Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
195c-210c Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Mars 2011
Hälsa och samhälle
KAMPSPORT SOM
VERKTYG INOM SOCIALT
ARBETE
EN STUDIE KRING KVINNORS UPPLEVELSER
AV KAMPSPORTSTRÄNING OCH DESS
RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE
OLSSON RICHARD
HANDLEDARE:
AJE CARLBOM
2
KAMPSPORT SOM
VERKTYG INOM SOCIALT
ARBETE
EN STUDIE KRING KVINNORS UPPLEVELSER
AV KAMPSPORTSTRÄNING OCH DESS
RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE
OLSSON RICHARD
Olsson, R. Kampsport som verktyg inom socialt arbete. En studie kring kvinnors upplevelser av kampsportsträning och dess relevans för socialt arbete.
Examensarbete i socialt arbete 15 credits. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle,
enheten för socialt arbete, 2011.
Abstract: Studien söker svar kring hur undervisning i kampsport upplevs av vuxna kvinnor och om kampsportsträning kan ha en relevans för socialt arbete för
kvinnor som målgrupp. Studien undersöker vilka val som gjorts av kvinnorna i samband med att de valde att börja träna kampsport och vilka upplevda effekter de har lagt märke att träningen leder till för deras egen del. Slutligen diskuteras vilka sociala verksamheter som kan tänkas ha nytta av kampsportsträning i sin verksamhet och vilka överväganden som då bör beaktas.
3
MARTIAL ARTS AS A TOOL
IN THE FIELD OF SOCIAL
WORK
A STUDY OF WOMENS EXPERIENCES OF
MARTIAL ARTS TRAINING AND ITS
RELEVANCE IN THE FIELD OF SOCIAL WORK
OLSSON RICHARD
MENTOR:
AJE CARLBOM
Olsson, R. Martial arts as a tool in the field of Social Work. A study of womens experiences of Martial arts training and its relevance in the field of Social Work.
Essay in the field of social work 15 credits. Malmö högskola: Health and
Community, Department of Social Work studies, 2011.
Abstract: This study is about adult women’s experience of Martial arts training and if there is a relevance for such training in women oriented Social Work practices. The choices that women who start training Martial arts make are examined and the effects they experience as a result of such training are also explored. A discussion is brought forward regarding which women oriented Social Work practices that might benefit from this kind of training in the field of Social Work - thus developing a dialogue surrounding the implications of introducing Martial arts in Social Work practice.
4
1 INLEDNING ... 6
1. 1 Kampsportsträning som empowerment? ... 6
2 UNDERSÖKNINGENS SYFTE ... 6
3 KAMPSPORT - INOM SOCIALT ARBETE? ... 7
3. 1 Kan ett relevant socialt problem definieras? ... 7
3. 1. 1 Har kvinnor rätt till det offentliga rummet? ... 7
3. 1. 2. En tillgänglighetskultur inom socialt arbete? ... 9
3. 1. 3 Individens eller samhällets ansvar? ... 9
3. 2 Kvinnorna är inte problemet – de är möjligheten ... 10
4 METODVAL ... 11
4. 1 Problemformuleringen bestämmer metodens inriktning ... 11
4. 2 Ett kvalitativt utforskande av det okända ... 11
4. 3 Val av intervjuform ... 12
4. 4 Genomförande av intervjuerna och hanteringen av data ... 12
4. 5 Att avskilja övrig sport från kampsport ... 13
4. 6 Val av informanter ... 13
4. 6. 1 Bortfall i intervjuunderlaget ... 13
4. 7 Urvalets betydelse för undersökningen ... 13
4. 7. 1 Angående studiens åldersurval ... 13
4. 7. 2 Deltagarnas träningserfarenhet inom kampsport ... 14
4. 8 De utvalda kampsportsklubbarna och undervisningen ... 14
4. 9 Avgränsningar och definitioner ... 14
4. 9. 1. Undervisningen förutsätter överfallsvåld ... 15
4. 9. 2 Traditionell pedagogik & fysiska tekniker ... 15
4. 9. 3 Kampsport – en salig blandning för den oinvigde ... 15
4. 9. 4 Skillnaden mellan kampsport och självförsvar ... 16
4. 10 Etiska överväganden ... 16
5 TIDIGARE FORSKNING ... 17
6 TEORIER ... 18
6. 1 Empowerment sett ur individens ögon ... 19
6. 2 Våld – vad är det? ... 19
6. 3 Litteraturen & Media - och bilden av det farliga ... 19
6. 4 Mäns våld mot kvinnor – en väldokumenterad företeelse? ... 20
6. 5 Kvinnors våldsutövning - en outforskad arena? ... 21
6. 6 Att hantera hotet om våld – vilka strategier kan finnas? ... 22
6. 6. 1 Att träna är ett val ... 22
6. 7 Mentala hinder ... 23
6. 8 Att förhålla sig till rädslan ... 23
7 RESULTAT & ANALYS ... 24
7. 1 Valet att träna kampsport ... 24
7. 1. 1 Att introduceras för kampsport av en manlig bekant ... 24
7. 1. 2 Självförsvar eller bara en vanlig form av träning? ... 25
7. 2 Förhållandet till det offentliga rummet och självförtroende ... 25
7. 3 Beredskap och gränsdragande ... 26
7. 4 Kroppskännedom och handlingskraft ... 27
7. 5 Fysiska spår av träning ... 28
8 ANALYS ... 28
8. 1 Hur upplever kvinnorna effekterna av träningen? ... 28
8. 2 Att känna sig otrygg men inte hotad ... 28
8. 3 Stärkt av fysisk träning eller av kampsport? ... 29
5
8. 4. 1 Validitet – tillförd filosofi eller tidigare grundat intresse? ... 30
8. 5 En fysisk aktör framträder inom den personliga sfären? ... 30
8. 5. 1 Validitet – en fysisk aktör framträder? ... 31
9 DISKUSSION ... 31
9. 1 Självförsvar – frivillighet för individen och ansvar för samhället ... 31
9. 2 Vilka förändringar har relevans för socialt arbete? ... 32
9. 2. 1 Självkänsla och tillit eftersträvas – men vad ger resultat? ... 32
9. 2. 2 Filosofin är oskiljbar från praktiken – men är den även en nyckel? ... 33
9. 3 Vilka faktorer är betydelsefulla för förändringen? ... 33
9. 4 Den fortsatta användningen av kampsport inom socialt arbete ... 34
9. 5 Finns det ett behov av denna träningsform hos kvinnor? ... 34
9. 6 Tidsaspekten inom sociala insatser ... 34
9. 7 Förhoppningen om en fortsatt nyansering ... 35
REFERENSER ... 36
6
1 INLEDNING
Denna uppsats handlar om kampsportsträning såsom möjligt redskap inom socialt arbete för att stärka kvinnors upplevda handlingsfrihet och självförtroende. Studien söker svar på om kampsportsundervisning av kvinnor kan leda till en förändring av kvinnornas syn på sig själva och hur de förhåller sig till omvärlden. 1. 1 Kampsportsträning som empowerment?
Det som väckt mitt intresse kring dessa frågor är Petra Östergrens bok Slå
tillbaka! Handbok i självförsvar för kvinnor (egen kurs.) (2006). Boken kom ut
redan 1993 men har sedan dess utkommit i flera upplagor. Östergren menar att kvinnor som börjar träna självförsvar kan uppleva att deras tilltro till sig själva stärks och att de upplever sig som mer självsäkra och synliga gentemot sin omgivning. Dessa iakttagelser som Östergren gjort i samband med att hon lärt ut självförsvar till kvinnor kan enligt min mening ha en betydelse för socialt arbete ur ett empowermentperspektiv.
Denna studie söker därför svar på vad kvinnor upplever att kampsportsträning tillför dem på olika områden i livet. Fokus i studien ligger på kvinnornas
upplevelser av sig själva i relation till omvärlden och eventuella förändringar de har lagt märke till hos sig själva sedan det att de började träna kampsport. Studien syftar till att bättre förstå hur kampsportsundervisning kan bidra till att stärka kvinnor inom fältet socialt arbete och vilka processer det är som i så fall kan bidra till detta.
2 UNDERSÖKNINGENS SYFTE
Syftet med denna undersökning är att undersöka kvinnor som tränar kampsport för att finna svar på hur de upplever att de påverkas av träningen samt om det kan finnas en relevans för kampsportsträning inom socialt arbete.
Grundfrågeställningarna som studien ämnar söka svar på är:
Upplever kvinnorna att de har förändrat uppfattning om sig själva på
något sätt efter det att de började träna kampsport?
