Lärare i bild

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Bildlärares erfarenheter av

estetiska programmet

Art teachers experiences of the

Aesthetic Program

Sara Månsson

Sammanfattning

Syftet med denna examensuppsats är spegla hur det kan vara att undervisa på ett estetiskt program med bildinriktning på gymnasiet.

Mina huvudfrågor har varit:

Hur är det att arbeta som lärare med bild på ett estetiskt program med bildinriktning? Var diskuterar lärarna bildens roll i samhället? Vilka mål har eleverna?

I min studie har jag intervjuat lärare om deras syn på sitt arbete och sina elever. Intervjuerna har sedan tolkats och jämförts med olika teorier inom den pedagogiska litteraturen.

Resultatet visar att lärarna ser sig som förlösare av det inneboende personliga uttrycket, de vill lära eleverna se och förverkliga sina idéer. Många av lärarna talar om seendet som det viktiga, att kunna bedöma det man ser och sitt eget arbete. Det är få elever som går vidare till högre studier inom konstområdet av dem som läser på estetiska

programmet med bildinriktning. Anledningen till att de inte vågar satsa på något estetiskt yrke verkar vara den tuffa arbetsmarknaden och att de saknar stöd från sin närmaste omgivning, det vill säga familjen och skolan.

Nyckelord: estetiska programmet, bild, gymnasieelever, samhälle, kreativitet,

motivation, framtid, högre utbildning och studie- och yrkesval.

Sara Månsson Handledare: Elisabeth Söderquist

Regeringsgatan 99 Examinator: Björn Lundgren

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Bakgrund ... 8

1.1.2 Undersökningsområde ... 8

1.1.3 Bildämnet historiskt sett... 8

1.1.4 Skolans roll i samhället nu och i framtiden... 11

1.1.5 Estetiska programmet... 11

1.2 Syfte... 12

1.3 Frågeställning ... 12

1.3.1 Teori ... 13

1.3.2 Begreppsdefinitioner ...14

2. Litteratur och teoriavsnitt ... 15

2.1 Bildämnet ... 15

2.2 Motivation, kreativiteten och fantasin ... 16

2.2.1 Motivation ...16

2.2.2 Kreativitet och fantasi ... 17

2.3 Skolans roll i samhället... 19

2.3.1 Sprida kunskap ...19

2.3.2 Teorier kring undervisning...20

3.4 Elevernas val och framtid ... 21

3.4.1 Valet till gymnasiet ... 20

3.4.2 Valet av högre studier ... 22

3. Metod ...25 3.1 Val av metod... 25 3.2 Urval ... 25 3.4 Tillvägagångssätt ... 26 3.5 Tillförlitlighet ... 26 3.6 Etiska övervägande... 27 3.7 Analys... 27 4. Resultat ... 29

4.1 Ett forum för diskussion om bildundervisningens innehåll och mål ... 29

4.2 Kreativitet och skapande i det dagliga arbetet...30

4.3 Elevernas motivation, val och framtid... 32

4.3.1 Motivation ...32

4.3.2 Framtiden efter gymnasiet ... 33

4.4 Bildlärarens roll och syn på sitt ämne ... 33

4.5 Hinder för skolutveckling... 35

5. Diskussion... 37

5.1 Ett forum för diskussion om bildämnets roll i samhället... 38

5.2 Kreativitet och skapande ...39

5.3 Elevernas motivation, val och framtid... 40

5.4 Bildlärarens roll och syn på sitt ämne ... 41

5.5 Hinder för skolutveckling... 43 6. Slutsats...45 6.1 Avslutande reflexioner ...45 6.2 Brister ...46 6.3 Fortsatt forskning...46 6.4 Efterord...47 7. Referenser ...48

1. Inledning

Som lärare på gymnasiet kunde man ibland tycka att elevernas förkunskaper i bild är väldigt varierande, men vi är inte de enda som förundras över vad eleverna lär sig. Ju mer jag fördjupade mig desto mer insåg jag att det var ett tidigare diskuterat problem som inte verkade få så stort genomslag i vekligheten ute på skolorna trots dess betydelse för utbildningens progression. I skolverkets utredning finner jag att: ”företrädare för högskolesektorn framfört kritik gällande elevers förkunskaper” (SOU 2008:27, s.19). Då gällde det samma problem, det vill säga brist på samsyn vad gäller elevernas kunskaper, men ett steg längre upp i utbildningsväsendet från gymnasiet till högre studier. Så min fråga blev: hur bygger vi upp en utbildning som ständigt utvecklar och utmanar eleverna? Detta kommer att behandlas i mina intervjuer och i min analys av dagsläget på de estetiska programmen.

Min utbildning består av en magisterexamen i Informationsdesign vid Mälardalens högskola. Tidigare har jag arbetat som illustratör och egen företagare i några år, men arbetar sedan fem år som lärare i bild, foto, form, design och datorkunskap på ett estetiskt gymnasieprogram. Det jag undersöker i denna uppsats är om det finns några fora för utbyte av erfarenhet för bildlärare, där man kan diskutera bildens betydelse i dagens samhälle. Hur vet lärarna vad de skall förbereda sina elever för? Får lärarna det stöd som behövs för att utbilda och inspirera sina elever till att klara av högre studier inom bildområdet? Hur mycket vet lärarna om eleverna, deras val att gå estetiska programmet och deras framtidsdrömmar?

Min ambition var att spegla lärarnas upplevelse av sin vardag. I kommentarerna till estetiska programmets mål kan man läsa att det är värdefullt att under utbildningen ha kontakt med konstnärlig verksamhet utanför skolan (Kommentarer till programmålen för Estetiska programmet, 2008). Som exempel nämns att hjälpa en konstnär i hennes ateljé för att få inblick i olika yrken. Då det estetiska programmet inte har någon arbetsplatsförlagd utbildning är det viktigt att skolan erbjuder annan form av anknytning till samhället, för att underlätta inför deras studie- och yrkesval.

1.1 Bakgrund

1.1.1 Undersökningsområde

Fokus ligger på lärare som undervisar i ämnet BF1201 – Bild 150p (bilaga1). Det är en kurs som alla bildelever läser inom estetiska programmet med bildinriktning. Kursens mål är att utveckla förmågor som att förstå, skapa och att analysera bilder. Andra mål som nämns är att öka kreativiteten och elevernas tekniska kunskaper. Bildens roll i samhället både nu och ur ett historiskt perspektiv skall belysas. Eleverna skall lära sig om både bildens roll nationellt och internationellt. Syftet med estetiska programmet enligt programmålen är lägga grunden för eget skapande och att kunna förstå andras verk inom det estetiska området (Skolverket, programmål, 2008).

1.1.2 Bildämnet historiskt sett

Gunnar Åsén (2006) beskriver bildämnets historia som en historia som tog sin början i hemmen, senare i konstnärsutbildningarna, i akademierna och i ateljéerna. Det var också så hantverket lärdes ut även inom de så kallade hantverksutbildningarna då från vuxen till barn och från mästare till lärjunge. Det som förändrade ämnet mycket inträffade när ämnet skulle inlemmas i skolan och formen för undervisningen förändrades. Från att man hade undervisat en elev i taget skulle det ske i stora klasser så som vi har det idag.

I bildämnets historia och barndom benämndes ämnet också ”teckning”, inte bild, vilket begränsade ämnet mycket. Det kan beskrivas som att de under1800-talet undervisade i verklighetsåtergivning. Eleverna tecknade av det de såg exakt. Det finns många som under århundradena försökt att påvisa och stärka bilden roll i samhället, speciellt då ämnet har marginaliserats och tagits bort i läro- och måldokument (Åsén, 2006). Ett bra exempel är föreståndaren vid Göteborgs museums, det som senare skulle bli Valands Konstskola:

”Ritundervisningen övar inflytande i den allmänna bildningen och utbildar skönhetssinnet. Resultat av ritningens införande i alla skolor, dess utvidgning i timantal, dess meddelande efter en god metod av skickliga lärare, skulle bli att svensk konst skulle uppblomstra på en naturlig grund, industri och hantverk skulle höjas och därigenom välståndet ökas och hela nationen förädlas...”. Gskel Saloman, Inlägget är ursprungligen från i Pedagogisk tidskrift minnesskrift 1865-1964 (här återgivet från Åsén, 2006, s.109).

Detta uttalande skulle säkert många både ekonomer och bildkunniga kunna hålla med om även idag.

