Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängOm samverkan mellan förskola och skola
About cooperation between preschool and school
Sammanfattning
Eftersom jag har ett stort intresse för hur övergången mellan förskola och skola ser ut har jag valt att undersöka hur några pedagoger kan uppfatta samverkan mellan förskola och skola. Föreliggande studie fokuserar följande:
Hur upplever några pedagoger sin utbildning i relation till den praktiska verksamheten avseende samverkan?
Vilken uppfattning har pedagoger om barns förväntningar inför skolstarten? Hur ser dessa pedagoger på sin möjlighet att utveckla verksamheten?
I min undersökning har jag valt att intervjua sex pedagoger i de centrala delarna av Malmö. Populationen består av pedagoger som arbetar på förskola med barn som ska börja skolan efter sommaren 2008 och pedagoger som arbetar på skolan med barn som började skolan sommaren 2007.
Resultatet av min studie visar att verksamhetens innehåll och personalens samverkan spelade stor roll för barnens utveckling. De sa att det som kunde ha varit annorlunda var att det mer anpassades till deras nivå och individuella förutsättningar och att det skulle finnas mer resurser och då i form av mer personal. Vidare kan noteras att skolan är framtidsinriktad eftersom barnens och pedagogernas mål och förväntningar var fokuserade på att barnen ska lära sig saker och att det är viktigt med en strävan att utnyttja de resurser som finns hos olika yrkeskategorier inom skolans verksamhet och arbeta mot gemensamma mål för att göra det bästa för barnen.
Innehållsförteckning
1. Inledning 4 2. Kunskapsbakgrund 5 2.1 Läroplan 7 3. Undersökningens frågeställningar 8 4. Metod 9 4.1 Val av undersökningsmetod 9 4.2 Överväganden 9 4.3 Etiska överväganden 10 4.4 Genomföranden 10 5. Resultat 105.1 Om barn och pedagoger 11
5.2 Om samverkan och innehåll 12
5.3 Sammanfattning av undersökningens resultat 15 6. Diskussion och slutsats 16 7. Referenser 18
1. Inledning
Mitt intresse för hur barn upplever att börja skolan startade när jag som personal i förskolan hade hand om det som kallas skolgrupp och fick som uppgift att förbereda barn inför skolan. Jag fann det vara en intressant och rolig uppgift men kunde samtidigt se att det fanns brister vad gäller samverkan mellan förskola – skola och att de som blev lidande var barnen. Min son började förskoleklass efter sommaren 2005 och han hade stora förväntningar på vad han skulle få uppleva och lära sig där. Men efter ungefär två månader visade det sig att han var besviken och berättade för mig att ingenting var som han hade förväntat sig. Han har ofta kompisar hemma hos sig och jag frågade dem hur det gick i skolan och om de tyckte det var kul, men de flesta gav mig liknande svar som min son hade gjort och då blev jag konfunderad och undrade varför deras förväntningar inte stämde med det de upplevde i skolans värld. Det jag också undrade över var om pedagogerna i förskola och skola kan förbättra sitt samarbete så att övergången för eleverna blir naturligare vilket i sin tur kan leda till att de upplever den på ett mer positivt sätt. Som blivande lärare vill jag inte att barn som kommer till skolan ska uppleva det som något svårt eller skrämmande utan tror att samverkan förskola - skola kan förbättras och att barn som kommer till skolans värld kan vara bättre förberedda och att deras övergång kan bli smidigare.
Mitt övergripande syfte med denna studie är att undersöka hur pedagoger upplever samverkan mellan förskola och skola.
Det som enligt min uppfattning kan ligga till grund för barns lärande beskrivs av Maria Montessori (Dahlberg, Taguchi s.30):
”Hjälp mig att göra det själv:
Hjälp mig på vägen att själv hitta svaret på min fråga!
Hjälp mig att ställa nya frågor som får mig att se saker ur ett annat perspektiv! Bekräfta det jag redan vet och se mig och stöd mig på vägen mot upptäckten!”
