Bibelvetenskap, Gamla testamentet
Änglar utan vingar
En studie av ängelns funktion i Genesis
Författare: Agnes RecksénHandledare: Åke Viberg
Innehållsförteckning
Sammanfattning 3
1. Inledning 4
1.1 Syfte och frågeställning 4
1.2 Metod 5
1.3 Forskningsgenomgång 5
1.4 Avgränsningar 6
1.5 Disposition 6
2. Änglar i Gamla testamentet 7
2.1 Intermediära gestalter 8
2.2 Forntida främre orienten 8
3. Textanalys 9
3.1 Genesis 18 9
3.1.1 Översättning 11
3.1.2 Historisk och litterär kontext 13
3.1.3 Textens syfte och aktörer 14
3.1.4 Detaljanalys 15
3.1.5 Ängelns funktion i texten 18
3.2 Genesis 21:17-20 21
3.2.1 Textens översättning 21
3.2.2 Historisk och litterär kontext 21
3.2.3 Textens syfte och aktörer 22
3.2.4 Detaljanalys 23
3.2.5 Ängelns funktion i texten 23
3.3 Genesis 28:10-22 25
3.3.1 Textens översättning 26
3.3.2 Historisk och litterär kontext 26
3.3.3 Textens syfte och aktörer 27
3.3.4 Detaljanalys 28
3.3.5 Ängelns funktion i texten 29
4. Slutsats 30
5. Bibliografi 34
5.1 Primärkälla 34
Sammanfattning
Denna uppsats behandlar ängelns funktion i Genesis, genom en litterär analys av av Genesis 18, 21:17-20 och 28:10-22. Texterna har översatts från hebreiska till svenska och därefter analyserats utifrån sin historiska och litterära kontext. Därefter redogörs textens syfte och de aktörer som förekommer. Till sist ställts texten mot frågor kring änglar beteende, inverkan på aktörernas liv och i jämförelse med profeter. Min slutsat är att ängelns funktion i Genesis är att vara Guds budbärare, men även att ängeln är en möjliggörare för människor att få del av Guds plan för sitt folk.
Engelsk titel
Angels without wings - A study of angels function in Genesis Nyckelord
1. Inledning
Idag lever vi med en föreställning av änglar som bevingade långa vitklädda varelser. De beskrivs ofta som människolika individer som lever i himlen och vakar över människors liv. Ett vanligt uttryck är “Du måste haft änglavakt.” Bilden av änglar är att de är goda
beskyddare. Denna moderna föreställning är fundamentalt annorlunda mot den som vi möter i berättelserna i Genesis. Efter att jag läst Julia Svenssons examensarbete om änglars
framställning, funktion och karaktär blev jag inspirerad till att fortsätta på samma spår. Svensson fokuserar på tre texter från Genesis för att undersöka om det går att få en fördjupad förståelse för vad ängeln är och vad den har för funktion i sitt sammanhang med texten. Jag har för avsikt att fokusera närmare på ängelns funktion i Genesis och undersöka om det finns generella drag i berättelsen som kan leda till en förståelse för ängelns funktion och inte fokusera på vad den faktiskt är för typ av väsen. Jag har även valt att delvis lyfta ett annat urval av texter.
Rent språkligt berättar Genesis om en budbärare, vilket får mig att undra vad det är för föreställning man lever med när man skriver in änglarna i den heliga texten. Funktionen i Gamla testamentet är att änglarna tjänar Gud och utför hans vilja, medan funktionen idag är frikopplad från Gud. Änglar har kommit att bli som ett eget himmelskt väsen som interagerar med människor. Min hypotes är att när man berättade om Gud och Israels folk så vill man berätta om hur Gud talade till människor. Men att det inte var helt klart hur detta skulle gå till. Det kan vara en fråga om att Gud är för helig för att tala direkt till människorna. Guds röst har makt till att skapa jord och liv därav är Gud som begrepp och väsen helt enkelt för heligt för att interagera direkt med människor. Därför skulle änglarnas funktion kunna vara en lösning på det problemet.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken funktion “ängel”, ךאלמ, fyller i Genesis kapitel 18, 21:17-20 och 28:10-22. För att kunna besvara vilken funktion änglar fyller i dessa texter så kommer jag att använda mig av följande övergripande frågeställningar. Jag kommer att undersöka hur jag förstår att det är en ängel. Framgår detta i texten genom att man
använder ךאלמ eller är det en tolkning? Jag kommer att undersöka vad ängelns handlande säger om Gud. Vad som händer med människorna i berättelsen efter att de mött en ängel och vad det är ängeln säger och gör när den interagerar med människor. Jag att undersöka vad förekomsten av änglar säger om textens genre, samt vad som skiljer ängeln från en profet.
1.2 Metod
Jag kommer i denna uppsats att göra en exegetisk och jämförande analys som kommer att grunda sig i: John H. Hayes och Carl R. Holladays bok Biblical Exegesis. Utifrån denna bok kommer jag att undersöka den litterära strukturen, hur texten är organiserad, samt stilen, syftet och känslan i hur den är uppbyggd (Hayes & Holladay 2007:91). Jag kommer att undersöka de tre utvalda texterna från Genesis genom att ställa dem i sin historiska och litterära kontext för att bilda en uppfattning om berättelsens uppkomst och funktion. Därefter kommer jag att närmare undersöka mina frågeställningar, där fokuset ligger på änglarnas funktion i texten. Jag har valt att göra utdrag ur texter som står i ett större sammanhang, därav är det nödvändigt att se till textens kontext för att kunna förstå vilken funktion utdraget av text fyller (Hayes & Holladay 2007:94).
Eftersom grundtexten är på ett främmande språk från en annan tid och kultur så finns det faktorer som kommer att påverka min förståelse av texten. Därav kommer jag att ställa frågor mot texten för att försöka komma så nära texten som möjligt. Jag kommer även att använda mig av sekundärlitteratur främst i form av bibelkommentarer.
1.3 Forskningsgenomgång
Det finns gott om tidigare forskning på ämnet. Jag kommer här nedan att presentera ett urval av dessa.
Publicerat i The Anchor Bible Dictionary, (Freedman.1992). Avsnittet om änglar skrivet av Carol A. Newsom. Där begreppet redogörs utifrån olika kontexter och funktioner, vilket bidrar till en bredd i vad änglar kan vara. Både i relation till Gud och till människor.
Herrens ängel och Guds änglar (2019). av Julia Svensson1, där hon undersöker ängelns/änglarnas framställning, funktion och karaktär i ljuset av Genesis 16:7-16, 22:1-19, 28:10-22. Hennes analys är jämförande av änglarnas framställning, funktion och karaktär i de bibeltexter hon har valt.
The messenger of the Lord in Early Jewish Interpretation (2006). av Camilla von Heijne vid Uppsalas universitet.
Theological dictionary of the old testament Vol 8 av G.Johannes Botterweck.
Avsnittet malak, där det sker en redogörelse för förekomsten av ordet malak. i vilka språkliga traditioner det förekommer. Den redogör även för förekomsten av änglar i bibelns texter. Hur 1Kandidatuppsats vid Enskilda Högskolan i Stockholm
de framträder, samt när de gör det.
Angels and Sub-divine supernatural Beings: Their Characters, Function, and Relationship to God and Humanity in Deuteonomy-Kings (2019). av Joni Amanda McGuire-Moushon.
1.4 Avgränsningar
Jag har valt att avgränsa den här studien till tre texter hämtade ur Genesis. Att avgränsa det empiriska materialet till Genesis innebär att jag får ett helhet perspektiv över narrativ, sammanhang och kontext samt att det tillhör den berättande traditionen.
Skillnad mellan de tre olika bibliska berättelserna är hur man formulerar fram änglarna. I texterna 18, 21:17-20 och 28:10-22 berättar man om hur änglar möter människor med fokus på människans liv, men ängeln framträder på olika sätt. Denna skillnad hoppas jag kunna bidra till möjligheten att undersöka de olika funktioner änglar blir tilldelade i den berättande traditionen.
Det primära textmaterialet kommer att vara Genesis grundtexter hämtade från Biblia Hebraica Stuttgartensia. Utifrån detta material kommer jag att göra en egen översättning och tolkning av texterna för att kunna se språkliga nyansskillnader. Jag kommer inte att utreda textkritiska problem. Min översättning kommer att innehålla vissa mer bokstavliga
översättningar som inte tar all hänsyn till svenska språket. Detta för att komma så nära den ursprungliga meningen som möjligt. Textanalysen är nödvändig för att bidra med en
bakgrund för att förstå berättelsen, vilken är grundläggande för att förstå ängelns funktion. I min text har jag valt att använda två varianter av Gudsnamn, Gud och Herren. Detta för att variera språket.
