• No results found

EFFEKTEN AV FYSISK AKTIVITET VID DEPRESSION

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "EFFEKTEN AV FYSISK AKTIVITET VID DEPRESSION"

Copied!
38
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

61-90hp Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2016

EFFEKTEN AV FYSISK

AKTIVITET VID DEPRESSION

En litteraturstudie

NINA BERNGARN

ELLINOR HANSEN

(2)

EFFEKTEN AV FYSISK

AKTIVITET VID DEPRESSION

EN LITTERATURSTUDIE

NINA BERNGARN

ELLINOR HANSEN

Berngarn, N & Hansen, E . Effekten av fysisk aktivitet vid depression. En

litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2016.

Bakgrund: Depression är en av världens vanligaste sjukdomar, som över 350

miljoner människor i världen lider av. I Sverige lider fem procent av befolkningen av depression och 80 % av dessa behandlas med antidepressiva läkemedel.

Alternativa åtgärder rekommenderas då läkemedelsanvändningen ökar och ofta kommer med bieffekter. Sjuksköterskan möter personer med depression överallt i vården och bör därför ha kunskap om andra åtgärder. En sådan åtgärd kan vara fysisk aktivitet. Kunskapen kan användas som incitament och omvårdnadsåtgärd.

Syftet: Att undersöka effekten av fysisk aktivitet för patienter med diagnostiserad

depression.

Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 11 artiklar med kvantitativ ansats. Resultatet: Fysisk aktivitet hade god effekt på depression, speciellt när det

användes som adjuvant behandling. Intensiteten på den fysiska aktiviteten hade ingen påverkan på depressiva symtom.

Slutsats: Fysisk aktivitet bör rekommenderas till personer med depression då det

enligt denna studies resultat ger god effekt.

Nyckelord: Adjuvant behandling, Depression, Effekt, Fysisk aktivitet,

(3)

THE EFFECT OF PHYSICAL

ACTIVITY IN DEPRESSION

A LITERATURE REVIEW

NINA BERNGARN

ELLINOR HANSEN

Berngarn, N & Hansen, E. The effect of physical activity in depression. A literature review. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of care science, 2016.

Background: Depression is one of the world’s most common diseases, that over

350 million people worldwide suffer from. In Sweden, five percent of the people suffer with depression and 80 % of them are treated with antidepressants.

Alternative measures should be recommended as drug usage increases and often come with side effects. Nurses meets people with depression everywhere in healthcare and should have knowledge of other alternative measures. Such a measure could be physical activity. This knowledge can be used as incentives and nursing intervention.

Purpose: To examine the effect of physical activity for patients diagnosed with

depression

Method: A Literature review with content analysis of 11 articles with quantitative

approach.

Results: Physical activity had a positive effect on depression, especially when

used as an adjuvant treatment. The intensity of the physical activity had no effect on depressive symptoms.

Conclusion: Physical activity should be recommended to people with depression

because according to this study´s result it provides good effect on depression.

Keywords: Add- on treatment, Depression, Effect, Exercise intensity, Physical

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning ... 5

Bakgrund ... 5

DSM-V ... 5

Behandlingsalternativ vid depression ... 6

Effekter av fysisk aktivitet ... 7

Svårigheter med fysisk aktivitet vid depression ... 7

Studier som har undersökt fysisk aktivitet som behandling av depression ... 7

Omvårdnadsteori ... 8 Kärnkompetenser... 8 Problemformulering ... 9 Syfte ... 9 Metod ... 9 Datainsamling ... 9 Inklusions-och exklusionskriterier ...12 Kvalitetsbedömning ...12 Analys ...13 Resultat ...13

Effekten av fysisk aktivitet som åtgärd vid depression ...14

Skillnad mellan hög och lågintensiv träning ...15

Effekten av fysisk aktivitet som adjuvant behandling ...16

Diskussion ...17

Resultatdiskussion ...17

Metoddiskussion ...20

Slutsats ...22

Förslag på fortsatt kunskapsutveckling och förbättringsarbete ...22

Referenser ...23

BILAGA 1 ...26

(5)

5

INLEDNING

Under termin fyra i sjuksköterskeutbildningen poängterade flera föreläsare att fysisk aktivitet var en bra hälsofrämjande åtgärd som sjuksköterskor kunde rekommendera till flera olika patientgrupper, bland annat personer med diagnostiserad depression. Under den senarelagda praktiken användes fysisk aktivitet mycket sällan som en åtgärd. Ofta hänvisades personer med tecken på depression istället till läkaren för medicinering. När vi frågade varför fysisk aktivitet inte användes fick vi till svars att det inte fungerade hos personer med depressionen då de inte hade tillräckligt med motivation och att det inte gav tillräcklig effekt. Samtidigt kommer det rapporter i media om hur

läkemedelsanvändning ökar i samhället. Med detta i åtanke tycker vi att det är viktigt att utforska olika alternativa metoder för att hjälpa patienter med depression, så som fysisk aktivitet. Vi som sjuksköterskor kan använda oss av alternativa metoder i mötet med patienter och bör även ha en god kunskap om vilka effekter dessa kan ha på patienter.

BAKGRUND

World Health Organization (WHO, 2015) rankar depression som det vanligaste hälsoproblemet i världen. Världen över lider cirka 350 miljoner människor av depression. Faktorer som ökar risken för depression är bland annat separationer i barndomen, psykiskt påfrestande händelser och negativ stress (Kjellman, et al, 2009). Även ärftliga faktorer finns men anses inte vara speciellt starka.

I Sverige lider cirka 5 % av befolkningen av depression (Läkemedelsverket, 2006). Av dessa får cirka 80 % antidepressiva läkemedel enligt socialstyrelsen (2009). SSRI - läkemedel (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) har visat sig ge mindre biverkningar än TCA-(tricykliska antidepressiva) men har ändå en del biverkningar som varierar mellan olika läkemedel. Några exempel på

biverkningar är huvudvärk och magproblem (Läkemedelsverket, 2006).

DSM-V

För att bli diagnostiserad med depression så utgår psykiatrin i Sverige från kriterierna i Diagnostic and statistical manual of mental disorders V (DSM-V). Kriterierna för en egentlig depression enligt DSM - V följer nedan:

Egentlig depressionsepisod enligt DSM - V

A. Minst fem av följande symtom har förekommit under samma två-

veckorsperiod (american psychiatric association, 2014). Detta har inneburit en förändring av personens tillstånd. Minst ett av de två första symtomen måste föreligga.

 Nedstämdhet under större delen av dagen, så gott som dagligen  Påtagligt minskat intresse för eller minskad glädje av alla, eller nästan

alla, aktiviteter under större delen av dagen, så gott som dagligen  Betydande viktnedgång (utan att avsiktligt banta) eller viktuppgång

(6)

6  Sömnstörning.

 Psykomotorisk agitation eller hämning så gott som dagligen.  Svaghetskänsla eller brist på energi så gott som dagligen.

 Känslor av värdelöshet eller överdrivna eller obefogade skuldkänslor.  Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga eller obeslutsamhet så

gott som dagligen.

 Återkommande tankar på döden, återkommande självmordstankar utan någon särskild plan, gjort självmordsförsök eller har planerat för självmord.

B. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

C. Symtomen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon eller somatisk sjukdom/skada.

D. Den egentliga depressionsepisoden förklaras inte bättre med någon annan diagnos, t ex Schizofreni

E. Det har aldrig förekommit någon manisk eller hypoman episod (a a).

Behandlingsalternativ vid depression

Det finns olika vägar att gå för att behandla diagnostiserad depression. I

socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom (2010) beskrivs rekommenderade behandlingsalternativ.

De psykologiska behandlingsformer som redovisas av socialstyrelsen (2010) är Kognitiv beteendeterapi (KBT) som fokuserar på svårigheter som finns ”här och nu”. Terapin bygger på att terapeuten och patienten bygger upp en samsyn på patientens problem. Detta ska mynna ut i individanpassade och tidsbegränsade mål och arbetssätt, som kontinuerligt ska utvärderas och följas upp. Interpersonell terapi (IPT) fokuserar på hur olika relationer påverkar patienten och hur dessa kan hanteras. Psykodynamisk psykoterapi (PDT) fokuserar på affekter och

känslouttryck. Terapeuten arbetar med att försöka tolka mönster i patientens agerande och lyfter fram vad som händer i terapirelationen. Terapeuten ger även utrymme för patientens önskningar, drömmar och fantasier (a a).

Läkemedel som rekommenderas vid egentlig depression eller ångestsyndrom är antidepressiva läkemedel, SSRI-preparat samt TCA (Socialstyrelsen, 2010). De påverkar signalsubstanserna, noradrenalin, serotonin och dopamins, omsättning i centrala nervsystemet.