Har de lagt märke till förändringar på andra områden i livet? Vilka faktorer anser de i så fall viktiga för dessa förändringar? Förhoppningen är att genom studien finna svar på hur kampsportsträning kan användas inom socialt arbete. Det har inför denna studie inte gått att lokalisera undersökningar som på ett empiriskt sätt - i kombination med en ideologiskt ofärgad vetenskaplig ansats - har studerat hur kvinnor påverkas av
kampsportsträning. Relevansen inom socialt arbete för denna typ av träning - med kvinnor som målgrupp - är inte heller studerad på detta sätt. Undersökningen syftar därför till att bidra med en fortsatt kunskapsutveckling på området grundat i empiriska studier.
7
3 KAMPSPORT - INOM SOCIALT ARBETE?
Eftersom relevansen för socialt arbete inte tidigare är studerad när det gäller kvinnor som tränar kampsport handlar detta avsnitt om hur man genom att titta på studier kring kvinnors upplevda trygghet bättre kan förstå vilka sociala problem som kampsportsträning eventuellt kan användas mot som verktyg inom socialt arbete. Genom att titta på företeelser som har studerats ur ett geografiskt forskningsperspektiv kan vi se vissa aspekter på kvinnors levnadsförhållande såsom problematiska – inte bara ur ett individuellt perspektiv utan även sett ur ett samhällsperspektiv – och därmed kunna konstatera vilket socialt problem som detta nya verktyg inom socialt arbete eventuellt skulle kunna ha relevans för. Studierna från (Trulson, 1986) angående aggressionsnivåer hos kriminella ungdomar och (Young J, 2005) där barn med ADHD-problematik studerats i relation till kampsportsträning kunde konstatera vissa positiva effekter på barn och ungdomar. De kan dock inte vägleda denna studie - däremot kan de visa på att vissa positiva effekter kan uppnås inom det sociala arbetet med hjälp av
kampsportsträning som verktyg. Därför är det just kampsportsträningen såsom ett
möjligt förändringsverktyg inom socialt arbete som denna studie har i fokus. 3. 1 Kan ett relevant socialt problem definieras?
Meeuwisse & Swärd (2002) menar att sociala problem är svårdefinierbara samt inte går att identifieras utifrån någon given mall men att de ofta innehåller
återkommande drag. Sociala problem definieras ofta genom diskrepansen mellan det som är önskvärt och acceptabelt samt det oönskade och problematiska. Det krävs även från samhällets sida - för att problemet skall uppfattas som ett socialt problem - att problemet är omfattande samt även att det upplevs som oacceptabelt och önskvärt att få bort sett ur de gängse rådande normerna i samhället (a a). Finns det då ett socialt problem som kan vara önskvärt att åtgärda sett från samhällets sida som påverkar många kvinnor? För att få en uppfattning om det kan finnas om ett sådant problem kan man titta på kvinnors geografiska rörlighet sett ur ett trygghetsperspektiv.
3. 1. 1 Har kvinnor rätt till det offentliga rummet?
Att kvinnor planerar sina förflyttningar sena kvällar och nätter kan man
återkommande hitta såsom tema i nyhetsartiklar i dagspressen. I England har man studerat kvinnors upplevelser av våld i media och Valentine (1992) har visat att media ofta snedvrider fokus på var våldet mot kvinnor sker. Offentliga platser blir reproducerade såsom otrygga i diskussioner kvinnorna emellan eftersom de genom media får uppfattningen att våldet oftast sker där (a a). De svenska forskningsrapporter som tar upp kvinnors rädslor i det offentliga rummet som ett problem inriktar sig på främst på trafikforskning, där kvinnors utnyttjande av det offentliga rummet studerats. Studien Rädslans rum (egen kurs) av Andersson (2001) tar upp hur kvinnor begränsar sina förflyttningar i det offentliga rummet efter hur trygga de känner sig i sin omgivning. Studien visade på att kvinnor anpassade sina rörelser utefter en upplevd hotbild när de reste kollektivt eller cyklade samt gick till och från arbetet. Det offentliga rummet kunde inte fullt utnyttjas av kvinnorna som kände en oro över att bli överfallna varpå deras resor krävde mer planering och blev längre. Rädslan som kvinnorna främst bar på var risken att utsättas för sexuellt våld och för många av de intervjuade kvinnorna innebar rädslan att flertalet strategier utvecklades för att kunna förflytta sig på ett sätt som kändes säkert(a a).
8
Detta att kvinnor anpassar sin rörelsefrihet gentemot upplevda hot får enligt min mening anses vara ett socialt problem. Omfattningen av problemen kan man se speglingar av i hur samhället satsar betydande resurser på olika åtgärder. Boverket fick år 2008 i uppdrag av regeringen att stärka tryggheten i stads- och
tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv (regeringsbeslut 2008-10-16, 2008/3813/H). Projektet tilldelades 45 miljoner kronor över en treårsperiod. Boverket beställde inför kommande arbete med projektet en förstudie av vilka olika insatser som gjorts på internationell nivå av Nordregio – Nordic Centre for Spatial Development kring att förbättra stadsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv (2009). Detta får anses som ett tecken att kvinnors trygghet i det offentliga
rummet är högt upp på agendan i debatten just nu. Det är ett stort antal kvinnor som känner oro över att utsättas för brott enligt de nationella undersökningar (NTU) som brottsförebyggande rådet årligen genomför. Av NTU 2009 (figur
4.16) kan man se att andelen kvinnor som år 2006-2009 kände sig otrygga på
grund av rädslan att bli utsatta för brott var relativt hög i Sverige och att det dessutom var många kvinnor som angav att oron hade hög inverkan på deras livskvalitet.
figur 4. 16 Otrygghetens påverkan på beteende och livskvalitet. Särredovisning
efter kön, NTU 2006-2009. Andel för respektive grupp av befolkningen i procent. Ur Nationella trygghetsundersökningen (2009, s 63).
Det som tycks vara i fokus för hur kvinnor förflyttar sig i det offentliga rummet får antas vara en rädsla att utsättas för överfall innehållande sexuellt våld. Detta har inte särredovisats i statistiken ovan. Andersson (2001) konstaterar dock att många kvinnor inte omedelbart är medvetna om de strategier som de använder sig av när de förflyttar sig för att undvika platser som upplevs som obehagliga. Strategierna är ibland så integrerade i ett invant handlingsmönster så att de inte först framstår som ett medvetet val (a a). Detta skulle kunna tyda på att strategin som utgörs av att undvika vissa platser såsom farliga är så invant som beteende att det inte säkert ger utslag i statistiken. Klart är dock att det att det finns en oro som kvinnor känner att utsättas för brott och att de anpassar sitt beteende därefter. Värt att notera i sammanhanget är att samtliga kvinnor (av 21 informanter) som deltog i Anderssons undersökning (2001) hade utvecklat strategier för att hantera
situationer i samband med förflyttningar som upplevdes som otrygga. Det är enligt min mening inte helt orimligt att anta att oron för sexualiserat våld i det offentliga rummet är en faktor som många kvinnor lever med och att det har en menlig inverkan på deras upplevda möjligheter.
9
3. 1. 2. En tillgänglighetskultur inom socialt arbete?
Det svenska samhällets inriktar sig på en tillgänglighet för alla. Grundtanken är att alla medborgare skall ha samma möjligheter till deltagande i samhället.
Tankegångarna kan ses genomgående i socialtjänstlagen (2011:435) och andra lagstiftningar som reglerar tillgänglighet för medborgarna i samhället. Detta tankesätt om fullt deltagande för alla medlemmar av samhället har lagt till grund ett tankesätt inom socialt arbete som knappast borde kunna förlika sig med att en betydande del av Sveriges befolkning inte känner att det offentliga rummet inte fullt ut tillhör dem på grund av en upplevd rädsla. En av grundtankarna för det moderna samhället och även socialt arbete är att alla medborgare skall kunna känna att de har samma möjligheter. Upplevd tillgänglighet till det offentliga rummet och upplevda handlingsmöjligheter för individen får anses vara viktiga frågor inom socialt arbete idag. Frågan är om kvinnor upplever att de har en begränsad handlingsfrihet? Om så är fallet borde detta stå i konflikt med de grundläggande värderingar som man inom socialt arbete idag anser självklara. Eftersom kvinnors tillgänglighet till det offentliga rummet tycks påverkas av den rädsla som uppstår inför det sexualiserade våldet är detta ett problem som man har uppmärksammats inom vissa områden på senare tid. Problemet har lyfts fram i studier kring trafikrörelser och stadsplanering. De flesta insatser från samhällets sida har därmed främst riktats in på fysiska anpassningar av offentliga miljöer genom myndighetssamverkan (Aretun, 2009). Bilden som framträder är att miljöns inverkan på hur trygghet upplevs av kvinnor tidigare har studerats och även de strategier som utvecklats för att hantera otryggheten men att de flesta insatserna tycks ligga på en samhällsplaneringsnivå.
3. 1. 3 Individens eller samhällets ansvar?
