; best. ví`thässtº Tra. ’del av bröstmuskulaturen på skogsfågel med särskilt ljust och välsmakande kött’.

vit-hövde m. III a wÂ`jtovvd ~ wÂ`jtobbd Älvd. = vithuvud; mi´tt Â@t i wÂ`jtobbd<Âm ’mitt ute i ängsullen’.

vit-jacka f. IV a wÂ`jtjÂkk Bon. ’ytterplagg av vit vadmal’. Jfr vittröja.

(14)

3108 kaka f. V wejtkÂku Ve. ’vetebröd’. Jfr

vit-bröd m.fl.

vit-kjortel m. III a wÂ`jttjúÖÏ Älvd. vä`jttjóÏ öMora Soll.; best. wÂjtjóÏlen Orsa ’vit underkjol, vit linnekjol’ (jfr ÖDB IV 154, 194, 199). Jfr vitsärk.

vit-klar adj. I; f. ack. ví`tkïÓr Flo. ’försedd med vita pärmar (om psalmbok)’.

vitklar-bok f. VI ví`tklårbók Flo. ví`tklÓrbók Äpp. ’psalmbok med vita pärmar’ (jfr ÖDB IV 112 not 1). Jfr klarbok.

vit-kläde n. III ví`tkïædä Jä. = vithuvudkläde. vit-knappar m. I a pl. gví`tknapper Li. ’röd-kämpar, Plantago media’. Syn.: slåsskämpar. vitkopp-djärg m. I b; best. wÂ`jtkupdyÖrdjän

Älvd. ’spindel med vit kokong’. Jfr djärgkoppe. vit-kors n. I a vi`kkÜç Mal. (Y.) ’vetebrödskringla’.

Jfr vitbrödkors.

vitkrag-kulla f. IV a; pl. wÂ`jtkrågåkullur nvMora ’prästkrage, Leucanthemum vulgare’. Syn.: kragblomma; vitkulla, bet. 1; vår‑ herre fat m.fl.

vit-kravel n. I d wÂ`jtkrÂve*ï Älvd. (jfr kravelIII) ’vitskummande fors’. Jfr vitforsa.

vit-kulla f. IV a we`jtkull vMora wä`jtkull ~ we`jtköll Ve. wÂ`jtkull Orsa °vitkulla Bju. vi`kkula ~ vi´ttkulla Ga.; pl. wÂ`jtkullur Våmh. wÂ`jtkullor Bon.; best. pl. wÂ`jtkullur Älvd.

°vitkÜllor Bo. 1. = vitkragkulla Älvd. Våmh.

Bon. Ve. Bju. 2. ’vit näckros, Nymphaea alba’ vMora. Jfr blädderkanna; näcktoppa, bet. 1, m.fl. 3. ’kamomill, Matricaria recutita’ Orsa Ga. Syn.: luftblommor; luktvitkulla; vit‑ präster m.fl. 4. ’baldersbrå, Matricaria in-odora’ Bju. 5. = vithuvud Bo. °nå vitkÜllor blommÜ bÒtå mírom då vÀr Ü lÂgom tä får bÒti búdär ’när ängsullen blommade på myrarna, då var det lagom tid att fara till fäbodarna’. — Ssg: wÂ`jtkullfrí©tt n. best. Älvd. ’kamomillfrö’;

°vitkullsgröt m. Ga. ’gröt av kamomill’ (användes

som omslag på svullnad i huden). vit-kved m., se kved, bet. 1.

vit-lave m. IV wÂ`jtïÂvi* Älvd. ’skägglav’. Jfr laveII. Syn.: hänglave.

vit-led m. II, se vinterled m. vit-ler n. I a ví`tläjr Tra. ’vit lerjord’.

vitlig adj. I °wÂjtïin Bon. vä`jtïin Soll. ’vitaktig,

som drar mot vitt, som har ljus färg’; °esstn i wÂjtïin umkriµg névä Bon. ’hästen är ljus omkring nosen’. Jfr vitaktig; vitsklig.

vit-lim n. I a ví`tlím Mal. ’blandning av krita, mjölk och ev. något lim använd till vitkalkning, murkalk’ (jfr ÖDB III 329). Jfr lim, bet. 2. Syn.: vitlimning.

vit-limma sv. v. 1. wÂ`jtï<Âjm­ Älvd. vä`jtläjm öMora wä`jtläjm Ore °vitlím­ Bo. vi`tlím Leks.

