Barns fria lek i förskolan - hur flickor respektive pojkar leker

-

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Barns fria lek i förskola – hur flickor

respektive pojkar leker

Children´s Free Play in Preschool - how girls and boys play

Jenny Mårtensson

Lärarexamen 210hp

Samhällsorienterande ämne och barns lärande Slutseminarium: 2009-06-02

Examinator: Lena Rubinstein Reich

3

Sammanfattning

Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur barn i åldern tre till fem år leker i den fria leken utifrån deras könsroller. Som metod observerade jag barn på två förskolor i en mindre stad i södra Sverige och jag har intervjuat två förskolelärare. Mitt resultat av observationerna och intervjuerna visar att pojkar väljer övervägande pojkar att leka med och flickor övervägande flickor att leka med. Pojkar leker lekar tillsammans i byggrum, lek/kuddrum och jagar varandra utomhus, medan flickor leker stillsammare och ritar, läser i bilderböcker och pysslar. Populärt för både flickor och pojkar är dockrummet. Den som bestämmer i leken är den som är starkast i gruppen och pedagogerna jag intervjuade går inte in och stör för mycket i barnens lek utan de vill att barnen ska lösa konflikter som uppstår själva först innan de ingriper.

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

  1 INLEDNING ... 8  1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9  2 KUNSKAPSBAKGRUND ... 10  2.1 KÖNSIDENTITET ... 10  2.1.1 Könstillhörighet ... 10  2.1.2 Lika eller olika ... 11  2.1.3 Vuxnas bemötande av flicka eller pojke ... 12  2.2 GENUS ... 13  2.2.1 Kön och genus i leken ... 13  2.3 BEMÖTANDE I FÖRSKOLAN ... 14  2.4 DEN FRIA LEKEN ... 16  2.4.1 Barns lekutveckling ... 17  2.5 JÄMSTÄLLDHET OCH JÄMLIKHET ... 18  2.6 VAD SÄGER STYRDOKUMENTEN ... 18  SAMMANFATTNING ... 20  2.7 SPECISERAD FRÅGESTÄLLNING ... 20  3 METODKAPITEL ... 21  3.1 METODVAL ... 21  3.1.1 Observation ... 21  3.1.2 Intervju ... 21  3.2 HJÄLPMEDEL ... 21  3.3 GENOMFÖRANDE OCH URVAL ... 22  3.3.1 Observationer ... 22  3.3.2 Intervjuer ... 22  3.4 BEARBETNING OCH ANALYS ... 22  3.5 BESKRIVNING AV FÖRSKOLORNA ... 23  3.5.1 Förskola A ... 23  3.5.2 Förskola B ... 23  3.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23 

6 4 RESULTAT ... 24  4.1 OBSERVATION ... 24  4.1.1 Beskrivning av miljön på förskola A ... 24  4.1.2 Sammanfattning av observation av leken på förskola A ... 24  4.1.3 Beskrivning av miljön på förskola B ... 25  4.1.4 Sammanfattning av observation av leken på förskola B ... 26  4.1.4.1 Observation av Sara ... 26  4.1.4.2 Observation av Kalle ... 27  4.2 INTERVJU ... 28  4.2.1 Resultatet av intervju med Petra och Karin ... 28  5 TOLKNING AV RESULTAT OCH DISKUSSION ... 32  5.1 VAD OCH MED VEM LEKER FLICKOR RESPEKTIVE POJKAR? ... 32  5.2 VEM BESTÄMMER I DEN FRIA LEKEN? ... 33  5.3 VAR LEKER FLICKOR RESPEKTIVE POJKAR? ... 34  5.4 METODKRITIK ... 34  5.5 FORTSATT FORSKNING ... 35  KÄLLOR ... 36  BILAGOR ... 38 

7

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Bodil Wesén som visat ett stort engagemang för mitt arbete. Som handledare har hon gett mig snabb och bra feedback genom skrivprocessen och varit mycket tillmötesgående. Jag vill tacka alla lärare jag haft under min utbildning. Jag vill tacka personalen på de förskolor jag gjorde min undersökning på. Ni har varit tillmötesgående och nyfikna på min undersökning. Ett speciellt tack vill jag rikta till en av de tre pedagogerna på förskola B för trevliga diskussioner om barns fria lek.

Jag vill tacka min familj som har stöttat mig till ett hundra procent under hela min utbildning. Tack för all ”peppning” ni gett mig då jag tyckt det var som svårast och känt för att hoppa av utbildningen.

8

1 Inledning

Jag vill med den här uppsatsen fokusera på barns fria lek utifrån deras könsroller. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) framhålls att förskolan ska motverka traditionella könsmönster, att flickor och pojkar har samma möjligheter att utveckla intressen och förmågor utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. Alla barn ska få möjlighet att bilda sig egna val och uppfattningar och göra val utifrån sina egna förutsättningar. Traditionella könsmönster kan vara ett hinder för barns identitetsutveckling. Flickor och pojkars syn på traditionella könsmönster måste bli bredare och pedagoger måste medvetet ha en hållning där det finns utrymme för diskussioner kring könets egenskaper, roller och olika inflytande i verksamheten. Svaleryd (2002) skriver i sin bok att vårt samhälle är präglat av mer eller mindre synliga föreställningar om könen. I möte med barnen är det vi vuxna som i vårt agerande sätter standarden för umgängesformerna mellan könen och ger innebörd åt könstillhörigheten. Svaleryd menar vidare med att arbetar vi medvetet med genusfrågor i pedagogisk praktik så handlar det om relationer, organisation av material, tid, rum, maktförhållanden och beröringsgrunder. På ett medvetet sätt handlar det om att iaktta och reflektera över vardagliga händelser och att se samspelet mellan individer. Den viktigaste ingrediensen i barns socialisationsprocess är den vuxna förebilden. Barnen får i möte med de vuxna sin första spegling av det offentliga samhället. Hur vi speglar tillbaka beror på hur barnet bygger sin bild av sig själv. Pedagogen måste göra upp med sina egna omedvetna föreställningar för att vara en förebild för barnet (Svaleryd, 2002).

I leken kan barnen använda sin fantasi, fantisera och leken spelar en betydande roll i barns liv och i deras utveckling. Leken styrs av en inre motivation och har en aktivitet som av sig själva engagerar barnen (Evenshaug & Hallen, 2001). Uppfattar barnet trygghet och acceptans i den miljö de leker i vågar de prova många olika roller i leken (Skolverket, 1999). Leken kommer inifrån barnen själva och rollekens gyllene år är när barnen är fem till sju år. Leken kan leda väldigt långt och kan pågå under mycket lång tid (Ljungström, 2000).

Varför jag valde den fria leken ur ett könsperspektiv var att jag blivit mer nyfiken på det efter att ha varit ute på min verksamhetsförlagda tid där jag lagt märke till att båda könen inte blev sedda ur leksammanhang likvärdigt.

9 Under min utbildning har jag reflekterat över könens roller i leken i verksamheten på förskolan. Jag anser att det som pedagog är det viktigt att vara medveten om barns sätt att konstruera sina könsbilder. Det är viktigt att pedagoger har stor kunskap om barnets sätt att se på kön och barnens sätt att konstruera kön i förskolan. Har pedagogerna den kunskapen tror jag att kan vi ge barnen större chans att utvecklas som människor.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med mitt arbete är att undersöka hur barn i tre till sex års ålder leker utifrån i ett könsrollsperspektiv. Jag har valt att utgå från de här frågorna som senare kommer att preciseras:

 Hur leker flickor respektive pojkar i den fria leken?  Vem är det som bestämmer i den fria leken?

10

2 Kunskapsbakgrund

Kunskapsbakgrunden är uppdelad i sex rubriker: Könsidentitet, Könsutveckling, Bemötande i förskolan, Den fria leken, Jämställdhet och jämlikhet och Vad säger styrdokumenten.

2.1 Könsidentitet

2.1.1 Könstillhörighet

Vid utvecklingen av en könsidentitet är det första steget att barnen kan skilja mellan flickor och pojkar och i någon av dessa kategorier placera in sig själv. När barnen börjar säga sitt namn vid cirka två- till treårsåldern uppmärksammar de att det finns flickor och pojkar, kvinnor och män. Beskriver de sig själv gör de det som flicka eller pojke. Könsbeteckningar använder de om andra personer som kvinna eller man, pronomen använder de på ett riktigt sätt och säger hon eller han (Evenshaug & Hallen, 2001).