Med de resonemang som förts i föregående avsnitt kan frågan ställas om detta då verkligen är ett samhällsansvar? Givet de grundläggande värderingar som ligger till grund för socialt arbete idag kan detta anses vara fallet. Lika rättigheter och möjligheter till deltagande i samhällets alla funktioner är de grundtankar som genomsyrar de olika sociallagar som vi håller oss med i dag. Ändå tycks kvinnor ha en upplevelse av en begränsad rörlighet i det offentliga rummet. En parallell kan dras till hur rörelsehindrade personer tillförsäkras en större mobilitet genom lagstiftning om handikappsanpassning av det offentliga rummet. För kvinnor är det givetvis knappast möjligt – eller ens önskvärt - att lagstifta om sådana åtgärder, men vissa officiella organ i samhället har ändå valt att uppmärksamma frågan om kvinnors tillgänglighet till offentliga miljöer. Regeringsbeslutet (2008-10-16, 2008/3813/H) lyder i sin inledning: ”Uppdrag till boverket och
länsstyrelserna att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv”. På sidan två i samma regeringsbeslut förtydligas uppdragets kärna: ”Olika miljöer kan genom sin utformning bidra till känslor av otrygghet och rädsla för brott, vilket begränsar människors och i synnerhet flickors och kvinnors möjligheter till ett gott liv.” Enligt min mening är det just genom den fysiska planeringen av det offentliga rummet som samhället har varit aktiv i den här frågan i Sverige. Bilden som framträder är att kvinnors upplevda möjligheter verkar anses såsom begränsade sett från samhällets sida och det blir dessutom tydligt att en åtgärdsvilja finns.
Med detta sagt är det inte orimligt att betrakta kvinnors upplevda möjligheter i det offentliga rummet såsom ett problem för samhället och därmed såsom ett socialt problem enligt Meeuwisse & Swärds (2002) definition av hur sociala problem
10
skall förstås. Här har problemet i den offentliga debatten enligt min mening redan i viss mån lyfts från att vara ett individuellt problem till att beröra myndigheter och forskare på ett naturligt sätt. Frågan är i så fall vad som kan göras för individen - eller än viktigare: Vad bör göras?
Loseke (2003) lyfter fram att sociala problem handlar om att ett stort antal människor påverkas av något. I grunden handlar sociala problem om att inte vara överrens och om motsättningar mellan olika handlingsalternativ. Det som upplevs som ett socialt problem framstår som fel i den kontext det presenteras i - varpå ett upplevt problem därmed kan vara ett socialt problem i en given situation men inte nödvändigtvis i en annan. Det att problembilden alltid måste definieras av någon påverkar vilka förslag till lösningar som föreslås (a a). Därför får det anses vara viktigt att bära med sig en tanke inom socialt arbete kring vem som sitter på problemformuleringen. Den som är föremål för frivilliga sociala insatser bör betraktas såsom en aktör med en frihet och förmåga att välja den mest passande lösningen på det egna problemet. Detta är grunden för socialt arbete i Sverige idag. Ej att förglömma är ju detta en av de grundläggande tankarna i dagens socialtjänstlag (2001:453) – det fria valet. Grundtanken är att sociala insatser är tänkta att främst bygga på frivillighet. Känner kvinnor då behovet av att träna kampsport på grund av en upplevd otrygghet? Idag vet vi givet kunskapsläget inom forskningen inte om det kan finnas en sådan koppling. Om man skall gå ut med att kvinnor bör träna kampsport för att uppnå en större handlingsfrihet då uppstår en del problem kring hur vi ser på kvinnor och vad de i så fall får ta ansvar för.
3. 2 Kvinnorna är inte problemet – de är möjligheten
Det verkar som om samhället har definierat en problembild med grund i den fysiska miljön. Enligt min mening finns en fara i att man i stor utsträckning ser kvinnor såsom icke-aktörer. Samtidigt är kvinnorna givetvis inte de som bör bära ansvaret för våldet i samhället i den meningen att de har en skyldighet att lära sig försvara sig. Om man lär ut kampsport till kvinnor för att de skall känna sig tryggare i sin vardag vad sänder man då ut för budskap? Är det så att man då anser att männen är bortom all räddning och att kvinnorna får ta hand om problemet? Frågan är också om en liknande problembild kan ses i det att man begränsar sig till endast fysiska anpassningar av yttre miljöer? Andersson (2005) menar att kvinnor tar ansvar för mäns våld mot kvinnor genom undvikande av farliga platser och ett risktänkande vid förflyttningar. Genom att göra detta tar de ansvar för vad som egentligen är ett samhällsproblem (a a).
Att lära ut kampsport till kvinnor är enligt min mening inte ett ställningstagande i ansvarsfrågan utan det kan snarare vara en möjlig strategi att hantera en upplevd situation. Den här studien ser snarare kvinnor som gränsöverskridare i den
bemärkelsen att de befinner sig på en domän som historiskt sett har dominerats av män. Syftet med denna studie är inte att ta ställning till vem som bär ansvaret för att hantera våldet – utan att istället se hur det påverkar kvinnor. Frågan är istället om det finns något att hämta för sociala verksamheter i kampsportsträning. Min uppfattning i ansvarsfrågan är att - det är den som utövar våld mot någon annan som måste betraktas som ansvarig för våldsutövningen.
Det kan vara så att det finns outnyttjade resurser hos kvinnor som de kan upptäcka genom att träna sin kropp. Young I M (1990) återger hur kvinnor är mer
11
även hur de utnyttjar sin kropp på ett mindre självklart sätt än vad män gör i det offentliga rummet. Kvinnor har ofta svårt att använda sin kropp på ett naturligt sätt vid t ex vid tunga lyft eftersom fokus hamnar på fel arbetsmoment i en rörelse. Därför förblir vissa viktiga kroppsdelar inaktiva (a a).
Här kan det enligt min mening finnas en outnyttjad resurs som kan ha betydelse i socialt arbete. Det är dock med den kunskap som finns idag dock oklart om kvinnor som tränar kampsport märker några förändringar av något slag som kan knytas till upplevelser av ökad handlingsfrihet eller en förändrad
kroppsuppfattning. Det som eventuellt finns att hämta i kampsportsträning får därmed ses som en outforskad möjlighet.
4 METODVAL
För empiriska studier ställs forskare alltjämt inför olika val av metodologiskt angreppssätt. Olika metoder har olika för och nackdelar varför det krävs att man företar en analys av det som skall studeras och bestämmer sig för hur det man valt att studera bäst kan undersökas. Detta avsnitt redogör för vilka metodologiska överväganden som gjorts i studien och hur materialet har bearbetats efter
insamlandet. Även en del information om hur klubbarnas verksamhet organiseras gås igenom.
4. 1 Problemformuleringen bestämmer metodens inriktning
Starrin (1994) menar att kvalitativa och kvantitativa metoder skiljer sig åt i den mån att de har olika målsättningar. Kvalitativa metoder syftar till att utforska och bestämma icke kända företeelser. Kvantitativa metoder kräver däremot en viss förförståelse av problemet som undersöks för att relevanta data ska kunna kategoriseras och undersökas (a a). Kvalitativa analysmetoder blir enligt detta synsätt en slags förutsättning för ett användande av kvantitativa angreppsätt. Därför är en sådan utforskande ansats som kvalitativa metoder kan erbjuda
lämplig i denna undersökning - givet att problemet som undersökningen fokuserar på är otillräckligt utforskat. Utan att en undersökning genomförts av hur
problembilden ser ut och att de för området relevanta forskningsfrågorna
identifierats - kan en kvantitativ metod knappast användas. Detta eftersom vi idag inte vet hur problembilden ser ut. Kampsportsundervisning är enligt min mening ett område där väldigt lite är känt om vilka mekanismer som ligger bakom hur undervisningen tas emot av eleverna. En kvalitativ ansats med intervjuer av informanterna har därför ansets mest lämplig för denna undersökning. 4. 2 Ett kvalitativt utforskande av det okända
För genomförandet av denna studie har en fenomenologisk ansats använts. Lindgren (1994) beskriver hur forskaren måste föra åt sidan sin förförståelse av det som skall undersökas och inta en position där ett nyfiket upptäckande sker. Det gäller att lägga åt sidan det som i vardagen är förutfattat och upptäcka en ny värld som möjliggjorts genom ett medvetet avståndstagande (a a). En sådan distansering från ämnesorådet är nödvändig för att förståelsen av företeelser ska kunna komma till stånd. Detta är ingen lätt uppgift eftersom jag tidigare tränat kampsport i några år på motionsnivå. Förutom att för egen del
12
hjälp för läsaren att se hur min förståelse av ämnesområdet ser ut i avsnitten där tidigare forskning och teoridelen presenteras. Ansatsen som jag håller mig till är den att företeelsen som undersöks är okänd till sin natur och att det därför är viktigt att frånträda sin egen expertroll och inse att den som är föremål för
intervjuundersökningen är experten inom området. Undersökningen följer de steg som Alexandersson (1994) presenterar som modell för arbetsordningen inom den fenomenografiska forskningsansatsen:
Figur 5.1 Arbetsordningen i den fenomenografiska forskningsansatsen. Efter
Alexandersson (1994, s 122)
Alexandersson (1994) menar att ordet fenomenografisk kan översättas med uttrycket ”beskriver det som visar sig” (s 112). Enligt modellbilden ovan har fenomenologin att tolka vad som sker utifrån det som berättas kring en företeelse. Detta förfarande att fokusera på språkliga utsagor ställer givetvis höga krav på genomförandet av en intervjuundersökning. Det krävs givetvis även en viss försiktighet inför att närma sig en sammanställning av resultatet i en sådan studie. Detta kommer vi att återkomma till i resultatavsnittet.