°vittlíma Bju. °vitléma Mock. ví`tlimma Jä.

vy`ttlím­ Äpp. ví`tlíma Mal. ’vitkalka’ (jfr ÖDB III 329); wä`jtläjm mó´rº Ore °vitlím murn Bo. ’vitkalka spismuren’. Syn.: krita; limstryka. — P. pret.: gví`tlímin Li. ’vitkalkad’.

vit-limning f. I b vy`ttlímniµ Äpp. = vitlim. vit-lätt adj. I wÂ`jtïæt Älvd. wÂ`jtlätt Orsa ví`tlätt

Äpp. 1. ’som har ljus ansiktshy, vithyllt’ allm. 2. ’vit och ren (om exv. nyskurat golv, nytvättade kläder)’ Älvd. Äpp.

vit-lök m. I b wÂ`jtïók Älvd. Våmh. we`jtlok vMora vä`jtlók ~ väjtló´k öMora we`jtïók Ve. wÂ`jtløk Orsa vi`ttlök Leks. Nås gví`tlÜ@k Li. ’vitlök, Allium sativum’ (jfr ÖDB I 402); ä jÜïp varkän vi`ttlök äll fÂdärvå´ñ Leks. ’det hjälper varken vitlök eller Herrens bön’.

vit-magd f. I a wejtmÂld Ve.; best. °wejtmÂgdi vMora ’vitt förkläde som bars vid konfirmation och nattvardsgång’ (jfr ÖDB IV 134, 137, 221– 223, 270).

vit-mara f. V vi`tmáru Leks. ’fiskmås’. Syn.: fiskbjur, bet. 1, m.fl.

vit-mesa f. V ví`tmisu Rättv. °vitmyssu Silj. ví`t­ missu Leks. Mal. °vitmísu Bju. ’lös kornig massa (skum) som steg till ytan vid kokning av vassla’ (jfr ÖDB III 381). Syn.: frödmesa; mesfröda; vitmesost; ysta m.fl.

vit-mesost m. I a °vittmÜsusst Mock. = föreg. (jfr ÖDB III 455).

vit-mjöl n. II wÂ`jtmjøï nvMora we`jtmjøï Ve. väjtmjöï Soll. wÂ`jtmjél Orsa ví`tmjøï Bo. Rättv. vi`ttmjöï Silj. ~ ví`tmjöï Leks. vi`ttmjøï Mal.; best. wÂ`jtm<y$ïeð Våmh. ’vetemjöl’. Syn.: vete mjöl.

vitmjöls-gröt m. I a vi`ttmjøïçgrøt Mal. = vitgröt.

vitmjöls-välling m. I b °vitmjöïsväliµ Bo. vi`tt­ mjöïsvälliµ Leks. ’vetemjölsvälling’.

References

Related documents

Fastigheten Orsa Stenberg 78:1 äger andel i Orsa Besparingsskog som för närvarande lämnar bidrag till bl.a.. För mer information

Den huvudsakliga åtgärden är att bygga en gång- och cykelbana (GC-bana) längs väg 1000 där det inte finns något alternativ för gående och cyklister idag, samt att anlägga

Enligt den nationella statistiken för årskurs 9 år 2011, är andelen elever som når kunskapskraven i alla ämnen 60 procent i Orsa kommun.. Detta är det sämsta resultatet under

med andra ord; man kan ej på förhand göra något urval av innehåll eller bestämma sig för en viss framställningsform, utan dagboken blir lika inskränkt och

Besöksnäringen lockar till sig besökare, och där skapas en möjlighet för Orsa att med ett attraktivt samhälle locka till sig inflyttare. För att intressera inflyttare behöver

Vår simkonst är så gott som obefintlig, man borde ju gå på simskolan i Tuben för herr Åhlfelt; men Orsa- sjön lockar alltid mest, och så lägger man sig i

far man sina vänner och diskuterar allt från dagsläget till sista boxningsm at- chen.. Trots londondimma och dito smuts, har

Vid vissa tillfällen kan det vara viktigt att ha information om byggnadens energiprestanda enligt tidigare gällande regler, exempelvis om energideklarationen används för verifiering