1.5 Disposition
Jag har inlett kapitel 1 med att redogöra syfte och frågeställningar för denna uppsats. Vilket följs av studiens metod och avgränsningar. Kapitel 2 kommer att bestå av bakgrund om änglar i Gamla testamentet, den antika främre orienten och intermediära gestalter. Kapitel 3 kommer att innehålla textanalys där jag gör en exegetisk tolkning av Genesis kapitel, 18, 21 och 28. Genom att översätta den hebreiska texten och göra en detaljanalys av verser. Jag kommer även att kolla på textens form, struktur och rörelse. Därefter följer litterär och historisk kontext, samt en teologisk analys där jag kommer att ställa mina frågeställningar
mot det underlag jag kommer fram till. Kapitel 4 kommer att bestå av slutsats och kapitel 5 är bibliografi.
2. Änglar i Gamla testamentet
Den generella funktionen för änglarna är att det uppträder som en agent för Guds vilja (Newsome 1992:525). Ordet ךאלמ förekommer totalt 213 gånger i Gamla testamentet. Ordet berör då både himmelska och mänskliga budbärare (Botterweck, Ringgren & Fabry
1997:308). Ordet ängel betyder sändebud, budbärare (Jones 2010:54). Utifrån vad vi känner till så finns det inga originaltexter bevarade. Förstahands och andrahands dokument har högst troligt inte överlevt tidens tand. Det vi studerar idag är manuskript som skrivit ner mycket senare än när original historierna uppkom (Hayes & Holladay 2015:37).
Berättelserna i pentateuken kommer från den berättande traditionen som är mycket äldre än vad den färdiga sammanställningen kan traderas till. Pentateuken är högst troligt sammansatt på 400-talet efter exiltiden (Norin. 2009:79). Vilket innebär att tillkomsthistorien präglas av Israels behov av att hitta en identitet och en ny teologi så svarar på deras
grundläggande frågor. Vart kommer vi ifrån? Vilka är vi? och vem är vår Gud? När texten sammanställts så lever man med kulten och har byggt ett nytt tempel. Däremot lever
föreställningen kvar om att Gud verkar utanför templet, vilket man troligtvis har tagit med sig från den deuteronomiska teologin. Därav är inte den personliga fromhetsteologin inte
beroende av kulten. Berättelserna förklarar Israels historia och existerar som historiskt gods, men inte i den bemärkelse vi tänker oss idag. Det rör sig snarare om ärvda berättelser som fungerar som livstolkande material. Precis som vi berättar i dag berättar sagor och historier som utspelar sig i den värld vi känner till. Så innebär det inte att vi håller allt som faktiska sanningar.
I förexilisk tid så frambär änglar det meddelade de är sända att ge och visar inga större karaktärsdrag eller känslor. Detta gäller för Genesis, Numeri, Domarboken och Josua, där de inte heller nämns vid egna namn. Enligt senare judisk tradition menar man att namngivna änglar kommer från Babylon och därför förekommer namngivna änglar i vishetslitteraturen. Daniels bok är dock säregen, den utvecklar idén om änglar och skapar en hierarki bland dem samt namnger två stycken. Boken dateras till exilisk tid, men är troligtvis skriven mycket senare och är den gammaltestamentliga bok som skrivits sist (Jones 2019:3-6).
Änglar i Gamla testamentet porträtteras till en början som män i berättelsen om Abraham. Men bilden av änglar med vingar är inte främmande, då keruber förekommer i
Exodus och senare serafer, dessa två varelser är bevingade. Det sker en utveckling och många himmelska varelser får vingar. Däremot spelar de inte harpa. Det förekommer änglar med trumpeter i nya testamentet och änglar är förknippade med musik (Jones 2019:19-21). Att det sker en traditionell utveckling kring frågan om vingar är inte konstigt, men keruber och serafer är inte detsamma som änglar.
2.1 Intermediära gestalter
Änglar är representanter av en dualistisk syn på världen (V.Reiterer, Nicklas, Schöpflin 2007:2). Dessa kallas för intermediära gestalter. Guds sändebud är en aktör som är på ett eller annat sätt sänd från Gud, vilket inkluderar både profeter och präster. Profeter är sändebud från Gud och de ska inte föra fram sina egna meddelanden, utan fungerar som Guds
budbärare. Både profeter och änglar har samma funktion, de är sända av Gud för att meddela hans ord (Botterweck, Ringgren & Fabry 1997:315). De intermediära gestalterna är en funktion eller ett koncept som kommunicerar mellan himmel och jord, mellan människor och Gud (V.Reiterer, Nicklas, Schöpflin 2007:5).
Von Heijne lyfter att man under det andra templets tid tänkte att det endast var profeterna som hade kontakt med Gud. Och att i senare generationer så använde Gud änglar som intermediära (Von Heijne 2010:14). Funktionen var att de skulle vara en länk mellan människa och Gud och mellan Gud och människa. Däremot är begreppet intermediär gestalt bredare än begreppet profet. Andra exempel på intermediära gestalter är präster, kungar och vishetslärare. Det som särskiljer profeten är att denna person förmedlar någonting direkt från Gud. Ur en mänsklig kontext och på mänskliga villkor så utför kungar och präster en uppgift, och vishetsläraren förmedlar vishet (Viberg 2019:17).
Ängelns meddelanden kommer alltid till människor på jorden och budbäraren uppenbarar sig ofta i början som en man. Det är själva meddelandet som avslöjar att det rör sig om en himmelsk varelse. Däremot förstår inte alltid människan att det är en ängel som talar. Budbäraren framför endast meddelanden från Gud, därför måste man i texterna läsa “jag” som om det var Gud som talar direkt till människan (V.Reiterer, Nicklas, Schöpflin 2007:53).
2.2 Forntida främre orienten
Genesis från kapitel 11 har fokus på berättelsen om Abraham. Det är en berättelse med tydlig prästerlig teologi. Abraham kommer från Babylon, han utvandrade därifrån och kom till
Jerusalem. Denna berättelse kan därför fungera som förklaringsmodell till varför Israels folk bodde i Babylon under exilen. Berättelserna ger uttryck för en folklig fromhet och för religionsutövning. Berättelsen visar på att Gud finns i ett liv utanför Israel.
I pentateuken finns ett stort utbud av berättelser med olika ursprung, berättelsen om syndafloden har paralleller till litteratur från mesopotamien. Berättelserna om patriarkerna påvisar vilka stammar som fanns och hur dessa relaterade till varandra. Berättelserna om Josef påvisar kännedom om hur man levde i Egypten, deras civila lagar har kopplingar till främre orientalisk lagstiftning, men det finns spår av att man bearbetat texten. Här ges förslag på förbundsboken från exodus 20:22-23:33. Att offer och renhetslagarna kommer från
prästerlig tradition samt att de stämmer överens med kananeiska. Uttåget ur Egypten och att man bosätter sig i öknen visar på orientaliska inslag. Berättelsen om Bileam i Numeri 22-24 har rötter i öst jordansk miljö (Nationalencyklopedin 2021.04.25).