När ett barn blivit fött är den klassiska frågan: blev det en flicka eller en pojke? Kön är en viktig social kategori i alla samhällen och kön är en mycket viktig faktor som ingår i vår jagbild och identitet (Evenshaug & Hallen, 2001). Hör vi ordet flickor associerar många till rosa rosetter, målarböcker, förtroliga samtal, pyssel, dockor och bästisar. Hör vi ordet pojkar får många att tänka på hög ljudnivå, brottning, blåmärken, fäktningslekar, bilar och klätterträd (Svaleryd, 2002). Män och kvinnor förväntas i praktiskt taget alla samhällen att bete sig på skilda sätt och lära sig olika roller. Barnen måste därför utveckla en upplevelse av sig själva som pojke och flicka och införliva den i jagbilden. Könskategoriseringen omfattar förutom utvecklingen av en könsidentitet också en könsrollssocialisation och det innebär att barnen tillägnar sig könsrollsnormer det vill säga det som anses passande för respektive kön i den kultur barnen växer upp, när det gäller värderingar, beteendemönster och motiv (Evenshaug & Hallen, 2001). När vi föds har vi inget förflutet, inga erfarenheter av hur vi ska uppföra oss, det finns ingen måttstock som vi kan mäta vårt eget värde med. De budskap vi får av andra är det vi formas av när vi prövar olika sätt att vara. För hur vi kommer att leva våra liv spelar vårt kön en viktig roll (Svaleryd, 2002).

11 2.1.2 Lika eller olika

Svaleryd (2002) skriver att människor tror ofta att pojkar och flickor har olika egenskaper och att de väljer olika leksaker och olika lekar. Flickor ska vara snälla, hjälpsamma och söta och de ska vara ”hjälpfröknar” i skolan och ”mammas hjälpreda” medan pojkarna däremot är och ska vara dominerande, aktiva och kräva uppmärksamhet. När pojkar umgås gör de det i stora grupper och i lekarna är hierarkin stark. I deras lek kännetecknas det ofta fysisk aktivitet och tävlingsmoment. Deras språk karaktäriseras av verb då mest i formen imperativ ”Spring! Kom igen!” och det finns inte mycket av adjektiv som beskriver upplevelsen av känslan. Flickor ges under sin uppväxt mycket uppmärksamhet för sina yttre attribut att de är söta och fina i håret och det leder till att de många gånger identifierar sitt egenvärde med hur de ser ut och vad de gör för andra. Då kan en känsla infria sig att om man inte är snäll, presterar bra och är fint klädd då är man inte omtyckt (Svaleryd, 2002). Svaleryd berättar i sin bok om att en vän till henne ville undersöka hur omgivningen uppfattade hennes dotter. Ena dagen hade dottern rosa kläder för att dagen efter ha på sig blåa och svarta kläder. En sommar köpte hon glass till dottern. Hade dottern på sig rosa kläder var glassförsäljaren noga med att inte ta för mycket glass i bägaren, flickan fick inte kladda ner sig. Var dottern klädd i mörka kläder och kepsen bakåtvänd fick dottern mycket glass, det behövde barnet för att orka busa. Dessa förhållningssätt, mönster och praktiker har formats under tusentals år och betraktas idag som en naturlag (Svaleryd, 2002).

Varje barn tar till sig vad som är kvinnligt och manligt genom vad barnet gör. Frisyrer och klädsel är den uppenbart ytliga och den tydligaste form av kroppslig erfarenhet som skiljer kvinnligt och manligt åt. Bland annat klädseln hjälper till att understryka barnens kön och ser till att det blir ett dominerande drag i deras utseende, det är något av vad många vuxna överlämnar till barn (Davies, 2003). Davies berättar att hon under sin forskning mötte ett barn som hade träningsoverall på sig. Detta var under vintern och det var lättare för flickan att ha träningsoverall på sig för att komma i overallen och det var lämpligare för henne med tanke på de aktiviteter hon gillade. För det togs flickan jämt för att vara en pojke och det kom flickan på och hon hade kort hår men i en tydlig flickknut satte hon upp håret för att undgå att bli förväxlad som en pojke. För Davies berättade flickan att hon ägde många klänningar som hängde där hemma (Davies, 2003).

12

2.1.3 Vuxnas bemötande av flicka eller pojke

Eidevald (2009) skriver i sin avhandling att vi möter varje barn individuellt utifrån dess unika personlighet. Forskning visar att djupt traditionellt förankrade föreställningar av det som ses som kvinnligt och manligt är det som framförallt påverkar hur vi bemöter och tolkar barnet redan de första timmarna efter förlossningen. Barnet bemöts olika och det beror på om omgivningen uppfattar barnet som flicka eller pojke. Föräldrar till nyfödda behandlar sina barn olika beroende om det är en flicka eller pojke. Till en pojke aktiverar föräldrarna honom mer även när pojken är tyst medan om det är en flicka väntar föräldrarna först på ett ljud eller en signal från barnet innan de aktiverar henne. Eidevald skriver vidare att vi i den västerländska kulturen klär de barnen könskodat och klipper de i könskodade frisyrer riskerar denna kodning ge upphov till olika förväntningar och bemötande, trots att frisyren eller färgen på kläderna som sådan inte har någon direkt påverkan på barnet. Eidevald berättar om en undersökning som gjorts att vuxna har iakttagits hur de behandlar ett tre månaders gammal spädbarn. Ena gången vad barnet klädd som en flicka, andra gången som en pojke och tredje gången gavs ingen indikation. Informationen försökspersonerna fick var hur barnet reagerade mot främlingar och de skulle leka naturligt med barnet. Försökspersonerna hade svårt i de fall de inte visste vilket kön barnet hade, de visste inte hur de skulle förhålla sig till barnet, de var osäkra och de berättade i efterhand att de försökte bilda sig en uppfattning om vilket kön barnet hade och det visade sig sedan styra deras handlande. Då de trodde barnet var en flicka tog de fram i första hand en docka att leka med. Eidevald tar också upp i sin avhandling om flickor och pojkar är lika eller olika. Han hänvisar till andra forskare och att de i sin forskning inte kan dra alla pojkar över en kamm om det är en pojke som är mer aktiv än andra i en barngrupp. Eidevald hänvisar bland annat till Månsson (2000) som i sin avhandling studerat på individuell nivå och hon har visat att pojkar inte är speciellt lika varandra, att det var en pojke i varje grupp som fick för stort utrymme. Att den generella och statistiska dominansen av pojkar berodde på en enda individ. Eidevald menar att Månsson kommer in på ett intressant område som inte tidigare uppmärksammats, att via studier analysera bemötandet av pojkar och flickor på individplan. Det vanligaste är att analysera bemötandet i grupp då en pojke får tala för alla i pojkgruppen, men Eidevald menar att en pojke inte kan tala för alla pojkar i gruppen då en pojke utmärker sig. Något Månsson tar upp i sin avhandling (Eidevald, 2009).

13

2.2 Genus

Inom könsforskningen har begreppen varit varierande. Begreppet könsroll utvecklades under 1950-talet och det används fortfarande i dagligt tal. Något som var föränderligt och som var inlärt var rollbegreppet av kön. Det var inte bara kultur utan också natur och begreppet genus blev under 1970-talet något av ett honnörsord. Stora likheter med könsroll har det, det anger att kön är resultatet av föreställningar, uppfostran och idéer. Genus har en viktig maktdimension som markerar underordnings- och dominansmönster mellan könen och genus markerar den sociala relationen i kön. Relationen mellan könen tydliggörs liksom pojkars och flickors beteende, sysslor och egenskaper med mera, dessa är socialt och historiskt konstruerade och inte biologiskt givna. Genus motsvarar ett historiskt, socialt, kulturellt relaterat begrepp och genusbegreppet anger att kön ses motsvara ett mycket varierande innehåll. Genus tydliggör maktspelen i relationen, beskriver de problematiserande relationerna mellan kvinnor och män. Vad som är manligt respektive kvinnligt och flickaktigt respektive pojkaktigt, relaterat till sammanhang återskapas i ett könsåtskiljande och hierarkiskt mönster (Tallberg-Broman, 2002).