4. 3 Val av intervjuform
Svensson och Starrin (1996) beskriver kvalitativa intervjuer såsom ett lämpligt verktyg att upptäcka områden eller företeelser som ännu inte är kända till sin natur eller som bara är till viss del kända. Syftet med en kvalitativ ansats är därmed att upptäcka ett icke tidigare utforskat område (a a). Denscombe (2000) ser intervjuer såsom ett lämpligt redskap för sammanställning av data som grundar sig i känslor och upplevelser eftersom dessa behöver utforskas för att kunna redovisas korrekt. Kvalitativa metoder söker att genom ett förutsättningslöst sätt utforska och upptäcka ett problem medan kvantitativa ansatser är mer användbara till att
beskriva problem som redan är kända och där omfattning eller grad av förekomst i en population skall bestämmas (a a).
Valet av intervjuform föll på semistrukturerade intervjuer med ett frågeformulär (bilaga 1) som stöd för den som genomför intervjun. Denscombe (2000) menar att intervjuer av detta slag kan styras av teman och frågor som bestämts utifrån syftet med intervjun och som samtidigt ändå kan medge att plats ges för en följsamhet gentemot den som intervjuas. Svaren kan då få utvecklas i den riktning som behövs för att utveckla tankar och upplevelser (a a).
4. 4 Genomförande av intervjuerna och hanteringen av data Intervjuerna genomfördes på Malmö Högskola vid fyra tillfällen. En intervju genomfördes med varje informant. Antalet deltagare i studien var 4 st.
Intervjuerna spelades in efter samtycke från respektive deltagare för att sedan transkriberas i sin helhet. Citat ur intervjuerna har godkänts för användning i
Avgränsning av en företeelse i omvärlden Urskiljning av aspekter av företeelsen Intervju om företeelsen Utskrivning av intervjun Identifieringar av uppfattningar av företeelsen genom analys av utsagor
Redovisning i beskrivnings-kategorier
Samordning av beskrivnings-kategorier i ett gemensamt utfallsrum
13
resultatdelen av de berörda informanterna. Även annan identifierande information har lästs upp för godkännande.
Frågeformuläret med stödfrågor (bilaga 1) har använts vid intervjuerna på ett sätt där frågorna har betraktats som ett hjälpmedel för att intervjun inte ska bli allt för ostrukturerad. Frågorna har anpassats till intervjusituationen såsom har ansetts passa det pågående temat i intervjun. Detta eftersom det har varit viktigt att informanterna inte känt sig begränsade i intervjusituationen och förhoppningsvis därmed har kunnat lämna en fylligare datamängd. Anledningen till detta
angreppssätt har varit att ett upptäckande utforskande ska komma till stånd. Frågorna i frågeformuläret är därför öppna till sin karaktär och förhoppningen är att de givit möjlighet till ett så fylligt svar som möjligt från informanterna. Att frågorna är öppna har varit viktigt för att få fram detaljer och upplevelser kring fenomenet utan att information skall gå förlorad och förbli outtalad. Dessutom har stor vikt lagts vid att låta informanterna fritt uttrycka sig.
4. 5 Att avskilja övrig sport från kampsport
För att undvika att det är sportutövning i allmänhet som genererar resultat i studien avseende förändringar hos kvinnorna har kampsportsträningen blivit tvungen att knytas till förändringen i upplevelsen av den egna situationen. Detta har gjorts genom att i intervjuerna försöka undersöka upplevelserna hos
informanterna avseende aspekter som är specifika för kampsportsträningen snarare än träning i allmänhet.
4. 6 Val av informanter
För att hitta informanter till studien kontaktades flertalet kampsportsklubbar (ca 10-15 st) där anslag sattes upp på anslagstavlor i anslutning till lokalerna. En kort presentation av studien gjordes när så var möjligt inför de som befann sig i lokalen vid besökstillfället. Informanterna kontaktade sedan studieansvarig via kontaktuppgifterna i anslaget.
4. 6. 1 Bortfall i intervjuunderlaget
En informant som kontaktat mig som studieansvarig föll bort ur studien eftersom hon tränat på samma klubb som jag gjort tidigare. Det beslutades att det inte vore lämpligt att låta en sådan informant delta i studien. Informantens svar skulle kunna påverkas negativt av en sådan koppling till den som genomför intervjun. 4. 7 Urvalets betydelse för undersökningen
Enligt Alexandersson (1994) är urvalet av informanter inom fenomenologin ett verktyg för att få variation i de olika uppfattningar som finns kring en företeelse. Målet är sedan att försöka få en bild av hur de uppfattningar man samlat in kan representera hur de flesta inom en population förhåller sig till företeelsen (a a). I viss mån utgör denna studies urval ett praktiskt urval i den mån att de kvinnor som valts ut att delta i studien redan valt att träna kampsport på en
kampsportsklubb. Detta val kan ha betydelse för resultatet i studien. Dock kan man inte veta hur detta val ser ut och vilka mekanismer som styr det innan intervjuresultaten analyserats.
4. 7. 1 Angående studiens åldersurval
Ett krav som ställts i studien var att informanterna var över 18 år vid
14
En nedre åldersgräns för deltagande har använts eftersom studien innefattar ett område som inbegriper frågor kring våldsanvändning. Det får anses vara av vikt att informanterna inte är att betrakta som barn i lagens mening. Dels för att synen på informanternas våldsanvändning ska betraktas lika från samhällets sida
avseende alla informanter i studien - men även för att informanterna då kan förutsättas vara myndiga vuxna med kapacitet att kunna ta ställning till sin egen våldsanvändning och dess konsekvenser. Undersökningen avser alltså vuxna kvinnors upplevelser av kampsportsundervisning. Dessutom är det knappast lämpligt att låta omyndiga personer ta ställning till övervägande kring sin egen våldsanvändning. En person som deltar i en studie bör alltid ha uppnått en mognadsnivå som motsvarar de ställningstaganden som efterfrågas innan en intervju genomförs. Detta är en etisk aspekt som vägts in i studien – varför en nedre åldersgräns ansetts nödvändig.
Det att en övre åldersavgränsning saknas kan snarare leda till ett fylligare material än vad som givits vid en snävare åldersindelning. Med studiens syfte i åtanke kan det inte ses att en avgränsning i ålder utöver det som redan redovisats avseende informanterna hade fyllt någon funktion. Snarare hade ett sådant angreppssätt kunna begränsa studiens giltighet.
4. 7. 2 Deltagarnas träningserfarenhet inom kampsport
För de som deltagit i denna studie varierade erfarenheterna av kampsportsträning en hel del. Den informant som tränat längst tid hade tränat i 14 år samt 5-6 år som instruktör. Ytterligare en informant var även hon instruktör och hade tränat ca 6 år – varav instruktör i ca 5 år. De två andra hade ingen instruktörserfarenhet och hade tränat i 2-3 mån respektive 3 år.
4. 8 De utvalda kampsportsklubbarna och undervisningen De flesta kampsportsklubbar förmedlar enligt min erfarenhet genom sin marknadsföring den egna träningsformen såsom den vore ett effektivt självförsvar. Dock är det inte alla klubbar som har ett uttalat självförsvars-perspektiv i sin undervisning. Vissa klubbar har nämligen en större fokus på de traditionella inslagen i kampsportskulturen. Där läggs större fokus på att träna mentalt och att kunna fokusera sin mentala energi på uppgiften. Träningen behöver inte ens vara fokuserad på att möta våld. Den kan vara mer av en filosofisk styrd verksamhet snarare än en praktisk metod för att möta ett överfallsvåld. I dessa sammanhang talas det inte om en kampsport utan snarare om en väg eller en lära där det japanska ordet do som betyder väg ofta används, Wiberg (2005).
De flesta kampsportsklubbar är ofta ideella organisationer som bedriver sin
verksamhet i lånade lokaler såsom en gymnastiksal eller fritidsgård. Vissa klubbar som bedrivit sin verksamhet en längre tid har egna lokaler. Ofta är det flera
klubbar med olika inriktningar som delar lokaler. Möjligheten finns oftast att träna flera inriktningar av kampsport vid samma klubblokal eftersom den huserar flera kampsportsklubbar.