Det som bör poängteras då bildundervisningen omnämns är att före år 1950 handlade det om högre utbildning för unga män, damer gjorde sig inte besvär med att lära sig något om teckning enligt Åsén (2006). Under åren 1940-1950-talet hände det något revolutionerande, det blev modernt att tala om individens fria skapande och hur detta kunde utveckla eleverna som människor. Under 1960- talet inriktades undervisningen på bildanalys och bildens språk. Då kom bildens kommunikativa sida att bli mer och mer viktigt (Ibid.).

Estetiska inslag har funnits länge i den svenska skolan i form av exempelvis sång och teckning, men på 1970- och 80-talen växte flera estetiska studievägar fram i gymnasieskolan och det var också då namnet teckningslära byttes ut mot ämnesbeteckningen. Den tendens att se bildämnet som ett andningshål inte ett ämne där man lär sig något viktigt är något som under vissa tidsperioder försämrat ämnets status (Åsén, 2006).

År 1992 infördes ett treårigt estetiskt studiealternativ, det estetiska programmet. Det är om detta program min uppsats handlar. Som gymnasieskolan ser ut idag är estetiska programmet ett av sjutton program som eleverna har att välja mellan då de söker till gymnasiet. Något som är intressant är att enligt Skolverkets statistik (2007) är det betydligt fler kvinnor än män som söker till de estetiska utbildningarna på gymnasiet. År 2007 var 80 % av de studerande är kvinnor. Det man kan konstatera är att synen på konst och estetik har förändrats och likaså våra könsroller.

Idag finns det 17 treåriga nationella program, 13 yrkesinriktade och fyra studieför-beredande gymnasieprogram. Däribland är estetiska programmet ett av de teoretiska. Alla programmen ger grundläggande behörighet att studera på högskolan. På samma sida kan man läsa att 390 000 elever studerar på gymnasiet under 39 500 lärares ledning (Regeringskansliet, 2010).

I utredningen som gjordes inför Gy2011 (Prop.2008/09:199) talade regeringen om ett nytt mer teoretiskt program med tydligare elitsatsning på högre studier. Programmet skulle kallas ”programmet för estetik och humaniora”. De fyra inriktningar som skulle finnas var: bild och formgivning, dans, musik, teater samt samhällsvetenskaps-programmets inriktningar språk och kultur. Detta togs dock inte med glädje emot av dem som idag arbetar med programmet och inte heller av programmets avnämare.

Vid 2008 års Estetiska kongress, där lärare som arbetar inom det estetiska området årligen träffas diskuterades den nya gymnasieskolreformen och dess betydelse för gymnasieeleverna och för estetlärarnas framtid. Där framkom det att estetisk gymnasieutbildning fyller två samhällsbehov att förbereda för konstnärliga högskolestudier och att stärka det svenska samhällets konkurrenskraft.

”…genom att ge ungdomar en utbildning som ger dem djup och genomgripande kulturell medvetenhet och kommunikativ kompetens, vilket är just de egenskaper som avgör om Sverige som nation kommer att ligga i utvecklingens framkant, även i en framtid när kvalificerad teknisk kompetens inte är tillgänglig endast i de traditionella industriländerna.” (Estetkongressen, 2008)

Estetkongressen har under flera år försökt forma om morgondagens skola. De har med upprop och uttalanden gjort sina röster hörda gentemot regeringen och skolverket.

”Vi hävdar att regeringen måste stärka, inte försvaga de estetiska, kulturella och kreativa uttrycksmöjligheterna i gymnasieskolan. Estetiken tar allt större plats hos ungdomen och i samhället. Detta måste också avspeglas i den nya gymnasieskolans program, karaktärsämnen och kurser.” (Estetkongressen, 2009)

Stormarna kring estetiska programmets framtid har dragit in och blåst över igen under år 2009. I DN (2009-04-09) kunde man läsa att regeringen valt att gå emot utredningen då den fått kritik från konsthögskolorna som ansåg att den föreslagna utredningen skulle göra det svårare för dem att rekrytera elever till sina utbildningar. Det finns dock fortfarande kritiker som anser att det är bra att göra estetiska programmet till en elitskola endast till för dem som tänker sig en konstnärlig yrkesbana för att detta stänger dörren för de elever som går på programmet för att utvecklas på ett mer personligt plan. Men det estetiska program som vår utbildningsminister Jan Björklund föreslog skulle ha varit mer inriktat på att förbereda endast för högre studier inom det estetiska området,

vilket gjorde det mindre attraktiv för dem som vill gå ett brett program med flera möjligheter efter gymnasiet.

I en artikel beskrivs programmet som en bra grund för dem som vill utveckla sin sociala kompetens, då eleverna lär sig arbeta ihop med andra i grupp, vilket är viktigt i yrkeslivet (DN, 2009-04-09). Hur Gy2011 kommer att se ut vet ingen riktigt säkert då denna uppsats skrivs.

1.1.4 Skolans roll i Sverige idag och i framtiden

I läroplanen beskrivs kunskapsbegreppet som ett icke entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet och dessa förutsätter och samspelar med varandra. Läroplanens fyra kunskapsformer omtalas ofta som de fyra F:en. Här talas också om kompetens. Ordet kompetens kan beskrivas som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder. Skolan har också en fostrande roll i med att den skall förankra de värden vårt samhälle bygger på. Gymnasieskolan skall förbereda eleverna för vidare studier, yrkesliv samt fostra dem till goda samhällsmedborgare och lära dem ta ansvar för sina liv. Det talas också mycket om vikten av samarbete mellan de olika skolformerna och samhället för att ge eleverna en hög kvalitativ utbildning (Lpf, 1994).

De flesta estetiska yrken kräver en eftergymnasial utbildning på 1-6 år. Några exempel är: grafisk formgivare, serietecknare, möbeldesigner, konstnär och kläddesigner. Därför poängteras det även regeringens utredning inför Gy2011 att de vill att det i framtiden skall se annorlunda ut och de vill att utbildningen skall vara mer tydlig i sin ansats som studieförberedande program, detta för att svara bättre mot verklighetens krav (Prop.2008/09:199).

1.1.5 Estetiska programmet

Är då estetiska programmet ett studieförberedande program eller inte? Det kan ju naturligtvis diskuteras för enligt skolverkets statistik (se bilaga 2) kan utläsas att få elever söker vidare till högre studier jämfört med andra teoretiska program. I

kommentarerna till estetiska programmets programmål (Skolverket, 2008) kan man läsa att estetiska programmet förbereder för studier och för arbetslivet. Där poängteras även att estetiska programmet till stor del är ett teoretiskt program, men enligt gymnasieutredningen (2008) har bara ungefär 40 % av eleverna påbörjat en högskoleutbildning inom tre år. I samma utredning nämns teknikprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet där fler än hälften av eleverna studerar vidare och naturvetenskapsprogrammet där andelen är 80 %.

Så som programstrukturerna ser ut idag finns inga program som endast är antingen studieförberedande eller yrkesförberedande. Detta nämns även i utredningen ”Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola”. Häri klargörs att förutom samhälls programmet och naturvetenskapsprogrammet så finns det två program som visar på flera drag av ett teoretiskt program det är estetiska programmet och teknikprogrammet, men de lever inte upp till alla kraven.

1.2 Syftet

Någon beskrivning om hur det är att arbeta på ett estetiskt program var något som jag saknad vilket gjorde det intressant. Syftet är att spegla vardagen på estetiska programmet som det ser ut idag. Syftet är att skapa debatt om hur man genom möten och diskussioner skulle kunde utveckla bildämnet så att elevernas kunskaper svarar bättre mot samhällets krav. Vidare kommer uppsatsen att redogöra för de brister som finns inom programmet idag och ge vissa förslag på lösningar. Arbetet gör inget anspråk på att ge en heltäckande bild av det estetiska programmet utan snarare en inblick i vardagen.

1.3 Frågeställning

Hur är det att arbeta som lärare med bild på ett estetiskt program med bildinriktning? Var diskuterar lärarna bildens roll i samhället? Vilka mål har eleverna?

Det som fångade mitt intresse var, vilken syn bildlärarna hade på sin roll som lärare en länk i en kedja i av lärare och hur resonerade de kring sin roll som utbildare och vilket syfte de ansåg sig ha med sin undervisning.

1.4 Teori

Jag har gjort djupintervjuer och detta val grundar sig på att jag vill få fram få fram hur bildlärare bedriver sin undervisning och vilka tankar de har kring sitt yrke och sina elever. Rapporten kommer att baseras på litteratur inom bild, didaktik och skolutveckling. Det som ligger till grund för min uppsats är lärarnas tankar om sin undervisning och hur den kan utvecklas i samklang med samhället.

