Bok, bröd och minnessten - kontinuitet och förändring genom och bortom det etniska minnet

A L E K S A N D R A Å L U N D

Bok, bröd och minnessten

-kontinuitet och förändring genom

och bortom det etniska minnet

Unga kvinnors

etniska identitet formas

dynamiskt i en sammanfogning av olika element i det

etniska minnets repertoar och de fram tida erfarenheterna

i migrationens diaspora. Hur utvecklar unga kvinnor ett fotfäste

i det vardagliga livets sociala rum genom sådana

sammanfogningar ?

U n g d o m a r i multietniska livsmiljöer lever i en ständig och nära kontakt m e d det vardagliga livets kulturella mångfald. Skilda kulturella livselement bryts m o t varandra, korsas och be-blandas, och nya identiteter utvecklas. Bakom d e individuella livshistorier som längre fram återges f r a m t r ä d e r ett g e m e n s a m t mönster. I h ö g grad tycks det handla o m en strävan, bland unga människor m e d invandrarbak-g r u n d , efter att återskapa och identifiera ett u r s p r u n g s s a m m a n h a n g och att upprätthålla en kontinuitet mellan f ö r r och n u som är nä-ra relatenä-rad till behovet av fönä-rankring. Käns-lan av ett identitetsmässigt utanförskap och sökandet efter en sociokulturell h e m h ö r i g h e t präglar u n g d o m a r s identitetsarbete i multiet-niska samhällen. Det å t e r k o m m a n d e i deras livsberättelser är olika försök till en slags "resa hem" och att "make h o m e f r o m home", som Phil C o h e n på ett närmast oöversättbart vis har uttryckt det.1 Identitetsarbete handlar

of-ta om att söka sin hemvist och självklara eller naturliga tillhörighet.

Minnesbilder

och uppbrott

Intresset för och betydelsen av d e metaforer som har m e d h e m och resa h e m att göra har

allt o f t a r e k o m m i t att u p p m ä r k s a m m a s i forskning o m etnicitet, identitet och sociala relationer i det m o d e r n a samhället.2 Vad som

har k o m m i t att understrykas är att det för-gångnas revitalisering i nuet, anknytningen till och återskapandet av "traditionen", i grun-den snarare är något nyskapat än "äkta" och något som i h ö g grad verkar g e n o m ett sym-bolskapande och en omtolkning av historien till en slags mytkonstruktion.1 Vad man kan

kalla det etniska m i n n e t spelar i detta sam-m a n h a n g en viktig roll, inte sam-minst när det gäl-ler personliga livsprojekt och individuella val i skilda livssituationer. Det etniska m i n n e t för-binder dock det förflutna m e d det samtida på ett inte o m e d e l b a r t eller enkelt sätt. Mötet m e d det förgångna h a n d l a r som regel om att på olika sätt brottas m e d "spöken" i n u e t och traditionens b e g r ä n s a n d e betydelse, vilket in-te minst k o m m e r till uttryck i generationsre-lationer.4

Migranters livsvillkor präglas av uppbrottet från förflutna livsmiljöer och leder inte så säl-lan till nostalgiska känslor, vilka som regel ut-trycks g e n o m minnesbilder från utvandrings-platsens h e m och hus. Det som har lämnats "där borta" t e n d e r a r att idealiseras och för-stelna i ett slags längtans grepp, förstärkt av tillvarons utanförskap, osäkerheter och

oviss-het. Den saknade, m e r eller m i n d r e "inbilla-de", gamla världen blir metaforiskt omskriven så att d e n f o r t f a r a n d e kan ge en efterlängtad trygghet. Invandrare är till en b ö r j a n osäkra och ovissa, ofta isolerade från det omgivande samhället. Betydelsen av kontinuitet, att hålla sig kvar vid det gamla, spelar en viktig roll. Strävan efter att hålla familjen, den etniska g r u p p e n och g e m e n s k a p e n samlad i det nya landet upplevs som central, m e n är på sikt ett konfliktfyllt projekt. Spänningar uppstår snart på flera plan och i flera dimensioner, vilket vi-sar sig så snart som integrationen i det omgi-vande samhällets sociala och kulturella sam-m a n h a n g tar vid.

"Invandrarungdomars" uttalat ambivalenta position i ett kulturellt skymningsland påver-kar deras identitetsarbete. Deras egna, och in-te minst föräldrarnas, ofta marginaliserade position i d e n samhälleliga arbetsdelningen är av stor betydelse för det etniska m i n n e t s ka-raktär och roll. Föräldragenerationen kan lå-sa sig fast vid d r ö m m e n o m landet och hem-m e t där borta, hem-m e d en idealiserande inne-b ö r d som lätt leder till inte inne-bara kontrastiva utan också negativa projektioner g e n t e m o t det omgivande samhället. Vad m a n kan kalla "etnoromantik" är inte ovanlig, särskilt i föräld-ragenerationen. G e n o m att anknyta till gamla och nya fiendskaper i h e m l ä n d e r n a uppstår inte så sällan rigiditet och intolerans, i vars n a m n gränser markeras och h i n d e r reses. Men u n g d o m a r söker sig ä n d å ett liv u n d e r nya livsvillkor som tenderar att överskrida des-sa gränsdragningar; g e n o m och b o r t o m det etniska minnet.

Ungas

identitetsarbete

U n g d o m a r försöker få fotfäste i det vardagliga livets sociala r u m . Deras identitet f o r m a s och handlingsval, d r ö m m a r och visioner utvecklas i n o m r a m e n för en spänning mellan det som h a r varit och det som är. "Traditionens" roll i s a m m a n h a n g e t är komplex och tar sig b å d e direkta och indirekta uttryck. Maxine H o n g Kingstons självbiografi återspeglar d e n n a typ av identitetsarbete på ett upplysande sätt.1

H o n beskriver sig själv som en "krigarkvinna".

H e n n e s vuxenblivande gestaltas i självbiogra-fin som ett krigande m e d b a r n d o m e n s vålna-der, vilka följt m e d till USA m e d de invandra-d e f ö r ä l invandra-d r a r n a och släkten. H e n n e s iinvandra-denti- identi-tetsarbete påverkades av traditionens inne-börd, h u r d e n kom att bearbetas och omtol-kas i ljuset av samtida erfarenheter, preferen-ser, möjligheter och hinder.'1 Även Marshall

B e r m a n diskuterar det förgångnas närvaro i nuet.' H a n illustrerar "det m o d e r n a etniska medvetandet" m e d Kingstons sjävbiografi som exempel. Det m o d e r n a etniska m e d v e t a n d e t uttrycker hos h o n o m en reflexiv förbindelse av tid och r u m . Den m o d e r n a etniska identi-teten formas dynamiskt i en s a m m a n f o g n i n g av olika e l e m e n t i det etniska minnets reper-toar och de m o d e r n a e r f a r e n h e t e r n a i migra-tionens diaspora. I medvetande- och identi-tetsskapandets konfliktfyllda processer urlad-das starka energier. Uppgörelsen m e d både gamla och nya a n t a g o n i s m e r framtvingar framväxten av sammansatta kulturella identi-teter som, i linje m e d Berman, representerar kreativa och konstruktiva svar på det moder-na medvetandets kris i allmänhet. B e r m a n hävdar att etniska ungdomar, såsom "hotade av klyvning och upplösning i ett dussin olika riktningar", uppvisar en stor djärvhet och fan-tasi n ä r det gäller att "förvandla upplösning till en ny f o r m av ordning".8

G e n o m att det etniska m i n n e t k o n s t r u e r a r en ny meningsfullhet skapas en ny o r d n i n g ur d e n upplösta kontinuitetens oordning. Iden-titeten byggs av symboliska tillgångar och ett nytt h e m och en ny känsla av h e m m a s t a d d h e t skapas. Brottandet m e d traditionen och histo-rien förlöser en ny slags självohisto-rientering och en ny förankring i tid och rum.9

Avslutnings-vis återknyter j a g till frågan o m samspelet mel-lan etniskt m i n n e och identitetsarbete g e n o m att hänvisa till Boelhowers diskussion o m identitetsarbete u n d e r multietniska villkor."1

I n n a n dess skall tre unga kvinnor k o m m a till tals, vilka alla illustrerar det m o d e r n a iden-titetsarbetets komplexiteten Det gemensam-ma är att de - som unga, kvinnor och tillhö-r a n d e etniska minotillhö-ritetetillhö-r - ställs infötillhö-r en tillhö-rad g e m e n s a m m a ambivalenser. De r e l a t e r a r medvetet till det förgångna, försöker förbinda tid och r u m och är aktivt indragna i de

kultu-rella och sociala konflikter som är typiska för det m o d e r n a identitetsarbetets kamp för att bli hemmastadd. "Minorisering" och margina-lisering leder till en rad skilda spänningsför-hållanden och konflikter." Kombinationen av ungdom, kön och etnicitet gör dessa särskilt uttalade och laddade1 2, vilket klart k o m m e r

till uttryck i följande livsberättelser. För dessa unga kvinnor handlar det om att k u n n a före-na ett splittrat livs olika fragment. Men fram-förallt handlar det om att bryta mot barriärer - både kulturella, sociala, generations- och könsmässiga förstelningar - så att den kvinnli-ga identitetsutvecklingens ramar, jämlikhe-tens och den individuella frihejämlikhe-tens begränsa-de innebörbegränsa-der, skall k u n n a vidgas.

