C-uppsats/Examensarbete Malmö högskola
Examensarbete, 15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
SKULLE DU VILJA
BERÄTTA?
En studie om ett antal äldre människors upplevelse av att
åldras ur ett livsloppsperspektiv
EMMA STJÄRNLJUS
PAULA OLDÉN
Could you tell us your story?
A study of elderly peoples experience of growing old, in a life
course perspective.
EMMA STJÄRNLJUS
PAULA OLDÉN
Stjärnljus E. Oldén P. Could you tell us your story? A study about elderly peoples experience of growing old, in a life course perspective. Examination paper in
Social Work 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, unity of
social work, 2011.
Abstract: The purpose of this study has been to examine how elderly people in today’s society look upon themselves and experience their own aging. We have inquired answers to the following main questions: What main events during the life course are emphasized in the elderly’s stories about their lives, and in what way has it affected their experience of growing old? In what way have social relationships, interests and the experience of health changed during the life course? How do the elderly experience their own aging, and what emotions are expressed in the speech surrounding their life course?
The results of the study have been analyzed and interpreted with the help of the life course theory, Erikson’s psychosocial development theory and the continuity theory. The results show that elderly people of today don’t feel their age. They consider themselves to be young in mind though experiencing their aging through reduced mobility.
aging, elderly, experience, life course perspective, continuity theory, psychosocial development
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 4
Uppsatsens upplägg ... 4
Problemformulering... 4
Syfte och frågeställningar ... 5
2 METOD ... 5
Urval ... 5
Samtalsintervju... 6
Bearbetning av material ... 7
Etiska överväganden ... 7
Validitet och reliabilitet ... 7
3 BAKGRUND ... 8
Berättandet ... 8
4 TIDIGARE FORSKNING ... 9
Äldreforskningen ... 9
Upplevelsen av att åldras ... 10
5 TEORETISK BAKGRUND ... 12 Livsloppsperspektivet ... 12 Utvecklingsmodellen ... 12 Kontinuitetsteorin ... 14 Teoretisk sammanfattning ... 14 6 RESULTAT ... 15 Maud 82 år ... 15 Viktiga livshändelser ... 15 Sociala relationer ... 16 Intressen ... 16 Hälsan ... 17 Personliga egenskaper ... 17 Åldrandet ... 18 Samhället ... 18
Analysen av Mauds livsberättelse ... 19
Betydelsen av viktiga livshändelser ... 19
Åldrandets förändringar ... 19
Upplevelsen av att åldras ... 19
Gustav 85 år ... 21
Viktiga livshändelser ... 21
Sociala relationer ... 21
Intressen ... 21
Personliga egenskaper ... 23
Åldrandet ... 23
Samhället ... 23
Analysen av Gustavs livsberättelse ... 23
Betydelsen av viktiga livshändelser ... 23
Åldrandets förändringar ... 24
Upplevelsen av att åldras ... 25
Anna 85 år ... 25 Viktiga livshändelser ... 26 Sociala relationer ... 27 Intressen ... 27 Hälsan ... 28 Personliga egenskaper ... 28 Åldrandet ... 29 Samhället ... 29
Analysen av Annas livsberättelse ... 29
Betydelsen av viktiga livshändelser ... 29
Åldrandets förändringar ... 30
Upplevelsen av att åldras ... 31
Agnes 83 år ... 31 Viktiga livshändelser ... 31 Sociala relationer ... 32 Intressen ... 33 Hälsan ... 34 Personliga egenskaper ... 34 Åldrandet ... 34 Samhället ... 35
Analysen av Agnes livsberättelse ... 35
Betydelsen av viktiga livshändelser ... 35
Åldrandets förändringar ... 36
Upplevelsen av att åldras ... 36
Britt 80 år ... 37 Viktiga livshändelser ... 37 Sociala relationer ... 38 Intressen ... 39 Hälsan ... 39 Personliga egenskaper ... 40 Åldrandet ... 40 Samhället ... 40
Analysen av Britts livsberättelse ... 41
Betydelsen av viktiga livshändelser ... 41
Åldrandets förändringar ... 41
Upplevelsen av att åldras ... 42
7 SLUTDISKUSSION ... 43
1 INLEDNING
