Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
Kurs SC163B: 15 HP Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Digitalt våld i ungas nära
relationer
-
Våldsförövarens förlängda arm
SANDY KARLSSON
ANNA ROSKVIST
Digital violence in young
people's close relationships
- The perpetrator's extended arm
Abstract
This study aims to increase knowledge about digital violence in young people´s close relationships. The purpose of the study is to examine 1) How girls'
shelters/youth shelters experience that digital violence can manifest itself, 2) What consequences girls' shelters/youth shelters experience that digital violence can have for girls, 3) How the shelters respond to girls who are exposed to digital violence. The study is focused on boys’ violence against girls in heterosexual, close relationships. The writers of this study have interviewed 7 respondents who work in either a girls' shelter or in a youth shelter. Through scientific research, interviewing respondents and using Evan Stark’s theory of ‘coercive controls
techniques: threaten, monitor, scare and isolate’ digital violence is explored. The
conclusion is that digital violence can be seen as a violence that often is connected with other forms of violence but also a violence that reaches the victims
everywhere they go. Therefore the writers of this study have created the concept: ‘the perpetrator's extended arm’. Digital violence can also lead to consequences for the girls who are exposed to digital violence, both physical and social. Due to being exposed to digital violence, some girls can have feelings of guilt and shame. Guilt and shame have been analyzed through Charles Horton Cooley's concept of the ‘looking-glass’. Furthermore, the same concept has been used to explain how the shelters respond to girls experiencing “sympathetic introspection”.
Förord
Inledningsvis vill författarna av denna studie rikta ett stort tack till vår handledare Paula Mulinari för att du funnits där och stöttat oss under skrivandets gång. Vidare vill vi tacka alla respondenter från tjejjourer och ungdomsjourer som har ställt upp och medverkat till denna studie. Utan er hade studien inte varit möjlig att genomföra.
Innehållsförteckning
ABSTRACT 2
1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING 5
1.1 Bakgrund 6
1.2 Syfte 7
1.3 Frågeställningar 7
2 TIDIGARE FORSKNING/KUNSKAPSLÄGE 8
2.1 Ungas nära relationer 9
2.2 Våld i ungas nära relationer 9
2.3 Digitala medier 10
2.4 Digitalt våld i ungas nära relationer 11 2.5 Digitalt våld – en förlängd arm till våld i ungas nära relationer 13 2.6 Motstånd och hinder till att söka professionell hjälp 14 2.7 När det professionella och det sociala nätverkets respons brister 16 2.8 Konsekvenser av våld i ungas nära relationer 17
3 TEORI 18
3.1 Coercive control – tvingande kontroll 19
3.2 Spegeljaget 20
4 METOD 21
4.1 Val av intervjumetod 21
4.2 Urval av tjejjourer/ungdomsjourer 22
4.3 Genomförande av intervjuer 23
4.4 Analytiskt tillvägagångssätt/Bearbetning av materialet 24
4.5 Etiska överväganden 25
4.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet 26
4.7 Uppdelning av arbetet 26
5 RESULTAT OCH ANALYS 26
5.1 Skrämsel 27 5.2 Skada 28 5.3 Övervakning 30 5.4 Isolering 31 5.5 En förlängd arm 32 5.6 Konsekvenser 34 5.7 Bemötandet av jourerna 36
5.8 Skam och skuldbeläggande 39
5.9 Anonymitet 43 6 RESULTATDISKUSSION 45 6.1 Sammanfattning 45 6.2 Avslutande diskussion 47 REFERENSLISTA 48 BILAGOR 51
1 Inledning och problemformulering
Ovanstående är en fiktiv sms-konversation som visar på hur digitalt våld kan se ut för tjejer som lever i en nära heterosexuell relation med en kille.
Konversationen är baserad på tidigare forskning kring digitalt våld samt hur respondenterna från tjejjourer/ungdomsjourer i denna studie beskriver det digitala våldet i ungas nära relationer.
Kommunikation genom digitala medier är en stor del av barn och ungas liv (Stonard et al. 2014). Statens medieråd (2019) uppger att de har sett en markant ökning avseende användandet av digitala medier det senaste
decenniet, som uppgår till över 6 timmar per dag hos ungdomar. För de flesta ungdomar är kommunikation över digitala medier hälsosamma då det bland annat kan utveckla nya samt bibehålla befintliga sociala relationer och ge en ökad självkänsla (Hellevik et al. 2015; Korkmaz & Överlien 2019; Stonard et al. 2014). För några ungdomar innebär dock den ökade digitaliseringen att deras partner som de lever i nära relation med använder det som ett verktyg för, som synes ovan, att utöva våld. Den digitala teknikens framväxt har även bidragit till att bli ett förlängt verktyg till våld som redan sker i ungas nära relation (Barter et al. 2017; Hellevik 2019; Stonard et al. 2017; Överlien 2018) samt möjliggjort våldsutövande inom ungas relationer både dag och natt, dygnet runt, i alla miljöer (Hellevik 2019; Zweig 2013). Digitalt våld kan i sin tur kan leda tillkonsekvenser för den våldsutsattas välmående (Barter et al. 2017; Hellevik 2019; Stonard et al. 2017; Överlien 2018).
1.1 Bakgrund
Våld i ungas nära relationer är ett område som är mindre beforskat än mäns våld mot kvinnor (Barter et al. 2017; Korkmaz & Överlien 2019), trots att även detta våld är ett folkhälsoproblem (Hellevik et al. 2015; Korkmaz & Överlien 2019; Stonard et al. 2014) och en viktig samhällsfråga enligt Korkmaz och Överlien (2019). Det digitala våldet i ungas nära relationer är ett än mindre beforskat område (BRÅ 2018). Överlien (2018) menar att en av anledningarna till att fenomenet våld i ungas relationer inte är så utforskat, kan vara att det hamnat mellan stolarna mellan forskningsområdena våld i vuxnas nära relationer och vuxnas våld mot barn. Enligt Socialstyrelsen (2016) är våld i nära relation en kränkning av de mänskliga rättigheterna, vilket även avser våld i ungas nära relationer.
BRÅ (2018) uppger i deras kortanalys att nästan var fjärde tjej i Sverige mellan åldern 16-24 år har varit utsatt för ett brott i deras nära relationer av antingen en nuvarande eller en före detta partner. I Norge är prevalensen att ungdomar utsätts för våld i nära relationer 42.9% och i England 45%, (Korkmaz & Överlien 2019). I Norge uppges det att prevalensen för det digitala våldet var det högsta med 29.1% av våldstyperna (Korkmaz, Överlien & Lagerlöf 2020). Mätningarna visar på att det är ett stort antal ungdomar som utsätts för våld i nära relationer (Korkmaz & Överlien 2019).
I analysen från BRÅ (2018) finns det en skillnad i utsattheten mellan tjejer och killar, där 23% av tjejerna gentemot 14% av killarna har varit utsatta för något brott inom deras nära relation. Vid en närmare undersökning av det psykiska våldet var det en ännu större
skillnad där 21% av tjejerna uppges har varit utsatta för psykiskt våld gentemot killarnas 12%. Det fysiska våldet visade på 13% utsatthet hos tjejer och ungefär 5% hos killarna.
BRÅ (2018) uppger att sedan år 2015 har en ökning setts av våldsutsatta unga personer, det är dock oklart om det är en tillfällig ökning eller ett trendbrott. I analysen framgår det att de inte har utforskat det digitala våldet men att forskning inom detta område är önskvärt (ibid.).
Forskning visar på att ungdomar som lever i en nära relation med våld upplever motstånd och hinder till att berätta för professionella eller vuxna (Hedge, Sianko, Mcdonell 2017; Hellevik et al. 2015). Författarna har utifrån tidigare erfarenheter dock kunskap om att ungdomsjourer/tjejjourer i sitt arbete har kontakt med ungdomar som utsätts för våld i nära relation. Vidare fanns det en kunskap om att jourerna erbjuder en möjlighet för ungdomarna att vara anonyma samt har en hög tillgänglighet då de kan nås via olika digitala medier. Författarna har även sett att tjejjourer/ungdomsjourer försöker nå ut till ungdomar genom att sprida information genom digitala medier samt föreläsningar. Med denna kunskap grundades därmed en hypotes om att unga tjejer som även utsättsför digitalt våld i nära relation vänder sig dit för att försöka få hjälp. Vidare gav det en förhoppning att genom intervjuer med jourer, få en ökad kunskap och förståelse om det digitala våldet i ungdomars nära relationer som vi i sin tur kan dela med oss av genom denna studie.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att utifrån intervjuer med verksamma i tjejjourer och ungdomsjourer undersöka killars våld mot tjejer i nära relationer med ett särskilt fokus på det digitala våldet. Vidare är syftet att undersöka hur
tjejjourer/ungdomsjourer bemöter tjejer som utsätts för digitalt våld när tjejerna vänder sig till jourerna.