Israel var en del av den antika orientens kultur och konceptet med sändebud från Gud var inte någonting som var främmande för dem. Däremot handlar ängelns roll troligtvis om en översättning av deras jordiska hierarki till något transcendent (V.Reiterer, Nicklas, Schöpflin 2007:75). En religionshistorisk modell argumenterar för att Israel övergick från polyteism till monoteism och att de i den processen omvandlade kananeiska gudar till änglar (V.Reiterer, Nicklas, Schöpflin 2007:73)
3. Textanalys
3.1 Genesis 181
א ָ֤רֵיַּו
֙ויָלֵא
ה ָ֔והְי
יֵ֖נ ֵאְבּ
א ֵ֑רְמַמ
אוּ ֛הְו
ב ֥ ֵשֹׁי
לֶה ֹ֖אָה־חַתֽ ֶפּ
ם ֹ֥חְכּ
׃םוֹֽיַּה
2
א ָ֤שִּׂיַּו
֙ויָניֵע
א ְר ַ֔יַּו
֙הֵנִּהְו
ה ָ֣שׁ ְשׁ
םי ִ֔שָׁנֲא
םי ִ֖בָצִּנ
ויָ֑לָע
א ְר ַ֗יַּו
ץ ָרָ֤יַּו
חַתֶ֣פִּמ֙םָתא ָרְקִל
לֶה ֹ֔אָה
וּח ַ֖תְּשִׁיַּו
׃הָצ ְרֽ ָא
3
ר ַ֑מאֹיַּו
י ָ֗נֹדֲא
א ָ֨נ־םִא
יִתאָ֤צָמ
֙ןֵח
י ֶ֔ניֵעְבּ
אָ֥נ־לאַ
ר ֹ֖בֲעַת
ל֥ ַעֵמ
׃ ֽ ֶדְּבַע
4
אָ֣נ־חֽ ַקֻּי
םִי ַ֔מ־טַעְמ
וּ ֖צֲח ַרְו
םֶ֑כיֵלְג ַר
וּ ֖נֲעָשּֽׁ ִהְו
תַח֥ ַתּ
׃ץֽ ֵעָה
5
ה ָ֨חְקֶאְו
םֶח ֶ֜ל־תַפ
וּ ֤דֲעַסְו
֙םֶכְבִּל
ר ַ֣חאַ
וּר ֹ֔בֲעַתּ
ן֥ ֵכּ־לַע־יֽ ִכּ
ם ֶ֖תּ ְרַבֲע
וּ ֔רְמאֹ֣יַּוםֶ֑כְדְּבַע־לֽ ַע
ן֥ ֵכּ
ה ֶ֖שֲׂעַתּ
ר ֥ ֶשֲׁאַכּ
׃ָתּ ְרֽ ַבִּדּ
6
רֵ֧הַמְיַו
ם֛ ָה ָרְבאַ
הָלֱה ֹ֖אָה
ה ָ֑רָשׂ־לֶא
רֶמא ֹ֗יַּו
י ִ֞רֲהַמ
שׁ ֤ ְשׁ
֙םיִאְס
חַמ ֶ֣ק
יִשׁוּ ֖לתֶל ֹ֔ס
י ִ֥שֲׂעַו
׃תוֹֽגֻע
7
ר ָ֖קָבַּה־לֶאְו
ץ ָ֣ר
ם ָ֑ה ָרְבאַ
ח ַ֨קִּיַּו
ר ָ֜קָבּ־ןֶבּ
ַ֤ר
֙בוֹטָו
ן ֵ֣תִּיַּו
רַע ַ֔נַּה־לֶא
תו ֹ֥שֲׂעַלר ֵ֖הַמְיַו
׃וֹֽתֹא
8
ח ַ֨קִּיַּו
ה ָ֜אְמֶח
ב ָ֗לָחְו
֙רָקָבַּה־ןֶבוּ
ר ֶ֣שֲׁא
ה ָ֔שָׂע
ן ֵ֖תִּיַּו
ם ֶ֑היֵנְפִל
דֵ֧מֹע־אוּֽהְו
תַח֥ ַתּם֛ ֶהיֵלֲע
ץ ֵ֖עָה
׃וּלֽ ֵכאֹיַּו
9
וּ ֣רְמאֹיַּו
ׄוׄיׄ ָ֔לֵׄא
הֵ֖יַּא
ה ָ֣רָשׂ
ֶ֑תְּשִׁא
רֶמאֹ֖יַּו
הֵ֥נִּה
׃לֶהֹֽאָב
10
רֶמא ֹ֗יַּו
בו ֹ֣שׁ
בוּ ֤שָׁא
֙ י ֶ֨לֵא
ת ֵ֣עָכּ
ה ָ֔יַּח
ן ֵ֖ב־הֵנִּהְו
ה ָ֣רָשְׂל
ֶ֑תְּשִׁא
ה ֥ ָרָשְׂו
חַת֥ ֶפּתַע֛ ַמֹשׁ
לֶה ֹ֖אָה
אוּ ֥הְו
׃וי ֽ ָרֲחאַ
11
םָ֤ה ָרְבאְַו
֙ה ָרָשְׂו
םי ִ֔נֵקְז
םי ִ֖אָבּ
םי ִ֑מָיַּבּ
֙לַדָח
תוֹ֣יְהִל
ה ָ֔רָשְׂל
ח ַר ֹ֖א
׃םיֽ ִשָׁנַּכּ
12
ק֥ ַחְצִתַּו
ה ָ֖רָשׂ
הָּ֣בּ ְרִקְבּ
ר ֹ֑מאֵל
י ֵ֤רֲחאַ
֙יִת ְב
יִ֣לּ־הָתְיֽ ָה
ה ָ֔נְדֶע
יִ֖נֹדאֽ ַו
׃ן ֽ ֵקָז
13
רֶמאֹ֥יַּו
הָ֖והְי
ם ָ֑ה ָרְבאַ־לֶא
הָמָּ֣ל
֩הֶזּ
ה ָ֨קֲחָצ
ה ָ֜רָשׂ
ר ֹ֗מאֵל
ף֥ ַאַה
םָ֛נְמֻא
יִ֥נֲאַודֵ֖לֵא
׃יִתְּנ ֽ ַקָז
14
א֥ ֵלָפִּיֲה
הָ֖והְיֵמ
ר ָ֑בָדּ
ד ֵ֞עוֹמַּל
בוּ ֥שָׁא
י֛ ֶלֵא
ת֥ ֵעָכּ
הָ֖יַּח
ה ֥ ָרָשְׂלוּ
׃ןֽ ֵב
15
שׁ ֵ֨חַכְתַּו
׀ה ָ֧רָשׂ
ר ֹ֛מאֵל
א ֥
יִתְּק ַ֖חָצ
׀יִ֣כּ
האָ ֵ֑רָי
׀רֶמאֹ֥יַּו
א ֖
יִ֥כּ
׃ְתְּקֽ ָחָצ
16
וּמ ֤ ֻקָיַּו
֙םָשִּׁמ
םי ִ֔שָׁנֲאֽ ָה
וּפ ִ֖קְשַׁיַּו
יֵ֣נְפּ־לַע
ם ֹ֑דְס
ם ָ֔ה ָרְב ַ֨אְו
֥ ֵלֹה
ם ָ֖מִּע
׃םֽ ָחְלַּשְׁל
17
הָ֖וֹהיֽ ַו
ר ָ֑מאָ
ה ֶ֤סַּכְמֽ ַה
֙יִנֲא
ם ָ֔ה ָרְבאַֽ ֵמ
ר ֶ֖שֲׁא
יִ֥נֲא
׃הֽ ֶשֹׂע
18
ם ָ֔ה ָרְב ַ֨אְו
ו ֹ֧יָה
הֶ֛יְהִֽי
יו ֹ֥גְל
לו ֹ֖דָגּ
םוּ ֑צָעְו
וּכ ְרְב ִ֨נְו
ו ֹ֔ב
ל ֹ֖כּ
יֵ֥יוֹגּ
׃ץ ֶרֽ ָאָה
19
יִ֣כּ
וי ִ֗תְּעַדְי
֩ןַעַמְל
ר ֶ֨שֲׁא
ה ֶ֜וַּצְי
ויָ֤נָבּ־תֶא
֙וֹתיֵבּ־תֶאְו
וי ָ֔רֲחאַ
֙וּרְמֽ ָשְׁו
ֶרֶ֣דּ
תו ֹ֥שֲׂעַלה ָ֔והְי
ה ָ֖קָדְצ
טָ֑פְּשִׁמוּ
ר ֶ֖בִּדּ־רֶשֲׁא ת֥ ֵא ם ָ֔ה ָרְבאַ־לַע ֙הָוהְי איִ֤בָה ןַע ַ֗מְל
׃ויֽ ָלָע
20
רֶמאֹ֣יַּו
ה ָ֔והְי
ת ֛ ַקֲעַז
ם ֹ֥דְס
ה ָ֖רֹמֲעַו
הָבּ ָ֑ר־יִכּ
ם ָ֔תאָטּ ַ֨חְו
יִ֥כּ
ה ָ֖דְבָכ
׃דֹֽאְמ
21
אָ֣נּ־הָד ֲרֽ ֵא
ה ֶ֔א ְרֶאְו
הּ֛ ָתָקֲעַצְכַּה
האָ֥ ָבַּה
יַ֖לֵא
׀וּ ֣שָׂע
הָ֑לָכּ
א ֖ ־םִאְו
׃הָעֽ ָדֵא
22
וּ֤נְפִיַּו
֙םָשִּׁמ
םי ִ֔שָׁנֲאֽ ָה
וּ ֖כְלֵיַּו
הָמ ֹ֑דְס
ם ָ֔ה ָרְב ַ֨אְו
וּנּ֥ ֶדוֹע
ד ֵ֖מֹע
יֵ֥נְפִל
׃הֽ ָוהְי
23
שׁ֥ ַגִּיַּו
ם ָ֖ה ָרְבאַ
ר ַ֑מאֹיַּו
ףַ֣אַה
ה ֶ֔פְּסִתּ
קי ִ֖דַּצ
׃עֽ ָשׁ ָר־םִע
24
י֥ ַלוּא
שֵׁ֛י
םי ִ֥שִּׁמֲח
ם ִ֖קיִדַּצ
ו ֹ֣תְבּ
רי ִ֑עָה
ףַ֤אַה
֙הֶפְּסִתּ
א ָ֣שִּׂת־א ְו
םו ֹ֔קָמַּל
םי ִ֥שִּׁמֲחןַע֛ ַמְל
ם ִ֖קיִדַּצַּה
ר ֥ ֶשֲׁא
׃הּֽ ָבּ ְרִקְבּ
25
הָל ִ֨לָח
֜ ְלּ
׀ת ֹ֣שֲׂעֵמ
רָ֣בָדַּכּ
ה ֶ֗זַּה
תיִ֤מָהְל
֙קיִדַּצ
ע ָ֔שׁ ָר־םִע
הָ֥יָהְו
קי ִ֖דַּצַּכ
הָלִ֣לָחע ָ֑שׁ ָרָכּ
ָ֔לּ
֙טֵפֹשֲׁה
׃טֽ ָפְּשִׁמ ה ֶ֖שֲׂעַי א ֥ ץ ֶר ָ֔אָה־לָכּ
26
רֶמאֹ֣יַּו
ה ָ֔והְי
א֥ ָצְמֶא־םִא
ם ֹ֛דְסִב
םי ִ֥שִּׁמֲח
ם ִ֖קיִדַּצ
ו ֹ֣תְבּ
רי ִ֑עָה
םו ֹ֖קָמַּה־לָכְליִתא ֥ ָשָׂנְו
׃ם ֽ ָרוּבֲעַבּ
27
ןַעַ֥יַּו
ם ָ֖ה ָרְבאַ
ר ַ֑מאֹיַּו
אָ֤נ־הֵנִּה
֙יִתְּל ַ֨אוֹה
רֵ֣בַּדְל
י ָ֔נֹדֲא־לֶא
יִ֖כֹנאְָו
ר֥ ָפָע
׃רֶפֽ ֵאָו
28
יַלוּ ֠א
ןוּ ֞רְסְחַי
םי ִ֤שִּׁמֲח
֙םִקיִדַּצַּה
ה ָ֔שִּׁמֲח
תיִ֥חְשַׁתֲה
ה ָ֖שִּׁמֲחַבּ
֙רֶמא ֹ֨יַּורי ִ֑עָה־לָכּ־תֶא
א ֣
תי ִ֔חְשַׁא
׃הֽ ָשִּׁמֲחַו םי ִ֖עָבּ ְראַ ם ָ֔שׁ אָ֣צְמֶא־םִא
29
ףֶס ֹ֨יַּו
דו ֹ֜ע
רֵ֤בַּדְל
֙ויָלֵא
ר ַ֔מאֹיַּו
י֛ ַלוּא
ןוּ ֥אְצָמִּי
ם ָ֖שׁ
םי ִ֑עָבּ ְראַ
֙רֶמא ֹ֨יַּו
א ֣
רוּ ֖בֲעַבּה ֶ֔שֱׂעֽ ֶא
׃םיֽ ִעָבּ ְראַָה
30
רֶמאֹיּ ַ֠ו
א ָ֞נ־לאַ
רַחִ֤י
֙יָנֹדאֽ ַל
ה ָר ֵ֔בַּדֲאַו
י֛ ַלוּא
ןוּ ֥אְצָמִּי
ם ָ֖שׁ
םי ִ֑שׁ ְשׁ
֙רֶמא ֹ֨יַּו
ה ֶ֔שֱׂעֽ ֶאא ֣
א֥ ָצְמֶא־םִא
ם ָ֖שׁ
׃םיֽ ִשׁ ְשׁ
31
רֶמא ֹ֗יַּו
אָ֤נ־הֵֽנִּה
֙יִתְּל ַ֨אוֹה
רֵ֣בַּדְל
י ָ֔נֹדֲא־לֶא
י֛ ַלוּא
ןוּ ֥אְצָמִּי
ם ָ֖שׁ
םי ִ֑רְשֶׂע
א ֣ ֙רֶמא ֹ֨יַּו
תי ִ֔חְשַׁא
רוּ ֖בֲעַבּ
׃םי ֽ ִרְשֶׂעֽ ָה
32
רֶמאֹיּ ַ֠ו
א ָ֞נ־לאַ
רַחִ֤י
֙יָנֹדאֽ ַל
ה ָ֣רְבַּדֲאַו
םַע ַ֔פַּה־ ַא
י֛ ַלוּא
ןוּ ֥אְצָמִּי
ם ָ֖שׁ
֙רֶמא ֹ֨יַּוה ָ֑רָשֲׂע
א ֣
תי ִ֔חְשַׁא
רוּ ֖בֲעַבּ
׃ה ֽ ָרָשֲׂעָה
33
ֶלֵ֣יַּו
ה ָ֔והְי
ר ֶ֣שֲׁאַכּ
ה ָ֔לִּכּ
ר ֵ֖בַּדְל
ם ָ֑ה ָרְבאַ־לֶא
ם ָ֖ה ָרְבאְַו
ב ֥ ָשׁ
׃וֹֽמֹקְמִל
3.1.1 Översättning