2. Kunskapsbakgrund
Förskoleklass är en pedagogisk verksamhet med inriktning att förbereda sexåringarna inför skolstart och den är en del av skolan som också ska följa läroplanens mål för skolan. Nästan de flesta barn som börjar i förskoleklassen har förut gått i förskola och där har de haft en trygg och ombonad miljö. Det är många nya människor som möter barnen när de börjar i förskoleklass och de är yngst på skolan vilket därför kan göra att de känner att de befinner sig i en ovan miljö.
Många av barnen börjar också fritidshem i samband med skolstarten och det är ännu en ny miljö och nya människor för dem. Fritidshemmen har under senare år skurit ner på personal och barngrupperna har blivit större till antalet vilket i en del fall kan förhindra att ge barn en lugn och trygg miljö. Enligt Dahlberg och Taguchi (1994) finns det i samband med att sexåringarna börjar skolan en stor risk för att barn i allt tidigare åldrar ”slåss ut” eftersom de ”inte klarar” av ökade krav för tidigt och känner sig misslyckande.
Wikare, Berge, Watsi (1999) hävdar att skolorna ofta har stora barngrupper med allt färre personal vilket påverkar barnens skolstart negativt. Författarna lyfter även fram ett fenomen att föräldrar med sexåringar som kontaktar psykiatriskt barn och ungdomsmottagning har ökat sedan den tidigare skolstartens införande. Vill man göra övergången till skolan så bra som möjlig för barnen bör skolverksamheten se till att inskolningen blir bra och dessutom dela in den stora gruppen i mindre grupper så att det bildas vänskapsband mellan elever samt mellan elever och vuxna. Wikare, Berge, Watsi lyfter även fram att personal bör planera verksamhet över en längre tid där nybörjarna bildar en egen grupp (s.268). Dahlberg och Taguchi (1994) anser dock att det finns en djupare problematik i samband med att sexåringarna börjar skolan och hävdar att dagens förskola utgår ifrån Fröbels teori om att ”Leken är det kommande livets hjärtblad, ty i leken visar sig människans djupaste anlag, hennes innersta väsen” (Dahlberg, Taguchi s.18). Författarna menar att dagens förskola genomsyras av, detta tänkande, att barnen fritt ska uttrycka sig själva, sina tankar och känslor. Skolan är framtidsinriktad medan förskolan utgår från barnens lust och vad de tycker är roligt.
De framhäver även att när förskolan ser på barnet ur detta perspektiv kan det framhäva olikhet och eventuellt skapa en barriär gentemot skolans prestationskrav och mål till kunskap.
Enligt Dahlberg och Taguchi (1994) blir det tydligt att det handlar om två olika traditioner och kulturer, förkola och skola som möter varandra och att syftet med samverkan är att de ska komplettera varandra tillsammans och att de måste ha som utgångspunkt att hitta en gemensam syn på barnet, lärandet och kunskapen. Wikare, Berge och Watsi (1999) delar denna grundsyn och betonar att när personal arbetar mot samma mål höjs kvaliteten på innehållet i verksamheten och skolan kan tillgodose barnens individuella mål och bättre tillgodose deras individuella förutsättningar. För att sexåringen ska kunna lära och utvecklas behöver de mötas av pedagoger som är medvetna om deras behov och förstår deras individuella utvecklingsfas. Eftersom de funderar mycket och är nyfikna kan det finnas mycket som är positivt och roligt när man arbetar som pedagog med sexåringar, de vill vara med på det mesta och ställer mängder av frågor hela tiden. Mellan sex och sju år är barn under en snabb tillväxtperiod. Armar och ben blir långa, smala och deras rörelser kan vara slängiga i kombination med att barnen även har svårt att sitta still.