Hanna, Boken

och det

egna livet

H a n n a är en liten 20-åring, iklädd snäva jeans och till hälften insvept i ett hav av långt svart-lockigt hår. Hon sitter rakryggad framför mig och pratar om den syrianska kulturen m e d en intensitet som stegras i takt med att h e n n e s re-dan från början stora svarta ögon vidgas ä n n u mer. H a n n a s egentliga n a m n betyder Vit Sten.

Vita Stenen startar sin berättelse i m i n n e n a från den turkisk-syrianska landsbygden. Där har h o n själv, som mycket liten, varit vallflicka m e d uppgift att ansvarsfullt vaka över famil-jens killingar. Idag, i sökandet efter en egen

väg "hem" i det svenska samhället, är det ett annat slags flockbeteende som påverkar Han-nas liv och identitetsarbete. Det landskap som h e n n e s kulturella färd passerar genom tycks i stor utsträckning bestå av en mer eller mindre ogenomtränglig eller svårforcerad terräng.

"En gång i tiden b o d d e föräldrarna i ett hus i ett annat land. Men nu är varken huset eller landet längre deras." Ungefär på detta sätt startar många invandrare sina berättelser. "Huset" har en symbolisk betydelse, som nå-got att vara förankrad och hemmastadd i. Fö-reställningen om "huset" och dess betydelse spelar en viktig roll för h u r generationsrela-tionerna utvecklas, för kontinuitet, men också för klyftor och konflikter. I begynnelsen var

alltså hus och hem. För att dessa skall k u n n a få sin betydelse måste de återses och relateras till tiden efter utvandringen. H a n n a berättar: 'Jag var där, i Turkiet, i somras och såg mitt hus. Men är del mitt? Kurder kan ta det. Tur-kar också. Man kan inte ha 'papper' (ägande-rättsbevis) på egendom. Ingen kräver heller 'papper' om m a n övertar det. Jag kan inte va-ra säker på att det är mitt. Jord, hus och land är tillfälliga och osäkra 'egendomar'."

Assyrier eller syrianer utgör en blandning av olika etniska grupper, som skingrades efter det assyriska rikets fall. Den etniska identite-tens rötter är gåtfulla och sträcker sig ett par tusen år tillbaka i tiden. Genom den kristna kyrkan, de heliga texterna och det gemen-samma språket, har assyrierna u n d e r sekler-nas gång blivit ett folk, men utan någon egen statsbildning i Främre Orienten. Det finns inget land. Den heliga Boken (syrianska bi-beln) är det enda som upprätthåller en fast förbindelse m e d ursprunget. "Därför håller man fast vid kyrkoböckerna som ett stycke fast historia", säger Hanna.

Boken är ett laddat f e n o m e n i Hannas liv. H e n n e s föräldrar och andra assyrier i Sverige håller sig fast vid Boken och sin historia på ett sätt som gör det hela problematiskt. H a n n a bekymrar sig för, som h o n säger, att "det tycks vara lättare att demonstrera sin kulturella till-hörighet på ytan än på djupet".

Att klargöra

och att ifrågasätta

För en ung kvinna som H a n n a blir det kom-plicerat att samtidigt uppleva sin kulturella tillhörighet som viktig och värdefull, och att å andra sidan uppfatta dess, vad H a n n a kallar, "ytkultur" som instrumentell, förtryckande el-ler till och m e d exkluderande. H a n n a pend-lar mellan å ena sidan en frän kritik av sin et-niska g r u p p som ifrågasätter h e n n e som "äkta syrian" och å andra sidan en extrem demon-stration av sin egen etniska tillhörighet. "Jag har h a m n a t i det värsta läget, blivit nationalist och håller på det syrianska sättet strängare än de flesta. Men man ser mig inte som en riktig syrian", konstaterar Hanna. Kanske är det just på g r u n d av att hon har blivit en slags

tradi-tionens f ö r k u n n a r e som h o n också liar blivit dess hot.

"De 'riktiga' syrianerna klär sig som syria-n e r för att visa sisyria-n idesyria-ntitet. Mesyria-n j a g täsyria-nker sy-rianskt", säger H a n n a . H o n , som h a r studerat, lyfter f r a m d e "sanna" rötterna och innebör-derna. Dessa vrider och vänder h o n på inför andra syrianer, och bemöts m e d tvivel och misstänksamhet. Som u n g och kvinna utma-nar H a n n a mycket av det som i d e n vuxna världens "ytkultur" har blivit till "tradition". H o n bryter mot d e n n a "tradition" g e n o m att vilja klargöra och ifrågasätta. H a n n a s reflexiva tänkesätt och h u r detta bemöts illustrerar en ambivalens som inte så sällan u p p t r ä d e r till följd av transkulturella m ö t e n ; särskilt när de är expansivt utåtriktade och indragna i kreati-va utvecklingsprocesser. A e n a sidan revitalise-ras kulturella element som har m e d etnisk till-hörighet att göra. A a n d r a sidan spränger d e n n a revitalisering sönder "traditionen" ini-från, så att säga. För H a n n a yttrar sig d e n svå-ra k a m p e n o m att f i n n a sitt eget liv i att försö-ka kryssa sig f r a m i ett mycket känsligt gräns-land mellan anpassning och frigörelse och mellan möjligheter och begränsningar.

H a n n a säger att h o n är bekymrad över tra-ditionens förfall, vilkel till en början förvånar. Det är inte precis vad m a n väntar sig att få hö-ra av en u n g kvinna som bland syrianerna i Stockholm är känd för att vara en m o d e r n och framgångsrik student. "Traditionens för-fall är att bra seder är i gungning, m e d a n då-liga förstärks. Att tidigt gifta bort de unga tycks vara viktigare än vad m a n har lärt ung-arna." H a n n a m e n a r att "dom (föräldrarna) håller h å r t på fel sätt och har inte riktigt för-stått att de är i Sverige".

Kampen om

"självet"

"Det gamla är viktigt för fortlevnaden av fol-ket och kulturen. Eftersom det inte fanns nå-g o n j o r d eller nånå-got land så fick kyrkoböcker-n a vara idekyrkoböcker-ntitetekyrkoböcker-n. Utakyrkoböcker-n kyrkakyrkoböcker-n skulle ikyrkoböcker-nte språket h a levt kvar. Det fanns i kyrkoböcker-na. Men det k u n d e inte förändras g e n o m ett levande skriftspråk." H a n n a m e n a r att det ta-lade syrianska språket har förändrats och

bli-vit fattigare, parallellt m e d att det har frikopp-lats från ursprungs- och livssammanhangens kontinuitet. "Språket h a r levt i m å n g a h u n d r a år som talspråk. Nu tror j a g inte att det kan le-va längre. B a r n e n glömmer. De talar svenska g e n o m syrianska, och omvänt, m e n m e d fel ordföljd. Svenska är omvänt syrianska när det gäller ordföljd och blir som en tankeskugga. De tänker på svenska och pratar på syrianska." Eftersom d e heliga texterna bara kan förmed-las på ett språk som är förstelnat f r u k t a r och oroar sig H a n n a för att "de", alltså syrianerna, k o m m e r att förskansa sig b a k o m en kultur som saknar d j u p och d ä r f ö r bara förtrycker, b a k o m ett tomt bevarande av reliker där, som H a n n a säger, "Boken bara blir ett stycke gam-malt papper."