Ett rådande begrepp inom skolan har varit könsroll och det kan infinna sig en allt för stor fokusering på den enskilde individen, och att den rådande maktstrukturen mellan könen hamnar i skymundan. Den samlande benämningen i modern könsforskning är genus och den betecknar ett system som består av två motsatta och uteslutande kategorier där mänskligheten placeras, vad är man/manligt och kvinna/kvinnligt. Det som det kulturella arvet och det sociala systemet format oss till är genus och det omfattar vårt kulturella och sociala och biologiska kön. Hur vi hanterar det faktum att mänskligheten generellt delas in i två grupper och hur vi upplever och beskriver vår könstillhörighet handlar genusdiskussioner om. Genus som begrepp fokuserar på relationen mellan könen, kvinnor och mäns beteende, sysslor och vad som anses som kvinnligt och manligt. Andra kulturellt konstruerade och strukturella skillnader som till exempel etnisk tillhörighet och samhällsklass påverkas av genusskillnader (Svaleryd, 2002).

2.2.1 Kön och genus i leken

Evenshaug & Hallen (2001) skriver att pojkar är mer aggressiva och fysiskt aktiva än flickor och har en benägenhet att visa sin fientlighet mer på ett dolt sätt genom uteslutning och

14 nedsättande kommentarer. En bidragande orsak kan vara att pojkarnas höga aktivitetsnivå är att de föredrar att slåss på låtsas och ha ”bråkiga” lekar. Flickor är mer fogliga och försiktigare i osäkra situationer och de har en tendens att vara mer sensitiva och expressiva och de är mindre benägna att ta risker. Könsroller innebär de sociala förväntningar och krav som riktas mot de två könen i samhället. Barn kan ha oklara idéer om fysiska könsskillnader uppvisar de ändå stereotypa könsrollsuppfattningar. Pojkar på två och ett halvt år kan tycka om att leka med bilar, hjälpa pappa och bygga med klossar medan flickor kan har en föreställning om att leka med dockor och att hjälpa mamma med städning och matlagning. Barnen har förhållandevis flexibla föreställningar om vilka krav som könsrollerna rymmer och redan innan kan barnen tillägna sig någorlunda konstanta könsbegrepp. I fem- eller sexårsåldern är könsidentiteten fast etablerad och då letar barnet efter regler hur flickor och pojkar ska uppträda. Det gör de genom att observera vuxna och när de tittar på tv ser de hur de båda könen uppför sig och utifrån det formar de regler hur flickor respektive pojkar ska bete sig (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnen uppfattar dessa normer som de moraliska till att börja med och de kan uppvisa att de inte tolererar det förhållningsätt mot den som bryter mot traditionella krav på vad som är femininitet och maskulinitet. När barnen efter hand börjar utvecklas intellektuellt börjar de förstå att det handlar om sociala konventioner och de blir mindre upprörda då det gäller deras eget kön. Könsrollsuppfattningen blir mindre stereotyp och mer flexibla. De börjar uppfatta att det går att kombinera stereotypt feminina och maskulina mönster och barnen kan lättare acceptera avvikelser från rollförväntningarna (Evenshaug & Hallen, 2001).

2.3 Bemötande i förskolan

Inom svensk skola och förskola har det gjorts forskning som visar att vuxna bemöter flickor och pojkar olika och att flickor och pojkar anpassar sig till öppna och dolda regler på olika sätt. I förskolan handlar det exempelvis om att flickor anpassar sig och hjälper fröken att hålla ordning och för pojkarna att de ofta bryter mot regler (Odelfors, 1998). Till flickor och yngre barn använder oftare många pedagoger ett mjukare tonfall (Svaleryd, 2002). Barnens begrepp om kön är förhållandevis instabilt under den första delen av förskoleverksamheten till exempel har en pojke en kjol kan barnen anse han vara en flicka. Någorlunda konstant uppfattning om kön får de flesta barn i fem- till sju års ålder, det vill säga om yttre faktorer som klädsel och hår förändras har de en förståelse att könet är ändå detsamma. Pojkar har en

15 tendens att välja båtar, bilar och hammare som leksaker redan i tidig förskoleålder, medan flickor föredrar mer stillsamma lekar och föredrar dockor. Man har experimentellt kunnat påvisa att barn också redan i tvåårsåldern har en benägenhet att välja lekkamrater av samma kön som de själva. Barn kan avvisa lekkamrater av samma kön så tidigt som vid fyra eller fem års ålder. Mansrollen har en högre status än kvinnorollen i de flesta kulturer. Pojkarna upplever ett starkare tryck mot att tillägna sig könsrollen och den är klarare definierad än flickornas. Föräldrar kan vara mer bekymrade om pojkar överskrider könsrollsgränserna än om flickorna gör det. Feminina pojkar möter avvisande och löje medan pojkflickor kan tolereras. Pojkar får lära sig att de inte får bete sig som en flicka medan flickor får lära sig att de inte får bete sig som en barnunge (Evenshaug & Hallen, 2001).

Odelfors (1998) skriver att personalen på en förskola som är till 95 procent kvinnor känner att de har större gemenskap med de större flickorna än med bråkiga pojkar. Då personal samtalar med varandra lyssnar oftast flickorna på samtalen och personalen och flickorna samtalar om typiskt kvinnliga ämnen som mode och frisyrer och de pysslar tillsammans. Flickorna får en inblick i vuxenvärlden och har gott om kvinnliga förebilder. Pojkarna får söka sig till varandra och i relativ hög grad lämnas de också ifred då de drar sig undan kvinnovärlden. Genom att vara annorlunda bygger pojkarna upp sin identitet, det gör de genom att betona det som är olikt det kvinnliga. De formar sina egna regler i sin grupplek. Pojkar protesterar mer öppet i kontakt med personalen än vad flickor gör, de är mer krävande, och de det ger de tillfällen att argumentera utifrån regler och rättviseprinciper. Pojkar och flickor får olika erfarenheter i samma miljö och det beror på olikheter i sättet att anpassa sina strategier på ett könsrelaterat sätt och att klara av problem. Omvärlden reagerar mer negativt på flickaktiga pojkar än på pojkaktiga flickor och det gör att pojkar tar större avstånd från flickor än flickor tar avstånd från pojkar. En av orsakerna till att flickor tar avstånd från pojkar är pojkarna förstör flicklekar genom bråk. Genom varandras intentioner kommer de på kollisionskurs. Flickor känner sig bättre till mods i de kommunikationsformer de har sinsemellan och håller sig därför ofta för sig själva (Odelfors, 1998).

16

2.4 Den fria leken

Eidevald (2009) skriver att leken är fri när barnen konstruerar den själva. Barnen ska lära sig att lösa sina problem själva och förskolelärarna ska inte störa för mycket i leken. Leken ska ge barnen utrymme att själva lösa konflikter och problem som uppstår i den fria leken. Om ett barn inte vill vara med mer i leken eller om ett nytt barn kommer in i leken eller om barnen blir osams om en leksak ska den vuxne finnas till hands för att hjälpa barnen. De vuxna får inte styra leken men ska skapa förutsättningar för barnen (Eidevald, 2009). Lek är både ordning och kaos, kreativitet, meningsfullt och till synes meningslöst. Lek är inte ordning och system (Ljungström, 2000). Leken är ett sätt för barnen att vara och är en typisk aktivitet där deras beteende är ett karaktäristiskt drag som står i kontrast till det som inte är lek. Den styrs av en inre motivation och har en aktivitet som av sig själva engagerar barnen. Det som ger mening i leken är upplevelsen eller aktiviteten, den kan snabbt ändra karaktär från en stark fantasiprägel till utpräglad rutin och från blodigt allvar till glädje och fruktan. Leken kan fungera som en form av problemlösning för barnen. När det handlar om barnens behov, intressen och andra förutsättningar utforskar barnen sig själva och sin omgivning genom leken. Barnen utvecklas genom leken kreativt och det gör att barnen på så sätt lär känna sig själv genom leken. På andra områden stimulerar leken utvecklingen som intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt. Barnen prövar genom leken olika uppfattningar, normer och värderingar (Evenshaug & Hallen, 2001). Att prova olika sätt att vara på är barns naturliga sätt att leka, barnet söker bekräftelse i leken. Uppfattar barnet trygghet och acceptans i den miljö de leker i vågar de prova många olika roller i leken. Kunskap om olika lekformer och förståelse av innebörden i flickor respektive pojkars lek är därför en förutsättning för att förskolan ska kunna bidra till att förändra den rådande könsrollskulturen (Skolverket, 1999).