4. 9 Avgränsningar och definitioner
För att läsaren ska kunna förstå den undervisning som informanterna har deltagit i blir det nödvändigt att här redovisa ett par begrepp som läsaren bör bära med sig.
15
För att bättre kunna förstå vilken typ av undervisning det rör sig om som
informanterna har erfarenhet av redogörs i detta avsnitt för ett par viktiga begrepp.
4. 9. 1. Undervisningen förutsätter överfallsvåld
Den typ av våld som studien förutsätter att informanterna genom den traditionella undervisningen rustas för att möta är ett överfallsvåld - d v s ett plötsligt överfall med fysiska våldsinslag samt även direkta hot - där gärningsmannen är okänd för kvinnan. Studien tar därmed inte sikte på det våld som finns i nära relationer. Det våld som det då handlar om har ofta en psykologisk överbyggnad, Isdal (2001). Denna avgränsning faller sig naturlig på det sätt att undervisningen som
traditionellt bedrivs på kampsportsklubbarna i Sverige förutsätter ett så kallat överfallsvåld. Utifrån de observationer som jag som författare av denna studie själv gjort av traditionell undervisning i samband med att jag själv tränat
kampsport - kan slutsatsen dras att det sällan talas om våld som befinner sig i en annan kontext än det som uppstår i publika miljöer med en okänd gärningsman som angripare där syftet med våldet kan antas vara att genomföra någon form av sexuellt övergrepp gentemot kvinnan. Därmed menar jag att de flesta
kampsportsklubbar får anses ha denna utgångspunkt i sin undervisning att det är denna typ av våld som kvinnorna möter om de skall försvara sig mot en manlig angripare.
4. 9. 2 Traditionell pedagogik & fysiska tekniker
Enligt min mening är den pedagogik som används vid de flesta
kampsportsklubbar ofta ganska traditionsbunden. De flesta kampsportsklubbar tillämpar en modell som finns beskriven av Uhneståhl (1994) och där kallas för ”Titta och lär” (s 28). Denna form av pedagogik har visat sig effektiv när det gäller att lära ut tekniska moment inom idrotten. Det har visat sig att det är lättare att lära sig en teknik som förevisas för den som skall läras sig den än att beskriva i ord hur den skall utföras (a a). Undervisningen vid klubbarna bedrivs enligt denna modell av visa – genomför. Instruktören genomför en del av eller hela momentet för att sedan låta eleverna genomföra övningarna. Sedan visas rörelsen som skall läras ut i regel ytterligare en gång av instruktören varpå eleverna repeterar den igen. Fokus i undervisningen ligger hos de flesta kampsportsklubbar enligt mina egna erfarenheter oftast på att fysiskt lära sig tekniker för hur olika grepp och attacker skall avvärjas. Däremot kan det givetvis förkomma inslag av mental träning hos vissa klubbar.
4. 9. 3 Kampsport – en salig blandning för den oinvigde
I denna undersökning används ordet kampsport till att beskriva de olika
inriktningar av stilar som finns att träna. För att läsaren ska kunna förstå studiens resultat blir det viktigt att kort redogöra för de olika huvudsakliga
kampsportsinriktningar som informanterna i denna studie tränat. Två informanter har huvudsakligen tränat Krav Maga, en informant har tränat Tae Kwon Do (TKD) och en informant har tränat Karate som sin huvudsakliga kampsport. Nedan presenteras endast kampsporterna i korthet och den intresserade läsaren hänvisas istället till respektive kampsports internetsidor där den mest aktuella informationen angående respektive inriktning finns. Detta eftersom det blir utrymmesmässig omöjligt att här i detalj redogöra för alla de aspekter som genomsyrar respektive kampsport.
På den officiella Krav Maga internetsajten (2011-02-28) beskrivs Krav Maga som ett effektivt självförsvarssystem som baseras på kroppens naturliga reflexer.
16
Systemet bygger på erfarenheter inom den israeliska försvarsmakten och är dess officiella system för närstrid utan vapen. De fysiska teknikerna är anpassade efter verkliga scenarion och dessa varvas ofta med realistiska övningar där man testar hur den egna kroppen hanterar stress. Krav Maga innehåller inte några filosofiska läror eller ritualer.
TKD är enligt World Taekwondo Federations hemsida (2011-02-29) en
kampsport som främst är känd för sparktekniker med fötterna. TKD utvecklades ur en mängd olika stilar men är idag en tävlingsgren där främst fötterna används till att sparka mot motståndarens huvud och den för torson avsedda skyddsvästen, men även händerna används till att utdela slag mot endast torson. Tävlingar hålls normalt i 3 st ronder á 3 min. Förutom tävlingsinriktningen finns en viss betoning på en teoretisk överbyggnad där TKD ses som ett integrerande av sinne och kropp såsom ett – och där TKD påstås ge effekter bortom träningslokalen i egenskap av en livsfilosofi.
Enligt internetsidan för Swedish Kyokushin Karate (2011-03-18) är denna typ av karate en fullkontaktskarate där tävlingar anordnas. Vid tävling ges poäng för slag mot kroppen och för sparkar mot huvudet. Tävlingen fortsätter tills någon av deltagarna stoppas upp i mer än tre sekunder av motståndarens teknik eller matchtiden på tre minuter är över. Kyokushin Karate har filosofiska inslag i sina träningsmetoder och träningen betonar att karate inte bara är en träning av kroppen utan även av viljan. Träningen ses som en viktig del i en personlig utveckling som syftar till att nå så långt man kan utifrån sina förutsättningar.
4. 9. 4 Skillnaden mellan kampsport och självförsvar
Förutom att begreppet kampsport hittills har använts för att beskriva de olika inriktningarna används även begreppet självförsvar i analysdelen. Detta eftersom det blir viktigt att tala om självförsvar när upplevelsen av att kunna försvara sig åsyftas. När termen självförsvar används åsyftas det att utövaren förutsätts ha en tro på sin egen förmåga till att skydda sig själv från ett angrepp samt att den träning man då talar om har som huvudinriktning att bidra med den förmågan. Detta avses inte när termen kampsport används allmänt om de olika
träningsformerna som finns att tillgå. I vissa fall då exempel här ges från en bok eller en annan skriftlig källa återges författarens intention uppdelat i dessa två begrepp. I analysdelen utgås enbart från informanternas uppfattningar kring hur träningsformen upplevs.
Båda begreppen behövs i analysdelen för att kunna hantera de element som ingår i denna undersökning eftersom det kan antas att det gör skillnad vilken syn
informanterna i studien har på den kampsport de tränar. Har de upplevelsen av att de tränar självförsvar eller ser de mer på kampsportsträningen som något annat? Därför behövs denna åtskillnad i begrepp hur kampsport upplevs av dem som tränar vilket kommer att utvecklas i analysdelen.
4. 10 Etiska överväganden
För att skydda deltagarnas identiteter har viss information utelämnats ur vissa beskrivningar som informanterna lämnat i intervjuresultaten. I vissa fall har informationen skrivits om för att den meningsbärande informationen inte ska gå förlorad för läsaren - samtidigt som saker som skulle kunna identifiera deltagarna utelämnats. Informanterna har fått intervjucitaten upplästa och har fått godkänna
17
dessa samt även i övrigt fått ta del av information som kan antas vara av känslig natur innan studien publicerats. Genomgående har de forskningsetiska principer för forskning inom humanistisk och samhällsvetenskap vilka sammanställts av Vetenskapsrådet legat till grund för denna studie. Vid intervjutillfällena har informanterna blivit informerade om rätten till anonymitet och att studien kan avbrytas utan närmare förklaring från informantens sida.
5 TIDIGARE FORSKNING
Enligt min mening är en del av problemet med kampsportsundervisning såsom en eventuell metod för empowerment inom social arbete att inga empiriska
undersökningar har gjorts av hur kvinnor påverkas av träning i kampsport. De källor till kunskap som finns är böcker som är skrivna ur ideologiska övertygelser snarare än att de framtagits genom vetenskapliga undersökningar. De studier som tidigare har genomförts visar på att kampsportsträning som metod inom socialt arbete är i sin linda. Kampsportsträning som en förmodad positiv kraft inom socialt arbete har studerats tidigare men då ofta haft fokus på tonåringar och barn. Studier har genomförts på kriminella tonåringar i USA där man funnit att
kampsportsträning – i form av Tae Kwon Do - kombinerat med den österländska filosofin bakom träningsformen gett sänkt uppvisad aggressionsnivå. Effekten uteblev dock när filosofin utelämnades och endast de fysiska teknikerna lärdes ut (Trulson, 1986). Studier har även gjorts på barn med ADHD-problematik där Karateträning studerats som metod för att förbättra självkänslan hos barnen (Young J, 2005). Dessa studier kunde konstatera vissa positiva effekter på barn och ungdomar men de kan inte vägleda denna studie annat än att visa på att vissa effekter kan uppnås inom det sociala arbetet.