H a n n a relaterar hela tiden det svenska till det syrianska och omvänt. Det är h e n n e s sätt att ge saker och ting betydelse och skapa me-ning. H o n kom till Sverige när h o n var i 6-års-åldern och har bott här sedan dess. "Utan Srige skulle j a g aldrig ha fått utbildning, fått ve-ta så mycket och f i n n a mig själv. I Turkiet skul-le j a g ha struntat i att bry mig o m det syrian-ska. Där skulle j a g h a levt som alla andra. Men här blev j a g mig själv." För H a n n a betyder "att bli sig själv" just att "undra, testa och veta". För egen del ser h o n d e n svenska närvaron i tan-ken och i verkliga livet som en sorts befrielse i k a m p e n om "självet". Men d e n n a befrielse åtföljs av m å n g a funderingar, en oro och ett ansvar, "f Turkiet skulle j a g inte k ä n n a sådant ansvar och oro. Här i Sverige finns många möjligheter och j a g kräver m i n a rättigheter för att k u n n a bli mig själv m e d allt vad det be-tyder. I Turkiet skulle a n d r a ta det ansvaret och inte j a g själv." Att leva "spontant" och "tra-ditionellt", utan att ifrågasätta eller veta vad olika saker betyder, är ingenting för H a n n a . H o n måste brottas m e d traditionens "spö-ken", vilka måste nämnas, o m n ä m n a s och be-n ä m be-n a s på ett be-nytt sätt om så är be-n ö d v ä be-n d i g t . "

Alternativa förståelser

och förhållningssätt

För H a n n a blev mötet m e d det svenska en ut-m a n i n g och ett utvecklingssprång sout-m stiut-mu- stimu-lerade intresset för syriansk kulturell

identi-tet. Alla hade pratat om "den egna kulturen" - skolan, prästen och m a m m a n - men "utan att klargöra". När det gäller föräldragenera-tionen så har faktiska och överdrivna kontras-ter till det svenska utgjort det viktiga elemen-tet, menar Hanna. De har tenderat att kultu-rellt förskansa sig bakom ett bevarande av ri-tualer, vilket också har lett till konflikter, t.ex. mellan H a n n a och h e n n e s nära etniska om-värld, kring vad som egentligen är den egna "riktiga" kulturen. Mötet med det svenska har kommit att föranleda och utlösa alternativa förståelser och förhållningssätt mellan, men också inom, generationerna.

"De andra kan inte läsa och skriva (syrian-ska). Min utbildning ställer krav på att jag skall hjälpa de andra, att d o m också skall kom-ma att förstå h u r d o m är syrianer." När det gäller att vara syrian så skiljer sig situationen i Sverige från den i Turkiet, menar H a n n a . Hon anser att föräldragenerationen här i Sve-rige har kommit att underhålla en försvars-strategi som är "gammelmodig" och som fjätt-rar. "I Sverige behöver man inte, som tidigare, försvara sitt liv med sin kultur som sköld mot en fientlig omvärld." Men föräldrarna känner sig hotade. "De håller tillbaka barnen från svenska kompisar. Deras egen värld är aukto-ritär och hierarkisk. Barn och föräldrar kan inte prata m e d varandra ömsesidigt. Allting bestäms uppifrån och ned." Föräldrarna tar inte ansvar för sina barn eftersom de "lever kvar i Turkiet", säger Hanna. Detta "bristande ansvar" handlar om att hårda band, som kan-ske var nödvändiga för sammanhållning och överlevnad förr i tiden, inte längre är motive-rade. I samma utsträckning som de bara tilläm-pas för att hålla kvar kontakten m e d det för-flutna för dess egen skull utgör de istället ett "brott m o t samtiden", menar Hanna. Det hon efterlyser är en dialog och respekt för olika uppfattningar inom och över generations-gränserna.

'Jag säger inte att de skall glömma mat och bröllop", men "Du gör inte din dotter en tjänst g e n o m att låta gifta b o r t h e n n e för ti-digt". H a n n a fruktar att hon skall tvingas bli bortgift "för tidigt", för att det skall visas att h o n trots sin utbildning inte har försvenskats. Detta säger hon omskrivet, g e n o m

hänvis-ning till allmänna problem och utan att un-derstryka det personliga. Detsamma gäller när hon beskriver den ansträngda relationen till föräldragenerationen. 'Jag accepterar re-spekten för min pappa, m a m m a och de äld-re. Med min p a p p a kan j a g inte diskutera min syn på rätt och fel. Men om j a g inte ha-de k u n n a t diskutera med min m a m m a heller, då skulle jag inte ha blivit så ö p p e n . Och än-då är min m a m m a analfabet." H a n n a pratar känsligt och m e d eftertanke om sina föräld-rar, på ett sätt som tyder på att rollerna är om-bytta. Det är H a n n a som tar ett moget ansvar. H o n uppskattar sina föräldrar. De värnar 0111 sina barn och ger kärlek på det e n d a sätt de kan. H a n n a m e n a r att man måste ha tåla-mod. De måste ges tid. "De måste respekteras för att en dialog skall k u n n a k o m m a till stånd", säger hon.

Mot en kulturell syntes...

För att bli en "riktig" syrianska skulle H a n n a behöva gifta sig tidigt. "Då skulle jag bli som alla andra. De som har gift sig tidigt och fått barn räknas helt och hållet som syrianer. Bara i och m e d detta. Men d o m försvinner j u egentligen. Jag som kan mycket mera än de flesta räknas ändå inte som riktig. Men vad är jag då? Jag är det ändå mera än dom." H a n n a strävar efter att vara en riktigare syrian än nå-gon a n n a n - för att k u n n a vara sig själv. H o n läser Boken och översätter den till sitt eget livs innebörder. Vägen tillbaka till rötterna ger traditionen en ny innebörd, och H a n n a kom-mer i konflikt m e d en tradition som hon själv, som ung och kvinna, inte skall ifrågasätta. Unga människor med egen invandrarbak-g r u n d och erfarenhet av måninvandrarbak-gkulturella livs-miljöer har ett särskilt starkt uttalat behov av aktiv förankring, vilket innefattar ett behov av att förbinda och förändra, men först och främst att benämna. Kravet på ett eget delta-gande i historien i d e n n a mening är därför också fundamentalt för hur "det m o d e r n a et-niska medvetendet" formas.14 H a n n a kan bara

ta sig ur konflikten med den invanda traditio-nen genom att utveckla en slags syntes eller synkretism. H e n n e s kulturella odyssé och identitetsarbete symboliserar m e d d e n n a

Mette Tronvoll, Carol Shadford, Christian Noel Nguyen (Ur serien Couples), 1996. Foto-grafi 220 x 140 cm. Från utställningen "Portrett" på Museet for Samtidskunst i Oslo, h ö s t e n / v i n t e r n 1996/1997. Se recension på sid 127.

blandning något som är typiskt för det mo-d e r n a etniska memo-dvetanmo-det.

Det finns inga a n d r a böcker än de heliga texterna, konstaterar H a n n a . Därför håller m a n fast vid dessa som ett stycke fast historia. Boken symboliserar identiteten, som i övrigt är i gungning. O r d e n i Boken har blivit till en del av H a n n a själv. Men h e n n e s m a m m a har inte k u n n a t svara på de frågor som hon ställt. H a n n a säger att h o n måste veta för att k u n n a ta ställning. Det naturliga h a d e varit om m a m m a n h a d e k u n n a t svara, m e n a r H a n n a . Då h a d e ordet fått en personlig in-nebörd. H a n n a fortsätter m e d kommenta-ren att om man inte får några svar, h u r skall man då veta vilken betydelsen är? H o n söker o r d e n och tilltron till sina föräldrar, sin fa-milj och folkgrupp. Detta betyder att histo-rien måste förankras och översättas, person-ligt och individuellt, och relateras till inne-b ö r d e r i ens eget liv. H a n n a upptäcker att ett gemensamt språk saknas. När h o n reflekte-rar och tar historien i besittning, det vill säga förankrar o r d e n i sin egen verklighet, inser h o n att hon håller på att bryta sig loss från den invanda traditionens tomgång. Detta ger upphov till en oro och ett ansvarstagande, som också leder fram till en slags syntes, "jag vill att mina små syskon skall växa u p p utan att vara splittrade och tvingas in i förlaman-de valsituationer. Därför behövs j a g h e m m a . De måste bli både syrianer och svenskar. O m de inte lär sig syrianska k o m m e r de inte att lära sig svenska heller."

... och ett mångkulturellt "själv"

Innebörden av detta är inte bara språklig. Det tycks snarare handla om vikten av att lära sig vara sig själv; respektera sig själv för den man är och utvecklas vidare. Först om man kultu-rellt förfogar över sig själv kan tvångsmässig splittring och ett f ö r n e k a n d e av ens egentliga mångkulturella själv undvikas.