1.2 Frågeställningar
1. Hur erfar tjejjourer/ungdomsjourer att det digitala våldet kan yttra sig? 2. Vilka konsekvenser upplever tjejjourer/ungdomsjourer att det digitala våldet kan innebära för tjejer?
3. Hur ser bemötandet av tjejer som utsätts för digitalt våld ut bland tjejjourer/ungdomsjourer?
2 Tidigare forskning/kunskapsläge
I detta stycke kommer vi att presentera tidigare forskning/kunskapsläge som berör frågor om våld i ungas nära relationer och framförallt det digitala våldet. Tidigare forskninghar hittats via en systematisk litteratursökning med sökorden: ”Youth intimate partner violence”, “teen dating violence”,
“adolescent dating violence”, “dating violence”, “cyber”. Sökorden är utvalda för att kunna svara på studiens frågeställningar. Databaserna som använts är PsycInfo, Sociological Abstracts, Google Scholar och SwePub. För att få en fördjupad kunskap kring frågeställning 3 i studien la vi till sökorden “professional” och “help seeking”. I studien begränsades sökningen av vetenskapliga artiklar till studier som var peer review och forskning som utförts mellan år 2010-2021. Totalt har vi i studien använt oss av 14
vetenskapliga artiklar som underlag i tidigare forskning/kunskapsläge. Ett aktivt val gjordes att exempelvis välja bort forskning som undersökt samband mellan att uppleva våld som barn och senare själva bli utsatta för våld i sina unga nära relationer. Studien hade blivit för omfattande om detta perspektiv skulle ingå.
Valet av vetenskapliga artiklar gjordes med viss inriktning på kvalitativa intervjustudier med barn och unga som utsatts för våld i nära relationer där även digitalt våld förekommit med syftet att få våldsutsatta barn och ungdomarnas perspektiv med i studien. Våld i ungas nära relationer och framförallt med fokus på digitalt våld anses vara ett relativt “nytt” forskningsområde, därav har författarna gjort ett aktivt val att lyfta flera forskningsartiklar kopplat till detta. Författarna gjorde även ett aktivt val att försöka utgå från forskning inom Norden och Europa relaterade till den kontext och kultur vi i västvärlden befinner oss i. I denna studie har vi därav valt att använda sex artiklar som antingen är sammankopplade eller direkt tagna från Safeguarding Teenage Intimate Relationships (STIR). På grund av användandet av STIR-projektet1 i denna studie så är några av de forskare som medverkat i projektet återkommande som referenser, exempelvis
Caroline Överlien, Sibel Korkmaz, Per Moum Hellevik och Christine Barter. Återkommande av ovan nämnda referenser skulle kunna ses som en kritik mot studien då den skulle kunna upplevas som vinklad. Författarna anser dock att de valda forskningsartiklarna har bidragit med mycket kunskap om 1 STIR va r ett projekt som sta rta des å r 2013 och a vsluta des å r 2020. Projektet innefa tta de ett
sa ma rbete mella n universitet och forskningsinstitutioner i fem stycken europeiska lä nder. Lä nderna som medverka de i projektet va r Norge, Cypern, Storbrita nnien, Bu lga rien och Ita lien. Det som projektet gick ut på va r a tt undersöka vå ld i unga s nä ra rela tioner inom å ldersspa nnet 14 - 17 å r. Vå ldet som studera des innefa ttade bå de vå ld a nsikte mot a nsikte men också digita lt vå ld. Må let med projektet va r a tt generera kunska p om vå ld i unga s nä ra rela tioner och hur vå ldet ka n se ut (Norwegia n centre for violence a nd tra uma tic stress studies 2020). I denna studien a nvä ndes forskning a rtikla rna Young People’s Online and Face-to-Face Experiences of Interpersonal
Violence and Abuse and Their Subjective Impact Across Five European Countries (Ba rter et a l.
2017) och Traversing the Generational Gap: Young People’s Views on Intervention and
Prevention of Teenage Intimate Partner Violence (Hellevik et a l. 2015) frå n STIR-projektet.
Andra forskningsa rtikla r som hä mta t materia l frå n STIR-projektet och a nvä nts i denna studie ä r
Young Women’s Experiences of Intimate Partner Violence–Narratives of Control, Terror, and Resistance (Överlien, Hellevik & Korkma z 2019), Våld mellan ungdomar i nära relationer - Digitala medier och utövande av kontroll (Överlien 2018), Teenagers’ personal accounts of experiences with digital intimate partner violence and abuse (Hellevik 2019) och Youth intimate partner violence: prevalence,characteristics, associated factors and arenas of violence (Korkma z,
digitalt våld i ungas nära relationer. Förhoppningen är att kunna ge en så bred bild som möjligt om forskningsområdet. Till följd av ovanstående så kan tidigare forskning/kunskapsläge eventuellt upplevas som omfattande. Nedan kommer en presentation av tidigare forskning i tematiserad
rubrikform som anses var av relevans för att kunna svara på studiens frågeställningar kring våld i ungas nära relationer med fokus på det digitaliserade våldet.
2.1 Ungas nära relationer
Ungas nära relationer innefattar i denna studie en bred definition. Det kan exempelvis handla om en parrelation, en tjejs före detta pojkvän, en tjej som dejtar alternativt “träffar” en kille eller endast ligger med en kille. Att “träffa” en kille kan ha skett vid ett tillfälle eller vid flera tillfällen. Studien avser heterosexuella förhållanden. I tidigare forskning benämns även en liknande bred definition av exempelvis Baker och Carreno (2015), Korkmaz och Överlien (2018) och Hellevik (2019). Studien har som underlag tidigare forskning av våld i ungas nära relationer där åldersspannet är från 10-23 år. Definitionen av unga i denna studie landar därmed på detta åldersspann. Forskning visar på att ungdomar ofta inleder sina första romantiska relationer i ung ålder. (Hellevik 2019; Stonard et al. 2017). Studier från England visar att 83-88% av ungdomar mellan 12-17 år har haft minst en romantisk relation med en pojkvän eller flickvän. I USA visar forskning påatt nästan 75% av ungdomar i åldern 13-16 år har erfarenhet av dejting (Stonard et al. 2017). Det är inte ovanligt att ungdomar kan inleda en relation genom digitala medier för att sedan träffas för första gången och eventuellt börja dejta (Baker & Carreno 2015). Då många ungdomar inleder sina första romantiska relationer i ung ålder, kan detta även innebära att det inte finns några tidigare erfarenheter av ett hälsosamt förhållande. Vidare kan detta innebära att barn och unga kan ha svårt att urskilja när ett förhållande är ett hälsosamt eller inte (Hellevik et al. 2015; Korkmaz & Överlien 2019).Hellevik et al. (2015) lyfter att det är en viktig del för ungas personliga utveckling att utveckla intima nära relationer. Majoriteten av dessa relationer utmynnar i
hälsosamma och positiva erfarenheter men för några av ungdomarna kan intima relationer utvecklas till relationer med olika typer av våld (ibid.).
2.2 Våld i ungas nära relationer
Inom forskningen används det olika begrepp för att belysa våld i ungas nära relationer. I USA och Storbritannien används exempelvis begreppen “teen dating violence eller teenage intimate partner violence” (Överlien 2018, s. 69). I Danmark och Norge används begreppet kjärstevåld, medan vi i Sverige exempelvis använder begreppen våld i ungas nära relationer eller killars våld mot tjejer (Överlien 2018). Då det inom våldsforskningsfältet finns en rad olika begrepp vilka ibland handlar om samma fenomen och ibland innehåller skillnader, kan det vara svårt att jämföra prevalensstudier. Kulturella
skillnader och även skillnader i upplevelser kan påverka resultaten
(Korkmaz, Överlien & Lagerlöf 2020). Barter et al. (2017) lyfter att det finns en mängd nordamerikansk forskning men att man bör vara försiktig med att
applicera det till en europeisk kontext, många europeiska länder skiljer sig både strukturellt och kulturellt från USA.
Våld i ungas nära relationer definieras i denna studie som fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt stalking vilket kan förekomma både ansikte mot ansikte eller genom digitala media. Definitionen av våldet är hämtad från Center for Disease Control and Prevention (CDC 2021) vilket även mycket av tidigare forskning på området utgår ifrån, se exempelvis Hellevik (2019), Korkmaz och Överlien (2019) eller Stonard et al. (2017). Stonard et al. (2017) lyfter att digitalt våld kan innehålla former av trakasserier, tvång, hot, kontroll, stjäla någon annans identitet på internet, verbala och emotionella övergrepp, stalking på internet och sexuella övergrepp.
Det finns forskning som visar på hur våld i nära relationer skiljer sig mellan vuxna och ungdomar (Korkmaz & Överlien 2019; Överlien 2018).