Pojkar leker vanligen i stora grupper med en eller två ledare medan flickor leker i små grupper och i par. Pojkar och flickor leker oftast var för sig. Åt ren flick- och pojklek ägnade barnen sig åt lektiden till sjuttio procent och gemensamma aktiviteter och lekar var lektiden trettio procent. För att skaffa sig makt skröt pojkarna om materiella resurser, snabbhet och styrka och de kämpade om ledarskapet. Att leda lek med anknytning till familjerelationer och att skaffa resurser för leken var viktiga egenskaper för flickorna (Odelfors, 1998).

17 I ett dockrum eller vid pärlplattor finns det oftast inte många pojkar. Lekar som är typiskt för flickor leker inte pojkar medan flickor kan leka lekar som är typiskt för pojkar. Flickor gör det som flickor brukar göra och detsamma gäller för pojkarna. De förväntas av vuxna inta olika roller i sitt samspel. När barnen leker olika lekar övar de i att vara flicka och pojke i vårt samhälle och vår kultur (SOU 2004:115)

2.4.1 Barns lekutveckling

Symbollek och låtsaslek börjar under andra levnadsåret att dyka upp. Utmärkande för symbollek är att barnen låtsas att ett föremål är något annat än vad det egentligen är. För att mata sig själv använder barnet en leksaksked och då är låtsashandlingen riktad mot barnet men kan efter hand börjar handlingarna att riktas mot andra personer och leksaker. I fortsättningen används föremålet i sitt egentliga syfte att istället för att mata sig själv matar barnet dockan. Leksakerna börjar i två- till treårsåldern att fungera som både det ena och det andra, allt efter vad situationen kräver. Ena stunden kan en träkloss vara ett hus eller en bil för att i nästa stund vara en häst (Evenshaug & Hallen, 2001). Mellan tre till fyra år kommer fantasileken med stormsteg. På en ögonblickssekund kan barnen förvandla sig själva, varför de väljer och meningen varför är mycket omdiskuterat. De kanske gör det för att testa något nytt och spännande men lika gärna för att bearbeta något som de upplevt som ångestfyllt. Ibland måste barnen få stimulans utifrån för att utvecklas för koncentrationen räcker inte till för så långa lekar. När barn låtsas vara någon annan när de kör bil, lagar mat, bäddar, klampar som en häxa eller jagar fram i huset som Robin Hood, först då blir det rollek. Fantasin formas och utvecklas i rolleken. Barnen leker oftast två och två och antingen med varandra eller bredvid varandra Att se på när större barn leker tycker de om (Ljungström, 2000). Barnen blir bättre på rollekar från omkring tre års ålder där de låtsas vara någon annan person eller blir ett annat väsens identitet karaktäristiska egenskaper. Både som ensamlek och som social lek kan rollek förekomma. Barnen förhåller sig i den sociala leken till varandra i lekgruppen enligt roller som stämmer överens med ett dramatiskt tema. Rollerna är ömsesidiga i den bemärkelsen att de speglar komplementära sociala relationer som doktor och patient, mamma och pappa eller lärare och elev. Barnen experimenterar på sätt och vis genom rollek med sin egen identitet och får information om egna och andras roller (Evenshaug & Hallen, 2001). Åldern fem till sju år är rollekens gyllene åldrar. Leken kommer nu inifrån de själva. Med hjälp av språket kan barnen bygga lekar, med en snabb handrörelse tar diskningen en sekund,

18 barnet vill vidare i berättelsen. På ett helt nytt sätt använder de saker och de berättar för andra vad som händer. Leken kan leda väldigt långt och kan pågå under mycket lång tid. Barnen jämför sig med kompisar och andra, förebilder blir viktiga. Nu kommer frågor om vad som är manligt och kvinnligt för första gången, kön blir viktigare för dem. De är mycket vetgiriga i den här åldern och vill inte undervisas men ändå lära sig allt. Det är genom leken de lär sig och behöver de veta mer frågar de. För femåringen väntar världen på honom, han tror sig kunna allt. Sexåringen är den som förstått att världen inte enbart kommit till för att tillfredställa honom, han är också tvivlaren. Barnen börjar ta in fler aktörer i sin lek, men kan som observatör, parkompis eller i ensamlek återgå till tidigare rollek (Ljungström, 2000).

2.5 Jämställdhet och jämlikhet

Jämställdhet innebär att alla människor är fria att fatta beslut utan att begränsas av strikta genusroller och är fria att utveckla sin personliga förmåga. Jämställdhet handlar om att ställa sig jämte - bredvid, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Det handlar också om antal och om hur olika individer av olika kön förhåller sig till varandra (Svaleryd, 2002). Ett vidare begrepp är jämlikhet. Svaleryd (2002) beskriver jämlikhet att de avser rättviseförhållanden mellan alla individer och grupper i samhället. Svaleryd tänker sig att jämlikheten är som ett stort paraply och det rör alla människors lika värde oavsett kön, religion, etnicitet och social tillhörighet med mera. En av ekrarna i paraplyet är jämställdhet och är en av de viktigaste jämlikhetsfrågor (Svaleryd, 2002).

2.6 Vad säger styrdokumenten

Läroplanen för förskolan 1998 tar upp att verksamheten har en viktig uppgift att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Individers frihet och integritet, människolivets okränkbarhet, jämställdhet mellan könen, solidaritet med svaga och utsatta och alla människors lika värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen. Hänsyn och omsorg till andra människor liksom jämställdhet och rättvisa samt egna och andras rättigheter ska synliggöras och lyftas fram i verksamheten. Främst genom konkreta upplevelser tillägnar barn sig etiska värden och normer. Barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokritiskt samhälle påverkas av vuxnas förhållningsätt och därför är vuxna viktiga förebilder (Lpfö 98).

19 I förskolans värdegrund och uppdrag under rubriken saklighet och allsidighet står:

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö 98, s 26).

Under rubriken Förskolans uppdrag står:

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö 98, s 27).

Under dagen skall barnen kunna växla mellan olika aktiviteter. För barnens egen fantasi och kreativitet i lek och lärande, egna planer såväl inomhus som utomhus skall verksamheten ge utrymme för. I planerad miljö och i naturmiljö bör utomhusvistelsen ge möjlighet till lek och andra aktiviteter (Lpfö 98).

I mål och riktlinjer och utveckling och lärande står under målen att:

Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar

 förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av kön, social eller etnisk bakgrund

 utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Lpfö 98, s 29-30).

20

Sammanfattning

I kunskapsbakgrunden har jag tagit upp att utveckling av en könsidentitet är första steget då barnet kan skilja mellan pojkar och flickor och placera in sig själv som någon av identiteterna. Flickor och pojkar har olika egenskaper och de väljer olika lekar och leksaker. Pojkar leker mer bråkiga lekar och flickor är mer försiktiga i sina lekar. Leken är fri när barnen konstruerar den själv och barnen ska lära sig att lösa problemen själv och förskolelärarna ska inte styra för mycket i leken utan skapa förutsättningar för barnen i leken. Förskolan ska ge barnen flera möjligheter att använda sin fantasi och kreativitet i lek och lärande med egna planer inomhus som utomhus.

2.7 Speciserad frågeställning

Utifrån vad jag fått fram i kunskapsbakgrunden har jag fått ny frågeställning då jag ska ut och göra min undersökning om den fria leken utifrån deras könsroller:

 Vad och med vem leker flickor och pojkar?  Vem bestämmer i den fria leken?

21

3 Metodkapitel

Här tar jag upp vilka metoder jag använt. Det är sex rubriker: Metodval, Hjälpmedel, Genomförande och urval, Bearbetning och analys, Beskrivning av förskolorna och Etiska övervägande.

3.1 Metodval

3.1.1 Observation

Jag har använt mig av löpande protokoll och på en av förskolorna, förskola B, valde jag ”target child” (Rubinstein Reich & Wesén, 1986). Med ”target child” menas att jag observerat ett barn åt gången och följt den under en viss tid. På förskola B observerade jag två barn, Sara och Kalle. Jag förde löpande protokoll som innebär att man skriver med egna ord det som händer under tiden man observerar. Jag ville så detaljerat som möjligt beskriva vad som händer här och nu, utan att lägga in värderingar då jag observerade. I löpande protokoll är detaljerna av observationen det väsentliga (Rubinstein Reich & Wesén, 1986).