1.5 Begreppsdefinitioner

De lärare som deltagit i min undersökning kommer i texten benämnas som lärarna och är samtliga utbildade bildlärare som undervisar på gymnasienivå. De fem lärarna i min undersökning är anställda vid tre olika skolor i södra Sverige och när jag använder ordet ”lärarna” syftar jag på de fem jag intervjuat. Lärarna benämns L1-L5 i uppsatsen. Lärare från både friskolor och kommunala skolor finns med i undersökningen.

I uppsatsen använder jag även ”eleverna” generellt och syftar då på elever som går i åk 1-3 på gymnasiets estetiska program med bildinriktning. De begrepp jag valt att använda för eftergymnasial utbildning är högre utbildning och då åsyftas högskole- eller universitetsutbildningar samt folkhögskoleutbildningar på eftergymnasial nivå. Det finns tre inriktningar på estetiska programmet. Detta arbete handlar endast om den delen av programmet som inriktar sig mot bild.

2 Litteratur och teoriavsnitt

Avsnittet går igenom pedagogisk litteratur, avhandlingar om bildämnet och rapporter från utbildningsdepartementet som ligger till grund för min uppsats. Teorierna behandlar ämnen som undervisning, kreativitet, skolan ur ett samhällsperspektiv, motivation samt elevernas val och framtid. Vilken nytta har eleverna av skolan, skolan av samhället och samhället av skolan? Detta kommer att belysas närmare ur ett nutida, historiskt samt pedagogiskt perspektiv.

2.1 Bildämnet

Hur bildundervisning bedrivits historiskt sett beskrivs av Gunnar Åsén (2007) som en resa från att lära eleverna avbilda helt naturtroget till att bli mer av ett stöd för undervisningen i andra ämnen. Under1950-talet presenterades ämnet som en stund för avkoppling från de vanliga teoretiska ämnena, vilket inte gav ämnet någon högre status som kunskapsämne. Idag talas det mer om bildämnet som ett ämne som skall utveckla kreativiteten eller det fria skapandet som syftar till personlig utveckling. För de som går estetiska programmet handlar det också om kunskaper för framtida studier och yrkesliv. Framtidens skola har förändrats mycket i och med införandet av nya medier förändrats. Idag kommuniceras det med hjälp av design, reklam, massmedia och konst och gamla gränser mellan olika uttryck börjar upplösas (Gunnar Åsén, 2007).

Något som blir väldigt tydligt i bildämnet är betydelsen av teori och praktik och dess betydelse för varandra vilket Dewey (2004) också poängterar i sitt uttalande att teori inte kan värderas högre än praktik, att de är varandras förutsättning och att man bör leva som man lär (Dewey, 2004). I bildämnet handlar det ofta om teoriförmedling som syftar till ett praktiskt arbete, vilket ger en fördjupad kunskap då eleven får prova sig fram och experimentera i linje med Deweys aktivitetspedagogik. Genom historien har ämnet bild i skolan haft olika betydelse och de huvuddrag som framträder är bilden som:

– avbildning, teckningslära – avkoppling

– variation i arbetssätt (ett andningshål mellan de så kallade pluggämnen) – uttrycksmedel, för personlig utveckling

Ralf Sandberg (2006) befäster rollen hos kulturen som kritisk och provocerande då den har till uppgift att öppna upp för nya kreativa erfarenheter och vidga

”kunskaps- och förståelsehorisonter” (s.61). Detta anknyter till de beskrivningssätt Rollo May (2005) anför då han redovisar sina teorier om mötet som konstnären upplever då han skapar. I detta möte fullt av lidelse och ångest har han förmågan att avslöja en tidsperiods historiska ”innebörd” vilket har bevisats av både Picasso Guernica och Kafkas romaner (s.50-51) vilka än idag kan förmedla det klimat som rådde i de samhällen de skapades.

2.2 Motivation och kreativitet

2.2.1 Motivation

Tänk dig att alla beteenden styrs av våra tankar, förväntningar och föreställningar om framtida händelser och upplevelser. En elevs framtida händelse kan vara en annan utbildning eller ett yrke som blir ett mål och vägen till målet är den utbildning de måste gå för att komma dit de vill. Motivation är då drivkraften att fullfölja processen för att nå målet (Attervall & Ivarsson, 2007).

Enligt Jenner (2004) handlar motivation också om ”lärarens förväntningar” när det gäller att skapa och få elevens motivation att bestå. Negativa förväntningar skapar gärna dåliga resultat och positiva bra resultat (s.10). Han anser att det är den engagerade och öppna läraren som lyckas bäst med motivationsarbetet (Jenner, 2004, s.11).

Ove Sernhede (2006) talar att skolan mist sin roll som ”kompass” i dagens samhälle och att dagens ungdomar inte med självklarhet söker sig till skolan för att förstå världen utan riktar sitt intresse mot populärkulturen där de finner ”motivation” och ”entusiasm”. Skolans ringa intresse för de ungas värld och kultur gör att skolan i elevernas ögon tappar legitimitet. Att helt gå de unga till mötes och bara servera dem vad de vill ha i skolan är dock inte önskvärt. Det bör finnas en motpol, en möjlighet för de unga att se något för dem nytt och berikande. Detta kan också beskrivas som att skolan skall öppna upp och berika, ta eleverna utanför sig själva för att de skall upptäcka det nya, för att sedan återvända och integrera detta i sig själv. Ett sätt att lyckas vore att skapa

möjligheter till elevernas identitetsarbete, ställa frågor som ett sätt att hjälpa eleverna att orientera sig i sin omvärld och i skapandet av sina livsmål (Sernhede, 2006, s.11-15).

2.2.2 Kreativitet och fantasi

Ett arbete med relevans för min avhandling är Lev Vygotskijs (1995) ”Fantasi och kreativitet i barndomen” från år 1930 om fantasi och kreativitet i barndomen. Han menar att vår kreativitet inte är konstant utan ökar under vårt liv då den bygger på våra erfarenheter. Ju äldre vi blir desto mer har vi varit med om och desto mer kan vår kreativitet skapa. Kreativitet är en process där vi kombinerar våra erfarenheter, som vi sönderdelat i små delar, i nya kombinationer. Det kan förklaras som att vi bygger fantasi av vår upplevda verklighet. Vygotskij anser också att grunden till mänskligt skapande och kultur är fantasi och att det är vår kreativitet som gör att vi som människor hela tiden syftar framåt mot framtiden. Genom att ta del av andra människors erfarenheter och skapa sig en inre bild av den, kan man skapa egna erfarenheter med fantasins hjälp.

Man kan också med fantasins hjälp ta sig tillbaka till olika känslotillstånd, återuppleva dem och skapa inre bilder, vilket gör att enskilda färger och saker tjänar som ett inre språk för våra känslor i vår fantasis värld. Detta gör att saker som ger oss samma känsla tenderar att sammankopplas även om det egentligen saknas samband mellan dem. Jag tar exemplet blod, orm och spindel som inte har något mer gemensamt än att de alla frambringar rädsla hos mig, detta kallas ett gemensamt ”emotionellt tecken”. Den fjärde typen av fantasi är när fantasiskapelser inspirerar människan att skapa nya fantasier utan att lägga grunden för dem i verkliga erfarenheter utan endast luta sig mot fantasin (ibid., 1995).

Skapandet är enligt Vygotskij en process. Man är havande under lång tid och låter fostret utvecklas inuti och när man sedan föder är detta bara ett resultat av ett långvarigt arbete. Fantasins grundelement är dissociationen och associationen som sönderdelar, förkastar och förändrar våra intryck och sedan sammanfogar dem igen. Skapandet grundar sig enligt Vygotskij i att man inte är helt anpassad, helt nöjd och tillfredställd och i önskan om något nytt, något annat, föds idén att skapa. Allt detta måste sedan ställas i förhållande till hur miljön ser ut där man är, skapandet är en ständigt pågående

aktivitet som bygger på tidigare erfarenheter och allt som skapats i den värld man lever i. Intressen styr vår fantasi, vilket gör att barns, tonåringars och vuxnas fantasi inte är lika. Något som påverkar den vuxnes fantasi är framväxten av förnuft och intellekt, detta gör fantasin mer nyanserad och komplex och att man inte tror på sina fantasier så som barn ofta gör (Lev Vygotskij, 1995).

Det krävs mod för att skapa och konsten måste vara fri, fri att skapa i frihet. Konstens existens bör bygga på vår ”glädje” och för att den ger livet en djupare mening förkunnade Rollo May (1975). Han anser att denna glädje härrör från att vi använder oss av våra givna resurser. För att skapa den ”äkta” konsten krävs det att man med engagemang och ”lidelse” skapar trots ångesten som denna process väcker. Konsten och kreativiteten uppstår i mötet med vår omgivning. I detta möte bör finnas en ”vilja att ge sig hän” och låta sig engageras på alla plan. Mötet skapar förutsättningar för äkta konst (Ibid., s.84).