Elektrokonvulsiv behandling (ECT) ges ofta vid djup depression eller när det finns hög risk för suicid (Ottoson & Ottosson, 2007). Behandlingsmetodens avsikt är att ändra impulserna i hjärnan för att leda om signalerna, vilket även utlöser epileptiska anfall. För att få terapeutiskt effekt behöver anfallet vara av grand mal typ (socialstyrelsen, 2010). Märkbar lindring av depression kan ibland ses efter första behandlingstillfället och ökar sedan succesivt efter att patienten genomgått flera behandlingar (Ottosson & Ottosson, 2007). ECT normaliserar serotonin och noradrenalinaktiviteten.

Ljusterapi rekommenderas för personer som är diagnosticerade med

årstidsrelaterade depressioner (Socialstyrelsen, 2010). Bristen på ljus under den mörkare delen av året kan bidra till uppkomsten av depression. Den antidepressiva

(7)

7

effekten nås troligen av förstärkning av serotonin och noradrenalin (Ottosson & Ottosson, 2007).

Ett annat behandlingsalternativ är fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan enligt riktlinjerna både innebära aerobisk träning samt anaerobisk träning

(Socialstyrelsen, 2010). I Sverige har hälso- och sjukvårdspersonal möjlighet att skriva ut fysisk aktivitet på recept (Far) (Folkhälsomyndigheten, 2013). Syftet är att främja fysisk aktivitet i befolkningen och bedrivs av hälso- och sjukvården i samband med idrottsrörelser, friluftsorganisationer och privata aktörer.

Effekter av fysisk aktivitet

Fysiologiska effekter har upptäckts vara gynnsamt för personer med depression (Kjellman et al, 2009). Vid depression är det vanligt att personen blir

tillbakadragen och isolerar sig. Genom fysisk aktivitet kan hen ändra på sitt beteende och invanda vanor, vilket kan bidra till att känslor och tankar påverkas så att depressionen hävs. Svåra tankar kan avledas under fysisk aktivitet och på så sätt hjälpa personen att komma ur sin depression. Fysisk aktivitet kan även bidra till ökad produktion av endorfiner, som i sin tur bidrar till ökat lugn och

välbefinnande. Andra ämnen som påverkas är signalämnena, noradrenalin, dopamin och serotonin. Stress kan vara en anledning till att någon drabbas av depression, fysisk aktivitet kan då öka motståndskraften mot stress. Fysisk aktivitet kan ge ökad självkontroll och därmed ge ökat självförtroende, minska negativa tankar och förstärka positiva tankar (a a). Motion har visats sig ha en ångestreducerande effekt (Skärsäter, 2014). Anspänningar minskar och samtidigt distraheras negativa tankar.

Kjellman et al (2009) har tittat på studier där resultatet visade att fysisk träning som alternativ eller komplement till andra typer av behandling vid mild eller medeldjup depression var effektivt. Andra studier visade dock att fysisk träning var mest effektivt vid medelsvår till svår depression och några studier var kritiska till användning av fysisk aktivitet som behandling vid depression(a a). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2004) kom i sin rapport fram till att fysisk aktivitet som behandlingsmetod höjde humöret hos friska individer eller individer med lätt nedstämdhet. SBU (2004) tittade även på studier som visade på att fysisk aktivitet hade en effekt på individer med egentliga depressioner, men ansåg att de studierna hade brister i sina metoder så att de inte kunde bidra till säkra slutsatser.

Svårigheter med fysisk aktivitet vid depression

En vanlig symtombild hos personer med depression är att de har låg motivation, låg energi, är apatiska samt har nära till att ge upp när de stöter på svårigheter (Seime, J, Vickers,K, 2006). Detta tillsammans med pessimism, låg självkänsla och hopplöshet kan leda till att dessa personer ofta drar sig tillbaka och är

stillasittande. Att introducera fysisk aktivitet som en åtgärd blir då svårt eftersom följsamheten är låg. Seime & Vickers (2006) uppger att patienterna oftare

tenderade att fokusera på det som hindrade dem från fysisk aktivitet vilket bidrog till att de kände sig överväldigade och hade ingen egenmotivation.

Studier som har undersökt fysisk aktivitet som behandling av depression

Nedan redovisas två artiklar med två olika resultat som representerar hur skilda åsikter det finns om fysisk aktivitet som åtgärd vid depression.

(8)

8

Park et al (2014) introducerade i sin litteraturstudie evidens-baserade, icke farmakologiska behandlingsriktlinjer för depression i Korea. Riktlinjen

utvecklades för koreanska vuxna med lindrig till måttlig depression. Riktlinjerna utvecklades och togs fram av ett team av olika professioner så som psykiatriker, administrativa forskare, psykologer, systematiska granskningsexperter och specialister inom förebyggande medicin. Deras arbete bestod av att skapa flera frågor som rörde icke-farmakologisk behandling av depression. Park et al (2014) sökte litteratur som berörde och besvarade frågorna som utvecklingsgruppen kommit fram till, därefter bedömdes evidensgrad för varje vald studie och rekommendationerna utarbetades. Frågan som ställdes angående fysisk aktivitet var, Är tränings terapi mer effektivt än placebo eller antidepressiva läkemedel för vuxna patienter med mild eller måttlig depression? Som ett resultat av denna process rekommenderades fysisk aktivitet då det var effektivare än ingen

behandling alls för vuxna patienter med mild till måttlig depression. Effektiviteten av behandlingen var densamma som behandling med antidepressiva läkemedel eller enbart kognitiv beteendeterapi. Fysisk aktivitet borde enligt studien därför rekommenderas för vuxna patienter med mild eller måttlig depression (a a). Chalder et al (2012) gjorde en kvantitativ studie som undersökte effekten av fysisk aktivitet som en tilläggsbehandling för vuxna med depression från primärvården. Deltagarna erbjöds att delta i fysisk aktivitet. Efter fyra månader gjorde forskarna en uppföljning och fann då inga bevis för att deltagarna hade uppnått någon förbättring i sitt humör jämfört med de som ingick i de vanliga vårdgrupperna. Likaså fann de inga exempel på förändring i måendet vid åtta och 12 månaders uppföljning. Det fanns heller inga bevis för att gruppen minskade användningen av sina antidepressiva läkemedel jämfört med traditionell vård.

Omvårdnadsteori

Virginia Hendersons definition av omvårdnad innebär att sjuksköterskan ska hjälpa patienten att tillfredsställa vederbörandes behov och bidra till att hen blir oberoende (Gustin & Lindwall, 2012). Främja hälsa är ett viktigt mål och även att hjälpa patienten hitta resurser för att uppnå hälsa. Genom att varje individs behov tillfredsställs så kan hen nå fysisk och känslomässig balans. På det sättet kan individen leva ett gott liv, oberoende av andra. För att kunna uppnå eller bevara sin hälsa måste dock människan ha styrka, vilja, kunskap och kraft. Kraften handlar om att patienten upplever fysisk och själslig handlingskraft för att tillgodose sina behov. Därför fokuserar sjuksköterskan på att hjälpa patienten att tillfredsställa sina dagliga behov och levnadsvanor så att patienten kan bli oberoende och uppleva välbefinnande (a a).

Kärnkompetenser

För att hjälpa patienten att nå oberoende och välbefinnande enligt Virginia Henderssons omvårdnadsteori, så kan sjuksköterskan ta hjälp av

kärnkompetenserna. Svensk sjuksköterskeförening anger sex kärnkompetenser som är viktigt att studera under sjuksköterskeutbildning (Furåker & Nilsson, 2013). Internationellt betecknas dessa som kompetenskategorier. Dessa sex är patientcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård,

förbättringskunskap, säker vård och informatik (a a). Nedan redogörs

personcentrerad vård och samverkan i team då dessa anses ha störst relevans till denna studie.

(9)

9

Inom ramen för personcentrerad vård ska sjuksköterskan arbeta med patientens egna resurser för att uppnå hälsa eller förebygga ohälsa (Bergbom, 2013).

Personcentrerad vård har visat sig leda till ett bättre samarbete mellan patient och vårdpersonal och det har i sin tur lett till bättre egenvård.

En annan kärnkompetens är samverkan i team (Berlin, 2013). Sjuksköterskor bör använda sina kunskaper i omvårdnad och öka medvetenheten om sina egna möjligheter att bidra till teamets resultat. Genom teamarbete kan vårdpersonalen tillgodose patientens alla behov (a a).

Problemformulering

Eftersom depression blir ett allt större problem i samhället och förstahandsvalet är läkemedelsbehandling, så kan behandlingen bidra till flera biverkningar och även till livslång läkemedelsanvändande. Då sjuksköterskan möter patienter med depression överallt i vården är det viktigt att undersöka alternativa

omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda som hälsofrämjande medel. Forskning, riktlinjer och litteratur diskuterar om fysisk aktivitet har effekt vid depression för att motverka sjukdomen. Ett problem med att använda fysisk aktivitet vid depressionär att det är svårt att motivera patienter då klassiska drag för sjukdomen är låg motivation, tillbakadragande, låg energi och pessimism (Seime & Vickers, 2006). Det finns även andra aspekter som ger skäl för studerandet av effekten av fysisk aktivitet. Dels för att sjuksköterskor ska ha ett underlag att luta sig mot när de rekommenderar andra åtgärder. Dels är det viktigt att ta hänsyn till den fysiologiska aspekten, som är betydelsefull i förebyggande av följdsjukdomar som till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, vilket i sin tur kan leda till djupare depression. Med vidare forskning kan man finna andra åtgärder än läkemedel och då minska läkemedelsanvändande och dess biverkningar, samtidigt kan patienten erhålla nya verktyg att använda sig av.