Att finna annan forskning inom det område som undersökningen handlar om har visat sig vara mycket svårt. Det kan konstateras att det är att vissa av de källor som tas upp i följande stycke som inte kan klassas såsom forskningsrapporter grundade i empiriska undersökningar. Det är tyvärr detta som är utmärkande för de undersökningar som gjorts där man betraktar kampsportsträning såsom ett förändringsverktyg. De flesta källor anger inte hur kunskapen uppkommit och om den gör det så grundar den sig ofta i instruktörernas egna observationer av sin egen undervisning. Även om det finns hänvisningar till empowermentliknande upplevelser hos de som tränat kampsport i en del studier - har ofta ingen
systematisk analys skett av deltagarnas upplevelser. En del arbeten som belyser de psykologiska förändringar som kampsportsutövare har upplevt har gått att
lokalisera. Problemet med de flesta av dessa studier är att de inte verkar vara genomförda med tillräcklig vetenskaplig noggrannhet, varför jag valt att inte återge dem här. Det kan konstateras att fler studier behövs för att kunna fastställa vilka effekter som olika grupper kan ha av kampsportsträning.
Undersökningar som återger hur kvinnor kan påverkas har tidigare främst framställts i anknytning till feministiska teoribildningar. Tyvärr handlar det då ofta om studier – eller snarare ideologiska skrifter - som är märkbart invävda i den feministiska teoribildningen, på ett sådant sätt att studiernas vetenskapliga kvalitet kan ifrågasättas. Dock behöver det inte vara så att de helt saknar validitet men en viss försiktighet måste iakttas hos läsaren.
18
Däremot finns det en undersökning som har en något mer vetenskaplig ansats där självförsvarsträning studerats genom att undersöka en kampsportsskola med en uttalad ideologisk agenda. Castelnuovo & Guthrie (1998) genomförde en intervjustudie vid Thousand Waves (en kampsportsskola i Chicago) där 30 informanter - utav de totalt 160 elever som tränade vid skolan - deltog. Skolan tillämpade träning i Karate kombinerat med undervisning i feministiska
teoribildningar. På skolan tränade endast kvinnor och huvudinstruktörerna var två kvinnor som grundat skolan som en feministisk tankesmedja. Studien fann att många av deltagarna stärkts på olika sätt i sin självuppfattning både mentalt och fysiskt. Enligt Castelnuovo & Guthrie var det avgörande för att uppnå dessa effekter hos eleverna att det fanns ett feministiskt tankesätt integrerat i
självförsvarsundervisningen, där eleverna kände att de tilläts prestera efter sina givna förutsättningar. Viktiga byggstenar i undervisningen enligt den skola som undersöktes ansågs vara en integration av kropp och sinne i ett nytt feministiskt tankesätt. Integrationen av den fysiska självförsvarsträningen och en ökad medvetenhet kring feministiska teorier ledde enligt rapportförfattarna till en ”Amazonian Feminism”(egen kurs.) (s 90, a a).
I Sverige har mycket lite litteratur producerats kring ämnet kvinnor och
självförsvar. En bok som beskriver problemet utifrån svenska förhållanden och dessutom tar upp de särskilda problem som kan finnas när självförsvar skall läras ut till kvinnor är Slå tillbaka! Handbok i självförsvar för kvinnor av Östergren (2006). Denna bok får mest ses som ett inlägg i debatten av en ideologiskt övertygad författare och kan i bästa fall liknas vid en praxisgrundad kunskapstradition. Därmed inte sagt att en del av tankarna i boken är helt ogrundade. Problemet är att de inte kan tas för kunskap som utvecklats på empirisk grund. Tidigare har nämnts att detta är den genomgående tendensen inom den tidigare kunskapstraditionen inom området kvinnor och självförsvar – det att den ideologiska övertygelsen ofta tar överhanden gentemot den
vetenskapliga disciplinen. I övrigt finns det väldigt begränsat med litteratur som liknar Östergrens bok kring ämnet självförsvar eftersom de flesta verk på svenska är gamla och mest innehåller beskrivningar av fysiska tekniker. Dessutom saknas en fokus på kvinnor som målgrupp. Trots den ideologiska radikalfeministiska övertygelsen i Östergrens bok tar den i motsats till de flesta verk upp flera olika aspekter på självförsvar vilket även innefattar de psykologiska faktorer som kan spela in för att få fysiska tekniker att fungera. Östergren menar dessutom att det krävs en speciell förståelse för kvinnors behov när man skall lära ut självförsvar. Utlämnad till denna brist i tidigare studier blir det istället nödvändigt att försöka skapa en bild av hur våldet i samhället är något som både män och kvinnor förhåller sig till. En förståelse för hur våldet ser ut i samhället och hur vi förhåller oss till det i olika situationer blir nödvändigt för att kunna närma oss en
undersökning av detta slag. Följande avsnitt tittar därför på vilka faktorer som påverkar våldsutövning och gör dessutom en ansats till att försöka förstå hur män och kvinnor kan skilja sig åt i sin våldsutövning.
6 TEORIER
I detta avsnitt presenteras teorier som kan vara till hjälp för tolkningen av det empiriska materialet men som även hjälper till att rama in hur kampsportsträning för kvinnor befinner sig i en social kontext. Eftersom tidigare studier saknas av
19
effekterna hos kvinnor som tränar kampsport kan denna teoretiska
sammanställning hjälpa till att skapa en ram inom vilken träningen kan förstås. Genomgången kan även ses som ett försök till en redovisning av förförståelsen kring ämnet. Förhoppningen är att det skall framgå för läsaren hur de olika teorierna är relevanta för ämnet i sitt här presenterade sammanhang. För att här kunna ge läsaren en introduktion till de idéer som finns kring ämnet
kampsportsträning och kvinnor har det varit tvunget att inhämta material från källor som först kan tyckas vitt skilda men som tar upp olika aspekter av de utmaningar som undervisning i kampsport kan stå inför. Vissa källor behandlar inte enbart kampsportsundervisning utan andra närliggande områden.
6. 1 Empowerment sett ur individens ögon
För att empowerment såsom begrepp skall anses vara fruktsamt i det sammanhang som denna studie befinner sig i blir det viktigt att se individen som grunden för vad empowerment är för något. Adams (2003) menar att empowerment inte kan definieras på något enhetligt sätt och att begreppet används inom socialt arbete på många olika sätt. En enkel definition kan enligt Adams se ut på följande sätt: ” Empowerment may be defined as:
the means by which individuals, groups and/or communities become able to take control of their circumstances and achieve their own goals, thereby being able to work towards helping
themselves and others to maximise the quality of their lives.” (a a, s 8).
Empowerment begreppet kan alltså ses ur ett grupp- respektive individualistiskt perspektiv. Här blir det mest fruktsamt att tala om ett individuellt perspektiv på empowerment. Kvinnorna i denna studie får visserligen sägas utgöra individer i en grupp men där de stärkande effekter som kampsportsträningen eventuellt leder till studeras ur ett individuellt perspektiv. Det är individens syn på sina egna
handlingsmöjligheter såsom förändrade som kan sägas definiera ett
empowermentperspektiv i denna studie. Däremot kommer analysen inte inriktas på om huruvida kvinnorna kan överföra sina kunskaper till andra individer, vilket ryms inom Adams definition.
6. 2 Våld – vad är det?
Våld är något som vi alla måste förhålla oss till. Det finns inbäddat i vår kultur på många olika sätt och får olika innebörder och betydelser beroende på vem
utövaren är och vilket sammanhang våldet utövas i. Vi ska här titta närmare på våld och hur det är meningsskapande för olika grupper och i olika situationer. Särskild fokus läggs vid skillnaderna för manligt våldsutövande och kvinnligt våldsutövande. Detta görs för att bättre förstå vilken kontext kvinnor befinner sig i såsom våldsutövare. Sett till nedanstående forskning står det klart att män och kvinnors våldsutövning samt deras funktioner skiljer sig vida åt.