Två begrepp som Rollo May använder sammanfaller med Vygotskijs idéer. Det är de om den regressiva sidan och den progressiva sidan av skapandet. Den som syftar bakåt mot våra tidigare erfarenheter som finns i vårt medvetande och den som skapar nya ”former” som inte fanns tidigare och skapar en ny ”pol” utanför oss själva. Detta sätt att tala om symboler och myter i vårt inre och hur de samspelar med våra känslor genomsyrar Rollo Mays beskrivning vad som händer i den skapande människan (Rollo May, 1975, s.87).

Rollo May (1975) anser att fantasi, kreativitet och skapande går hand i hand med den kraft som i oss löser svåra problem och skapar insikter. När vi under en tid arbetar aktivt med att försöka lösa något problem, kan insikten komma i en stund av vila då det undermedvetna tycks kunna hitta nya mönster och lösningar. Genom att spränga gränser och fylla i luckor med hjälp av vår fantasi förändrar vi världen så att den skall motsvara våra drömmar och uppfylla våra ”behov”. Detta beskrivs av Rollo May som ”formlidelse” vilket uppfyller oss och gör oss viktiga (s.123).

Något som bör tilläggas är att när bildämnet förändrades till ett ämne, som skulle gynna kreativiteten och lära eleverna ta egna initiativ, blev ämnet inte bara mer utvecklande för eleven utan också ett mer samhällsnyttigt ämne. På detta sätt får man samhällsmedborgare som är väl förberedda att lösa problem då världen och våra förutsättningar hela tiden förändras (Gunnar Åsen, 2007).

2.3 Skolans roll i samhället

2.3.1 Sprida kunskap

Relationen mellan individ och omvärld ses av Dewey (2004) som en ömsesidig process där individens egna erfarenheter ständigt samspelar med de nya kunskaper denne erfar. Jenner (2004) beskriver också det som att pedagogik ytterst handlar om människors kunskapsinhämtande och integrering rent kulturellt och socialt, det vill säga att bli delaktig i det egna livet (Jenner, 2004). För att lyckas bör individens egna intressen hamna i centrum, anser Dewey, och en gradvis påbyggnad med hjälp av egna erfarenheter och experiment bidra till stabila kunskaper.

Detta dialektiska samspel ses som ett aktivt arbete som eleven utför för att åstadkomma utveckling (Jenner, 2004). I ”Individ skola och samhälle” talar Dewey det om det framväxande klassamhället där skillnaderna mellan fattiga och rika ökade och skolan blev ett instrument för socialisation för nyemigrerade och marginaliserade. Skolan blev ett instrument för socialisation där gamla och nya mönster kunde förenas för att möta de nya kraven på utbildning (Jenner, 2004). Även om detta var en tanke som formades i USA under 1900-talets början kan vi se hur den är giltig även idag. I skolans värld möts människor i olika åldrar och från olika kulturer för att utbyta idéer och tankar. Dewey talade om det sanna, det som är var nytta, kunskaperna skulle byggas av det som var användbart för eleverna, detta skulle utveckla både individerna och samhället. Stoffet skulle individanpassas, förändras och analyseras (Dewey, 2004).

Även i Åséns (2006) rapport talas det om skolans utbildningsvärde, i detta fall bildens den lär eleverna att analysera bilder som de möter som medborgare i ett samhälle. Han nämner också vikten av att kunna kommunicera med och skapa egna bilder. Man kan tala om kulturell yttrandefrihet där det gäller att ha vissa kunskaper för att kunna vara fri

att uttrycka sig och förstå andras uttryck. Även bildens språk har sin grammatik och sina symboler (Åsén, 2006).

Enligt Dewey (2004) handlar det pedagogiska arbetet om det organiska skiftande samspelet mellan individ och samhälle där den nya kunskapen hjälpte eleven att bygga vidare på sina erfarenheter och utveckla sina kunskaper genom nya erfarenheter. Pedagogen bör tillföra kunskaper om samhällets grundläggande värderingar och ett språk för att vägleda eleverna in i det samhälle de lever och skall leva i ansåg han (Dewey, 2004). En av hörnpelarna i Deweys filosofi är att utbildning bör fostra, vilket syns även i dagens läroplaner som talar om värdegrund och att man skall värna om ”människans egenvärde” och om miljön. (Lpf, 1994, s.3).

Ett sätt att uttrycka det är att utbildning först och främst handlar om kommunikation vilket återfinns hos Fritzén som formulerade sig såhär:

”Genom pedagogiskt handlande – den aspekten av mänskligt handlande som har med utveckling av kunnande, normer och värden att göra - skapas i den pedagogiska praktiken en mångfacetterad väv av relationer. Det råder idag relativt stor enighet om att pedagogiskt handlande till sina mest centrala delar består av kommunikation (Fritzén, 1998, s.18).”

2.3.2 Teorier kring undervisning

Dewey (2004) anser att det handlar om att ge eleven tillgång till sin egen ”kapacitet” inte att förbereda dem för det samhälle man tror väntar, eftersom samhället ständigt förändras. För att utbildningen inte skall kännas påtvingad bör den också knyta an till barnets egna aktiviteter. Psykologi och sociologi är hårt sammankopplade i undervisningsprocessen vilket gör att undervisning kräver mycket kunskap inom de båda områdena (Dewey, 2004).

Dewey (2004) hade en tro på att de ”praktiska” ämnena hade en stor roll att spela i skolan då den på ett starkt sätt anknöt till det som byggt upp vår civilisation. Han ansåg att det var kunskap som hjälpte eleverna in i samhället och gav dem verktyg att förstå de grundläggande formerna för ”social aktivitet” (s.51). Vidare ansåg han att utbildningen måste uppfattas som något som pågår där man hela tiden reproducerar kunskaper genom det man erfar och att utbildning är ”process” och ”mål” i ett. För att skapa den rätta miljön bör man utnyttja gruppens kunskaper, inte tävla individuellt. Att uppmuntra

elevernas gemensamma bästa sätts främst. Tystnad var enligt Dewey inte någon garanti för det han ansåg vara det viktiga i skolan: ”socialt samarbete” (s.64).

Dewey vände sig också mot 1900-talets utbildning. Den vände sig för lite till den delen av människan som ville uttrycka sig och tillverka föremål. Och för mycket handlade om att samla på sig teoretisk kunskap utan att koppla den till det praktiska livet i samhället utanför skolan. Han kallade den till och med ”medeltida” för att den inte utvecklats mycket sedan den tiden. Utvecklingen kräver enligt honom vägledning. Genom ”kritik, frågor och förslag” kan eleven utvecklas mer och på ett kontrollerat sätt mot ett mål (s.78). Vad gäller avbildning bygger den i det mindre barnets värld enligt Deweys teorier (2004) mycket på viljan att kommunicera och att förmedla något, som en del av den ”sociala instinkten” (s.81).

Enligt Dewey handlade mycket av skolans slöseri med elevernas liv och tid på skolans ”isolering”. Den isoleringen handlar om skolans avsaknad av gemensamma mål. Man går från förskola till universitet och eleverna möts ständigt av olika mål, pedagogik och metoder (s.90-92). Detta leder oss vidare till nästa avsnitt om elevernas val att gå vidare från den obligatoriska skolan till den fria skolformen och sedan vidare till högre studier.

2.4 Elevernas val och framtid

2.4.1 Valet till gymnasiet

I läroplanen för grundskolan (Lpo, 1994) kan man i mål att sträva mot läsa följande:

”Skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden, få en inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv och få kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder.” (s.17)

Men hur sker detta då i verkligheten? Enligt Gunnel Lindhs & Karin Franssons rapport (2004) ”Ungdomars utbildnings och yrkesval – i egna och andras ögon” beror ungdomars val på flera faktorer så som deras självförtroende eller självkännedom, deras kunskaper om olika utbildningsmöjligheter och hur väl dessa sammankopplas med möjligheten till ett arbete vilket avspeglar hur elevernas val styrs av framtida trygghet.

Viktiga faktorer sägs vara social tillhörighet, genus och etnisk bakgrund. I samma utredning nämns en studie där man konstaterar att utbildningens ”kvalité” och ”innehåll” var av stor vikt då gymnasiet ses som en språngbräda för högre studier och arbetsliv. Andra kriterier som nämndes var möjlighet att flytta hemifrån, chansen att få ett busskort och olika sociala motiv som att få nya vänner (s.62). Inför valet uttrycker så stor del som en av fyra stor osäkerhet inför valet, flera uttrycker även osäkerhet efter det att valet är gjort och störst osäkerhet ser man hos flickor som går teoretiska program och som har föräldrar som inte är födda i Norden (Gunnel Lindh & Karin Fransson, 2004).