Barn i denna ålder kan också ha svårt att hantera sin egen ilska och när de upplever besvikelse på grund av att deras kroppsrörelser inte alltid gör som de själva vill kan de ha svårt att förstå varför. Detta gör också att sexåringar kan uppfattas som egocentriska och därför krävs en medvetenhet om detta när man arbetar med barn i denna ålderskategori. Från omkring sju års ålder börjar barn kunna tänka logiskt och ändamålsenligt - eller operationellt enligt Piaget (Oddbjörn och Hallen s.127). Enligt Korczak (Fischbein och Österberg s.197) tänker barn inte mindre, torftigare, inte sämre än vuxna, de tänker annorlunda. I vårt tänkande är bilderna blekta och söndertrasade, känslorna är matta, dammiga. Barn tänker med känslan, inte med intellektet. Därför är det så svårt att komma överens med dem, därför finns det ingen svårare konst än att tala till barn. Länge trodde Korczak att man ska tala på ett enkelt, begripligt, intresseväckande, bildrikt, och övertygande sätt när man talar till barn. Idag tror han annorlunda: vi borde tala kort och med känsla, utan att välja ord eller formuleringar - uppriktigt. Detta är ett sunt tänkande enligt Korzcak och arbetet med barn underlättas om vi
2.1. Läroplan
Förskoleklass
Förskoleklassen är en frivillig skolform inom det offentliga skolväsendet. Sedan den 1 januari 1998 är kommunerna skyldiga att erbjuda barn plats i förskoleklass från och med höstterminen det år då barnet fyller sex år till dess barnet ska börja fullgöra sin skolplikt. Förskoleklassen ska omfatta minst 525 timmar om året.
Läroplan
Utbildningen i förskoleklassen ska stimulera varje barns utveckling och lärande samt ligga till grund för fortsatt skolgång. Från hösten 1998 har förskoleklassen och den obligatoriska skolan en ny, nationellt fastställd läroplan(Lpo94). Fritidshemmen ska använda sig av läroplanen i så stor utsträckning som möjligt. Läroplanen ska stödja integrationen av förskoleklassen, den obligatoriska skolan och fritidshemmet.(Skolverket Lpo94,Lpfö98) Utifrån läroplanen ska varje kommun fastställa en skolplan. Läroplanen ger utrymme för den enskilda skolans rektor, lärare och elever att anpassa innehåll, organisation och arbetssätt till lokala förhållanden.(Skolverket Lpo94,Lpfö98)
Närhetsprincipen
Plats i förskoleklass ska erbjudas så nära barnets eget hem som möjligt. Dessutom ska hänsyn tas till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra resurser. Skälig hänsyn ska även tas till vårdnadshavarens önskemål.
Lpfö 98
Samverkan med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet. Förskolan ska sträva efter att nå ett förtroendefullt samarbete med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja barnens allsidiga utveckling och lärande i ett långsiktigt perspektiv. Samarbetet skall utgå från de nationella och lokala mål och riktlinjer som gäller för respektive verksamhet. När barnets övergång till de nya verksamheterna närmar sig har förskolan den särskilda
uppgiften att finna former för att avrunda och avsluta förskoleperioden. Vid övergången till de nya verksamheterna skall särskild uppmärksamhet ägnas de barn som behöver särskilt stöd.(Utbildningsdepartementet(1998))
3. Undersökningens frågeställningar
Mitt övergripande syfte när det gäller föreliggande studie är att undersöka samverkan mellan förskola och skola. Inom ramen för detta övergripande problem inbegrips också att kartlägga hur väl barn känner igen det innehåll som grundlagts på förskolan i skolan.
Enligt Kärrby (2000s.13) så har relationen mellan förskola och skola varit en viktig fråga som inte bara är aktuell idag, redan under 1930-talet fick denna fråga en politisk innebörd. När den svenska välfärdsstaten började växa fram sågs barns utbildning som ett viktigt led i visionen om en bättre tillvaro för alla. Makarna Myrdal formulerade tankar om en förskola för alla. Denna skulle även ha en skolförberedande funktion. Detta innebär i sin tur att frågan inte är ny eller ovanlig utan har funnits med i många år. Det som däremot kan vara aktuellt att undersöka är hur samverkan mellan förskolan och skolan har utformats. Man skulle ju kunna tro att den har utvecklats till det bättre. Persson menar(1993 s.11) att barnomsorgsforskaren Stig Broström har på ett provokativt sätt ställt förskolans och skolans problem på sin spets: ”Förskolan utmanar inte barnens tänkande och skolan passiviserar barnen”. När sexåringarna börjar i grundskolan kommer två kunskapstraditioner att mötas; medan förskolan har inriktat sig på barns sociala utveckling och hur barn utvecklas har skolan traditionellt utgått från barns intellektuella utveckling och vad de ska lära sig.
För att få svar på min övergripande problemställning väljer jag att söka svar på följande preciserade frågor;
Hur upplever några pedagoger sin utbildning i relation till den praktiska verksamheten avseende samverkan?