1: Herren blev synlig för honom när han satt vid Mamres terebintlund när han satt vid öppningen2till hans tält i dagens hetta32: Han höjde sina ögon och såg4tre män stå vid honom när han såg dem sprang han från tältöppningen för att möta dem och bugade sig mot marken 3: Och han sade, Herre5om jag har funnit godtycke i sin syn, jag ber dig passera inte din tjänare 4: Snälla låt mig ge er lite vatten och tvätta era fötter och vila era fötter under trädet 5: Jag vill ge er en bit bröd som stärker era hjärtan, efteråt kan ni gå, eftersom ni har har kommit till er tjänare. De sade; ja, du kan göra som du har sagt. 6: Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade, skynda att ta tre seamått6av fint mjöl och knåda det och gör bröd. 7: Och Abraham sprang till hjorden och tog en fin och god ungkalv och gav den till en ung man7och skyndade sig att förbereda den8. 8: Han tog smör och mjölk och kalven som han hade förberett och han satte det framför dem och han stod vid dem under trädet, när de åt. 9: De sa till honom, vart är Sara din fru9, och han sa; här i tältet 10: Han sa, sannerligen ska jag återvända till dig vid den här tiden nästa år och då ska Sara din fru ha en son. Och Sara lyssnade vid ingången till tältet som var bakom honom. 11: Abraham och Sara var Gamla och hade kommit upp i åldern, Sara hade passerat åldern den fruktsamma åldern. 12: Då skrattade Sara inom sig och sa10, efter att jag blivit gammal ska jag ha begär? min man är också
gammal 13: Herren sa till Abraham, varför skrattade Sara och sa ska jag verkligen bära ett barn när jag är gammal 14: Är någonting för svårt för Herren, jag ska återvända på den bestämda tiden och då ska Sara ha en son 15: Men Sara förnekade och sa, jag skrattade11inte, för hon var rädd. Och han sa, nej men du skrattade. 16: Männen reste sig från platsen och såg mot Sodom och Abraham gick med en bit.1217: Och Herren sa, varför ska jag dölja från Abraham vad jag gör? 18: För Abraham ska sannerligen bli en stor och mäktig nation13, och
13Nation - folk/Stam. Genesis 12:2 hans namn ska bli så stort att det ska användas när man välsignar (B2000)..
12 םחלשל “och lät sända dem”. Bibel 2000: “Abraham följde dem ett stycke på väg”.
11“Skratta” Sáhaq, kan vara en ordlek för namnet Isak - yisáq vilket betyder han skrattar (Arnold 2009:180)..
10רמא i particip, “hon skrattar” och “säger till sig själv.”
9Frågan i 1 person singular, innebär att en av männen tar ledning i samtalet (Arnold 2009:180). 8“Tillaga den.”
7“Tjänare.”
6Motsvarar ca 36 liter (B2000).
5Han använder inte Gudsnamnet utan ett hövligt tilltal (B2000).
4Textkritiska problem att Abraham kollar upp. Vanligast brukar Gud uppenbara sig och sedan talar han (Arnold 2009:179).
3“Mitt på dagen.” 2“Dörr.”
alla jordens nationer ska bli välsignade14i honom. 19: För Jag har utvalt honom för att hans barn och efterlevande ska lyda hans15befallningar och hålla sig till Herrens väg genom att göra rätt och detta ska bringa Herren till sina löften till Abraham. 20: Och Herren sade klagoropet från Sodom och Gomorra är stort, eftersom deras synd är väldigt svår. 21: Jag ska gå ner nu16och se om klagoropet som har kommit till mig, för att veta om de har gjort allting eller inte 22: Männen vände sig och gick mot Sodom men Abraham stod kvar inför Herren.17 23: Och Abraham kom nära18och sade, “skulle du förinta de rättfärdiga med de orättfärdiga?” 24: Anta att det var femtio rättfärdiga i staden skulle du också förinta dem och inte skona platsen för de femtio rättfärdiga som är i den. 25: Det är inte likt dig att göra en sådan sak, som att döda de rättfärdiga med de orättfärdiga, Så att det skulle gå för de rättfärdiga som för de orättfärdiga, så kan du inte göra, skall inte domaren över jorden göra det som är rätt? 26: Så sa Herren, om jag finner femtio rättfärdiga i staden Sodom, skall jag skona hela platsen för deras räkning. 27: Och Abraham svarade och sade19, se snälla, jag har inte valt själv att tala till Herren, jag är som jord och stoft 28: Anta att det skulle vara fem färre än femtio
rättfärdiga, skulle du förstöra hela staden för de fem? Och Han sade, jag skall inte förstöra om jag finner fyrtiofem där. 29: Och han talade till Honom igen och sade, anta att det går att finna fyrtio. Och Han sade, jag skall inte göra det för de fyrtios skull. 30: Och han sade till Herren, snälla blir inte arg och jag ska tala. Anta att det finns trettio. Och Han sade jag skall inte göra det om jag finner trettio där. 31: Och han sade till Herren, jag har tagit på mig att tala till dig, tänk om du finner tjugo. Och han sade jag skall inte förstöra den för de tjugo skull. 32: Och han sade till Herren, bli inte arg om jag skall talar igen, tänk om där finns tio. Och han sade, jag skall inte förstöra den för de tio skull. 33: Och Herren gick efter att ha talat med Abraham och Abraham återvände hem.20
20Hans plats (Speiser 1964:134). I Genesis 13:13 går det att läsa att folket i Sodom var onda och att de syndade svårt mot Herren (B2000).
