Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
En bro till utbildning
Om romsk inkludering i skolan
A bridge to education
About roma inclusion in school
Linn Malv
Erik Hammarström
Lärarexamen 300 hp
Samhällskunskap och lärande 2017-08-30
Examinator: Lars Pålsson Syll
Handledare: Jan Anders Andersson Lärande och samhälle
Abstract
Idag är det ovanligt att romska ungdomar går ut grundskolan med gymnasiebehörighet. Orsakerna är många, bland annat ett flerhundraårigt utanförskap. Men vad görs egentligen för att bryta utanförskapet? Vi har tagit del av aktuell forskning i området och intervjuat sju personer som på olika sätt arbetar med romsk inkludering i skolan. Den forskning vi tagit del av rörande romers situation är på många sätt dyster. Men det finns också metoder som visat sig ge resultat. Bland annat att anställa så kallade brobyggare, romska förebilder som arbetar inom till exempel skolan. Ett återkommande problem är dock bristen på ekonomiska resurser och kontinuitet. Projekt påbörjas, men avslutas innan de hinner ge resultat för att pengarna tagit slut.
Nyckelord: Diskriminering, romer, intersektionellt perspektiv, romsk inkludering,
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
2. Bakgrund 2
2.1 Diskriminering av romer i Sverige 3
2.2 Vi och dom – etniskt stigma 5
2.3 En nationell strategi för romsk inkludering 6
2.4 Romskt utanförskap i samhälle och skola 7
3. Syfte och forskningsfråga 10
3.1 Avgränsningar 10 4. Forskningsöversikt 12 4.1 Översikt 4.2 Brobyggare 15 5. Metod 17 5.1 Kvalitativ forskningsmetod 17
5.2 Kvalitativa intervjuer som metod 17
5.3 Val av informanter 19
5.4 Genomförande 19
5.5 Validitet 20
5.6 Generaliserbarhet och reliabilitet, ok? 21
5.7 Intervjuer och intervjufrågor 22
5.8 Etik och forskningsetiska frågor 23
6. Analys och diskussion 23
6.1 Utmaningar med romsk inkludering i skolan 23
6.2 Kontakten mellan skola och föräldrar 24
6.3 Förebilder och brobyggare 25
6.4 Ekonomi och långsiktigt arbete 27
6.5 Vad kan skolor och kommuner göra 28
6.6 Inkludera romers historia och erfarenheter i undervisningen 30
7. Avslutning 31
7.1 Vår studie 31
7.2 Romsk inkludering ur ett nytt perspektiv 32
7.3 Intersektionell analys, mer? 33
7.4 Förslag på vidare forskning 35
1. Inledning
Det finns idag i Sverige otaliga former av utanförskap som dagligen begränsar människor på olika sätt, men få utanförskap är så tydliga som det den svenska romska befolkningen utstår. Olika romska heterogena grupper har under många hundra år utgjort en romsk minoritet i Sverige och har utsatts för förföljelse och diskriminering av alla slag, inte sällan utfört, sanktionerat eller tolererat av Sveriges rättsvårdande myndigheter. Med beaktande av det romska utanförskapets omfattning idag i relation till utvecklingen av svensk lagstiftning gällande medborgerliga rättigheter förefaller det som att romer i flera avseenden inte till fullo har omfattats av lagen utan istället undantagits eller sär-behandlats. Den svenska staten har sedermera övergått ifrån att exkludera romer till att tolerera dem till att på olika sätt försöka inkludera gruppen i samhället. I det här arbetet kommer vi att fokusera på försök till romsk inkludering i grundskolan.
Om vi utgår ifrån en person som befinner sig i ett mångfasetterat utanförskap är utbildning långt ifrån en garanti till en stark etablering i samhället. Men om vi istället vänder på det är det förhållandevis lättare att påstå att avsaknaden av utbildning kraftigt begränsar ens möjligheter till detsamma. Det finns inget utrymme att undanta svenska romer eller för den delen andra svenska medborgare från skolplikten enligt Skollagen.
Trots detta är det idag långt ifrån ovanligt att svenska romer inte fullgör sin grundskole-utbildning och så sent som 2011 beskrev regeringens utredare Maria Leissner närvaro och skolresultat för gruppen som “värre än ett U-land”. Utanförskapet för gruppen svenska romer kopplat till skolan har föranlett staten att under årtionden tillsätta olika riktade utredningar och projekt i ansatser att komma till rätta med skolsituationen för gruppen. Och det faktum att det fortfarande, år 2017 i Sverige, bedrivs så kallade pilotprojekt i en handfull kommuner i syfte att komma till rätta med grundskole-utbildningen för svenska romer kan knappast sägas vittna om något annat än ett hittillsvarande misslyckande från samhällets sida.
Vi har valt att undersöka ett av dessa pilotprojekt i relation till hur skolsituationen för svenska romer ser ut i Malmö och Lunds kommun.
2. Bakgrund
Det är svårt att som icke-rom försöka förstå dom kvarvarande konsekvenserna av hundratals år av systematiskt förtryck, förföljelse och diskriminering som svenska myndigheters har utsatt romer för, och det är föga förvånande att tilliten till exempelvis vård, rättsväsende och skola är mycket låg. Men vem är egentligen rom? Och hur många romska medborgare lever i Sverige? Redan här går meningarna kraftigt isär. Chefredaktören på tidningen Dagens samhälle, Mats Edman, skrev i en artikel om
Romers rätt – en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55), som Delegationen för
romska frågor i juli 2010 överlämnade till dåvarande regering, att betänkandet gjorde gällande att Sverige skulle ha omkring 50 000 medborgare med romsk bakgrund och att så mycket som 80% ”levde i permanent utanförskap utan egen försörjning.1
Betänkandet gör även gällande att andelen bidragsberoende av Malmös 3500 romer skulle vara så hög som 90%2. Intressant att notera är att Folkhälsomyndigheten i en kartläggning
2008 uppskattade antalet romer i Malmö till 70003. Kan det vara så att betänkandets
uppskattning avser romer med svenskt medborgarskap och Folkhälsomyndigheten i sina beräkningar inkluderar även romer utan svenskt medborgarskap? Men om det är fallet skulle det inte i sin tur innebära att deras beräkningsunderlag av andelen bidragsberoende inte längre blir relevant i förhållande till deras slutsatser? Länsstyrelsen i sin tur uppskattar 2012 antalet romer i Malmö till 8–10 000.4 Det förefaller i det här fallet som
svenska myndigheter av oklara skäl har svårigheter att producera ett adekvat underlag för att möjliggöra en analys av den verkliga omfattningen av romskt utanförskap.
I betänkandet från Delegation för romska frågor gjordes även beräkningar av den totala samhällskostnaden över tid vilket visade att status quo, det vill säga om åtta av tio fortsätter leva i utanförskap, årligen kostar samhället 12–13 miljarder, eller 560 miljarder under en livstid5. Det romska utanförskapet är således inte isolerat till det mänskliga
lidande som det innebär utan utgör även en pågående samhällsekonomisk katastrof.
1 Dagens samhälle, hämtad 2017-08-20 2 SOU 2010:55
3 Folkhälsomyndigheten, hämtad 2017-05-01 4 Länsstyrelsen, hämtad 2017-05-20
Resultaten från Folkhälsomyndighetens kartläggning Hur mår Sveriges nationella
minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder visar att ”romers syn på hälsa är
starkt påverkad av att de känner sig diskriminerade och marginaliserade i det svenska samhället. Detta utanförskap identifierar de själva som grunden för det alarmerande hälsoläge som beskrivs i både intervjuer och fokusgrupper.”6
2.1 Diskriminering av romer i Sverige
I sin studie Antiziganism i statlig tjänst konstaterar Socialstyrelsen att romer är Europas mest förföljda och trakasserade folk7. Att påstå att Sverige skulle skilja sig avsevärt från
resten av Europa i detta avseende är det nog få som skulle våga sig på. För att försöka förstå omfattningen av romsk utsatthet idag behöver vi gå tillbaka till den mörkaste sidan av Sveriges förflutna. Romers historia i Sverige sträcker sig så långt tillbaka som till 1500-talet, lika långt tillbaka sträcker sig förföljelse och diskriminering av romska folk-grupper. Lagar stiftade av kungamakten för hundratals år sedan syftade till att försöka hålla romer utanför landet och deportera dom som fanns här. Med det rasbiologiska institutet i Uppsala till hjälp fortsatte sedan folkvalda församlingar och svenska myndigheter på inslagen väg när rasrenligheten skulle värnas under en stor del av 1900-talet.