3.1.2 Intervju

Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer för min undersökning. Enligt Trost (2005) får man innehållsrika svar på raka och enkla frågor om man använder sig av en kvalitativ metod som intervjuer. Det enda pålitliga empiriska datamaterial som finns i en intervjumetod är en utskriven intervju (Trost, 2005).

3.2 Hjälpmedel

För intervjuerna valde jag att spela in de för då kunde jag under intervjun sitta tillsammans med förskolelärarna och föra ett lugnt samtal. Klimatet mellan oss blev bättre då jag inte satt med block framför mig och skrev ner det jag fick som svar på mina frågor och jag kunde ha ögonkontakt med dem hela tiden. Trost (2005) skriver att en fördel att spela in är att man inte behöver göra anteckningar utan kan koncentrera sig på frågorna och svaren, vilket jag gjorde. Och att man efteråt kan lyssna flera gånger på tonfall och ordval (Trost, 2005).

22

3.3 Genomförande och urval

3.3.1 Observationer och barnintervjuer

De två förskolor jag var och gjorde mina observationer på var för mig två främmande förskolor. Jag kände ingen förskolelärare/personal eller något av barnen. Jag gjorde observationerna under fyra dagar. Jag observerade också miljön på förskolan, var med barnen då de lekte inne och ute på gården. Mitt val var att observera först och sedan intervjua förskolelärarna. Jag valde att göra min undersökning på två förskolor. Mina observationer var sex timmar på vardera förskola. De enskilda barnen jag intervjuade, två stycken enligt modellen target child, var på förskola B, en flickan som är fyra år och åtta månader och här heter hon Sara. Sara är ett fingerat namn. Pojken är fem år och nio månader och här heter han Kalle. Kalle är ett fingerat namn.

3.3.2 Intervjuer

Jag har valt att intervjua två förskolelärare och valde det för att få veta mer och för att få svar på mina frågor, att få mig en bild om vad de ser som är på förskolan och ser barnen varje dag. För att begränsa mig har jag valt att intervjua förskolelärare på en av verksamheterna jag observerat. Båda förskolelärarna har arbetat länge inom förskola. Den ena har arbetat i åtta år inom förskoleverksamhet och i den här undersökningen heter hon Petra. Den andra förskoleläraren har arbetat i fem år inom förskoleverksamhet och hon heter i den här undersökningen Karin. Jag utförde intervjuerna under en och samma dag. Intervjun med Petra tog cirka en timme och intervjun med Karin tog cirka 40 minuter. Jag valde att intervjua förskolelärarna efter att jag hade observerat. Att det inte blev någon intervju med förskola ett var att förskolelärarna där inte hade tid att ta emot mig. Jag berättade för intervjupersonerna att de skulle bli inspelade och de hade det inget emot. Jag använde mig av samma frågor till de två förskolelärarna (se bilaga 1).

3.4 Bearbetning och analys

Min bearbetning och analys gjorde jag efter att jag hade observerat barnen och verksamheten ur ett könsperspektiv. Jag skrev ner observationerna direkt efter jag utfört dem. Det var ett tidskrävande arbete något Rubinstein Reich & Wesén (1986) också påpekar. Efter att ha bearbetat observationerna märkte jag att jag behövde göra intervjuer.

23

3.5 Beskrivning av förskolorna

3.5.1 Förskola A

Förskolan är en kommunal förskola och ligger i en mindre stad i södra Sverige och den består av tre avdelningar. Avdelningarna har barn i åldern ett till tre år, tre till fem år och en syskongrupp ett till fem år. Avdelningen där jag gjorde mina observationer ligger i mitten av förskolan och där går tjugo barn, varav sexton är pojkar, fyra flickor och pedagoger. På avdelningen arbetar tre kvinnliga pedagoger. Barnens ålder är tre till fem år. De två dagar jag var där var en pedagog sjuk och en vikarie var istället för henne. Närvarande var två kvinnliga förskolelärare och en manlig vikarie.

3.5.2 Förskola B

Förskolan är kommunal och ligger i en mindre stad i södra Sverige och den består av två avdelningar. En avdelning för yngre barn ett till tre år och en avdelning för äldre barn tre till fem år. Jag gjorde mina observationer på avdelningen som har barn tre till fem år. Barngruppen på den avdelningen består av sjutton stycken, varav nio pojkar och åtta flickor. Här är det mer jämt könsfördelat än förskola A. Personalen består av tre förskolelärare alla kvinnliga och ingen var sjuk då jag var där och observerade.

3.6 Etiska överväganden

Jag försäkrade pedagogerna och personalen på förskolorna att ingen kunde identifiera vilken förskola det var jag observerat på, vilket/vilka barn som jag observerat. Jag var noga med att tala om att jag i min uppsats inte kommer nämna vare sig barn, personer, förskola eller kommun. Pedagogerna på förskolorna hade informerat föräldrarna att jag skulle observera barnen och ingen förälder hade några invändningar åt det. För intervjupersonerna berättade jag att ingen kunde identifiera vem de är och på vilken förskola de arbetar.

24

4 Resultat

Här kommer jag att redovisa mitt resultat från mina observationer och intervjuerna. Kapitlet är indelat i två rubriker: Observation och Intervjuer.

4.1 Observation

4.1.1 Beskrivning av miljön på förskola A

På avdelningen finns ett byggrum, dockrum, lekrum och ett rum som de äter sina måltider, och i det rummet kan även barnen kan rita, bygga med pussel och pyssla. I lekrummet är det mycket fria ytor för barnen att röra sig på, trots att rummet inte är stort. I storlek är det som ett vardagsrum i en lägenhet. I dockrummet finns spis med vask och skåp, färgen är vit och rosa. Vidare finns i rummet dockvagn, säng, matrumsbord med fyra stolar i barnstorlek och dockservis, matta under bordet i rosa färg och utklädningsatterialjer. Färgerna i rummet är rött, rosa och vitt, tapeten i ljusrosa. Detta rum fungerar också som vilorum för de som behöver vila. I byggrummet som också fungerar som målarrum finns en lagerhylla och där finns lådor uppstaplade. I de olika plastlådor (som är blå) finns bland annat lego och byggklossar. Ett bord med fyra stolar finns mitt i rummet där också ett stort skåp som hänger ihop med vask finns. Skåpen och vasken använder personalen och har material med mera i. Rummet har vit färg på tapeten. I lekrummet finns en soffa, bilmatta, diverse leksaker så som kuddar, bilar, bollar, hårda och mjuka djur och kapplastavar som är små byggstavar i trä. Det rummet har också vit färg på tapeten och även nästa rum där de äter sina måltider i. Där finns två bord som tar upp nästan hela rummet. Längs ena långväggen finns en lång byråbänk där det finns pennor, ritpapper, saxar, tidningar, pärlor, pussel med mera. Gården är stor och fin där barnen kan gunga, klättra, gräva, springa och cykla.

4.1.2 Sammanfattning av observation av leken på förskola A

Inomhus leker barnen varierat. I byggrummet är det pojkar som och bygger stridsplan och racerbilar men också hus. Det pratas mycket bland dem medan de bygger. Pojkarna samtalar med mig om bilar och om dragracing. I dockrummet är det blandat både flickor och pojkar leker där och de leker mamma, pappa och barn där papporna ska till jobbet och jobba. De klär

25 ut sig till mamma eller pappa av de utklädningsattiraljer som finns i rummet. I lekrummet kan barnen sitta i soffan och läsa i böckerna tillsamman eller ensamma om de vill det istället. Två flickor läser i en bok om Mamma Mu och kråkan vid ett tillfälle då jag observerade och det märktes att de visste vad den handlade om för de berättade för varandra om boken och de levde sig in i berättelsen då de ”läste” för varandra. Pojkar leker med bilar på bilmattan och har också små hårda djur som tillhör bondgården med på bilmattan. Pojkar byggde med kuddarna i en hög och kastade sig sedan i kuddhögen och de hade roligt då de gjorde det. Flickorna satt och ritade och småpratade med varandra under tiden. Vid flickorna satt en pojke och byggde pussel. Han fick ibland hjälp av en av flickorna då han inte kunde lägga pusslet. Han hade tagit ett pussel som var för svårt för honom. En av förskolelärarna hörde att han hade svårt för att lägga det och sa till en lite äldre pojke att hjälpa honom. Den pojken tog över och lade pusslet själv. Den manlige vikarien satt tillsammans med barnen och gjorde flygplan till dem, och det var både pojkar som ville han skulle göra flygplan.

