• No results found

Tema: tal om sex

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Tema: tal om sex"

Copied!
116
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

tal om sex I talet om sex och det sexualisera(n)de tilltalet formeras

nor-mer och normalitet, manlighet och kvinnlighet. Asymmetrier i sociala

mönster för den heterosexuella praktiken synliggörs i analyser av

(2)

språk-Ansvarig utgivare: Catherine Dahlström.

Redaktionskommitté: Cecilia Anneli, Git Claesson Pipping, Catherine Dahlström, Maria Daniels-son, Eva ErDaniels-son, Kristina Fjelkestam, Eva Hallin, Pia Höök, Amanda Lagerkvist, Kirsti Niskanen, Yvonne Svanström, Maria Wendt Höjer, Lisa Öberg.

Referensgrupp: Sylvia Benckert, Johanna Esseveld, Anita Göransson, Birgitta Holm, Tiina Rosenberg och Gertrud Åström.

Prenumerationsärenden: Christer Hallgren, Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala, Tel: 018-36 55 66, Fax: 018-36 52 77, E-post: info@ssp.nu

Prenumerera genom att sätta in 270 kr på pg 489 78 50 - 6. Stödprenumerationer ä 400 kr eller mer är mycket välkomna.

Grafisk form: Ingela Espmark.

Tryckeri: Grafiska Huset, Stockholm. Trycks på miljövänligt papper ISSN 0348-8365.

Adress: Kvinnovetenskaplig tidskrift, Centrum för kvinnoforskning, Stockholms universitet,106 91 Stockholm Tel: 08-674 73 08, Fax: 08-674 73 00. E-post: kvt@kvinfo.su.se

Hemsida: www.kvinfo.su.se/KVT/index.html

© Författarna och Kvinnovetenskaplig tidskrift. Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar. För insända ej beställda manuskript ansvaras ej. Utgivningen har möjliggjorts genom anslag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Nationella sekretariatet för genusforskning.

(3)

Innehåll

Lena Lennerhed 5 "Jag har låtsat en värme som jag aldrig känt."

RFSU:s sexualrådgivning under 1930- och 1940-talen

Celia Kitzinger och Hanna Frith 19 "Det är bara att säga nej"

Feministiska perspektiv på avvisande av sexuella förslag

Lena Berg 41 Det dubbeltydiga talet

Unga kvinnor samtalar om pornografi

Anja Hirdman 55 Lustar och olustar

Anette Göthlund 65 Den omöjliga kvinnligheten

Kristina Hultman 75 Sexualiseringen i medierna

En betraktelse över 90-talet

Catherine Rodgers 83 "Det andra könet var inte tillräckligt radikal"

Ett samtal med Christine Delphy

Recensioner 98 Medverkande 112

Kvinnovetenskaplig tidskrift startades 1980. Den är en mång- och tvärvetenskaplig tidskrift för aktuell forskning som använder kön som analyskategori utifrån ett maktperspektiv. Här ryms forskning som syftar till att synliggöra kvinnors liv och villkor likaväl som forskning inriktad på att utveckla teorier och begrepp vilka möjliggör en ökad förståelse för kön och könsrelationer. Tidskriften utkommer fyra gånger om året och ges ut av Föreningen Kvinnovetenskaplig tidskrift.

(4)

Från redaktionen

Kvinnovetenskaplig tidskrift har i tidigare temanummer uppmärksammat sexualitets-forskningen: nr 3/1981 Sexualitet, makt och orätt, nr 4/1985 Lesbiskhet, nr 4/1990 Sexualitet och senast i nr 1/1998 Sex & kön. Numren speglar utvecklingen av forsknings-fältet från fokuseringen på våld mot kvinnor till frågor om problematisering av könssocialisering och könsmaktsystem, ifrågasättande av heterosexualiteten och konstruktionen av sexuella identiteter.

Med temat Tal om sex fokuseras i detta nummer såväl talet om sex som det sexualisera(n)de tilltalet. Artiklarna behand-lar främst heterosexualitetens praktik i sammanhang så vitt skilda som RFSU:S

verksamhet på 1930-talet, pornografi och dagens medier. Inom detta spektrum av tal/ tilltal framträder hur normer och normalitet, manligt och kvinnligt formeras. I artiklarna

synliggörs asymmetrier i socialt struk-turerade mönster för sexuell samvaro, assymetrier som kommer till uttryck i framställningar av och föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet.

R F S U : S verksamhet under 1930- och

1940-talen präglades av öppenhet för alla frågor om sexualliv och sexuell läggning. Den goda, normala sexualiteten var enligt förbundet njutningsinriktad och heterosexuell, och bäst kom den till uttryck hos par i fasta förbindelser. Lena Lennerhed fokuserar i sin artikel förbundets förhållningssätt till kvinnors frigiditet och mäns impotens. För-bundet förklarade kvinnors "könskyla" med brist på preventivmedel, relationsproblem och hämningar. Att den skulle bero på kvin-nors underordning i samhället, det vill säga ges en politisk förklaring, var däremot ett perspektiv som var frånvarande inom R F S U .

(5)

I artikeln "Det är bara att säga nej. Feministiska perspektiv på avvisande av sexuella förslag" problematiserar Hannah Frith och Celia Kitzinger uppmaningar till unga kvinnor att säga ett entydigt och verkningsfullt "nej" till sexuella närmanden. Författarna hävdar att det är ett råd som snarare kan få motsatt effekt. Med hjälp av detaljstudium av språkanvändning i vanliga samtal visar de att avvisanden i allmänhet är en komplex interaktionell prestation som inte nödvändigtvis innefattar ordet "nej". Detta är giltigt också i en sexuell situation. När män hävdar att de inte har "förstått" avvisanden som ligger i linje med kulturellt normerade mönster, skriver Frith och Kitzinger, kan man alltså bara uppfatta detta som egennyttiga rättfärdiganden av våldshandlingar.

Den heterosexuella parkärleken sätts i

relief i Lena Bergs artikel som analyserar hur unga kvinnor förhåller sig till pornografi. Å ena sidan är Bergs informanter negativt inställda till pornografi, å andra sidan kan de inte förneka viss sexuell upphetsning inför den. Att visa intresse för eller ta avstånd från pornografi blir en förhandlingsfråga i förhållande till implicita normer som föreskriver att unga kvinnor ska vara lagom (hetero)sexuellt aktiva. Hur de än gör innebär det risken att betraktas som "hora" eller "torris", eller som Berg sammanfattar det, "damned if you do and damned if you don't".

Den ambivalens inför pornografi som de unga kvinnorna i Bergs artikel ger uttryck för sätts in i ett större problematiserande sammanhang i Anja Hirdmans artikel "Lustar och olustar". Med utgångspunkt i motstridiga uppfattningar om pornografi,

(6)

inte minst bland feminister, benar hon utinnebörderna av såväl motståndarnas som förespråkarnas förhållningssätt. Hirdman diskuterar bland annat de pornografiska genrernas genusspecifika tilltal. Framställ-ningar riktade till män uppmanar till subjektiv tillfredsställelse, medan medier för kvinnor uppvisar en autoerotisk begärlighet. Tal och föreställningar om kvinnors utlevande sexualitet levereras fortfarande enbart till en tänkt manlig publik, skriver Hirdman.

Det är viktigt att se att pornografigenren delar konventioner och regler med framställningar inom en mängd andra områden som inte anses vara lika problematiska, hävdar Hirdman. Anette Göthlund riktar uppmärksamheten på modediskursen som del i den västerländska kulturens skapande och reglerande av kvinnlighet. Modefotografiet ska visa kläder, men handlar snarare om i första hand kvinnliga kroppar. Bilden fungerar som en projektionsyta för en sexualiserande manlig blickposition, och här legitimeras gränser för och kontroll av såväl kvinnokroppen som den kvinnliga sexualiteten. I modebilden kombinerar motsägande visuella tecken "den oskuldsfulla flickan" och den mogna kvinnans sexualitet till en omöjlig kvinnlighet.

"Sex säljer" är alltså en devis som genomsyrar dagens medier och som i hög grad utnyttjar kvinnokroppen som erotisk symbol. Från sin position som feministisk journalist ges Kristina Hultman här utrymme för en reflexion över sexualiseringen i medi-erna under 1990-talet. Hennes utgångspunkt är etableringen av tidskriften Slitz och dess nya genrebrytande tilltal: en damtidning riktad till män med en blandning av intima frågor om personliga ting, reportage och

maskulint laddad sexism. Hultman reser den viktiga frågan huruvida feministiska aktivister och forskare ska agera i för-hållande till medierna via medierna. Hon hävdar att en medierestriktiv hållning leder till isolering och stänger dörren för ett brett kvinnopolitiskt samtal. Det räcker inte att kritisera medierna, alla bör också gå in i dem som aktörer på olika plan.

1 vår intervjuserie samtalar Catherine Rodgers med den franska sociologen Christine Delphy. Samtalet kretsar kring Simone de Beauvoirs Det andra könet och dess betydelse för kvinnorörelsen i Frankrike. Här dryftas bland annat Beauvoirs idé om ett samhälle bortom könsdifferentieringen, den enligt Delphy outvecklade feministiska forskningen i Frankrike idag och behovet av en kollektiv kvinnoorganisering. Kvinnornas situation i dagens samhälle är på tillbakagång, menar Delphy, något som exempelvis får sitt uttryck i de ideologiska tecknen: den franska reklamen blir mer och mer sexistisk.

Kvinnovetenskaplig tidskrifts 20-årsjubileum gick av stapeln vid konferensen Utopier & dystopier i oktober med smällande champagnekorkar. Vid den paneldebatt som anordnades framkom att tidskriftens betydelse för etableringen av kvinnoforskningen är otvetydig. Och tidskriften fortsätter att vara ett forum i det numera vidsträckta genusforskningsfältet.

BILDERNA i detta nummer är av små lackerade figurer gjutna av gamla blytyper. Konstnären Pia König är bosatt och verksam i Göteborg. Bilderna publiceras med vänligt tillstånd av Schaper Sundberg Galleri. Foto: Peter Öhlander.

(7)

"Jag har låtsat en värme som jag aldrig känt."

RFSU:s sexualrådgivning under 1930- och 1940-talen

Att kvinnor har sexuell lust blev ett etablerat faktum under mellankrigstiden. Där-med kom även kvinnors "könskyla" i fokus. Både kvinnors frigiditet och mäns im-potens ansågs dock främst ha psykologiska orsaker. LENA LENNERHED

En kvinna skriver 1940 till RFSU,

Riksförbun-det för sexuell upplysning, och frågar varför hon inte känner någon tillfredsställelse vid samlag. Hon älskar sin partner, och kan tala fritt om könslivet med honom, samt beskri-ver sig som "mycket smeksam och icke alls kallsinnig". Ändå kan hon kan inte ge sig hän, som hon uttrycker det. Varför?

RFSU svarar att hennes "könskyla" troli-gen inte har så djupa rötter, och att hon nog behöver lite mer tid för att kunna "tina upp". Men viktigt är att hon, om hon inte vill bli gravid, använder pessar. Rädsla för att bli med barn var enligt förbundet en vanlig or-sak till kvinnors könskyla.1

Detta är ett av alla de brev som människor skrev till RFSU för att få råd i en sexuell fråga.

RFSU är ett svenskt exempel på de sexual-reformrörelser som växte fram i Europa och USA under tidigt 1900-tal.2 Förbundet hade

bildats 1933 av Elise Ottesen-Jensen, en grupp socialistiska läkare och företrädare för några fackliga organisationer. Ottesen-Jensen (1886-1973) hade ett förflutet som journalist i syndikalistisk press, men verkade under

1920-talet också som sexualpolitisk agitator och upplysare. Bland medicinarna fanns per-soner som Gunnar Inghe, Gustav Jonsson och Nils Nielsen. De tillhörde alla den socia-listiska organisationen Clarté, och hade året

(8)

före RFSU:S bildande börjat ge ut Populär

tid-skrift för sexuell upplysning, en tidtid-skrift som radikaler i samtiden bedömde vara seriös, nödvändig och en frisk fläkt medan andra fann den halvpornografisk och samhällsfarlig. Sexualfrågan var brännande i tidens debatt.

RFSU såg sig som delaktigt i arbetarrörel-sens strävan efter bättre levnadsförhållanden, men var partipolitiskt obundet. Förbundet krävde att sexualundervisning skulle införas i skolan, och att rådfrågningsbyråer upprätta-des över hela landet. Vidare krävde man att preventivlagen skulle slopas (sedan 1910 fanns en lag som förbjöd upplysning om pre-ventivmedel), att kvinnor skulle ha rätt till abort om de till exempel var sjuka eller levde under svåra sociala förhållanden (abort var helt förbjudet, undantaget vissa medicinska aborter), och att homosexuella kontakter skulle avkriminaliseras.

RFSU var en organisation för sexuell upp-lysning, därav namnet. Men frågor kring re-produktion stod i fokus snarare än sexualitet. Målet var att människor skulle få kontroll över barnafödandet, och den kontrollen me-nade man att de fick genom upplysning, pre-ventivmedel och tillgång till abort. Om den sexuella upplevelsen, om lust och kåthet tala-des det mindre. Men något satala-des naturligtvis,

och det är RFSU:S syn på sexualitet, med

ut-gångspunkt i förbundets idéer om kvinnors "könskyla" (frigiditet) respektive mäns "könssvaghet" (impotens), som behandlas i denna artikel. Om dessa två problemkom-plex skrevs broschyrer såväl som artiklar. Det sexuella området hade självklart fler aspek-ter, med uppgifter för RFSU. Föreställningen om att onani var skadligt levde kvar långt in på 1900-talet, och att upplysa om onanins "normalitet" ingick i förbundets standard-repertoar. En annan fråga var homosexuali-tet. RFSU var något av en stöd- och

kontakt-organisation för många homosexuella kvin-nor och män under 1930- och 1940-talen. Förbundet ville avkriminalisera homosexu-ella kontakter, men hade ingen entydig upp-fattning om homosexualiteten som sådan. Den betecknades ömsom som en "variant" av sexualdriften, ömsom som en sjuklig "av-vikelse", ibland som medfödd och ibland som förvärvad. Däremot var man enig om att den skulle förklaras medicinskt.

Den här artikeln fokuserar dock på idéer om frigiditet och impotens. Den är ett försök att precisera ett sexualitetsbegrepp genom

RFSU:S uttalanden i dessa frågor, det vill säga

om förbundet såg sexualiteten som något pri-märt biologiskt, psykologiskt eller som något socialt betingat.

En annan fråga rör kön och makt. RFSU var en sexualpolitisk organisation. Tillgång till upplysning, preventivmedel och abort definierades som rättigheter. Kampen för sexuella reformer betraktades, åtminstone under det första decenniet, som en klass-fråga. Delvis sågs reformarbetet - med krav på tillgång till kvinnligt preventivmedel (pes-sar) och säkra aborter - också som en kvinnofråga. Men hur såg RFSU på kvinnors

brist på lust och mäns brist på förmåga -kopplades även dessa problem till samhälle-liga förhållanden?

Kvinnors könskyla

Könskyla - ordet ger associationer till något fruset och stelnat. Könskyla var den populära beteckningen på det mer kliniska frigiditet. Frigid kommer av latinets "frigidus" vilket betyder kall. Och kall betyder i det här sam-manhanget frånvaro av sexuella känslor och/ eller oförmåga till orgasm.

Frigiditetsproblemets plats i mellankrigsti-dens medicinska litteratur måste ställas mot äldre synsätt. Många historiker har pekat på

(9)

hur synen på kvinnors sexualitet förändrats genom århundradena. En av de mest kända och lästa är Thomas Laqueur och hans bok Om könens uppkomst (1994/1990). Laqueur har studerat medicinska skrifter, från antiken till förra sekelskiftet, och hävdar att synen på kroppen, och då framför allt kvinnokroppen, förändrats dramatiskt. Före 1700-talet upp-fattades kvinnan som lik mannen. Hennes kropp sågs visserligen som mindre fulländad, men inget avgörande skilde kvinnan från mannen. Hennes könsorgan var likt man-nens, men vänt inåt: kvinnans vagina mot-svarade mannens penis.

På 1700-talet ersattes, enligt Laqueur, en-könsmodellen med en tvåkönsmodell i vilken könens olikhet betonades. Kvinnan framstod nu som helt annorlunda jämfört med man-nen. Även synen på hennes sexualitet föränd-rades. Enligt den äldre uppfattningen hade både kvinnor och män säd som blandades vid samlag, och kvinnans orgasm var en förut-sättning för att hon skulle kunna bli gravid. Denna uppfattning tillbakavisades på 1700-och 1800-talen men samtidigt förpassades kvinnans orgasm mer eller mindre ur littera-turen. Fram trädde i stället en bild av kvin-nan som asexuell, eller med en svag sexuell drift.

Karin Johannisson (1994) kopplar sam-man avsexualiseringen av kvinnan med ro-mantikens borgerliga kvinnoideal och viljan att knyta kvinnans sensibilitet till moderska-pet. Den asexuella kvinnan blev under perio-den perio-den normala kvinnan. Samtidigt delades kvinnan i två. Vid sidan av den asexuella, rena kvinnan fanns föreställningar om den liderliga kvinnan: fresterskan, nymfomanen -ofta prostituerad och ur underklassen. (Johannisson 1994: 58ff).3 Johannisson

stöd-jer sig bland annat på den engelska läkaren William Acton som 1857 hävdade:

Jag skulle vilja säga att majoriteten av kvin-norna (lyckligtvis för dem) upplever inga sexuella känslor av något slag. Det som bland män är vanligt, gäller för kvinnor bara undan-tagsvis (citerat ur Marcus 1977).4

Visserligen fanns undantag, till exempel sinnessjuka nymfomaner, skrev Acton, men det rådde ändå ingen tvekan om att den sexu-ella känslan var slumrande hos majoriteten kvinnor, och, då den eggades, mycket svag jämfört med mäns.

Denna asexuella, eller svagt sexuella, kvinna ersattes i början av 1900-talet i den medicinska litteraturen av en ny. Kvinnan framställdes nu allt oftare som en sexuell var-else, med begär och förmåga till njutning. Kvinnans sexualitet sågs inte alltid som lik mannens, men styrkan i hennes drift kom inte mannens efter. Den normala kvinnan hade sexuella känslor och fick orgasm.

Tidens sexologer visade stort intresse för kvinnans sexualitet. En av de mest kända var den engelska läkaren Havelock Ellis (1859-1939), vars omfattande verk Studies in the Psychology of Sex publicerades i sju band mel-lan 1897 och 1928. Enligt Ellis hade kvinnan en lika stark drift som mannen, men en annor-lunda sådan. Kvinnans sexualitet var enligt El-lis slumrande och i behov av att mannen väckte den. I det normala samlaget var kvin-nan den passiva parten medan mannen skulle vara aktiv och med fast hand leda henne mot tillfredsställelsen, som en lärare leder sin elev (Bergenheim 1992; 1994: 66, Robinson 1977). Ellis budskap fick stor spridning och många av hans idéer gick igen i boken Det fulländade äktenskapet (1926, i svensk över-sättning 1931) av den holländska läkaren Theodor van de Veide (1873-1937). Det full-ändade äktenskapet är en av 1900-talets allra största succéer i sexhandboksgenren; stän-digt översatt, omtryckt och åberopad. Titeln

(10)

var väl vald. Den antyder precis vad som var van de Veides budskap: att sexualitetens plats är inom äktenskapet, att den normala sexu-aliteten är heterosexuell, och att ett gott sexualliv är avgörande för den äktenskapliga lyckan. Det fanns, enligt van de Veide, ett slags sexuellt samliv som var bättre och rikti-gare än andra. I diagram visade han det nor-mala samlagets faser: förspel, kärlekslek, könsförening och efterspel. "Sträckläge", "böjläge" och "framåtriktat sidoläge" var några av de samlagsställningar han beskrev som lämpade för akten. Och det som var må-let för akten, upprepade van de Veide med ef-tertryck, var den samtidiga orgasmen. Precis som Ellis betonade van de Veide kvinnans sexuella lust och förmåga till orgasm, men till skillnad från Ellis var han positiv till att kvin-nan var aktiv under samlaget.5

Att kvinnor har sexuell lust och förmåga till orgasm blev alltmer etablerat i den medi-cinska litteraturen under mellankrigstiden. Därmed kom även kvinnors frigiditet i fokus. Tidens sexologer var överens om att frigiditet var ett allvarligt och utbrett problem, men uppgifterna om omfattningen var minst sagt skiftande. Freudlärjungen Wilhelm Stekel (1868-1940) skrev i Die Gescblechtskälte der Frau (1920) att 40-50 procent av alla kvinnor var frigida. Andra hävdade att det var 20 pro-cent, och en del sexologer menade att den rik-tiga siffran var 80-90 procent (se Hoel 1933, van de Veide 1932: 36). Att uppgifterna gick så pass mycket isär beror bland annat på att frigiditet definierades på olika sätt: som brist på sexuell lust, oförmåga att få orgasm, eller oförmåga att få orgasm under samlag.

Till RFSU skrev en kvinna 1937: Vore mycket tacksam för ett råd. Jag är 2 7 år och har varit gift i 3 år, under denna tid har jag inte haft någon glädje av vårat könsumgänge

mer än en gång. Det har aldrig hänt mig att få känna någon njutning eller tillfredsställelse mer än denna gång. N u undrar jag o m det inte kan finnas hjälp för mig. Jag är skild nu. Det k o m till stor del an på min motvilja för samla-get. Nu har jag emellertid blivit bekant med en annan man. Jag vet att han är den enda jag kan fästa mig för, men det är likadant med ho-nom. Jag kan inte känna någon njutning vid samlaget. Ändå har jag inte det minsta mot-vilja för ett samlag med honom. Tvärtom, jag längtar efter honom och tycker det är roligt när han omfamnar mig. Jag har inte velat säga hur kall jag är, utan har låtsat en värme som jag aldrig känt.[...] Ibland under sömnen har jag haft vällustkänslor, så jag vet hur det känns. Finns det någon hjälp för mig så var snäll och förklara för mig hur jag skall bära mig åt.[... ] Mycket tacksam för svar. 6

RFSU svarade kvinnan att hon inte skulle vara

orolig, att könskyla drabbar cirka 60 procent av alla kvinnor och att den i regel beror på hämningar vilka orsakats av en sexualfientlig uppfostran. Förbundet påtalade vikten av att hon talade med sin fästman om problemet, skickade artiklar för dem båda att läsa (oklart vilka), och avslutade uppmuntrande: "Låt höra av Er hur det går".

Ett annat brev från samma år lyder:

Undertecknad vore mycket tacksam för svar varpå uteblivande av känslor under samlaget beror. Jag är 19 år och barnsköterska till yr-ket, har väl utvecklad kropp, är något fyllig och i övrigt frisk. Allt är som det skall vara i övrigt men den så kallade höjdpunkten i sam-laget, då känslorna infinna sig, har jag endast några gånger uppnått trots många olika meto-der. N u undrar jag o m det finns något medel att avhjälpa detta fel med eller om läkarvård är nödvändig. Ar de s.k. krafttabletterna bra därvid eller finns något annat verksamt medel? Kan jag få barn fast jag ej får den känsla som bägge parter skall ha under samla-get? Svar utan avsändare emotses med tack-samhet.7

(11)

Denna unga kvinna uppmanades komma till byrån för personlig rådgivning, då hon bodde i Stockholm. Brevskriverskans fråga om en kvinna kan bli gravid även om hon inte får orgasm förekommer även i andra brev.

Flera hundra kvinnor skrev varje år till förbundet med frågor om frigiditet, och ett växande antal uppsökte byrån. Vid sidan av den personliga rådgivningen gav förbundet ut en sextonsidig broschyr 1945, Några fakta och råd om könskyla. Broschyren vände sig till gifta och par som älskade varandra och levde i en varaktig förbindelse, vilken sades vara en förutsättning för "gemensam kärlekslycka"(RFSU 1945: 3).

RFSU hävdade, här liksom i sin rådgivning, att könskyla främst hade psykologiska orsa-ker. Ångest hindrade kvinnan att ge sig hän, ge upp självkontrollen och "smälta samman med mannen"(RFSU 1945: 4). Kvinnans ångest an-togs i sin tur kunna bero på en rad olika fakto-rer: rädsla för oönskad graviditet, manlig non-chalans eller oförmåga i sexualakten, tidigare traumatiska upplevelser, eller att hon hade en skamfylld syn på sexualitet. Sexualfientlighet ansågs vara en betydande orsak till frigiditet.

RFSU hävdade att flickor i högre grad än poj-kar fostrades till att se på sexuallivet som nå-got smutsigt och skamligt, och att det i sin tur gick tillbaka på kristendomen.

Enligt förbundet fanns många missförstånd kring könskylan: att den skulle bero på något anatomiskt eller medicinskt fel på könsorga-nen, hormonbrist, att kvinnan onanerat eller haft många och tidiga sexuella förbindelser.

En självklar utgångspunkt i RFSU var alltså att kvinnan har en sexuell drift, och att hon kan få orgasm. Däremot gick man inte in på detaljer om själva orgasmen. Ibland påta-lade förbundet att kvinnan lättare fick or-gasm om clitoris stimulerades. Freuds idé om den vaginala orgasmen, det vill säga att den

unga kvinnans lust flyttades över från clitoris till vagina, förekom, men mycket sällan.8

I synen på kvinnors frigiditet befann sig RFSU i sexologins mittfåra. Brist på preven-tivmedel, relationsproblem eller hämningar var de vanliga förklaringarna i litteraturen. Men det fanns också de som förde fram en annan och mer politisk förklaring: att kvin-nors könskyla berodde på kvinkvin-nors under-ordning i samhället. I RFSU var detta makt-perspektiv på frigiditeten frånvarande, medan det togs upp i Populär tidskrift för sexuell upplysning. Tydligast artikulerades det av en kvinna, den norska läkaren och psykoanalytikern Nic Hoel. Hon skrev:

Jag antar - ett antagande, som säkert kommer att stöta på motstånd på många håll - att en förändring av kvinnans ställning i samhället, som gör en normal sexualutveckling möjlig först helt kan genomföras i ett socialistiskt samhälle (Hoel 1933).

Kvinnans sociala och ekonomiska situation, hennes beroende av mannen och äktenska-pet, nedvärderingen av henne och hennes prestationer, och dubbelmoralen enligt vilken kvinnan skulle leva kyskt före äktenskapet medan samma krav inte ställdes på mannen -alla dessa faktorer hade betydelse för att kvinnor blev frigida, menade Hoel. Hon ut-vecklade också resonemanget kring andra or-saker till frigiditet: en hämmande uppfostran, dålig relation till mannen, rädsla för oönskad graviditet etc. Hon lade också stor vikt vid det sexuella samspelet. 1 linje med sexologins auktoriteter hävdade Hoel att avvikelser från det "normala samlaget", till exempel om för-spel uteblev, orsakade frigiditet (grafiska kur-vor över goda och dåliga samlag fanns kopie-rade i texten). Men Hoels poäng var ändå tyd-lig: "kvinnans sexuella frigörelse", som hon skrev, lät sig knappast helt genomföras under

(12)

nuvarande samhällsförhållanden (Hoel 1933).9

Liknande tankar förde även Gunnar Inghe fram i tidskriften:

M e d många brister, som det borgerliga äkten-skapet har, kvinnans ekonomiska beroende, förtrycket, ofriheten och den därav följande ledan, monotonin och hänsynslösheten kan frigiditeten mycket väl sammanhänga med äk-tenskapet (Inghe 1936).

Denna politiska analys av frigiditetsproblemet framfördes inte av RFSU. I förbundet sågs frigiditeten främst som ett psykologiskt pro-blem och ett relationspropro-blem. Därmed inte sagt att man inte ansåg kvinnor vara under-ordnade som grupp. I sin brevskola hävdade förbundet att det nuvarande samhället var "patriarkaliskt" och ett "manssamhälle".10

Däremot kopplades inte kvinnors frigiditet till deras underordnade ställning.

Var då kvinnors frigiditet ett massproblem,

s å s o m p å s t o d s i RFSU o c h i l i t t e r a t u r e n ? RFSU

fick många brev från kvinnor som beskrev sig som frigida, men också från kvinnor som led av sina "starka behov", kvinnor som ona-nerade, och kvinnor som beskrev sin sexuella lust som sund och självklar när de bad om råd om preventivmedel. Att majoriteten kvinnor skulle vara frigida i betydelsen att de saknade sexuella lustkänslor, finns inget belägg för i

RFSU:S egen brevsamling.

Mannens könssvaghet

"Spermatorré", eller sädesflytningar, var en-ligt 1800-talets och det tidiga 1900-talets medicin en sjukdom som män kunde få av för många sädesuttömningar." Avhållsamhet före äktenskapet, och återhållsamhet inom det, var tidens ideal och enligt vetenskapen den normala och hälsosamma vägen. En viss avsexualisering av mannen skedde alltså pa-rallellt med avsexualiseringen av kvinnan,

även om den inte gick lika långt. Att mannen har en sexualdrift ifrågasattes aldrig, men en-ligt tidens auktoriteter var det viktigt att den hölls tillbaka. En man som onanerade eller hade ett utsvävande och intensivt sexualliv kunde bli sjuk. Spermatorré var en åkomma, impotens eller könssvaghet en annan.

Läkaren Henrik Berg (1858-1936), för ef-tervärlden mest känd som mannen som liv-fullt beskrev onanins fasansfulla konsekven-ser i en mycket spridd läkarbok, hävdade i Sexuell impotens (1914) att onani, "tidiga sexuella excesser" och "överdrifter eller onaturligheter" inom äktenskapen banade väg för könssvaghet hos mannen (Berg 1914: 16, 19, 75). Var skadan redan skedd rekom-menderade Berg avhållsamhet, diet, kalla bad eller att galvanisk ström skickades genom pe-nis (Berg 1914: 152).12

Wilhelm Stekel hävdade i standardverket Die Impotenz des Mannes (1923) att impo-tens var ett vanligt och ett växande problem. Han trodde också att ju mer bildad och kulti-verad en man var, desto större var risken att han skulle drabbas. Även andra samtida, till exempel den engelska sexualupplysaren Ma-rie Stopes, trodde att impotens var något av en överklassåkomma (Hall 1991: 78, 118).

Detta var inte RFSU:S uppfattning. De

många brev förbundet fick i ärendet från män ur arbetarklassen visade att problemet var betydligt mer utbrett.

En man skrev 1937 rörande och kort: "Jag är 51 år finns det bot?". Det var det hela. RFSU gissade att mannen hade

potens-problem och bad honom inkomma med lite fler uppgifter.13 Ett annat och utförligare

brev från samma år lyder:

Giv mig ett råd mot min svårartade plåga. När jag ska utöva samlag med min fästmö, spruta säden ut efter endast några sekunders samlag och oftast hinner jag inte börja. Ibland

(13)

kan det bli ejakulation o m jag bara tjusar med henne. O m det ska bli njutning för henne måste jag börja med detsamma jag får stånd igen, då kan det vara litet längre. Men som jag hört, är det skadligt att hålla på flera gånger efter varann. Är det det? Vi tycker om varann, men det är något så marigt emellan oss, för den här sakens skull. Det kan gå månader, som vi inte försöker med samlag. M e n istället går det för mig när vi tjusar. Jag är nervös och varit det ett par år. [...] Jag är 2 8 år och textil-arbetare. Jag är mycket tacksam om byrån kan ge mig ett råd.1 4

Denna man uppmanades att uppsöka RFSU som vid tillfället hade en föreläsningsturné. I övrigt sökte förbundet att i sina svar vara lugnande och uppmuntrande. Männens "könsmekanism" sades vara invecklad och lättstörd. Förbundet skickade upplysnings-material och uppmanade de bekymrade män-nen att tala med sin hustru eller sin fästmö om saken.

I broschyren Könssvaghet (1946) hävdade

RFSU att impotens drabbade över hälften av

"äktenskapen". Impotens eller könssvaghet definierade förbundet som erektions-störningar, tidig sädesavgång och/eller att mannen fick orgasm utan att känna lust. Mannens problem sades ha många likheter med kvinnans. Mäns könssvaghet påstods, liksom kvinnors frigiditet, ha psykologiska orsaker. En sexualfientlig uppfostran eller brister i relationen till kvinnan sades orsaka hämningar, nervositet och stress inför sam-lag. Rädsla för oönskad graviditet spelade också in, eller om paret praktiserade avbrutet samlag. Till skillnad från frigiditet, vilken nästan uteslutande definierades som en psy-kisk åkomma, sades impotens i enstaka fall ha en medicinsk grund - sjukdomar, hormon-brist - eller bero på hög ålder (RFSU 1946, Nielsen 1944, RFSU 1939, brev 8).

När det gällde impotens fanns enligt RFSU

ett utbrett missförstånd. Många män trodde att de var impotenta utan att vara det, därför att de hade felaktiga eller orealistiska före-ställningar om hur länge ett samlag vanligtvis pågick. En man skrev och beklagade att han inte förmådde hålla igång mer än tio minuter, och fick då det lugnande beskedet att han troligen låg över genomsnittet.15 Men RFSU

hävdade i andra sammanhang att om man-nen fick för tidig utlösning så kunde det leda till att kvinnan inte hann bli tillfredsställd. En orsak till kvinnors könskyla sades vara just mäns könssvaghet. Och kvinnor och män be-skrevs dessutom som olika av naturen: kvin-nan var långsam i den sexuella reaktionen, medan mannen var lättänd och snabb. Var gick egentligen gränsen mellan "för tidig" ut-lösning och "snabb"? RFSU försökte förena

svårförenliga ståndpunkter. Ett nytt ideal

Var kvinnors frigiditet ett påfund av tidens sexologer? Eller var den ett reellt problem? Och hur ska vi tolka männens impotens? 1 The Spinster and Her Eneinies driver Sheila Jeffreys tesen att den kvinnliga frigiditeten "uppfanns" under 1920-talet, av män, ge-nom sexologin och i syfte att kontrollera kvinnorna. I takt med att kvinnors självstän-dighet och emancipation ökade, definierades den kvinna som inte kände lust till eller njöt av samlag med män som "frigid" och onor-mal (Jeffreys 1985).16

Om frigiditet definierades som oförmåga till orgasm under samlag är det kanske inte märkligt att antalet frigida kvinnor uppfatta-des som stort. I den meningen kan frigidite-ten sägas ha varit en konstruktion, en pato-logisering av kvinnors sexualitet i syfte att styra in den mot vad en del av tidens sexo-loger uppfattade som det normala samlivet: heterosexuella samlag med båda parters

(14)

or-gasm, helst samtidig. Men Jeffreys tolkning är förenklad, menar jag. De hundratals kvin-nor som varje år bad RFSU om hjälp mot sin frigiditet kan inte avfärdas med hänvisning till att de endast skulle traska i sexologins ledband. Inga kvinnor efterlyser samtidiga orgasmer i de brev till RFSU som jag

stude-rat.17 Däremot beskriver de att de saknar

sexuella känslor, att de aldrig eller sällan får orgasm, och att de lider. Kvinnor hävdade alltså själva att de var frigida, och de var rela-tivt många. Och att kvinnor skrev till RFSU i

denna fråga beror på att de själva upplevde att det var ett problem för dem. Men den kvinnliga frigiditeten hade också lyfts fram och definierats som problem i den framväx-ande sexologin, problem som man kunde söka hjälp för. Här fanns alltså en ömsesidig bekräftelse av "problemet", snarare än en uppifrån dirigerad inordning av kvinnan.

Jeffreys har kritiserats av bland andra Lesley Hall, som i Hidden Anxieties hävdar att sexhandböckerna inte kan ses som ett slags hjärntvätt av en patriarkal makt. För-fattarna tog ofta stora personliga risker, till exempel för åtal, skriver Hall. Dessutom vän-der hon sig mot Jeffreys syn på mannen som liderlig, hämningslös och egoistisk. Hall har studerat brev från män till sexualupplysaren Marie Stopes och i stället funnit den manliga oron som det mest framträdande draget; oron över att inte vara normal, att inte räcka till för sin partner. Hall hävdar att mäns po-tensproblem ofta nonchalerades av de man-liga läkarna, och att problem som manlig infertilitet ignorerades helt (Hall 1991).

Mäns oro är framträdande också i

RFSU-materialet. När män vände sig till RFSU var det

nästan genomgående för att de hade potens-problem. Och de män som sökte hjälp för sin impotens var betydligt fler än de kvinnor som sökte hjälp för frigiditet. 1938 hade

rådfrågningsbyrån 800 besökare, och av dessa sökte 41 för frigiditet och 76 för impotens

(RFSU 1938: 36). 1947 noterades 390 fall av

frigiditet, och 891 av impotens.18 Till detta

kommer flera hundra brevfrågor per år. Det exakta antalet är svårt att uppskatta, men sammantaget var det fler impotenta män än frigida kvinnor som sökte hjälp hos RFSU.

Hall har rätt i att om män i egenskap av sitt kön hade all makt så borde läkarveten-skapen skyndat dem till mötes, vilket alltså inte var fallet. Däremot gjorde den så kallade marknaden det. RFSU varnade ständigt för

"kärlekspraliner", "krafttabletter", "sol-bälten" och andra "potensstärkande" medel som såldes via annonser i pressen.19 Varför

inte läkarna tog sig an männen i högre grad är svårare att förklara. De många oförmögna männen borde upplevts som minst lika alar-merande som de kalla kvinnorna.

Hall hävdar att ett nytt monogamt ideal utvecklades under 1920-talet, där erotiken införlivades i äktenskapet istället för att vara något man (och då främst mannen) sökte ut-anför det (Hall 1991: 39). Mycket talar för att hon har rätt. I sexhandböckerna stod näs-tan alltid äktenskapet i fokus. Det var det gifta paret som skulle invigas i kärlekens konst, få kunskap om erogena zoner och samlagets korrekta genomförande. Det sexu-ella samlivet utmålades som en lek där man-nen och kvinnan lockade och retade varan-dra mot en stegrad lust och en samtidig or-gasm. Idealet var ömsesidighet och njutning. Gemenskap mellan parterna sades vara en förutsättning för njutning, och ett rikt sexu-alliv en förutsättning för att ett äktenskap skulle bli lyckligt och harmoniskt.

Jag håller med Hall om att man inte kan se den sexologiska litteraturen som endast ett medel att underkasta kvinnor mäns makt och njutningslystnad. Sexologin och

(15)

sexhand-böckerna bidrog till att etablera normer för den sexuella samvaron som gällde både kvin-nor och män. Det var det gifta paret som stod i fokus. Därmed var den, per definition, hete-rosexuell. Den moderna sexualiteten var också bejakande. Den sexuella njutningen gavs ett värde i sig, blev rentav ett krav. Sam-tidig orgasm! Här fanns också ett inslag av jämställdhet. Både mannen och kvinnan hade rätt att njuta, rätt till orgasm. Det ömsesidiga betonades, vilket inte behövde betyda att man såg kvinnor och män som lika. Snarare kunde könens olikhet lyftas fram som attrak-tionens källa. Men förmågan och rätten till njutning var gemensam. Ett rationellt drag var också framträdande. Sexuallivet skulle planeras med preventivmedel och anpassas efter handböckernas kurvor och tabeller.

RFSU var delaktigt i etablerandet av denna nya syn på sexualiteten. Att den sexuella njutningen hade ett värde i sig var en ut-gångspunkt. Dessutom påtalade förbundet vikten av gemenskap och ömsesidighet; att båda parter hade förtroende i en relation och sökte anpassa sig efter varandra. Men för-bundet trampade inte bara i van de Veides och andra sexhandbokförfattares spår. Sam-lag med samtidig orgasm framhölls visserli-gen som "det mest tillfredsställande förlop-pet" i förbundets brevskola (utifrån den eng-elska sexologen R. L. Dickinsons kurvor, inte van de Veides), men rådfrågande bemöttes inte med schematiska framställningar av samlag eller normen att nå klimax samtidigt

(RFSU 1939 brev 2: 15).20 Vissa tekniska råd

gavs, men det var knappast en samlagsskola förbundet drev. Snarare betonades vikten av öppenhet, att parterna talade med varandra. Man kunde ibland också tona ned sexualli-vets betydelse, medvetna om det krav som låg i de nya, frigörande idéerna. I Sexualfrågan skrev Nils Nielsen att det fanns flera värden i

ett förhållande och att många människor kanske värderade den "sexuella anpass-ningen" för högt. Men frågan är om hans for-mulering om att man kunde leva "jämförelse-vis lycklig även utan en hundraprocentig sexuell anpassning" inte fick motsatt effekt och gjorde människor osäkra (Nielsen 1943, nr 3; 1940, nr 3).

En tydlig skillnad mellan RFSU och förfat-tare som van de Veide och Stopes var, att det gifta paret inte stod i fokus i RFSU. Förbundet vände sig till par, gifta som ogifta, och till en-skilda. RFSU ansåg inte att föräktenskapliga sexuella förhållanden var mindre värdefulla än äktenskapliga. Sexuallivet behövde enligt förbundet inte någon äktenskaplig sanktio-nering. Däremot värdesattes långvariga, kär-leksfulla förbindelser högre än tillfälliga. Men förbundet tog aldrig avstånd från eller moraliserade över de kvinnor och män som vände sig till förbundet för råd och som hade flera sexuella förhållanden bakom sig. Det var inte ens något som kommenterades. RFSU och sexualiteten

RFSU startade 1939 en brevskola i sexualkun-skap för sina medlemmar och andra intresse-rade. De som anmält sig till kursen och som väntat sig något om njutning och relationer blev kanske besvikna. Det första kursbrevet behandlade "Fortplantningen i naturen", punkt, slut. Att inget stod om människan för-klarades med att: "Skall vi rätt kunna förstå fortplantningens roll i människolivet, måste vi därför först lära känna dess uppkomst, ut-veckling och olika former inom organism-världen i dess helhet" (RFSU 1939, brev 1: 2). Frågan är om läsaren blev mer klar över sin egen sexualitet av att dissekera en groda -den uppgift som föreslogs -den riktigt vetgirige. I andra sammanhang hävdade RFSU att sexualiteten hade ett värde vid sidan av

(16)

den reproduktiva funktionen, men förbun-dets kurs i sexualkunskap öppnades med fortplantningslära. Och det följande kurs-brevet behandlade det manliga respektive det kvinnliga "parningsorganet" - inte köns-organet. Den mänskliga sexualiteten definie-rades alltså som fortplantning, och den place-rades dessutom i ett biologiskt sammanhang, bland växter och djur. Men budskapet blev annorlunda längre fram. Efter de inledande breven togs fosterfördrivning och preventiv-medel upp, kontroversiella ämnen med en politisk dimension. Och därefter behandla-des sådant som samlag, orgasm, onani och barns sexuella utveckling.

Innehållet i kursbreven drog alltså åt olika håll. Vissa var snävt biologiska. Andra under-strök sexualitetens sociala sammanhang, medan några utgick från psykoanalysen. För-fattare stod inte angivna, men man anar olika tongivande RFSU:are bakom texterna. Brev-skolan ger alltså inte uttryck för en enhetlig syn på människans sexualitet, utan speglar de skilda perspektiv som fanns i RFSU. Och i

RFSU:S övriga verksamhet var det på samma

sätt. Det går alltså inte att tala om en syn på sexualitet eller ett sexualitetsbegrepp i RFSU.

Det kan synas märkligt att RFSU inte hade en mer enhetlig uppfattning om sexualitet, men det fanns annat som förenade: de sexu-alpolitiska kraven på upplysning, preventiv-medel och abort. Och dessa krav, som syftade till att ge människor ökade möjligheter att styra över sin sexualitet och reproduktion, stod i centrum i RFSU.

Trots de olika vetenskapliga perspektiven fanns också en samsyn på sexualiteten. Några idéer gick igen hos olika företrädare

för RFSU. En var att man såg sexualiteten som

medfödd och aktiv hos människan livet ige-nom. Människan uppfattades som en i hög grad sexuell varelse. En annan idé rörde

kvin-nan. RFSU hävdade att kvinnan har en sexu-alitet, ett behov och en förmåga, som inte stod mannen efter. Kvinnans sexualitet var kanske inte likadan som mannens (här fanns en osäkerhet), men utan tvekan hade hon både lust och förmåga till orgasm. För det tredje ansåg RFSU att sexualiteten kunde se olika ut, ta sig olika uttryck, men samlaget mellan man och kvinna var det ideala och även normala. Onanin beskrevs som sund och normal men samtidigt som en förbere-delse för eller en ersättning för samlaget. Homosexualitet sades vara en variant eller en avvikelse, det vill säga den definierades i förhållande till vad som uppfattades som den normala sexualiteten.

Förbundet var också överens om sexuali-tetens mål. I RFSU var den självklara utgångs-punkten att människor i första hand har sex för att njuta, i andra hand för att skaffa barn. Det betyder inte att man bortsåg från fort-plantningen. RFSU hade en positiv syn på

fa-milj och barn, men barnen skulle vara plane-rade och i begränsat antal. Förbundet sökte också på olika sätt hjälpa infertila par. Men sexualitetens mål var enligt förbundet ändå främst att skänka människor gemenskap, lycka och njutning. Den goda och normala sexualiteten var alltså njutningsinriktad och heterosexuell, och bäst kom den till uttryck hos par i fasta förbindelser.

Artikeln utgör en del av ett större arbete o m RFSU:S historia med beräknad publicering 2 0 0 1 . Utifrån detta forskningsprojekt har en uppsats tidigare publicerats: Lena Lennerhed ( 2 0 0 0 ) "Sterili-seringar och sexuell reform: O m Elise Ottesen-Jensen och Riksförbundet för sexuell upplysning",

G u n n a r Broberg (red.) Fem uppsatser om

steriliseringen i Sverige, Ugglan 12, Lund Studies in

(17)

NOTER

1. "Frågor med svar", Sexualfrågan 1:1940. 2. Sexualreformrörelserna i de olika länderna

kunde ha lite olika inriktning, men gemensam var kampen för sexualupplysning och preventiv-medel. I 1920-talets Tyskland var verksamheten särskilt intensiv, se Grossmann 1995.

3. Bilden av 1800-talets asexuella kvinna, hos Johannisson liksom många andra forskare, har utmanats av Arnejarrick (1997). Jarrick hävdar i avsnitt II att hilden var betydligt mer mångfa-cetterad, och att det i folkliga diskurser fanns helt andra kvinnobilder. M o t detta kan ställas att Johannisson utreder den medicinska dis-kursen. Överhuvudtaget är diskussionen om vad som kännetecknar viktorianismen omfat-tande. Att den skulle varit helt sexualförnekande har ifrågasatts av Peter Gay (1984). Jarrick ger en god belysning av denna diskussion.

4. Den första meningen i citatet kallar Jarrick ( 1 9 9 7 : 33) forskarnas "älsklingspassage", och han ifrågasätter tendensen att låta Acton repre-sentera den viktorianska tidens syn på kvinnors sexualitet. Trots att jag också fallit till föga hål-ler jag delvis med Jarrick; lösryckta citat kan användas för att bevisa i stort sett vad som helst. Däremot är jag inte enig med Jarrick då han också ifrågasätter om citatet verkligen ut-trycker att kvinnors sexualitet skulle vara sva-gare än mäns, vilket jag tycker framgår av den mening som följer i Actons text. Jarricks in-vändning om Actons representativitet har också framförts av bl.a. Peter Gay ( 1 9 8 4 : 4 6 8 ) som hävdar att Acton var läst men också ifrågasatt (själv använder Gay "älsklingspassagen" i bio-grafin Freud ( 1 9 9 0 : 535). Detta tillbakavisas i sin tur av Lesley Hall ( 1 9 9 1 : 16) som även häv-dar att Actons så ofta citerade skrift The

Functions and Disorders of the Reproductive Organs inte främst handlar om kvinnor utan

o m män (dock ej citatet ovan), vilket missför-stå tts.

5. van de Veide 1932. Se även Laskar 1 9 9 7 och Porter och Hall 1995. Idén om samlagets olika "faser" har upprepats av många under 1900-ta-let, och "bekräftades" efter experiment med laboratoriesex av William Masters och Virginia Johnson på 1960- och 1970-talen.

6. Brev 1 9 3 7 E2:5. Många män skrev om sin fästmös eller hustrus frigiditet, men majoriteten uppskattar jag var kvinnor. Ett mindre antal kvinnor skrev om sina mäns potensproblem. 7. Brev 1 9 3 7 E2:5.

8. Se t.ex. Anne Tarnays brevsvar i Sexualfrågan 3 : 1 9 3 9 . 1 brevsvaren har jag dock inte funnit att man påtalade vaginalorgasmen. Freud skrev om orgasmen i bl.a. "Pubertetens omvandlingar" i

Tre avhandlingar om sexualteori (1998: 126ff).

O m Freuds syn på kvinnlig sexualitet, se Gay 1990: 534ff.

9. Enligt Hoel (1933) var kvinnan inte mindre sexuell än mannen, och hon var heller inte "långsammare" av naturen - att hon behövde längre tid för att uppnå orgasm hade snarare so-ciala orsaker. Hoel ansåg att det var viktigt att kvinnan var aktiv under samlaget. Även andra kvinnliga sexreformatörer kopplade frigiditeten till kvinnans underordning, bl.a. Helene Stöcker och Sofie Lazarsfeld, se Grossmann 1984: 204. 10. RFSU:S brevskola Sexualkunskap 1939, brev 2 och 7. 11. Se t.ex. Porter och Hall 1995. Enligt Hall ( 1 9 9 1 : 128) ansåg Acton att om män hade för många sädesuttömningar kunde de drabbas av sperma-torré. Nymalthusianen George Drysdale häv-dade å sin sida att avhållsamheten var orsak till spermatorrén, se Drysdale 1880: 96ff. Sjukdo-men försvann ur litteraturen på 1920-talet. 12. Berg behandlade manlig könssvaghet på 1 7 0

si-dor, kvinnors på 10. Enligt Berg hade kvinnor i allmänhet en mycket svagare könsdrift än män, s. 171. Trots det berodde även kvinnors problem på onani och "excesser". Om Berg, se Ekenstam 1993 och Palmblad 1990.

(18)

14. Brev E2:3.

15. Brev och svar E2:10.

16. Jeffreys 1 9 8 5 , se särskilt kapitel 9, " T h e Inven-tion of the Frigid Woman". Ett liknande resone-mang finns i Levin 1986: 172ff. Jeffreys visar hur betydelsen av ordet "spinster" försköts, från "ogift kvinna" till "kvinna som inte har sex". 17. I broschyren om könskyla 1 9 4 5 påstås dock

att kvinnor klagar över avsaknad av det, s. 4. 18. Ångest eller lycka, RFSU 1933-1948 1948: 15,

av 17 0 0 0 besök. Av RFSU 25 år 1958: 43f, fram-går att antalet frigiditetsfall sjönk till 175 år 1952, och 171 år 1957, och att impotensfallen sjönk till 5 7 2 år 1952 men ökade till 6 0 0 år 1957. 19. På 1930-talet skickade dock RFSU

hormon-preparatet "Yohimbin" till impotenta män, så alla medel bedömdes tydligen inte vara verk-ningslösa.

2 0 . RFSU producerade inga böcker i "konsten att älska", men distribuerade M a x Hodanns bok

Kärleken och könslivet 1935, original 1932, och

gav 1942 ut Hannah och Abraham Stones A

mar-riage manual från 1937, under titeln Hos läkaren,

båda böcker om anatomi, preventivmedel etc. men som också behandlade samlagsteknik.

KÄLLOR OCH LITTERATUR OTRYCKTA

Riksförbundets för sexuell upplysning arkiv, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

TRYCKTA

BERG, HENRIK (1914) Sexuell impotens. Könssvaghet

hos män och kvinnor, Stockholm.

BERGENHEIM, ÅSA (1992) "Sexualitetens manliga an-sikte", Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 4.

- (1994) Barnet, libido och samhället. Om den

svenska diskursen kring barns sexualitet 1930-1960, Höglund.

DRYSDA1.E, GEORGE (1880) Samhällslärans grunddrag

eller Fysisk, Sexuel och Naturlig religion, Stockholm.

EKENSTAM, CLAES (1993) Kroppens idéhistoria, Gidlund.

ELLIS, HAVELOCK ( 1 8 9 7 - 1 9 2 8 ) Studies in the

Psychology of Sex, The University Press och

Philadelphia.

FREUD, SIGMUND ( 1 9 9 8 , orig. 1905) Tre avhandlingar

om sexualteori, Samlade skrifter band V, Natur och

Kultur.

GAY, PETER ( 1 9 8 4 ) T h e Bourgeois Experience.Victoria

to Freud, Oxford University Press.

GROSSMANN, ATINA (1984) " T h e New W o m a n " , Ann Snitow, Christine Stansell & Sharon Thompson (red.) Desire. The Politics of Sexuality, Virago - (1995) Reforming Sex. The German Movement

for Birth Control & Abortion Reform, 1920-1950,

Oxford University Press.

HALL, LESLEY (1991) Hidden Anxieties: Male

Sexuality, 1900-1950, Polity.

HOEL, NIC (1933) "Könskyla (frigiditet) hos kvinnan",

Populär tidskrift för sexuell upplysning nr 3, RFSU.

INGHE, GUNNAR (1936) " D e stora sexuella folksjukdomarna", Populär tidskrift för sexuell

upplysning nr 6, RFSU.

JARRICK, ARNE (1997) Kärlekens makt och tårar. En

evig historia, Norstedt.

JEFFREYS, SHEILA ( 1 9 8 5 )The Spinster and Her

Enemies. Feminism and Sexuality 1880-1930,

Pandora.

JOHANNISSON, KARIN (1994) Den mörka kontinenten.

Kvinnan, medicinen och fin-de-siécle, Norstedt.

LAQUEUR, THOMAS ( 1 9 9 4 / 1 9 9 0 ) Om könens

uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig,

Brutus Östlings bokförlag Symposion.

LASKAR, PIA ( 1 9 9 7 ) "Sexualfrågan som verktyg i könsdebatten", Åsa Bergenheim & Lena Lennerhed (red.) Seklernas sex: bidrag till

sexualitetens historia, Carlsson.

LEVIN, HJORDIS (1986) Testiklarnas herravälde:

sexualmoralens historia. Akademilitteratur.

MARCUS, STEVEN ( 1 9 7 7 / 1 9 7 4 ) The Other Victorians.

A study of sexuality and pornography in mid-nineteenth century England, Basic books.

(19)

NIELSEN, NIELS ( 1 9 4 0 ) "Kärlek och ä k t e n s k a p " ,

Sexualfrågan nr 3, RFSU.

- ( 1 9 4 3 ) " F r å g o r och svar", Sexualfrågan nr 3 , RFSU. - ( 1 9 4 4 ) " F ö r tidig sädesavgång", Sexualfrågan nr 2 , RFSU.

PALMBLAD, EVA ( 1 9 9 0 ) Medicinen som samhällslära, Daidalos.

Populär tidskrift för sexuell upplysning (1932-1936), Folkhygien.

PORTER, ROY & HALL, LESLEY ( 1 9 9 5 ) The Facts of Life.

The Creation of Sexual Knowledge in Britain, 1650-1950, Yale University Press.

ROBINSON, PAUL ( 1 9 9 7 ) The Modernization of Sex:

Havelock Ellis, Alfred Kinsey, William Masters and Virginia Johnson, N e w York.

RFSU ( 1 9 3 8 ) I kamp mot okunnighet och fördomar. RFSU 5 år

- ( 1 9 3 9 ) Brevskola i sexualkunskap, okat. Kungl. Biblioteket.

- ( 1 9 3 9 - 1 9 4 9 ) Sexualfrågan.

- ( 1 9 4 5 ) Några fakta och råd om könskyla. - ( 1 9 4 6 ) Könssvaghet. Några fakta och råd. - ( 1 9 4 8 ) Ångest eller lycka, RFSU 1933-1948. - ( 1 9 5 8 ) RFSU 25 år.

SNITOW, ANN, STANSEI.L, CHRISTINE & THOMPSON, SHARON (red.) ( 1 9 8 4 ) Desire. The Politics of

Sexuality, Virago.

STEKEL, WILHELM ( 1 9 2 0 ) Störungen des Trieb- und

Affektlebens. Del 3. Die Geschlechtskälte der Frau: (eine Psychopathologie des weiblichen Liebesleben),

Berlin: Urban & Schwarzenberg; L.eipzig: Vig der psychotherapeutischen Praxis.

- ( 1 9 2 3 ) Störungen des Trieb- und Affektlebens. Del

4: Die lmpotenz des Mannes: (Die psychischen Störungen der männlichen Sexualfunktion), Berlin:

Urban & Schwarzenberg; Leipzig: Vig der psychotherapeutischen Praxis.

VAN DE VELDE, THEODOR ( 1 9 3 1 ) Det fulländade

äktenskapet, Frans Aldor.

SUMMARY

RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning ("The Swedish Association for Sex Educa-tion") was founded in 1933 by the journalist and syndicalist Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) and a group of left-wing doctors. Sexual reform was its mission. The organisa-tion wanted informaorganisa-tion, contraceptives and abortion to be accessible, the introduction of sexual education in schools and a decrimina-lization of homosexual acts.

In this artide, RFSU'S views on sexuality and

gender in the 1930's and 1940's, are discussed. I focus on what at the time was seen as major dysfunctions in sexual life, women's frigidity and men's impotence. RFSU was of the opinion

that women were oppressed in society, but gave no political explanation to frigidity. Frigidity was seen as a psychological and relational problem, caused by ignorance, sexual inhibitions, fear of unwanted pregnan-cies or male negligence.

The artide also focuses upon the concept of sexuality. Within RFSU, different perspectives on sexuality were put forward -biological, psychological, social - that is, there was not one exclusive concept or defini-tion of sexuality. But some ideas were shared: that sexuality was a distinctive force throughout life, that it was primarily directed towards pleasure and only secondly towards reproduction, that women's sexuality was as powerful as men's (but possibly different), and that heterosexual intercourse was the ideal and normal sexual act even though expressions of sexuality could vary.

LENA LENNERHED Idéhistoria Södertörns högskola Box 4101 141 04 Huddinge lena.lennerhed@sh.se

(20)

B i d r a r k v i n n o r o c h m ä n p å lika villkor till frivilligarbetet? H a r d e tillgång till lika g o d a eller lika d å l i g a resurser, o a v s e t t o m d e a r b e t a r i o r g a n i s a t i o n e r m e d j ä m n k ö n s f ö r d e l n i n g eller i o r g a n i s a t i o n e r d ä r e n a k ö n e t d o m i n e r a r ?

O c h p å vilka sätt deltar f r i v i l l i g o r g a n i s a t i o n e r n a i det s t ä n d i g a s k a p a n d e t o c h f ö r h a n d l a n d e t o m socialt k ö n s o m p å g å r i s a m h ä l l e t ? B e v a r a r d e g a m l a strukturer, eller e r b j u d e r d e n y a m ö j l i g h e t e r ?

FRIVILLIGARBETETS KÖN

Om kvinnor, män och frivilligt arbete

En kunskapsöversikt av

Agneta Stark &

Robert Hamrén,

forskare vid Tema

Genus i Linköping

Med Àjour - en serie kunskapsöversikter vill Svenska Kommunförbundets FoU-råd göra forskningsresultat kända i den kommunala verksamheten.

Beställningar: Importancia AB,

tel 020-31 32 30, fax 020-31 32 40. Best.nr. 7099-928-7. Pris/st 100 kr, moms, frakt och exp.avg tillkommer. Läs gärna på: www.svekom.se/skorg/fou

SVENSKA

KOMMUNFÖRBUNDET

(21)

"Det är bara att säga nej"

Feministiska perspektiv på avvisande av sexuella

förslag

U n g a kvinnor får lära sig att s ä g a "nej" till sex när d e inte vill. M e n detta bryter mot kulturellt a c c e p t e r a d e normer för avvisanden. Det är inte kvinnornas kommunikationsförmåga s o m bör ifrågasättas utan snarare m ä n n e n s anspråk p å att inte förstå ett avvisande. CELIA KITZINGER OCH HANNAH FRITH

Gemensamt för många utbildningsprogram och kampanjer som går ut på att förebygga våldtäkter där kvinnan känner mannen1,

el-ler som vill lära unga kvinnor sociala färdig-heter och sätta gränser är att man lär ut "förmåga att avvisa". Det underliggande antagandet är att unga kvinnor finner det svårt att avvisa sexuella förslag. Ett vanligt mål är att kvinnor ska lära sig att "bara säga nej", klart, direkt och utan att be om ursäkt för det. Sådana program söker "ge kvinnor förmåga att undvika att bli offer genom att lära sig att säga 'nej' på ett verkningsfullt sätt" (Kidder et al. 1983: 159).

Syftet med denna artikel är att visa värdet av Conversation Analysis (CA)2 (Psathas

1995, Hutchby och Wooffitt 1998) för femi-nistisk teori och praktik när det gäller träning i att avvisa sex och i förebyggande av våld-täkter. Vi går igenom den CA-litteratur som finns om hur människor säger nej i vanliga vardagsinteraktioner. Vi reflekterar också över vad vi vet om hur sådana avvisanden görs, både i förhållande till vad unga kvinnor redan känner till om att "säga nej" och i för-hållande till undervisningsmaterial i hur man avvisar.

(22)

data, kan vi för det första instämma i upp-fattningen att unga kvinnor verkligen tycker att det är svårt att "bara säga nej" till sexu-ella förslag, och vi redogör för några av de förklaringar som brukar ges till varför det är så.

För det andra använder vi CA för att ge en alternativ förklaring till denna svårighet. Vi visar att CA:s empiriska forskningsresultat ger vid handen att avvisanden är komplexa och subtilt organiserade samtalsmässiga inte-raktioner som det inte är rättvisande att sam-manfatta med rådet att "bara säga nej".

För det tredje använder vi vår empiri för att visa att unga kvinnor redan har, och ut-tryckligen kan artikulera, en högt utvecklad medvetenhet om dessa kulturellt normativa sätt att avvisa sex. Vi menar att det är just de-ras kunskap om de kulturella regler som do-kumenterats av CA-analytiker som förklarar varför de inte "bara säger nej" till sexuella närmanden. Utbildningsprogram för före-byggande av våldtäkter som insisterar på att det riktiga beteendet är att "bara säga nej" är djupt problematiska i det att de ignorerar och åsidosätter kulturellt normativa sätt att av-visa.

För det fjärde använder vi den CA-analy-tiska forskningen för att visa att det faktiskt inte borde vara nödvändigt att en kvinna sä-ger "nej" för att hennes avvisande ska upp-fattas. Ett insisterande på att "bara säga nej" kan motverka sina egna syften såtill-vida att det implicerar att andra sätt att göra avvisanden (som inte inkluderar ordet "nej") är inadekvata. Slutligen diskuterar vi implikationerna av vår användning av CA-analys för feministisk psykologi, både i rela-tion till unga kvinnors erfarenheter av våld-täkter och mer allmänt.

Vi vill understryka att vårt fokus här på de samtalsmässiga problem som är förenade med

att "bara säga nej" inte betyder att vi inte har andra kritiska invändningar mot utbildning kring våldtäkter som lär ut hur man avvisar sex och mot den politiska/teoretiska grund dessa baseras på. Många av dem (till exempel "Sex Respect", jfr Driscoll och Greig 1994) bygger på högerkristna fundamentalistiska idéer om kyskhet och sexuell avhållsamhet som vi helt tar avstånd från.

Utbildning i hur man avvisar erbjuds också av många som ett alternativ till pre-ventivmedel (till exempel Campbell och Barnlund 1 977) eller till säkrare sex (till ex-empel Howard 1985b), medan vi föresprå-kar att preventivmedel och information om säkrare sex bör göras allmänt tillgängliga. Inte heller utbildningar och kampanjer som har ett brett liberalt eller till och med feministiskt perspektiv är invändningsfria. I synnerhet vill vi peka på att de outtalat (ib-land uttalat) stöder sig på teorin om fel-kommunikation (Tannen 1991), enligt vil-ken våldtäkter ofta är resultatet av fel-kommunikation mellan könen. Han feltol-kar hennes verbala och icke-verbala kom-munikation och får den felaktiga uppfatt-ningen att hon vill ha sex; hon misslyckas med att säga "nej" klart och verkningsfullt. Som Carole Cocoran (1992: 135) poängte-rar: "de flesta program kring våldtäkter be-gångna av män som kvinnan känner betonar feltolkningar som orsaken till våldtäkter och antyder därigenom att lösningen ligger i att kvinnan uttrycker sig mer bestämt". Till exempel förutsätter American College Health Association (citerad i Turner och Rubinson 1993: 605) att det finns tolknings-skillnader mellan män och kvinnor när de ger kvinnor upplysningen att "ofta tolkar de flesta män blyghet som tillåtelse" (det är där-för som det är viktigt att "säga nej när du menar nej"). Som en konsekvens av det

(23)

be-traktas kvinnors "underkommunikation av olust inför sex" som en bidragande orsak till våldtäkter (Allgeier 1986, citerad i Murnen et al. 1989), och psykologer hävdar att "om fler kvinnor kunde ge uttryck för sitt bris-tande intresse [s/c], skulle mer oönskat sex kunna elimineras" (Murnen et al. 1989).

Som vi påpekat tidigare (Frith och Kitzinger 1997), skjuter denna teori över ansvarsbördan för våldtäkter på kvinnor och skyler över institutionaliserade könsmaktre-lationer. Som Ehrlich (1998) visar är teorin om felkommunikation vid våldtäkter en till-gång för åtalade i sexualbrottsrättetill-gångar som försöker ge sken av att vara oskyldiga: målsäganden påstås ha signalerat sitt icke-medgivande på ett bristfälligt sätt.

Vår argumentation här bygger inte på fö-reställningen att det finns könsskillnader i sätten att uttrycka eller förstå avvisanden. Hellre än att försöka definiera köns-skillnader i tal eller beskriva mäns och kvin-nors sätt att interagera, utforskar vi hur unga kvinnor själva talar om sexuella avvisanden. Vi hävdar, utifrån den CA-ana-lytiska litteraturen och resultaten av vår egen forskning, att både män och kvinnor har en högt utvecklad förmåga att framföra och förstå avvisanden, inklusive sådana som inte innehåller ordet "nej". Vi menar att när män hävdar att de inte har "förstått" avvisanden som ligger i linje med kulturellt normativa mönster kan man bara uppfatta detta som egennyttiga rättfärdiganden av våldshandlingar.

Svårt att "bara säga nej"

Det är vanligt att kvinnor säger att de tycker det är svårt att avvisa sexuella förslag (till ex-empel Campbell och Barnlund 1977, Ho-ward 1985a, 1985b, Warzak och Page 1990), och offer för sexualbrott uppger ofta känslan

av att de "misslyckats med att göra sitt avvi-sande tillräckligt tydligt" (Cairns 1993: 205). Fyrtiofem procent av deltagarna i en under-sökning (Warzak et al. 1995) "sade att de saknar verkningsfulla sätt att avvisa" och 77 procent av alla deltagare i undersökningen "svarade jakande när de tillfrågades om de var intresserade av att lära sig mer verknings-fulla sätt att göra avvisanden".

Vår egen undersökning av grupper (jfr Wilkinson 1999) med 58 kvinnliga skol-elever och universitetsstuderande stödjer dessa resultat. Det finns många diskussioner i vårt material om svårigheten att säga nej (se Frith och Kitzinger 1998 samt Frith 1997). I följande utdrag berättar Tara och Pat om hur svårt de tycker det är att avvisa någon sexuellt, även på ett ganska tidigt sta-dium.

Tara: Mina manliga vänner tänker alltid, du

vet, att jag har... Jag har den sortens problem när någon är jätteivrig, jag kan bara inte... Jag kan bara inte säga till någon, "hör du, jag är ledsen, jag är inte", och det slutar med att jag... Jag lyckas undvika det till slut, men det slutar väldigt ofta med att jag pratar med dem i timtal, och jag tänker bara typ, "jag vill fak-tiskt inte vara här; jag vill göra något annat" [...] Jag kan bara inte släppa det.

Int.: Varför?

Pat: M a n vill inte såra deras känslor. [...] Jag

försöker verkligen undvika att någonsin hamna i en sån situation att jag är tvungen att säga till någon, "hör du, nej, jag är ledsen" [...] Jag skulle faktiskt inte riskera att ha nåt slags flirtigt, skämtsamt samtal med någon som jag inte känner väldigt väl i fall de plöts-ligt bara säger, "okey, ska vi då?", och sedan skulle det bara bli som "åååååhhhhh!".

För både Tara och Pat är det alltså så svårt att säga nej att de försöker undvika att någonsin behöva göra det. I följande utdrag beskriver

(24)

en annan ung kvinna problemet att avvisa speciella sexuella aktiviteter när en sexuell kontakt inletts.

Liz: Man bara sitter där och hela tiden tänker

man "jag vill inte göra det här, jag skulle ha sagt nej, jag skulle ha hindrat honom innan, och jag kan inte stoppa honom nu, därför att vi är halvvägs igenom hela grejen, och jag är bara så dum. Nästa gång ska jag klara av det..." [...] Men det gör man aldrig.

Som svar på frågan hur man ska göra för att avvisa sex med män, tar en ung kvinna sin tillflykt till fantasin som det enda sätt hon kan föreställa sig att lyckas med det.

Sara: Ha en överljudsknapp, eller hur (skratt),

och så, precis innan man har sex och man inte ville, kunde man trycka på den och få dem att försvinna.

Naturligtvis är detta inte det enda sätt som unga kvinnor talar på om att avvisa sex. De kan också säga att det är en relativt enkel sak att avvisa sex genom att bara säga nej: "man går bara rakt på sak" (Jane); "jag känner personligen att jag skulle kunna säga nej, och jag har gjort det" (Jan). Att kvanti-fiera våra data (det vill säga beräkna hur stor andel av kvinnorna som säger att de tycker att det är svårt att avvisa sex och hur stor andel som säger att de tycker att det är lätt) är dock inte en okomplicerad räkne-uppgift. En del kvinnor undviker att uttala sig i frågan, och många säger vid ett tillfälle i gruppdiskussionen att det är lätt och vid ett annat att det är svårt. Vid ett tillfälle menar till exempel Liz att ett rakt nej är enkelt och verkningsfullt ("Det är vad jag sa till min nuvarande pojkvän, 'jag har inte sex med dig'"); senare talar hon om att hon tycker avvisanden är svåra och pinsamma ("det verkar helt enkelt inte rätt att säga nej när

man är mitt uppe i situationen"). Dessa motsägelser och tvetydigheter tror vi hänger samman med att tal inte bara är ett transpa-rent återgivande av erfarenheter utan sna-rare förmedlar interaktiva angelägenheter mellan gruppdeltagare.3

Tydligen är det svårt för unga kvinnor att avvisa sexuella förslag. Varför är det så? I litte-raturen hittar man många förklaringar. Ett misslyckande med att "bara säga nej" kopplas ofta ihop med karaktärsdrag som dålig själv-känsla (Stere 1985), oförmåga till självhäv-delse (McConnch 1990) eller oförmåga att stå fast vid vad man vill (Sandler m.fl. 1992).

Enligt Murnen m.fl. (1989) innebär inter-nalisering av traditionella kvinnliga genus-stereotyper ("passivitet, undergivenhet, känsla för omvårdnad, lyhördhet inför man-liga behov och hjälpsamhet") att "kvinnor ofta lär sig bli ineffektiva meddelare i en sexuell relation".

Andra forskare hävdar att unga kvinnor tycker det är svårt att "bara säga nej" för att de oroar sig för att de ska få dåligt rykte om de inte går med på manliga sexuella krav (till exempel rädsla att bli kallad "frigid" el-ler "lesbisk"; Muehlenhard och Cook 1988). Svårigheten kan också förklaras med att kvinnorna intar en beskyddande position visavi sina partners känslomässiga välbefin-nande (Duncombe och Marsden 1993,

199;); eller med att de är offer för föreställ-ningen om att det finns ett slags manualer för sexuell samvaro, enligt vilka "att gå för långt" i något förmodat sexuellt händelse-förlopp betyder att en kvinna förverkat sin rätt att säga "nej" (till exempel Goodchilds m.fl. 1988, Quinn m.fl. 1991).

Det hävdas också ofta att sexualitet är ett särskilt svårt ämne för öppen och klar kom-munikation och att unga kvinnor, som kan vara fullt kapabla att förmedla sina

(25)

önske-mål (eller brist på sådana) i andra situatio-ner, är oförmögna att göra det i en sexuell si-tuation som utmärks av en tung kulturell belastning och starkt personligt engage-mang. Vi anser att alla dessa förklaringar stundtals kan vara användbara och vår egen undersökning tyder på att unga kvinnor själva ofta använder liknande förklaringar för att beskriva sina svårigheter att avvisa sexuella förslag.

Vad dessa förklaringar dock utelämnar är det enkla faktum att det är svårt att säga nej i alla sammanhang. Dessa unga kvinnors be-rättelser om obehag inför, och oförmåga att säga ett öppet, klart och entydigt "nej" är inte specifika för deras ålder, för situationen, eller ens för deras kön. Människor i alla möjliga åldrar och situationer upplever det ofta som svårt att tacka nej till inbjudningar

Pia König Sko med dubbel klack 1998

eller avböja erbjudanden. Råd om hur man säger nej finns allmänt tillgängliga i den anglo-amerikanska kulturen - till och med på nätet ("How to say no with style" från www.synapsenet/oracle).

Böcker om att sätta gränser innehåller vanligen rollspelsövningar i att säga nej (till exempel Fensterheim och Baer 1975, McConnch 1990) och managementböcker har avsnitt med titlar som "Knowing How to Say No" (Burley-Allen 1983). Att säga nej på ett trevligt sätt har alltid varit en vik-tig sak i etikettregler (till exempel Coudert 1993, Martin 1982: 87ff) och terapeuter får också ofta ge råd om hur man säger nej. Så-dana råd skulle inte vara så allmänt spridda om de flesta människor inte hade problem med att säga nej. Svårigheten med att säga nej är så välkänd att den har gett upphov till

References

Related documents

"att bifalla motionens första att-sats under förutsättningar att inrättande av "Röda telefonen" i Blekinge sker inom ra1nen för beslutad budget", "att avslå

VARJE SPAR HAR DOCK INDIVIDUELL BERAKNAD LANGOMA TNING. BETECKNINGAR

Socialnämnden beslutar att godkänna förvaltningens förslag till ändringar i socialnämndens delegationsordning. Reservation

Ett medborgarförslag har inkommit till kommunen med förslag att bygga vidare på cykelvägen längs väg 1341 från Höörs kommungräns till Ludvigsborg. Förslagsställaren

-Arvodesgruppen redovisar reviderat förslag av reglemente för ersättning till förtroendevalda vid kommunstyrelsens sammanträde i maj 2018. Sammanfattning

Göra en processinriktad presentation av dokumentplanen/arkivförteckningen.. Dokumentplanering

[r]

Varje boksida utgör en grupp av uppgifter, representerande ett visst avsnitt i kursplanen, så att varje sida räcker för t v å veckor, omkring 12 exempel.. Dessa barn önskar