Socialstyrelsens studie är en mycket skrämmande och chockerande granskning av såväl sin egen som statens historia i förhållande till romer. Ett kapitel rör steriliseringspolitiken från 1935 fram till 1975. Det visar att romer drabbades hårdare än någon annan etnisk grupp, både i absoluta tal och utifrån folkgruppens uppskattade antal.8
Dessutom belyser studien myndigheternas planer och målsättningar riktade mot den romska befolkningen. Socialstyrelsen konstaterar att myndigheten vid flertalet tillfällen till och med hade förespråkat att myndigheterna skulle använda sig av steriliseringslagen mot romer i högre utsträckning. Motiveringen var uttalat på grund av den etniska
6 Folkhälsomyndigheten, hämtad 2017-05-20 7 Socialstyrelsen, hämtad 2017-05-20,s 9 8 Ibid, s 128–129
tillhörigheten. 9 Studien visar även att Socialstyrelsen var en särskilt drivande part för att
villkora mödravård mot sterilisering för romska kvinnor.10
Socialstyrelsen förefaller onekligen vara en av flera svenska myndigheter som genom allt för många år i historien sökt komma åt vad dom ansåg vara ett hot mot samhället i allmänhet och mot en föreställd rasrenlighet i synnerhet.
I Regeringens PM Uppgifter om kartläggningar av romer från 2013 som tagits fram i arbetet med en vitbok om romer framkommer det att register med romer och resandefolk har förekommit under hela 1900-talet. Tusentals personer har registrerats med dåtidens benämningar ”zigenare” och ”tattare”. Regeringskansliet konstaterar att användningen av register som arbetssätt har följt med trots den djupa samhällsomvandling Sverige blivit föremål för i och med demokratins utveckling och välfärdsstatens framväxt under andra hälften av 1900-talet. 11 Fattigvårdslagsstiftningskommittén genomförde den första så
kallade inventeringen för att registrera romer och resandefolk.
Kommittén tillsattes 1907 och lade fram fyra betänkanden. Det sista betänkandet Förslag till lag om lösdrivares behandling SOU 1923:2, blev den första i en hel rad utredningar om en lagstiftning om lösdriveri. Lagstiftningen skulle överleva en bra bit in på 1900-talet – faktum är att det skulle till ytterligare sex offentliga utredningar och dröja ända fram till 1965 innan lösdrivarlagen avskaffades. Historikern Johan Edman menar att den då kom att ersättas av en snarlik lag om ”samhällsfarlig asocialitet”. Det är först i samband med 1982 års socialtjänstreform som den kom att avskaffas helt.12
Men vi behöver tragiskt nog inte gräva särdeles djupt i historien för att bli varse vidden av den kvarlevande diskrimineringen av romer. Vi behöver bara gå tillbaka fyra år för att hitta ett exempel på hur svenska myndigheter fortfarande bär sig åt, till Skånes före detta länspolismästares olagliga register.13
Skånepolisens så kallade ”Kringresanderegister” avslöjades av Dagens Nyheter 2013 och visade sig innehålla uppgifter om så mycket som 4700 personer. Romer eller personer som hade koppling till romer hade registrerats, varav omkring 1000 var barn och 200 avlidna.
9 Socialstyrelsen, hämtad 2017-05-20,s 130 10 Ibid, s 125ff
11 Regeringens PM: Ur kartläggningen av romer i vitboken, s 1 12 Ibid, s 2
Redan samma år som Dagens Nyheters avslöjande konstaterade Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) att det var ett brott mod polisdatalagen. Utifrån vad SIN:s kommit fram till beslutade Justitiekanslern att alla som förekommit i registret hade rätt till ersättning. Utöver att Skånepolisen anmälde sig själva inkom anmälningar med skadeståndsanspråk till tingsrätten från personer som blivit registrerade. Domen som tillerkände dom yrkade skadestånden överklagades men i april 2017 slog Svea hovrätt fast att elva personer tilldöms skadestånd med anledning av att dom på grund av deras etnicitet fått sina personuppgifter olagligt registrerade av skånepolisen.14
2.2 Vi och dom – Etniskt stigma
I Thomas Hylland Eriksens bok Etnicitet och nationalism skriver han att det enbart är när den etniska identiteten har en positiv betydelse för identiteten som den får en betydelse eller framträdande roll. Men i undantagsfall blir en etnisk identitet med ofördelaktiga och stigmatiserande stereotyper påtvingad utifrån. Ibland vill inte ens personerna tillhöra gruppen dom blivit tilldelade. Det är dom dominerande grupperna som påtvingar identiteten15.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor har i sin kartläggning När livet känns
fel – Ungas upplevelser kring psykisk ohälsa intervjuat företrädare för Romska
ungdomsförbundet angående psykisk ohälsa hos unga romer. ”Många unga romer upplever att de varken kan vara sig själva eller uttrycka sin kultur. Vissa blonderar sitt hår, sätter in linser, byter namn eller klädstil för att passa in i det svenska samhället.”16
Om ens omgivning redan har färdiga förväntningar på en själv kan det tyckas hopplöst att behöva motbevisa dem gång på gång. Kanske börjar man själv acceptera andras förväntningar som en sanning. På detta vis kan den dominerande gruppen hämma minoritetsgruppens förutsättningar att utvecklas.17 Stereotyper skapas för att det ger en
14 Sydsvenskan, hämtad 2017-05-20 15 Eriksen, Hylland, s 46
16 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, hämtad 2017-05-20 17 Eriksen, Hylland, s 36
trygghet och en känsla av att man förstår samhället. Den kan för en privilegierad grupp rättfärdiga deras egna fördelar och därmed lindra det dåliga samvetet.18
2.3 En nationell strategi för romsk inkludering
På 70-talet ändrade staten inställning till romer, fler hade invandrat och grupperna började organisera sig och ställa krav på att diskrimineringen skulle upphöra och att romer skulle inkluderas i samhället. En serie statliga utredningar togs fram och gav upphov till satsningar. I diskrimineringsombudsmannens rapport Diskriminering av Romer i Sverige
– Rapport från DO:s projekt, åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering av Romer står följande att läsa:
Åtgärderna inriktades bland annat på vuxenutbildning, familjepedagogiska insatser och produktion av läromedel för hemspråksundervisning samt på information. Den anpassningsmodell som utvecklades gav dock inte förväntade och snabba resultat, vilket medförde en utbredd pessimism. Vid 1980-talets mitt upphörde de olika statliga myndigheternas riktade åtgärder och åtskilliga kommunala projekt lades i efterhand ned.19
Det skulle dröja innan det satsades ordentligt på romsk inkludering igen.
Den 16 februari 2012 beslutade den då sittande regeringen om en ny strategi för romsk inkludering från 2012 till 2032. Sammanfattningsvis är målet med strategin att romer födda 2012 och framåt ska ha likvärdiga möjligheter i livet som majoritetsbefolkningen. Särskilt prioriterade är kvinnor och barn. De samhällsområden som omfattas är utbildning, arbete, bostad, hälsa, trygghet, social omsorg, kultur, språk, samt civilsamhällets organisering. Regeringens skrivelse 2011/12:56 En samordnad och
långsiktig strategi för romsk inkludering 2012–2032. Stockholm den 16 februari 2012.
Erik Ullenhag, Arbetsmarknadsdepartementet.20
18 Eriksen, Hylland, s 35
19 Diskrimineringsombudsmannen, hämtad 2017-05-20 20 Kulturdepartementet, hämtad 2015-04-02
I fem kommuner görs särskilt omfattande pilotsatsningar för att påskynda resultat, en av de kommunerna är Malmö efter regeringens Reinfeldts beslut om att starta pilotverksamhet för romsk inkludering.21
I Malmö har romskt informations och kunskapscenter ansvar för arbetet. Tanken är alltså att romer födda 2012 ska ha samma möjligheter som jämngamla ungdomar när dom fyller 20. En av åtgärderna som ska stödja unga romer i skolan är så kallad brobyggarverksamhet där en person med kunskap och kännedom om både romsk kultur och majoritetssamhället ska hjälpa till och vara ett stöd i kontakten mellan de olika parterna.