6. 3 Litteraturen & Media - och bilden av det farliga
Rodgers (2003) skriver om hur man kan skydda sig mot överfall och hur man kan planera sin vardag genom att planera och tänka på sin personliga säkerhet. Boken vars originaltitel på engelska är Safe at all times kan givetvis ses som en
instruktionsbok för hur man kan agera för att öka sin upplevda säkerhet och hur man ska agera om man blir utsatt för våld. Däremot blir det tydligt - trots att boken i sin svenska översättning innehåller en tilläggsskrivelse från det svenska förlaget om hur boken kan uppfattas såsom könsneutral – att boken främst riktar
20
sig till kvinnor. Presumtionen att kvinnor bör tänka säkerhetsmässigt och tänka på hur de rör sig idet offentliga rummet är ofta stark i debatten som omger oss i vardagen. Tyvärr förstärker media ofta denna bild genom att publicera artiklar om var brott begås mot kvinnor. I dagstidningen Metro 2010-10-07 kunde man läsa artikeln: Nordvästra Skåne farligast för kvinnor där det tyvärr inte framgår riktigt varför det är farligast just där genom artikeltexten. Statistiken som radas upp i artikeln har inget synbart sammanhang med slutsatsen i artikelrubriken. Ofta kan man tyvärr se exempel på hur statistik radas upp i media över var bott begås geografiskt utan att man kan tala om en kritisk analys av hur farligt det faktiskt är att vistas i olika områden. Ofta görs en jämförelse i artiklarna över hur olika geografiska områden sticker ut i antalet begångna brott. Valentine (1992) pekar på hur media i England överdriver rapporteringen av allvarliga våldsbrott i det
offentliga rummet i förhållande till andra våldsbrott och att det får konsekvenser för hur det offentliga rummet upplevs av kvinnor. Rädslan för att utsättas för våld hänger därmed inte ihop med den verkliga risken för att blir utsatt. Det offentliga rummet framställs som överdrivet farligt eftersom tillgängligheten till nyhetsfakta om brott begångna i det offentliga rummet är mer lättåtkomlig än fakta om brott i hemmet. Detta reproduceras sedan i vardagen kvinnorna emellan och godtas såsom en sanning genom att en diskussion förs mellan kvinnor i hemmen om nyhetsrapporteringens innehåll. Vissa platser framstår då såsom mer otrygga för kvinnor (a a).
6. 4 Mäns våld mot kvinnor – en väldokumenterad företeelse? Att män utövar fysiskt våld och att det är mer eller mindre socialt accepterat beroende på kontexten det utövas i kan antas vara allmänt känt. Däremot har fokus på mäns våld mot kvinnor till stor del handlat om våld i nära relationer, vilket inte är i fokus i denna studie. För att kunna få en bild av hur män och kvinnors våldsutövning har olika inriktningar får man titta på oväntat håll. Forskning som behandlar aggressionsnivåer hos både män och kvinnor har nämligen ofta fokuserats till skolmiljö där man studerat barns aggressionsnivåer. Det tycks främst finnas jämförelser könen emellan inom detta område. Björkqvist (1994) konstaterar att de flesta studier av aggressivitet ofta har män som
huvudfokus och studier av aggressivitet hos kvinnor utgör en liten del av det totala antalet studier som genomförts. Män kan enligt Björkqvist dock ses som mer aggressiva än kvinnor om man ser till fysiskt våld, sett ur ett västerländskt perspektiv (a a). Steen (2003) ser att debatten kring mäns våld mot kvinnor har pendlat mellan olika förklaringsmodeller. ”Våldet antas antingen vara ett uttryck för makt, en handling som både är kontrollerad och syftar till kontroll över kvinnan eller som en okontrollerad vredeshandling som orsakas av mannens vanmakt eller maktlöshet.” (s 62, a a). Våldet har mer och mer kommit att uppfattas som ett uttryck för systematik och kontroll kopplat till en patriarkalisk maktstruktur. Tidigare innehöll debatten mer förklaringsmodeller som fokuserade på kontrollförlust hos individen. Detta är också en av de mest utmärkande
ideologiska skillnaderna i de olika förklaringsmodellerna där antingen individen eller systematiska maktstrukturer får stå som huvudsaklig förklaringsmodell enligt Steen. Viktigt att påpeka är dock att vi här talar om mäns våld mot kvinnor i en mycket specifik kontext d v s våld som förekommer i hemmet. Mäns våld mot kvinnor utanför hemmet kan anses vara en fråga som det lagts mindre fokus på. Att ingående förklara varför män utsätter kvinnor för våld har inte sets som meningsfullt i denna studie. Inte heller varför män överfaller kvinnor utomhus. Fokus kan sägas ligga på kvinnor såsom aktörer i en traditionellt manlig sfär. Det
21
debatteras ständigt vilka orsakerna är kring mäns våld mot kvinnor och
slutsatserna skiljer sig vida åt beroende på vem som definierar problembilden. Vi kan här nöja oss med konstaterandet att kvinnor i allmänhet upplever att mäns våld mot kvinnor är en faktor som de flesta kvinnor medvetet eller omedvetet förhåller sig till.
Av större intresse är hur kvinnor kan ses som våldsutövare. Detta är ett område som är i princip obefintligt utforskat jämförelsevis mäns våld mot kvinnor. Större utrymme har därför getts till att försöka ge en bild av hur kvinnor utövar våld och vilka handlingsalternativ som finns tillgängliga för dem.
6. 5 Kvinnors våldsutövning - en outforskad arena?
Frågan man skulle kunna ställa sig här är: Finns det kvinnor som utövar våld? Tyvärr är det en berättigad fråga. Forskningen kring män som våldsutövare lägger mycket av sin fokus på våld mot kvinnor i hemmet vilket är ett fenomen som har studerats ingående. Däremot är kvinnorna knappt synliga inom forskning kring våldsutövning. De studier som gjorts där kvinnor studerats såsom våldsutövare har mest fokus på ungdomar och de skillnader som finns mellan pojkar och flickor i tonåren. Forskningen kring aggression hos kvinnor handlar inte om kvinnor utan om flickor enligt de efterforskningar som gjorts inför denna studie. Fokus ligger i huvudsak kring studiet av flickor och pojkars aggressivitet. Enligt min mening tycks kvinnor falla bort ur denna forsknings fokus efter det att de blivit vuxna. Studiet av våldsutövning tycks nästa framstå som en renodlad manlig affär. Det är svårt att hitta texter som behandlar kvinnor såsom våldsutövare. Trots denna brist i tidigare forskning kan man anta att de strategier som utvecklas tidigt i livet är något som även vuxna individer kan ha drag av. För att kunna skapa en bild av kvinnor såsom våldsutövare blir det behövligt att titta på den forskning som finns angående unga människors våldsutövning.
Crick (1997) menar att forskningen kring könsskillnader i aggressionsnivåer missar det att se flickor som aggressiva eftersom det saknats modeller för att definiera de former av aggression som flickor använder sig av. Connell (1995) drar slutsatsen att kvinnor ses såsom en slags icke-aktörer i mäns ögon. Kvinnor tillskrivs inte en aktörsroll från männens sida avseende våldsutövning och de inte ses som aktörer på samma villkor som män:
”Women are presumed unable to compete in the masculine world of violence and are not legitimate participants in the exchange of physical aggression” (a a, s 100). Connell menar att män kunde ge uttryck för en ovilja att se kvinnor som legitima våldsutövare vilket förändrade synen på våldet i relation till vem som var föremål för det. Våld mot en annan man framställdes av de män som han intervjuat som något som kunde ge status och som dessutom var lätt att motivera. Våld mot en kvinna sågs dock ofta som mer problematiskt eftersom kvinnor inte kunde försvara sig på samma sätt som andra män (a a).
Historiskt sett har kvinnor inte heller tillskrivits rollen som våldsutövare. Den synen som historiskt har dominerat är att kvinnor betraktats såsom offer för olika former av våld. Österberg (2005) menar att kvinnor förutom att ses som offer för våld historiskt även har stått för en del våldsutövning. De dominerande
egenskaperna som historiskt förknippas med kvinnlighet är dock att kvinnor framstår som fredliga och icke-våldsamma (a a). Björkqvist(1994) menar dock att
22
det inte finns någon anledning att anta att kvinnor skulle vara mindre aggressiva än män och ifrågasätter att man alls bör tala om något av könen såsom
våldsammare än det andra. Våldsanvändningen är beroende av typen av konflikt och att det inte är något som tyder på att kvinnor är mindre våldsamma än män eller att de är mindre konfliktbenägna. Kvinnor utvecklar däremot andra strategier för att nå samma mål eftersom de saknar samma fysiska styrka som män har och att det vore felaktigt att anta att män och kvinnor utvecklar samma strategier (a a). För att bättre förstå vad som sker när kvinnor närmar sig till att vara en aktör - kan man tala om att det kan röra sig om ett rollskifte. Isdal (2001) talar om våldsroller (egen kurs.) där de definieras med hjälp av sina aktörer: ”offret, utövaren och observatören” (a a, s 135). Det är enligt min uppfattning tänkbart att kvinnor som försvarar sig själva i en överfallssituation eller tränar kampsport i viss mån måste förhålla sig till dessa roller i olika hänseenden. Isdals synsätt med indelning i dessa roller kan enligt min mening vara intressant för att förstå vad som sker när kvinnor tränar kampsport. Kvinnor som tränar kampsport kan vara utövare av ett slags våld – men detta beror på hur synen på den egna träningen ser ut för
individen. Våldet är i en träningssituation nödvändigtvis inte riktat mot en person och därför behöver det inte heller uppfattas såsom våldsutövning. Det att
utövandet sker i en träningssituation kan påverka hur utövandet uppfattas och därmed också få konsekvenser för hur man anser att det kan tillämpas i en riktig situation. Det är med denna urskiljning inte ens säkert att träningen ses som något som är relaterat till faktisk våldsutövning.