Utomhus är cykla, springa med pinnar och jaga varandra och spela fotboll populärast bland pojkarna. Flickorna är i boden och städar där och att lagar mat. Mat som de hämtar som blad, gräs, små pinnar och sand. Pojkar ville vara med och leka i boden men flickorna körde iväg dem med att säga att de var där först. Av de vuxna var det den manliga vikarien som var med barnen och lekte. Han spelade vid olika tillfällen fotboll med pojkarna. Det var också han som drog igång spelet med fotboll med pojkarna, de spelade inte innan vikarien drog igång det. Den kvinnliga personalen är inte med och leker med barnen.

4.1.3 Beskrivning av miljön på förskola B

Avdelningen är långsmal och för att komma från ena sidan till den andra går man igenom alla rum utom dockrummet och målarrummet. I tre av rummen man går igenom finns bord och stolar där barnen äter sina måltider. Det gör att förskolelärarna stänger dörren för varje rum när de äter. Målarrummet är inte stort och där finns inga bord utan två ateljéstativ. Rummet är litet och vasken är också liten. I taket har pedagogerna hängt en stor tjock gren och i den hängt en liten torksnurra som de använder till att hänga barnens teckningar för att torka. I dockrummet som har rosa väggar finns spis med vask och skåp som sitter ihop och den är helt i rosa. Det finns två dockvagnar och den ena är en liggvagn och den andra en sittvagn. Där finns plastfrukter och dockservis och olika dockor i olika storlekar. Mattan på golvet är rosa. I byggrummet som inte är så stort finns en bilmatta i mitten av golvet och på ena väggen finns

26 en lagerhylla med plastboxar (gröna och blå) med olika leksaker, hårda och mjuka djur, byggklossar med mera. På andra sidan finns ett stort dockhus som inte är möblerat. I kudd/lekrummet finns på ena sidan en lagerhylla och där finns kuddar i olika färger och olika storlekar placerade. Där finns också en stor spegel som gör rummet större. I detta rum finns tre dörrar. En går till köket, två på vardera sidan av rummet går till rum med bord där barnen äter. Här bygger barnen med kuddar, leker, springer runt, spelar fotboll med en mjuk fotboll. I ett av rummen där de äter har de som pysselrum, där barnen kan rita, bygga pussel, göra halsband med mera. Materialet är lättillgängligt för barnen. Gården går i en vinkel och där finns två sandlådor, gungor, flera stora träd som barnen klättrar på och en liten kulle. De kan också cykla, gräva, spinga hur mycket de vill.

4.1.4 Sammanfattning av observationer av leken på förskola B

Observation av Sara

Sara leker inte mycket med flickor utan är mest med pojkar och leker. Hon leker först vid sidan av om pojkarna men går sedan in i deras lek utan att få bekräftat av dem att hon får vara med och leka. Länge leker hon med pojkarna i kuddrummet och gör som de säger till henne som att hon är en flickhund och de andra är pojkhundar. När Sara har tröttnat på att leka tillsammans med pojkarna går hon därifrån och in i ett annat rum. Där väljer hon att sätta sig med två andra flickor som ritar och målar, och två förskolelärare som sitter vid bordet med flickorna. En av dem gjorde en inbjudan till föräldrarna till öppet hus och istället för att skriva valde förskoleläraren att låta flickorna vid bordet hjälpa henne och klippa ut bokstäver och siffror som hon sedan klistrade på. Detta gjorde flickorna medan de målade. Sara vill också måla prinsessflicka som de andra flickorna gör och hon får en teckning som hon sätter sig och målar. Personal har lagt fram dessa teckningar på prinsessa som barnen kan rita på. Hon pratar inte med de andra flickorna utan med förskolelärarna om en pojke som ska komma och att hon ser honom komma. Sara är så koncentrerad på sitt målande att hon inte märker att flickorna och personalen lämnar bordet efter en stund och att en pojke kommer och sätter sig sidan om och lägger pussel. Efter en lång stund vill hon inte måla mer utan göra halsband istället. En av förskolelärarna tycker hon kan hitta på och göra något annat än att göra halsband. Förskoleläraren ger henne inga förslag.

Utomhus leker Sara inte med någon flicka och väljer inte att leka med någon pojke utan det är en pojke som drar sig mer till henne än hon drar sig till honom. Det hade regnat så Sara

27 liksom pojkarna fyller spannar med vatten från pölarna. När Sara var vid en vattenpöl själv och en pojke kom dit gick hon till en annan pöl för att vara själv då hon fyllde spannen med vatten. Det hände vid olika tillfällen. Hon går upp på kullen och pojken följer efter henne och ser på vad hon gör och då två flickor kommer upp dit säger Sara att de inte kan vara där för där leker hon och pojken.

Observation av Kalle

Kalle leker med en pojke vid ett stort dockhus men de har inga docksaker i huset utan de har bilar som de kör med inne i huset och små gubbar och stora legobitar. Kalle har legobitarna för dörröppningen som han kör bil emot så den kraschar in i legoväggen. Han gör ljud som låter som han kraschar bilen. Kalle går in i dockrummet och pojken följer med in dit. Han tar dockan som ligger i en vagn och sen provar Kalle en sittvagn genom att sätta sig i den vid olika tillfällen och han skrattar och tycker det är kul. Han säger till sin kompis att också göra det. Kalle hämtar en pojke som han vill ska se på när han provar sittvagnen. Kalle överger sin kompis i dockrummet och går in i kuddrummet. Han frågar inte om kompisen vill följa med in dit.

Kalle är med i kuddrummet och spelar fotboll och där är två andra pojkar Jimmi och Håkan och en flicka Lotta. Håkan är den som styr de andra och han talar om för de andra vad de ska göra och de gör som han säger. Som att nu står jag i målet och nu Jimmi och nu du Kalle. Jimmi talar om för Kalle hur många mål han själv har gjort och hur många mål Kalle gjort. Kalle håller inte själv reda på det. Lotta är inte med i fotbollen utan hon tittar på sidan om på deras spel. Efter samling och de har haft sina grupper blir Kalle blir ensam med en flicka Mia i kuddrummet och det är Mia som styr vad de ska leka. Hon tar initiativ till att kuddar blir hästar som de rider på och sedan att de jagar varandra. Kalle försöker styra leken när de jagar varandra och det gör han med att sätta sig för att vila i bokhyllan och säger att där är det fritt där och att Mia inte kan ta honom. Då säger Mia att det inte är fritt där och Kalle springer iväg och då Mia tar honom säger han till henne att han inte vill leka med henne.

När jag observerar Kalle utomhus cyklar han mest runt på gården eller är med andra pojkar och de jagar varandra. Han leker inte mycket med flickor ute, gör han det så är det i leken tillsammans med andra där pojkar och flickor leker tillsammans.

28

4.2 Intervju

4.2.1 Resultatet av intervju med Petra och Karin

Kan ni se i barns lek vem som bestämmer mer och tar för sig mer än andra? Petra kan se att pojkar tar för sig mer i leken än flickor. Här följer citat från intervjun:

Petra: Pojkarna har hårdare tag och de kan slåss men det är bara på låtsas

och det är i leken, de jagar varandra mycket och ska brottas.

Intervjuare: Brukar inte flickor brottas?

Petra: Jo men inte tillsammans med pojkarna. Pojkarna är mer hårdhänta och

det vet flickorna om.

Petra säger att bland pojkarna finns det de som är starkare i leken och som bestämmer vad de ska leka. Hon kan se att det finns de som är svagare i leken bland pojkarna. Hon går in om den pojke som är för dominant ”kör” för mycket med den svaga pojken och den svaga pojken inte kan ta sig ur leken själv. Hon föreslår då att de ska göra något annat eller försöker få med någon annan i leken. Om en pojke är dominant som leker med andra och styr vad de ska göra går inte Petra in och säger till för hon menar att pojkarna inte kan få allt serverat. De måste känna att de inte kan bestämma allt och att det finns de som är starkare än de själva och att man inte kan bestämma allt i en lek. Det är enligt Petra på förskolan de ska prova på det och det blir inte bättre sen ju äldre de blir. Flickor leker i mindre grupper och jagar inte varandra som pojkarna gör och det finns de som är mer dominerande än de andra bland flickorna också. I flickornas fall gör de precis som med pojkarna och det finns dominanta flickor.