2.4.2 Valet av högre studier

Även under 1800-talets slut började den fria människan bli ett begrepp, Deweys tänkande formades då i skenet av tanken om att kunna få välja sin framtid själv och inte vänta på att bli vald. Dewey (2004) talar om att industrialismen banade väg för ett nytt samhälle där många tog chansen och flyttade till de stora städerna där arbeten lockade. Än idag lever det synsättet kvar både bland unga och gamla att valet är fritt och att man väljer sin framtid och att allt är möjligt.

I Maja Ljungs (2000) intervjuer med gymnasieelever från en universitetsstad svarar knappt hälften av de 27 eleverna att de lyssnat en del på sina föräldrar när de valde gymnasieprogram, men att de nog ändå skulle ha gjort samma val om de skulle ha valt helt självständigt. Gymnasielärarna en bortglömd faktor vad gäller påverkan på valen, endast två av de tillfrågade 27 av eleverna nämner lärarna som en påverkansfaktor. Detta borde enlig Ljung kunna ökas så att eleverna i framtiden gör mer ”lustbetonade val” (s.229). Sammanfattningsvis anser Maja Ljung att intervjuerna med eleverna visade ett visst mönster, nämligen att eleverna med akademiker i släkten valde något som höll många dörrar öppna, man följde traditionen. På gymnasieskolan i småstaden var valen en blandning mellan lust och vad man inte vill bli till exempel kassörska. Ungdomarna i förorten studerade för att de inte ville bli som de andra från det land de kom ifrån. En slags vilja att integreras och bli som ”den andre” (s.222).

Som det ser ut idag ökar antalet antagna till vårens kurser på högskolan. Den ihållande krisen med fler och fler arbetslösa ökar behovet och viljan till utbildning. Enligt VHS

(2009) senaste statistik har 171 810 personer blivit antagna till vårens kurser och program (Bilaga 3).

Det som är mest intressant är ökningen av unga som söker. Andelen sökande som är under 25 år har ökat med 18 procent i jämförelse med år 2008 enligt VHS statistik (2009). Även i år 2010, kan man se en överrepresentation av kvinnor bland de sökande. I år har andelen kvinnor stigit till 63 procent av de samanlagda ansökningarna.

I rapporten ”Ungdomars utbildnings och yrkesval – i egna och andras ögon” gjorde Gunnel Lindh & Karin Fransson en enkätundersökning med 20 åringar som avslutat gymnasieskolan såg han två tydliga mönster, de som hade mer sociala livsprojekt och de som mer sökte mer individuella mål. De som sökte sig vidare mot hantverk, kultur och konst verkade mer flexibla och sökte sig mot individuella mål som i undersökningen räknades till de mer självständiga (Gunnel Lindh & Karin Fransson, 2004). Ljung (SOU:2000:47) sammanfattar sin utredning över ungdomars syn på sitt gymnasievalet så här:

”Att läsa vidare är stressande i sin självklarhet för akademikereleverna, ett alternativ för arbetareleverna och en chans för invandrareleverna.”(s. 212)

3. Metod

För att få fördjupad kunskap och bredd i mina svar har jag valt att använda en kvalitativ metod med intervjuer. Det kvalitativa perspektivet beskrivs av Jarl Backman (1998) som att verkligheten är individuellt, socialt och kulturellt konstruerad och man arbetar med att samla in olika individers tolkningar av den. Metoden ger oss information om hur olika människor upplever sin omvärld, hur de ser på sig själva och i mitt fall sin yrkesroll. Mina intervjuer är fokuserade på att låta lärarna beskriva sin vardag, kontakter med omvärlden och arbetet med eleverna.

3.1 Metodval

Den kvalitativa metoden kännetecknas av att den ger rikligt med egna tankar, åsikter och en helhetsbild vilket passar bra då man söker efter hur lärare tänker då de undervisar. Den kvalitativa intervjuprocessen innefattar insamling av data samt analys och tolkning av det insamlade materialet och det är vanligt att detta inte alltid sker i en bestämd ordning. Enligt Backman (1998) sker det ofta så att man börjar med empirin , gör intervjuer och går sedan vidare med att formulera begrepp och hitta hypoteser. I mitt fall handlade intervjuerna om lärarnas vardag, kontakterna med eleverna och samhället utanför skolan och då kändes det naturligt att läraren själv fick öppet redogöra för sin vardag, sina val och sina iakttagelser.

3.2 Urval

De tre skolorna ligger samtliga i södra Sverige. Kravet för genomförandets rimlighet var att skolorna inte skulle ligga för långt bort från min hemstad, detta för att underlätta för mig då jag skulle förflytta mig med tåg. Jag hade även kravet att det skulle vara bildlärare jag inte träffat tidigare för att alla intervjuer skulle vara oberoende och utförda under samma villkor. Ett kriterium var också att ha både friskolor och kommunala skolor i min undersökningsgrupp. Samtliga sex lärare skulle undervisa i ämnet bild på estetiska programmet och vara behöriga.

3.3 Tillvägagångssätt

Adresser och telefonnummer till de olika skolorna hittade jag på Internet med hjälp av sökord som ”gymnasieskola” ”estetiskt program, bild”. Jag kontaktade skolorna via telefon och bad att få tala med lärare som undervisade i ämnet bild. Samtliga av de sex kontaktade lärarna ställde upp och vi bestämde tid för möte på deras respektive skola. Då jag frågade om de ville ställa upp informerades de också om temat för min uppsats och syftet med intervjun. För att genomföra intervjun avsattes ca 30min per intervju.

Intervjuerna ägde rum under två dagar, vårterminen år 2008. Jag genomförde intervjuerna ett tomt klassrum eller i lärarens arbetsrum. Före intervjun förklarade jag syftet med intervjun. Jag läste även upp alla frågorna för att ge en helhet av intervjuns karaktär innan jag började ställa frågorna. Samtliga frågor presenteras under rubriken frågeställningar. Lärarna berättade fritt om sitt arbete och hur de upplever sin vardag. Den intervjuade lärarna var i centrum och frågorna var korta för att ge lärarna mycket utrymme att beskriva och förklara. Samtliga lärare i undersökningen hade stor erfarenhet och kunde även berätta mycket om hur yrket förändrats. Jag spelade in intervjuerna med hjälp av dator och mikrofon. Dessa inspelningar har jag sedan skrivit ut ordagrant och därefter analyserat. På grund av sjukdom fick en av intervjuerna tas via telefon. En annan intervju kom inte med då ljudupptagningen inte fungerade. Detta gjorde att den inte kunde tas med i uppsatsen. Av totalt sex genomförda intervjuer har fem använts i uppsatsen. Frågorna jag ställde finns att läsa i bilaga 4.

3.4 Tillförlitlighet

Reliabilitet enligt Hartman (2003) betyder att man skall kunna lita på sitt insamlade material. Kravet på reliabiliteten i mitt material ligger i de intervjuades svar. Hartman (2003) skriver också att olika källor tillmäts olika källvärde. Detta styrs av hur oberoende de är som källa, att de inte talar i egen sak och att det de talar om inte hänt för långt tillbaka i tiden. De personer jag intervjuat svarar i nästan samtliga fall på frågor som gör dem till primärkällor.

Det som styrker deras svar anser jag vara att de kommer med liknade svar och att det de säger inte motsägs av det de tidigare sagt. Validitet innebär att man samlar in material som har med ens frågeställning att göra och att man formulerar sig på ett riktigt sätt. Hartman (2003) förklarar att det skall finnas en samklang mellan material och problem. Validiteten ställer stora krav på hur data samlas in, hur frågor ställs och vilka frågor som ställs. Därför har jag bollat mina frågor mycket med min handledare för att hitta rätt formuleringar och även testat frågorna på mina kollegor. Mina intervjuer är insamlade med största precision, först med mikrofon och via ljudprogram in i datorn. Jag har sedan skrivit ut dem ord för ord för att inta ge utrymme för felkällor. I mitt arbetsunderlag finns både mina frågor, följdfrågor och lärarnas svar med i underlaget vilket ger ett bra underlag för analysen.

3.5 Etiska övervägande

I denna uppsats nämns inga namn eller annat som kan röja de intervjuades identitet eller hemvist, jag har följt vetenskapsrådets anvisningar vad det gäller anonymitet (Vetenskapsrådet, 2007). Inga namn på skolor eller uppgiftslämnare kommer att nämnas i uppsatsen. Redan i inledningsskedet fick de intervjuade utförlig information via telefon om mina intentioner med uppsatsen och hur intervjuerna skulle gå till. De fick också veta ungefär vilka frågor som skulle behandlas och varför. När uppsatsen blivit godkänd kommer också samtliga av mina intervjupersoner tilldelas varsitt exemplar för att garantera intervjuernas överensstämmelse med materialet.