4. Metod
4.1 Valet av undersökningsmetod
Enligt Doverborg och Pramling (1985 s.12) uttrycker barn inte saker för att roa oss vuxna utan för att uttrycka hur deras värld ser ut. När jag bestämde mig för att jag ville veta mer om hur pedagogerna upplever sin verksamhet valde jag att använda mig av intervjumetoden som datainsamlingsmetod. Intervjuerna dokumenterades med hjälp av bandspelare. När man använder sig av intervjuer inspelade på band, kan den som undersöker verksamheten koncentrera sig på vad som sägs och, även vid behov, förtydliga undersökningens frågeställningar på basis av att slippa anteckna under tiden.
Att jag inte använt mig av enkäter som forskningsmetod beror på att jag framför allt tror att jag får mer information genom intervjuer när det gäller samverkansproblematik i skolan. Då det under intervjuer oftast finns en levande dialog som också leder till följdfrågor. Pedagogerna måste vid en enkätundersökning själva läsa och fylla i, vilket kan göra att man går miste om den information som naturligt sker vid under ett pågående samtal. Jag bestämde mig också för att jag inte ville använda enkäter för det är opersonligt och att man kanske mer använder sig av den undersökningsmetoden när man gör en kvantitativ undersökning och det var inte det resultat jag sökte.
Förutom denna självklara skillnad jämfört med bandad intervju finns också andra skillnader som att enkäter kan i jämförelse med strukturerade intervjuer ha färre öppna frågor och respondenter tröttnar fortare på frågorna i en enkät än i en intervju enligt Bryman (2002). 4.2 överväganden
Då jag är intresserad av att ta reda på hur pedagoger kan uppleva sin verksamhet och hur förskola - skola samverkar kunde jag även ha fått information genom observationer. Om jag hade använt mig av observationer i min undersökning hade jag kanske haft mer möjlighet till att göra jämförelser i barnens vardagssituation. Nackdelen med observationer är att när miljön förhållandevis är obekant för mig själv kan det leda till att det finns en risk för att jag anlägger ett felaktigt perspektiv på den miljö som jag studerar. Det är också svårt att korrekt analysera avsikterna bakom barnens beteende och det finns risk för generalisering. Bryman (2002). De två pedagoger som blev intervjuade i förskolan arbetar på samma förskola som min dotter
information om vilket område frågorna skulle ta upp. Jag frågade den pedagog som hade hand om skolgruppen på den aktuella förskolan och hon sa att det gick bra. I skolan intervjuade jag fyra pedagoger som arbetar i en integrerad 0-1 dvs. förskoleklass och förstaklass som går tillsammans. Pedagogerna i skolan tog jag kontakt med när jag själv arbetade som lärarvikarie. De kom själva överens om vilka fyra som skulle delta i undersökningen.
4.3 Etiska överväganden
När jag valde att intervjua enbart pedagoger för att få svar på mina frågor var jag noga med att inte använda eller framställa mina egna åsikter eller tankar kring frågorna. Enligt vetenskapsrådet (Forskning som involverar människor) har forskaren ett ansvar för de människor han eller hon forskar på, både för deras välbefinnande och för den information om dem som samlas in. Då jag blev lite missnöjd med en del svar som jag fick, funderade jag över om mina frågor skulle ha sett annorlunda ut. Men samtidigt ska det vara relevanta frågor som inte är vilseledande eller ger möjlighet till endast ja-nej svar. Då de personer som blev tillfrågade att vara med i min undersökning är anonyma har jag följt riktlinjerna enligt personuppgiftslagen(1998:2 004)-PuL. Lagens syfte är att skydda de enskildas personliga integritet. Då inga personer som deltagit i min undersökning nämns med namn kan de berörda inte identifieras av utomstående och konfidentialitet har vidtagits. Denna forskning kommer inte att användas i något annat sammanhang än detta och kommer därför inte att direkt påverka de personer som deltagit i undersökningen och därför behövs inte ett särskilt skriftligt medgivande av de berörda.
4.4Genomförande
Jag intervjuade två pedagoger på förskolan som hade hand om de barn som ska förberedas inför sin kommande skolstart. Pedagogen kontaktade mig och vi kom överens om när jag skulle komma till förskolan. Intervjun tog ca 45 minuter.