2.4 Romskt utanförskap i samhälle och skola
Regeringen Carlsson III beslutade den 3e november 1995 att underteckna EU:s ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Ratificerandet av konventionen den 13 januari 2000 av regeringen Persson innebär att Sverige har förbundit sig att verka för ett skydd för de nationella minoriteternas språk, tradition, religion och kultur. Minoritets-politiken skall således genomsyra hela samhället. När det gäller utbildningsområdet anses det viktigt att alla barn i Sverige får kunskap om de nationella minoriteternas historia samt deras kultur, språk och religion vilket även är inskrivet i läroplanerna22. För den svenska
skolan innebär detta en skyldighet att ge elever från minoritetsgrupper en fullgod undervisning, samtidigt som man värnar om att deras kultur bevaras.
Enligt Skolverkets rapport från 1999: Romer och den svenska skolan - Hur skall
skolsituationen för romska barn förbättras? har romer inte uppfattat begreppet utbildning
som en del i deras eget kulturarv och traditioner, utan mer som en assimileringsmetod, som helt utgår från den omgivande majoritetsbefolkningens önskningar och behov.
I rapporten menar några av de romer som intervjuats att de dels saknar förebilder i skol-miljön men också att de saknar exempel på romer som haft någon nytta, förutom grundläggande färdigheter, av att utbilda sig.23 Bland annat beror det på avsaknaden av
21 Arbetsmarknadsdepartementet, hämtad 2017-04-19 22 Skolverket, hämtad 2017-04-19
skoltradition i familjen samt bristande språkkunskaper som gör skolan till en osäker plats som är svår att kontrollera för de romska föräldrarna. Den höga frånvaron bland romska elever är inte ett ställningstagande från föräldrarna mot undervisningen eller dess innehåll. Istället handlar det ofta om en rädsla för att barnen ska bli utsatta för trakasserier. Enligt rapporten menar flera av de romska föräldrarna att de måste vara garanterade att skolan är en trygg plats för deras barn, där de inte blir utsatta för något, utan istället respekterade och väl bemötta för att det ska kännas bra att skicka dit dem.24
Exakta siffror på hur skolsituationen ser ut för Malmös och Lunds romer går inte att få fram då en lyckligtvis inte särskiljer romer eller andra minoriteter från majoritetsbefolkningen i statistiken. I rapporten Romers situation i Malmö. En rapport
om Malmös minoritetspolitik utifrån romernas perspektiv som kom 2008 intervjuades
romska företrädare som menade att, när studien skrevs, gick mellan 400–600 av 1000 romska barn i skolpliktig ålder inte i skolan överhuvudtaget. 20 Maj 2011 skriver Sveriges radio i artikeln Svenska samhället sviker de romska barnen om undersökningar som gjorts i flera andra kommuner som visar på detsamma: att det bara är en minoritet av alla romska barn som går i skolan.
Bland annat är det kommunerna som bär ansvar för att garantera att de barn och ungdomar som bor där går i skolan. Hur kan det vara så i Sverige idag, ett land med skolplikt, att så många barn hamnar utanför systemet? Maria Leissner, som är ordförande i regeringens delegation för romska frågor sa i en intervju i Sveriges radio den 20 maj 2011 att det är skillnad i reaktionerna från skolledningens sida när ett romskt barn uteblir från undervisningen jämfört med när ett barn från majoritetsbefolkningen uteblir. Reaktionerna tar längre tid när det handlar om ett romskt barn. Därför menar Maria Leissner att det är strukturell rasism som ligger bakom romska elevers frånvaro och misslyckande i den svenska skolan.25 Maria Leissners skarpa uttalande i radiointervjun
sammanfattas kanske bäst av följande citat:
Det är värre än ett u-land. De undersökningar vi har gjort i flera kommuner visar att det är en minoritet av alla romska barn som faktiskt befinner sig i skolan. Man kan titta på en liten romsk bebis i dag och säga till den att jag vet att du antagligen inte kommer att gå ut grundskolan, och jag vet att du antagligen inte kommer att få jobb.
24 Skolverket, 1999, s 8
Det är ett sådant monumentalt misslyckande att man undrar hur det har kunnat fortgå utan att någon har slagit larm. 26
Christina Rodell Olgaç som i många år forskat romskt utanförskap pekar på skolornas oförmåga att ta sig an romska elever utifrån deras individuella behov och skriver att det gick så långt så att “många romska barn placeras i klasser för utvecklingsstörda barn eller andra specialklasser.”27
26 Sveriges radio, hämtad 2017-05-20 27 Rodell, Olgaç, 2006, s 24
3. Syfte och forskningsfråga
Trots att Sverige införde skolplikt 1842 så tilläts inte svenska romer att gå i skola regelbundet förrän 195928. En konsekvens av ingen eller en begränsad skolgång är att
många äldre svenska romer idag är analfabeter. För många romer i denna generation är skolan en otrygg och okänd plats. Det leder till att det väcks tveksamheter i att släppa iväg barn och barnbarn dit. Än idag är romers frånvaro hög och många av dom som går ut grundskolan saknar gymnasiebehörighet. Förutsättningarna för ett romskt barn är än idag inte samma som för ett barn ur majoritetsbefolkningen. Från samhällets och kommunens sida är detta både ett misslyckande och ett stort svek. Vi har därför valt att titta närmare på hur det ser ut för romska ungdomar i Malmö och Lund, och vårt syfte är att få svar på följande fem frågor:
• Hur ser utmaningarna ut för romsk inkludering i skolan?
• Vilka effekter har de satsningar och åtgärder som Malmö stad och Lunds kommun gör för att bryta detta mönster av utanförskap?
• Vad görs för att Lunds och Malmös unga romer ska klara skolan?
• Vad kan lärare, skolledning och kommuner göra ytterligare för att öka närvaron och förbättra resultaten i skolan för Lunds och Malmös romer?
• Vilka är förutsättningarna för att Brobyggarprojekten ska lyckas?
3.1 Avgränsning
Vi valde att undersöka två i förhållande till varandra närliggande kommuner, Lund och Malmö. En idé vi hade i ett tidigt skede var att intervjua tjänstemän på respektive skol-förvaltning men eftersom deras arbete ligger på ett mer övergripande plan valde vi istället personer som arbetar direkt med romer. Vidare ville vi att en majoritet skulle vara romer eftersom det varit ett problem med att låta romer komma till tals i tidigare studier. Då bara ett fåtal personer arbetar med frågorna vi är intresserade av att ställa frågor kring blev även det en naturlig avgränsning. Det handlade mycket om att få intervjuer med nyckelpersoner.
4. Forskningsöversikt
4.1 Översikt
Christina Rodell Olgaç har arbetat i många år med att undersöka romers situation när det kommer till skolgång. I sin bok Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola -
Från hot till möjlighet, skriver hon att forskning om romer har funnits i Europa i flera
hundra år och att ”det är det vanligaste synsättet i forskning om romer är fortfarande
föreställningen om en fast kulturell kärna som den etniska gruppen besitter och som delas av hela gruppen överallt”.29
Mayhall menar att det framstått som ”om romer existerat i någon form av historiskt, geografiskt, tidsmässigt och socialt vakuum”.30 Detta synsätt håller nu enligt Mayhall på
att försiktigt brytas upp till förmån för ett mer tvärvetenskapligt förhållningssätt försök att som dessutom är bredare i flera aspekter så som i “relationen mellan romer och
icke-romer //...// samt att betona en kultur och människor i sin mångfald som föränderliga och anpassningsbara”.31
Olgaç hävdar dock att det har skett en förändring där kulturella variationer har erkänts existera bland romer men att detta fortfarande inte sällan är tätt förknippat med majoritets-samhällets tolkningar.32
Mayall liknar forskningen om romer vid konstruktionen av olika hus. Nya konstruktioner görs men i och med att det byggs upp med i princip samma material som tidigare sker inte några större framsteg.33
Flera av dagens forskare har dock markerat tydligt emot den tidigare forskningens brister. Postmoderna studier har enligt den rumänsk-romske sociologen Nicolae Gheorghe influerat modern forskning om och av romer. Olgaç lyfter pekar på den brittisk-romske historikern Adrian Marsh (2003:5) som menar att de postmoderna studierna försöker “inrikta sig både på den underliggande rasismen i sådan äldre folklorisk forskning som bland annat förekommer i bidragen till Journal of the Gypsy Lore Society (1881-) och på
29 Rodell Olgaç, 2006, s 42 30 Ibid 31 Ibid 32 Ibid 33 Ibid
postmoderna tankegångar om etnicitet och identitet som en socialt förhandlad företeelse.