3.6 Analys

Analysens uppgift är att bringa ordning och reda i det insamlade materialet för att det lättare skall kunna tolkas. Analysen leder fram till det material som presenteras i resultatet och diskuteras i slutet av uppsatsen i relation till de frågor man från början ställt sig (Backman, 1998). Att organisera och försöka se mönster i ett kvalitativt arbete är inte helt lätt. För att hitta teman och övergripande mönster klippte jag isär samtliga meningar och spred ut dem över golvet. Jag lät dem sedan bilda nya mönster då liknande svar och begrepp återkom hos de olika informanterna. De nya teman som bildades delade jag sedan upp igen och vissa kunde förenas i nya kategorier. Vissa svar anknöt mer till de frågor jag ställt under intervjuerna, medan andra bildade helt nya

kategorier. Detta gav uppsatsen ytterligare djup i vissa fall en ny syn på frågorna jag formulerat.

4. Resultat

I resultatet presenterar jag vissa av lärarnas intervjusvar som jag valt ut för att de är representativa för intervjugruppen som helhet eller för att de visar på något mycket speciellt värt att nämna. Jag inleder varje med en sammanfattning för att förenkla för läsaren att förstå sammanhanget och för att möjliggöra analysen. Jag har valt att använda svaren bara en gång.

Här följer kategorierna:

– Ett forum för diskussion om bildundervisningens innehåll och mål – Kreativitet och skapande i det dagliga arbetet

– Elevernas motivation, val och framtid – Bildlärarens roll och syn på sitt ämne – Hinder för skolutveckling

De fem lärarna benämns i resultatet L1-L5.

4.1 Ett forum för diskussion om bildundervisningens mål och innehåll

En av frågorna behandlade utbyten av tankar och idéer med de högre utbildningarna inom bild och svaren var entydiga, ingen av de intervjuade ansåg sig ha något samarbete med vare sig folkhögskolor, universitet eller högskolor. En lärare nämnde att det skulle kunna finnas någon på skolan som skötte den typen av kontakter och kanske höll på med forskning på någon högre nivå för att utveckla kompetensen och kunskaperna på arbetsplatsen.

Några inbjudningar från högskolorna fanns det inte på någon av skolorna, men några av lärarna ansåg att det ansvaret låg på dem själva.

En lärare svarade såhär:

”Nej inte direkt, det är nog rätt så taskigt med det där. Men då går det nog lättare åt andra hållet, att man luskar själv och hittar det där.” L5

En lärare (L1) talade om att de hade ett visst utbyte med dem som kom till skolan för att ha VFU men det var ju också alldeles för lite och för sällan för att ge ett kontinuerligt utbyte. Två av de tillfrågade nämnde Estetkongressen som hålls varje år, men där är det ju sällan som de högre utbildningarna deltar i samma utsträckning som läraren från de estetiska utbildningarna på gymnasiet. En skola hade haft ett samarbete med grundskolans bildlärare men de hade då haft så många andra uppgifter som de blivit tilldelade att de inte hunnit diskutera sådana saker som bildens roll i samhället idag (L4). Läraren på en skola sa även att diskussionerna och mötena varit livligare för 10-15år sedan när estetiska programmet var nytt, men då var det bara med grundskolan och inte med representanter för högre studier (L1).

Samtliga lärare anser att diskussioner äger rum i arbetslaget eller arbetsrummet med kollegorna i den mån det finns tid för möten. Ett annat forum som nämns av två lärare är de så kallade bildlärarträffar som anordnas av ideella krafter på olika skolor och konstmuseer som ofta samlar lärare inom ett mindre geografiskt område, då ofta med en föreläsare eller utställning i centrum för samtalet. De som var med i sådana grupper ansåg dock att det var något som de gjorde mer eller mindre på frivillig basis som en fritidssysselsättning, det var inget som skolan understödde eller premierade.

En av lärarna (L5) ansåg att det fanns ett forum för samtal om bildsyn utanför skolan även om det inte direkt handlar om bildundervisningen:

”Vi har ju i Malmö t ex, jag undervisar ju i foto också och det finns ett jättebra galleri som heter Format och de har tagit hit Årets bild inom fotojournalistik. Man utser ju i olika kategorier en vinnande bild. Sedan är det ju då föredrag där med olika bildjournalister som har vunnit och de ställer upp och pratar och diskuterar kring bildsyn och så.” L5

4.2 Kreativitet och skapande i det dagliga arbetet

En av lärarna (L3)satsade mycket på att ”hitta sätt att komma åt kreativitet”. Att hitta uppgifter som är lite ”frigörande” så att eleverna kommer igång med sina egna tankar. Men det är inte alltid lätt förstår man av denna kommentar:

”Det är i alla fall det som är det konstiga, bara för att man går här är man inte jätte kreativ alltid. Man måste komma på det här, hur skall jag hitta något jag vill göra. Man kan ju märka det när man

inte kommer på vad de skall göra. De har egentligen inte själv någon idé vad de vill göra eller vad de vill skapa eller vilka former de vill arbeta med eller någon ting. Då försöker jag hitta på lite uppgifter som öppnar upp. Hur skall jag ta reda på vad jag vill göra? Sedan har man ju en hel del andra uppgifter.” L3

En av lärarna (L2) säger att hon finner inspiration i att hålla på med mycket skapande själv. Hon uttryckte det så här:

”Än så länge har jag inte gjort så mycket för nu är det ju full rulle med små barn, men jag fotograferar ju mycket. Jag har ju fortfarande min lilla dröm att ha en liten ateljé i vårt hus. Vi köpte ett rätt stort hus för att jag skulle kunna ha en liten avdelning där då ju och där står alla mina grejer som jag hoppas få upp. Man vill ju inte vänta så länge utan man vill ju hålla på med det själv med ju.” L2

Något som utvecklat bildämnet mycket enligt en av lärarna är att man idag använder internet mycket både för att söka inspiration och kunskaper om olika stilar och inriktningar. Endast en av de intervjuade (L2) relaterar till kursmålen som något som styr läraren i dennes sätta att arbeta med uppgifterna. Han talar om att komma rätt in i uppgiften, förstå vad den går ut på och att hitta lusten.

Samtliga lärare säger att de kan ordna studiebesök på museum, hemma hos konstnärer och på olika konsthallar genom sina personliga kontakter. Tanken är enligt dem att komma ut i samhället, visa eleverna hur de kan arbeta som konstnär och vad som händer inom konstvärlden idag att ”ta pulsen” som L5 beskrev det. Han sade att:

”Vi har ju en fri grupp unga konstnärer här i Malmö som har utställning när det är fullmåne och dit brukar jag rekommendera mina ungdomar att gå för att träffa verksamma konstnärer.” L5

En av lärarna (L5) säger att:

”Det skiftar lite vi har en tjej som håller på med Manga och där kan jag inte tillföra så mycket, men hon far till Japan nu i höst och då får hon chansen att utvecklas där. Jag kan ju inte så mycket om det att skriva baklänges och ha de där väldigt starka karaktärerna. Utan med henne har man väl mer genom att prata om idéerna bakom bilderna. Sedan har vi en duktig kille som åker till

Californien på stipendium som är väldigt duktig.”

En av de tillfrågade lärarna (L5) anser att det saknas fortbildning, men nämner att det finns företag som erbjuder lärarna fortbildning, men då ofta till höga priser eller med ett

bakomliggande reklambudskap och då det saknas pengar i de kommunala kassorna och man inte vill bli köpt som lärare blir detta inga reella alternativ.

4.3 Elevernas motivation och framtid

Elevers motivation, val till estetiska programmet och deras framtid var tre saker som informanterna hade mycket åsikter om. Dessa frågor tycks även ha ett inbördes förhållande och påverkan på varandra.

4.3.1 Motivation

Motivationen är skiftande i de estetiska bildklasserna och mycket beror det enligt lärarna på av vilken anledning eleverna har att gå på programmet. Detta skiftar också mellan klasserna och varje år. Högst en tredjedel är motiverade anser lärarna. Vissa har valt programmet för att det verkar vara ett lätt program, andra för att de verkligen vill uttrycka sig med bilder. De som tycker att de valt rätt program, trivs och är ofta väldigt motiverade.

En lärare (L3) menar att det är skillnad mellan skolorna. Det finns skolor med mer ”problem” och där måste man kanske variera och individanpassa mer för att motivera eleverna och då handlar det ofta om elever som inte hamnat där av egen ”fri vilja”.