Otaliga gånger har vi bett dem berätta, som barn klängandes på köksstolar eller uppkrupna i soffhörn. Berätta om när du var barn, berätta om när mamma föddes, berätta om den gången du blev ormbiten. I dag när flera av dem är borta, finns många frågor kvar. Som barn intresserar man sig för barndomen, som ungdom hade man inte tid att intressera sig alls, men idag vill vi veta, idag vill vi ställa frågan som vi aldrig ställde, hur är det att åldras? Vi har själva erfarenheten av att ha varit barn och ungdomar och har kunnat räkna oss som vuxna i över ett
decennium. Idag har vi egna barn och trots att vi inte än på ett antal år kan betrakta oss som medelålders är det intressant att reflektera över sig själv som äldre. Hur kommer vi förändras, hur kommer vi att spendera vår tid, vilka vänner har vi kvar, kommer man få vara frisk? Vad kommer vi att berätta för våra barnbarn, vilka livshändelser kommer vi att betona och kommer någon fråga oss hur vi upplever att det är att åldras? Men det är i barndomen vi börjar, skulle du vilja berätta om din barndom? Så börjar samtalen med de äldre vars liv som helhet och upplevelse av åldrandet ligger till grund för vår studie.
Uppsatsens upplägg
Vi har i vår studie valt att göra en kapitelindelning. Det första kapitlet presenterar vår problemformulering, vårt syfte och våra frågeställningar. Efter detta följer vår metoddel i kapitel två, där vi redogör för vårt tillvägagångssätt. Eftersom vår studie kretsar kring äldres livsberättelser, följer härefter en kort redogörelse kring livsberättelser i det tredje kapitlet. I kapitel fyra presenterar vi vårt material kring den tidigare forskningen och i kapitel fem redogör vi för den teoretiska bakgrund som vi anser vara relevant för studien och som vi sedan kommer att använda oss av i analysdelen. Det sjätte kapitlet handlar om vårt resultat och analysen av detta. Slutligen kommer det sjunde kapitlet att handla om våra egna tankar i en
slutdiskussion. Vi har under arbetets gång haft ett tätt samarbete och ett
gemensamt arbetssätt. Under perioder har vi arbetat självständigt med texten för att senare ta del av varandras arbete, kommenterat och vidareutveckla det tillsammans. Vi har som det redogörs för i metodavsnittet båda medverkat vid intervjuer, transkriberingar och litteratursökningar.
Problemformulering
Den gerontologiska forskningstraditionen har länge syftat till att beskriva de biologiska förändringar som åldrandet för med sig, vilket har bidragit till synen på åldrandet, förknippad med sjukdom, förfall och förlust. Behandling och
anpassning står ofta i fokus liksom upplevelsen av förändringar kopplade till åldrandet på en individnivå (Jönsson, 2009). Även om äldreforskningen på senare tid har haft som mål att förändra den negativa bilden av åldrandet, bidrar även denna liksom den tidigare forskningen till etablerandet av föreställningar om vad åldrandet innebär. Äldre studeras ofta i egenskap av att vara äldre, i den livsfas där de befinner och mer sällan betonas betydelsen av tidigare livsfaser (a a). I vår studie vill vi närma oss äldres upplevelse av att åldras som en del av livet som helhet. Ofta tenderar forskningen att utgå från talet om äldre och mer sällan förekommer de äldres egna röster (a a). Genom att vi analyserar äldres berättelser så som de berättats för oss, med de äldres egna betoningar på viktiga
livshändelser, hoppas vi kunna få en ökad förståelse för betydelsen av att betrakta åldrandet som en del av livet som helhet.
Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att belysa hur ett antal äldre individers upplevelse av att åldras kan förstås som en del av livsloppet som helhet. Genom att studera deras livsberättelser hoppas vi kunna bidra till förståelsen av hur viktiga livshändelser påverkar synen på det egna åldrandet. Dessutom vill vi skapa oss en uppfattning om hur viktiga livsvärden så som sociala relationer, intressen och den egna hälsan förändras eller bevaras genom livet och betydelsen av detta för upplevelsen av åldrandet ur ett livsloppsperspektiv.