Syfte

Syftet är att undersöka effekten av fysisk aktivitet för patienter med diagnostiserad depression.

METOD

Givet vårt syfte har vi funnit det lämpligt att undersöka effekter av fysisk aktivitet genom välja studier som använder sig av kvantitativa metoder.

En litteraturstudie är en översikt av tillgänglig forskning inom ett visst område för att sammanställa kunskapsläget (Forsberg & Wengström, 2013). Detta görs genom att beskriva och analysera valda studier (a a).

Datainsamling

En databassökning genomfördes för att samla in data till litteraturstudien. För att hitta rätt sökord användes PICO (Forsberg & Wengström, 2013). PICO är en förkortning på Patient, intervention, control och outcome. Det är en metod som användes för att på ett strukturerat sätt söka i databaserna (a a). De ord som utgicks ifrån var patienter med diagnostiserad depression, fysisk aktivitet, effekt på depression, då dessa ord ingick i syftet. Synonymer till de ord som valdes

(10)

10

användes för att bredda sökningarna. Sökorden modifierades för att passa de olika databasernas ämnesordlistor. Exempel finns i tabell 1.

Tabell 1

En pilotsökning gjordes i olika databaser men de som ansågs ge relevanta träffar var Psycinfo och Pubmed. Sökningarna resulterade framförallt i kvantitativa artiklar men även kvalitativa artiklar. Enbart kvantitativa artiklar togs med i resultatet då syftet var att undersöka effekten. Sökdokumentationsmall visas i tabell 2.

Efter att ha gjort några sökningar tog författarna hjälp av en bibliotekarie för att se om de kunde hitta några svagheter i sökningarna som gjorts samt om de kunde hitta nya sätt att söka. Med hjälp av bibliotekarien gjordes en större blocksökning som resulterade i 342 träffar. Majoriteten av de studierna var dock gjorda med deltagarna som även hade andra somatiska sjukdomar samt att flera dubbletter dök upp i träffarna. Slutligen gjordes manuella sökningar i referenslistor till de artiklar som hittats. Vilket resulterade i tre stycken artiklar.

Datab as Sökord Antal träffa r Antal lästa abstrakt Antal lästa i fulltext Antal inkludera de i arbetet PubM ed Fritext:

physical activity AND nurses AND mental health

105 33 17 3

Population Intervention Control Outcome

Patienter med diagnostiserad depression Fysisk aktivitet Ingen fysisk aktivitet/Standard behandling Effekt på depression Major depression Mental health Physical activity Exercice No physical activity/ Standard treatment Effect Treatment outcome Treatment effectivines

(11)

11 PsycIn fo Ämnessökord: Treatment Outcomes OR Treatment Effectiveness Evaluation AND Major Depression AND Exercis OR Physical

Activity AND Peer(yes)

26 20 20 5 PubM ed physical[Title] AND activity[Title] AND depression[Title] AND treatment[Title] 8 3 3 1 Pubme d ("Depressive Disorder/therapy"[Mesh]) AND "Exercise Therapy/psychology"[Mesh] 10 6 3 2 Psycif

no SU.EXACT("Major Depression") AND SU.EXACT("Physical Activity")

15 11 6 2

PubM

ed (("Depression/therapy"[MAJR]) AND "Exercise Therapy/methods"[MAJR]) AND "Treatment Outcome"[MeSH Terms]

24 4 1 1

PubM

ed Manuell sökning: Referenslista

Benefits from aerobic exercise in patients with major depression

1 1 1 1

PubM

ed Manuell sökning: referenslista Facilitated physical activity as a treatment for depressed adults: Randomised controlled trial

1 1 1 1

Googl e school ar

Manuell sökning: Referenslista Effect of exercise intensity on depressive symtoms in women

1 1 1 1

PubM ed

((((("Motor Activity"[Mesh]) OR ( "Exercise"[Mesh] OR "Exercise Therapy"[Mesh] )) AND full text[sb] AND "last 10 years"[PDat])) AND (("Depression"[Mesh] OR

(12)

12 "Depressive Disorder"[Mesh] OR "Depressive Disorder,

Major"[Mesh]) AND full text[sb] AND "last 10 years"[PDat])) AND (("Comparative Effectiveness Research"[Mesh] OR "Treatment Outcome"[Mesh]) AND full text[sb] AND "last 10 years"[PDat])

Tabell 2

Inklusions-och exklusionskriterier

Inkluderade vetenskapliga artiklar var publicerade de senaste tio åren, sökbara i Malmö högskolas databaser och tillgängliga i fulltext. Vetenskapliga artiklar som bedömdes vara av låg kvalitet i kvalitetsbedömningen exkluderades samt artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna som inkluderades var peer reviewed och skrivna på engelska.

Kvalitetsbedömning

Willman & Stoltz protokoll för kvalitetsbedömning av studier användes för att kvalitetsbedöma artiklarna (Bilaga 1). Ingående studier är av kvantitativ ansats det ansågs därför viktigt att mätinstrumenten som användes hade hög reliabilitet och validitet. Det är även viktigt att titta på signifikansnivån för att kunna dra några slutsatser av resultatet. För att bedöma artiklarna fick varje svar som ansågs positivt för studiens kvalitet 1 poäng per fråga(Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011). Totalt kunde en studie få 13 poäng. För att lättare kunna vikta och jämföra studierna med varandra användes procenträkning (a a). Hög kvalitet sattes till 75 %eller högre, 74-50 % som medelkvalitet och under 50 % låg kvalitet. Alla artiklar med medel eller hög kvalitet valdes att inkluderas i arbetet. Efter kvalitetsbedömningenav våra artiklar ansågs 11 artiklar ha medel eller hög kvalitet. En artikelmatris gjordes för att ge en översikt över funna artiklar, det vill säga de artiklar som sökningarna gav och som ska ingå i resultatet. I matrisen redovisas även kvalitetsbedömningen i en kolumn, (Bilaga 2).

Reliabilitet

Reliabilitet innebär att mätmetoden går att upprepa så att samma resultat uppnås vid upprepade mätningar (Forsberg & Wengström, 2013). Om ett mätinstrument har låg reliabilitet innebär det att mätproceduren kan påverkas av slumpfel. Reliabiliteten kan mätas på olika sätt. Cronbach alfa beräknar om frågorna som ställs har samvarietet, test-retest metoden, som bedömer om mätmetoden ger samma resultat vid upprepademätningar eller interbedömarreliabilitet, som mäter om resultatet är detsamma oavsett vem som utför det. Reliabiliteten uttrycks oftast i en skala mellan 0-1, där, betyder att mätinstrumentet har hög reliabilitet. Enligt Forsberg och Wengström (2013) bör reliabiliteten ligga på 0.7 eller mer om skillnader mellan grupper testas (a a).

Validitet

Validitet innebär att instrumentet mäter det som är avsett att mäta (Forsberg & Wengström, 2013). Ett mätinstrument med god validitet innebär att det finns en frånvaro av systematiskt mätfel. Enligt Forsberg och Wengström (2013) är det

(13)

13

lättaste sättet att mäta validitet är att bedöma om mätinstrumentet har ett rimligt innehåll. För att bedöma det bör forskare titta på om mätinstrumentet har innehållsvaliditet, begreppsvaliditet eller kriterievaliditet (a a).

Signifikansnivå

Signifikansnivå är ett mått som anger sannolikheten för att resultatet har

tillkommit av en slump (Wilman, stoltz & Bahtsevani, 2011). Detta uttrycks som ett p-värde, som står för probabilitet. Oftast väljs värdet p= 0,5 som det högsta värdet som tillåter att nollhypotesen förkastas. Då är risken för typ 1 fel 5 %. Nollhypotesen är ett antagande som säger att den oberoende variabeln inte har någon effekt. Typ 1 fel innebär att nollhypotesen förkastas trots att denna är sann.

Analys

Forsberg och Wengströms (2013) innehållsanalys i fem steg användes till analysen. Den valdes för att den på ett systematisk och stegvis sätt analyserar data. I steg ett lästes materialet igenom och i steg två färgmarkerades och kodades de delar som ansågs vara relevanta för syftet. Detta gjorde författarna var för sig för att sedan jämföra koderna. I steg tre gjordes koderna om till kategorier, fysisk aktivitet som åtgärd vid depression, fysisk aktivitet som adjuvant behandling vid depression och träningsintensitetens betydelse för effekten på depression. Här valde författarna att modifiera metoden genom att hoppa över steg fyra, vilket innebar att sammanfatta kategorierna till teman. Men eftersom bara tre kategorier framkom i analysen slopades därför det fjärde analysteget. Till sist tolkades och diskuterades resultatet.