Ungdomars våld sker nödvändigtvis inte alltid i hemmet vilket är vanligt förekommande i våld i nära relation bland vuxna, utan våldet sker ofta i ungdomarnas intima sfär. Ungdomars förhållande kan även vara mer kortvariga, de äger inte någon bostad tillsammans, har oftast inga barn ihop eller ett äktenskap som de försöker bibehålla (Överlien 2018). Korkmaz, Överlien och Lagerlöf (2020) ser även en skillnad att våld i ungdomars nära relationer inte alltid sker bakom stängda dörrar (som det kan göra för vuxna kvinnor utsatta för våld i nära relation) utan många gånger kan våldet ske där andra personer har chansen att se det och ingripa. De syftar på att det sker exempelvis i skolan därskolpersonal skulle kunna hjälpa till eller i hemmet där föräldrarna hade kunnat vara behjälpliga, det finns ofta någon i närheten. Överlien (2018) lyfter att våldsdynamiken och uttrycket av våldet mellan unga i nära relationer är på många sätt likt det vuxna utsätts för. Våldet överlappar exempelvis ofta varandra det vill säga det fysiska våldet sker hand i hand med både det fysiska, psykiska och sexuella våldet (ibid.). Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) menar att för att skapa en förståelse för tjejers erfarenheter av våld i unga nära relationer, behöver man ta hänsyn till just kontextuella, relationella och situationella aspekter. Var, med vem, när och hur våldet inträffar. Våldet behövs ses i dess helhet (ibid.). Överlien (2018) anser att mer forskning behövs i relation till vuxnas och ungdomars våldutsatthet, hur eventuellt våldsdynamiken och konsekvenserna skiljer sig.
2.3 Digitala medier
Digitala medier innefattas i denna studie av telefonsamtal, sms, direktmeddelanden, chattar, digitala bilder, videos, webbsidor och användning av sociala medier. De digitala medierna avser i denna studie även innefatta att ungdomar använder en mobil eller en dator för att kunna nyttja digitala medier. Stonard et al. (2017) lyfter att användandet av digitala medier har möjliggjort både snabba men också billiga
kommunikationsmöjligheter. Det har i sin tur både ändrat och omdefinierat ungdomars sociala nätverk (ibid.). Då ungdomar använder digitala medier i stort sett varje dag (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019; Stonard et al. 2017), innebär detta också att de ofta kommunicerar dagligen med sin partner via någon form av digital media (Stonard et al. 2014). Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) menar att en konstant kommunikationen är något som har
blivit normaliserat i många unga relationer, det finns en förväntning av att hela tiden hålla kontakt.
Statens medieråd (2019) uppger att det är nästan 100% av alla ungdomar mellan 13-18 år som har tillgång till en smartphone. I den yngre gruppen mellan 9-12 år har ungefär 89% tillgång till en smartphone. Användandet av smartphones börjar allt längre ner i åldrarna då en ökning setts och digitala medier har blivit en integrerad del i barn och ungdomars vardagsliv. Idag har användandet mer än fördubblats till över 6 timmar per dag för ungdomar mellan 13-18 år, jämfört med hur det var för ett decennium sedan. I åldrarna 9-12 år har användandet fyrdubblats. De mest använda och överlägsna sociala medier bland både tjejer och killar i åldersspannet 13-18 år är Snapchat och Instagram. Genom att ökningen av digitala medier har ökat markant, är det även viktigt att ha i åtanke att risken att utsättas på digitala medier också ökar (ibid.).
2.4 Digitalt våld i ungas nära relationer
Kommunikation som sker online kan som tidigare nämnts vara väldigt gynnsam för ungdomars sociala utveckling det kan bidra med ökad
självkänsla, hjälpa dem att bilda nya hälsosamma sociala relationer, bibehålla goda vänskapsrelationer men även ett forum för att utforska sin sexualitet (Hellevik 2019; Stonard et al. 2014). Ungdomar upplever även att
kommunikation via sociala medier kan bidra till en känsla av att höra till, en känsla av gemenskap. Det aktiva användandet av digitala medier bland ungdomar är en aspekt som dessvärre även blivit ett centralt verktyg för utövning av våld i ungas nära relationer (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019).
I Överlien, Helleviks och Korkmaz (2019) studie Young Women’s
Experiences of Intimate Partner Violence – Narratives of Control, Terror, and Resistance vittnar en tjej om hur hennes pojkvän ständigt krävde att hon
sms-ade honom om vart hon var eller vad hon gjorde, hur hon var kläd d eller när hon skulle gå och lägga sig. Svarade hon inte på hans sms blev han arg. Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) menar att killens beteende, att hela tiden på olika sätt försöka ha koll på vart flickvännen fysiskt befinner sig, vem hon interagerar med, bidrar till att han får både tidsmässig och psykologisk kontroll över henne eftersom att tjejen hela tiden måste ha honom med i tankarna vart hon än befinner sig. Användningen av digitala medel som en form av kontrollerande verktyg var ett beteende hos de
våldsutövande som identifierades som återkommande i alla tjejers berättelser från studien (ibid.). Digitalt våld i form av kontroll genom digitala medier är en gemensam nämnare som även annan forskning inom våld i ungas nära relationer redovisar (Barter et al. 2017; Stonard et al. 2017). Stonard et al. (2017) lyfter i sin studie "“They’ll Always Find a Way to Get to You”:
Technology Use in Adolescent Romantic Relationships and Its Role in Dating Violence and Abuse" forskning som visar att en del tjejer som har pojkvänner
som övervakar och kontrollerar dem upplever att de gör det av kärlek. Tjejer som utsätts för våld i sin nära relation kan även rättfärdiga pojkvännens beteende genom att motivera att det är på grund av pojkvännens oro och omsorg som han övervakar och kontrollerar henne (ibid .).
Digitalt våld kan även innebära psykologiskt våld i form av förödmjukelse (Hellevik 2019; Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019). I Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) studie framkom det även att killar använde
mobiltelefoner och andra sociala forum på nätet som ett verktyg till att trakassera och kränka tjejer som de hade en kärleksrelation med. Killarna använde sig av förnedrande ord som ”hora”, ”lösaktig” och ”slampa” (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019, s. 377) och spred även rykten via sociala plattformar om sina tjejer. Forskning visar att mobiltelefonen är ett av de mest centrala verktygen som används i det digitala våldsutövandet bland ungdomar (Hellevik 2019; Stonard et al. 2017). Sociala medier som
Facebook och Instagram och även appar som möjliggör att ungdomarna kan spåra och övervaka en person är andra verktyg utöver mobiltelefonen som ungdomar kan använda i digitaliserat våldsutövande (Överlien 2018). Baker och Carrenos(2015) studie Understanding the Role of Technology in
Adolescent Dating and Dating Violence visade bland annat på en markant
skillnad mellan könen när det kom till utövandet av isolering mot sin partner. I intervjuerna som gjordes i studien var det ingen som vittnade om att tjejer utövade våld i form av isolering men däremot framkom det att pojkarna på olika sätt försökt isolera sina flickvänner så att de inte skulle komma i
kontakt med andra killar. Utövande av isolering mot sina flickvänner grundar sig ofta enligt Baker och Carreno (2015) på svartsjuka och en rädsla hos pojkarna att de ska förlora sina flickvänner. Överlien (2018) lyfter bland annat i sin studie Våld mellan ungdomar i nära relationer- Digitala medier
och utövande av kontroll hur killar använder sig av isolering mot sina
flickvänner genom digitala medier. Överlien (2018) menar att det är vanligt förekommande att ungdomar delar med sig av sina lösenord som de har på olika digitala forum som exempelvis Facebook eller Snapchat till sina partners, för att visa att de inte har något att dölja.I Statens medieråd (2019) framgår det även att det blir allt vanligare i takt med att barnen blir äldre, att lösenord lämnas ut till både kompisar men också partners. Tillgång till lösenord ger ungdomarna möjlighet till att bland annat förändra någon annans digitala identitet samt isolera den från individer som man inte vill personen ska komma i kontakt med (Överlien 2018). Respondenterna i Överliens (2018) studie berättade hur deras pojkvänner raderat manliga följare som de haft på sociala medier samt att de skickat hotfulla
meddelanden till följare med motsatt kön om att de skulle hålla sig undan. Digitalt våld kan även innebära sexuellt våld och sexuellt tvång. Digitalt sexuellt våld kan innebära att intima bilder tagits med eller utan tjejernas samtycke men sedan används som verktyg till utpressning eller delas vidare via digitala medel utan tjejernas samtycke. Sexuellt tvång innefattar
exempelvis när tjejer pressas eller tvingas till att skicka bilder eller får hot via sms som innehar en sexuell karaktär. Sexuellt tvång kan även innebära att man pressas till att ha sex eller andra sexuella aktiviteter genom digitala media (Hellevik 2019; Zweig 2013). I Helleviks (2019) studie vittnar tre av de kvinnliga informanterna om hur de blivit utsatta för sexuellt tvång varvid en tjej berättar hur hennes pojkvän tog en bild på hennes bröst och sedan delade bilden med en av sina vänner. Pojkvännens kompis använde i sin tur bilden som utpressning mot tjejen och hotade med att han skulle posta bilden på ett digitalt forum om hon inte skickade fler intima bilder på sig själv till honom. Tjejen vägrade och pojkvännens kompis postade tillslut bilden på
hennes bröst på ett online forum (Hellevik 2019). Forskning visar att tjejer är de som primärt blir drabbade av sexuellt digitalt våld i form av att bli
pressade till att dela sexuella bilder på sig själva eller att bilder på tjejerna med sexuell karaktär delas vidare utan deras samtycke (Stonard et al. 2014). Forskning visar även på att det digitala våldet har tendenser till att fortsätta när relationen tar slut (Korkmaz & Överlien 2019; Överlien 2018).I Överliens (2018) studie beskriver en tjej om hur hon efter att ha gjort slut med sin våldsförövare till pojkvän försöker blockera honom från olika digitala media samt byta ut sitt telefonnummer för att han inte ska komma åt henne mer. Trots alla hennes försök att “gömma” sig från sin expojkvän upplever tjejen att han hittar henne gång på gång då hon exempelvis får hot via sms från expojkvännen, trots att hon bytt nummer, om att han snart kommer och tar henne. Överlien (2018) menar att våldsförövaren sänder på detta sätt ett budskap om att han vet vart hon är och att där inte finns någon plats där tjejen kan känna sig säker.