Frågeställningarna är följande:
Vilka viktiga händelser betonas i berättandet om livet som helhet och på vilket sätt kan dessa ha kommit att påverka upplevelsen av att åldras? På vilket sätt har sociala relationer, intressen och upplevelsen av den egna hälsan förändrats under livsloppet?
Hur upplever de äldre sitt eget åldrande och vilka känslor kommer till uttryck i talet kring livet idag?
2 METOD
Vi har i vår studie valt att använda oss av samtalsintervjuer med semistrukturerade intervjufrågor i syfte att göra en djupgående kvalitativ studie med en narrativ ansats, avseende ett mindre antal äldre människors upplevelse av att åldras. Intervjuguiden utgår från ett antal övergripande teman som berör viktiga
livshändelser, upplevelsen av att åldras och de förändringar som åldrandet för med sig. Valet av den narrativa ansatsen grundar sig i vårt intresse för berättandet och den subjektiva upplevelsen av de äldres liv som här synliggörs (Kvale &
Brinkmann, 2009).
Urval
Urvalsprocessen inleddes med att vi tog telefonkontakt med personalen på en kommunal träffpunkt, vilken fungerar som en central mötesplats för äldre. Under samtalet informerade vi om vår önskan att få kontakt med ett antal äldre
människor för intervju, rörande deras upplevelse av att åldras. Vi
rekommenderades att komma en fredag då verksamheten var välbesökt och tid bestämdes för besök på den dagliga verksamheten. I samtalet kom vi överens med personalen om att de skulle förbereda de äldre inför vår visit och informera om syftet, så att de skulle få mer tid att tänka över om de var villiga att delta. Under besöket på den dagliga verksamheten delades ett informationsbrev ut till samtliga närvarande. De som uppgav att de var intresserade av att bli intervjuade fick var och en även muntlig information om studiens innehåll. Efter enskilt samtal med var och en av de intresserade bokades tid för intervjuer de följande dagarna. Informationsbrevet innehöll kontaktuppgifter, information om frivilligheten att delta och möjligheten att dra sig tillbaka om de skulle ångra sitt deltagande.Vi betonade också hur all insamlad data avidentifieras och behandlas konfidentiellt.
ålder är att dessa äldre helt enkelt har längre erfarenhet av att vara äldre, än vad de yngre äldre har. De befinner sig i vad som brukar benämnas som den fjärde åldern och har nu om inte tidigare uppnått en ålder där åldrandet börjar göra sig påmint.
Samtalsintervju
Våra intervjuer bygger på den narrativa ansatsen vilken fokuserar på berättelsen (Johansson, 2005) och i vårt fall den muntliga berättelsen om livet så som de äldre väljer att berätta den. Intervjun som sådan hade semistrukturerade som
ostrukturerade inslag. Vi utgick från en tematiserad intervjuguide där ett antal teman formulerats i syfte att ge intervjun en viss struktur (Kvale, 2009). De teman vi bad de äldre berätta om följde en kronologisk ordning med början i barndomen och med en avslutande del kring upplevelsen av det egna åldrandet. De äldre ombads fritt berätta om sig själv i olika livsfaser och om för dem viktiga livshändelser. Vissa av de äldre berättade om händelser ur olika livsfaser
oberoende av den kronologiska ordningen och rörde sig fritt över livsspannet. Vid behov återknöt vi till den livsfas där vi senast befann oss genom att ställa frågor relaterade till den tiden. I de fall där berättandet inte flödade på ett naturligt sätt ställde vi frågor som vi i förväg formulerat. Frågorna handlade om viktiga