34
Olgaç menar att det
I Sverige finns vissa paralleller till Mayhalls (2004) indelning av den engelskspråkiga forskningen på området. Diskrimineringsombudsmannen (DO) konstaterar att den akademiska forskningen här har spelat en avgörande roll för de förhållningssätt till romer som vuxit fram och för de åtgärder som staten på olika sätt utformat
[…]
Under 1930- och 1940-talen genomfördes åtskilliga studier med rasbiologiskt perspektiv. Sociologin var under 1950- och 1960-talen idégivaren och under 1970-talet pedagogiken. Under 1980- och 1990-talen var det främst etnologin som formulerade tidsperiodens frågeställningar kring romer. Det kan ifrågasättas om den akademiska forskningen har varit oberoende i förhållande till den statliga politiken under olika tidsperioder och hur forskningens förhållningssätt till romer under en tidsperiod har präglat problemformuleringen under kommande tidsperioder. Given och etablerad kunskap liksom forskningens egen roll har sällan problematiserats35
Ian Hancock som är professor vid Texas universitet beskriver någonting som han anser vara en tidigare generell västeuropeisk bild av romer som ”exotiska och harmlösa. En bild skapad av sagoberättelser och filmer.”36 Hancock menar också att ”bristande
kunskaper om romernas ursprung hos majoriteten tillsammans med majoritetens egna projiceringar på gruppen, där majoritetens egna ofta romantiserade fantasier och egen längtan efter ett fritt liv utan ansvar tillskrevs de kringvandrande romerna.”37
I sin bok Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola - Från hot till möjlighet ger Olgaç läsaren en inblick i det romska utanförskapets historia i Sverige. I boken refererar hon även till tidigare forskning på området och dess resultat.
Flera forskare (se t.ex. Okely, 1983; Lucassen, Willems & Cottar, 1998; Montesino Parra, 2002, Hancock, 2002a; Mayall, 2004; Belton, 2005) har lyft fram hur forskning om romer ofta baserar sig på mycket smal empiri där romer själva sällan kommer till tals. Mycket som är skrivet om romer är också rena påhitt och upprepningar av stereotyper. Det är sällan man i forskningen möter någon grupp som i så hög grad blivit beskriven på detta sätt (Mayall, 2004)38
34 Rodell Olgaç, 2006, s 44 35 Ibid, s 45 36 Expo, hämtad 2017-05-20, s 25 37 Rodell Olgaç, 2006, s 25 38 Ibid, s 37
En gemensam nämnare i forskningen om lösningar för att bryta romskt utanförskap är utbildning. Malmö har sedan en tid tillbaka varit föremål för satsningar på att ta itu med det romska utanförskapet i skolan. Vi kommer i denna studie att undersöka projekten som går under namnet “Brobyggarverksamhet”.
Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon, som är ansvariga för Romsk brobyggarutbildning på Södertörns högskola har skrivit studien Romsk brobyggarutbildning med inriktning mot skolan 2012–2015: Högre utbildning, social mobilitet och interkulturellt kapital, som gavs ut av Skolverket 2016.
Bland annat har de gjort en sammanfattning av brittiska studier som genomförts om Travellers skolsituation i Storbritannien De använder “Travellers” istället för resande då Travellers i den brittiska studien syftar till fler resandefolk än romer. Svenska Romer är i större utsträckning bofasta än Travellers i Storbritannien men andra kulturella likheter gör slutsatser från studien applicerbara på den romska skolfrågan även i Sverige. Här är några viktiga punkter som den brittiska studien lyfter fram kring deras erfarenheter om hur man med gott resultat arbetat med Travellers skolgång:
• Skolan måste värdesätta de färdigheter som romska elever fått från sin hemmiljö samt deras modersmål.
• Multimodala uttrycksformer utvecklar elevernas läs-och skrivutveckling.
• Skolan måste vara medveten om att romska elever lär tillsammans. Att äldre syskon har ett ansvar att ta hand om och lära sina yngre syskon. Studien menar att skolan, i alla fall inledningsvis, ska stödja storasyskonen att ta detta ansvar.
• En god relation mellan lärare och föräldrar är viktig.
• Det är viktigt att föräldrarna vet att barnens säkerhet är garanterad på väg till och från samt i skolan.
• Mycket arbete måste göras för att “motbevisa” de negativa erfarenheterna föräldrar och anhöriga ofta har från sin egen skolgång. Att utbildning har ett värde måste bevisas. För att vinna ett sådant förtroende har det varit positivt att ha en person i skolan som föräldrar och elever kan relatera till.39
4.2 Brobyggare
Skolverket gav hösten 2012 Södertörns högskola i uppdrag att utveckla en brobyggar-utbildning. Ansvariga var Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon som båda har lång erfarenhet och mycket kunskap i området. Utbildningen skulle vara två-årig och ha inriktning mot skolan. Då det finns få studier om romer och högre utbildning gjorde Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon samtidigt en studie där bland annat syften, erfarenheter och pedagogiska överväganden beskrivs. Studien av Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon heter Romsk brobyggarutbildning med inriktning
mot skolan, 2012–2015, Högre utbildning, social mobilitet och interkulturellt kapital.
I studien skrivs bland annat om en utvärdering deltagarna haft efter delkurs tre där det framkommer att utöver högskolepoäng och kunskap så har ”en tro på sig själv och på framtiden gradvis vuxit fram bland dem”40
Intrycket dom fått, innan en riktig mer grundläggande utvärdering har gjorts, är att brobyggarnas arbete på respektive skolor haft positiva effekter. Frånvaron bland de romska eleverna har minskat betydligt, brobyggarna har stärkt dialogen mellan elevernas hem och skolan samt personal på skola och kommun har fått mer kunskap om den romska minoriteten.41
I utredningen står att intresset för högre studier har ökat bland romer, särskilt från den yngre generationen. Högskolor och Skolverket har fått fler förfrågningar om riktade utbildningar och de romska uppdragsutbildningarna som finns, efter att utbildningen startade. Som de fint uttrycker det i rapporten, ”Det vittnar om att de första brobyggarna
har blivit förebilder för andra och i sin tur bygger broar mellan minoriteten och högskolor och universitet.”42
Brobyggarverksamhet är inte något nytt utan har tidigare använts i Malmö men i andra projekt. Den första utvärderingen skedde 2004 av Munkhätteskolan. Här hade man satsat på att anställa välutbildade förebilder av olika språkgrupper som skulle verka som
40 Rodell Olgaç & Dimiter-Taikon, 2016, s 49 41 Ibid, s 53
förebilder för eleverna. Resultaten visade sig vara så goda att kommunen beslutade att ge mer pengar till satsningen. Från 2000 till 2006 utvärderade Marianne Liedholm och Göran Lindberg verksamheten i fler skolor på uppdrag av Stadskontoret i Malmö, Integrations- och arbetsmarknadsroteln. Även här visade sig resultaten i de allra flesta fallen vara goda.
Marianne Liedholm och Göran Lindberg har skrivit boken Brobyggare mot skolor - en
satsning i invandrartäta områden. Dom menar att brobyggarnas funktion ska vara att
stimulera och styra kommunikationen mellan familjer, elever och skola. Det konstateras att de personer som arbetar som brobyggare måste arbeta nära individerna som ska integreras, de ska ha ett eget handlingsutrymme och måste ha ömsesidig respekt som brobyggare av de parter de medlar mellan. Viktigt är även att de känner sig hemma i de olika parternas kultur.43
I relationen till föräldrar kan brobyggare spela en viktig roll. I en av de brittiska studierna nämns att ofta är föräldrarnas erfarenheter av skolgång negativ. De vill inte utsätta sina barn för den svåra erfarenheten de själva upplevde. Därför, menar Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon, bör resurser läggas på tillit och förtroende samt övertyga om värdet som utbildning kommer ha för barnen.44
I studien finns också en kartläggning av romers skolsituation i Luleå, Malmö, Helsingborg Linköping och Göteborg. Kartläggningen är gjord på beställning av skolverket och heter Mamma ska jag säga att jag är rom? En kartläggning av romska
barns och elevers skolsituation i fem pilotkommuner för Skolverket45. I studien drar författarna en parallell mellan att det finns få romska förebilder när det kommer till arbete och utbildning och att få av de intervjuade romska högstadieungdomarna hade någon idé om hur deras liv skulle se ut om tio år. Positivt är i alla fall att inställningen bland de romska föräldrarna har börjat förändras, de flesta anser numera att skolan är viktig för barnens framtid.46
43 Liedholm & Lindberg, 2006, s 7
44 Rodell Olgaç & Dimiter-Taikon, 2016, s 14 45 Ibid, s 30
5. Metod
5.1 Kvalitativ forskningsmetod
I arbetet valde vi kvalitativa intervjuer då vi ville ha det djup och den nyansering som det ger. Intervjun bygger på öppna frågor för att undvika att svaren ska formas av eventuella förväntningar. Vid kvantitativ insamling av material måste vissa antaganden om den sociala verkligheten göras, till skillnad från kvalitativ insamling där man inte på samma sätt behöver göra dessa antaganden i förväg utan strävar efter att se verkligheten genom informanternas ögon47. Kvalitativ forskningsmetod har ibland anklagats för att vara
subjektiv och att det fokus forskaren väljer kan bli godtyckligt.48 I vårt specifika fall är
det personliga erfarenheter vi vill åt då vi anser dem ovärderliga. Vi vill åt historierna, inte statistiken.
5.2 Kvalitativa intervjuer som metod
Den som, i vårt fall vill åt intervjupersonens egna uppfattningar och synsätt utan att forma dem själv, bör man formulera generella frågeställningar som intervjupersonen har att ifrån.49 Till skillnad från kvantitativa undersökningar där frågorna är formulerade efter
forskarens intressen formas de i kvalitativa undersökningar efter informanten.50 Frågorna
är semi-strukturerade. Jag hade vid varje intervju ett antal frågor som skulle besvaras men metoden ger utrymme att avvika från grundfrågan och gå in i andra viktiga ämnen som intervjupersonen tar upp.
5.3 Val av informanter
När vi blev tipsade om en rektor i Lund med lång erfarenhet av att jobba med romsk inkludering tyckte vi att det kändes relevant att ha med en intervju med honom. Håkan har sedan början av åttiotalet arbetat på Fäladsskolan som har fått särskilt stöd direkt från staten för romsk inkludering. Håkan kan ge oss en god bild av hur satsningar på romer
47 Bryman, 2002, s 269 48 Ibid
49 Ibid, s 300 50 Ibid
kommit och gått utifrån att intresset för frågan har förändrats över tid från såväl statens som kommunens sida.
Den planerade intervjun med modersmålsläraren i Lund kunde inte genomföras då personen inte hade möjlighet att medverka fysiskt. Våra intervjufrågor besvarades istället via mail. Vi har valt att ha med Meri svar, eftersom vi anser att dom är värdefulla för vårt arbete, även om det innebär en avvikelse från det tänkta upplägget med semi-strukturerade intervjuer med möjlighet att avvika från grundfrågorna och forma intervjuer medan dom pågår.
Meri jobbar som modersmålslärare i Lunds kommun som inte är en av pilotkommunerna. Anledningen att vi även har med henne är för att få ett perspektiv på hur hon ser på kommunens arbete med frågorna.
Vi ville att informanterna i Malmö skulle vara väl förtrogna med ämnet så de säkert kunde komma med åsikter grundade i erfarenheter. I Malmö vände vi oss till Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) då de arbetar för kommunen med att implementera minoritetsrättigheter och öka romskt deltagande i samhället. Personalen där har både mycket erfarenhet och stor kunskap i ämnet. Där fick vi en intervju med en av de anställda. Vi kontaktade modersmålsenheten för att undersöka om det fanns romska modersmålslärare och om möjlighet fanns att få prata med dem eller någon av dem. Till slut fick vi möjlighet att intervjua en av de två romska modersmålslärarna i Malmö. Vi hade tidigt för avsikt att få intervjua en eller flera romska brobyggare då vi läst om dom positiva effekter deras arbete genererat. Till slut fick vi kontakt med två romska brobyggare inom Malmö stad som vi fick intervjua. I samband med att vi gjorde efterforskningar i ämnet så läste hittade vi en tidningsartikel i Sydsvenskan om en romsk elevassistent som gjort stor skillnad för de romska eleverna på skolan hon arbetar på i Malmö. Vi kontaktade henne och fick träffa henne för en intervju. Informanterna från Malmös namn är anonymiserade. I sammanfattningen av intervjuerna kallas de Informanten från RIKC, Modersmålsläraren från Malmö, Elevassistenten i Malmö, Brobyggare ett och Brobyggare två.
5.4 Genomförande
Linn har intervjuat fem personer i Malmö som är väl förtrogna med frågan. Fyra av informanterna arbetar på skolor i Malmö och en på Romskt informations och kunskapscenter (RIKC). Erik har intervjuat två, en rektor för en skola i Lund som genom åren har varit föremål för särskilda satsningar för romsk inkludering samt ordföranden för den romska föreningen Lovara i Lund. Ytterligare en modersmålslärare i Lund har svarat på intervjufrågorna via mail. Vi ville ta tillvara på de kunskaper och erfarenheter som finns i Malmö och Lund bland de som arbetar med frågan i praktiken.
Dom som blir intervjuade vet syftet med intervjun och arbetar och/eller har mycket kunskap om projektet eller romers situation. Samtliga intervjupersoner förutom en är romer själva får anses ha tolkningsföreträde eftersom. Ett av problemen med projekt kring romer brukar vara att romerna inte tillåts vara den drivande kraften och att deras erfarenheter inte tas på allvar och därmed inte används i den utsträckning det borde.
Grad av standardisering: Intervjupersonerna kommer få samma frågor i samma följd. Sedan några individuella frågor som ställs utifrån deras erfarenhet som pedagog, aktivist, brobyggare och så vidare. De är semistrukturerade då samtliga har stor erfarenhet och många åsikter i frågan och det är därför mer spännande att låta dem tala fritt.
Samtliga intervjuer är gjorda med hjälp av ljudupptagning och finns transkriberade i vår bilaga Intervjuguide. Förutom intervjuerna en utgörs stor del av våra källor av utredningar från myndigheter som som Socialstyrelsen, Regeringskansliet, Kulturdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Diskrimineringsombudsmannen, Justitiekanslern, Skolverket och Sveriges Länsstyrelser, vilka vi anser som trovärdiga och förhållandevis objektiva källor.
5.6 Validitet
Validitet inom forskningen innebär i stora drag om huruvida en mäter det som en har avsikten att mäta51. Det finns mycket att säga om hur arbetets validitet på olika sätt hade
kunnat stärkas. Generellt hade det varit positivt med fler och tätare kopplingar mellan
teorier, tidigare forskning och våra analyser av intervjuerna. Utöver detta hade vi exempelvis eventuellt även kunnat komplettera våra intervjuer med observationer på skolor.
När det gäller den interna validiteten är vår bedömning att vad vi funnit i stort överensstämmer med teorierna vi använt oss av. Vi hade kunnat lägga ytterligare fokus på detta. Vi hade även kunnat använda oss av respondentvalidering vilket innebär att vi skulle be respondenterna att bekräfta våra resultat i dom delar där deras uppgifter använts. På grund av tidsskäl har en mer omfattande studie inte varit möjlig.
Vi har valt öppna frågor och låtit respondenterna tala fritt om sina erfarenheter. Samtliga intervjuer har gjorts med hjälp av ljudupptagning vilket givit oss fördelen att kunna återge ordagranna citat, vilket vi har valt att göra.
5.7 Reliabilitet och generaliserbarhet
Frågan om extern reliabilitet, det vill säga om vår studie skulle kunna upprepas och ge samma eller liknande resultat och slutsatser är relativt svår att besvara. Frågorna vi har ställt står i relation till en föränderlig situation och svaren vi fått från respondenterna är en ögonblicksbild av deras individuella tolkningar av frågorna utifrån deras erfarenheter.52 Den semi-strukturerade intervjuform som vi har valt ger oss också
utrymme för individualitet och utvikningar vilket ökar autenticiteten, men samtidigt försvårar upprepbarhet. Hur generaliseringsbarheten för våra resultat ska bedömas beror på hur strikt en väljer att tolka frågan.