Pedagogerna i skolan intervjuade jag två och två . När intervjuerna skulle ske bestämdes genom telefonsamtal, varpå jag kom till skolan och de två intervjuerna tog ca 30 minuter vardera. Då jag spelade in intervjuerna med hjälp av en diktafon samlade jag ihop intervjuerna. Sedan lyssnade jag på det inspelade och skrev ner de svar jag fått. Med hjälp av
5. Resultat
Mina preciserade frågor formulerades enligt följande:
Hur upplever några pedagoger sin utbildning i relation till den praktiska verksamheten avseende samverkan?
Vilken uppfattning har pedagoger om barns förväntningar inför skolstarten? Hur ser dessa pedagoger på sin möjlighet att utveckla verksamheten? Nedan redovisas studiens resultat under följande rubriker:
Om barn och pedagoger Om samverkan och innehåll
5.1 Om barn och pedagoger
Intervjuer med förskolepedagoger om deras egen utbildning
En av pedagogerna är förskollärare och har gått sin utbildning i Malmö. Den andra är barnskötare och har även hon gått sin utbildning i Malmö. På frågan om de tror att deras utbildning har påverkat deras sätt att arbeta och planera arbetet med barnen svarar båda att de är helt övertygade om att det inverkar på deras arbete.
Intervjuer med pedagoger i skolans verksamhet om deras utbildning
Jag frågar pedagogerna vilken utbildning de har och den ena svarar att hon från början är företagsekonom numera förskollärare med montessoriutbildning och på god väg att bli matematiklärare. Den andra pedagogen är förskollärare, den tredje är fritidspedagog och den fjärde är grundskollärare.
Jag frågar om de tror att deras utbildning påverkar deras sätt att arbeta och planera arbetet med barnen. Pedagogen svarar att hon absolut anser att rätt utbildning är av stor vikt för om man ska kunna följa strävansmålen som finns i skolan och även för att man ska utföra sitt arbete korrekt. Den andra pedagogen säger att hennes utbildning i största grad påverkar henne i den dagliga verksamheten. Pedagog nummer tre som arbetar mestadels på fritids tycker att hon hade haft mer användning om hon också hade arbetat i en klass. Pedagog nummer fyra
säger att naturligtvis påverkar hennes utbildning hennes sätt att agera men säger att även en grundinställning till barn är viktigt, att kunna lyssna på dem och svara på deras frågor. Analys
Både pedagogerna i förskolan och på skolan ansåg att det var viktigt att de hade rätt utbildning för sina arbetsuppgifter vilket kanske inte gjorde mig särskilt förvånad. En pedagog sa att hon trodde att det också var nödvändigt med rätt pedagogisk inställning till barnen, att man lyssnar till dem och tar sig tid till att besvara deras frågor. Norberg (1985 s.36) menar att vägledande princip för den pedagogiska verksamheten är att barnet självt måste få experimentera och upptäcka, självt måste arbeta praktiskt med något för att kunna skaffa sig kunskaper och erfarenheter. Inlärningen understöds av en engagerad vuxen som lyssnar på hur barnet tänker, hjälper det att klä sina tankar i ord och ger impulser till att utvidga lek och arbete inom såväl förskola som lågstadium.
5.2 Om samverkan och innehåll
Om förskolepedagoger och deras uppfattning om barns förväntningar
När jag ställer frågan om vilka förväntningar de tror att barnen har inför att börja i förskoleklass tror den ena pedagogen att barnen har stora förväntningar och tycker att det är spännande och kul. Hon säger också att de förväntar sig att de ska lära sig många nya saker som till exempel läsa och skriva. Den andra pedagogen säger att barnen tror att de ska lära sig läsa och skriva på en gång. Jag frågar om de tror att de förväntningar som barnen har med sig när de börjar i förskoleklassen överensstämmer med det de sedan möter. Den ena pedagogen svarar att det tror hon och att det är ytterst sällan som barnen blir missnöjda med det de möter när de börjat i förskoleklassen. Hon säger också att förhållningssättet är viktigt. Den andra pedagogen svarar att hon tror att barnens förväntningar är vidare och att de tror att de ska lära sig allt på en gång men så är inte verkligheten . Hon säger också att barnen förväntar sig mer och att det ska ske snabbt.