Det f ö r g å n g n a är historien, m e r eller mindre självupplevd. För Hannas del är far-mor central i historien. "Jag har alltid tyckt att det var intressant att höra h u r dom levde och tänkte, om och om igen. Senaste gången när jag var i Turkiet fick jag en chock när jag

in-såg hur farmor levde. Fattigt. Utedass. Och al-la dricker från samma skopa. Det hade jag glömt bort sen jag kom till Sverige. När far-mor kom till Sverige blev hon chockad, när hon såg hur vi lever. H o n tyckte väl att vi hade tappat reglerna och att det var ett ostyrt liv." H a n n a vill studera vidare och engagera sig i minoritetsfolks rättigheter, biståndsfrågor, miljöfrågor och internationell politik. H o n vill "påverka världens ojämlika utveckling". Kanske k o m m e r den gemensamma skopan då att få en ny innebörd och betydelse.

Leana, Brödet

och gemenskapen

Farmor är den viktigaste personen i familjen också för Leana, m e d rötter i den armeniska diasporan. Det är farmors sagor som präglar m i n n e n a från h e n n e s tidiga b a r n d o m .

"Farmor har berättat sagor för mig sedan j a g föddes. H o n hittar på. Samma sagor m e d nya händelser, om och om igen. H o n lägger till nya bitar hela tiden. Det handlar om en hund- eller g e t m a m m a som letar efter sin u n g e m e d olika förvecklingar. Ungen är lik-som borta. M a m m a n sätter sig i en stor au-bergin, rullar sig liksom fram i den och söker sin unge. H o n frågar de a n d r a d j u r e n om de har sett ungen. O c h de svarar att om de fål-en bit av h e n n e s aubergin så skall de visa h e n n e vägen till ungen. De ljuger. De vet in-te var u n g e n är, m e n vill ha h e n n e s mat. Far-m o r hittar på olika djur soFar-m alla säger saFar-m- sam-ma sak, 'om j a g får en bit så', fast på olika sätt. Till slut är det inte så mycket kvar av m a m m a n s aubergin. H o n möter till sist krå-kan som säger: 'Du är så d u m som litar på an-dra. Din u n g e sitter bakom tomten och vän-tar på dig'."

Sagorna handlar om hot och fattigdom, misstro mot "andra" och rädsla för att förlora varandra och sin egendom. De är också dias-porans berättelser om förskingring och åter-förening. "Farmor ville lära mig att man inte skall lita på alla och att man inte skall vara lätt-lurad", säger Leana. Och det handlar o m en mytologisk gemenskap och nödvändigheten av att lita på den egna folkgruppen. "Detta har jag lärt mig...", säger Leana, "...alltså detta

att vi alla är armenier, oavsett varifrån vi kom-mer". Leana fortsätter: "Jag måste tänka så. När j a g var m i n d r e u n d r a d e j a g om det måste vara så. Men när j a g blev äldre insåg j a g att det var rätt det som de äldre sa och att det var så."

Etnicitet, kultur,

enhet...

Tar Leana, m e r eller m i n d r e automatiskt, sin etniska "egenart" för given, som en självklar-het? Eller är det bara på det retoriska planet? Varför behöll inte Leana sin u n d r a n och sina tvivel? Jag frågade Leana vad h o n m e n a d e när h o n sade att de äldre h a d e "rätt". H o n m e n a r att d e n armeniska historien är viktig i sam-m a n h a n g e t . "När det var krig sam-mellan turkar och a r m e n i e r så drevs min familj på flykt och släkten blev splittrad. Vi (delar av familjen) kom till Iran. Vi har alltid behållit kultur och språk". Vad för sorts kultur, u n d r a r jag. "His-torier om allting som rör oss. Kristendom (or-todox), språket i skrift och tal, att vi inte har tagit e m o t det latinska alfabetet. Alltså vår stolthet. Detta är vår kultur som vi håller på, g e n o m föräldrar och hemspråk." Jag fortsät-ter m e d att fråga vad det är som är armeniskt för Leana. H o n svarar m e d att rada u p p krist-na helger och ritualer. Särskilt markerar h o n betydelsen av brödet, det livsnödvändiga, och dess fördelning i det g e n o m historiens hän-delser hårt ansatta livet som krävt solidaritet i släkten och d e n etniska g r u p p e n , speciellt n ä r omvärlden har uppfattats som fientlig. Att de-la det g e m e n s a m m a brödet, g e n o m olika ritualer, har samlat och stått som ett tecken för e n h e t inåt i g r u p p e n och avgränsning ut-åt m o t andra grupper.

"Armeniskt är så mycket. J a g vet inte rik-tigt. Religiösa seder. Påsken. Vinet som m a n dricker på rätt sätt. Mest är det brödbiten som måste ligga kvar i skålen när alla h a r druckit färdigt." J a g frågar vad som är så speciellt m e d vinet och brödet. Alla kristna har j u det.

"Brödbiten är speciell", understryker Leana. "Brödet betyder samlad familj och släkt. För två m å n a d e r sen dog farmor. Då upptäckte vi h u r mycket släkten betyder för varandra. I sor-gen. Alla deltog, kom på begravningen eller h ö r d e av sig. Vi var en släkt."

... och splittringens

olika dimensioner

Släkt och folk står varandra nära. Leana me-nar att a r m e n i e r n a n u åter b o r d e samlas när A r m e n i e n har blivit ett eget land. "Landet be-höver hjälp. De som är splittrade bebe-höver samlas. Ett eget land. Äntligen. Vi i d e n arme-niska u n g d o m s f ö r e n i n g e n lär oss vårt folks historia. Vi åker till A r m e n i e n till s o m m a r e n för att hjälpa till. Det är mest killar och äldre. De kan m e r än vi. Men u n g d o m och flickor är också med." Leana m i n n s inte så mycket från u t v a n d r i n g s t i d e n s turkiska A r m e n i e n . Nu åker h o n årligen till d e n nya självständiga re-publiken A r m e n i e n för att ta del av det arme-niska och för att utveckla sin armearme-niska iden-titet. "Men...", k o m m e n t e r a r Leana, "dom tar dig r u n t och visar bara allt det goda, inte hela verkligheten".

Leana, n u en 17-åring, kom till Sverige när h o n var 4 år gammal, som ett av tre b a r n i en stor armenisk släktgrupp som utvandrat från Turkiet. Leana går på gymnasiet och planerar att bli hårfrisörska och ö p p n a eget. H e n n e s familj är som en vanlig liten svensk familj. P a p p a n har en liten kiosk och m a m m a n job-bar p å Konsum. Leana tycker o m sin Stock-holmsförort och k ä n n e r sig h e m m a där. När det gäller svenska a r m e n i e r så m e n a r Leana att "dom som är splittrade behöver samlas". Att vara splittrad betyder för Leana att vara för sig själv och h o n m e n a r att splittring skall motverkas på alla plan. "Om m a n inte umgås m e d svenskar, så lär m a n sig inte språket. De som inte lär sig svenska är de som bara umgås m e d sina egna. J a g har valt att umgås m e d svenskar lika mycket som m e d alla andra. Vi skall inte splittras i små grupper. Då blir det bråk här." Det att vara splittrad har flera di-m e n s i o n e r och korsar det ardi-meniska och svenska. På ett till synes paradoxalt sätt ser Le-ana d e n inåtvända armeniska g e m e n s k a p e n som ett uttryck för splittring, samtidigt som g e m e n s k a p e n m e d det svenska betyder att splittring motverkas. "Vi är i Sverige n u och har blivit olika a r m e n i e r n a i andra länder." Den långväga släkten som kom till farmors be-gravning konstaterade att "vi h a r blivit som svenskar". Leana fortsätter: "Vi blandar

sven-ska ord i språket och är inte längre vad vi tidi-gare var. De andra har blivit kvar mera i det ar-meniska. Vi har två olika liv, men vi håller av varandra mycket."

Att bli hemmastadd

"Vad har Sverige betytt för ditt liv?", frågar jag Leana. "Jag ser inte min framtid här i Sveri-ge", svarar hon allvarligt och med blicken i fjärran. "Jag skulle gärna åka till Armenien." Jag undrar hur hennes "andra liv", det

sven-ska, skulle trivas om hon bodde där. "Skulle det inte bli svårt?", frågar jag. "När jag var där sist var det inte så fritt", medger Leana. "Kläd-stilen, kompisarna och sån't var inte som här. Det skulle jag sakna. Men i framtiden, kanske om 10-20 år, skulle jag vilja åka dit, kanske. För det känns speciellt där. Mitt eget land, där jag inte är utlänning. Man kan gå i affärerna

och prata sitt eget språk." Det är inte Armeni-en i sig som lockar, utan snarare dArmeni-en känsla av en självklar tillhörighet som förknippas med Armenien. Hela historien om förskingring och splittring, med åtföljande känsla av osä-kerhet och utanförskap, verkar aktivt i Leanas liv här och nu.