livshändelser, upplevelsen av att åldras och de förändringar som åldrandet för med sig. Vissa frågor valde vi att ställa till samtliga intervjupersoner så som frågan om i vilken utsträckning de upplever att de är en del av samhället. Här antar intervjun en mer semistrukturerad form. Antalet intervjuer uppgick slutligen till fem. Fyra av de fem intervjuade är kvinnor. Två av kvinnorna är änkor och övriga tre intervjuade har genomgått skilsmässa och alla lever idag i ensamhushåll. De äldre fick själva bestämma var intervjun skulle förläggas då vår önskan var att skapa en trygg intervjusituation. Flertalet valde att stämma träff i det egna hemmet, två av fem intervjuer genomfördes på den dagliga verksamheten. En av intervjuerna påbörjades i träffpunktens trädgård och avslutades dagen därpå i den egna bostaden, helt på respondentens eget initiativ. Intervjuerna varade cirka 1 timme, men viss variation förekom. Under intervjutillfällena valde vi att båda två vara närvarande, en intervju genomfördes emellertid med endast en av oss, på grund av sjukdom. Denna intervju bandades och den av oss som inte närvarat fick på så sätt del av materialet i efterhand. I mötet med de äldre valde vi att låta en av oss ha en aktiv roll genom att ställa frågor till och bekräfta den äldre genom hela intervjun. Den andre fokuserade på dokumentationen av sådant som inte framkommer på band, såsom kroppsspråk i form av nickningar, axelryckningar samt andra händelser runt omkring så som störande moment. Alla intervjuerna utom en bandades. Vid den intervju där intervjupersonen avböjt att låta sig spelas in på band, nedtecknade en av oss intervjun under intervjuns gång. Materialet renskrevs samma dag i syfte att undvika missuppfattningar och bortfall av information. De bandade intervjuerna har transkriberats och utskrifterna har avidentifierats. Vi valde att inte transkribera tal som frångick ämnet såsom tal kring barnens yrkesval och intressen. Samtliga informanter har fått fiktiva namn och träffpunkten där vi mött dem nämns inte vid namn i utskrifterna. I slutet av varje intervju frågade vi om vi hade tillåtelse att återkomma vid eventuellt behov av förtydligande, för att på så sätt undvika felciteringar. Vi försäkrade oss också om att de äldre hade kvar våra kontaktuppgifter så att de skulle kunna kontakta oss i efterhand. En av
intervjupersonerna tog fast på detta och kontaktade oss på kvällen samma dag som intervjun ägt rum då hon hade mer att tillägga.
Bearbetning av material
Under ett antal dagar valde vi författare att inte ha någon kontakt med varandra för att på så sätt få möjlighet att fördjupa oss i det insamlade materialet, utan att påverka varandra. Enskilt nedtecknade vi sedan centrala och återkommande teman i de olika livsberättelserna. Vid en senare återkoppling jämförde vi våra resultat och enades om sju teman, viktiga livshändelser, sociala relationer, intressen, hälsan, personliga egenskaper, åldrandet och samhället, med hjälp av vilka vi strukturerade empirin i resultat delen. I Analysen samlade vi våra teman under kategorierna Betydelsen av viktiga livshändelser, Åldrandets förändringar och Upplevelsen av att åldras, och tolkade det empiriska materialet med hjälp av våra valda teorier. Betydelsen av viktiga livshändelser omfattar viktiga livshändelser under hela livsloppet, och betydelsen av dessa för upplevelsen av att åldras tolkas med hjälp av livsloppsteorin och Erikssons utvecklingsteori. Åldrandets
förändringar berör förändringar på det sociala planet under livsloppet såväl som förändringar gällande personliga intressen och upplevelsen av den egna hälsan. Här stödjer vi oss på kontinuitetsteorin och livsloppsteorin i analysen av
förändringarnas betydelse. Den sista kategorin, det vill säga ”upplevelsen av att åldras” omfattar såväl talet kring samhället som talet kring personliga egenskaper och upplevelsen av det egna åldrandet. Här använder vi oss av såväl
Livsloppsperspektivet som, Utvecklingsteorin och Kontinuitetsteorin i varierande grad.