2.5 Digitalt våld - en förlängd arm till våld i ungas nära relationer
I tidigare forskning kring det digitala våldet bland unga i nära relation finns en diskussion kring att det digitala våldet inte alltid sker isolerat. Forskning visar nämligen på att det digitala våldet även kan bli en förstärkning till det våld som redan sker i en våldsutsatt relation (Barter et al. 2017; Hellevik 2019; Stonard et al. 2017; Överlien 2018). Digitala medier möjliggör även för våldsförövaren att utöva våld i alla miljöer som den våldsutsatta rör sig i under dygnets alla timmar (Hellevik 2019; Zweig 2013; Överlien 2018). Överlien (2018) anser att digitala medier bör förstås som en plattform som både kan möjliggöra och effektivisera våldsutövande. Enligt Överlien (2018) ska digitalt våld inte heller kategoriseras som en ny form av våld då det liknar i sitt uttryck till stora delar det psykologiska våldet som kan inträffa ansikte mot ansikte och bör därav ingå i det psykologiska våldet. Skillnaden är dock markant enligt Överlien (2018) när det kommer till att digitalt våld ger en helt annan effektivitet och möjliggör för förövaren att styra
spridningen. Våldsförövaren behöver bara trycka på en knapp för att aktören ska förlora kontrollen över budskapet och spridningen multipliceras (ibid .). Genom att använda begreppet “förlängd arm” syftar vi i vår studie att visa att det digitala våldet kan användas av våldsförövaren som utövning av
ytterligare våld i sin nära relation samt förlängd arm i bemärkelsen att användningen av digitala medier som verktyg för våld möjliggör för våldsförövaren att nå den våldsutsatta vart hen än befinner sig. Barter et al. (2017) studie Young People’s Online and Face-to-Face
Experiences of Interpersonal Violence and Abuse and Their Subjective Impact Across Five European Countries visade starka indikationer på ett
samband mellan våld som sker ansikte mot ansikte och våld som sker genom digitala medier. Majoriteten av respondenterna i studien upplevde i samband med digitalt våld emotionellt och psykiskt våld som skedde ansikte mot ansikte. I England var procenten hos tjejer som upplevt digitalt våld
tillsammans med våld utfört “i person” så hög som 78% (ibid.). Barter et al. (2017) menar att resultatet i deras studie visar på att det digitala våldet kan ses som en förstärkning av våldet i ungas nära relationer som sker ansikte mot ansikte. I Helleviks (2019) studie Teenagers' personal accounts of
experiences with digital intimate partner violence and abuse beskrev 18 av
20 respondenter att digitalt våld förekommit samtidigt som de utsatts för våld ansikte mot ansikte. Respondenterna beskrev även förekomsten av
trakasserier, sexuellt tvång och kontrollerande beteenden både i det digitala våldet och det våld som skedde “i person”. I studien framkom det även att två av de intervjuade tjejerna “enbart” var våldsutsatt på den digitala arenan men inte offline. Studien lyfter en respondents berättelse där hon beskriver att hennes pojkvän var aggressiv och hotade henne ofta via mobilen men när hon träffade honom ansikte mot ansikte upplevde hon honom som en trevlig kille, som inte visade upp ett aggressivt beteende offline. Den andra
respondenten som vittnar om enbart isolerat digitalt våld berättar även hon om hur hennes pojkvän enbart använde digitalt våld även han via
mobiltelefonen men till skillnad från den första respondentens berättelse så utvecklades det digitala våldet även till ett våld som skedde “i person”. Hellevik (2019) menar, i likhet med Överlien (2018) som nämnts ovan, att det kontrollerande och övervakande digitala våldet har likheter med psykologiskt våld som sker ansikte mot ansikte men menar även att det digitala sexuella våldet liknar det sexuella våld som sker i “person” i ungdomars nära relationer.
I forskning framkommer det även hur det digitala våldet i ungas relationer kan fungera som en förlängd arm som sträcker sig in i alla miljöer som den utsatta vistas i både dag och natt (Hellevik 2019; Zweig 2013; Överlien 2018). Tjejerna i Helleviks (2019) studie vittnar bland annat att de utsatts för digitalt kontrollerande våld av samma våldsförövare både under dagar och kvällar när de exempelvis tagit sig till och från skolan, när de varit i skolan, efter skoltid och när de vistats i olika digitala sociala miljöer. Även i Överliens studie (2018) beskrivs det hur det digitala våldet blir en förlängd arm för våldsförövaren att nå den våldsutsatta genom bland annat en app på mobilen som spårar henne vart hon än är under alla dygnets timmar. I studien beskrivs även en respondent hur våldsförövaren ständigt skickar
textmeddelanden och ringer och kräver att den våldsutsatta tjejen ska svara (ibid.). I Stonards et al. (2017) studie They’ll Always Find a Way to Get to
You”: Technology Use in Adolescent Romantic Relationships and Its Role in Dating Violence and Abuse beskriver precis som titeln till studien antyder en
tjej känslan av att våldsförövaren genom digitala media alltid kan få tag på henne vart hon än befinner sig.
2.6 Motstånd och hinder till att söka professionell hjälp
Forskning visar att ungdomar som upplevt eller upplever våld i nära relation sällan söker hjälp hos professionella utan väljer den våldsutsatta att berätta om vad hen är med om vänder hen sig helst till vänner (Hedge, Sianko, Mcdonell 2017; Hellevik et al. 2015). Det kan finnas flera anledningar till varför tjejer inte söker professionell hjälp när de blir utsatta för våld i nära relationer. Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) lyfter att det kan finnas ett normativt grupptryck från vänner i kombination med ett motstånd att man inte vill ses som ett offer. Överlien (2018) menar även att våldet kan vara förenat med tabu och starka skamkänslor, därav berättar man inte om sin utsatthet. I forskning framgår det även att tjejer som utsätts för våld i nära relation inte alltid upplever det som våld (Martsolf, Colbert och Draucker 2012) som tidigare diskuterats kan exempelvis tjejer uppfatta killars
kontrollerande beteende som något romantiskt (Stonard et al. 2017) eller så har de inget tidigare förhållande att jämföra med så de vet inte hur ett hälsosamt förhållande ser ut (Barter & Stanley 2016; Hellevik et al. 2015; Korkmaz & Överlien 2019).
I studien Traversing the Generational Gap - Young People's Views on
Intervention and Prevention of Teenage Intimate Partner Violence av
Hellevik et al. (2015), undersöker forskarna motstånd och hinder till att söka hjälp. Resultaten visade på att 74 % av ungdomarna i studien berättade för någon om sin våldsutsatthet, medan 26 % av ungdomarna inte gjorde det. Hellevik et al. (2015) menar att resultatet avseende att många ungdomar inte väljer att prata med någon om sin våldsutsatthet är oroväckande då forskning visar på att socialt stöd kan förbättra både den psykiska och fysiska hälsan. Enligt Hellvik et al. (2015) visar även forskning på att avsaknad av socialt stöd innefattar en större risk för psykisk ohälsa och posttraumatiskt
stressyndrom (PTSD). Resultatet av studien visade även på att den vanligaste gruppen som de våldsutsatta tjejerna vände sig till var vänner, med ett resultat på 75% (ibid.).Hedge, Sianko och Mcdonell (2017) menar att kompisar ofta kan ge ett bra emotionellt stöd, ett lyssnande öra, men har inte kunskapen om att exempelvis praktiska råd om hur ungdomen ska kunna lämna det ohälsosamma förhållandet. Enligt Hedge, Sianko och Mcdonell (2017) är det viktigt att ungdomar som är utsatta för våld i nära relation kan lita på professionella så att de får rätt hjälp och stöd så att ungdomarna ges möjlighet till att kunna lämna den våldsutsatta relationen samt även hjälp med de psykologiska skadorna som eventuellt kan ha uppstått.