Det som Leana kallar för armeniernas "två olika liv" blir hos h e n n e själv egentligen "två parallella liv", inflätade i varandra. Samtidigt som landet byggs där, mer eller mindre myto-logiskt, så handlar det om att bli hemmastadd här. "Varför kan du inte se din framtid i Sveri-ge?", u n d r a r jag. "Jag sa inte att jag inte kan. Kanske skall jag det. Men Armenien är viktigt. Det har jag lärt mig sedan jag var liten. Jag måste tänka så." Tillvaron i en diaspora, eller känslan av förskingring och utanförskap, un-derblåser en strävan att hålla fast vid det för-flutna, det mytologiska, och idén att återkom-ma eller att mötas igen. Leana u n d e r o r d n a r sig också den kollektiva d r ö m m e n . Men när hon anknyter till sig själv och sitt liv i Sverige visar sig mycket av det som hon säger som när-mast retoriskt. "Man tänker så, som en själv-klarhet, genom föräldrarna. De säger hela ti-den 'vårt språk', 'vår kultur' och 'vårt land'. O m jag skulle utvandra? Vilket ord! Det vill jag inte. Vad jag skulle sakna mest?

Kompisar-na här och karnevalen." Tidigare umgicks

Le-ana med armenier, i armeniska föreningen. "Nu är det andra personer som är viktigare. Vänner och skolkamrater. Man k o m m e r ald-rig att få det livet där borta (i Armenien)." Idag är det Stockholm som gäller och de pro-blem som u n g d o m a r i allmänhet brottas med här och nu. "Vi behöver åka långt för att det skall h ä n d a nå't. Det borde ordnas flera akti-viteter för u n g d o m a r här i förorten."

Vi sitter på cafeterian i förortens centrum. Utanför står en samling killar. De har jag sett stå där varje gång jag har passerat, som ett ga-tugäng som markerar den lilla offentliga sce-nen. 'Jag störs inte av dom", säger Leana. "Det är kul att dom är här. Jag har aldrig utsatts för några tråkigheter." Leana har sedan hon bör-jat gymnasiet fått nya kompisar på olika håll.

Världen utvidgas. "Alla är nyfikna. Mina klass-kamrater frågar var man k o m m e r ifrån. De vill veta h u r det är här i förorten. De har inte vågat k o m m a hit, eftersom de har hört så mycket om killar och slagsmål. Att om man bara går förbi förorten så k o m m e r värstingar att slå en sönder och samman. Jag har sagt att det är fel, det om slagsmål. Det har jag aldrig varit med om. Även om det väl kan

förekom-ma varsomhelst." Nu vågar Leanas kompisar besöka hennes förort. "Min kompis kommer hit varje dag. Först var jag hos henne, men sen hon kom hit första gången gör h o n det jämt. H o n tycker att människorna här inte är så kal-la som i hennes förort. Men utan att känna någon här skulle hon inte k o m m a hit."

Kontinuitet

och

förändring

'Jag är armenier", säger Leana. Identiteten hänger samman med det symboliska, med ge-menskap och lojalitet. I realiteten har hon dock införlivat det armeniska i sin "öppna värld". Liksom H a n n a har Leana utvecklat en öppen etnisk identitet. Hon blandar och kors-befruktar, vilket exempelvis visar sig när hon berättar om sina egna framtidsplaner som kvinna. Det scenario hon föreställer sig är : g r u n d e n givet, men framtiden är samtidigi ö p p e n för alla förvecklingar. "Armeniska mär är trogna. Fem procent otrogna. Jag skall gif

ta mig m e d en armenier. Vi får gifta oss m e d andra, m e n det gör inte armeniska tjejer. Det har vi lärt oss av våra föräldrar. Det är svårt att gifta sig m e d m ä n m e d a n d r a seder och kul-tur. Det skall vara armenier." Samtidigt skall det vara "som i Sverige", säger Leana, vilket betyder 'jämlikhet, kamratskap och pengar". Leana fortsätter: "Jag skulle för det första vilja ha en m a n som samsas m e d mig om allting. Hålla mig till en m a n som inte är ute på kväl-larna. Det är viktigt att ha ett bra liv, alltså pengar. Jag skall prata m e d b a r n e n om allt tills d o m blir äldre. Ta dag för dag tills d o m kan stå på egna ben. Ibland saknar j a g att för-äldrarna inte har haft tid m e d mig att berätta om livet. Jag skall ha m e r a tid för barnen."

Kontinuitet och förändring, samtidigt och invävt i vartannat. I skuggan av och b o r t o m sa-gans mytiska r a m a r och brödets gemenskap tar Leanas identitet och liv f o r m , både i rela-tion till det f ö r f l u t n a och till verkligheten här och nu. Samtidigt som h o n berättar för mig o m h u r h o n tänker sig sin framtid, tittar h o n ut g e n o m cafeterians fönster, noga observe-r a n d e killgänget som äobserve-r i fäobserve-rd m e d att pobserve-rata m e d några förbipasserande flickor. En av kil-larna, som j a g k ä n n e r igen och som inte är ar-menier, vinkar till Leana. Sedan försvinner Leana ut i del liv som just pågår.

Etnicitet, krig

och kärlek

Jelena h ö r till den kosmopolitiska generation som har rört sig r u n t o m i världen. Nu är h o n i konflikt m e d sin egen "lilla värld". Den har i skuggan av det "stora kriget" k o m m i t att resa intoleransens barriär m o t alla de som i likhet m e d J e l e n a själv hotar en helig och sluten ser-bisk enhet. Jelenas föräldrar är serber. Själv är h o n s a m m a n b o e n d e m e d en kosovo-alban och d j u p t fäst vid sin pojkvän. Mot b a k g r u n d av ett Jugoslavien i sönderfall har majoriteten av de lokala svenska serberna i Jelenas förort slutit u p p b a k o m det serbiska m o d e r l a n d e t s syn på kosovo-albaner som hot. Med sin kär-lek har J e l e n a placerat sig utanför den egna etniska g r u p p e n s inåtvända g e m e n s k a p och privata mikrovärld, m e d åtföljande uteslutan-de gränsdragningar. H o n har stått e m o t

om-givningens förtal och inte övergett sin pojk-vän. Istället har h o n beslutsamt bestämt själv och levt u p p till de ideal som h o n säger att h o n har fostrats till.

Jelena har varit tvungen att g e n o m g å en slitsam inre k a m p för att försöka hålla sam-m a n sönderfallande världar och värden. Det är m e d stor sorg h o n ser på upplösningen av Jugoslavien, ett land som h o n fortfarande

be-traktar som sitt eget och som odelbart. Trots alla personliga e r f a r e n h e t e r kring förföljda släktingar, utrensade från a n d r a delar av f.d. Jugoslavien, hyser h o n inget hat mot de

kol-lektiv eller individer som har fördrivit h e n n e s släktingar "tillbaka" till "de sina". Snarare ut-trycker h o n en förtvivlan inför att de värden av lika berättigande och g e m e n s a m t liv som Jugoslavien byggde på har krossats. H e n n e s

berättelser, m e d minnesbilder och hjältesagor från det f o r n a Jugoslavien, visar h u r h o n söker f ö r b i n d a sitt liv här och n u m e d det för-flutna.

jelena åf

Minnesstenen

En minnessten har k o m m i t att spela en viktig roll för h u r J e l e n a f ö r b i n d e r det ena m e d det a n d r a och detta h j ä l t e m o n u m e n t s budskap är n ä r a f ö r k n i p p a t m e d J e l e n a s gräns-överskridande livs- och världssyn. H o n berät-tar: "Mitt i morfars by, utanför Folkets Hus, fanns ett stenblock; en minnessten över alla d ö d a h jältar. När j a g var liten så var j a g ofta där och räknade de döda, särskilt d e m e d vårt familjenamn. Jag frågade m o r f a r vilka de var. Historien intresserade mig för j a g ville vara personligen stolt över alla 'mina' hjältar."

Hjältarna var blandade, liksom Jelenas fa-milj. "Min fars familj h a d e kommit till byn från a n d r a delar av det f o r n a Jugoslavien, när d e flytt från turkarnas våld. Allt de haft h a d e d e lastat på en oxkärra. Det sägs att min anfa-d e r h a anfa-d e sagt att anfa-där min kärra faller sönanfa-der, där skall j a g stanna. När d e sedan passerade byn så dog oxen. O c h så stannade d e där." Je-lenas invandrade a n f ä d e r blev snart själva byns "egna". Det är det som är k ä r n a n i hen-nes berättelse. "Vi serber är också b l a n d a d e och inte 'bara vi' utan m å n g a a n d r a som n u är

'vi'. Jag är en sorts ättling till invandrare som i olika försvarskrig dött tillsammans med 'in-födda' för den gemensamma friheten. Och där fanns n u deras n a m n på minnesstenen." Det vill säga, det var "invandrat folk" som ha-de blivit ett "vi" som n u fanns där på minnes-stenen.