Etiska överväganden
I vårt val av ämne och metod ställer vi oss frågan om någon kan tänkas komma till skada genom vår studie, vår uppfattning är att så inte är fallet då vi vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förhindra detta. Emellertid är det en fråga som vi hållit levande under arbetets gång. Av de som deltagit i studien har alla blivit muntligt tillfrågade om sitt deltagande. De som uttryckt en önskan om att medverka har erhållit ett informationsbrev där syftet för vår undersökning presenteras. På detta sätt, genom vår personliga närvaro har vi gett respondenterna möjlighet att komma med frågor och invändningar. Vi har även noga betonat hur all insamlad data kommer att avidentifieras och behandlas konfidentiellt. De har också
informerats om möjligheten att dra sig ur när som helst under studiens gång, vilket en person valde att göra precis före intervjun vid två tillfällen. Vi tolkade det som att personen ifråga egentligen inte ville delta i vår studie, men hade svårt att uttrycka det själv. Detta gjorde att vi valde att gå vidare med en ny deltagare. Vi har medvetet inte intervjuat någon som befinner sig i beroendeställning till oss och respondenterna är för oss helt okända människor.
Då intervjuerna innehållit frågor av känslig karaktär, har vi i intervjusituationen varit uppmärksamma på om intervjupersonen visat tecken på negativ emotionell beröring under samtalets gång, och anpassat oss till situationen. Det har för oss upplevts vara ytterst viktigt att uppmärksamma intervjupersonens känslor i stunden samt erbjuda någon form av möjlighet till återkoppling om behov finns (Forsman, 1997).
Validitet och reliabilitet
När det gäller studiens validitet och reliabilitet har vi strävat efter att
tillförlitligt och intressant sätt. Dessa kriterier känner vi uppfylls genom att; vi planerat våra intervjuer noggrant, genomfört alla utom en på samma sätt,
transkriberat alla intervjuer direkt efter intervjutillfället, att vi haft möjligheten att återkomma till respondenterna för eventuella förtydliganden och undvikande av feltolkningar. Det material vi fått till oss, grundas på fem människors subjektiva tolkning av att åldras. Vår utgångspunkt har aldrig varit att göra en generaliserbar beskrivning av äldre människors upplevelse av att åldras, utan endast dessa fem personers olika upplevelser. Genom våra intervjuer känner vi att vi har närmat oss människorna i studien, och vi som författare väljer att utgå från att det som de valt att dela med oss är sant. Då det är svårt att exakt upprepa en kvalitativ studie och som i vårt fall med semistrukturerade intervjuer, har vi när det gäller tolkningen av materialet valt att använda oss av vetenskapligt grundade teorier och
analysmetoder. För att visa på vår studies tillförlitlighet, har vi valt att öppet redogöra för våra tillvägagångssätt under metodavsnittet (Robson, 2002)
3 BAKGRUND
Berättandet
Under de senaste årtiondena har den berättande formen gjort framsteg inom forskningen och idag är berättandeforskningen eller narrativa studier, ett vetenskapligt inslag inom många olika fält (Johansson, 2005). Livsberättelse är enkelt uttryckt en människas berättelse om sitt liv. Här får intervjupersonen möjlighet att tolka sitt liv samt sätta sin egen prägel och identitet på valda delar av livsberättelsen. Livsberättelsen är ett sätt genom vilken intervjupersonen får möjlighet till att förmedla vem han/hon är och varför han/hon har blivit denna person. Livsberättelsen är en form av identitetskonstruktion som förmedlas genom att intervjupersonen frågar sig ”Vem är jag?” under berättelsens gång (Öberg, 1997, sid 14-16). Genom berättandet skapas en ordning i våra liv och de olika regler och tolkningsramar vi lever efter blir synliggjorda. Genom dessa subjektiva livsberättelser ges möjligheten att förstå andra människor, då vi får ta del av ett liv tillhörande en annan, för oss okänd människa (Johansson, 2005 sid 15-33).