Tre lärare säger att de hört att elever valt programmet för att de tänker att programmet ger dem en bra teoretisk grund att stå på samtidigt som de får arbeta mycket praktiskt.

”Att det är praktiskt och det är plugg. Jag tror att det är det de väljer och att de tycker det är roligt givetvis med bilden eftersom det är det de valt.” L4

Det finns också de som valt programmet i andra eller tredje hand och

”…går där helt enkelt för att det inte fanns något som var bättre.” L3

En lärare (L2) som talar om motivation till att få höga betyg. Då talar han om att det finns vissa som vill ”driva det till sin spets och få MVG” medan andra får

”tillfredställelse av att hålla på” och nöjer sig med ett VG. Att ”få en teoretisk grund” verkar vara det viktiga för eleverna. Det säger en lärare (L2).

4.3.2 Framtiden efter gymnasiet

Av dem som går på estetiska programmets bildinriktning är det bara 10-25 % som ser sin framtid inom bildområdet, de andra ser mest bildämnet som lite avlastning anser fyra av de fem lärarna. De framtidsyrken som nämns av eleverna är allt från barnskötare till konstnärliga yrken som serietecknare, journalist, tatuerare och fotojournalist. En lärare säger också att bildyrket inte alltid kräver konsthögskola och att det kanske inte så spelar så stor roll om en konstnär är autodidakt.

Två lärare säger att det är svårt att säga varför eleverna inte börjar studera direkt efter gymnasiet, många åker ut och reser eller arbetar ett par år. En röst som sammanfattar denna uppfattning kommer här:

”Jag har väl försökt att luska lite med dem som går i tvåan nu och de som går i trean. Många är väldigt intresserade och vill fortsätta till folkhögskolor och såhär, men så vet jag också de jag haft tidigare som gjort helt andra saker, någon började jobba i affär och någon sökt till att bli sjuksköterska så det är ju väldigt brett. Det är ju ett väldigt svårt område om man vill försörja sig på att bli konstnär eller inom det området så är det svår konkurrens. Man måste ju vara väldigt driven, fokuserad och duktig, det är mycket som behövs.” L2

De som har konstnärer eller hantverkare i familjen verkar vara de som är mest målinriktade med sina studier. De vill ofta studera vidare för att gå samma bana som sina föräldrar, säger en lärare (L4). Anledningarna att söka estetiska programmet är olika, men ett intresse i bildområdet och att de känner ”dragning åt det estetiska hållet” och kanske märkt att de har en ”fallenhet för det”. Några är nyfikna också, programmet ger en chans att utveckla sig.

4.4 Bildlärarens roll och syn på sitt ämne

Den roll lärarna beskriver handlar om att bidra med sitt kunnande, entusiasmera eleverna, ge dem trygghet och att stödja dem i att ”trycka i sitt eget uttryck” (L1). Att hitta sätt att få eleverna att utvecklas kan vara att hjälpa dem att göra studiebesök, hitta

handledare utanför skolan eller att göra resor. Tre av de tillfrågade säger också att de vill vara en samarbetspart, mer av ”en handledare ett bollplank”. Målet som nämns av två av lärarna är att ge eleverna sådana kunskaper att de kommer vidare.

En lärare (L1) som varit med sedan 60-70 talet säger att hans roll förändrats med åren, att han tidigare arbetat mer med samhällsproblematik men mer och mer gått över till att arbeta med elevnära teman eller ett speciellt uttryck såsom serier. Läraren tycker att det är helt naturligt att det blivit så men beklagar utvecklingen.

De andra talar mer om bilduttrycket och materialet, att man vill lära eleverna hantera olika effekter och tekniker. Två av lärarna som arbetar så säger att de med åren också släppt eleverna mer och mer fria att välja vad de skall göra när de fått en viss teknisk bakgrund. Uttrycket skall vara personligt och ärligt och komma inifrån och i detta behöver eleverna känna sig trygga och våga experimentera för att kunna uttrycka sina egna tankar.

Tre av lärarna nämner seendet som det centrala i bildämnet. Det handlar om att lära eleverna att se det de tecknar av och det de skapat. Lärarna ser sig ofta som en handledare där de ger eleven frågor för att de själva skall se vad som skulle kunna göra bilden bättre och vad gäller proportioner och ljus. En pedagog beskriver det så här:

”En bild är ju faktiskt så att en bild egentligen är platt, men man läser in en massa saker som hela den här grejen med den visuella lögnen. Perceptionspsykologi det är ju viktiga grejer om man vill komma vidare.” L5

Det som kommit de senaste åren är att lära eleverna arbeta med koncept och enligt en av lärarna (L5) är det som gäller nu. Ett annat sätt att uttrycka detta är att ”bilden skall betyda någonting” som L1 beskriver det. Lärarna pratar också om idéerna bakom bilderna och att det inte alltid är viktigt att göra bilden helt själv utan att komma med intressanta idéer.

Enligt tre av lärarna är det dock inte bara teknisk drivenhet som skall uppnås genom bildstudierna utan eleverna bör också lära sig hantera bildens språk, dess grammatik och förstå hur dess symboler påverkar och kommunicerar.

4.6 Hinder för skolutveckling

Läraren (L1) verkar ha försökt att föra samtal med sina kollegor på skolan, men de har inte haft samma syn på bilden och inte lyckats enas om hur undervisningen bör se ut. Efter det har läraren (L1) efter ett par år givit upp och slutat diskutera i brist på samsyn.

Ett annat problem som belystes med den tidigare omnämnda Estetkongressen var att den bara hålls en gång om året och den är väldigt dyr, så få lärare får åka från varje skola på grund av de höga avgifterna och resekostnaderna.

Läraren (L2) beskriver det som att i tider när politikerna ”drar ned” så blir det ofta mindre pengar till fortbildning, ”vilket är jättetråkigt för man kan ju inte bara ge utan även få in”.

Att träffas och samtala med alla i arbetslaget såg som en önskan som sällan infriades vilket enligt de fyra lärarna hämmade utvecklingen av ämnet. Tiden ges inte, säger två av lärarna och en lärares röst uttrycker detta såhär:

”Vi har ju den förmånen på denna skolan att vi är många bildlärare, men vi hinner ju aldrig mötas. Vi har ju fortfarande inte diskuterat höstens tjänster till exempel. Vi har förskjutit detta vecka efter vecka, men vi hittar inte en tid och en plats där vi kan mötas, det är ju inte klokt, hela bilden tappar ju sin position när man inte ens kan mötas.”L2

Ett annat problem som två lärare nämner är att:

”Tidigare hade jag en kollega som jag diskuterade med, men nu har vi inte tid i vårt schema så att vi kan träffas. Att träffa folk och diskutera är viktigt.” L4

5. Diskussion

5.1 Ett forum för diskussion om bildundervisningens mål och innehåll

Om vi ser undervisningen på gymnasienivå som vägen som skall leda till att eleverna är redo för att bli aktiva medlemmar av ett samhälle så är varje ämne ett steg mot målet. Bildens roll i elevernas utbildning på gymnasiet handlar om flera saker, dels om att bli medvetna om bildens semantik och språk dels att kunna uttrycka sig själv och tolka andra i den kontext där bilden uppstår. Men i dagens skola kan man se att det finns brister i kommunikationen mellan de olika skolformerna, samma brister som Dewey (2004) såg när han analyserade den amerikanska skolan i början av 1900-talet. Då nämnde han isoleringen som en faktor till slöseriet med elevernas tid, att bristen på gemensamma mål skapade en ineffektiv skola som saknade flexibilitet och inte fungerade med full verkan (Dewey, 2004).

Lärarna har sällan tid för möten om bildens roll i dagens gymnasieskola förutom de korta möten som sker i arbetsrummen eller i arbetslaget och även de tillfällena verkar ha minskat de senaste åren. Några av lärarna nämner VFU-studenterna som ett tillskott på arbetsplatserna då de kommer med nya ögon och öron och idéer från sina universitet och högskolor. Det verkar som att diskussionerna som borde föras mellan de olika skolformerna saknar plattform och skolornas ledning och politikerna tycks ha andra frågor på sin dagordning. Ämnet bild verkar också hamnat i onåd hos dagens beslutsfattare och politiker och den marginalisering som Åsén (2006) talade om i sin avhandling verkar bli mer och relevant i dagens samhälle där ämnen som estetisk verksamhet tas bort som kärnämne på gymnasiet och det faktum att estetiska programmet får kämpa för sin existens.