I m o r f a d e r n s by hade människor från alla håll, många på flykt, blandats. Alla blev bybor, de nya och f r ä m m a n d e likaväl som de som re-dan tidigare fanns där. "Av morfar fick jag ve-ta att älska mitt, men respektera det främ-mande. Så skulle jag uppföra mig." Jelena fortsätter: "Morfar sa, 'om d u älskar mig, så skall du veta att alla är någons; son, m o r m o r eller mamma. Alla vill bli älskade på samma sätt som du. O m du slår någon blir h e n n e s morfar ledsen, som jag skulle bli om någon slår dig'". Jelena känner det som om humani-teten, att älska människor och inte stater eller gränser, har krossats med kriget i Jugoslavien. Jelena har ett djupt förankrat h o p p om ett liv som inte bestäms av andras gränser. Hon blev tidigt pacifist och det var hennes morfar som inspirerade h e n n e till det.

Etniska gränsdragningar

"Jag skäms för detta hemska krig. Jag förstår inte varför gamla, barn och oskyldiga männis-kor måste dö. Varför galningar med gevär för-driver människor från deras hem". Jelena skäms över kriget mellan etniskt åtskilda par-ter, just till följd av att hon själv inte identifie-rar sig som tillhörig en etniskt sluten grupp. För de som inte inordnar sig efter etniskt kon-struerade gränsdragningar blir kriget allt an-nat än heroiskt, och istället en skam. En följd av d e n n a hållning är också att hon ibland be-traktas som en förrädare, en som inte väljer si-da, och blir ganska ensam. Jelena tycker att det är svårt att finna folk som tycker som hon. I den nära omgivningen "spottar de på den andra sidan". Splittringen har blivit omfattan-de, säger Jelena. "Det går inte att blanda d o m i samma sällskap. På min födelsedag blev det kaos. Jag bjöd gamla vänner och det blev bråk. En kille berättade Bosnien-historier

(ungefär d e t s a m m a som Norge-historier). Tänk dig. Idag. Så smaklöst. Jag bråkade och

sen grät jag hela natten. Numera gäller det varifrån du är och inte hur du är som vän och människa. Du betraktas bara genom din na-tionalitet, inte genom ditt värde som person. Alla delar på sig; nationellt, internt och be-r o e n d e på böbe-rd och pengabe-r."

Den sociala umgängeskretsen har krympt. Jelenas bästa väninna är en bosnisk muslim som är tillsammans m e d en serb. De möts ock-så av de vuxnas missnöje. Blandförhållanden är inte ovanliga bland jugo-svenskar, m e n de är nu utsatta för hårda påfrestningar. För Je-lenas del har det blivit så att "de som inte ac-cepterar mig och min kille är inga vänner längre". Och antalet vänner krymper. Genom sina ansträngningar att i sitt privatliv försöka hålla samman splittrade världar, tvingas Jele-na på ett paradoxalt sätt att själv i viss mening utesluta.

Mot en ny gemenskap

Vänskapskretsen består alltmer av etniskt blandade par.

Det är inskränkande att pressas till att be-stämma vem man är utifrån sådana klichéer som svensk, serbisk, albansk o.s.v. "Jag kan in-te ta ställning som tvingar mig att välja sida, att bli del av en g r u p p och ingen annan", sä-ger Jelena. Hon hoppas på ett liv som inte styrs av andras gränser, samtidigt som detta är h e n n e s omedelbara problem; i kärlekslivet, i det sociala umgänget och i situationen av att vara invandrare, med ett gammalt "hemland" som inte längre finns. Minnesstenen fyller en viktig symbolisk funktion för Jelena. Den rep-resenterar en transetnisk gemenskap, i mot-sats till etniskt åtskiljande, och verkar som en del i ett "etniskt minne" för motstånd mot den typ av uteslutande etnicisering som vi möter i det "moderna" Europa likaväl som på det "tra-ditionella" Balkan.

Jelena u n d r a r över sitt liv i Sverige och frå-gar sig: "Får jag själv välja min man? Ar Sveri-ge nu mitt land? Kommer jag eller mina barn någonsin att synas på någon minnesten över dom som har byggt Sverige?" Detta m e d att tillhöra pockar på mera än någonsin, samti-digt som Jelena har svårt med "detta att till-höra", som hon säger. H o n tycker att hon på

sätt och vis h a r blivit svensk. "Jag har tagit till mig allt fint i Sverige. Tagit efter svensk kultur u n d e r m i n a tjugo år. På så sätt är j a g svensk." En svensk jugoslav. När h e n n e s Jugoslavien in-te längre finns kvar och kärleksrelationen m e d en svensk pojke av kosovo-albansk ur-s p r u n g förur-svåraur-s, blir h e n n e ur-s ur-svenur-skhet ur- sär-skilt viktig. H e n n e s liv kringgärdas av etniska skyttegravar. Frihet betyder rätten att älska vem m a n vill och rätten till ett eget liv u t a n f ö r snäva etniska tillhörskaper. J e l e n a gör mot-stånd och k ä m p a r för en g e m e n s k a p tvärs över alla etniska gränser. H o p p e t ställs till att vår tids frihetshjältar överlever alla splittrings-försök. Tillräckligt m å n g a har redan stupat.

Etniskt minne

och metaforer

För H a n n a är det Boken som symboliserar identifikationen m e d d e n egna etniska grup-pen. Den heliga boken symboliserar d e n sy-rianska diasporans rotlöshet och sökande ef-ter förankring. Vattenskopan, som alla drick-er ur, har en dubbel betydelse. A e n a sidan tyder d e n gemenskap, å a n d r a sidan en be-gränsande eller förtryckande tradition, sär-skilt i relation till d e n kvinnliga identitetens ramar. Den armeniska vi-känslan k o m m e r hos Leana till uttryck g e n o m d e n symboliska bety-delse som h o n lägger i Brödet och gemenska-pen. Den armeniska diasporans fattigdom ger m e n i n g åt brödet, även om det symboliska b r ö d e t delas allt m e r a olika eller otydligt. Nya uppsplittringar av olika slag motverkar en et-nisk återförsamling och ö p p n a r för varieran-de betyvarieran-delser av varieran-det etniska och tillhörighe-tens alla mångtydigheter. Minnesstenen över de d ö d a hjältarna bär för J e l e n a på en meta-forisk betydelse som låter det f ö r g å n g n a verka i nuet. Dess symboliska betydelse talar för en samhörighet över etniska gränser, i motsats till d e n gränsdragande tillhörighet och den insnävda n ä r h e t som idag har k o m m i t att ka-raktärisera mänskliga relationer. J e l e n a käm-par för rätten till en transkulturell förankring b o r t o m skilda gränsdragningar. Kriget i f.d. Jugoslavien tolkas av h e n n e g e n o m

minnes-stenens i n n e b ö r d e r och förbinds m e d h e n n e s egna villkor som invandrare samt längtan

efter att få välja sitt eget liv och att bli h e m m a -stadd i Sverige.

I godnatt- och folksagornas berättelser lad-das o r d e n m e d bildlika betydelser, till liknel-ser och metaforer. Metaforen samlar ett nät av föreställningar och mycket av dess symboliska kraft h ä n g e r s a m m a n m e d dess dunkla tvety-dighet.1 5 Snarare än att r e d u c e r a komplexa

sociala m e n i n g a r till en sanning, möjliggör metaforens symboliska f o r m samexistensen av en mångfald, just g e n o m en subtil mångtydig-het. Den metaforiska i n n e b ö r d e n av Boken, Brödet och Minnesestenen uttrycker en kom-plex mening, g e n o m vilken de skilda etniska g r u p p e r n a s specifika erfarenheter, liksom det individuellt upplevda, filtreras. Historia, my-ter och sagor blandas m e d nutidens livspro-blem till en samtidighet av kontinuitet och förändring. Det som betraktas och upplevs som traditioner p e n e t r e r a r vardagen här och nu. Vardagserfarenheterna arbetar sig bort-om nutiden och bort-omdefinierar hela tiden "tra-ditionens" innebörd. Döda hjältar kan i n u e t k o m m a att tala försoningens språk, det etnis-ka m i n n e t etnis-kan aktivt medveretnis-ka till att samtida konflikter och oförenligheter görs begripliga och till synes självklara sanningar kan visa sig bara vara ett eko av vad alla alltid har sagt. Vad det handlar om är att nya sagor hela tiden be-rättas m e d en meningsväv som, mot b a k g r u n d av det etniska minnets förråd av metaforiska betydelser, spinns av det egna livets verklighe-ter och fantasier, sociala e r f a r e n h e t e r och kär-leksrelationer samt d r ö m m a r och förhopp-ningar.