Hellevik et al. (2015) kom fram till tre huvudpunkter för motstånd och hinder hos respondenterna: 1) privat angelägenhet, 2) brist på förtroende, 3) försvara relationen och deras partner. Avseende privat angelägenhet visade sig detta på två olika sätt, dels att ungdomar såg det som deras eget ansvar, dels att ungdomarna inte ville vara till börda för någon annan. Den andra
huvudpunkten, brist på förtroende, visade sig i studien bland annat bero på att ungdomarna upplevde en generationsklyfta. Ungdomarna upplevde att vuxna inte förstod sig på hur livet för tonåringar såg ut idag vilket framförallt var kopplat till det digitala våldet. Några av ungdomarna ansåg bland annat att vuxna inte kunde ge adekvata råd på grund av generationsklyfta och menade att vuxna kunde vara gammaldags av sig. Brist på förtroende kunde även handla om att ungdomarna inte vågade berätta för sina vänner då de bland annat var medvetna om att som tonåringar levde de i en utsatthet på så sätt att rykten lätt kunde spridas. Avseende den sista huvudpunkten, att den våldsutsatta försvarar relationen och hens partner; visade studien att det kunde handla om exempelvis en rädsla vad som kommer hända med partnern om den våldsutsatta berättade eller så handlade det om att den som var våldsutsatt inte upplever att våldet var tillräckligt för att avsluta relationen (ibid.).
Hellevik et al. (2015) menar att bristen på kunskap om våld i ungas nära relationer hos professionella samt att tonåringarnas kompisars saknade en brist på förmåga till att vara diskreta innebar att många av ungdomarna undvek att involvera någon annan i deras våldsutsatthet. Enligt Hellevik et al. (2015) visar detta resultat på vikten av att ungdomar som upplevt våld i nära relation blir bemötta på rätt sätt när de väl bestämmer sig för att berätta om
sin våldsutsatthet för någon. I studien framgår det även att ungdomar saknade kunskap om hur exempelvis polis eller socialtjänst kunde vara behjälpliga (Hellevik et al. 2015).
2.7 När det professionella och det sociala nätverkets respons brister
Korkmaz och Överliens (2019) studie Responses to youth intimate partner
violence: the meaning of youth-specific factors and interconnections with resilience lyfter hur viktig responsen från personal på skolan är för ungdomar
som upplever våld i en nära relation. Skolan är en arena där även våld i ungas relation tar form på olika sätt och för svenska ungdomar är en social miljö som de rör sig i nästan dagligen (ibid .). Forskning visar även på att många ungdomar vill se ett förebyggande arbete i skolan kring våld i ungas relationer (Hellevik et al. 2015; Martsolf, Colbert & Draucker 2012).I Helleviks et al. (2015) studie eftersöktes framförallt information och kunskap kring vad som var lagligt, lämpligt och olämpligt beteende på digitala
medier.Korkmaz och Överlien (2019) menar att hur ungdomens sociala nätverk responderar till våldet har stor betydelse. Responsen visar den drabbade om hur respondenten ser på våldet och kan ge signaler på vilka handlingar som är acceptabla eller ej (ibid.).
I Korkmaz och Överliens (2019) studie framgår det att unga tjejer upplevt sig besvikna på hur skolans respons varit när de öppnat upp om att de
upplevt/upplever våld i nära relation och att våldsförövaren går på samma skola. En av respondenterna berättar att rektorn informerade henne om att skolan skulle vara en trygg plats för alla och lovat henne att hennes ex-pojkvän inte skulle få vara i samma undervisningssal som henne. Ex-pojkvännen hade utsatt henne för våld i två år och blev även polisanmäld. Trots att expojkvännen flertal gånger dyker upp på tjejens lektioner upplever hon att inga återverkningar sker och berättar därmed det för annan personal. Rektorn i sin tur får reda på att tjejen informerat andra lärare om sin situation och meddelar henne om att hon inte får delge denna information till annan personal samt ber henne hålla sig ifrån sin expojkvän. Rektorns respons får tjejen att uppleva att hon har gjort någonting fel (ibid.). Forskning visar att unga oftast är rädda att berätta för vuxna om våld i deras nära relation på grund av just rädslan av att bli skuldbelagda (Hedge, Sianko, Mcdonell 2017).
I likhet med vad som framkommer i Korkmaz och Överliens (2019) studie ovan att rektorns respons gav tjejen som blivit våldsutsatt en känsla av att hon gjort fel, framkommer det i Martsolf, Colberts och Drauckers (2012) studie Adolescent Dating Violence Prevention and Intervention in a
Community Setting: Perspectives of Young Adults and Professionals att det
förekommer att vuxna skuldbelägger tjejer som upplevt våld i nära relation. I studien vittnar professionella som arbetar med barn och unga om att andra vuxna skuldbelagt utsatta tjejer genom att bland annat respondera att det var flickornas egna fel. I studien framkommer det att denna typ av respons ofta grundade sig på att det låg fördomar bakom, bland annat fanns det en bild av att det bara var en viss typ av tjejer som hamnade i denna typ av problematik. I studien framkom även att både de professionella och ungdomarna upplevde att samhället i stort inte såg våld i nära relationer som något som skedde i ungdomars relationer. En professionell vittnar bland annat om att det fanns
stor naivitet hos föräldrar kring detta ämne. Det framkommer även att många ungdomar möts av att vuxna banaliserar ungas relationer ”att de bara är ungdomar”, “det är bara en fas” eller förminskar våldet genom att förklara att det är något som ”ungdomarna växer ur” (Martsolf, Colberts & Draucker 2012, s. 10).
2.8 Konsekvenser av våld i ungas nära relationer
Forskning visar på att konsekvenser som kan uppstå efter att ha varit utsatt för våld i nära relationer som ungdom skiljer sig beroende på vilket kön man har. Tjejer som utsätts för våld i ungas nära relationer visar på en större risk att utsättas för negativa konsekvenser (Barter et al. 2017: Korkmaz & Överlien 2019) i form av exempelvis panikångestattacker, stört ätbeteende, depression, suicidtankar (Barter & Stanley 2016; Barter et al. 2017; Korkmaz & Överlien 2019), suicidförsök, PTSD och dissociationer (Barter & Stanley 2016). Det finns även en förhöjd risk avseende alkoholkonsumtion och marijuanabruk (Barter & Stanley 2016; Korkmaz & Överlien 2019). Hellevik et al. (2015) lyfter även att en del tjejer kan få problem med sömnen eller ha konstanta uppvaknanden under natten, då det kan finnas en rädsla att man missar ett samtal eller sms från sin våldsförövare. Det finns även forskning som visar på att tjejer i högre utsträckning blir utsatta för sexuellt våld och tvång (Överlien 2018; Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019). Till följd av ovan nämnda, utgör våld i ungas nära relationer en stor risk att påverka ungdomarnas hälsa och välmående (Barter et al. 2017; Stonard et al. 2017). Under tidigare forskning/kunskapsläge, har det framgått att detpsykiska våldet kan eskalera efter ett uppbrott och där en medvetenhet finns hos tjejerna att de åter kan bli utsatta för våld. Till följd av detta kan en del tjejer uppleva att de aldrig känner sig trygga någonstans och känna sig otroligt rädda (Överlien 2018). Överlien, Hellevik och Korkmaz (2019) lyfter i likhet med Överlien (2018) att det digitala psykologiska våldet kan skapa rädsla hos tjejer som är våldsutsatta. Då flera av tjejerna i deras studie varit utsatta för fysiskt våld eller blivit fortsatt trakasserade med flertal sms och hot i andra situationer när partnern blivit svartsjuk, vågade de helt enkelt inte gå emot pojkvännens vilja av rädsla för vad konsekvenserna kunde bli. Rädslan kunde även fortsätta sitta kvar trots att man följt pojkvännens vilja (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019). Barter et al. (2017) lyfter att de negativa känslor som en del tjejer kan uppleva som att vara rädd, må dåligt över sig själv eller vara upprörd, kan få betydande skadliga effekter på både på kort- och lång sikt.