Om vi börjar med en striktare tolkning menar Bryman att ”alla resultat …//… enbart kan generaliseras till den population utifrån vilken man hämtat sitt samspel”53 vilket med en
strikt tolkning skulle innebära att våra resultats potentiella generaliserbarhet begränsas till en ögonblicksbild för en grupp som befinner sig på en viss plats. Utifrån den striktare utgångspunkten skulle generaliserbarheten även sänkas ytterligare av att vi valt att intervjua personer med såväl olika bakgrund som arbete. Vi hade dock inte kunnat höja generaliseringsbarheten om vi hade valt att använda oss av fler intervjuer avgränsat till
52 Bryman 2002, s 257 53 Bryman 2002, s 119
personer med uteslutande liknande bakgrund och arbete. Frågan om generaliserbarheten handlar mer av graden av randomisering genom vilken intervjupersonerna har valts ut. Eftersom vi gjort aktiva val med det uttalade syftet att intervjua personer med vissa yrken och eller nyckelpositioner inom olika romska grupper kan vi inte hävda att studiens resultat är generaliserbara.
Men vi frågar oss om den här striktare tolkningen är applicerbar på alla sorters studier. Om vi ställer resultat som bygger på kvalitativa intervjuer med öppna frågor i relation till resultat som bygger på kvantitativa enkäter med korta svar, är det då relevant att värdera generaliseringsbarhet lika högt?
Vi anser att kravet på generaliserbarhet är mindre relevant vid en kvalitativ studie av detta slag. Bryman hänvisar också till författare som delar denna uppfattning.54
En försiktigare tolkning av resultatens generaliserbarhet hade kunnat vara att vi behöver lyfta ut kriteriet ur ett teoretiskt allmänvetenskapligt fält och istället bedöma värdet av generaliseringsbarheten med utgångspunkt från den kvalitativa samhällsvetenskapliga kontext våra i vilken resultat i praktiken framarbetats.
Sammanfattningsvis kan vi sluta oss till det försiktiga antagandet att en liknande studie med samma målgrupp, inom samma geografiska område skulle kunna ge liknande resultat, givet att den även ligger nära i tid samt att åtgärder på området eller brist på detsamma består utan nämnvärda förändringar.
5.8 Etik och forskningsetiska frågor
I några av intervjuer har vi valt att inte transkribera vissa delar. Detta för att informanterna berättat personliga historier om personer som inte närvarat under intervjuerna och som vi omöjligt skulle kunna kontakta för deras godkännande.
5.9 Intervjufrågor
Intervjuerna i sin helhet finns som bilagor. Dock har vi i några intervjuer strukit delar där personliga anekdoter berättats om personer som inte var med under intervjuerna. Intervjuerna är sammanfattade under några rubriker som vi strukturerat efter olika teman. Rubrikerna är: Utmaningarna med romsk inkludering i skolan, Kontakten mellan skola
och föräldrar, Förebilder och brobyggare, Ekonomi och långsiktigt arbete, Inkludera romers historia och kunskap i undervisningen samt Vad kan skolor och kommuner göra?
Vi har valt olika intervjufrågor för Malmö och Lund eftersom Lund inte ingår brobyggarprojektet.
Malmö
- Berätta om dig själv och ditt arbete.
- Vad har det än så länge blivit för resultat av att använda sig av brobyggare? - Följdfrågor: Något positivt? Negativt?
- Hur har responsen varit från lärare? Elever? Föräldrar?
Några skolor har valt att ha helt/delvis separata klasser för romer. - Tankar kring det?
- Finns det något mer som skolor/lärare/kommun hade kunnat bidra med för att öka närvaro och resultat i skolan för Malmös romer?
Lund
- Berätta om dig själv och ditt arbete.
Hur ser du på romsk inkludering i Lunds skolor i allmänhet? - Vilka är förutsättningarna? Vilka utmaningar finns?
- Hur jobbar kommunen med utmaningarna?
Några skolor i Sverige har valt att ha helt/delvis separata klasser för romer. - Tankar kring det?
Närvaro och studieresultat för romer lyfts ofta ut som specifika problem för gruppen.
- Finns det direktiv och stöd för lärare och skolor från Barn- och skolförvaltningarna för att öka närvaro och resultat i skolan för Lunds romer?
6. Analys och diskussion
6.1 Utmaningarna med romsk inkludering i skolan
I våra intervjufrågor tar vi upp två frågor som är nära förknippade med varandra, närvaro och studieresultat. Grundskoleutbildning är inte enbart en rättighet utan också en skyldighet. Skolan har i uppgift att föra närvarostatistik på varje elev, överstiger den en viss procent under en viss tid ska skolan sätta in insatser för att elevens närvaro ska höjas. Kan inte skolan se till att så sker på egen hand ska skolan lämna en orosanmälan till socialförvaltningen. “Varför tillåter vi det, varför tillåter vi romer att inte vara i skolan?” Frågan som i det här fallet kommer från rektorn på en grundskola i Lunds kommun är egentligen mycket enkel, trots det verkar den vara svår att besvara.
Två av våra informanter tar upp problematiken med att tjejer kan gifta sig tidigt, såväl innan avslutad grundskola som gymnasiestudier. Dragan, ordförande för den Romska föreningen Lovara i Lund lyfter ett specifikt exempel med en fjortonårig flicka, han menar att ”dom romska gamla värderingar och normer har förstört den här tjejens liv tycker jag. Hon borde gå ut nian, fortsätta läsa och bli något. Så att hon ska kunna bli en förebild för sina barn. Men nu blir det här en ond cirkel, hennes föräldrar har aldrig gått i skolan och hon tappar ju här tråden så att man förlorar ju, man förlorar förebilder, någon som man ser upp till”.
Dragan menar att det finns skillnad i skolvana hos olika romska grupper men påpekar att även Kalderashgruppen som bott i Sverige i hundratals år har förebilder från skolans värld:
Barnen har inget hopp om att man ska få ett arbete eller ett bra arbete. Trots att man har en bra utbildning. Det här förtroendet finns inte hos romerna. Även om jag liksom utbildar mig, tror ungdomarna, kommer jag ändå att vara ’den där zigenaren’ som inte kommer att få något jobb. Och det har mycket med det här med identiteten att göra. Ska man säga att man är rom, ska man dölja att man är rom. Om man säger att man är rom så kan man få skit för det. Om man inte säger att man är rom kan man få skuldkänslor.
6.2 Kontakten mellan skola och föräldrar
I de studier vi tar upp nämns det vid ett flertal tillfällen att många romska föräldrar är rädda för eller undviker att skicka sina barn till skolan av flera olika anledningar. Dels kan skolan vara en osäker plats för att den är okänd. Det kan finnas en rädsla för att barnen inte ska bli väl bemötta eller kanske till och med trakasserade. Flera studier trycker därför på vikten av att skapa en god relation mellan skola och föräldrar. Alla de personer vi pratat med under arbetets gång har varit inne på samma spår. Ett enkelt sätt att skapa en bra relation mellan föräldrar och skola är att anställa romer i skolan. Romska elevassistenter, lärare, fritidspersonal eller brobyggare.
Vår informant från RIKC säger att föräldrarna har stor nytta av att det finns någon de kan vända sig till inom personalen och ställa frågor till. När kommunikationen till skolan inte fungerar handlar det sällan om ovilja utan om bland annat språkliga förhinder. Kanske är inte föräldrarna helt säkra på det svenska språket och behöver hjälp med förklaring? Ett problem som ofta uppstår är att information till föräldrarna från skolan sker skriftligt, det skickas mail eller lappar hem. Om föräldrarna har svårt att ta till sig informationen så kan brobyggarna hjälpa till att förklara. Det finns en brist på tillit från de romska familjerna, men även från skolorna och dess personal. Detta har att göra med den historiska bakgrunden till romernas utanförskap om den diskriminering man har blivit utsatt för samt dom fördomar och stereotyp som har skapats om romer.