deras liv och att arbeta med hela barnet socialt, emotionellt, motoriskt och kognitivt är väldigt viktigt. Att man ser till deras behov, bekräftar dem och ger dem hopp i livet. Alla säger att barnen känner sig stora och vill lära sig mycket. Jag ställer samma fråga till dem som pedagogerna i förskolan om de tror att barnens förväntningar stämmer med det de möter i förskoleklassen. En av pedagogerna tror inte att det de upplever riktigt stämmer med deras förväntningar. Hon menar att mycket beror på skolans och personalens inställning, även storleken på skolan. En annan säger att hon och hennes kollegor gör sitt bästa för att tillgodose barnens behov och att många gånger inte stämmer verkligheten med deras förväntningar men hon tror att det skiljer sig en del från skola till skola, verksamhetens sätt att arbeta på. Den andra pedagogen svarar att det är svårt att generalisera men att hon försöker leva upp till dem. En annan pedagog säger att när barnen kommer till förskoleklassen är de plötsligt minst och små igen och de får ta mycket ansvar som inte alltid är relevant till deras ålder. Alla pedagogerna säger att de har kontakt med förskolepedagogerna och att barnen kommer och hälsar på i förskoleklassen vid två tillfällen innan de börjar.
Analys
Om det förhåller sig så att barnen förväntar sig att de ska börja skriva och läsa när de börjar förskoleklass, vem har i så fall lagt grunden för dessa förväntningar?
Skulle deras förväntningar se annorlunda ut om samverkan mellan förskolan och skolan såg annorlunda ut. Enligt Persson (1993 s.22) är en av svårigheterna med att kunna samarbeta utanför det som varit ”samverkansprojekt” vilket man kunde man relatera till förskolans och skolans arbetssätt och undervisningsformer. En sammanfattning av undersökningar om arbetssätten i förskola och skola visade att förskolan lämnade större utrymme åt barnens egna initiativ och för det sociala samspelet mellan barnen, medan skolan oftare arbetade med gemensamma aktiviteter och med vägledning riktad mot hela gruppen. Kanske skulle man kunna sammanföra dessa två arbetssätt och ta lärdom av varandra. Vilket i sin tur kan leda till en smidigare och mer förberedd övergång för sexåringarna. Om ett sådant samarbete är möjligt skulle det på sikt hjälpa elevers framtida skolgång. Man kan tycka att två besök i förskoleklassen är väldigt lite. Om det fanns ett bredare samarbete mellan förskolan och skolan skulle de kanske kunna hälsa på oftare. Eventuellt skulle det kunna finnas något gemensamt dokument för de mål som ska uppfyllas i förskola och förskoleklass, vilket i sin tur kanske leder till ökat samarbete.
Om övergång mellan förskoleklass till förstaklass och förskolepedagoger
När jag ställer frågan om hur övergången till förstaklass från förskoleklass sker svarar båda att den skola de samarbetar med har integrerad förskoleklass och förstaklass.
Jag undrar då vilka förändringar det är för barnen och den ena pedagogen svarar att det innebär högre krav och större ansvar. Den andra pedagogen säger att barnen blir större och får ta hand om mer på egen hand.
Jag frågar om de tycker eller hade velat att det såg ut på ett annat sätt och båda svarar att det tycker de inte. Jag undrar hur väl praktiken överensstämmer med de styrdokument som finns för förskoleklassen och de svarar att de följer de styrdokument som finns för deras verksamhet.
Om övergång mellan förskoleklass till förstaklass och skolpedagoger
På frågan om hur övergången från förskola till förskoleklass fungerar svarar en av pedagogerna att både samverkan och inskolning med berörda pedagoger har stor betydelse. Jag frågar henne i vilken utsträckning de samarbetar med pedagogerna i förskolan varpå hon svarar att de kommer och hälsar på med barnen vi två tillfällen under vårterminen. Övriga pedagoger svarar detsamma. Jag passar på att fråga om det hade varit bättre för barnen om samarbetet varit större, alla pedagoger säger att det tror att det hade varit positivt med ett bredare samarbete. Jag frågar varför de inte finns ett sådant idag, två av pedagogerna svarar att det är brist på tid och personal.