RESULTAT

Resultatet av analysen presenteras nedan i en tabell. Tabellen visar vilka studier som kunde påvisa att fysisk aktivitet har god effekt, effekt men ingen skillnad

gentemot kontrollgruppen eller ingen effekt alls. Studierna är indelade i de tre

kategorier som framkom i analysen. Studierna har alla undersökt effekten av fysisk aktivitet på personer med depression men har haft olika inriktningar, vilket kan utläsas under huvudkategorierna i tabellen.

(14)

14 Huvudkategori/ Effekt God effekt/ skillnad mellan intervention- och kontrollgrupp

Har en effekt men ingen skillnad mellan intervention- och kontrollgrupp kunde påvisas Ingen effekt kunde ses Studiedesign och studiekvalitét Referens Fysisk aktivitet som åtgärd vid depression X Tvärsnittsstudie Hög Teychenne, Ball & Salmon (2008) X (Jämfört med placebogrupp) X (Jämfört med annan interventionsgrupp) RCT Hög Blumenthal et al (2007) X RCT Medel Mota-Pereira et al (2011)* Fysisk aktivitet som adjuvant behandling vid depression X RCT Medel Danielsson et al (2014) X RCT Medel Cerda et al (2011) X RCT Hög Schuch et al (2015) X RCT Medel Pfaff et al (2014) Har intensiteten på den fysiska aktivitet någon betydelse för effekten på depression? (Resultatet utgår ifrån om signifikant skillnad mellan grupperna har uppnåtts) Ja Nej X RCT Medel Krogh et al (2012) X RCT Hög Hua chu et al (2009) X RCT Medel Carter et al (2015) X RCT Hög Hughes et al (2013)

*Denna studie undersöker även effekten av adjuvant behandling och återfinns därför även i denna kategori och visade även där på god effekt.

Effekten av fysisk aktivitet som åtgärd vid depression

Alla tre tudier visar positiva effekter av fysisk aktivitet vid depression

(15)

15

2008). Studierna har undersökt patienter med olika diagnoser som depressiva symtom, egentligen depression, där åldrarna har varit från tonåringar till 65 år. Metoderna för att undersöka effekterna har varit ungefär samma i studierna, där patienterna delades in i en till två interventionsgrupper och en kontroll grupp. De goda effekterna med fysisk aktivitet uppnåddes i Teychenne, Ball & Salmons (2008) studie som visade att deltagarna som utförde mer än 3,5 timmes fysisk aktivitet på sin fritid per vecka uppvisade mindre depressiva symtom i jämförelse med de som inte hade lika mycket fysisk aktivitet på sin fritid. De kvinnor som inte blev uppmuntrade av sin omgivning, att delta i fysisk aktivitet, hade högre sannolikhet för depressiva symtom. Däremot var det associerat med låg

sannolikhet för depressiva symtom att var aktiv med en familjemedlem. Studien som gjordes av Blumenthal et al (2007) visade att effekten av fysisk aktivitet efter fyra månader med aerobisk träning, hemma eller i övervakade grupper hade god effekt. Av 202 deltagare uppnådde 41 % remission och mötte inte längre diagnoskriterierna för egentlig depression. På HAM-D skalan (Hamilton depression rating scale) var deras poäng <8 poäng. Vilket innebar att de låg under gränsen för att kunna klassas med depression, då 0-7 poäng anses vara ingen depression, 8-13 poäng mild depression, 14-18 poäng måttlig depression, 19- 22 poäng svår depression och över 23 poäng mycket svår depression. Det ursprungliga medelvärdet för deltagarna var 17 poäng. Antal deltagare som uppnådde remission var i den strukturerade träningsgruppen 45 % (n=51) och i den träningsgruppen som tränade hemma 40 % (n=53). Blumenthal et al (2007) bad även deltagarna att rapportera eventuella biverkningar. Av de som ordinerats läkemedel rapporterade 31 % att de hade upplevt bieffekter. Av de som deltog i den övervakade träningen uppgav 10 % att de hade upplevt bieffekter, 21 % av de som tränat hemma och 12 % i placebogruppen

Skillnad mellan hög och lågintensiv träning

Några studier har undersökt om intensiteten på den fysiska aktiviteten har betydelse för effekten på depressionen (Krogh et al 2012, Hua- Chu et al 2009, Carter et al 2015, Hughes et al, 2013). Studierna har använt liknande metoder för att undersöka ifall det fanns någon skillnad mellan hög- och lågintensiv träning. Patienterna delades in i en eller två interventionsgrupper som utförde aerobisk träning eller lågintensiv träning och en kontrollgrupp som utförde stretchövningar. Åldrarna på deltagarna var mellan 12-65 år. I Krogh et al (2012) studie så var deltagarnas medelvärde från början 18,9 poäng på HAM-D skalan. Efter tre månader hade träningsgruppen 11.3 poäng och stretching gruppen 10,5 poäng. Grupperna skiljde sig åt på HAM-D skalan med -0,78 poäng, till fördel för stretching-gruppen. Detta var dock ingen signifikant skillnad.

Hua- Chu et al (2009) undersökte tre olika grupper, varav en grupp utförde högintensiv träning, en grupp utförde lågintensiv träning och kontrollgruppen utförde stretching övningar. Alla deltagare visade på en signifikant minskning i sina depressiva symtom, oavsett grupptillhörighet. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde ses. Carter et al (2015) kunde först efter sex månader påvisades skillnad mellan grupperna. En statistisk signifikant skillnad på CDI-2 (Children depression inventory 2nd version) poängen kunde då ses med 4.81 poäng till fördel för de som ingick i den aerobiska träningen. Hughes et al, (2013) resultat visade att båda grupperna minskade sina depressiva symtom. Gruppen som utförde högintensiv träning förbättrades snabbare i jämförelse med gruppen som utförde lågintensiv träning. Efter 12 veckor hade 86 % (n=16) av gruppen

(16)

16

med högintensiv träning nått remission och i gruppen med lågintensiv träning hade enbart 50 % (n=14) nått remission vid samma tillfälle. Det gjordes

uppföljningar efter 26 och 52 veckor efter studiens start. Av deltagarna i gruppen med högintensiv träning hade då 100 % nått remission och av deltagarna som utförde lågintensiv träning hade enbart 70 % nått remission. Någon statistisk signifikans kunde dock inte ses mellan grupperna.

Effekten av fysisk aktivitet som adjuvant behandling

Flera av studierna undersökte effekten av fysisk aktivitet när det användes som en adjuvant behandling (Cerda et al 2015, Danielsson et al 2014, Mota Pereira et al 2011, Pfaff et al 2014, Schuch et al 2015). Deltagarna hade antingen ordinerats antidepressiva läkemedel före de rekryterades till studien eller påbörjade läkemedelsbehandling i samband med den. Majoriteten av studierna visade att fysisk aktivitet hade god effekt. Detta kan ses i Cerda et al (2015) studie där majoriteten av deltagarna i interventionsgrupperna minskade sina

depressionssymtom så att de inte längre uppnådde diagnoskriterierna för medelsvår depression, utan istället fick diagnosen lätt depression eller ingen depression alls (BDI 58,5%, BDI; Beck depression inventory och ICD-10 65,5% av n=41). Ingen av kontrollgruppens deltagare var fria från depression utan gick som mest ner till lätt depression (BDI 53,5 % och ICD-10 41,5% av n=41). Schuch et al (2015) utförde en liknande studie fast med deltagare som led av svår depression, enligt HAM-D skalan, som då skulle visa 25 poäng eller mer. Efter att interventionen pågått i två veckor så kunde en skillnad mellan grupperna ses. Interventionsgruppens medelvärde var 4,41 poäng mindre än kontrollgruppens medelvärde. Vid utskrivning skiljde sig gruppernas medelvärde åt med 3,7 poäng till fördel för interventionsgruppen, vilket var en signifikant skillnad.

Till skillnad från de andra studierna lät Danielsson et al (2014) resultatet tas fram dels genom att observatörer skattade deltagarna, vilket räknades som det primära resultatet, samt, sekundärt, genom att deltagarna själva fick skatta sina depressiva symtom med hjälp av MADRS skalan (Montgomery Asberg rating scale). De båda resultaten från observatörerna och deltagarna visade att

interventionsgrupperna minskade sitt medelvärde mer än kontrollgruppen, som enbart fick råd kring sin depression. Gruppen som utförde fysisk aktivitet hade från början 24,6 i medelvärde på MADRS-skalan vilket minskade i det primära resultatet med 10,3 poäng och i det sekundära resultatet med 7,2 poäng. Det primära resultatet var en signifikant förbättring jämfört med kontrollgruppen som då enbart minskade med 4,6 poäng från att ha haft 23,4 poäng i medelvärde i utgångsläget. Det sekundära resultatet visade på en statistiskt signifikant skillnad med de tre olika grupperna, där träningsgruppen minskade mest i skalan.