Modersmålsläraren i Malmö menar att responsen från föräldrarna har varit olika. Vissa har varit positiva, andra negativa, främst för att de måste ändra på sina rutiner. Men även de brukar också uppskatta brobyggarna tillslut. De var vana vid att ingen brydde sig innan, ingen ringde eller hälsade på när barnen inte kom till skolan. Plötsligt kommer det människor och ställer krav. Men majoriteten är glad att det är någon annan som kämpar för deras barns skolgång. Många föräldrar är fast i arbetslöshet som gjort att de slutat kämpa. Modersmålsläraren i Malmö säger att:
romer oftast vill att deras barn ska gå till skolan, men det finns så mycket annat. Man måste vara insatt i romska historia för att förstå. Allt som är utanför hemmet eller gården är främmande. Vi har varit främlingar i hela vårt liv. Man vill ha sina barn bredvid sig. Men vill ta hand om dem, man vill se dem. Men vet inte hur de mår i skolan.
Brobyggarna säger att föräldrarna de pratat med säger sig se resultat, barnen sköter sig och går till lektionerna, och pratar inte utan gör sitt arbete. En mamma som de fått väldigt bra kontakt med berättade att hennes son självmant börjat göra läxorna hemma. Han berättade för sin mamma att han gjorde läxan för att han lovat brobyggarna att han skulle.
6.3 Förebilder och brobyggare
Alla vi har pratat med är överens om att brobyggarverksamheten och fler romska förebilder i skolorna är bra och ger resultat. Både elever, föräldrar och lärare har ställt sig positiva. Om man inte har någon i sin omgivning som fått ut något positivt av att gå i skolan så är det förståeligt att det är svårmotiverat att faktiskt gå dit. Brobyggare ett förklarar: Det finns jättemånga romska barn som är utsatta i skolan…och så vill och kan de inte hänga med, det är för mycket som händer. Det är mycket i bakgrunden. Mormor och farmor gick inte i skolan. De bodde ju i husvagn, det ligger kvar, de tänker bakåt, barnen också. Det är bra att själv vara rom när man förklarar för de romska eleverna att de måste vara i skolan, det är vår framtid. Vår roll är att skapa tillit till barnen men också att prata med föräldrarna och övertyga att det är jätteviktigt att barnen ska komma till skolan. De hjälper också barn som har det lite svårt med att läsa, skriva och så. Där kan vi också förklara lite på romska så de förstår lite bättre.
Enligt modersmålsläraren i Malmö är, att skaffa romska brobyggare, det bästa en skola kan göra för de romska eleverna. Dock så borde det finnas mycket tydligare riktlinjer för hur arbetet ska se ut. ”Många av eleverna känner sig mycket tryggare, det finns alltid de som tar hand om sig själva. De bryr sig inte, de vet vem de är. Men det finns många romska elever som har svårt med sin identitet, så det känns tryggare att ha någon bredvid sig som har samma språk och identitet, traditioner och går i samma kläder. Så det har varit mycket positivt”, säger han.
När vi frågar informanten från RIKC om brobyggarverksamheten så säger han att dom verkliga effekterna det haft inte går att mäta än eftersom det är så nytt. Men responsen från både lärare, familjer och elever har än så länge varit positiv. Lärare har bekräftat att brobyggare fyller en funktion som behövs och som tidigare saknats i skolan. Även i
klassrummet så finns ett behov, brobyggarnas närvaro ökar tryggheten för eleverna. Genom att arbeta nära de romska eleverna hjälper de också till att identifiera i vilka områden eleven behöver extra stöd och vilka kunskapsluckor som finns. Dom två brobyggare vi har pratat med känner sig positiva till det de uppnått som brobyggare. Dom har både lyckats skapa en bra relation till både elever och föräldrar. Föräldrarna ringer ofta, både för att prata om skolan och för att de vill att deras barn ska få extra stöd, säger Elevassistenten från Malmö?
Elevassistenten från Malmö ser fler fördelar med att anställa romer i skolorna. Hade fler romer fått arbeta i skolan så hade inte kommunerna haft samma problem med hög frånvaro hos elever. Det hade också ökat sysselsättningsgraden bland vuxna romer, menar hon. Hon har själv fått kämpa mycket för sin skolgång. Hennes föräldrar ville inte att hon skulle gå dit eftersom hon så ofta blev slagen. Men hon envisades med att gå. Hon berättar om några romska elever som hon nyligen börjat arbeta med. De kom nyligen till Sverige och har inte gått i skolan eller haft några förebilder. Från början ville de inte komma alls.
Elevassistenten från Malmö höll tät kontakt med mamman, tillslut började de komma till skolan och barnens nyfikenhet växte. En dag kom ett av barnen fram till elevassistenten och sa, ”Jag vill bli lärare, som du!” Man kan vara en förebild för barnen, säger hon.
Modersmålsläraren Meri i Lund har gått sin egen väg. Hon är modersmålslärare i Lund sedan fyra och ett halvt år men det var inte planen från början. Hennes utgångspunkt och drivkraft var helt enkelt att hitta bästa möjliga sätt att själv kunna hjälpa romska barn. Men när hon väl fått börja arbeta som modersmålslärare var hon inte nöjd.
Jag tog kontakt med skolor och talade om vad min tanke var, att jag vill hjälpa romska barn men även att jag har blivit kontaktad av barnens föräldrar och att de vill att jag hjälper barnen med skolan men även att vara en informatör från skola till hem. Som en brobyggare. Jag fick alltid ett ’nej tyvärr, det finns inga pengar.
Meris eget engagemang ledde dock till slut till att hon fått en bredare roll än hon hade initialt som modersmålslärare. Och efter att sökt studiehandledning för sina romska elever jobbar Meri numera även med det. Det finns fyra saker som Meri anser romska barn behöver på skolorna idag; “läxhjälp, förmedlare mellan hem och skola, studiestöd, närvaro”.
Under den tid som Meri har arbetat som modersmålslärare uppger hon att hon även jobbat som brobyggare då hon varit med på skolmöten och skött kontakt med vårdnadshavare. Meri berättar även att hon har jobbat utöver arbetstid med läxhjälp för att hon ser hur mycket detta behövs då eleverna inte får hjälp hemma. Meri har även tagit på sig rollen som informatör på skolorna hon jobbat på och menar att det har givit lärare en inblick i hur situationen ser ut för romer såväl när det gäller kultur, språk och romer som folkslag till mer generell information som att många föräldrar till romska skolelever är dåliga på svenska eller till och med är analfabeter.
6.4 Ekonomi och långsiktigt arbete
Flera av våra informanter nämner hur viktigt det är att arbetet för de romska eleverna är långsiktigt. Ett projekt kan vara jättebra men om det bara varar i en termin eller ett läsår så hinner det inte göra så mycket nytta.
Rektorn berättar att Fäladsskolan i Lund på åttiotalet hade två eller tre romska lärare. Det fanns en särskild statlig satsning, så kallade Zigenarpengar, som användes för att anställa projektledare och romska lärare. Anledningen att pengarna kom skolan till del var att det vid den här tiden bodde förhållandevis många romer i skolans upptagningsområde, Norra fäladen i Lund med omnejd. Rektorn menar att det på åttiotalet fanns en större intresse från staten att inkludera romer i skolan jämfört med idag:
”I Lund hade man zigenarprojekt med projektledare och så vidare, å det fanns en schvung i det hela, staten var intresserade av att få igång, att verkligen integrera dom och så vidare i samhället.”
Elevassistenten från Malmö nämner ett exempel. Hon berättar om ett lyckat arbete som gjordes i Oxie för drygt tio år sedan. Kommunen behövde hjälp med dom romska eleverna, de fick brobyggare och resultatet var positivt. I två terminer funkade det jättebra. Dom gjorde en romsk bok, ett läromedel med romska sagor. Den användes över hela Malmö. ”Romska sagor”. Sen tog pengarna slut. Problemen kom tillbaka.
Modersmålsläraren från Malmö säger samma sak. Dom åtgärder som görs måste vara långsiktiga, det räcker inte att starta ett kortsiktigt projekt som sedan avslutas och så går det tillbaka till hur det var innan. Det måste finnas fast anställda som arbetar med romsk
inkludering så inte allt ansvar faller på frivilliga organisationer och människor. Romer själva måste vara både ansvariga och delaktiga i arbetet.