Vid frågan om vilka förändringar det är för barnen att börja i förskoleklass säger en pedagog att det är väldigt stora förändringar och plötsligt är de små igen. En pedagog tror att de kanske är osäkra och saknar att vara stora som de varit på förskolan. En annan pedagog tror att vissa barn kan bli ängsliga och oroliga då det finns många större barn i skolan. Den andra pedagogen tror att det är viktigt att förebygga sådana känslor hos barnen genom att vara en närvarande vuxen.
Jag frågar dem också om de hade velat att det såg annorlunda ut för barnen när de kommer till förskoleklassen. Den ena pedagogen säger att verksamheten skulle kunna vara mer på deras nivå eftersom de fortfarande är relativt små. En annan svarar att verksamheten skulle vara mer anpassad efter elevernas individuella förutsättningar och att det skulle finnas mer resurser då i
Då det ställer högre krav på barnen och även innebär ett större ansvar för dem själva bör de i så stor utsträckning som möjligt förberedas på detta. Frågan blir då om de är mogna till att ta det ansvar och de högre krav som ställs eftersom de är relativt små bör det ställas i kontrast till vartannat. Man undrar också om de två tillfällen som barnen besöker förskoleklassen är tillräckliga för att kallas förberedande. Kärrby(2000 s.25) menar att undervisning också kan bedrivas genom jämbördigt samarbete mellan flera pedagoger i en viss situation. Idealt sett kan detta innebära breddad påverkansmöjlighet på barn och innebära ytterligare källor till stimulans. Barn får också tillfälle att möta flera vuxna och utveckla olika relationer till dem vilka i sammantaget påverkar dem positivt. Resultat från vår egen forskning (Johansson1999) visar att pedagogerna själva uppfattar att detta är den största vinsten för barn i så kallade integrerade verksamheter för sexåringar, skola och fritidshem.
5.3 Sammanfattning av undersökningens resultat
Det är svårt att utifrån de intervjuer som jag gjort skapa sig en helhetsuppfattning vad gäller barns upplevelser kring sin skolstart. Det kan lätt bli en generalisering vilket jag velat undvika. Då jag frågade om styrdokumenten jämfört med verksamheten ville endast en pedagog svara. Om det berodde på att man hade dålig kännedom om innehållet i styrdokumenten kan jag inte svara på. Däremot så verkade pedagogerna väldigt engagerade och insatta i barnens upplevelser och förväntningar som de kan tänkas ha på sin kommande skolgång. De intervjuade pedagogerna upplevde också att deras egen utbildning påverkade deras arbete och även när de planerade arbetet med barnen. Att barnen kände sig stora och att de upplevde det som spännande att börja skolan påpekade de också. Pedagogerna menade även att barnen hade stora förväntningar på vad de skulle lära sig i förskoleklass och till exempel trodde en del barn att de skulle lära sig läsa och skriva med en gång.
Det är viktigt med personalens intresse, engagemang och att man arbetar med barnens alla sinnen, vilket endast en av de tillfrågade pedagogerna svarade. Enligt Kärrby(2000 s.27) är det i en sådan situation som pedagogens förhållningssätt, det sätt på vilket hon eller han möter barn, blir viktigt.
Det som jag fann i min studie var att alla pedagogerna tyckte det var viktigt att det som förväntades av barnen var relevant till det de kunde prestera, att undvika känslan av
misslyckande hos barnen. Det som de också ansåg påverkade arbetet med barnen var deras utbildning och att det som de planerade att göra med barnen hade en grund i deras egna kunskaper. Det ställs även större krav på barnen och de får ta allt större ansvar samtidigt som det i min studie visar att barnen själva också har höga förväntningar på vad som ska hända under deras tid i förskoleklass. En av de tillfrågade pedagogerna ansåg att de får ta ansvar som inte alltid är relevant för deras ålder. De flesta pedagogerna som jag frågade ansåg att verksamhetens innehåll och personalens samverkan spelade stor roll för barnens utveckling. De sa att det som kunde ha varit annorlunda var att det mer anpassades till deras nivå och individuella förutsättningar och att det skulle finnas mer resurser och då i form av mer personal. Det som gjorde mig förvånad och lite konfunderad var att ingen av pedagogerna påpekade högt barnantal i grupperna eller att ljudvolymen påverkade arbetssituationen både för dem själva och för barnen. Detta har jag själv upplevt under min praktik men även då jag vikarierat som lärare och då jag arbetat på förskola under många år.