19שגיו en markör i pentateuken för att man inleder en fråga av eget intresse (Wenham 1994:52). 18שגיו Komma nära, qal, konsekutiv imperfekt 3 ms. I bibel 2000: ”Vände sig”.
17Omskrivning, Herren stannar för Abraham.
16אנ־הדרא ”Jag ska gå dit ner nu.” Nu är det otydligt vart Gud egentligen befinner sig. Är platsen de står på ovanför Sodom eller är Gud i himlen när han talar till Abraham. “Jag ska gå ner och se”, hebreiskan הלכ, förekommer även i mening om förstörelse, (Speiser.1964:133).
15Herrens befallningar.
14Fråga om att alla ska höra om att han blivit välsignad och önska sig detsamma från Gud eller om alla ska bli välsignade genom honom, en tolkning som förekommer i Septuaginta (B2000).
3.1.2 Historisk och litterär kontext
Det här är en av de första gångerna änglar nämns i de tidiga delarna av den hebreiska skriften. Skriften är i sin form idag cirka 2000 år gammal, men berättelsen är äldre än så eftersom den kommer från en muntlig tradition. Änglarna beskrivs som tre män som kommer, men
någonting får Abraham att känna att det är Gud som besöker honom. Änglarna har inga vingar eller glorior och nämns inte vid namn. Änglar visar inte några större
personlighetsdrag, utan förmedlar budskapet de är sända att förmedla (Jones 2010:1-3). Målet med narrativet för vers 1-16 är att förmedla budskapet om att Abraham och Sara ska få en son (Westermann 1985:274). Brueggemann menar att Genesis förmedlar två saker väldigt tydligt, att den Gud som skapat världen är samma Gud som skapar Israel, samt att denne Gud
ingriper i människors liv (Brueggemann 1982:105).
William Foxwell Albright menade att Genesis historier skulle ha utspelat sig på 1700-talet f.Kr. Medan andra har peka på att det lika gärna kan handla om 600-talet. fKr (Norin. 2009:83). Innehållet i Genesis 12-50 är av skiftande karaktär och det är troligtvis en sammanställning av flera muntliga källor. Genren har varit svår att fastställa men det finns förslag på att det skulle vara en form av sagor, som man uppfattat som historiskt sanna. Det man är överens om är att texterna inte är historia i modern bemärkelse (Andersson,
2006:80-81).
I sin kontext från Genesis 18:1-15 kan man utläsa att Abraham bor i ett tält och när han ser männen som kommer dit så erbjuder han dem mat och dryck. Vilket kan tyda på att de levde som nomader. Det talar för att när Gud möter Abraham i öknen, så finns han inte endast i templet. Troligtvis tar berättelsen plats i det som idag är Västbankens stad Hebron (Sarna 1989:128). Abraham möter dessa män en vanlig dag. De dyker upp och ingriper i hans och Saras tillvaro och Gud skänker dem en efterlängtad son. I sin litterära kontext är det intressant eftersom att i det föregående kapitlet så har Gud förvarnat om att Sara ska bära sonen och att Abraham har låtit omskära sig, Ismael och alla män i hans stam. Abraham har dock svårt att tro på Guds löfte, eftersom både han och Sara är gamla. De tre männen som Abraham möter är på väg mot Sodom och Gomorra. Det framstår som att de råkar passera just där Abraham befinner sig, men de kommer ändå med ett budskap från Gud till Abraham och Sara. Detta indikerar att de har sökt upp Abraham, trots att det är han som bjuder in dem. Kanske är det så att Abraham förstår att de är gudomliga eftersom han redan fått en
Gen 18:16-33 är placerad i ett sammanhang där den fungerar som en brygga mellan att de tre männen kommit till Abraham och Sara i tältet och lovat att de ska få en son, och i nästa kapitel där berättelsen om förgörandet av Sodom och Gomorra har sin plats. Textens funktion blir att föra historien vidare. Men även att texten berättar något om Gud. Han framstår som en Gud som är resonlig och inlyssnande. Eventuellt skulle detta även kunna förklara tänkandet om Gudsrelationen när man har ett förbund med honom, enligt Israeliternas tankesätt baserat på förbundet, med förbannelser och välsignelser. Om man syndar så straffar Gud.
Välsignelsen är att Abraham kommer att få en son, förbannelsen är att om Abraham inte håller sig till förbundet så straffar Gud.
3.1.3 Textens syfte och aktörer
Textens genre är en berättande text, prosa. Ett typiskt drag för berättande text är att verben böjs i konsekutiv imperfekt. Verbalsatserna i texten tyder på att berättelsen är till för att driva handlingen framåt, man får inte tillgång till så mycket bakgrundsinformation från vers 16, där det sker en abrupt vändning i texten. De reser sig för att gå mot Sodom. Men Herren låter sig uppehållas av Abraham då har argumenterar för människorna som bor där. Berättelsen avslutas i form av antiklimax, där Abraham återvänder hem. Vi får ingen information om vad som kommer att hända. Men i kontext får vi senare veta att Gud förintar Sodom och tids nog får Abraham och Sara sin son.
Texten kan delas upp i två delar, där den första delen är vers 1-15 vilket berör mötet med de tre främlingarna och löftet om en son. Medan verserna 16-33 handlar om hur
Abraham vädjar för Sodoms överlevnad. Målet med det första narrativet är att meddela om en kommande son (Westermann 1985:274). Däremot går det att dela in texten i olika delar. Vers 1-2 där Abraham sitter och vilar, men får syn på männen och springer fram till dem och bugar. Därefter kommer ett längre stycke vers 3-8, som fokuserar på tillredning och servering av en måltid. Därefter följer verserna 9-15 där det huvudsakliga meddelandet förmedlas av gästerna och vi som läsare får följa med in i vers 16 då de alla reser sig och Abraham följer med dem. Vers 16 fungerar som en punkt för del ett och som en inledning till del två av kapitel 18. Vers 17-19 Herren funderar över Abrahams roll, vilket sker parallellt med själva huvudhistorien. Vi som läsare har fått tillgång till mer information än vad Abraham har. Vers 20-32 Fungerar som en dialog mellan Abraham och Gud, där Abraham argumenterar för att Gud ska låta Sodoms befolkning leva. Vers 33 blir en avslutning där Abraham återvänder hem och Herren går vidare.
De aktörer som förekommer i kapitel 18 är de tre männen, Gud, Abraham, Sara och sonen i form av en bakgrundsfigur. Varje aktör har blivit tilldelad en plats i berättelsen. Sara befinner sig i tältet, Gästerna befinner sig utomhus och Abraham rör sig mellan dessa två platser. Sonen har inte riktigt en aktiv funktion i berättelsen, eftersom att sonen inte ännu är född. Men sonen är en viktig karaktär för berättelsen. Guds plats är flytande i berättelsen, ibland är han närvarande, ibland inte. Gud framstår som något transcendent närvarande. Men är inte knuten till platsen, utan snarare knuten till dialogen med Abraham och starkt
ihopkopplad med löftet. 3.1.4 Detaljanalys
Vers 1: Här framgår det att Herren blir synlig för Abraham när han sitter vid tältöppningen i terebintlunden. I vers två framgår det att det är tre män som han ser. Verbet ץוּר förekommer här, vilket brukar användas vid möten av familjer som varit ifrån varandra en längre tid. Det blir en spänning i texten då de tre männen som kommer framstår som främlingar (Wenham 1994:45). Valen av verb påvisar att det är Abraham som tar initiativ till att det blir ett möte mellan männen och honom. Däremot går det att argumentera för att de söker upp Abraham då det i Främre orienten förekom att man väntade på att få en inbjudan (Westermann 1985:277).
Blandningen av plural och singular i verserna 3-5 bekommande de tre männen kan vara ett redaktionellt ingrepp där man fört ihop två berättelser till en. Westermann pekar på att det förekommer två olika emfaser i texten, en på mötet med de tre männen och en på löftet om ett barn från Guds sändebud. Abraham talar direkt till en av männen och detta kan
innebära att han ser denna man som en talesperson för alla tre, Men det förklarar inte skiftningarna i språket. Däremot är det tydligt att Abrahams gäster är av högre rang än vad Abraham är, det går att se då ordet ֙ןֵח förekommer i vers 3 (Westermann 1985: 277-278).
Verserna 6-8: Det Förmedlas en brådska från Abrahams sida, vilket skulle kunna handla om den gästvänlighet som förekom bland nomader. Det var viktigt att gästerna inte skulle behöva vänta (Westermann 1985:279). Anmärkningsvärt är även vilken typ av måltid de börjar tillreda för gästerna. De mått och den mat som de väljer att bjuda på har kopplingar till offermåltider. Att det serveras en måltid av detta slag kan vara en hint till oss som läsare att Abraham förstår att gästerna är gudomliga. I vers 9 avslöjar gästerna att de har ett syfte med sitt besök, när de frågar efter Sara (Wenham 1994:47).