Karin kan se att pojkar tar för sig mer i leken än flickorna. Då pojkarna leker är det en eller två som är starkare än de andra och de bestämmer mer i leken som de leker i. Flickor tar också för sig men inte på samma sätt som pojkarna gör. Karin går in i leken och stoppar den om det förekommer mobbning eller om ett barn bestämmer mer än den andra och det skadar barnet som inte bestämmer. Annars gör hon inte det. Då får barnet som inte bestämmer säga ifrån han också så han också får bestämma.

29 Leker barnen pojke - pojke och flicka - flicka eller leker de pojkar och flickor

tillsammans?

Petra tycker att de leker blandat mellan pojkar och flickor men det är ofta övervägande av det ena gentemot det andra. Leker pojkar med flickor kan pojkar vara övervägande representerat gentemot flickor. Detsamma om flickor leker med pojkar.

Enligt Karin leker barnen inte enbart pojke - pojke eller flicka - flicka.

Karin: De leker tillsammans men övervägande är på det ena könet. Det är

inte hälften- hälften.

Var leker barnen mest?

Petra: Kuddrummet är populärt liksom dockrummet och det lilla rummet där

vi har byggsakerna, bilmattan och dockskåpet.

Intervjuare: Vad är populärast för flickorna och för pojkarna att vara på de

ställena?

Petra: Kuddrummet är populärt bland pojkarna, flickorna är där också men

pojkarna spelar fotboll där med den mjuka bollen.

I dockrummet är det lika många av de båda könen som leker där och de leker mamma, pappa och barn där inne.

Karin tycker att inne leker pojkar och flickor mest i kuddrummet, byggrummet och i dockrummet. För pojkarna är det övervägande kuddrummet som är populärt annars är det jämnt fördelat.

Intervjuare: Var leker barnen mest utomhus?

Karin: Jag kan inte säga att där leker pojkar mest och där leker flickor mest. De

leker lika mycket på alla ställen och lika mycket med leksakerna som finns i förrådet.

Hur leker barnen?

Intervjuare: Vid borden där jag såg er sitta och pyssla. Ritar, pysslar och

30

Petra: Pojkarna bygger mer pussel och flickorna har mer ro till att sitta och

rita under en längre tid än pojkarna har. När pojkarna ritar sitter de inte lika länge som flickorna gör.

Petra är noga med att berätta att det inte är alla pojkar generellt, hon tar i det stora hela att flickor är mer uttåliga än pojkar att utföra arbete under längre tid. Hon påpekar att barnen inte har åldern inne för att sitta still för länge och det gäller både flickor och pojkar.

Då barnen jagar varandra är det övervägande pojkar som gör det. Petra tycker att pojkar har mer fysiska leker än flickor, pojkar slåss mer på låtsas och flickor är ibland med och brottas med pojkar men då vet flickorna vad de ger sig in i för pojkar är mer hårdhänta. Hon säger att det finns övervägande flickor som leker stillsamma lekar.

När det gäller att rita, lägga pussel och pyssla tycker Karin att flickor målar en längre stund än vad pojkarna gör. Detsamma gäller då de pysslar, flickor sitter längre. Lägga pussel gör flickor och pojkar lika mycket.

När barnen klär ut sig vem gör det och vad klär de ut sig till?

Då barnen klär ut sig gör flickor det mer i flickkläder än i pojkkläder. Och pojkar klär ut sig mer i pojkkläder än i flickkläder. Klär en pojke ut sig i flickkläder säger ingen till honom att han inte får ha det för han är en pojke. Kläderna är till för alla barnen oavsett om de är pojkar eller flickor.

När barnen klär ut sig gör flickorna det till prinsessa, mamma och syskon säger Karin. Pojkar klär ut sig till pappa men de klär också ut sig till flicka i kjol och har högklackar på sig. Har barnen lika mycket förebilder i förskolan?

Petra: Nej det tycker jag inte.

Intervjuare: Varför tycker du inte det?

Petra: Inom förskolan arbetar övervägande kvinnor, tyvärr. Och det gör, tror

jag, att flickor har oss som förebilder mer än vad pojkar har. Då vi har män som vikarierar, vilket inte är ofta men det har hänt eller manliga praktikanter lever pojkarna upp lite mer, de leker mer med pojkarna.

Intervjuare: Är inte ni med i barns lek och leker med dem?

Petra: Nej det är vi inte, det är barnen som ska leka och inte vi. Vi vill inte

31 Karin tycker inte barnen har lika många förebilder i förskolan. Hon säger att på förskolan arbetar bara kvinnor och inom förskolan är det övervägande kvinnor som arbetar. Flickor har hur många förebilder helst, det har inte pojkar, för det arbetar inte så många män inom yrket och det tycker Karin är synd. Kvinnor kan vara förebilder för pojkar men hon poängterar att det inte finns många manliga förebilder inom förskolan.

32

5 Tolkning av resultat och diskussion

Här kommer jag knyta ihop resultatet av observationerna och intervjuerna med kunskapsbakgrunden utifrån mina frågeställningar.

5.1 Vad och med vem leker flickor respektive pojkar?

På förskola A leker pojkarna i byggrummet, på bilmattan och med kuddarna i lekrummet. Flickorna läser böcker eller ritar tillsammans. I dockrummet leker både pojkar och flickor tillsammans. Odelfors (1998) skriver att pojkar och flickor får olika erfarenheter i samma miljö och det tycker jag stämmer in på förskola A där jag såg att pojkarna leker mycket tillsammans. Det som spelar in är så klart att det finns sexton stycken pojkar jämfört med fem flickor i barngruppen. Under de dagar jag observerade där var det övervägande pojkar som lekte tillsammans.

På förskola B leker Sara först tillsammans med pojkarna och då är det de som styr var de ska leka. När Sara inte vill leka tillsammans med pojkarna med reser hon sig själv och går fritt därifrån. Hon väljer då en lugnare lek och ritar tillsammans med flickor en prinsessa som en av pedagogerna kopierat och lagt fram till dem. Ljungström (2000) skriver att leken styrs av en inre motivation och har en aktivitet som av sig själva engagerar barnet. Sara är den som bestämmer själv vem hon vill leka med och vad hon vill göra. Kalle leker först med en pojke vid det stora dockhuset, men de leker inte med saker som tillhör dockhuset utan de leker med bilar i huset. Här leker inte pojkarna traditionellt som de ska med ett dockhus. I Lpfö 98 står att flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. Här leker pojkarna med saker i dockhuset men inte som är traditionellt utan de använder bilar istället. Detsamma gäller då samma pojkar leker inne i dockrummet. Istället för att leka mamma pappa och barn provar Kalle barnvagnen istället för att köra omkring med dockan i den. Dockan hade han istället slängt på golvet. Evenshaug & Hallen (2001) menar att det som ger mening i leken är upplevelsen eller aktiviteten. Det tycker jag pojkarna gör i sin lek att de får en upplevelse då de leker med bilar i dockskåpet, de får fram sin fantasi i sin lek och den ger mening för det de gör just då.

33

5.2 Vem bestämmer i den fria leken?

Ute på förkola A är det för pojkarna populärt att cykla, springa och jaga varandra med pinnar. Flickorna de städar i boden. Av det jag såg var det inte flickor som sprang och jagade varandra. Inte heller på förskola B var det flickor som sprang och jagade varandra. Både Petra och Karin tycker att det är lika fördelat bland pojkar och flickor då det gäller att cykla och springa och jaga varandra. Petra menar att pojkar har hårdare tag och Odelfors (1998) skriver att en av orsakerna till att flickor tar avstånd från pojkar är att pojkarna förstör flicklekar genom bråk. Både Petra och Karin säger att pojkar leker mer bråklekar än flickorna.

På förskola A bestämmer flickor och pojkar lika mycket av det jag kunde se. De flickor som lekte i boden utomhus körde iväg pojkarna då de ville leka med dem. Kanske kan det ha att göra med att det finns sexton stycken pojkar på avdelningen och fem stycken flickor. Flickorna kände kanske att de ville ha en ”fristad” från pojkarna i sin lek.