Andra konsekvenser, som tidigare nämnts i denna studie, är när en före detta pojkvän exempelvis publicerar kränkande och hemska saker så att alla kan se det eller skickar kränkande meddelande om tjejen till vänner och bekanta. Publiceras och skickas något online via digitala medier är det svårt (om inte omöjligt) att ta bort det, vilket i sin tur kan skapa ytterligare en skadlig påverkan för dessa tjejer (Hellevik 2019). För många av tjejerna kan detta innebära en skam och där förtroendet hos omgivningen kan ta lång tid att bygga upp igen. Det kan även skapa en stor oro och osäkerhet hos tjejerna att inte veta vem som har sett eller tagit del av bilder eller texter som spridits (Överlien 2018). Vidare så är en konsekvens för tjejerna att det kan förekomma ryktesspridning om dem, vilket kan påverka dem negativt
(Hellevik 2019). Då ungdomar lever en stor del av sitt liv via digitala medier (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019; Stonard et al. 2017), kan även en stor konsekvens för tjejer vara när en kille tar över deras sociala medier. Genom att exempelvis radera allt innehåll på Instagram, kan det innebära en känsla över att någon tar kontrollen över deras liv (Hellevik 2019).
I Korkmaz och Överliens (2019) studie beskriver dem, som tidigare nämnts, att en skolrelaterad konsekvens som kan uppstå är när våldsförövaren är en jämnårig kille och går på samma skola. För en del tjejer innebär detta att behöva träffa sin våldsförövare på skolan som ska vara en trygg plats. Vidare beskriver en tjej i studien hur hon slutade gå till skolan av rädsla för att stöta på en kille som utsatt henne för våld. Tjejen hade bra betyg i skolan och tror att på grund av detta misstänkte ingen lärare något när hon regelbundet sjukanmälde sig (ibid.). Korkmaz och Överlien (2019) lyfter att det är en utmaning för skolor att våldsförövare och våldsutsatta tjejer kan gå på samma skolor, till och med i samma klass eller äta lunch i samma cafeteria. Vidare lyfter Korkmaz, Överlien och Lagerlöf (2020) att de i sin studie Youth
intimate partner violence: prevalence,characteristics, associated factors and arenas of violence såg ett signifikant samband att de ungdomar som utsatts
för digitalt våld, upplevde att de presterade sämre i skolan.
I studien “They’ll Always Find a Way to Get to You”: Technology Use in
Adolescent Romantic Relationships and Its Role in Dating Violence and Abuseav Stonard et al. (2017) beskriver tjejerna att det kunde vara svårare att distansera sig från digitalt våld, än våld som skedde ansikte mot ansikte. Informanterna beskriver även hur den ständiga kommunikationen och kontrollen som skedde genom mobiltelefoner, skapade en ständig stress och ångest då våldsförövaren hörde av sig hela tiden. Samtidigt framgår det i studien att det kunde finnas en rädsla över att blockera kränkande och hotfulla meddelanden eller radera meddelanden. Det fanns även motstridiga känslor kring att läsa meddelandena. Känslan av att inte vilja läsa de
kränkande meddelandena på mobilen, gick emot känslan av att vilja läsa dem. För att försöka få någon förklaring eller svar av sin partner, vilket i sin tur bidrog till att tjejerna läste meddelandet om och om igen, beskrivs i studien som en psykologisk påfrestning. Studien visade på att tjejer blir mer påverkade av det digitala våldet än killar. Killarna framförde resonemang avseende detta i form med att det var bara till att ignorera eller blockera personen (ibid.).
3 Teori
Författarna till denna studie hade från början ingen bestämd teori. Båda författarna upplevde sig ha en relativ begränsad kunskap kring teorier och tog därav inspiration från tidigare forskning och kunskapsläge för att hitta en teori eller teorier som ansågs vara relevant för studiens syfte och
frågeställningar. Några teorier som exempelvis fanns med från början som en parentes var: Johnssons typologies of intimate partner violence,
Bronfenbrenners utvecklingsekologi och Starks teori om coercive control. Efter insamling och analys av data bestämdes teorier som ansågs mest relevanta i förhållande till studiens empiri samt frågeställningar. Författarnas teoretiska ansats kan beskrivas som abduktiv. Abduktiv ansats ses som en process där forskaren återkommand e går fram och tillbaka mellan teori och
empiri och arbetar sig fram hypotetiskt med en teori eller teorier innan något fastställts. Processen möjliggör en förståelse till att fenomen som studeras kan förstås på olika sätt (Alvesson & Sköldberg 2017).
Under arbetet med kodningen av empirin fanns där många beskrivningar från respondenterna om att ungdomar använde digitala medier som en form av kontroll vilket även förekommer, som redovisats ovan, i tidigare forskning. Därav upplevdes Starks (2007; 2012) teori om coercive control vara relevant för att besvara frågeställningarna hur digitalt våld kan komma i uttryck samt hur konsekvenserna av det digitala våldet kan se ut. Författarna har tagit inspiration av Överliens (2018) studie Våld mellan ungdomar i nära
relationer; Digitala medier och utövande av kontroll där hon utgår från
Starks begrepp coercive control för att utforska det digitala våldets dynamik i ungas relationer. Starks (2007; 2012) teori coercive control är i grunden gjord för att lyfta mäns våld mot kvinnor. I denna studie använder författarna istället teorin i syfte med att tolka killars våld mot tjejer. Författarna anser att användningen av begreppen tjej och kille bidrar till att med Starks teori kring
coercive control in i samtiden då, som lyfts genom denna studie och tidigare
forskning, våld inte enbart är något som förekommer mellan män och kvinnor utan även mellan unga killar och tjejer.
Studien har även en frågeställning kring tjejjourers/ungdomsjourers bemötande av unga tjejer som utsätts för digitalt våld, vilket författarna upplevde att Starks teori om coercive control inte kunde svara på. I
kodningen av empirin, som förklaras mer ingående i metodavsnittet längre ner i studien, kom även begreppen skuld och skam upp i samband med konsekvenser. För att ge en djupare förståelse kring skuld och skam, användes Cooleys (1922) begrepp spegeljaget. Vidare användes Cooleys term sympatisk introspektion (Trost & Levin 2010) för att besvara frågeställningen kring hur jourerna bemöter de våldsutsatta tjejerna.
3.1 Coercive control - Tvingande kontroll
I syfte att utforska det digitala våldet i ungdomars nära relationer utgår analysen i denna studie från Evan Starks (2007; 2012) begrepp coercive
control. Coercive control togs fram då Stark (2012) var kritiskt till hur man
såg på mäns våld mot kvinnor inom bland annat rättsväsendet. En del av kritiken handlade om att man såg på våld som något som skedde i enskilda episoder snarare än något pågående. Det andra Starks (2012) reagerade på var att man ville ha stora bevis på fysiska skador då han menar på att 95-99% av våldet som sker i nära relation involverar inte den typen av skador vilket gör att det finns stora risker att man missar mycket av våldet. Starks menar att man måste se våldet från hela dess kontext (ibid .).
Starks (2012) skapade därmed ett annat alternativ till att se på våld i nära relationer, genom modellen coercive control. Coercive control kan beskrivas som ett pågående mönster av dominans som sammanvävs med upprepade psykologiskt och sexuellt våld samt sexuella kränkningar, hot och isolering som primärt används av män mot kvinnor. Coercive control är könat då Starks (2012) menar att samhället i grunden är ojämlikt och sexistiskt vilket i sin tur gör att männen har en privilegierad ställning. Coercive control
används därav enligt Starks (2012) främst av män som en förtryckande taktik till att förstärka samhällets ojämlikheter och sin egen dominanta ställning. Coercive control innehåller 4 grundtekniker/strategier: skrämma, skada (coercive) och övervaka och isolera (control) (Stark 2007). Coercion innefattar tvingande taktiker och innebär att våldsförövaren på olika sätt framtvingar en specifik respons från den utsatta som oftast skapar en omedelbar verkan i form av exempelvis skada, rädsla eller smärta och kan också i vissa fall orsaka död (Stark 2012). Kontroll används enligt Stark (2012) för att få den utsatte till att göra som våldsförövaren vill genom att han på olika sätt försöker beröva den utsatte hennes resurser och support system. De kontrollerande taktikerna kan även handla om att försöka styra över hur den våldsutsatta ska bete sig, eller bestämma specifika regler över hur saker och ting ska gå till. Reglerna gäller även när våldsförövaren inte är närvarande fysiskt. Kontroll är på så sätt inte något statiskt vilken enligt Stark bidrar till att våldsutsatta kan uppleva att förövaren ständigt är närvarande (ibid.). Tvingande och kontrollerande tekniker kan kombineras och hur coercive control ser ut i våldsutsatta nära relationer ser därmed olika ut (Stark 2007). Resultatet av coercive control kan enligt Stark (2012) liknas med fångenskap för kvinnan som blir drabbad då inte bara hennes frihet berövas utan även hennes värdighet, person, autonomi samt kvinnans psykiska och fysiska integritet.