Fysisk aktivitet som adjuvant behandling har även visat sig ha god effekt på patienter med diagnostiserad depression som inte har svarat på någon behandling sedan tidigare (Mota-Pereira et al 2011). Patienterna genomgick fysisk aktivitet i form av ett medelintensivt träningsprogram som bestod av aerobisk träning. Detta användes som tillägg till deras vanliga läkemedelsbehandling i 12 veckor.

Resultatet visade att interventionsgruppen minskade sina depressiva symtom. Detta skattades med hjälp av HAMD17, BDI, CGI-S (clinical global impression scale) och GAF (Global assessment of functioning). I slutet av studien visade ingen av deltagarna (n=11) i kontrollgruppen någon respons eller remission medan 21 % av deltagarna (n=22) i interventionsgruppen visade på respons och 26 % remission.

(17)

17

I motsatts till ovanstående studier så visade Pfaff et al (2014) studie inte på någon signifikant skillnad mellan kontroll och interventionsgruppen. Efter 12 veckor visade resultatet att remission av depressionssymptom var detsamma för både interventionsgruppen (63 % av n =108) och kontrollgruppen (59 % av =92).

DISKUSSION

Diskussionen i denna uppsats innehåller två delar, resultatdiskussion och metoddiskussion. Resultatdiskussionen börjar med en allmän diskussion kring resultatet för att sedan vidare diskutera de olika kategorierna.

Resultatdiskussion

Enligt Virginia Hendersson bör sjukvårdspersonal sträva efter att patienten uppnår både fysisk och känslomässig balans (Gustin & Lindwall, 2012).

Sjukvårdspersonalen kan bidra till detta genom att öka patientens kunskap om sambandet mellan rörelse och hälsa samt de upplevda fördelarna med fysisk aktivitet (Faskunger & Nylund, 2014). Vårt resultat om de positiva effekterna av fysisk aktivitet kan därför med fördel användas till att sprida kunskap samt till att motivera patienten.

Det kan även spekuleras om att de goda effekterna av fysisk aktivitet vid

depression, även hade uppstått vid annan aktivitet. Patienterna fick något annat att fokusera på och fick incitament att göra något aktivt. Då denna studies resultat inte visar på att intensiteten har någon betydelse för effekten för depression så kan det därför bero på att deltagarna kände ett syfte och mening med sin vardag. I relation till Kasam, dvs. den grad av känsla av sammanhang som en individ har i livet, kan denna spekulation stödjas ytterligare (Langius-Eklöf, 2008).

Kasam innebär bland annat människans uppfattning om hur livet ter sig

hanterbart. Det reflekterar människans förmåga att hantera påfrestande situationer i livet. Kasam består av bland annat hanterbarhet. Om hen har hanterbarhet så har hen även en viss grad av kasam, och därmed bättre hälsa och livskvalitet (a a). Sjuksköterskan ska vara ett stöd till patienten och samtidigt arbeta

personcentrerat. Hen bör se till individens egna resurser och vad denne behöver för att uppnå bättre hälsa och livskvalitet. Ett medel som sjuksköterskan kan använda sig av för att bidra till patientens hanterbarhet är enligt denna studie fysisk aktivitet. Genom fysisk aktivitet kan patienten uppnå bättre hälsa och livskvalitet och öka kontrollen över sin livssituation och på de sättet kan patienten känna större hanterbarhet.

Enligt DSM-V-kriterierna finns olika karakteristiska drag och beteende för depression, men den kan också delas in i olika svårighetsgrader. I denna studies resultat ingår deltagare med olika grader av depression. Några deltagare har varit inlagda och andra enbart fått vård från primärvården. Patienter med svårare depression kan vara svårare att motivera till fysisk aktivitet än de med mildare grad av depression (Sieme & Vickers, 2006). Om enbart studier med deltagare från samma svårighetsgrad och samma vårdinstans hade ingått så hade kanske resultatet sett annorlunda ut.

(18)

18

Artiklarna som inkluderats i arbetet har haft sitt ursprung från flera olika länder. De nordiska länderna har tagit fram rekommendationer som är modifierade utifrån de amerikanska rekommendationerna (Brorsson, Lundgren, Olsson, 2010). De nordiska länderna rekommenderar måttlig aktivitet, till exempel en rask promenad på 30 minuter varje dag. Alla individer ska kunna utföra de nordiska

rekommendationerna, medan de amerikanska rekommendationerna riktar in sig istället på friska vuxna och äldre personer. De amerikanska rekommendationerna skiljer även på kondition, styrka, rörlighet och balans, med utrymme för ökad intensitet (a a). Detta kan ha påverkan på generaliseringen av denna studies

resultat, då olika länder hade olika sätt att se på fysisk aktivitet och vad som borde vara lämpligt att utföra. Även synen på depression skulle kunna vara kulturellt betingat trots att samma kriterier användes för diagnostik. Därför skulle olika resultat kunna nås beroende på i vilka länder som studierna utfördes. Författarna kunde dock inte se att studierna hade påverkats av de eventuellt olika synsätten.

Effekten av fysisk aktivitet som åtgärd vid depression

Teychenne, Ball & Salmon (2008) uppvisade ett resultat som stödjer att fysisk aktivitet hade effekt på depressiva symtom. Det som dock är intressant i denna studie är att de som inte uppmuntrades av sina familjemedlemmar att delta i fysisk aktivitet hade högre sannolikhet för att uppvisa depressiva symtom. Detta kan härledas till att omgivningens attityder har en stor inverkan på motivationen. Detta stöds även av att studien kan påvisa låg sannolikhet för depressiva symtom om kvinnorna var aktiva med en familjemedlem, vilket då innebar att kvinnorna hade högre motivation (a a). Patienter som inte är motiverade att utöva fysisk aktivitet kan inte heller ta del av de positiva effekterna som kommer med det. Därför är det viktigt med socialt stöd och hög self-efficacy då de är två faktorer som bidrar till stärkt motivation till livsstilsförändring (Faskunger & Nylund). Att ha vetskap om att det kan vara svårt att motivera patienter med depression till fysisk aktivitet om familjen och anhöriga inte är stöttande är viktigt för sjuksköterskan att ha i åtanke när hon träffar dessa patienter. Genom att få familjen och anhöriga att stötta personen så kan det vara lättare at introducera fysisk aktivitet, då egenmotivation oftast saknas, vilket Seime, J & Vickers, K (2006) beskrev oftast var ett hinder för patienter med depression.

Mota-Pereira et al (2011) och Blumenthal et al (2007) fann båda positiv effekten av fysisk aktivitet. Blumenthal et al (2007) visade att grupperna som utövade fysisk aktivitet och gruppen som fick antidepressiva fick liknande resultat med skillnaden att de som ordinerades läkemedel fick fler biverkningar än de som tränade. God effekt av fysisk aktivitet kunde även ses hos deltagare som inte svarat på någon annan behandling (Mota- Pereira et al, 2011). Då depression och övrig psykisk ohälsa är utbrett i samhället finns det ett stort behov av alternativa åtgärder som är billigare samt med mindre bieffekter (Lindwall & Johnson, 2010). Denna studies resultat stödjer att fysisk aktivitet kan vara en sådan åtgärd.

Patienter som är motsträviga till att påbörja läkemedelsbehandling kan med stöd av detta då istället rådas att utöva fysisk aktivet.

Skillnad mellan hög och lågintensiv träning

Fyra stycken artiklar som ingick i studien undersökte om intensiteten på den fysiska aktiviteten gjorde någon skillnad för effekten på depressionen. En av studierna kom fram till att intensiteten spelade roll för effekten på depression (Carter et al 2015). Hughes et al (2013) studie visade att interventionsgruppen initialt förbättrades snabbare än kontrollgruppen men i slutändan fanns ingen

(19)

19

signifikant skillnad. Dessa två studier utfördes med ungdomar och fick

motsägelsefulla resultat (Carter et al 2011, Hughes et al 2013). Det fanns dock en stor skillnad i utförandet. Hughe et al (2013) fokuserade mer på motivation, hade ett strukturerat träningsprogram med personliga tränare samt att de involverade föräldrarna. Carter et al (2011) lät deltagarna själva välja intensitet och när de skulle ta pauser.