Den manlige vikarien var den som drog igång spelet med pojkarna, då han drog sig ur upphörde spelet. Enligt Petra är det manliga vikarier eller praktikanter de som leker med pojkarna. Själv leker inte Petra med barnen för hon tycker leken blir styrd av de vuxna och att den inte för barnen då är fri lek. Det är barnen som ska leka och inte den vuxne. Enligt Eidevald (2009) är leken fri när barnen konstruerar den själv. Barnen ska lära sig att lösa problemen själv och förskolelärarna ska inte störa för mycket i leken. De vuxna får inte styra leken men ska skapa förutsättningar för barnen. Jag vill hävda att det är bra om pedagoger är med i barns lek men det ska vara barnen som tar initiativet till att den vuxne ska vara med i leken och det ska vara barnet som ska styra i leken. Den vuxna ska vara med men ha en passiv roll. Leken är fri då barnen konstruerar den själv och så tycker jag det ska vara.

På förskola B inne i kuddrummet leker Kalle med andra pojkar och det finns en av de pojkar som är dominerande och Kalle är inte den som bestämmer i leken mer. Han gör det inte efter samlingen och då de varit i sina grupper då pedagogen säger till Kalle att han ska leka med Mia så är det hon som är den som styr leken. Kalle försöker ta kommandot men det är Mia som bestämmer i leken. Denna lek är enligt mig inte självvald av Kalle utan han leker med Mia för pedagogen sa det till honom. Av det jag sett har inte Kalle självmant lekt med en

34 flicka under den tid jag observerat honom. Odelfors (1998) skriver att pojkar vanligen leker i stora grupper med en eller två ledare. I kuddrummet var det en ledare som talade om vad Kalle och den andra skulle leka och göra och de gjorde som han sa till dem. Sara lekte först med pojkarna i kuddrummet och då var det de som bestämde vad de skulle leka. När hon inte ville leka mer med dem reste hon sig och gick ut ur rummet och ritade med flickorna en teckning med princessa på. Det var en av pedagogerna som kopierat en teckning från en målarbok som barnen fick rita på. Sara gjorde mer som föll henne in och det hon ville göra. Ingen talade om vad hon skulle göra utan det var hon som bestämde själv.

5.3 Var leker flickor respektive pojkar?

På förskola A leker pojkarna i byggrummet, på bilmattan och med kuddar i lekrummet. Flickorna läser eller ritar och tillsammans leker både pojkar och flickor i dockrummet. Ute leker pojkar mycket med att springa omkring och jaga varandra med pinnar. Flickorna var i boden och lekte. Det är svårt att se var de var mest för det var dubbelt så många pojkar som flickor på förskola A, som jag tidigare nämnt. På förskola B är kuddrummet populärast. Både Sara och Kalle var där inne precis som de andra barnen. Petra och Karin berättar att kuddrummet är det som är populärast för både pojkar och flickor. I dockrummet leker både pojkar och flickor enligt intervjupersonerna också, men av det jag såg då Kalle lekte där med en kompis var det inte traditionell mamma pappa barn lek de lekte, men de var i rummet och lekte. Skolverket (1999) skriver att uppfattar barnet trygghet och acceptans i den miljön de leker i vågar de prova många olika roller i leken. Det tycker jag att Kalle gör med sin kompis inne i dockrummet. Han leker att han provsitter vagnar och tycker det är roligt för han och kompisen skrattar. I Lpfö 98 står att barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Något jag tycker Kalle gör då han inte leker traditionellt med sin kompis i dockrummet.

5.4 Metodkritik

Mina observationer gjorde jag utan videokamera. Ett val jag gjorde för att barnen inte skulle känna sig iakttagna i sin fria lek och de skulle inte märka vilket barn jag observerade. Min utgångspunkt var att känner barnen inte sig iakttagna är de sig själv i leken. Utan videokamera kunde jag vilseleda barnen då de tittade åt mitt håll med att låtsas skriva i blocket och titta åt ett annat barn. Hade jag haft videokameran hade den varit riktad mot det enskilda barnet och

35 då hade det barnet inte varit lika anonymt, framförallt på förskola två där jag observerade ett barn i taget.

Med videokameran hade jag fått med mer än vad det mänskliga ögat kan se i den fria leken. På förskola A hade jag fått med mer om jag hade använt mig av en videokamera, framförallt då barnen lekte ute på gården. På förskola B hade jag också fått med mer av observationen, ibland var det svårt att hinna skriva ner allt som inträffade.

När jag letade efter litteratur till arbetet hade jag svårt att hitta tillräckligt med böcker som var intressanta. Jag fick hjälp av personal på skolans bibliotek men jag önskar det funnits mer litteratur om ämnet.

5.5 Fortsatt forskning

Det hade varit intressant att forska vidare på barns fria lek, hur flickor respektive pojkar leker. Att fortsätta med att observera ett ”target child” men under en längre tidsperiod och att ha med fler förskolor att forska på. Att jag hade valt en längre tidsperiod är för att få in så mycket information om barnens lekar och fler förskolor att forska på är för att ge en mer bredd på forskningen och en mer rättvis bild av den. Det vore även intressant att få intervjua fler pedagogerna om barns fria lek. Ämnet är intressant och ständigt aktuellt och jag är övertygad om att jag efter det velat forska vidare ytterligare igen.

Jag har blivit mer observant som pedagog på hur barn leker och hur de tar för sig i leken och med vem de väljer att leka tillsammans med. Intressant har också varit att se var barnen leker på förskolan. Det här arbetet har varit intressant och fått mig att fundera och tänka mycket på hur jag vill ha det som pedagog på min förskola och hur jag vill att det könsfördelningsaktigt ska vara lika för både flickor och för pojkar. Det kommer inte bli en lätt uppgift men jag ska göra mitt bästa för att båda könen ska få använda sina kreativiteter och att deras fantasi ska vara fri och inte könsrollsbundna till materialet på förskolan. Deras lekfantasi ska det inte finnas någon gräns på.

36

Källor

Litteratur

Bjerstedt, Åke. (1997) Rapportens yttre dräkt. Studentlitteratur, Lund. Davies, Bronwyn. (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. Liber, Stockholm

Eidevald, Christian. (2009) Det finns inga tjejbestämmare – Att förstå kön i position i

förskolans vardagsrutiner och lek. Avhandling för filosofie doktorsexamen i pedagogik,

Högskolan i Jönköping, Jönköping.

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag. (2001) Barn- och ungdomspsykologi. Studentlitteratur, Lund.

Ljungström, Viveka. (2000) Lek & äventyr. Bonnier Tidskrifter AB och Bonnier Carlsen. Lärarförbundet. (2004). Lärarens handbok, (Lpfö 98) Läroplan för Förskolan 1998. Lärarförbundet, Stockholm

Odelfors, Birgitta. (1998) Förskolan i ett könsperspektiv. Att göra sig hörd och sedd. Studentlitteratur, Lund.

Rubinstein Reich, Lena & Wesén, Bodil. (1986). Observera mera! Studentlitteratur, Lund. Skolverket. (1999). Olika på lika villkor – En antologi om jämställdhet i förskolan. Liber Distribution, Stockholm.

Statens offentliga utredningar. (2004). Den könade förskolan – om betydelsen av jämställdhet

och genus i förskolans pedagogiska arbete. Delbetänkande av Delegationen för jämställdhet i

förskolan. SOU 2004:115. Stockholm.

37 Tallberg Broman, Ingegerd. (2002) Pedagogiskt arbete och kön – Med historiska och nutida

exempel. Studentlitteratur, Lund.

38

Bilagor

Bilaga 1

Frågor till intervju

Det som står under frågorna och inte är i fet stil är följdfrågor som jag ställer utifrån frågorna. Dels för att förskolelärarna ska förstå vad jag menar men mina frågor och för att jag vill veta mer och att jag kan komma tillbaka till ämnet så vi inte svävar ut för mycket i vår diskussion.

 Kan ni se i barns lek vem som bestämmer mer och tar för sig mer än andra?  Om de tar för sig, vem är det som gör det? Pojkar, flickor

 Starka kontar svaga (dominerande)  Finns det de som är svaga för det mesta

Om de är svaga vad gör ni för att ändra det?

 Leker barnen pojke - pojke och flicka - flicka eller leker de pojkar och flickor tillsammans?

 Vad är vanligast de leker?

 Var leker barnen mest? (inne och ute)  Pojkar och flickor och blandat  Dockrummet

 Kuddrummet  Rita

 Pyssla  Pussel

 Hur leker barnen?

 Leker pojkar mer aggressivt och har de mer fysiska lekar  Leker flickor mer stillsamma lekar