Verserna 10-12: De detaljer som nämns om födseln av en son, att de ska komma tillbaka vid samma tid nästa år. nämns ord för ord i 2 kungaboken 4:16-17. Den som kommer med detta
budskap är då en man av Gud. Och i Domarboken 13 är det Guds sändebud (Westermann 1985:280). I Genesis 17:17 går det att läsa “Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och tänkte: Inte kan man bli far när man är hundra år gammal? Och inte kan Sara föda barn, hon som är nittio år?” (Bibel 2000). I denna vers går att översätta att Abraham säger i sitt hjärta. Men verbet säga är böjt i konsekutivimperfekt 3 maskulin singular. Medan när Sara säger i vers tolv så står רַמאָ som particip. Dock indikerar sammanhanget att hon skrattar och talar inom sig. Westermann menar dock att skratt inte är något som sker på insidan, utan att det kan ha varit så att man hörde Sara skratt (Westermann 1985:281).
Frågan varför Sara skrattade verkar vara riktad direkt till Sara, och hennes svar i vers femton indikerar även att hon tolkade frågan som ett direkt tilltal till henne. Däremot så tillåter inte narrativet att Gud skulle tala direkt till henne. Hennes tvivel underminerar Guds storhet och sändebudet betonar återigen att hon och Abraham faktiskt ska få ett barn. Det är i vers 14 som vi verkligen får veta att mannen som talar är ett sändebud från Gud. Att Sara är rädd i vers 15 kan handla om att hon nu förstår att hon svarar till Guds sändebud.
Westermann föreslår att när Sara förnekar att hon skrattade så är det ett försök till att ta tillbaka det hon har gjort. Men sändebudet bekräftar att hon faktiskt skrattade och med det kan hon inte ta tillbaka sin handling (Westermann 1985:281-282). Saras reaktion på att mannen som talar till henne är ett sändebud från Gud. Det visar på att mannen har en form av auktoritet.
Männen reser sig från den plats där de ätit tillsammans innan vers 16, och de ser mot Sodom och sedan rör de sig ditåt. Översättningen att de såg mot Sodom, menar Spiser egentligen betyder att de såg ner på dess ansikte (Speiser 1964:133). Man får av texten utan sitt sammanhang inte veta vilken plats det rör sig om och inte heller veta hur långt Abraham går med männen som “reser sig” vilket står i 3 maskulin plural i konsekutiv imperfekt, därmed är det svårt att veta vilket antal män det egentligen rör sig om. I bibelöversättningar är det två män och Abraham som det handlar om. Men skulle lika gärna kunna gälla alla män som omnämns, tre på besök och Abraham. Formuleringen att de ser ner mot Sodom betyder att de måste stå på en plats med utsikt och gångavstånd från Hebron där döda havsregionen var synlig (Sarna 1989:131). När texten berättar att besökarna ser ner över Sodom så hintar det till läsaren vad det är som ska hända, redan innan aktörerna i texten vet det. Den tredje delen i denna vers är: Och Abraham gick står i Qal particip ms, med dem för att sända dem står i Piel inf 3 mp. Men i bibel 2000 översätter de till att han går med dem en bit på vägen. Vilket verkar vara en tolkning av vad det innebär att gå med och sedan sända. Att Abraham följer med dem en bit på vägen är en respektfull gest, han gör detta utan vetskap om vad de
ska göra (Wenham 1994:49). Vilket i sig inte är så konstigt, eftersom att Gud inte har berättat det ännu. Vilket styrker Wennhams teori om att läsaren får veta mer än Abraham. Sodom och Gomorra benämns i texten som ett område med namnet Sodom. Förutom i vers 20 där både Sodom och Gomorra skrivs ut (Speiser 1964:133).
Verserna 17-21: Gud funderar på vad han ska göra och om Abraham borde få veta detta, vilket gör läsaren mer påläst än vad Abraham är (Wenham 1994:49). Guds undran i vers 17 menar Wennham är en fråga till de två männen som han kallar för änglarna. I denna tolkning skapas då en form av grupp där de som vandrar med Gud är berättigade till profetisk information. I Vers 18: Ger Herren då anledning till varför Abraham skulle ha rätten att inneha ett sådant privilegium, nämligen att han är utvald. “Jag har utvalt honom,” vilket visar på Guds väg, som förväntas av Abraham och hans släkt (Speiser 1964:134). Sarna skriver att Gud tio generationer tidigare hade gjort precis samma sak för Noah, men då var anledningen att han skulle kunna rädda sitt eget i liv. I denna text möjliggör det att Abraham får chansen att försöka rädda andra människors liv. Det som testas i berättelsen är Guds moral och Abrahams mänsklighet. Anledningen till att Abraham har fått denna kunskap från Gud är för att han symboliserar det judiska folket och dess framtid som ska bli till välsignelse (Sarna 1989:131).
Vers 21: Gud säger ”Jag ska gå dit ner nu.” Det är otydligt vart Gud egentligen befinner sig. Är platsen de står på ovanför Sodom eller är Gud i himlen när han talar till Abraham. Jag ska gå ner och se, hebreiskan הלכ, förekommer även i mening om förstörelse, (Speiser 1964:133). Till exempel i Jeremia 5:18, Hesekiel 11:13 och Daniel 9:27, men
översätts nu till en fråga om alla är skyldiga (Speiser 1964:134). ”Och Herren sade” i vers 20, verkar visa på att Gud nu talar högt till Abraham. הדרא kan kopplas till låt oss gå ner i
historien om Babels torn. Inte för att Gud egentligen behöver komma ner själv för att se verkligheten, han vet redan att Sodom och Gomorra har syndat, men det skapar en öppning för Abraham att be Gud om att förbarma sig (Wenham, 1994:50).
Vers 22: De två männen vänder sig och går, men det nämns inte specifikt vart de går. Texten är troligtvis redigerad av masoreterna, från att Herren stannade framför Abraham till att Abraham stannar för Herren. Denna ändring kan ses i LXX. Vilket tyder på att de hade tillgång till tidigare hebreiska texter med texten att Herren stannar för Abraham (Speiser 1964:134). Detta är förstås otänkbart enligt masoreternas tankesätt och därför redigerar de texten. Däremot är det intressant att de män som Abraham ätit med, som vi förstår är änglar. De går därifrån när Gud inleder en konversation direkt med Abraham.
Verserna 23-27: Anledningen till varför Abraham inleder med femtio kan vara att det i Amos 5:3 omnämns att en mindre stad består av hundra krigande invånare. Femtio blir därför en halv stad. Antagandet blir då att han börjar med att om halva staden är rättfärdig vore det orättvist att förinta den.Skribent är konsekvent med att när Abraham talar så använder han Herre som tilltalssätt. När Gud talar för sig själv är det הוהי (Speiser.1964:134).
Användningen av שׁגיו i vers 23 kan det te sig som ett lustigt ordval, eftersom att Abraham redan står inför honom. Den kan då handla om att det sker en riktning från insidan, eftersom det är första gången en människa initierar en konversation med Gud. Utöver denna tolkning så är שגיו en markör i pentateuken för att man inleder en fråga av eget intresse (Wenham 1994:52).
Verserna 28-32: Här uppstår en form av spänning i texten, när Abraham säger, snälla blir inte arg. Kanske innebär detta en medvetenhet från Abrahams sida att han pressar på lite för mycket. Abraham verkar nu ha förstått att han inte kommer att kunna kompromissa mer med Gud. Gränsen är dragen för hur mycket han kan be om (Wenham 1994:53). Tio är ett jämnt nummer som symboliserar helhet (Sarna 1989:134). Abraham förutsätter/säger att Gud ska förinta de rättfärdiga med de orättfärdiga. Och börjar att argumentera för att Gud ska låta dem leva. Större delen av texten är denna avslutande dialog mellan Gud och Abraham. Det är tydligt en dialog som sker, uppbyggd med ”och han sade, och hans svarade.” Vilket visar på att det är en berättande text. Det är även ett typiskt narrativ för biblisk text. Uppbyggnaden är att Abraham i början är självsäker i sin argumentation/bönfallande i vers 23-25, men i slutet är det som att Gud inte kan kompromissa mer än vad han har gjort (Wenham 1994:51). 3.1.5 Ängelns funktion i texten
Vad gör och säger änglarna och hur interagerar de med människor?
När Herrens uppenbarar sig för Abraham i form av tre män och han tilltalar dem med Herre i vers 3, så är det tydligt att det rör sig om gudomliga gäster som har kommit till honom. Men det är också tydligt att de kommer till honom i mänsklig gestalt. Någonting får Abraham att använda just formuleringen, min Herre. Om detta är en indikation på ängelns karaktär eller Guds karaktär är svårt att avgöra. Däremot är det tydligt att vi som läsare ska få veta att dessa tre män inte är tre vanliga män. Det är tydligt att ängeln framträder i manlig gestalt och att det förekommer tre stycken. Däremot har bara en av dem en framträdande roll.