Brorsson, Lundgren och Olsson (2010) skriver om fysisk aktivitet och dess allmänna hälsoeffekter. Det krävs att individen ökar sin energiomsättning med 150 kcal eller 1000 kcal i veckan för att hälsoeffekter ska kunna ses. Det är dock individuellt hur mycket aktivitet man behöver göra för att uppnå denna effekt. Det är inte enbart intensiteten som spelar in, utan även duration, frekvens, gener, ålder och typ av träning (a a). Denna studie visar att intensiteten inte spelar någon roll för effekten av fysisk aktivitet på depression. Om det är individuellt för vad som krävs för att nå hälsoeffekter i allmänhet så kan det även vara individuellt för hur stor intensitet som behövs för att få en effekt vid depression. Detta är troligen på grund av att det är många, andra faktorer som spelar in, vilka nämns ovan. Det är därför viktigare att arbeta personcentrerat med patienten för att hitta dennes egen nivå på fysisk aktiviet för att uppnå effekter på depressionen. Personcentrerad vård innebär att arbeta med patientens egna resurser för att uppnå hälsa (Bergbom, 2013).

Effekten av fysisk aktivitet som adjuvant behandling

Att kombinera fysisk aktivitet med läkemedelsbehandling visade sig i detta resultatet ge god effekt på depression (Cerda et al, 2011, Danielsson et al 2014, Schuch et al 2015). Studierna var noga med att de deltagare som redan tidigare behandlades med antidepressiva läkemedel inte nyligen hade fått en

ordinationsförändring som hade gjorts i samband med studiens start och under tiden den pågick. Detta var viktigt för att utesluta att resultatet blev påverkat av den nya ordinationen. Studierna som ingick i denna kategori uppnådde också till större del statistisk signifikans jämfört med studierna i övriga två kategorier. Endast en av artiklarna stödde inte att fysisk aktivitet som en adjuvant behandling hade någon effekt på depression (Pfaff et al, 2014). Skillnaden i denna studie som kan ha haft betydelse är deltagarnas åldrar. Studien var gjord med deltagare som var 50 år eller äldre. Detta kan förklara den uteblivna effekten men kan dock även bero på att den fysiska aktiviteten enbart bestod av träning som utfördes i hemmet, vilket kan ha en betydelse för följsamheten (a a).

Sjukvårdspersonal bör ha patientens empowerment i åtanke i mötet med patienten, till exempel genom att patienten får vara delaktig i beslutsprocessen kring sin egen vård. Empowerment innebär enligt Björvell och Insulander (2008) att

patienten uppnår egenmakt över kvaliteten över sitt liv (a a). Att ha fysisk aktivitet som adjuvant behandling för att lindra depression kan enligt denna studies resultat vara effektivt. Fysisk aktivitet är dessutom något som patienten själv kan

kontrollera och ha makt över. Det går enligt Virginia Henderson en linje om att sjuksköterskan ska arbeta för patienten ska bli oberoende (Gustin & Lindwall, 2012). Fysisk aktivtet är något som är lättillgängligt och som kan anpassas utifrån personen. Det går att utföra i varierande former och där kostnader inte behöver vara ett hinder. Därför är det en effektiv tilläggsbehandling vid depression.

(20)

20

Metoddiskussion

Metoden har haft både styrkor och svagheter. Databaserna som användes var Pub med och Psycinfo. Om denna studie skulle göras om så borde flera databaser inkluderas. Det hade eventuellt gjort att resultatet hade sett annorlunda ut. I detta fall var det dock rimligt att enbart använda två stycken utifrån den tidsram som fanns. Sökningar resulterade främst i kvantitativa studier men även några kvalitativa. Om uppsatsen hade tillåtits att innehålla både kvantitativa och

kvalitativa ansatser hade eventuellt resultatet blivit bredare och fått ett större djup. När sökorden skulle väljas så utgick dessa från PICO. Detta har setts som en styrka eftersom det har gett en struktur till sökningarna. Sökningarna innefattade både blocksökningar, fritext, ämnesord och manuella sökningar vilket gav en bred datainsamling. Sökningarna gav ofta många träffar vilket kan ha påverkat vilka artiklar som inkluderades. Om sökningarna hade resulterat i mindre antal träffar så kunde flera abstract inkluderats. Detta fanns det ingen tid för nu utan de flesta artiklarna sorterades ut vid titelgranskningen. Om abstrakten lästs igenom hade det kanske kunnat resultera i andra studier som kunde inkluderas. Det stora antalet träffar accepterades trots allt eftersom majoriteten av träffarna visade fysisk aktivitet och depression i samband med en somatisk sjukdom och dessa kunde väljas bort vid en översikt av titlarna. Vid sökningarna som gav färre träffar dök dock samma artiklar upp flertalet gånger. Författarna tolkade det som att en mättnad i datainsamlingen hade nåtts då inte mycket nya studier kom fram. Detta visar att författarna har gjort en noggrann sökning och att de troligen inte har missat en större mängd artiklar som kunde tagits med i studien. Detta anses vara en styrka för studien.

Gällande inklusion- och exklusionkriterier så valdes det från början att studier som ingick skulle vara från de senaste fem åren. Detta utökades dock senare till att inkludera tio år. Anledningen var att det inte fanns tillräckligt med artiklar som stämde in på syftet, då de flesta studier som var gjorda de senaste fem åren

inriktade sig på fysisk aktivitet vid depression i samband med annan somatisk sjukdom. Ett inklusionskriterie var att artiklarna skulle vara tillgängliga i fulltext, vilket kan ha bidragit till att några artiklar som hade kunnat vara relevanta till syftet kan ha försvunnit under datainsamlingen.

Till kvalitetsbedömningen valdes Willman & Stoltz granskningsprotokoll av studier med kvantitativ metod. En punkt i protokollet var att urvalet skulle vara representativt. Punkten fick vara kvar under granskningen eftersom det ansågs vara en viktig punkt. Dock kan det diskuteras om deltagarna i denna patientgrupp kan vara representativ eftersom klassiska drag hos deprimerade personer är tillbakadragenhet och passivitet. Deltagarna som deltog i studierna kan därför kanske inte ses som den typiska deprimerade patienten, eftersom de tog initiativ och kanske steg till förändring. Även om de blev tillfrågade och inte sökte upp studien av eget val, så bör det ändå ses som att de gjorde ett aktivt val genom att tacka ja till att ingå i studien. Även den grupp som stannade kvar genom hela studien bör kanske inte ses som den typiska deprimerade patienten då de troligen hade högre grad av motivation och empowerment. Samtidigt kan motivationen ha uppkommit under studiens gång.

Punkten som innebar att man skulle titta på om grupperna analyserade i den grupp som de randomiserades till togs bort eftersom den inte ansågs ha något värde för kvalitén. Tre av punkterna handlade om blindning av patienter, vårdare och

(21)

21

forskare. Den punkten ersattes med en punkt som enbart innebar blindning av observatör/forskare. Detta gjordes för att det är svårt att blinda patienter som ska utföra fysisk aktivitet samt att de som vårdar sällan kan blindas. Istället valdes det om forskaren eller observatören som granskade deltagarna och utförde de olika bedömningarna var blindade så ansågs det vara positivt för kvalitén. Slutligen så gjordes punkten etiskt resonemang om till att det skulle finnas ett godkännande från en etisk nämnd. Detta eftersom det sällan redovisades några etiska

resonemang utan istället nämndes det bara att studien fått godkänt från nämnden. Den enda artikeln som hade ett etiskt resonemang var den svenska studien av Danielsson et al (2014).

Vid datainsamlingen så upptäcktes det att studiernas resultat ofta saknade

statistisk signifikans. Detta är en stor brist men det var också något som återkom i de flesta artiklarna, även i de som inte valdes till att ingå i resultatet. Detta kan förklaras med att studierna ofta hade stort internt bortfall, då flera deltagare valde att hoppa av eller att ej fullfölja studien och interventionerna. Samtliga ingående studier hade god validitet och reliabilitet av de mätinstrument som användes vilket innebar att resultatet var tillförlitligt. Studierna använde sig av liknande

mätinstrument och mestadels flera än en för att mäta deltagarnas depression. De som användes för depression var BDI, HAM-D, MADRS och CDI-2. Framförallt HAM-D och BDI återkom som mätinstrument i flera av studierna. Detta ansågs vara en styrka och det bekräftar även att den icke statistiska signifikansen berodde på bortfallet och inte på att forskarna valde fel metoder. Om tid hade funnit så hade författarna försökt hitta artiklar med större statistisk signifikans, men med tidsramen var detta ej möjligt.