3.2 Spegeljaget
Charles Horton Cooley är en välkänd person inom den etablerade teorin symbolisk interaktionism. Symbolisk interaktionism kan ses som ett perspektiv i hur analysera den sociala verkligheten som vi lever i (Trost & Levin 2010). Trost och Levin (2010) lyfter sin förståelse i symbolisk interaktionism att viktiga hörnstenar är hur situationen definieras, att interaktion ses som något socialt och att vi interagerar med varandra i form av symboler. Vidare utför vi en aktiv handling och lever i nuet. Cooley menar att föreställningar som människor har i förhållande till varandra, blir en sorts verklighet. Både människor och samhället i sig, ska enligt Cooley studeras som just föreställningar (Trost & Levin 2010). Vidare ska inte samhälle och människor ses som separata fenomen, människan är en del i kollektivet (Cooley 1922).
Tillsammans med Addams har Cooley myntat termen sympatisk
introspektion där sympati (idag används snarare empati) beskrivs användas i förhållande till att sätta sig in i andra människors livsvärldar. Genom att använda oss av introspektioner i form av sympati, kan vi på detta vis se hur andra människor bedömer oss och vilken uppfattning de har om oss. Detta i sin tur både formar men också förändrar oss. Till grund av detta skapades begreppet spegeljaget, där vi på ett sätt ser oss själva genom att se på andra människor och får en uppfattning om vilken bild de har av oss. Som att vi ser på oss själva i en spegel (Trost & Levin 2010). Cooley lyfter att vårt sociala jag består av tre grundläggande delar:
“1. vår föreställning om hur vi ter oss för andra,
2. vår föreställning om den andra personens bedömning av oss och 3. en självkänsla, positiv eller negativ, som uppstår ur dessa föreställningar.”
Dessa tre grundläggande delar innefattar att vi bär med oss på våra egna föreställningar och i dessa föreställningar varseblir man andra människors värderingar samt bedömningar, som finns i deras föreställningsvärld. De andra människornas föreställningsvärld finns sedan med i vår egen
föreställning. Begreppet spegeljaget kan beskrivas som en tidig riktning mot definitionen av människan identitet. Identiteten i sig blir på ett sätt både situationsbetingad och tidsbetingad, då det är kopplat till möte av människor. Vi ser alltså oss själva genom andra människor och gör en tolkning av hur vi tror de uppfattar oss, vilket även påverkar vår självkänsla. Då vi enligt
Cooley bedömer oss själva utifrån hur vi tror att andra bedömer oss, förklarar detta exempelvis hur känslor som skuld och skam kan uppkomma (Trost & Levin 2010). Cooley (1922) beskriver att den andra grundläggande delen avseende vår föreställning om den andra personen bedömning av oss, är väsentlig då skam inte är någon form av mekanisk reflektion av oss själva. Skam är enligt Cooley (1922) en tillskriven känsla som uppstår genom hur vi upplever andra människors föreställningar om oss och hur vi tror de bedömer oss. Det faktum att det väger så tungt med hur vi upplever andras
föreställningar om oss gör också någonting med vår självkänsla. Vi föreställer oss alltid vad andra människor kan ha för uppfattning om oss (Cooley 1922). Skuld är enligt Cooley mer kopplat till samvetet och utifrån hur vi beter oss, en slutsats dras av samvetet till följd av vårt beteende. Detta står i sin tur i relation till vad den generaliserade andra kan tycka och säga så kan det leda till ett dåligt samvete, därmed uppstår skuldkänslor (Trost & Levin 2010).
Sympatisk introspektion innefattar ett försök att sätta sig in i den andra personens livsvärld. Ett försök att se hur den andra personen definierar och tolkar en situation och vad situationen kan ha för betydelse just för den personen (Trost & Levin 2010). Trost och Levin (2010) lyfter att sympati i den bemärkelsen, motsvarar dagens benämning för empati. Inom socialt arbete är det av vikt att kunna empatisera i syfte att exempelvis få till stånd en förändring hos en person. Empati används inte som en förklaringsmodell som sådan varför en person gör på ett visst sätt, utan används för att skapa någon form av förståelse. Cooley menar även att empatisering innefattar att avstå från att vara fördömande och moraliserande (ibid.).
4 Metod
Nedan redovisas en metoddiskussion kring val av intervjumetod, urval av tjejjourer/ungdomsjourer, genomförande av intervjuer, analytiskt
tillvägagångssätt/bearbetning av material, etiska överväganden samt reliabilitet, validitet och generaliserbarhet. Metoddelen avslutas med en beskrivning av uppdelning av arbetet.
4.1 Val av intervjumetod
Malmö universitet har tagit beslut på grund av rådande pandemi att ingen datainsamling som innebär att direkt kontakt med människor får göras. Författarna av denna studie tog då beslutet att istället göra intervjuer via programvaruappen Zoom.
I denna studie används en kvalitativ semi-strukturerad intervjumetod vilket innebär att intervjuaren använde sig av en intervjuguide med färdiga frågor som sedan följdes upp med följdfrågor (se bilaga 2). Intervjuaren ställde dock inte frågorna i exakt samma ordningsföljd i varje intervju utan försökte vara följsam genom att utveckla intervjun och frågeställningarna utefter respondenternas svar (se bilaga 3). Ahrne och Svensson (2015) menar att det är just möjligheten för intervjuaren att anpassa följden på frågorna och anpassa dem efter situation som gör kvalitativa intervjuer fördelaktiga jämfört med exempelvis standardiserade frågeformulär. Enligt Ahrne och Svensson (2015) ger kvalitativa intervjuer en bredare bild och skapar fler dimensioner av ett fenomen än vad standardiserade frågor kan ge.Det som kan bland annat anses vara negativt med en semistrukturerad intervjuform är att intervjuaren på förhand har bestämt frågorna utefter studiens syfte och frågeställningar vilket gör att frågorna är vinklade från intervjuarens horisont och kan innebära att respondenten blir begränsad i sina möjligheter till att lyfta sitt perspektiv (Aspers 2011). Intervjuaren bar med sig en egen förförståelse kring våld i ungas relationer som framförallt var hämtad från tidigare forskning och kunskapsläge men även teori. Teorin var inte till att börja med helt bestämd, som tidigare nämnts, men de begrepp som
författarna upplevde återkom i intervjuerna som bland annat skuld och skam påverkade stundtals följdfrågornas inriktning. Förförståelsen gällande tidigare forskning i området upplevdes relevant då den gav intervjuaren en trygghet i intervjuerna då hen kände sig insatt i ämnet och kunde bli mer fri i sin intervjuteknik. Författarna till denna studie kan även se en risk med att intervjuaren inte ställde frågorna i ordningsföljd då viktiga frågeställningar för studien kan missas. I intervjun med respondent 7 och respondent 6 glömdes fråga 7 i intervjuguiden (se bilaga 3). Författarna har från första kontakt med de intervjuade haft intresse av att ta del av kunskapen som finns kring våld i ungas relationer i tjejjourer/ungdomsjourer i Sverige och
framförallt om det digitala våldet. Fokus i intervjuerna har därmed legat på att låta respondenterna ta plats och på så sätt få möjlighet att dela med sig om sin kunskap.
4.2 Urval av tjejjourer/ungdomsjourer
Författarna hade en förförståelse sedan tidigare att ungdomar i Sverige kan vända sig till vilken tjejjour/ungdomsjour de vill och att ungdomar ofta använder chattfunktionen vid kontakt med jourer. Författarna hade en ursprungstanke om geografisk spridning, vilket ändrades till att försöka få ihop jourer som nämner något om digitalt våld. Därmed skulle det enligt Ahrne och Svensson (2015) kunna beskrivas som att författarna valde en strategi med miljöer som liknar varandra, vilket beskrivs som en ökad säkerhet avseende studiens resultat. För att skapa en översikt över tjejjourer/ungdomsjourer i Sverige användes sökmotorn Google och i ett första steg söktes jourer upp genom Ungdomsmottagningens (UMO) hemsida. Vidare söktes jourer upp genom Unizon och Roks hemsidor. I urvalsprocessen valdes tjejjourer/ungdomsjourer bort som exempelvis specialiserar sig på hedersvåld eller könsstympning då studien har ett fokus på det digitala våldet. 13 jourer valdes ut genom hemsidorna UMO, Unizon och Roks. Flera av de utvalda jourerna nämnde något om digitalt våld på sin hemsida. Några jourer valdes ut utifrån att de hade en mer utformad hemsida
med mycket information och författarna fick en känsla av att de kan ha kunskap om digitalt våld också. 2 jourer i urvalet söktes upp direkt genom sökmotorn Google vilka hade omnämnt digitalt våld i inlägg på sociala medier och på andra nyhetssajter.