6. 6 Att hantera hotet om våld – vilka strategier kan finnas?
En möjlig förklaring till varför kvinnor väljer att träna kampsport skulle kunna vara att de vill hitta ett sätt att hantera en upplevd otrygghet. Lazarus (1984) talar om copingstrategier (egen kurs) såsom en medveten strategi från individen när erfarenheten och individens tillgängliga resurser inte räcker till att reda ut den situation man ställs inför. Copingstrategierna skiljs åt från de beteenden som kan anses vara automatiserade beteenden – exempelvis undvikande av en omedelbar fara eller att bromsa in en bil - på så sätt att de kräver en reflektion från individen om hur en ny strategi skall utformas för att hantera en okänd händelseutveckling. Coping avser enligt detta synsätt en process som fortgår hos individen för att hantera förändring (a a). Att känna ett överhängande hot under en lång tid skulle kunna leda till valet att träna kampsport för att kunna uppleva en större trygghet. Enligt min mening är detta dock ett helt outforskat område. Däremot är det viktigt att inse och bära med sig att det handlar om ett val från individens sida där vi ännu inte vet vilka faktorer som spelar in.
En annan strategi skulle kunna vara att undvika det farliga och att aldrig utsätta sig för risker. Denna strategi har funnits vanligt förekommande i olika studier hos kvinnor när de hanterar upplevda risker i det offentliga rummet, Andersson (2001), Valentine (1992).
6. 6. 1 Att träna är ett val
De kvinnor som ingår i studien tränar redan kampsport och har således gjort ett ställningstagande till att träna kampsport. Dock är för lite känt om vilka
drivkrafter som kvinnor har till att träna kampsport. Antagandet får vara att de individuella skälen skiljer sig åt och att vi i nuläget inte vet vilka överväganden som kan föranleda ett sådant val att börja träna. För att förstå hur träningen har påverkat informanterna blir det viktigt att belysa vad det valet grundar sig i vilket
23 kommer att behandlas i resultat- och analysdelen. 6. 7 Mentala hinder
Uhneståhl (1994) har studerat idrottsutövares mentala strategier för att prestera som bäst när det gäller. Uhneståhl konstaterar att en viljemässig ansträngning inte alltid gör att önskvärt resultat uppnås eftersom tankemönster som programmerats in i människor kan ligga till hinder för hur kroppen presterar. Så kallade
”själuppfyllande profetior” (s 75) är föreställningar som observerats hos idrottsmän där en föreställning om en speciell situation där man tidigare har presterat dåligt kan generaliseras till andra liknande situationer. Prestationerna kan därmed dala när dessa profetior tar över tankemönstret kring förmågan att prestera bra i vissa situationer (a a).
6. 8 Att förhålla sig till rädslan
Rädsla är en stark kraft som dels hindrar och hjälper oss i många olika situationer. Rädsla kan paralysera en människa men även skydda oss vid faror. Däremot kan man ha invändningar mot att ständigt utmåla kvinnor såsom rädda . Andersson (2005) menar att detta kan leda till att den traditionella kvinnorollen där kvinnan ses som i behov av mäns beskydd vidmakthålls. Andersson menar att man istället bör tala om att kvinnor förhåller sig till en risk att utsättas för mäns våld i det offentliga rummet. De olika rörelser som kvinnor väljer i det offentliga rummet bör ses mer som att de förhåller sig till en kalkylerad risk att utsättas för våld (a a). När farliga platser undviks kan det röra sig om en slags sannolikhetskalkyl som görs där man värderar risken för att utsättas för något obehagligt. Detta behöver dock nödvändigtvis inte hänga ihop med en ständig rädsla för att utsättas för våld. Oavsett orsakerna kan det vara att kvinnor anpassar sig till kalkylerade risker att utsättas för våld av män i offentliga miljöer. Om det förhåller sig på detta sätt kan det inverka på studier av detta slag som det nu handlar om. Viktigt att bära med sig är det att rädsla och anpassning av beteende inte nödvändigtvis behöver följa varandra åt.
Det som man har att hantera i en situation där man utsätts för våld är även den egna kroppens reaktioner. Colman (2001) redogör för en mycket spridd teori först formulerad av Walter Bradford Cannon (1871-1945) kallad ”fight-or-flight response” (s 275) där en individ som utsätts för stress reagerar med en produktion av adrenalin och förbereder kroppen på kamp eller flyktbeteende. Även om teorin grundades i studier av djurs reaktioner på stress har teorin även använts till att förklara reaktioner på stress hos människor. Enligt mina egna erfarenheter är adrenalinutsöndring i kroppen en faktor som man i en våldsam eller hotfull situation känner av påtagligt. För någon som är ovan vid att hantera upplevelsen av adrenalin i kroppen kan situationen verka skrämmande. Som namnet antyder i den av Colman presenterade teorin finns möjligheten att man blir helt
handlingsförlamad eller flyr. Alternativet är att man mobiliserar och blir mer handlingskraftig.
Klart är att vi behöver känna rädsla i vissa situationer. Vi behöver rädslan för att överleva men vi måste i vissa situationer lära oss att bemästra den för att den inte skall få oss i sitt våld. I Ett utdrag ur Konflikthantering/ Självskydd Handbok i
ingripande- och självförsvarsteknik för polisen (2004) betonas vikten av mental
förberedelse inför situationer som kan uppkomma. Sannolikheten att en situation därmed kan hanteras bättre ökar om en mental förberedelse har skapats innan situationen inträffar. Här beskrivs enligt min mening mental förberedelse som ett
24
verktyg för att förhindra att en våldsam situation känns helt obekant när den inträffar eftersom den är reflekterad över i förväg. Antagandet man utgår ifrån verkar vara att rädslan när situationen väl inträffar minskar med denna typ av förberedelse.
7 RESULTAT & ANALYS
I detta avsnitt presenteras intervjuresultaten. Resultatet från intervjuerna presenteras genom de övergripande teman som utkristalliserat sig under sammanställningen av intervjumaterialet. I citaten förekommer att vissa förtydliganden gjorts av rapportförfattaren för att citatet ska förstås i sitt givna sammanhang. Dessa tillägg är angivna inom parentes med kursiverad text. Det kan exempelvis handla om underförstådda meningsbärande syftningar som respektive informant gjort i ett sammanhang där citatets innebörd påverkas om denna information inte återges. Om ett antal punkter anges mitt i ett citat indikerar detta att text saknas. Detta har gjorts för att lättare kunna återge citat på ett
begripligt sätt. Samma övergripande tema återges men med viss text borttagen. Detta har gjorts för att citaten inte skall bli onödigt långa och svårlästa ur läsarsynpunkt.
7. 1 Valet att träna kampsport
Att träna kampsport är ett val som kvinnorna i studien gjort. Men skälen de haft till att börja träna och vem som påverkat valet skiljer sig åt även om vissa
gemensamma drag kan ses i intervjumaterialet. Till en början ska vi titta närmare på hur kvinnorna kommit i kontakt med kampsportsträning samt sedan vilka upplevelser de har haft i samband med kampsportsträning.
7. 1. 1 Att introduceras för kampsport av en manlig bekant
I intervjumaterialet träder det fram en ganska tydlig bild av varför informanterna har kommit i kontakt med kampsportsträning. Inkörsporten till träningen var för de flesta deltagarna (3 utav 4 informanter) att man redan kände någon som tränade kampsport. För flera av kvinnorna i studien var det någon manlig bekant eller pojkvän som introducerade kvinnorna för kampsportsträning:
”- Min pojkvän började. Och då hängde jag med. Jag tyckte: Varför står jag här och tittar? … Jag var lite rädd i början så där.. Jag satt och tittade kanske en termin och var lite så att jag kände att det pirrade i magen – farligt – och sen såg jag att det var ju hur roligt som helst.” Info 1
”- Det var en kompis som tränade i en annan klubb. Han pratade om det och så tyckte jag det verkade kul och då började jag träna av den anledningen.” Info 2
”- Jag har en pojkvän som tränade och han skulle lära mig det, men så blev det inte av så då gick jag en kurs istället. … - Det var nog lite push från min pojkvån då, som sa: Ska du inte gå och kolla om detta är något för dig?” Info 3
För dessa tre kvinnor har olika manliga bekanta såsom pojkvänner och kompisar varit inkörsporten till att de först provade på kampsport. Det har i dessa fall inte varit kvinnorna själva som sökt sig direkt till kampsportsträningen. De har istället blivit tipsade om träningsformen genom manliga bekanta och i vissa fall direkt påverkade att prova på. En informant skiljer sig dock från de andra i detta hänseende:
