Värdegrundsarbete i praktiken - hur man arbetar med värdegrundsfrågor på två olika förskolor

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

Värdegrundsarbete i praktiken

- hur man arbetar med värdegrundsfrågor på två olika förskolor

Basic values in practice

-how to work with basic values on two different preschools

Anna Larsson

Lärarexamen 210hp

Religionsvetenskap och lärande Slutseminarium 2009-01-12

Examinator: Mariann Enö

Sammanfattning

Syftet med arbetet har varit att undersöka hur man på två olika förskolor, dvs. en av svenska kyrkans förskolor och på en kommunal förskola arbetar med värdegrundsfrågorna allas lika värde, samarbete, rätt och fel, självkänsla och självförtroende.

Med hjälp av fyra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer har detta undersökts. De intervjuade är alla förskollärare och arbetar på förskolorna jag valt att undersöka. Resultatet visar att man på de undersökta förskolorna arbetar på liknande sätt och att värdegrundsfrågorna lyfts fram ungefär lika mycket.

1 INLEDNING ... 7

1.1 BAKGRUND... 7

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 8

2.1 SYFTE ... 8

2.2 FRÅGESTÄLLNING ... 8

3 LITTERATURÖVERSIKT... 9

3.1 VAD ÄR VÄRDEGRUNDEN? ... 9

3.2 BEGREPPSFÖRKLARINGAR... 9

3.3 VAD SÄGER STYRDOKUMENTEN OM VÄRDEGRUNDEN?...11

3.4 SVENSKA KYRKAN...11

3.5 KRISTENDOM, DEMOKRATI OCH VÄRDEGRUND ...12

3.6 PROBLEMATIK KRING VÄRDEGRUNDEN ...14

4 METOD ...16

4.1 VAL AV METOD ...16

4.2 AVGRÄNSNINGAR...17

4.3 INTERVJUER ELLER ENKÄTER? ...17

4.4 VAL AV FÖRSKOLOR...18

4.5 VAL AV INTERVJUPERSONER...18

4.6 ETISKA FRÅGOR I SAMBAND MED UNDERSÖKNINGEN ...18

4.7 UNDERSÖKNINGENS TROVÄRDIGHET ...20

4.8 UNDERSÖKNINGENSGENOMFÖRANDE ...20

4.9 BEARBETNING AV INSAMLAD DATA ...23

4.10 SVÅRIGHETER...23

5 RESULTAT...25

5.1 BAKGRUND AV FÖRSKOLORNA OCH INTERVJUPERSONERNA ...25

5.2 RESULTAT MED SAMMANFATTNING OCH LITTERATURKOPPLING...26

6 DISKUSSION OCH SLUTSATS...41

6.1 DISKUSSION...41

6.2 SLUTSATS...42

REFERENSER ...44 BILAGA

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Jag har länge varit intresserad av att undersöka hur man arbetar med värdegrundsfrågor i realiteten ute på förskolor. Eftersom jag sedan en tid tillbaka haft mycket kontakt med en av Svenska kyrkans förskolor föll det sig naturligt att undersöka hur de – respektive en vanlig kommunal förskola arbetar.

Värdegrunden ska genomsyra hela arbetet på en förskola, och alla pedagoger och all övrig personal ska hålla värdegrundsarbetet levande – alltid. ”Alla som arbetar i förskola och skola ska hävda de grundläggande värden som uttrycks i läroplanen. Det är ett krav som läroplanen ställer.” (Wiklund, 2000 s.5)

Jag har valt att undersöka hur man arbetar med värdegrundsfrågorna allas lika värde, samarbete, rätt och fel samt självkänsla och självförtroende på en av Svenska kyrkans förskolor och på en kommunal förskola. Dessa frågor är väldigt abstrakta, precis som jag upplever att hela begreppet ”värdegrund” är. Att det är tvingande att arbeta med värdegrundsfrågor, samtidigt som begreppet är så diffust och öppet för tolkning, gör det extra intressant för mig att undersöka hur man arbetar med och lyfter fram dessa frågor i förskolan.

Huvudanledningen till att jag valde att undersöka just hur man arbetar med värdegrundsfrågor är att jag dels tycker att det är ett väldigt intressant och viktigt ämne, och dels för att det är ett ämne som går in väldigt mycket i Religionsvetenskap och lärande, som jag haft som huvudämne i min utbildning.

2 Syfte och frågeställning

2.1 Syfte

Min uppfattning innan arbetets start var att man lyfte fram och arbetade mer med värdegrundsfrågor på kristna förskolor än på kommunala förskolor, och jag ville undersöka om så var fallet. Mitt syfte blev därför att undersöka hur man på två olika förskolor, dvs. en av Svenska kyrkans förskolor och en kommunal förskola arbetar med värdegrundsfrågorna allas lika värde, samarbete, rätt och fel, självkänsla och självförtroende.

2.2 Frågeställning

Hur arbetar man med värdegrundsfrågor på en av Svenska kyrkans förskolor och på en kommunal förskola?

3 Litteraturöversikt

3.1 Vad är värdegrunden?

Värdegrunden som begrepp infördes i Sverige under 1990-talet i och med Läroplanskommitén och deras utredning Skola för bildning (1992:94). (Zackhari & Modig, 2000 s.34)

Våren 1999 proklamerade man ett så kallat värdegrundsår och i och med detta aktualiserades också frågan om värdegrunden. (Orlenius, 2001 s.13)

Begreppet värdegrund utgör ett av fundamenten i läroplanerna och ska ligga till grund för all verksamhet i förskolan och skolan. De värden som lyfts fram är: människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta. (Zackhari & Modig, 2000 s.34)

3.2 Begreppsförklaringar

Begreppen jag vill undersöka är allas lika värde, samarbete, rätt och fel samt självkänsla och självförtroende. Vad dessa begrepp egentligen betyder i arbetet på förskolor är i mångt och mycket en tolkningsfråga, då det är svårt att definiera dem – även om man har litteraturen som hjälp.

I Nationalencyklopedin definieras begreppen rätt och fel båda utifrån juridiska regler. Ordet värdegrund nämns inte alls. Värde definieras som ”I allmänt språkbruk och inom filosofi säger man att något är ett värde eller att något har ett värde. Det som har (positivt) värde, tex trygghet, är därmed ett värde.” (Nationalencyklopedin, 1996)

Ordet ”värdering” definieras i Nationalencyklopedin som

handlingen att sätta ett (positivt eller negativt) värde på något eller resultatet av att utföra en sådan handling. Resultatet har i allmänhet formen av ett omdöme, en åsikt eller en uppfattning. Inte sällan betecknas en uppfattning som en värdering för att antyda att den är subjektivt eller personligt präglad, ett bruk som naturligtvis sammanhänger med att värden ofta förstås som något icke objektivt, något som vi tillskriver objekten.

I Nationalencyklopedin finns förutom ordet värdegrund inte heller orden självförtroende, självkänsla eller samarbete definierade.

Slår man upp orden i Bonniers Svenska ordbok (2002) finner man bland annat följande förklaringar:

Värde: betydelse, vikt

Samarbete: tillsammans, ihop, gemensamt Rätt: riktig, korrekt

Fel: oriktighet, misstag

Självkänsla: medvetenhet om sitt eget (människo)värde Självförtroende: tro på sig själv, självsäkerhet

I Artikel 2 i FN:s konvention om barns rättigheter står det bland annat att:

Alla barn är lika mycket värda. Alla barn har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Du får inte behandlas annorlunda på grund av ditt utseende, din hudfärg, ditt kön, ditt språk, din religion och dina åsikter.

Detta torde betyda att allas lika värde enligt FN:s konvention om barns rättigheter betyder just att alla ska ha samma rättigheter och inte diskrimineras eller behandlas annorlunda på grund av hur man ser ut eller vem man är.

Vad begreppet värdegrund står för återkommer jag till under rubriken ”Problematik kring värdegrunden”.

3.3 Vad säger styrdokumenten om värdegrunden?

Värdegrunden är läroplanens första avsnitt, och detta är naturligtvis en markering av att värdegrunden utgör just grunden för hela verksamheten. Värdegrunden är densamma för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. (Wiklund, 2000 s.5)

I Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Lpfö 98) står det att förskolan vilar på demokratins grund. Därför ska verksamheten utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Det står också att en viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på, och att människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människor lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i läroplanen och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. (Lpfö 98)

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barns rättigheter ligger också båda till grund för de tre läroplanerna. Framförallt för värdegrundsavsnitten. (Wiklund, 2000 s.5)

Utöver Lpfö 98 har de enskilda förskolorna egna riktlinjer som utgår från det som beskrivs i läroplanerna.

3.4 Svenska kyrkan

Eftersom en av förskolorna jag undersökte är i Svenska kyrkans regi, är det viktigt att nämna att de förutom Lpfö 98 också måste följa de riktlinjer som Svenska kyrkan satt upp för hur arbetet med barnen ska se ut. Dessa riktlinjer finner man i I dialog med barn

– grund för Svenska kyrkans arbete bland barn 0-14 år. Dessa riktlinjer vänder sig till

alla som har en uppgift i församlingsarbetet, och alltså inte enbart till förskoleverksamheten som drivs av Svenska kyrkan. (I dialog med barn, 2004 s.8)

Bland det som nämns är att Svenska kyrkans arbete bland barn ska präglas av ett barnperspektiv som uttrycks i kärlek och respekt. Barn och ungas perspektiv ska alltid finnas med i församlingens planering och att församlingen har ansvar för att skapa miljöer där barn och unga bereds möjlighet att få höras och uttrycka sina åsikter. Verksamhet för barn ska bygga på barnet som en tillgång. Man skriver också att kyrkan har stora möjligheter att bidra till att barnet utvecklar en positiv människosyn som utgår ifrån alla människors lika värde. (I dialog med barn, 2004 s.8-11)

I I dialog med barn nämns FN:s konvention om barns rättigheter, och man kopplar samman detta med hur även Svenska kyrkans arbete med barn ska bedrivas. (I dialog med barn, 2004 s.11)

Eftersom Sverige anslutit sig till Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, där den viktigaste tesen är ’Barnets bästa skall alltid komma i första hand’, skall också kyrkans hela verksamhet och alla dess beslut genomsyras av barnkonventionens grundtankar. (I dialog med barn, 2004 s.30)

3.5 Kristendom, demokrati och värdegrund

När man talar om värdegrundsfrågor, är det relevant att ta upp den svenska historien och Sveriges relation till religionen. Det går inte att frångå att kristendomen spelat en stor roll i vår historia, och att detta satt spår även på samhället och skolan/förskolan idag. Den värdegrund som diskuteras i läroplanerna är det allmänna förnuft som genomsyrat Sveriges moral under flera hundra år. För man kan man kan konstatera att västerländsk kultur i hög grad har påverkats av kristendomen och dess värderingar. (Orlenius, 2001 s.44)

När den allmänna folkskolan infördes för ca 150 år sedan sågs det som självklart att skolan skulle anta en fostrande roll utifrån kristendomen, som då fungerade som statsbärande ideologi. Kristendomskunskapen var då skolans viktigaste ämne och nationalism och religion hörde ihop. På så vis byggde samhället på religionen. Religionen sågs som grunden till moralen och moralen legitimerade i sin tur religionen. (Zackhari & Modig, 2000 s.47-48)

Under början av 1900-talet började förskolan att utvecklas, och förskolläraren fick uppdraget att undvika skolans stränga disciplinering och erbjuda ”moderlig omvårdnad”. Förskolan utgick på så sätt utifrån matriarkala värden och traditioner med pedagogiken mer i centrum, medan skolan, med religionen som grund utgick från patriarkala värderingar. Den pedagogik man använde sig av i dåtidens förskola hade hem och familj som mönster. Förskoleverksamheten drevs på privat, ideell basis, medan skolan var mer strikt styrd av staten. (Zackhari & Modig, 2000 s.48 samt Orlenius, 2001 s.54)

Det var först efter andra världskrigets slut som förskolan blev en statlig angelägenhet (Orlenius, 2001 s.62), och med andra världskriget i färskt minne gavs skolan i uppdrag att utveckla demokratiska människor för att säkra ett demokratiskt samhälle. (Zackhari & Modig, 2000 s.48)

Förskola, skola och skolbarnomsorg integrerades under 1900-talet allt mer, vilket kom att ställa krav på gemensamma mål och en gemensam värdegrund. 1998 antogs en läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, samt en läroplan för förskolan. Värdegrunden i läroplanerna länkar i varandra (Zackhari & Modig, 2000 s.49), men fortfarande nämns inte religionen i läroplanen för förskolan, även om det i Lpo 94 står:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Samtidigt står det förvisso att ”Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell”. (Lpo 94)

I Lpfö98 står det

En viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen.

Ett av regeringens mål med reformen av läroplanen för förskolan var att det skulle finnas en viss likriktighet med läroplanen för skolan. (Proposition 1997/98:93) Lpfö 98 bygger därför mycket på vad som står i Lpo 94. Värderingarna som nämns i läroplanerna är desamma, men i läroplanen för förskolan har man utelämnat meningen om de kristna värderingarna, även om värderingarna som finns beskrivna i sig är utvecklade utifrån en kristen tradition. Eftersom jag anser att man kan se tydliga likheter med hur förskolan och skolan sett ut även historiskt har jag valt att ta upp och tydliggöra detta.

3.6 Problematik kring värdegrunden

Läroplaner är politiska dokument som anger mål och riktlinjer, dvs. de ses som styrmedel för förskola och skola. Därmed återspeglar de också olika intresseinriktningar, olika värderingar och olika syn på vad som anses viktigt att kunna. (Orlenius, 2001 s.14-15) Värdegrunden är ett politiskt laddat ord, vilket spelar roll för vilken tolkning man gör för vad värdegrunden som begrepp egentligen betyder. Detta trots att samtliga politiska partier i riksdagen stod eniga bakom den formulerade värdegrunden i läroplanen. (Zackhari & Modig, 2000 s.34)

Begreppet värdegrund är komplext och behöver därför problematiseras. Man kan göra en åtskillnad mellan värderingar och normer. Värdegrunden som den uttrycks i läroplanerna innehåller båda dessa begrepp. (Zackhari & Modig, 2000 s.36)

Vad menas då med begreppen normer och värden? Normerna och värdena i läroplanerna är liksom värdegrundsbegreppet allmänna och abstrakta. Man kan säga att

normer är ett samlingsbegrepp för handlingar som är önskvärda eller icke önskvärda.

Att normerna styr vårt handlande, beteende och attityder, och att normerna ska ge mer konkret vägledning till hur arbetet i förskolan och skolan ska bedrivas. Värden kan man säga betecknar något som är eftersträvansvärt. Värden formas av olika värderingar, dvs. prioriteringar om det önskvärda. Normer och värden utgör tillsammans grunden för individens moral. (Zackhari & Modig, 2000 s.36 och Orlenius, 2001 s.15-16)

Man kan säga att det i läroplanen finns oförytterliga värden som inte är förhandlingsbara, att de är en självklarhet i skolans och i mänsklighetens samlevnad,

som exempelvis att alla människor är lika mycket värda. (Orlenius, 2001 s.16) Man kan också mena att dessa värden utgör en minsta gemensamma nämnare som alla bör eller ska vara överens om. För vissa personer kan dessa värden vara förankrade i uppfattningen att Gud utgör den yttersta garantin för allt gott, för andra i uppfattningen att det goda finns inlagt i människan och världen av naturen. De kan också vara knutna till tron på det mänskliga medvetandet och människans förmåga att göra rationella val genom sitt förnuft. (Orlenius, 2001 s.16) Förnuftet i sin tur ses av en del personer som etikens grund. De hävdar att förnuftet talar om för oss vad som är rätt och gott. (Orlenius, 2001 s.40)

Orlenius skriver att en förklaring till skilda ståndpunkter kan bero på begreppsförvirring, alltså att man förstår värdegrundsbegreppet på olika sätt. Att ordet värdegrund inte finns med i Svenska Akademiens ordlista kan möjligen också antyda att begreppsförvirring lätt uppstår, menar han. (Orlenius, 2001 s.17)

Ett grundproblem i arbetet med värdegrunden är, enligt Orlenius den åtskillnad som

..ofta görs mellan å ena sidan etik och värden, å andra sidan lärandet. Om verksamheten ska kunna utvecklas förutsätter det, enligt min uppfattning, att man har perspektiv på den egna yrkeskulturen, förstår förskolan och skolan som kultur.” (Orlenius, 2001 s.69)

I Hur bra är vår förskola? skriver Elmehed m.fl. att läroplanens skrivningar är ett uttryck för många personers samlade bedömning av vad som är viktiga kvalitetsfaktorer i förskolan. Den bedömningen bygger i sin tur på många års forskning om och erfarenhet av förskoleverksamhet. (Elmehed m.fl., 2001 s.4) Vidare menar de att värdegrunden innehåller många övergripande och ”stora” begrepp som måste förstås utifrån vardagens alla situationer, och att det är väsentligt att tillsammans i ett arbetslag diskutera hur var och en tolkar begreppen och sätter in dem i vardagssammanhangen. (Elmehed m.fl., 2001 s.13) För det är som det står i Lpfö 98:

I läroplanen formuleras förskolans värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer för verksamheten. Däremot anger inte läroplanen hur målen skall nås. Detta är en fråga främst för de professionella som arbetar i förskolan.

4 Metod

4.1 Val av metod

Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod eftersom jag ansåg det lämpade sig bäst för det material jag ville samla in. Detta för att en kvalitativ studie har orden som mål och inte statistiska siffror (Kvale, 1997 s.36-37).

För att samla svar på de frågor jag hade, använde jag mig av enskilda intervjuer. ”En intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening” (Kvale, 1997 s.13).

Gillham beskriver halvstrukturerade intervjuer:

I en halvstrukturerad intervju ställer du kanske inte ett stort antal (centrala) frågor, men du kommer å andra sidan att följa upp intervjupersonens svar med samtalsstödjande kommentarer och

sonderande frågor (promts and probes). Dessa är i själva verket kompletterande eller underordnade

frågor eller forskningsmetoder, som du bara använder om de behövs (därav halvstrukturerad).

(Gillham, 2008 s.47)

Han menar att en halvstrukturerad intervju innebär att

• samma frågor ställs till alla inblandade

• typen och formen av frågor genomgår en viss utvecklingsprocess för att säkerställa ämnesfokus

• för att säkerställa att likvärdiga saker täcks in leds intervjupersonerna vidare med hjälp av följdfrågor om någon av de relevanta underrubrikerna inte spontant har tagits upp

• och att ungefär lika lång intervjutid avsätts i varje fall.

Gillham skriver också att dessa punkter utgör delar i en gemensam struktur och att de delar som är mindre strukturerade är att frågorna är öppna, och att sonderande frågor används om intervjuaren bedömer att det finns mer att berätta vid en viss tidpunkt under

Man skulle kunna hävda att den halvstrukturerade intervjun är den viktigaste typen av forskningsintervju, eftersom den inrymmer en flexibilitet som balanseras av struktur och därför ger data av god kvalitet. (Gillham, 2008 s.103)

4.2 Avgränsningar

Värdegrunden är ett väldigt brett begrepp och jag har därför valt ut fyra kärnpunkter som jag valt att undersöka. Att inte specificera exakt vilka frågor jag är ute efter att undersöka hade gjort att det blev väldigt svårt och diffust att försöka tolka vad det egentligen är jag menar och vill ha reda på. Både för mig och för intervjupersonerna. Därför gjorde jag valet att undersöka fyra specifika frågor, dvs. allas lika värde, samarbete, rätt och fel samt självkänsla och självförtroende.

Även de värdegrundsfrågor jag valt ut och specificerat kan upplevas som svårtolkade och svårtydda, de är ju även de ganska övergripande.

Jag valde att inte intervjua några barn eftersom jag var intresserad av informationen som pedagogerna kunde ge mig, barnen kan inte besvara frågorna så att de hör hemma i min undersökning, ansåg jag. Därför har jag valt att enbart intervjua pedagoger. Jag valde också att enbart intervjua en pedagog per avdelning, eftersom jag antog att det skulle bli dubbelt så mycket arbete - men långt ifrån dubbelt så mycket information - om jag intervjuade två eller fler pedagoger per avdelning.

Alla intervjupersonerna är kvinnor, eftersom det var svårt att få en jämn fördelning mellan könen på mina intervjupersoner. Detta för att det arbetar väldigt få män på förskolorna jag undersökte.

4.3 Intervjuer eller enkäter?

På det hela taget tjänar intervjuer och enkäter olika syften: vill du göra en storskalig eller preliminär surveyundersökning använder du enkäter, vill du uppnå djupare förståelse använder du dig av någon form av intervju. (Gillham, 2008 s.19).

Då jag var ute efter mer djupgående svar än vad man kan få i en enkät kände jag att valet att använda mig av intervjuer föll sig naturligt.

4.4 Val av förskolor

Förskola 1 har jag haft mycket kontakt med under ca ett års tid, så det kändes väldigt naturligt för mig att undersöka hur just de gör. På förskola 1 gjorde jag två intervjuer. Förskola 2 valde jag för att jag bor nära den, jag har anhöriga på förskolan och personalen känner till - och igen - mig. Även på förskola 2 gjorde jag två intervjuer. Jag ville välja förskolor där jag var ett bekant ansikte, och någon de kan känna att de kan prata fritt inför. Detta kan motsägas - kanske känner sig intervjupersonerna kontrollerade och att de måste ”prestera” bättre - än de kanske skulle ha gjort om jag var någon för dem helt okänd. Jag tror dock att min första känsla stämmer bättre in när det gäller det ämnet jag ville undersöka.

4.5 Val av intervjupersoner

Jag valde inte ut intervjupersonerna personligen, utan det fick bli de som hade tid och lust. I alla fall utom ett blev det de personer jag träffade först och presenterade min undersökning för. I det andra fallet föll det sig så att den jag frågade gick på semester just den veckan jag skulle göra intervjuerna, så hans arbetslag utsåg en person jag kunde intervjua. Alla intervjupersonerna är förskollärare.

4.6 Etiska frågor i samband med undersökningen

Gillham skriver att av både rättsliga och etiska skäl måste intervjupersonerna samtycka och förstå hur informationen man som intervjuare får ta del av kommer att förvaras och användas. Huvudpunkterna han listar är Konfidentialitet, Anonymintet, Säkerhet,

Publicering, Sammanfattning, Ytterligare användningsområden samt Informationens livslängd. (Gillham, 2008 s.33)

Jag tog upp följande punkter med intervjupersonerna:

Konfidentialitet – Det gjordes klart för intervjupersonerna vilka som kommer att ha tillgång till informationen och av vilka anledningar.

Anonymitet – Intervjupersonerna kommer inte att namnges (i presentationen av resultatet används fingerade namn) när resultatet presenteras, vilket de också blev de informerade om. Detta för att intervjupersonerna skulle kunna vara mer avslappnade när de besvarade frågorna.

Publicering – Materialet är till för mitt examensarbete, och kommer inte av mig att publiceras på annat vis utan deras tillåtelse, vilket jag också berättade för intervjupersonerna.

Resultat – Intervjupersonerna kommer att få ta del av slutresultatet, både för att de bad om det och för att det hör till god sed.

Informationens livslängd – Bandade intervjuer och transkriptioner förstörs efter användning.

Eftersom det är tvingande enligt Lpfö 98 – ”Förskolan vilar på demokratins grund. Därför skall dess verksamhet utformas i överrensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar” - att arbeta med värdegrundsfrågor, och så även de jag undersöker, kände jag att det kanske kunde vara känsligt för intervjupersonerna att besvara de frågorna jag ställde. Å andra sidan visste jag sedan tidigare om att de arbetar med värdegrundsfrågor på båda förskolorna. Det jag inte visste var hur eller hur mycket man arbetar med dem. Med andra ord var jag tämligen säker på att ingen skulle råka illa ut på grund av min undersökning. Att lyfta frågan åtminstone inför mig själv kändes däremot viktigt.

Jag har valt att ge mina intervjupersoner fingerade namn när jag presenterar resultatet. När jag informerade intervjupersonerna om deras rättigheter som intervjupersoner och bad om deras samtycke till hur informationen senare skulle användas, använde jag mig

inte av samtyckesformulär (Gillham, 2008 s.33). Detta för att jag anser att tydlig information från min sida och muntligt samtycke från intervjupersonernas sida räcker. Frågorna jag ställde var inte av så känslig karaktär att jag ansåg det vara nödvändigt med skriftligt samtycke.

4.7 Undersökningens trovärdighet

Jag tror det är svårt att få fram helt trovärdiga resultat, de svar man får beror nog mycket på hur mycket tid de tillfrågade har fått på sig att fundera över svaren, risken att mycket glöms är överhängande. Det är så mycket som görs på rutin och som glöms bort eller inte tänks på.

Att det är tvingande att arbeta med värdegrundsfrågor kan också ha påverkat resultatet, eftersom intervjupersonerna kanske känner sig synade och ifrågasatta, även om det såklart aldrig varit min avsikt. Jag har aldrig varit ute efter att kritisera eller att ”sätta dit” någon för att de arbetar för lite med värdegrundsfrågor, tvärtom vill jag undersöka och lyfta fram det förskolorna gör.

Att göra en uppföljning en tid efter man genomfört de bandade intervjuerna kan förmodligen ändra resultatet en del. Detta fanns det dock tyvärr inte tid till, varken från mitt eller från intervjupersonernas håll.

Relationen till den man intervjuar kan också påverka undersökningens resultat, men jag känner inte att det påverkade mina intervjuer negativt. Tvärtom är intervjupersonerna enligt min erfarenhet mer benägna att prata om man känner dem lite bättre.

4.8 Undersökningens genomförande

Jag har länge varit intresserad av att undersöka hur man i realiteten arbetar med värdegrundsfrågor ute på förskolor, och eftersom jag haft mycket kontakt med en av Svenska kyrkans förskolor föll det sig naturligt att undersöka hur de respektive en vanlig kommunal förskola arbetar.

Det är ett väldigt stort och övergripande begrepp just ”värdegrundsfrågor”, så när jag sen skulle formulera min frågeställning valde jag att fokusera på fyra specifika delar av värdegrunden, dvs. allas lika värde, samarbete, rätt och fel samt självkänsla och självförtroende.

Utifrån dessa värdegrundsfrågor formulerade jag sedan intervjufrågor för att undersöka hur dessa två förskolor arbetar med just de värdegrundsfrågorna jag listat. När jag formulerade intervjufrågorna var mitt mål att vara så kortfattad men så tydlig som möjligt. ”Frågorna bör vara lätta att förstå, korta och befriade från akademisk jargong” (Kvale, 1997 s.122).

Min första tanke var att jag skulle lämna ut enkätfrågor i ett inledande skede, men när jag försökte formulera bra enkätfrågor insåg jag att det mest troligt ger mig lika mycket eller mer att lämna ut intervjufrågorna direkt. Detta gjordes mellan en och två veckor innan intervjuerna genomfördes. Mitt syfte med att göra så var att låta intervjupersonerna få lära känna intervjufrågorna innan jag gjorde de bandade intervjuerna.

Jag ville ha med alla åldrar (på barnen) på förskolan, detta eftersom man kan arbeta med värdegrundsfrågor olika beroende på vilken ålder barnen har. Därför valde jag att intervjua personal från två olika avdelningar per förskola, en avdelning med de yngre barnen och en avdelning med de lite äldre barnen. Sammanlagt blev det alltså fyra intervjuer jag genomförde.

Det första jag gjorde var att jag besökte förskolorna, berättade om mitt syfte med undersökningen och frågade om de ville ställa upp och bli intervjuade. (Kvale, 1997 s.107 och s.120). Alla tackade ja till medverkan och då berättade jag lite om intervjufrågorna och bad dem ställa frågor till mig om det var något som var oklart. Sedan lämnade jag ut en kopia på intervjufrågorna (se bilaga) och bad dem besvara dessa skriftligt. Jag ville att intervjupersonerna besvarade frågorna skriftligt först eftersom jag upplevde att detta skulle underlätta min bearbetning av intervjusvaren. Att ha svaren skriftligt gör det enligt mig lättare att tolka svaren, och intervjupersonerna har även lärt känna frågorna bättre om de fått besvara dem innan de muntliga intervjuerna. Vi bokade in tid för bandade intervjuer 1-2 veckor senare.

Jag återvände som vi bestämt och genomförde intervjuerna. Alla de fyra intervjuerna genomfördes på de aktuella förskolorna. De två första intervjuerna, de på förskola 1, genomfördes i personalrummet, där det kom in andra – både barn och personal – under tiden intervjuerna pågick. ”På en institution som en skola eller ett sjukhus kan det vara svårt att hitta en (tyst) plats där man kan utföra intervjuer..”. (Gillham, 2008 s. 20) På förskola 2 genomfördes båda intervjuerna i ett tyst och avskilt utrymme, inga störningar förekom här.

Den ena förskolan hade inte haft tid att besvara frågorna skriftligt, vilket förmodligen berodde på den korta tid (en vecka) de fått på sig. Intervjuerna genomfördes ändå som planerat, och det faktum att de inte hunnit besvara frågorna skriftligt anser jag inte påverkade resultatet av undersökningen

Den andra förskolan hade förberett sig bättre, den ena avdelningen hade valt att besvara frågorna skriftligt på ett planeringsmöte med arbetslaget. Deras svar representerar således hela arbetslagets åsikter och inte enbart intervjupersonens. Detta var den snabbaste intervjun. Den andra avdelningen på samma förskola hade valt att låta intervjupersonen där besvara frågorna personligen, men även hon hade skrivit ner svaren.

Jag upplever att jag fick ungefär lika utförliga svar från alla intervjupersonerna, oavsett om de besvarat frågorna skriftligt eller ej, men det var lättare att tyda svaren från de som hade besvarat frågorna skriftligt först. Intervjuerna tog var och en ca 20-30 minuter att genomföra.

Varför jag valt att först lämna ut intervjufrågorna, sedan göra bandade intervjuer och senare ville följa upp och fråga om de ville lägga till något, är för att jag känner att detta ger mig mest information. Man skriver en sak, lägger till lite när man pratar och kommer på sådant man eventuellt glömt när man fått fundera ännu lite till.

När jag gjort bandade intervjuer förut, i andra sammanhang så har det hänt att tekniken inte riktigt har fungerat som den ska, eller att jag inte riktigt har förstått den. Så denna gången gjorde jag provintervjuer hemma först, för att se så att allting fungerade som det

skulle. När jag kände mig säker på tekniken var det också lättare att slappna av som intervjuare.

4.9 Bearbetning av insamlad data

När jag genomfört intervjuerna gick jag hem och transkriberade dem så fort jag hade möjlighet, samma dag eller dagen efter. Detta för att kunna fokusera helt på det, att minnas känslan och inte bara orden som kom fram under intervjun.

När jag transkriberade de två första intervjuerna upptäckte jag att jag pratade alldeles för mycket. Jag hmmade och mmade och sa ”ja” och ”precis” många gånger där jag istället kunnat vara tyst och bara lyssna, låta intervjupersonen få komma till tals mer. Därför var jag väldigt tyst under de två sista intervjuerna jag gjorde. Det jag då märkte var att en av de intervjupersonerna verkade bli osäker av min tystnad. Gillham skriver att när det gäller intervjuer som utforskningssyfte, så är intervjuaren forskningsinstrumentet, och att detta innebär att man behöver utveckla en förmåga att underlätta för intervjupersonen att berätta. (Gillham, 2008 s.24). Dessutom skriver han att noggrant lyssnande är en central färdighet för intervjuande. Men också att noggrant lyssnande inte är något som folk normalt ägnar sig åt. (Gillham, 2008 s.53)

4.10 Svårigheter

Svårigheter i samband med undersökningen var bland annat tidsbristen. ”Många hinder är av praktisk art. Människor är upptagna och har därför begränsat med tid” (Gillham 2008 s. 20). Därför upprättade jag en tidsplan i ett tidigt skede. ”Ett viktigt moment är att söka skaffa sig en överblick över hela undersökningen innan intervjuerna inleds” (Kvale, 1997 s.95). Dessvärre var jag tidsoptimist i början av mitt arbete, och det tog längre tid att bearbeta de färdiga intervjuerna än vad jag först trott. Därför hann jag inte med att göra uppföljningsbesöken jag först tänkt att jag skulle göra. Dessa prioriterades bort.

En annan svårighet var att intervjupersonerna gavs så kort tid att bearbeta intervjufrågorna innan det blev dags för de bandade intervjuerna. Intervjupersonerna

hade mycket annat att göra och alla hann därför inte besvara mina frågor skriftligt inför intervjuerna.

Att hitta relevant litteratur var också en svårighet. Jag upplever att litteraturen främst bearbetar skolan, och att det ibland – men långt ifrån alltid – innefattar även förskolan. I en del litteratur förväntas man förstå att förskolan innefattas, utan att det uttrycks tydligt.

5 Resultat

5.1 Bakgrund av förskolorna och intervjupersonerna

Förskolan är belägen på en mellanstor ort Antal barn på förskolan: 31

Antal avdelningar: 3 Antal personal/avdelning: 2 Avdelning 1

8 barn i ålder 1-3 år 2 personal

Intervjuperson 1 (Sara) är kvinna, ca 30 år. Förskollärare.

Avdelning 2

11 barn i ålder 4-5 år 2 personal

Intervjuperson 2 (Helena) är kvinna, ca 30 år. Förskollärare.

Information om Förskola 2

Förskolan är belägen på en liten ort Antal barn på förskolan: 56

Antal avdelningar: 4

Antal personal/avdelning: 2,5-3 Avdelning 3

15 barn i ålder 4-5 år 2,5 personal

Intervjuperson 3 (Anette) är kvinna, ca 30 år. Förskollärare.

Avdelning 4

11 barn i ålder 1-4 år 2,25 personal

Intervjuperson 4 (Birgitta) är kvinna, ca 40 år. Förskollärare.

Förskola 1 drivs av Svenska kyrkan, men startades på uppdrag av kommunen eftersom det behövdes fler förskolor i kommunen.

Det kostar lika mycket för föräldrarna att ha barnen på kyrkans förskola som på en vanlig kommunal förskola.

5.2 Resultat med sammanfattning och litteraturkoppling

Fråga 1: Vad anser du att begreppen listade här ovan (allas lika värde,

samarbete, rätt och fel, självkänsla och självförtroende) betyder?

Sara, som arbetar på den kristna förskolan, anser att frågorna jag listat är ganska grundläggande i hela samhället, att det är så vårt samhälle är uppbyggt. Värdegrundsfrågorna finns enligt Sara med i huvudet hela tiden, personalen tänker utifrån dessa, vad de än gör i arbetet. Sara säger att värdegrundsfrågorna inte bara är grundläggande i arbetet på förskolan, utan i hela samhället. Även som privatperson och förälder tänker man utifrån dessa frågor.

Helena, som också hon arbetar på den kristna förskolan, gav inget svar på denna fråga. Anette som arbetar på den kommunala förskolan tolkar begreppen som följer:

Allas lika värde: Att alla behandlas lika, oavsett kön, sexualitet, religion, bakgrund eller handikapp.

Samarbete: Att kunna ha empatiskt och socialt samarbete.

Rätt och fel: Att bidra till att barnen växer upp till demokratiska medborgare, som det står i Lpfö 98.

Självkänsla: Att tro på sig själv, lita på sig själv för att kunna ge och ha empatisk respekt.

Birgittas arbetar också på den kommunala förskolan. Hennes svar är:

Allas lika värde: Att alla betyder lika mycket oavsett kön, nationalitet. Att alla är lika mycket värda oavsett vad man har för förutsättningar.

Samarbete: Att hjälpas åt i olika situationer. Både barn/vuxna, vuxna/vuxna, barn/barn, i alla konstellationer.

Rätt och fel: Vuxna ska vara goda förebilder och visa barnen vad som är rätt och fel i alla situationer under hela dagen.

Självkänsla och självförtroende: Detta är något som blir viktigare och viktigare i dagens samhälle, att man stärker sin självkänsla och sitt självförtroende. Det är så viktigt att barnen har tro på sig själv och att de får en bra start inför skolan och sitt vuxenliv.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 1

Intervjupersonerna valde att besvara denna fråga på olika sätt. Detta för att jag hade varit otydlig både i informationen innan intervjun och under själva intervjun. Svaren ser därför lite olika ut.

Sara sammanfattar sitt svar med att värdegrundsfrågorna jag undersöker är grundläggande i hela samhället, på förskolan och i privatlivet.

Anette har svarat att betydelsen av allas lika värde innebär att alla behandlas lika, oavsett vem man är, samarbete innebär att man ska kunna ha empatiskt och socialt samarbete. Rätt och fel innebär att man ska bidra till att barnen växer upp till demokratiska medborgare, Anette säger också att betydelsen av självkänsla innebär att man tror på sig själv och litar på sig själv för att kunna ge och ha empatisk respekt. Birgitta säger att innebörden av allas lika värde är att alla betyder lika mycket, att alla är lika mycket värda oavsett vad man har för förutsättningar. Hon säger att samarbete innebär att man hjälps åt i olika situationer, både vuxna och barn. Rätt och fel sammanfattar hon med att vuxna ska vara goda förebilder och visa barnen vad som är rätt och fel i alla situationer under hela dagen. Birgitta anser att självkänsla och självförtroende är något som blir viktigare och viktigare i dagens samhälle, det är viktigt att detta stärks, och att det är viktigt att barnen har tro på sig själv så att de får en bra start i livet.

Anettes och Birgittas svar påminner båda om det som står i FN:s konvention om barns

rättigheter, artikel 2: ”Alla barn är lika mycket värda. Alla barn har samma rättigheter.

Ingen får diskrimineras. Du får inte behandlas annorlunda på grund av ditt utseende, din hudfärg, ditt kön, ditt språk, din religion och dina åsikter”, och också om de definitioner man kan finna i Bonniers Svenska ordbok (2002), dvs. bland annat att självkänsla och självförtroende betyder att man är medveten om sitt eget värde och att man tror på sig själv.

Fråga 2a: Hur arbetar ni med dessa frågor på just er förskola/avdelning?

Ge konkreta exempel på vad som görs i vardagen, i det dagliga arbetet.

(Sådant som kanske ofta går av sig själv, som inte kräver planering.)

Sara säger att värdegrundsfrågorna jag undersöker flyter in väldigt mycket i varandra, och att i en aktivitet kan alla punkterna finnas med. Hon säger också att eftersom barnen på avdelningen är så små (1-3 år), så är det väldigt mycket individfokuserat och parallell-lek där. Personalen låter barnen gå ”för sig själv och plocka”, för att de anser att barnen behöver det. Men personalen försöker också skapa situationer där de sätter två barn tillsammans för att till exempel rita eller spela ett spel, de försöker skapa situationer som skulle kunna föda en lek.

Det viktigaste enligt Sara är att vara medveten om värdegrundsfrågorna och att ha dem i tankarna och att man har med sig dem i sin vardag, i det dagliga arbetet. Ett exempel är att man väntar in barnen och låter dem få lov att misslyckas några gånger. När de sedan lärt sig höjs ju barnets självkänsla och självförtroende.

Helena säger att de tar tag i situationer när de uppstår. Hon säger också att i hela vardagen på förskolan finns det mycket samarbetsövningar, såsom ”kan du skicka mjölken till mig” när man sitter och äter, att stå ordentligt i kön till toaletten, när man ska samsas om cyklarna på gården och andra liknande situationer. I samlingar, på gymnastiken, när man är ute och går, när man leker i sandlådan osv.

Helena tycker att det är viktigt att barnen ofta tänker efter så att det blir rättvist för alla. Exempelvis: Gör jag såhär är det ju inte särskilt snällt mot kompisen. Barnen är väldigt duktiga på att påpeka om någon varit orättvis mot dem.

För att stärka barnens självkänsla och självförtroende är det exempelvis viktigt att bara låta dem våga räcka upp handen och säga någonting. Det är stärkande för dem säger Helena. Personalen poängterar för barnen att de ska räcka upp handen om de vill säga något (i samlingen), och om en pratar så ska de andra lyssna.

Anette säger att alla barn har rätt att uttala sig i samlingar och att alla blir lyssnade på. I samlingarna används inte flickor som ”stötdämpare”, det vill säga att de inte placerar varannan stökig pojke – flicka – stökig pojke.

Personalen på Anettes avdelning är noga med att ge beröm till barnen, inte bara om självklara saker om att de sitter fint på stolen, utan mer om saker de gör. De berömmer inte heller bara det färdiga resultatet utan också själva processen för att nå till resultatet Anette berättar också att på avdelningen har alla rätt att säga nej, och man respekterar varandra. Hon säger också att personalen pratar mycket med barnen både i samlingar och i andra stunder.

Anette säger också att personalen inte favoriserar något barn framför ett annat, och att barnen har valfrihet, att personalen accepterar om barnen inte vill göra julpyssel till exempel, då behöver de inte.

Birgitta säger att man som vuxen har en viktig roll, att vara en god förebild, att visa barnen vad som är rätt och fel - i alla situationer under hela dagen. Ibland kanske en personal har en sämre dag, men då kanske en kollega har en bättre dag. Man får ge och ta av varandra i arbetslaget säger Birgitta.

Allt arbete som utförs på avdelningen, personalens arbetssätt, allt genomsyras hela tiden av deras värdegrundsfrågor säger Birgitta. Hon säger att det står i deras arbetsplan, att de ska jobba med det och att det ska genomsyra vardagen - alltifrån när det byts blöjor till när det är samling eller när man äter.

Birgitta berättar att de pratar med barnen när det uppstår konflikter och då kan man lägga in värdegrund i det samtalet. I den fria leken likaså, där kan man som vuxen gå in och styra det så att det kommer med även där, att stärka någon eller på något vis få in värdegrundsfrågorna i leken.

Birgitta anser att det är väldigt viktigt att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende och att de gör vad de kan för att ge det till barnen nu, så de får en bra start inför skolan

och sitt vuxenliv. Att ha en god självkänsla och ett gott självförtroende är mycket värt säger Birgitta.

För att stärka självkänslan och självförtroendet hos barnen ger personalen dem mycket beröm. De ger också ofta barnet ett val i olika situationer. Då får barnet själv välja och ta konsekvenserna av sitt val säger Birgitta.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 2a

Helena säger att de tar tag i situationer när de uppstår, och att det i hela vardagen på förskolan finns mycket samarbetsövningar. För att stärka barnens självkänsla och självförtroende tycker hon det är viktigt att man låter barnen våga räcka upp handen och säga någonting, och att de andra barnen då lyssnar. Detta är också något som Wiklund pekar på. Han säger att kärnan i arbetet är vardagen och det förhållningssätt man har. Att man är medveten om de signaler man ger och att arbetet med empati inte handlar om att arbeta med något speciellt material, utan om hur vi är tillsammans. (Wiklund, 2000, s.26)

Birgitta säger att arbetet med värdegrunden ska genomsyra vardagen. Hon berättar att de pratar med barnen när det uppstår konflikter och att man då kan ta upp värdegrundsfrågorna. Anette säger att de pratar mycket med barnen, och Sara nämner att det viktigaste är att man har värdegrundsfrågorna i tankarna och att man har dem med sig i sin vardag.

Wiklund skriver att det framförallt är i leken som barnen utvecklar förmågor som har med demokrati att göra, förmågor som samförstånd, ömsesidighet och turtagande. (Wiklund, 2000 s.8) Detta är något som Birgitta också nämner, att i den fria leken kan man som pedagog gå in och styra för att få med värdegrundsfrågorna. I Lpfö 98 står det att ”Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan.” (Lpfö 98)

Fråga 2b: Hur arbetar ni med dessa frågor på just er förskola/avdelning?

Ge konkreta exempel på vad för planerade aktiviteter ni bedriver eller har

arbetat med. (Sådant som kräver planering för att fås med i verksamheten,

exempelvis under samlingar, olika teman osv.)

Sara berättar att varje torsdag har de planeringsmöte med hela förskolan, där de bland annat går igenom hur man arbetar på de enskilda avdelningarna.

De har alltid något tema som de arbetar utifrån på avdelningen, men Sara anser att temat är underordnat värdegrundsfrågorna, alltså att det spelar ingen roll om man arbetar med bilar eller blommor, för oavsett temat så arbetar man ju utifrån värdegrundsfrågorna. Förskolan har egna regler, bland annat ”du får inte slåss”, och dessa finns illustrerade och uppsatta väl synligt för barnen. Det de vill är att reglerna ska bli självklara för barnen, att de ska följa dem för att de vill och känner att det är det som är rätt, säger Sara.

När de har samling inne på Saras avdelning har barnen en liten blå matta de får gå och hämta och sitta på. För att det ska gå smidigt krävs det att barnen samarbetar, och det är något de får öva på när de hämtar sina mattor och sätter sig i ringen.

Personalen är noga med att låta alla barnen få komma till tals i samlingen berättar Sara. Sara säger att eftersom alla barnen ännu inte utvecklat en full verbal förmåga vill personalen ge dem mer upplevelser. De visar, berättar och sjunger mycket på avdelningen. De har inte samma sorts samtal som med stora barn, men om en situation uppstår då ett barn gör fel, så säger personalen till exempel att ”Sådär får man inte göra”, och visar att ”Nu blev han ledsen”. Personalen upplever då ibland att barnen härmar vuxet beteende med att trösta och dylikt.

Helena berättar att de arbetar med ett material som kallas Stegvis, som är framtaget för att stärka det emotionella och det sociala samspelet. Man börjar med att visa en stor bild på hur någon ser ut när den är ledsen eller glad, hur ögonen ser ut, hur munnen ser ut

när man är ledsen, osv. Ett annat exempel är en bild på ett barn som sitter och leker med en bil, och en annan pojke tittar på och vill också leka med bilen. Utifrån bilderna diskuterar man och lyssnar på barnens tankar och förslag. Man kan också ha en dramaövning till varje bild.

Helena berättar också att de har något som kallas ”Veckans uppdrag”, två och två får barnen uppdrag som ska utföras varje dag. De ger bland annat två barn i uppdrag att hjälpas åt att duka borden inför lunchen. Några barn har hand om kalendern när de pratar om vilken dag det är i samlingen, och några har i uppdrag att kolla facken så att allt står i ordning och att det är fint i bokhyllorna osv. Det är enligt Helena mycket samarbetsövningar i att sköta dessa uppdrag, och det har uppstått en del konflikter man fått lösa i samband med dessa situationerna.

Under samlingarna använder de sig ibland av en berättarsten. Det innebär att barnet som håller i stenen pratar, och då ska de andra lyssna. På detta viset lär barnen sig att respektera varandra säger Helena.

Helena berättar att ibland ger personalen barnen i uppdrag att göra varsin ”snällis” mot varandra, till exempel att säga eller göra något snällt mot en kompis.

Barnen får också lära sig att säga hej till varandra på morgonen, och att säga hejdå när de ska gå hem. Personalen vill att barnen ska lära sig att de ”får lov” att säga snälla saker. Detta är barnen också duktiga på enligt Helena.

Ibland har barnen uppträdande, exempelvis lucia för föräldrarna. Det är stärkande för barnen att våga stå och sjunga inför alla. I år ska vissa barn läsa en dikt. Detta är också väldigt självstärkande säger Helena. Helena säger att när barnen blir utmanade (som exempelvis att läsa en dikt under luciafirandet), så är det också för att stärka deras självförtroende.

En gång i veckan har de andakt andakt på förskolan. Under andakten samlar de in pengar till barn som har det betydligt sämre än vad barnen på förskolans själv har det. Helena säger att här får barnen en stund att fundera över rättvisan i att det är så, och

också en chans att hjälpa till att få det bättre. Enligt Helena tränar man empatin på det här viset.

På andakten läser de också en bibelberättelse som antingen är knuten till året, eller om det är något som behöver tas upp, exempelvis om det varit väldigt bråkigt så anpassar de berättelsen efter situationen.

Helena säger att andakten är mer välplanerad och lite mer högtida än en vanlig samling. De tänder ett ljus, samlar in pengar till de som har det sämre, ber ”Gud som haver”, sjunger psalmer osv. I andakten tar de upp lite mer etik och moral även om dessa frågor tas upp även på samlingarna.

Anette berättar att de har något som kallas för hjärtestund och att de arbetar med ett material som heter Charlie. Materialet handlar om att man ska lära känna sig själv, våga säga nej, kunna känna sig själv och sin kropp. De tränar självkänsla och tränar barnen i att kunna stå för sin åsikt.

På Anettes avdelning arbetar de också med en bok/ett arbetsmaterial som heter Tilda

med is och sol som är till för att förebygga mobbning bland små barn. De har också

samarbetslekar.

Anette berättar att de på avdelningen är noga med att ta hänsyn till barn med olika religion.

Varje fredag har de något som kallas för ”Heta stolen” berättar Anette. Då drar de ett namn och så får det barnet sitta på den ”heta stolen” och bli intervjuad av de andra barnen. Personalen skriver upp det som sägs så de kan diskutera det senare.

Birgitta berättar att de har något som kallas för pedagogiska stunder, då de diskuterar med specialpedagogen bland annat hur viktigt det är med samarbete och kommunikationen mellan alla på förskolan, barn som vuxna.

Birgitta berättar också att de arbetar med Hjärtestunder, ett material där det finns konkreta exempel på hur man ska jobba. Hon har själv varit på en kurs för att lära sig

arbeta med Hjärtestunder. På just denna avdelningen är barnen så små att man får förenkla det, säger Birgitta. Bland annat har de en guldkudde som barnen får sitta på i samlingen, barnet blir då sett av alla och så kan de andra ge fina komplimanger till den som sitter på kudden. På detta viset stärks självkänslan och självförtroendet hos barnen, säger Birgitta. Bara att våga sitta på kudden kan ju vara stort, och sen bygger man på det stegvis, säger hon.

Birgitta berättar också att de använder även Hjärtestunder-materialet som stöd när det händer något tragiskt, om någon anhörig till barnen dör eller liknande.

Birgitta säger också att det är viktigt att pedagogerna har pratat ihop sig kring värdegrundsfrågorna och kommit fram till en enad åsikt, en enad front utåt.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 2b

De planerade aktiviteter man har på de undersökta förskolorna är bland annat olika teman som Sara berättar om att de alltid arbetar utifrån. Hon säger att hon anser att temat är underordnat värdegrundsfrågorna. I Lpfö 98 står det att barnens lärande kan bli mångsidigt och sammanhängande med ett temainriktat arbetssätt. (Lpfö 98)

Sara och Birgitta nämner båda att man på deras förskolor har planeringsmöten och samtal med andra pedagoger för att diskutera hur man arbetar och ska arbeta. Wiklund skriver att man för att kunna arbeta utifrån styrdokumentens värdegrund måste lyfta fram sina egna värderingar och göra sig medveten om dem och reflektera över dem. (Wiklund, 2000 s.5) Birgitta säger att det är viktigt att pedagogerna har pratat ihop sig kring värdegrundsfrågorna och att man har en enad front utåt.

Under samlingarna tar man upp värdegrundsfrågor och barnen tränas i att bland annat samarbeta och att respektera varandra.

På de båda förskolorna arbetar de även med hjälp av olika material, som är framtagna för att stärka det emotionella och det sociala samspelet hos barnen.

Helena berättar att de ger barnen olika uppdrag de ska utföra. Där tränas bland annat barnens samarbetsförmåga, och de får lösa konflikter som ibland uppstår med dessa situationer.

Anette berättar att de på hennes avdelning har samarbetslekar och att en gång i veckan har de något som kallas Heta stolen, då ett barn får sitta på en stol och bli intervjuad av de andra.

Helena berättar om att barnen ibland har uppträdande inför publik och att det är stärkande för barnen att våga, och att när de blir utmanade och vågar så stärker det deras självförtroende.

Helena berättar också att de en gång i veckan har andakt på förskolan. Hon säger att andakten är lite mer högtida än en vanlig samling och att de tar upp lite mer etik och moral under andakten än under samlingarna. När de har andakt samlar de också in pengar till behövande, för att på så vis träna barnens empatiska förmåga. I Lpfö 98 står det att man ska lyfta fram och synliggöra ”omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter” i verksamheten och att barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. (Lpfö 98)

Fråga 3: Finns det något som skulle göra det lättare för er att arbeta med

nämnda värdegrundsfrågor?

Sara önskar mer planeringstid till just utvärdering, ifrågasättning och reflektion. De har en planeringstimme i veckan på varje avdelning, men den går oftast till praktiska saker, vad som ska göras nästföljande vecka och dylikt. Sara säger att de tar sig tid till diskussionerna ändå, men att det blir undertiden de är med barnen, och då försvinner tid som skulle ha lagts på barnen istället. Hon tycker annars att de har väldigt bra förutsättningar på just deras förskola, med små barngrupper och hög personaltäthet.

Helena säger att värdegrundsfrågorna sitter i ryggmärgen på personalen. Alla är bra på att jobba med dem och om man känner att det är något mer man vill lägga tyngd på eller läsa in sig på så får man nog enligt Helena göra det själv.

Anette säger att det de (arbetslaget) tycker skulle göra det lättare att arbeta med dessa frågor är fortbildningar, så att personalen blir stärkt i sin yrkesroll och i sin självkänsla. Birgitta säger att det hade underlättat med mindre barngrupper när man arbetar med värdegrundsfrågor, allting blir lättare med mindre barngrupper säger hon. Ju färre barn desto mer tid till varje barn, ju mer vuxentid för barnen.

Att vara säker på vad man själv tycker, som pedagog är också viktigt enligt Birgitta. Man ska veta vad man står för och att man håller detta levande, även på avdelningsplaneringen bör man prata igenom det emellanåt säger hon.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 3

Sara önskar mer planeringstid till utvärdering, ifrågasättning och reflektion. Elmehed mfl skriver att man genom att reflektera kan sätta ord på sina tankar. Att det är ett sätt att bli medveten om vad man hör, ser, känner och ger uttryck för – och varför man gör det. (Elmehed m.fl., 2001, s.11)

Helena säger att värdegrundsfrågorna sitter i ryggmärgen på personalen, att alla är bra på att arbeta med dem, men att om man känner att det är något man vill lägga mer tyngd på så får man nog göra det själv.