Berätta - bearbeta

Hannas, Leanas och Jelenas medvetna identi-tetsarbete k o m m e r tydligt till uttryck g e n o m referens till och tolkning av symboliskt ladda-de och kollektivt ladda-delaladda-de föreställningar. Ge-n o m och b o r t o m dessa symboliska meGe-niGe-ngs- menings-system återger deras berättelser en strävan ef-ter att f ö r b i n d a skilda tider och platser m e d v a r a n d r a . Flickornas identitetsutveckling smids i en skärningspunkt mellan vardagsliv och världsbilder, i en miljö av kulturellt defi-nierade gränser, uppväxtvillkor och giltighets-anspråk.1 6 Kärleksrelationer innebär ofta en

kritisk prövning av den etniska sammanhåll-ningen eller slutenheten. Här formas och tes-tas kvinnlighetens kulturella identitetsramar genom att olika hinder och anspråk reses. Fa-miljens, vännernas och gemenskapens bety-delse avgörs här, och d e n n a betybety-delse är på olika sätt helt avgörande för de olika strate-giska val genom vilka den individuella livssi-tuationen organiseras.

Hanna, Leana och Jelena förhåller sig ak-tivt till sin egen bakgrunds historia, som de kallar sitt "folks" historia. Personliga erfaren-heter så att säga filtreras genom kollektivt för-ankrade orienteringar, vilka i sin tur bearbe-tas och påverkas av de egna, särskilda och per-sonliga, erfarenheterna. Det är ofta, genom just personligt upplevda gränser eller barriä-rer som egna behov och d r ö m m a r k o m m e r till uttryck, liksom värderingen av, nödvändig-heten av, eller möjlignödvändig-heten till ett överskri-d a n överskri-d e av uppöverskri-dragna gränser och hinöverskri-der arti-kuleras - när det gäller att utveckla ett eget liv i gemenskap och med bred tillhörighet. Deras identitetsarbete bedrivs parallellt m e d ett självbiografisk) konstruktionsarbete. Medan de berättar bearbetar de. Samtidigt som de sö-ker svar på sina frågor blir de reflexiva be-traktare av sitt eget liv.1' Den identitet som de

arbetar m e d blir till i samma ögonblick som den b e n ä m n s och kommenteras.

Identitetsarbete

och brustna bilder

Begreppet "identitet" har ingen klart definie-rad innebörd, men identitetsarbete är en ständigt pågående process och bär på såväl kollektiva som personliga dimensioner. Socia-la och kulturelSocia-la erfarenheter samspeSocia-lar när det gäller "självets" tillblivelse genom att på-verka h u r man upplever och uttrycker vem m a n är.

Le Page och Taboret-Keller menar att det är minst två innebörder som man avser när man talar om identitet.18 A ena sidan gäller

det identitetens individuella karaktär, att vara sig själv och annorlunda än andra, d.v.s. för-mågan att k u n n a definiera sig själv som en person som är åtskild eller särskild, m e d egna karaktäristiska drag, i en större samling

indi-vider. A andra sidan gäller det identitetens kollektiva sida, d.v.s. förmågan att identifiera sig själv som tillhörig en kategori som är spe-ciell i jämförelse m e d andra kategorier i en större enhet. I d e n n a m e n i n g betyder identi-tet att man kan identifiera sig som tillhörig en g r u p p eller tradition. Det sätt på vilket indivi-den iindivi-dentifierar sig m e d en g r u p p beror på gruppens relation till individen och ligger in-bäddad i individens egna projektioner visavi g r u p p e n .

Den egna etniska identiteten och identifi-kationen m e d en etnisk tillhörighet är ingen självklarhet, vilket spänningsförhållandena mellan individen och den etniska g r u p p e n klart visar i fallen m e d Hanna, Leana och Je-lena. Deras identitetsarbete är komplext. De söker alla tre en hemvist i en värld som är multietnisk och där det vanligen handlar om mycket beblandade och vitt förgrenade ti 11— hörskaper. Denna strävan är samtidigt inte all-tid en självklarhet för varken föräldrar, "etnis-ka grupper" eller samhällsgemens"etnis-kaper, vil"etnis-ka vanligen präglas av mer eller mindre förstel-nade gränsdragningar mellan olika "kulturer" och etniciteter. I m o d e r n a urbana miljöer växer det dock fram nya urbana etniciteter,19

mångkulturella till sin natur,20 synkretiska och

hybrida. Kulturella element korsas m e d va-randra och det lokala livets nära sociala rela-tioner ihopflätas med fjärran händelser och globala sammanhang.'1

Symboliska metaforer som refererar till h e m och tillhörighet är som regel hybrida, ge-nom att de refererar till flera olika världar. Samtidigt appellerar de till kontinuitet och till förändring, d.v.s. både ett tillstånd av för-ankring och en process - att söka sig fram till något nytt. Metaforerna knyter samman olika kulturella uttryck som hämtats från skilda ge-nerationers, vad m a n kan kalla, "kulturella passagearbete".22 Migranters erfarenheter

in-nebär ofta att de har särskilda förutsättningar för att se saker ur skilda synvinklar, d.v.s. en förmåga till vad man kan kalla "perspektive-ring", och till att förbinda tider och platser m e d varandra.2 3 Boelhower menar, m e d

hän-visning till T.S. Eliot, att det förgångna kan be-traktas som "a h e a p of broken images". Det et-niska minnet kan, i relation till detta, förstås

Maria Lindberg, I'm Leaving-But Youjust Came, Från utställningen "Come a n d See Us" på In-d e p e n In-d e n t Art Space som ingick i utställningsserien "I am Curious", hösten 1996. Se recen-sion på sid 128.

som något som verkar i nuet genom att åter-hämta och omtolka, d.v.s. åter-skapa, åter-ge och åter-använda.24

Boelhower diskuterar de behov av att åter-anknyta bakåt i tiden, till traditioner och tidi-gare generationer, som är så vanliga bland mi-granter som har brutit u p p och frikopplats från sin gamla kulturella livsmiljö. Etnicitet skapas aktivt,2' genom konstruktion,

dekon-struktion och rekondekon-struktion.2 6 Denna

dialek-tiska rörelse, från det ena till det andra, kan också vara en analytisk ram för en förståelse för det narrativa och den underförstådda me-ning som ligger gömd i Hannas, Leanas och Jelenas berättelser. De återskapar genom sitt etniska minne, bearbetar och nyskapar. De återhämtar, prövar och relaterar på nytt till sitt liv här och nu. Allt bildar ett s a m m a n h a n g i vilket det förflutna och nuet ömsesidigt för-binds med varandra. Kontinuitet och föränd-ring utspelas samtidigt.

Först återges vanligen en vad Boelhower kallar "catastrophic act of topological disloca-tion", d.v.s. ett katastrofartat uppbrott från in-vanda livssammanhang; resan bort, ett förlo-rat hem, ny start o.s.v.2' H e m m a konstrueras

som ett h e m att minnas och ett hemmahö-rande, det förbinder den gamla och den nya tillvaron, och uttrycker ett, för utvandrare återkommande behov av att hålla kvar den ge-m e n s a ge-m ge-m a förankringen i ett förflutet. Indi-viduella familjemedlemmar, tillhörande skil-da generationer, är alla en del av den samlade familjen och relationerna är täta och "inom-kulturella".

Därefter handlar det om en slags dekon-struktion, ofta relaterad till ett spänningsför-hållande och konflikter mellan skilda gene-rationer. Nu utforskas h u r det etniska min-nets förråd av metaforer, förebilder, kulture-lement o.s.v. relaterar sig till de verkliga villkoren här och nu. Invandringslandets livs-vanor har kommit att penetrera migranter-nas, vilket gör relationerna mellan äldre och yngre, män och kvinnor, föräldrar och barn ansträngda. Världen utanför den egna etnis-ka g r u p p e n och familjen tränger sig på. Nya kontakter, bekantskaper och kunskaper, le-der till ett ifrågasättande av etablerade tolk-ningar av vad traditionen egentligen betyder.

Instabilitet, brott och diskontinuitet, tar över-h a n d e n .