I dagens gymnasieskola arbetar många i programarbetslag och inte ämneslag som tidigare var fallet vilket enligt vissa av mina informanter utarmat bildämnet och skapat ett tomrum där diskussionerna kring utveckling och planering inom ämnet blivit lidande. Det ges inte tid för samtal och utveckling. Någon utvärdering av i hur stor utsträckning programarbetslagsidén genomförts eller hur detta skulle ha påverkat skolan har jag dock inte funnit.

Vissa av lärarna ansåg att diskussionen om bildens roll i samhället tas upp på föreläsningar och kongresser och av fristående bildlärargrupper utanför skolan men att de inte kände sig delaktiga och att de sällan fick åka iväg ett helt arbetslag vilket gjorde att samhörighets- känslan på många arbetsplatser försämrats i takt med neddragningar och besparingar på kompetensutveckling.

Att man som lärare skulle ha en målsättning att utveckla och förändra skolan genom reflektion och egna samarbeten med högre utbildningar genom forskning verkar inte ha slagit igenom i den omfattning som man skulle kunna tänka sig då man studerar den pedagogiska forskningen.

Ute på de skolor jag besökt tycks ord som professionalism och den lärande praktikern inte vara något lärarna anser att deras organisationer brinner eller understödjer. Det talas mycket lite om skolutveckling i intervjuerna överhuvudtaget men mer om kris och neddragningar.

Undervisningen handlar mer om att bjuda in eleverna att delta i en värld där bilden finns idag, att besöka konstnärer och utställningar och följa den pågående utvecklingen utan att några mål att försöka förändra den. En anledning kan vara att det politiskt i alla tider setts som ett hot att konstnärer tolkat och förutspått framtiden och att det i måldokumenten för bildämnet sällan handlar om att använda kreativiteten till något nyskapande utan mer om att uttrycka sig, vara personlig och kunna behärska olika material.

Rollo May (2005) anser att dogmer och de som styrs av regler och ordning såsom ”vetenskapsmän, ekonomer, politiker och moralister” alltid varit rädda för konsten och de fria konstnärernas sätt att bryta med det existerande och skapa nya idéer och tankar. Kanske är det just det som händer i dagens skola när lärarna låter sig styras och talar om att eleverna skall behärska många olika tekniker och att avbilda korrekt i stället för att kommunicera och tänka fritt för att förändra samhället. Ett sätt att undvika det farliga som kan förändra samhället och kanske inte är kommersiellt nog för att bli en del av det

Det som händer är att eleverna blir en del av samhället, men att de inte ser sin roll som förändrare utan förvaltare. Att behärska bilden som språk och kunna tyda de bilder eleverna konsumerar varje dag verkar inte heller vara något man ägnar sin tid åt, utan det handlar mer om det egna uttryckssättet och seendet. Det ligger en risk i detta ställningstagande, nämligen att vi lärare lär våra elever att skapa i en bubbla utan koppling till den verklighet de lever i.

5.2 Kreativitet och skapande i det dagliga arbetet

Att elever som går på ett estetiskt program inte alltid är kreativa är kanske inte så konstigt. Men i målen för kursen är detta något som är lärarens uppgift att utveckla. Frågan jag ställer mig är bara hur lätt det är för lärarna att hitta elevernas kreativitet. Om fantasin är något som sprunget ur en människas erfarenhet kan detta tolkas som att eleverna saknar tillgång eller saknar erfarenhet att bygga sina idéer på.

Kanske borde vi i dagens skola presentera mer inspiration i form av konst ifrån olika tider och i större utsträckning prata kommunikation med omvärlden och egna erfarenheter som grund för det man skapar. En koppling till det som händer i världen runt om oss vad gäller krig, oroligheter och förändringar kunde vara en bra källa till inspiration för att försöka förändra världen.

Den allt för snäva synen på uttrycket, seendet och tekniken begränsar lärarna i deras val av uppgifter. Det som är intressant är att lärarna efterhand skapar strategier för att få eleverna kreativa genom att ställa frågor vilket nog kan vara en bra och framkomlig väg. Det vi borde fokusera mer på är bland annat de egna tidiga erfarenheterna och göra försök där eleverna får tolka den värld de lever i. Vad präglar den tid de lever i och den miljö där de nu växer upp?

Om man ser kreativiteten så som Rollo May (2005) gör, gäller det att påvisa våra behov, våra begränsningar och våra drömmar. Ur detta flödar kreativiteten.

Sernhede (2006) talar i sin rapport om dagen skola om att lärarna förlorat sin roll som kompass i dagens samhälle eftersom de kan för lite om populärkulturen och få av lärarna nämner den som inspirationskälla. En av eleverna som nämns i intervjuerna håller på med Manga, men läraren själv erkänner att han inte kan så mycket om denna moderna genre, vilket nog speglar många av dagens bildlärare. Det som finns i elevernas verklighet på internet och i de spel de spelar på sin fritid vet vi vuxna mycket lite om. Den väg som de flesta lärare verkar finna bekvämast tycks vara en metod där eleverna själva får hitta inspiration på nätet. Detta öppnar upp en väg som kantas av både moderna och historiska upptäckter inom konsten.

Eleverna kan låta sig inspireras av allt från Dali till Manga och kombinera sina nya erfarenheter till personliga verk som berättar både om elevernas bakgrund och personlighet.

En framkomlig väg tror jag ligger i det en lärare påpekade, att inte bara vara lärare utan vara t ex fotograf eller ha en egen ateljé också. Att visa att en lärare också har en konstnärlig ambition och hitta styrka i det. Varje lärare bär med sig sin historia och om läraren kan förklara vad denne vill kommunicera och varför denne skapar kanske detta kan inspirera eleverna till att göra detsamma. Identitet och skapandet av den samma är en god källa till skapande, men för att fantisera i den kreativa bemärkelsen krävs det att vi hjälper eleverna på vägen. Vi behöver hjälpa dem att se sig själva och grunden till deras identitet: var kommer de ifrån, i vilken verklighet lever de, vilka val har de gjort, vart är de på väg och varför? Sammanfattningsvis skulle en lösning på bristen på kreativitet kunna vara att ge eleverna mer erfarenheter och frågor som stödjer deras identitetsbygge.

5.3 Elevernas motivation, val och framtid

Litteraturen och mina informanters svar tycks till en början inte ge samma svar på frågan varför vissa elever inte verkar så motiverade. Informanterna menar på att det först och främst beror på om de valt att gå på programmet överhuvudtaget och forskare som Håkan Jenner (2004) anser att det mer handlar om lärarens förväntningar och engagemang. Något som dock förklarar lite av detta kan vara det Åsen (2007) beskriver

i sin rapport om bildämnet i den svenska skolan, där eleverna förväntar sig en paus då de har bild, ett avbrott från det vanliga. Problemet kan då vara att lärarnas förväntningar på eleverna inte stämmer överens med eleverna förväntningar på ämnet. Lärarna vill att de skall vara aktiva, kreativa och producera resultat medan eleverna ser ämnet som ett ”andningshål” och ett ämne för att hämta kraft (s.115).

Lärarna uppskattar att det är en tredjedel av eleverna som aktivt valt att gå på programmet vilket också kan tyckas som en mycket stor del då man tänker att detta är första gången de får välja vad de vill göra med sina liv i frågan om utbildning. En slutsats är att estetiska programmet blir ett program för dem som inte vill gå på gymnasiet, men där de själva eller någon annan rått dem att gå för att det är det minst onda av alla dåliga alternativ. En lösning på ett sådant problem är att erbjuda elever som inte vill gå på gymnasiet andra alternativ som praktikplats eller folkhögskola.

Med yrkeslivet som mål för gymnasieutbildning borde det vara naturligt att besöka både högskolor, universitet och arbetsplatser så som reklambyråer i högre utsträckning än idag. Detta tror jag skulle stärka eleverna och ge dem en tydligare bild av vad en fortsatt karriär inom konst och kultur kan innebära. När de sedan fått tydligare mål med sina studier tror jag att motivationen höjs och då kan de som tidigare inte var så intresserade av sina betyg och kurser förändras.

5.4 Bildlärarens roll och syn på sitt ämne

Den roll lärarna beskriver handlar inte bara om att bidra med sitt kunnande utan också om att finns där som bollplank. Att se något hos eleven som eleven inte ser själva och be dem utveckla olika tankar verkar genomsyra lärarnas syn på sitt arbete. Detta tangerar Deweys tankar om att hjälpa eleverna att se de egna inneboende resurserna och att använda den egna kapaciteten (Dewey, 2005). Lärarna som jag intervjuat ser på sin roll som förlösare av just denna resurs.

Lärarna verkar ta sitt uppdrag på stort allvar, men inser också att de förändrats mycket under de år de arbetat inom sina ämnen. Deras mål verkar ha förändrats från att vilja