Det var ett problem att hitta en analys som passade för kvantitativ ansats så därför valdes tillslut innehållsanalys av Forsberg och Wengström (2013). Att författarna hade svårt att hitta en bra analysmetod kan bero på kunskapsbrist. Analysmetoden som valdes passar sig bättre för kvalitativ ansats men med mindre modifikation så passade den även för analysen i denna litteraturstudie. Analysmetoden valdes då analysstegen anses ge struktur till analysen. Analysen blev inte särskilt stor eftersom resultatet i artiklarna oftast inte var särskilt omfattande. Resultaten i artiklarna var kortfattade och väldigt specifika vilket bidrog till att det var svårt att skriva ihop något längre resultat som inte blev en mindre sammanfattning av artiklarna. Det skulle vara önskvärt att göra en större analys men det kräver troligtvis en systematisk litteraturstudie med mer tid till förfogande. En stor svaghet i denna studie är att de inkluderade artiklarna ofta saknade

statistiskt signifikans på flera av resultaten. Detta innebär att resultatet kan bero på slumpen och inte att det faktiskt stämmer med verkligheten. Det ska dock sägas att i stort sett alla studiers resultat tenderade att visa att fysisk aktivitet hade effekt på depressionen vilket tycks tyda på att fysisk aktivitet har effekt (i all fall på vissa grupper). En trolig anledning till att det ofta saknades statistisk

signifikansnivå var att bortfallet ofta blev stort i studierna. Ofta berodde det på att deltagarna inte deltog i den planerade intervention i den utsträckning som de skulle eller att de hoppade av, oftast beroende på sviktande motivation. De fanns även de som på grund av andra anledningar inte längre kunde delta, bland annat eftersom deras ordination av antidepressiva läkemedel ändrats under pågående studie. Dessa deltagare exkluderades då eftersom det kunde ha fått effekt på depressionen utan att det berodde på fysisk aktivitet. Detta är en styrka för studiens resultat, eftersom det annars hade kunnat bli missvisande resultat.

(22)

22

SLUTSATS

Slutsatser är att de personer som utövar någon form av fysisk aktivitet på det stora hela får en positiv effekt på sin depression. Det spelar inte någon roll vilken intensitet som aktiviteten har utan snarare det faktum att den bidrar till en aktivare vardag som i förlängningen kan hjälpa personer med en livsstilsförändring bort från passivitet och isolering. Fysisk aktivitet som adjuvant behandling är ett bra komplement till annan behandling då det har få biverkningar samt goda effekter som bidrar till att den deprimerade kan nå remission eller förbättring.

FÖRSLAG PÅ FORTSATT

KUNSKAPSUTVECKLING OCH

FÖRBÄTTRINGSARBETE

Vi har lärt oss att vid depression så kan det vara en god ide att rekommendera fysisk aktivitet till patienter med depression. Även om inte alla patienter kommer bli hjälpta av det så bör det fortfarande ses som ett bra komplement för att bryta karakteristiska mönster hos depressiva personer, så som isolering och passivitet. Den kunskap vi saknar är de långsiktiga effekterna av fysisk aktivitet vid

depression. Vi hade velat veta om detta är en åtgärd som funkar långsiktigt för denna patientgrupp och om det är hållbar metod under längre tid.

Fortsatt forskning bör därför göras under längre perioder, då det kan vara av värde att studera de långsiktiga effekterna.

De inkluderade studierna har varit av kvantitativ ansats. Det hade behövts göras fler studier med kvalitativ ansats för att undersöka vad patienterna anser om fysisk aktivitet vid depression samt hur de upplever effekten av det. En kvalitativ studie hade även kunnat ge större förståelse över vilka svårigheter som finns och vad som konkret behöver göras för att motivera dem både långsiktigt och

kortsiktigt. Genom större förståelse för personer med depression så hade större bortfall från studierna kunnat undvikas och fler individer bli hjälpta ur sin depression.

Ett kliniskt förbättringsarbete bör vara inriktat på att motivera patienterna med kontaktpersoner som patienterna kan vända sig till för motivation, rådgivning och stöd. Vårdpersonal bör även ha den fysiska effekten vid depression i åtanke när de möter personer med depression. På de sättet kan läkemedelsanvändning minska och patienterna får ett redskap som de själva kan använda sig av för att förbättra sin egen psykiska hälsa.

(23)

23

REFERENSER

American Psychiatric Association (2014) Mini-D 5: diagnostiska kriterier enligt

DSM-5. Stockholm: Pilgrim Press

Bergbom I, (2013) Vårdande kompetens, personcentrerad vård och

organisationer. I: Leksell J, Lepp, M, (red) Sjuksköterskans kärnkompetenser.

Stockholm, Sverige: Liber, s 111-134.

Björvell H, Insulander L, (2008) Patient empowerment – ett förhållningssätt i

mötet med patienten. I: Klang-Söderkvist B, (red) Patientundervisning. Lund,

Sverige: Studentlitteratur, s 89-111.

Blumenthal J , Babyak M, Doraiswamy M, Watkins L, Hoffman B, Barbour A, Herman S, Craighead E, Brosse A, Waugh R, Hinderliter A, Sherwood A, (2007) Exercise and pharmacotherpy in the treatment of Major depressive disorder.

Psychosom Med, 69(7), 587-596.

Brorsson S, Lundgren L, Olsson C (2010) Ett fysiologiskt perspektiv på fysisk

aktivitet och hälsa. I: Hallberg L,(red) Hälsa och livsstil: Forskning och praktiska tillämpningar. Lund, Sverige: Studentlitteratur, s 87-112.

Carter T, Guo B, Turner D, Morres I, Khalil E, Brighton E, Armstrong M, Callaghan P, (2015) Preferred intensity exercise for adolescents receiving treatment for depression: a pragmatic randomised controlled trial. BMC

psychiatry, 15 (247), 1-12.

Chalder M, Wiles N, Campbell J, Hollinghorst S, Haase A, Taylor A, Fox K, Costelloe C, Searle A, Baxter H, Winder R, Wright C, Turner K, Calnan M, Lawlor D, Peters T, Sharp D, Montgomery A, Lewis G, (2012) Facilitated physical activity as a treatment for depressed adults: randomised controlled trial.

British Medical Journal 344, 1-13.

Cerda P, Cervelló E, Cocca A, Viciana J, (2011) Effect of an aerobic training program as complementary therapy in patients with moderate depression.

Perceptual and motor skills, 112(3), 761-769.

Danielsson L, Papoulias I, Petersson E L, Carlsson J, Waern M, (2014) Exercie or basic body awareness therapy as add on treatment for major depression: A

controlled study. Journal of affective disorders, 168, 98-106.

Faskunger J, Nylund K, (2014) Motivation för motion: Hälsovägledning för ökad

fysisk aktivitet. Stockholm, Sverige: SISU Idrottsböcker.

Folkhälsomyndigheten, (2013) Fysisk aktivitet på recept för sjukdomsprevention

och sjukdomsbehandling.

>http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/fysisk-aktivitet/far/< (2016-02-02)

Forsberg C, Wengström Y, (2013) Att göra systematiska litteraturstudier:

värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm, Sverige:

(24)

24

Furåker A, Nilsson A, (2013) Kompetens, kunskap och lärande. I: Leksell J, Lepp M, (red) Sjuksköterskans kärnkompetenser, Stockholm, Sverige: Liber, s 15-36. Gustin L, Lindwall L,(2012) Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Stockholm, Sverige: Natur & Kultur.

Hua-Chu I, Buckworth J, Kirby T, emery C, (2009) Effect of exercise intesity on depressive symptoms in women. Mental health and physical activity, 2, 37-43. Hughes C, Barnes S, Barnes C, DeFina L, Nakonesny P, Emslie G, (2013) Depressed adolescents treated with exercise (DATE): A pilot randomized controlled trial to test feasibility and establish preliminary effect sizes. Mental

health and physical activity, 6, 119-131.

Kjellman B, (2009) Depression. I: Karlsson J, Jansson E, Ståhle A, Dolck-Lagrell Y, (Red) Ordination motion: vägen till bättre hälsa: FYSS - fysisk aktivitet i

sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm, Sverige: Brombergs, s

92-95.

Krogh J, Videbech P, Thomsen C, Gluud C, Nordentoft M, (2012) DEMO- II trial. Aerobic exercise versus stretching exercise in patients with major depression- a randomized clinical trial. Plos One, 7(10), 1- 10.

Langius-Eklöf A, (2008) Salutogenes och känsla av sammanhang. I: Klang Söderkvist B, (red) Patientundervisning, Lund, Sverige: Studentlitteratur. s 57-87. Lindwall M, Johnson U, (2010) Fysisk aktivitet och psykologisk hälsa. I: Hallberg L, (red) Hälsa & livsstil: forskning & praktiska tillämpningar, Lund, Sverige: Studentlitteratur, s 173-189.

Läkemedelsverket, (2006) Läkemedelsbehandling av depression hos vuxna och

äldre

>https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Sjukdom-och- behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Depression-hos-vuxna-och-aldre/ < (2016-05-02)

Mota-Pereira J, Silverio J, Carvalho S, Ribeiro J, Fonte D, Ramos J, (2011) Moderate exercise improves depression parameters in treatment-resistant patients with major depressive disorders. Journal of physiatric research, 45, 1005-1011. Ottosson H, Ottosson J-O, (2007) Psykiatriboken. Stockholm, Sverige: Liber. Park S-C, Oh H-S, Oh D-H, Jung S-A, Na K-S, Lee H-Y, Kang R-H, Choi Y-K, Lee M-S, Parl Y-C, (2014) Evidence-Based, Non-Pharmacological treatment guideline for depression in korea. The Korean Medical sciences, 29, 12-22. Pfaff J, Alfonso H, Newton R, Sim M, Flicker L, Almeida O, (2014) Activedep:a randomised, controlled trial of a home-based exercise intervention to alleviate depression in middle-aged and older aduts. Sports med 48, 226-232.