Anette säger att det skulle underlätta med fortbildningar, så att personalen blir stärkt i sin yrkesroll och i sin självkänsla. Detta pekar Elmehed m.fl. på i Hur bra är vår

förskola?. De skriver att man hela tiden måste vara beredd på att både lära sig nytt och

att ompröva tidigare kunskaper för att kunna möta de förändringar som sker inom verksamheten och de nya krav som ställs på personalen. För detta ska vara möjligt krävs det att man inom organisationen har möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling. (Elmehed m.fl., 2001, s.46)

Birgitta säger att mindre barngrupper hade underlättat, att allting blir lättare då. Hon säger också att det är viktigt att man som pedagog vet vad man står för och att man håller detta levande. Hon tycker också att detta bör pratas igenom på avdelningsplaneringen. Elmehed m.fl. nämner också detta, och skriver att det krävs utrymme i form av tid, forum och klimat för diskussion för att var och en i arbetslaget ska ges möjlighet att reflektera över och diskutera innebörden i målen. (Elmehed m.fl., 2001, s.18)

Fråga 4: Vad anser du att ni borde arbeta mer med på er

förskola/avdelning när det gäller dessa frågor?

Sara känner att både hon och hennes kollegor har värdegrundsfrågorna ”i huvudet” väldigt mycket, men att de borde samköra sig mer. De har gemensamma linjer på förskolan, men Sara upplever att de kunde ha samkört sig ännu mer, åtminstone avdelningsvis. I ett arbetslag på sex personer är det en utmaning att ha en gemensam hållning säger Sara.

Sara säger också att de måste arbeta mer på att ge barnen tid. Hon nämner som svar på fråga 2a att ”man väntar in barnen och låter dem få lov att misslyckas några gånger. När de sedan lärt sig höjs ju barnets självkänsla och självförtroende.”, detta är något de hade behövt arbeta mer på att få tid till, att man inte stressar barnen utan låter dem få göra saker i sin takt.

Som svar på fråga 3 nämner Sara att det hade behövts mer planeringstid till utvärdering, ifrågasättning och reflektion.

Helena säger att självkänsla och självförtroende är de frågor som de hade velat arbeta mer med. Att få barnen att våga mer, sjunga och gympa och dylikt. Detta är också det som Helena anser att de arbetar minst med (av de värdegrundsfrågor som undersöks), just självkänsla och självförtroende.

Anette säger att de (arbetslaget) gärna hade arbetat mer med att främja samarbetet mellan avdelningarna på förskolan. Just deras avdelning ligger lite avskilt, och de känner sig ibland lite utanför gemenskapen på förskolan.

Anette säger också att det är viktigt att hålla diskussionen levande, att man tar upp pedagogiska frågor som allas lika värde på planeringen och pratar om dem och diskuterar så att alla får säga vad de tycker och att man gemensamt kommer fram till något bra, och att man aldrig stannar upp i sitt arbete, utan att man fortsätter hela tiden. De frågor Birgitta framförallt vill arbeta mer med är självkänsla och självförtroende. Det är så viktigt att man tror på sig själv, säger hon.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 4

Sara upplever att det i ett arbetslag på sex personer (all personal på förskolan hon arbetar på) är en utmaning att ha en gemensam hållning. Hon säger också att de måste arbeta mer på att ge barnen tid. Att man inte stressar barnen utan låter dem göra saker i sin takt. Sara anser också att det behövs mer planeringstid till utvärdering, ifrågasättning och reflektion. Detta är något som nämns även i tidigare frågor, att pedagogerna vill ha mer tid till att diskutera och reflektera. Att man måste stanna upp, reflektera och diskutera sitt arbete och förhållningssätt är något som Wiklund skriver om, att det är viktigt att ha en medvetenhet och inte ”bara göra”. (Wiklund, 2000 s.26)

Helena upplever att självkänsla och självförtroende är de frågor som borde arbetas mer med, och detta är också det hon anser att de arbetar minst med av de frågor som undersöks.

Birgitta tycker det är så viktigt att man tror på sig själv, och därför vill hon arbeta mer med frågor som självkänsla och självförtroende.

Anette säger att de i hennes arbetslag gärna hade arbetat mer för att främja samarbetet mellan avdelningarna på förskolan. Hon säger också att det är viktigt att hålla diskussionen levande och att man aldrig stannar upp i sitt arbete. Elmehed m.fl. skriver att eftersom arbetet i förskolan bygger mycket på tolkningar av läroplanen – tolkningar som styrs av de egna värderingarna – så gäller det för personalen att vara öppen för och intresserad av hur kollegorna tänker och tycker. (Elmehed m.fl., 2001, s.43)

Fråga 5: Vad anser du att ni gjort speciellt bra på er förskola/avdelning

när det gäller dessa frågor?

Man har på Saras avdelning haft många nya barn denna terminen, så personalen har tagit sig tid till att bara vara, och lära känna varandra som grupp. De har mest till exempel suttit på golvet och lekt med barnen, tagit sig tid till att se nya konstellationer och situationer. De har tagit saker när de kommer, och på det viset byggt upp barngruppen. Annars kan det enligt Sara lätt bli så att man gör ”femtioelvatusen aktiviteter” och så finns det inte så mycket tid till att bara finnas i barngruppen. Detta anser Sara att de varit duktiga på.

Barnen är väldigt bra på att komma med spontana trevliga kommentarer eller att säga hej till varandra, enligt Helena. Hon tycker också att de arbetar bra med andakterna och med materialet Stegvis.

Anette säger att på avdelningen är de bra på att diskutera, att prata igenom saker.

Anette berättar att förra året satte de upp en stor cirkus med barnen som de blev väldigt nöjda med. Barnen fick själva välja vad de ville vara. (De hade hästar, akrobater, världens starkaste man, tigrar, ballerinor osv.). De spelade upp showen för de andra avdelningarna, en annan förskola och för föräldrarna. Barnen tyckte mycket om detta säger Anette och pratade (och pratar) mycket om det. Anette tycker att det var tydligt att barnen växte av detta. Alla barnen vågade vara med och tyckte att det var roligt. Showen har dessutom inspirerat andra förskolor säger hon.

Detta året är det enligt Anette tänkt att det ska sättas upp en konsert, för när de sett till barngruppen så är de duktiga på att sjunga och dansa.

Birgitta anser att de på avdelningen är bra på att hålla arbetet med värdegrundsfrågorna levande, och att de håller målen levande.

Sammanfattning och litteraturkoppling - fråga 5

Sara berättar att det börjat många nya barn den här terminen, så de har fokuserat på att lära känna varandra som grupp. De har tagit saker som de kommer och på så vis byggt upp barngruppen. Detta tycker Sara att de varit duktiga på.

Helena säger att barnen är väldigt bra på att säga spontana och trevliga kommentarer till varandra. Hon tycker också att de arbetar bra med andakterna och materialet Stegvis. Birgitta tycker att de är bra på att hålla arbetet med värdegrundsfrågorna levande på hennes avdelning.

Anette tycker att de är bra på att diskutera och att prata igenom saker på deras avdelning. Hon berättar också om en stor show de satt upp på förskolan och spelat upp för publik. Denna show var de väldigt nöjda med, och detta året är det tänkt att de ska sätta upp en konsert för att de nuvarande barnen på avdelningen är bra på att sjunga och dansa. Elmehed m.fl. skriver i Hur bra är vår förskola? att genom att man arbetar temainriktat kan barns lärande bli mångsidigt och ske i meningsfulla sammanhang. Att i teman kan personalen både sätta fokus på kunskapsområden som de vill uppmärksamma barnen på, och även arbeta utifrån barnens egna intressen och tankar. På detta vis kan barns lärande bli mångsidigt och ske i meningsfulla sammanhang. (Elmehed m.fl., 2001, s.25)