Information om denna studie och missivbrev skickades ut till de utvalda tjejjourer/ungdomsjourer 200413 vilket genererade svar från 7 jourer, där 5 av dessa ville ställa upp på en intervju. Ahrne och Svensson (2015) lyfter aspekten att mail som skickas kan försvinna och eventuellt hamna i
skräpposten. Vid utskick av mail till de olika tjejjourerna/ungdomsjourerna valde författarna att sända ut mail avseende information och missivbrev en åt gången till de valda jourerna. Författarna hade en medvetenhet att skickas samma mail till alla 15 jourer på samma gång, är risken högre att mailet hamnar i skräpposten. Mail valdes även att skickas ut en och en med tanke på anonymitet.
Information och missivbrev skickades åter ut till de jourer som inte svarat 200420 där 3 jourer svarade, varav en ville ställa upp på intervju. De jourer som valde att inte medverka i studien förklarade detta med exempelvis hög belastning på grund av Covid-19, att de inte hade så mycket kontakt med kvinnor under 25 år eller på grund av nystartad jour. Totalt fick författarna svar från 10 jourer, varav 6 jourer ville medverka i studien. De jourer som valde att medverka i studien fick mail med intervjufrågor samt länk till Zoom tillskickat sig 2 - 3 dagar innan avtalad intervju. En respondent fick inte frågorna skickade till sig då detta glömdes att bifoga i mailet. En jour valde att ha två medverkande respondenter till studien. Totalt är det 6 intervjuer med 7 informanter.
4.3 Genomförande av intervjuer
I skrivandes stund är Sverige och världen drabbad av en
Coronaviruspandemi. Under pandemin har människan börjat använda olika nätbaserade kommunikationsformer som exempelvis Zoom och Microsoft Teams för att hålla olika typer av möten. Digitala möten kunde i början av pandemin upplevas som konstigt och svårhanterliga men kan i dagens läge påstås blivit en “normal” del av människans sätt att kommunicera med varandra. Användningen av Zoom upplevdes positivt då det är ett flexibelt kommunikationsverktyg på så sätt att var lätt att få till tider som passade med alla som medverkade samt att det sparar tid eftersom det inte finns behov av något resande. Sparande av resande till och från respondenterna upplevs även vara bra för miljön. Negativa delar med denna typ av nätbaserad
kommunikationsform var att uppkopplingen på nätet ibland gjorde att det kunde vara svårt att höra allt som respondenterna sa. Digitala möten kan upplevas inte ersätta den kontakt mellan människor som kan ske i IRL-möten exempelvis i inkännande av varandra. Författarna befann sig hemma hos sig själva, några respondenter befann sig i hemmet och några på sin arbetsplats. En respondent valde att ha sin kamera avstängd.
Förberedelser som gjordes av författarna innan genomförandet av intervjuer:
• Författarna hade läst in sig på den tidigare forskningen.
• Utfärdat en intervjuguide med frågor till respondenterna.
• Gjort en testlänk på Zoom där författarna även testade att spela in ljud.
• Författaren som skulle hålla i intervjuerna var även påläst på de frågor som skulle ställas.
Vid genomförande av intervjuer så intervjuade en av författarna
respondenterna och den andra antecknade respondenternas svar. Intervjuerna varierade från 16 min till 55 min. Se vidare under rubriken etiska
överväganden avseende information och ljudinspelning som skedde i samband med intervjuerna.
4.4 Analytiskt tillvägagångssätt/Bearbetning av materialet
Ljudinspelning som gjorts under intervjuerna tillhör insamlade data till studien. Själva transkriberingen och nedskrivning av det som sagts under intervjuerna tillhör däremot det empiriska materialet (Ahrne & Svensson 2015) för denna studie. Författarna har valt att inte analysera ljudinspelningar direkt utan i stället avvakta tills intervjuerna har transkriberats i sin helhet och utgjort det empiriska materialet. Vidare har en kodning gjorts av det empiriska materialet från transkriberingen. Författarna har kodat
transkriberingarna stycke för stycke och läst igenom transkriberingarna ett flertal gånger för att lära känna materialet. Författarna valde att koda utifrån ord som var vanligt förekommande i de olika intervjuerna och ord i enstaka intervjuer som senare föll inom diverse kategori. Vid kodningen slogs även olika former av exempel ihop till ett kodord, respondenter kunde exempelvis beskriva olika former av övervakning utan att använda just det ordet.
Författarna kunde så småningom se ett mönster och senare även saker som bröt mönstret vilket även det är av intresse.
Exempel på kodning:
• Kontroll, hot, utpressning, övervakning, trakassera, förfölja, begränsning, pressad, skrämmer, fångenskap, påtryckningar → VÅLD
• Hänvisa vidare, förklara för tjejerna att de utsätts för våld, information om brott och polisanmälan → VÄGLEDNING
• Skuld, skam, stress, ångest, självskada, sex som självskada, rädsla, suicidtankar, suicidplaner, suicidförsök, spridning av bilder, inget stopp, finns alltid kvar, tillgänglighet 24/7, skola - betyg, möta sin förövare, spridning av bilder → KONSEKVENSER
Andra återkommande ämnen som kodades var: preventivt arbete, kunskapsbrist, normalisering samt sociala medier.
Författarna har själva aktivt samlat in data och analyserat det empiriska materialet. Genom ett sådant tillvägagångssätt beskrivs det enligt Ahrne och Svensson (2015) att författare själva bidrar till att forma sin studie utefter de aktiva val som görs avseende både de metodiska och de teoretiska valen. Efter kodning valdes teorier som ansågs vara relevanta till det empiriska materialet.
4.5 Etiska överväganden
Forskning är något som ses som dels viktigt, dels nödvändigt i relation för både utveckling av samhället men också individer. Medborgare är
berättigade till att forskning bedrivs som innehar en god kvalité samt att forskningen är betydelsefull. Detta benämns som forskningskravet och innefattar att befintlig kunskap fördjupas, utvecklas samt avser en förbättring av metoder. Individskyddskravet är en central utgångspunkt vid
forskningsetiska överväganden. Individskyddskravet innefattar att deltagare i studien inte ska utsättas för skada i form av fysiskt eller psykiskt, inte heller utsättas för varken kränkningar eller förödmjukelse. Det är även av vikt att studiedeltagare inte utsätts för otillbörlig insyn i hur de lever sina liv, det finns ett berättigat krav avseende skydd mot detta (Vetenskapsrådet 2002). En tanke författarna hade innan påbörjad studie var att intervjua ungdomar alternativt vuxna som varit utsatta för digitalt våld. Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska alltid en avvägning göras avseende negativa konsekvenser för deltagare i förhållande till kunskapstillskott. Då det finns en lag om etikprövning sedan år 2004 i Sverige (Vetenskapsrådet 2017) så hade författarna med tanke på studiens karaktär, behövt etikprövas om valt att intervjua personer som varit utsatta för våld. Författarna valde på grund av studiens begränsade tidsperiod att istället ändra upplägg och intervjua tjejjourer/ungdomsjourer. Författarna har försökt använda sig av
forskningsartiklar som bygger på kvalitativa intervjuer med ungdomar samt intervjuat tjejjourer/ungdomsjourer i ett försöka att lyfta fram tjejer som blivit utsatta för våld i deras nära relation, med ett särskilt intresse av det digitala våldet.
Två huvudkrav inom individskyddskravet är informationskravet och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2002). Författarna till denna studie har följt informationskravet och samtyckeskravet genom att skicka ut missivbrev till förfrågade jourer om studien (se bilaga 1) där information har getts om studiens syfte, hur medverkan för deltagare kommer se ut och information om hur författare valt att följa Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Vidare har författarna under avtalad intervju via Zoom åter informerat deltagarna om studiens syfte, frivillig medverkan och att de närsomhelst under intervjun eller efter intervjun kan välja att avbryta sin medverkan. Författarna
informerade deltagarna om att intervjun spelades in både via Zoom och båda författarnas mobiler samt att inspelningarna sedan kommer att raderas efter godkänd studie. Samtliga deltagare har samtyckt till att bli inspelade. Författarna gjorde avvägningen att spela in intervjuerna på sina privata mobiler då författarna ville ge en så rättfärdig bild som möjligt av det deltagare berättade i sina intervjuer. Ett tredje huvudkrav inom
individskyddskravet är konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002). I missivbrevet som skickades ut till jourerna framgick det att man som
deltagare kommer att avidentifieras, vilket även nämndes vid intervjutillfälle i Zoom. Under transkribering av intervjuer har viss information
avidentifierats, där man eventuellt som utomstående skulle kunna identifiera någon av deltagarna eller vilka jourer de arbetar på. Nyttjandekravet är det fjärde huvudkravet (Vetenskapsrådet 2002) och innefattar att den information som getts av respondenter i denna studie, enbart har använts till detta