Det är också tydligt att ängeln kommer till Abraham för att förmedla ett budskap. Att Abraham och Sara ska få en son. Vilket i sig tydligt framgår i texten är ett det är ett under då
de båda är gamla och att Sara inte längre är fruktsam. Ängeln förmedlar alltså ett kommande gudomligt under som ska komma att påverka Abraham och Saras liv. Men som även blir grunden för folket Israel. Löftet om en son visar att Gud griper in i människors vardag. Att Gud skänker en son åt sin tjänare. Det blir en betoning på att den som tjänar Herren får ta del av Herrens gåvor. Men det som står ut mest är att Gud har en agenda med denne son, han ska komma som en gåva men kommer att bli Guds folk. Mötet med ängeln innebär alltså ett radikalt skifte i deras liv, men även för hela världen. Gud ingriper och grundar på så vis sitt egna folk och sin utvalda nation på jorden.
Måltiden sker på Abrahams initiativ och utifrån hans gästfrihet. Därmed går det att dra slutsatsen att ängelns förekomst i texten förmedlar att Gud har ett budskap till Abraham. Gud vill välsigna Abraham och har utvalt honom. När Gud tar plats i berättelsen så förlorar ängeln sin funktion och blir inte längre en framträdande figur. Utan ängeln vandrar vidare mot nästa uppdrag som Gud har beordrat. Alltså är Guds agenda en förutsättning för ängelns förekomst i berättelsen. Men Guds närvaro förutsätter inte förekomsten av änglar. Ängeln verkar vara en förvarning om vad som ska komma.
Vad säger ängelns handlande om Gud?
I berättelsen så blir Sara direkt tilltalad, det säger något om ängeln och om Gud. Sara får veta att hon ska bära ett barn, och han vet att hon hör vad de säger. När hon skrattar eller tänker så hör han att hon gör det. Det blir ett fokus på en himmelskt överhet över människan. Något gudomligt besitter förmågor som människor inte har. De ser, hör och kan göra saker som människor inte klarar av. Men interaktionen mellan människa och ängel verkar likna interaktionen mellan människa och människa. De äter och samtalar i form av män samlade runt ett middagsbord. Det lilla vi får veta om interaktionen utöver de med gudomligt inslag liknar många andra bibliska texter då människor samlas och talar med varandra. Däremot ger inte dessa tre män ifrån sig känsloyttringar i någon form. De uppvisar inte glädje och inte tacksamhet över Abrahams gästfrihet. Detta kanske beror på att det förväntas av Abraham att ta emot gudomliga gäster med en ordentlig festmåltid, och att han är den som har anledning att vara tacksam gentemot männen, då de kommit med budskapet.
En intressant spänning i texten är att Abraham verkar ha fått tillgång till mer
information än männen som han har delat måltid med när det kommer till frågan om Sodom och Gomorra. Änglarna är inte de som argumenterar för att Gud inte ska förstöra staden, utan den vädjan och medkänslan blir ett tydligt mänskligt drag. Medan änglarna endast utför Guds vilja.
Änglarnas funktion är alltså inte att bygga en relation till Abraham, detta visar dialogen mellan Abraham och Gud på. Ängelns roll är alltså inte den mest betydelsefulla i när det kommer till att förmedla Guds planer. Ängeln går inte in i argumentation eller dialog med Guds agenda.
Vad gör ängeln som en profet inte gör?
I profetskrifter så ser vi en frånvaro av änglar, änglarnas funktion är näst intill profetiska. I denna text förmedlar de ett gudomligt budskap precis som profeterna gör. Däremot så står de inte i en mänsklig kontext med mänskliga förutsättningar som profeterna gör. Om denna särskildhet genererar en högre auktoritet än profetens är oklart. Däremot så är det tydligt att det står i relation till Gud.
Gud undrar i vers 17 varför han ska dölja det han gör för Abraham. När han då väljer att dela information med Abraham så delger han honom information om himmelska planer för människor på jorden (Wenham 1994:49). Vilket jag benämnt som profetisk information i min textanalys. Abraham får en tydlig särställning när Gud delger honom hans planer för Sodom och Gomorra. Denna ställning är intressant i relation till änglarna. Änglarna besitter eventuellt redan den här kunskapen och har vandrat vidare för att utföra Guds planer, medan Abraham väljer att argumentera för människors liv. I detta finns två intressanta poänger, för det första är det tydligt att änglar inte tar hänsyn till människorna eller ens lägger tid på att försvara dem. Det andra är att en människa nu besitter samma information som änglarna, vilket säger något om Guds syn på människor och änglar. Det finns inte någon tydligt hierarki när det kommer till kunskap. Däremot kan jag tänka mig att änglarna som generellt framstår som opersonliga är de som klarar av denna typ av information och har förmåga att utföra Guds vilja. Medan människan är drabbad av samvete och empati och ett behov att
argumentera eller vädja för vad som är rätt och fel. En ängel diskuterar inte sådant med Gud, utifrån det textmaterial vi har att tillgå.
Vad händer efter att människan har träffat en ängel?
Vad som händer med Abraham direkt efter att han haft detta gudomliga möte går inte att svara på. Den första delen av texten behandlar mötet med tre män, änglarna och den andra delen av texten behandlar en dialog med Gud. Dessa två möten hakar i varandra och därför behandlar jag texten i sin helhet i denna fråga.
Efter samtalet med Gud så går han helt enkelt hem. Kanske kommer detta av att Abraham redan är van vid att interagera med Gud och att de redan har en relation. Gudsmötet
genererar inte i denna berättelse ett direkt agerande i form av att namnge en plats eller annan radikal förändring. I alla fall inte direkt, i längden så kommer Abraham att bli pappa till Isak. Vilket får konsekvenser för många andra människor. Sara som också är en aktör i denna berättelse handlar inte heller i någon radikal riktning när hon fått veta att hon ska bli mamma. De båda ställs inför väntan och troligtvis med förhoppning på Guds löfte.
3.2 Genesis 21:17-20
17
עַ֣מְשִׁיַּו
֮םיִה ֱא
לו ֹ֣ק־תֶא
֒רַעַנַּה
֩א ָרְקִיַּו
ַ֨אְלַמ
׀םיִ֤ה ֱא
֙רָגָה־לֶא
םִי ַ֔מָשַּׁה־ןִמ
רֶמאֹ֥יַּו
הָּ֖ל
ָ֣לּ־הַמ
לו ֹ֥ק־לֶא םיִ֛ה ֱא עַ֧מָשׁ־יֽ ִכּ י ִ֔א ְרי ִ֣תּ־לאַרָ֑גָה
׃םֽ ָשׁ־אוּה ר ֥ ֶשֲׁאַבּ רַעַ֖נַּה
18
יִמוּ ֚ק
יִ֣אְשׂ
רַע ַ֔נַּה־תֶא
יִקיִ֥זֲחַהְו
ֵ֖דָי־תֶא
ו ֹ֑בּ
יו ֹ֥גְל־יֽ ִכּ
לו ֹ֖דָגּ
׃וּנּֽ ֶמיִשֲׂא
19
ח ַ֤קְפִיַּו
֙םיִה ֱא
ָהי ֶ֔ניֵע־תֶא
א ֶר ֵ֖תַּו
רֵ֣אְבּ
םִי ָ֑מ
ֶל ֵ֜תַּו
אֵ֤לַּמְתַּו
֙תֶמ ֵ֨חַה־תֶא
םִי ַ֔מ
ְקְשׁ ַ֖תַּו
׃רַעֽ ָנַּה־תֶא
20
יִ֧הְיַו
םיִ֛ה ֱא
רַעַ֖נַּה־תֶא
ל ָ֑דְּגִיַּו
֙בֶשׁ ֵ֨יַּו
ר ָ֔בְּדִמַּבּ
י ִ֖הְיַו
ה֥ ֶבֹר
׃תֽ ָשַּׁק
21
בֶשֵׁ֖יַּו
רַ֣בְּדִמְבּ
ן ָ֑ראָפּ
ו ֥ ־חֽ ַקּֽ ִתַּו
ו ֹ֛מִּא
ה ָ֖שִּׁא
ץ ֶר֥ ֶאֵמ
׃םִי ֽ ָרְצִמ
פ
3.2.1 Textens översättning17: Och Gud hörde21pojkens röst22och Guds ängel kallade på Hagar från himlen och han sa till henne, vad bekymrar dig Hagar, räds inte för Gud har lyssnat till pojkens röst där han är. 18: Gå och lyft upp pojken och håll honom med din hand, för han ska jag göra till ett stort folk. 19: Och Gud öppnade hennes ögon och hon såg en brunn med vatten. Och hon gick och fyllde skinnet23med vatten och gav till pojken att dricka. 20: Så var Gud med pojken och han växte och bodde i öknen och blev en stor24bågskytt. 21: Han bodde i öknen Paran25och hans mor tog åt honom en hustru från landet Egypten.
3.2.2 Historisk och litterär kontext
Den här texten kommer från en muntlig tradition från en liten grupp som levde med öknen och familjekonflikter som hot. När berättelsen berättades muntligt så är det naturligt att det uppkom olika varianter av den, som även har skrivits ner, vilket kan antas när man ser på vers 20-21 (Westermann 1985:338). Hagar vandrar runt i öknen och både hon och hennes son är hotade till livet eftersom att vattnet har tagit slut. När Hagar lägger barnet i busken så
25Kan vara ett område i Sinaihalvöns norra del (B2000). 24Blev en bra bågskytt
23“Säck” (B2000).