6. Diskussion och slutsats
Med tanke på att skolor numera allt för ofta har många barn i sina barngrupper, i kombination med allt färre pedagogisk personal, påverkar denna företeelse enligt min uppfattning barnens skolstart ur ett samverkansperspektiv, ofta på ett negativt sätt. Denna min iakttagelse ligger i linje med vad Wikare, Berge, Watsi (1999) lyfter fram, men för att ytterligare styrka detta mitt påstående hade jag kanske kunnat finna fler belägg med hjälp av direktobservationer i klassrummet. Kanske skulle undersökningen ha fått ett annat resultat om jag vidgat mitt undersökningsområde.
Den bild som beskrivs av Dahlberg, Taguchi (1985 s.13) att det i skolan existerar två skilda sociala konstruktioner: Barnet som natur och barnet som kultur och återskapare av kunskap och att dessa till stor del är ett resultat av makt och styrkeförhållanden kan skönjas även i föreliggande studie. Det gäller, enligt min uppfattning, att utveckla en skolkompetens inom skolans värld och att verka för en gemensam syn på barn, lärande och kunskap.
gruppen. Enligt Dahlberg och Taguchi (1994 s 19) är det utmärkande för verksamhet i skolan till stor del bestämts av andra än i samverkan med barnen själv. Detta måste ställas i kontrast till förskolans tradition av barncentrering med ideal att barnet i stor utsträckning bör välja innehåll och uttrycksform själv. Personligen anser jag baserat på min egen erfarenhet både som förälder och som tidigare personal inom förskolan att om barn är med och planerar sin verksamhet har de större incitament till att medverka i sin vardag och den egna utvecklingen. Inom skolans fortsätter besparingar och nedskärningar av personal när det istället borde satsas på våra barn för att trygga deras framtid och förhindra att människor står utanför vårt gemensamma samhälle. Ett tänkbart område att bedriva fortsatt forskning inom skulle kunna vara att undersöka en barngrupp med femåringar över exempelvis en tvåårsperiod, från förskolan och tills de slutar första klass. Då hade man möjligtvis bättre kunnat fastställa det samverkansarbete och det som barnen möter under sin utveckling.
7. Referenser
Bryman Alan , (2002). Samhällsvetenskapliga metoder . Liber AB, Stockholm. Dahlberg Gunilla& Lenz Taguchi Hillevi, (1994). Förskola och skola - om två skilda traditioner och visionen om en mötesplats. HLS Förlag, Stockholm.
Doverborg Elisabeth & Pramling Ingrid, (1985). Att förstå barns tankar. Liber, Stockholm. Fischbein Siv & Österberg Olle, (2003).Mötet med alla barn-ett specialpedagogiskt
perspektiv.Grafiska punkten,Växjö.
Kärrby Gunni(2000).Skolan möter förskolan och fritidshemmet.Studentlitteratur,Lund. Norberg Randolph(1985). Förskola-skola.Liber,Stockholm.
Oddbjörn Evenshaug & Hallen Dag , (2001). Barn -och- ungdomspsykologi. Studentlitteratur, Lund.
Persson Sven(1993).Flexibel skolstart för 6-åringar.Studentlitteratur,Lund Skolöverstyrelsen, (1983). Förskola och skola samverkar. Liber, Stockholm.
Svedberg Lars & Zaar Monica (1998). Boken om pedagogerna. Liber AB, Stockholm. Wikare Ulla & Berge Birgit & Watsi Christina, (1999). Förskola, skola, fritidshem. Liber AB, Stockholm.
Skolverket(1994) Skolverket(1998) Internet:
http://www. Skolverket.se ( Läroplaner & kursplaner.(Lpo 94,Lpfö 98))
http://www.codex.vr.se/oversikter/manniskor/manniskor.html (Vetenskapsrådet) www.regeringen.se (Utbildningsdepartementet 1998)