Identitet och

transkulturellt nyskapande

Det tredje ledet omfattar en slags försoning; kontinuitet och förändring g e n o m rekon-struktion. Det etniska minnets olika kulture-lement, traditionen, ges en ny i n n e b ö r d ge-n o m ege-n slags etge-nisk semiotik. Traditioge-nege-n re-konstrueras, d.v.s. omtolkas och ges en ny in-nebörd, både i termer av det etniska minnets element och de föreställningar som är för-knippade m e d de individuella livsprojektens aktuella realiteter och behov. Man rör sig fram och tillbaka mellan olika kulturella per-spektiv från konstruktion, g e n o m dekon-struktion och till rekondekon-struktion. Tid och r u m o m d e f i n i e r a s när kulturella gränser bryts. Det monokulturella lämnas till f ö r m å n för det mångkulturella. Det som är etniskt k o m m e r nu att förbinda olika livsfragment ge-n o m dialog och dialogisk produktioge-n, sge-narare än g e n o m repetition och monolog.2X

Betyder detta att det som är specifikt och etniskt helt upplöses? G e n o m dialogisk om-tolkning och nya förbindelser uppstår en slags kontinuitetens livspoesi. Etniska berät-telser uppstår i ett radikalt brott mellan "tra-dition" och "själv". De bär på en kulturhistoria där kontinuiteten hela tiden rekonstrueras på nytt. Det etniska minnets återskapande och det omtolkande nyskapandet är tvinnat r u n t varandra. De utgör viktiga m o m e n t i förståel-sen av den m o d e r n a identitetens uppkomst och karaktär och d ä r m e d det transkulturella samhällets utvecklingsmöjligheter, men också nödvändighet.

NOTF.R

1 Cohen, 1991.

2 Se t.ex. Cohen, 1991; Berman,1987; Gilroy, 1987;

Pe-t e r s o n / T h ö r n , 1994; Aluncl, 1991 och Schierup, 1993.

3 Hobsbawn/Ranger, 1993. 4 Ålund, 1991a; 1991b. 5 Kingston, 1978. 6 Se vidare i Ålund, 1991b. 7 Berman, 1987. 8 Berman, 1987: 322.

9 Se vidare i Ålund, 1994. 10 Boelhower, 1989. 11 Rath, 1990. 12 McRobbie, 1994.

13 Se vidare i Ålund, 1991; 1991a; 1991b. 14 Berman, 1987.

15 Jackson, 1989/1994, s. 175. 16 J f r L u n d g r e n , 1992; 1995. 17 J f r E h n , 1994.

18 Le Page och Tabouret-Keller, 1985.

" Hall, 1992. 20 Hewitt, 1992. 21 Giddens, 1991. 22 J f r Boelhower, 1989. 23 Ibi, s. 158. 24 Ibid, s. 162. 25 J f r Sollors, 1989. 26 Boelhower, 1989. 27 Ibid, s. 158. 2* Ibid, s. 171-172. LITTERATUR

Berman, Marshall, All That is Solid Melts into Air. The Expe-rience of Modernity, Verso, L o n d o n , 1983

Boelhower, William, "Ethnic Trilogies; A Genealogical a n d Generational Poeti( s", Sollors & Werner (ed.). The invention of Ethnicity, O x f o r d University Press, New Y o r k / O x f o r d , 1989

C o h e n , Phil, "The Migration of Identity" (revised p a p e r for the C o n f e r e n c e o n racism, Das A r g u m e n t , Germa-ny). New Etnicities Unit, Polytechnic of East L o n d o n , 1991

Drotner, Kirsten, At skabe sig- selv. Ungdom, estetik, pedago-gik, Oyldendal, K ö p e n h a m n , 1991

Elin, Billy, "Att tolka intervjuer m e d u n g d o m a r i multi-et-niska förorter", Ö h l u n d T. och Bolin G. (red.) Ung-domsforskning; kritik, reflektioner och framtida möjligheter. U n g d o m s k u l t u r vid Stockholms universitet, Stock-holm, 1994

Ehn, Billy, "The Organisation of Diversity; Youth Experi-ence in Multi-Ethnic Sweden". Paper for the conferExperi-ence Organisation of Diversity, Stockholm, 1990

Giddens, Anthony, Modernity and Self-Identity, Polity Press, Oxford, 1991

Gilroy, Paul, There ain't no Black in the Union jack. Hut-clnnson, L o n d o n , 1987

Hall, Stewart, "New Ethnicities", Donald, J a m e s and Rat-tansi Ali (eds) "Race", Culture and Difference, Sage, Lon-don, 1992/1994

Hewitt, Roger, "Language, Youth a n d the Destabilisation of Ethnicity", Palmgren et al. (eds.) Ethnicity in Youth Culture, Stockholm University, Stockholm, 1992 Hobsbawm Eric a n d Ranger, Terence, The Invention of

Tradition, C a m b r i d g e University Press, Cambridge, 1993

J a c k s o n , Peter, Maps of Meaning, R o u t l e d g e , L o n d o n / N e w York, 1989/1994

Kingston, H o n g , Maxine, (1976, övers.) Krigarkvinnan. Minnen av en barndom bland vålnader, Norstedt & sö-ners Förlag, Stockholm, 1978

Le Page, R.B. a n d Tabouret-Keller, A, Ac.ts of Identity: Cre-ole-based Approach to Language and Ethnicity, Cambridge University Press Cambridge, 1985

L u n d g r e n , Eva, Feminist Theory and Violent Empiricism, Ave-bury Aldershot, 1995

L u n d g r e n , Eva, "The H a n d T h a t Strikes and Comforts: G e n d e r Construction in the Field of Tension Encom-passing Body a n d Symbol, Stabilty a n d Change", Ret-hinking Change. Current Swedish Feminist Research, HSFR, Stockholm, 1992

McRobbie, Angela, Postmodernism and Populär Culture, Routledge, L o n d o n a n d New York, 1994

Peterson Abby och Håkan T h ö r n , "Social movements as communicative praxis - a case study of the Plowshares movement", Young, No 2, 1994

Rath, J a n , "The Ideological Representation of Migrant Workers in E u r o p é : A Matter of Racialisation?" Wrench, J. a n d Solomos J. (eds.), Raäsm and Migration in Western Europé, Berg O x f o r d / P r o v i d e n c e , 1990 Schierup, Carl-LUrik and Ålund, Aleksandra, Will They

Still Be Dancing? Integration and Ethnic Transformation Among Yugoslav Immigrants in Scandinavia, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1987

Schierup, Carl-Ulrik, På kulturens slagmark: Mindretal och störretal tåler om Danmark, Sydjysk Universitetsförlag, Es-bjerg, 1993

Sollors W e r n e r The Invention of Ethnicity, (ed.), O x f o r d University Press, New Y o r k / O x f o r d , 1989

Ålund Aleksandra a n d Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of Multiculturalism, Avebury, Aldershot, 1991

Ålund, Aleksandra, "Etnicitet och modernitet", O h l u n d & Bolin (red.), Ungdomsforskning, kritik, reflektion och framtida möjligheter, L!SU, Stockholm, 1994

Ålund, Aleksandra, Lilla fuga; Etnicitet, familj ocli kvinnli-ga nätverk i kulturbrytninkvinnli-gars tid, Carlssons, Stockholm, 1991a

Ålund, Aleksandra, "Modern Youth a n d Transc ultural Identities", European Journal of Intercultural Studies. No 2 / 9 1 , 1991

Alund, Aleksandra, "Ungdom, multietnisk kultur och nya g e m e n s k a p e r " , Kvinnovetenskaplig tidskrift N r 3 / 9 1 , 1991b

Ålund, Aleksandra, Multikultiungdom, Studentlitteratur, L u n d 1996

S U M M A R Y

Young people from multi-ethnic communities live in close and constant contact with multi-cultural as-pects of everyday life. Diverse eultural elements clash, intersect and mingle och new identities are created. Behind the individual life stories of three young women retold in this artiele there is a com-mon pattern. To a great extent young people with an immigrant background seem to strive towards a

recreating and identifying a place of origin and to estahlish a connection between then and now which is closely related to the need for a sense of belonging. Recurring themes in their life stories are attempts to "go home" and to "make home from home" to qnote Phil Cohen.

First there is usually what Boelhower calls a "ca-tastrophic act of topological dislocation," then the journey, the lost home, a new start etc. Then comes

a sort of deconstruction, often in connection with

tension and friction between members of different generations. The third step includes some kind of reconcilitation; continutity and change through re-construction.

Does this mean the dissolution of everything which is specific in an ethnic sense? This artide ar-gues that instead a sort of life poetry of continuity appears. The reconstruction of the ethnic memo-ry och the revised recreaction are intertwined, thns emphasizing the great potential of as well as the great need for a transcultural society.

Aleksandra Ålund

Sociologiska institutionen Umeå Universitet