En brobyggares uppgift är att bygga broar mellan familj, elever och skola säger modersmålsläraren. Men bron måste bli klar också. Om jobbet görs dåligt så blir det inte klart. Det måste vara ett långsiktigt arbete, låt hen följa eleverna från första klass till nian. Det går inte om de bara får en sex månaders anställning i taget. Hen måste få den tid som behövs. Det är viktigt att få med familjerna, ha möten, bjuda in dem. Går det inte första gången så får en inte ge upp. Lyckas en inte de första tio gångerna så kanske en lyckas den elfte. Det är detta det måste finnas tid till. Brobyggaren måste få tid att ringa och påminna, prata med föräldrarna om varför det är viktigt med skolan, bygga en relation. Hämta eleverna hemma. Han menar att det är många romska brobyggare som känner sig utnyttjade på arbetsplatsen. Dom blir inplockade för att de är billig arbetskraft och sen så får de inte den tid de behöver för att fokusera på de romska eleverna. De kastas mellan olika klasser och fritidshem. Egentligen borde de ha planeringstid då de kan sätta sig in i hur de kan hjälpa de enskilda romska eleverna. Planeringstid för att till exempel hinna ringa hem till en familj och påminna om att eleven ska till skolan dagen efter. Tid för att träffa familjerna. Sen om det finns tid utöver det så kan brobyggaren vara på fritids och liknande. Men hen måste få den tid som behövs för sitt uppdrag. Brobyggaren behöver den tiden för att lyckas med sitt arbete. Marek menar inte att skolorna nödvändigtvis använder resurserna fel utan de använder inte dem till hundra procent.
Christina Rodell Olgaç och Angelina Dimiter-Taikon skriver i sin studie Romsk
brobyggarutbildning med inriktning mot skolan, 2012–2015, Högre utbildning, social mobilitet och interkulturellt kapital att många av deras brobyggare uppfattar sitt arbete
som slitigt55. Modersmålsläraren säger att han träffat flera brobyggare under årens gång
som varit väldigt stressade. För att undvika detta krävs handledning eller kanske en kurs för nya brobyggare. Handledningen kan vara från erfarna romska lärare, eller från RIKC. Hur ska en arbeta? Om en aldrig arbetat med romer? Vägleda honom först. För att undvika stressen för brobyggarna så måste en också hitta en balans. En måste fråga sig om en är ute efter att hjälpa de romska eleverna eller är en ute bara för att skaffa sig hjälp över huvud taget? På bekostnad av romer. För brobyggare är det oftast någon annan som
betalar. Ibland arbetsförmedlingen, det är olika, men det är oftast bara 20% som skolan står för, säger han. Kommunen måste tänka mer långsiktigt. Resursen ska garanteras tills att eleven går ut grundskolan. Därför behövs längre anställningar, inte bara sex månader. Ingen kan göra en förändring på bara sex månader.
6.5 Vad skolor och kommuner kan göra
Det viktigaste är enligt modersmålsläraren kontakt och samtal. Får man inte kontakt den tionde gången, försök en till. Viktigt är att föräldrar alltid blir meddelade om hur det ligger till. Föräldrarna måste veta direkt om deras barn riskerar att bli underkända eller om de inte är närvarande i skolan. Modersmålsläraren från Malmö säger själv att han har erfarenhet av att föräldrarna inte vet hur det ser ut för deras barn i skolan. Att skolor väntar längre med att kontakta föräldrarna till romska barn när eleverna inte närvarar än om samma sak händer ett barn ut majoritetsbefolkningen. Han menar att det troligtvis beror på att romska föräldrar inte förväntas bry sig, i så fall ett uttryck för en strukturell rasism som drabbar unga romer.
Även rektorn pekar på strukturell rasism som särskilt problematiskt. Han berättar att media tidigare riktat mycket kritik mot kommunerna på grund av att romska flickor giftes bort före avslutad grundskoleutbildning och att denna kritik var befogad då den gick ut på att romer behandlades annorlunda än andra elever. Han menar att det idag kanske har blivit bättre för vissa men generellt sett inte särskilt mycket bättre.
På frågan hur han ser på romska klasser svarar han ”För att stärka tryggheten för dom själva, kanske. Samtidigt känns det väldigt fel. Det känns inte rätt att cementera saker och ting. Men det finns säkert forskning på det som visar att det är jättebra och jättedåligt. Både- och alltså; jag tycker verkligen det är konstigt att vi skulle göra speciella romska klasser.”
Elevassistenten från Malmö menar att romer måste få mer stöd till att utbilda sig. Det måste finnas arbeten för dom som vill arbeta, så det finns en möjlighet att bryta utanförskapet. ”Många ungdomar jag känner vill arbeta i skolan, men det finns inte pengar”, säger hon. Fler brobyggartjänster till romska ungdomar skulle behövas.
Hade de fått tjänster i skolan så hade närvaron ökat. Om kommunen hade satsat på detta skulle de inte ha så mycket problem med att romska barn inte går i skolan.
Informanten från RIKC menar att det finns mycket som skolor och kommuner kan göra, brobyggare är bara ett av många hjälpmedel. Att skolan ska vara lika för alla och anpassas till varje elevs förutsättningar och behov måste levas upp till. Eleverna måste undervisas utifrån de förutsättningar de har. Skolan idag är främst anpassad för de elever som har utbildade föräldrar med möjlighet och vilja att hjälpa sina barn med läxor och skolarbete. Undervisningen måste också anpassas så alla de elever som inte kan få någon hjälp av sina föräldrar har samma möjligheter.
Ytterligare en möjlig hjälp hade varit att uppmuntra romska familjer att låta dom små barnen ska gå i förskola. Att tidigt skapa rutinen att gå till en verksamhet på morgonen, prata svenska, vara en del av elevgruppen och så vidare, hade bidragit till en mjukare inkörsport till skolvärlden både för elever och föräldrar. För att åstadkomma en förändring inom detta område så bör en rikta insatser både på individuell (operativ) nivå och på strategisk nivå. Inkludering av romer är att ge romer möjlighet att vara med i lösningen.
Meri berättar att Lund inte ingår i pilotprojektet med brobyggare och att kommunen därmed inte har lika goda möjligheter. Men samtidigt anser hon att det inte hindrar kommunen från att prioritera egna satsningar på romsk inkludering i skolan. Meri lyfter fram tre huvudskäl till att mer inte görs. Enligt henne handlar det om att kommunen har ett bristande intresse för frågorna och inte drar nytta av statliga initiativ samt att skolor som egentligen är i behov av stöd inte kommunicerar detta till kommunen. Meri är frustrerad över bristen på drivkraft från kommunen.
När det gäller frågan om utvärdering av tidigare insatser säger Meri att hon inte känner till något om detta då hon inte vet om det gjorts någon särskild satsning riktad specifikt till romer som grupp, annat än studiehandledning kopplat till modersmålsundervisning. Meri avslutar med att berätta om sina egna erfarenheter som ung rom
Det är synd, när jag gick i skolan fanns det ett fritids för romska barn och där kunde man gå och få hjälp med läxor och allmänna frågor, superbra. Från att började skolan fram till nionde klass. Ibland kom det till och med specialpedagoger från skolan till fritidshemmet. Många av barnen på fritidshemmet lyckades mycket bättre än vad barnen gör idag, just för att det fanns en möjlighet. Det behövs mer satsningar och kommunen har inte gjort någon hittills. Finns det satsning så blir det också resultat.
av utanförskap som var utgångspunkten? Brobyggarprojekt är inte dom enda riktade projekten, det finns andra projekt som riktas på till exempel utbildning, arbetsmarknad, fysisk och psykisk hälsa. Men den gemensamma nämnaren verkar vara att det är frågan om tidsbegränsade satsningar.
6.6 Inkludera romers historia och erfarenheter i undervisningen
Informanten från RIKC berättar om vikten av att inte bara berätta majoritetsbefolkningens historia i skolan utan också romernas. Vi tycker själva, som lärare, att det är en väldigt viktig poäng och något som jag är övertygad om ofta glöms bort. Därför valde vi att ge det en egen rubrik.
Romer som erkänd nationell minoritet måste få vara en större del av undervisningen, det räcker inte att nämnas i en bisats, säger han. Sveriges romer är också en del av kulturarvet och historien, därför måste det även undervisas om romers historia och situation. När en till exempel undervisar om andra världskriget går det inte bara att lägga till på slutet att romerna också var en av de grupper som blev utsatta. De måste inkluderas i hela historien. Vad hände med romerna? Varför? Varför har romer inte inkluderats i historie-skrivningen? Att få vara en del av historieskrivningen bidrar ger ökad delaktighet.