22Pojken röst översätts till “pojkens gråt” i (B2000). 21En anspelning på namnet Ismael, “Gud hörde” (B2000).
kommer han att få dö i skuggan. Gunkel kallar denna scen för rörande, men Westermann argumenterar för att det inte är textens syfte att uppvigla känslor (Westermann 1985:341). Guds välsignelse sträcker sig även över Ismael och även han ska komma att bli ett stort folk. Därav har Israel tidigt en relation med andra folk genom Abrahams barn, trots betoningen på linjen som följer Isak (Westermann 1985:344).
Genesis kapitel 21 i sin helhet, handlar om att Sara föder Isak och att Abraham låter omskära honom. Men Sara får syn på tjänstekvinnan Hagar och hennes son och kräver av Abraham att han ska förvisa dem. Även Gud uppmanar Abraham att göra så och lovar att båda sönerna ska bli ett folk. Hagar får vandra ut i öknen med sin son och det bröd och vatten hon fått med sig tar slut. Hagar kommer därför att tro att sonen ska dö och lämnar honom under en buske, för att hon inte vill se honom dö. Då ropade Herrens ängel på henne. Efter vers 17-21 så flyttas fokus bort från Hagar och hennes son, till Abraham, brunnen och att han sluter förbund med kungen Abimelek.
3.2.3 Textens syfte och aktörer
I texten förekommer verben i konsekutiv form, vilket vittnar om att det är berättande text som vi får läsa. Vilket är väntat eftersom denna text tillhör de berättande skrifterna. Dessa få verser har en hög dramaturgi och det är mycket som händer. Dramaturgin når sin klimax när Ismael gråter och Gud ingriper i Hagar och Ismaels tillvaro för att återställa livet, denna struktur är klassisk för patriarkberättelserna och den berättande tekniken kommer från den berättande traditionen (Westermann 1985.337-338). Guds ängel kallar från himlen. De möts inte, utan det verkar bara vara en röst som talar till Hagar. Den kommer till henne i öknen, en ensam plats när hon är i nöd.
Aktörerna som förekommer i texten är Hagar och hennes son, Guds ängel, Gud, hustrun i Egypten. Hagar och hennes son relaterar till platsen de befinner sig på och direkt till Gud och Herrens ängel. Mellan dessa fyra finns en tydlig kontakt, medan hustrun i Egypten är något som sker senare i framtiden. Just den karaktären är skild från barnet, men kommer att bli en del av både barnet och Hagars liv. Det inslaget fungerar som en abrupt avslutning på berättelsen om hur de nästan dog i öknen.
3.2.4 Detaljanalys
Verserna 17-18: Att Gud hör och räddar det gråtande barnet är klimax i denna berättelse. Denna vers berättar om att Gud räddar den som gråter, ett språkbruk som återses i många
psaltarpsalmer. Strukturen på vers 17-19 innehar en viss problematik då den rör sig mellan två subjekt. Vers 17 a och vers 19 a så är det Gud som hör och Gud som öppnar, medan det i andra delar av texten är Guds ängel som talar. Westermann föreslår att detta inte stämmer in när det kommer till praxis i paralleller. Eftersom att Guds ingripande borde följas av att Gud hörde i vers 21. Han menar därav att vers 17a “Och Gud hörde pojkens röst “ och 18 “Gå och lyft upp pojken och håll honom med din hand, för han ska jag göra till ett stort folk” är en senare insättning i texten. Han lyfter även att Guds budbärare brukar påträffas på jorden, men att ängeln i denna text har kommit att bli en varelse som kallar från himlen, men de första tilltalet han gör är mer lämpad för en jordisk budbärare (Westermann 1985:342). En
förklaring till detta tillägg i texten skulle kunna vara att endast Abraham har hört att Gud ska låta Ismael bli ett stort folk i vers 13, och att man anser att även Hagar behöver få detta meddelande, eftersom att hon nu tar Ismaels pappas plats. Samma sak ser vi om löftet angående Isak, det förs vidare till Sara (Westermann 1985:343).
Vers 19: Gud öppnar Hagars ögon så att hon kan se brunnen fylld med vatten. Detta är det enda gudomliga ingripandet, för hon förstår vad hon ska göra när hon ser brunnen
(Westermann 1985:343).
Vers 20: Gud var med Ismael, det barn som är Abrahams son och som har blivit bortdriven från sin familj. Guds nåd är alltså inte begränsad till Isak. Ismael växer dessutom upp i öknen som inte längre är ett hot, tack vare Guds beskydd (Westermann 1985:343).
Vers 21: Denna vers verkar vara självständig från berättelsen. I vers 14 förekommer öknen Beersheba, men Hagar och Ismael är i Paran som ligger väster ut mot Egypten. Hagar ger Ismael en fru från Egypten och där påbörjas en ny stam som relaterar till Israel
(Westermann 1985:343).
3.2.5 Ängelns funktion i texten
Vad gör och säger änglarna och hur interagerar de med människor?
Att Hagar tilltalas först av Guds ängel och sedan direkt av Gud är en tydlig språklig nyans. Först talar en budbärare och sedan talar Gud själv. Antingen handlar det om att det är ett meddelande som läses upp för Hagar, eller så handlar det om att det inte var helt självklart att människor kunde möta Gud (Newsome 1992:250). Man kan tolka ängelns initierade av en konversation som en möjliggörare för Hagar att uppfatta vad Gud har att säga henne.
Däremot kan det vara så att Gud är den som inte är aktiv i detta samtal, utan att det är ängeln som framför meddelandet från Gud. Likt budbärare som framförde meddelande från kungar.
Ängeln spelar inte en tydlig roll i denna text, utan förekommer endast som en aktör eller en röst som påkallar Hagars uppmärksamhet. I likhet med de andra texterna så framstår ängeln som en möjliggörare för att Gud ska kunna tränga fram till människor med sitt budskap.
Däremot går det att ifrågasätta Guds faktiska närvaro. Hagar ser inte Gud, men hon hör honom. Ängelns funktion brukar vara att företräda Gud i form av en fysisk gestalt. Någon som en människa klarar av att höra och att se. Dock gör ängeln inte det i denna text. Därav blir det svårt att förklara hur Hagar vet att det är en ängel som talar till henne. Dock är det språkligt tydligt för läsaren. Vilket troligtvis är poängen med texten. Att läsaren ska få reda på vem hur och vad som talar till människor från himlen.
Generellt ser vi i andra bibeltexter att ängeln uppträder i form av en mänsklig gestalt och möter människor på enskilda nästan ödsliga platser för att förmedla Guds budskap. I denna text stämmer platsen in på beskrivningen av det typiska mötet med en Gud, däremot så gör gestalten inte det. Dock interagerar ängeln direkt med Hagar eftersom att han påkallar hennes uppmärksamhet genom att kalla på henne från himlen. Hagar får alltså inte se ängeln, men hon kan höra rösten. Talet är alltså ett himmelskt tal i denna text (V. Reiterer, Nicklas & Schöpflin 2007:69).
Vad säger ängelns handlande om Gud?
Att ängeln förekommer i detta format i denna berättelse anser jag tyda på att berättelsen hänger samman med övriga patriarkberättelser i Genesis. Det är ett typiskt möte mellan människa och Gud där ängeln finns med som intermediär gestalt. Ängelns handlande visar på att Gud har en plan för Hagar och för Ismael. Det visar på att Gud har för avsikt att
upprätthålla det löfte som han har gett Abraham angående sonen Ismael. Det visar på en Gud som möter människor i nöd och som står fast vid sina löften. Han överger inte människor trots att de förvisas från sitt sammanhang.
Vad händer efter att människan har träffat en ängel?
När Hagar fått Guds meddelande så agerar hon i en riktning som rör sig i gränslandet mellan liv och död. Guds uppmaning räddar henne och hennes son från uttorkning och död i öknens hetta. Att hon agerar är en tydlig trend efter mötet med en ängel. Mötet med ängeln genererar att människor agerar och gör en förändring i sina liv. När Guds ord kommer till Hagar så väljer hon aktivt att söka upp vattenkällan som hon innan inte kunde se. Det är nästan som att ängelns budskap öppnar hennes ögon för en framtid som hon inte kunde se självmant.
Vad gör ängeln som en profet inte gör?
Skillnaden mellan ängeln och en profet i denna text är först och främst att ängeln inte
framträder i form av en människa. Att ängeln talar från himlen, alltså är han inte i någon form en jordisk varelse i den här stunden. Att meddelandet från Gud kommer direkt från himlen och inte till det jordiska genom en dröm eller vision. Ängeln är inte heller politisk, Hagar och Ismael är inte utsända ut i öknen för att dö, utan för att resa bort från den kontext de har levt i. Så själva ingripandet i deras tillvaro garanterar egentligen ett redan tidigare löfte, att Gud ska vaka över Ismael då han är en del av Abrahams ätt (V. Reiterer, Nicklas & Schöpflin
2007:69). 3.3 Genesis 28:10-22