(25)

25

SBU, (2004) Behandling av depressionssjukdomar, volym 3. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm, Sverige: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), SBU-rapport nr 166/3.

Schuch F.B, Vasconcelos-Moreno M.P, Borowsky C, Zimmermann A.B, Rocha N.S, Fleck M.P, (2015) Exercie and severe major depression: Effect on symptom severity and quality of life at discharge in an inpatient cohort. Journal of

psychiatric research, 61, 25-32.

Seime R, Vickers D, (2006) The challenges of treating depression with exercise: From evidence to practice. Clinical psycology: science and practice, 13 (2), 194-197.

Skärsäter I, (2014) Psykisk ohälsa I: Edberg A-k, Wijk H, (red) Omvårdnadens

grunder- Hälsa och ohälsa (andra upplagan). Lund, Sverige: Studentlitteratur, s

611-642.

Socialstyrelsen, (2009) Vård av patienter med depression och ångest – en

nulägesrapport.

>http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17724/2009-9-9.pdf <(2016-04-16)

Socialstyrelsen, (2010) Nationella riktlinjer för vård vid depression och

ångessyndrom.

>http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17948/2010-3-4.pdf< (2016-04-16)

Teychenne M, Ball K, Salmon J, (2008) Associtations between physical activity and depressive symptoms in women. International Journal of Behavioral

Nutrition and Physical Activity. 5 (27), 1-12.

WHO, (2015) Depression.

>http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs369/en/< (2016-01-28)

WHO, (2016) The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders. > http://www.who.int/classifications/icd/en/bluebook.pdf?ua=1< (2016-02-02) Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C, (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro

(26)

26

BILAGA 1

Modifierat protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvantitativ metod (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011).

Beskrivning av studien:

Forskningsmetod □ RCT □ CCT (ej randomiserad)

□ Multicenter, antal center……….. □ Kontrollgrupp/er……….. Patientkarakteristika Antal……… Ålder……… Man/ kvinna………. Kriterier för Inkludering/exkludering

Adekvat inkludering/exklusion □ Ja □ Nej

Intervention……… Vad avsåg studien att studera?

Dvs. vad var dess primära resp. sekundära effektmått

……… ……… Urvalsförfarandet beskrivet? □ Ja □ Nej

Representativt urval? □ Ja □ Nej

Randomiseringsförfarandet? □ Ja □ Nej □ Vet ej Likvärdiga grupper? □ Ja □ Nej □ Vet ej Blindning av Observatör/Kliniker □ Ja □ Nej □ Vet ej

Bortfall

Bortfallsanalysen beskriven? □ Ja □ Nej Bortfallsstorleken beskriven? □ Ja □ Nej Adekvat statistik metod? □ Ja □ Nej

Etiskt godkänt? □ Ja □ Nej

Hur tillförlitligt är resultatet?

Är instrumenten valida? □ Ja □ Nej Är instrumenten reliabla? □ Ja □ Nej Är resultatet generaliserbart? □ Ja □ Nej

Huvudfynd

(hur stor var effekten, hur beräknades effekten?, NNT, konfidensintervall, statisk signifikans, klinisk signifikans, powerberäkning)

……… ……… ………

Sammanfattade bedömning av kvalitet

(27)

27

BILAGA 2

Artikelmatris Title Author Year Country Study design Setting Population

Inclusion & Exklusion

Aim Method Main findings Kvalitet

Exercise and pharmacotherapy in the treatment of Major depressive disorder Blumenthal J , Babyak M, Doraiswamy M, Watkins L, Hoffman B, Barbour A, Herman S, Craighead E, Brosse A, Waugh R, Hinderliter A, Sherwood A, 2007 USA Prospective RCT 202 adults, 153 women and 49 men diagnosed with major depression.

To evaluate whether patients who undergo aerobic exercise, either at home or in a supervised group gets an improvement in their depression compared to standard antidepressant medication (sertraline) and greater reduction in depression compared to placebo control. Participants was randomized to four different groups. Supervised exercise classes, home-based exercise, antidepressant medication or placebo. Supervised training, home-based exercise and antidepressants tend to have greater regression of depression than the placebo group. The effectiveness of training can be compared with patients receiving antidepressants and both tend to be better than placebo. The placebo group reached high regression of symptoms which may be a result of patients' expectations, symptom monitoring, attention and other factors

(28)

28 Title Author Year Country Study design Setting Population

Inclusion & Exklusion

Aim Method Main findings Kvalitet

Preferred intensity exercise for adolescents receiving treatment for depression: a pragmatic randomised controlled trial.

Carter T, Guo B, Turner D, Morres I, Khalil E, Brighton E, Armstrong M, Callaghan P, 2015. United kingdom RCT

Young people aged 14-17 years, who are under treatment from a health center for the diagnosis of depression. To determine the effectiveness of intensive training on depressive symptoms in adolescents with depression.

The adolescents were divided into two groups, a group which trained while still got their usual treatment, or a group which only had its usual treatment. The

intervention of the exercise group was a six-week circuit training, which consisted of 12 separate sessions run twice a week. Circle The training consisted of a range pattern with eight distinct workout stations.

There was no effect on adolescent depression symptoms immediately after the intervention, but a significant difference in the effect of depressive symptoms was found after a 6-month follow-up. There was no additional effect of intense training alongside the usual medication for depression. However, after 6 months, there were observed an effect, this can be interpreted that there is a delayed reaction. Further research with larger groups must be performed to

determine the validity of this finding

(29)

29 Title Author Year Country Study design Setting Population

Inclusion & Exklusion

Aim Method Main findings Kvalitet

Effect of a aerobic training program as complementary therapy in patients with moderate depression Cerda P, Cervelló E, Cocca A, Viciana J, 2011. Spain RCT

82 women who went to the same health center and who are diagnosed with moderate depression.

To evaluate the effect of an aerobic exercise program as a complement to the standard treatment in patients with moderate or severe depression.

The women were divided into two groups where one group would both medicated and have physical training. Group 2 received only medication. Physical training

consisted of a program that was created to increase heart and lung function. Its duration was 8 weeks, three times a week. the duration of the exercise sessions lasting from 45 to 60 minutes.

The majority of participants

which were included in the pharmaceutical / physical activity group had reduced their moderate depression to mild depression or no depression at all. In läkemedelsgrupen decreased their moderate depression to mild depression. The majority of participants in the pharmaceutical / physical activity group had reduced their moderate to mild depression or no depression at all. The pharmaceutical group decreased their moderate depression to mild depression.

(30)

30 Title Author Year Country Study design Setting Population

Inclusion & Exklusion

Aim Method Main findings Kvalitet

Exercise or basic body awarness therapy as add-on treatment for major depression: A controlled study Danielsson L, Papoulias I, Petersson E L, Carlsson J, Waern M, 2014 Sweden A single-sitet , three-armed randomized controlled design. 62 adults aged 18–65, with major depression according to DSM-IV criteria,

The participants should be on one, or two antidepressant drugs, of any dosage, prescribed and followed up by their ordinary physician.

This study evaluates the effects of two different add-on treatments: aerobic exercise and basic body awareness therapy.

10 weeks aerobic exercise or basic

body awareness therapy (BBAT), compared to a single consultation with advice on physical activity.

Improvements in MADRS score in the exercise group. Exercise in a physical therapy setting seems to have effect on depression severity in major depression. Findings suggest that physical therapy can be a viable clinical strategy to inspire and guide persons with major depression to exercise.

References

Related documents

Our findings suggest that factors affecting people’s willingness to stand aside for others include: (a) awareness that healthcare resources are limited, (b) endorsement of

Att vara öppen genom att dela med sig innehöll olika aspekter av att berätta om egna erfarenheter av psykisk ohälsa och att bemöta med öppenhet belyste omgivningens respons

Sjuksköterskan upplevde sig vara ett emotionellt stöd för patienter i ett palliativt skede med konstgjord näringstillförsel, men kände sig också obekväm med att prata om

Beroendevariabeln för dessa analyser var Förväntat löneanspråk, det vill säga vilken lön studiens deltagare hade för avsikt att begära för sitt första jobb efter

2014 Oncology Nursing Forum Exploring Hope and Healing in Patients Living With Advanced Non-Small Cell Lung Cancer Att utforska upplevelser och meningen med hopp och dess

Various methods have been used to evaluate the results of the past bentonite sediment sealing development work in the E-65 area.. As far as the District

Studies of the hypersilyl group for alcohol protection are very limited due to its large steric bulk, and normally, the base promoted protocols used for other silyl groups to

The classical example is the study of Tripsas and Gavetti (2000) on Polaroid, whose managers were unable to shift their strategic thinking to cope with the new digital imaging