Berättelser har en förmåga att ge struktur och sammanhang för människor och kan sägas vara en universell företeelse. Genom att lära oss berättandets konst redan som barn och fortsätta använda denna genom livet får våra erfarenheter mening. Berättandet gör den kaotiska värld vi lever i hanterbar och överskådlig (a a). Den levnadshistoriska intervjun innebär att samtala fram en berättelse (Arvidsson, 1998). I denna form av intervju inhämtas materialet, det vill säga informationen i omväxlande sekvenser av kronologisk, deskriptiv och narrativ karaktär. I den kronologiska sekvensen följer berättaren en bestämd tidsordning och det motsvarar hans eller hennes egen bild av sitt liv. I de deskriptiva delarna av berättelsen läggs tyngdpunkten vid miljöer och handlingar där den berättade världen förtydligas. Slutligen består den levnadshistoriska intervjun av narrativ, det vill säga historier, berättelser där intervjupersonen tydligt valt att berätta en historia. Narrativen blir fördjupningar och fria associationer som knyter samman intervjuns tidigare stadier till en helhet. Den levnadshistoriska intervjun innebär att den som berättar intar centrum för deltagarnas uppmärksamhet och är den som bär ansvaret för det som berättas (a a).
Socialgerontologiska forskare som studerat åldrande ur ett livsloppsperspektiv har använt livsberättelsen som ett redskap för att tolka äldre människors syn på sitt
eget åldrande (Johansson, 2005). Dessa har utmynnat i olika kategorier baserade på hur intervjupersonen valt att starta respektive avsluta sin livsberättelse, vilka stora livshändelser som poängterades, vad som sades ligga bakom stora
förändringar i livet, hur hälsan upplevdes samt hur intervjupersonen hanterade dessa händelser. Dessa olika kategorier benämns; ”det bittra livet”, ”det ljuva livet”, ”livet som hinderlopp”, ”livet som fallgropar”, ”det dämpade, uppoffrande livet” och till sist ”livet som yrkeskarriär” (a a). ”Det bittra livet” har som namnet antyder både en eländig start och ett eländigt slut, det är ett liv fyllt av svårigheter där förluster, negativa förändringar och en allmänt pessimistisk syn på livet dominerar. Dessa personer ser sig som lidande och har svårt att se framtiden an. Motsatsen ”det ljuva livet” däremot, domineras av en lycklig barndom där
förändringar hanterats på ett positivt och effektivt sätt, där de sociala relationerna är goda, framtiden är ljus och berättelser från dessa personer domineras av lycka. I ”livet som fallgrop” har personerna ofta en neutral start i livet alternativt en mer förlusttyngd start. När detta sedan förefaller ljusna, avbryts det av en ny svårighet och dessa livsberättelser tenderar att domineras av dåliga sociala relationer och negativa förväntningar inför framtiden. Dessa personer ser sig ofta som förlorare i livet och för dessa personer blir ofta livet inte som de tänkt sig. I ”livet som hinderlopp” däremot, kommer den sista vändpunkten i livet att bli positiv och dessa livsberättelser har genomgående goda sociala relationer och är till skillnad från föregående perspektiv exempel på progressiva berättelser. Livsberättelserna från ”det dämpade, uppoffrande livet” är förknippat med kvinnor som genom livet verkat som omsorgsgivare, antingen i någon annans familj eller rörande en egen familjemedlem, exempelvis förälder. Dessa personer tenderar att sänka sin ambition i livet och för dem kännetecknas ett gott liv av ett vanligt stillsamt liv. Slutligen ”livet som yrkeskarriär” kännetecknas av ett framåtsträvande liv där personerna som varit karriärister med en livsberättelse som närmast kan ses som ett cv och de viktiga händelserna i livet hör samman med yrkeslivet. För dessa personer är familjeliv av sekundär ordning och denna grupp domineras av män från medel- och överklassen (Öberg & Ruth, 1996 sid 38-42, Johansson, 2005 sid 335-337).
4 TIDIGARE FORSKNING
Äldreforskningen
Vi kommer här kortfattat redogöra för det socialgerontologiska forskningsfältets intresse och utveckling och hur forskningen påverkat betydelsen av åldrandet som begrepp.
Håkan Jönsson beskriver i den inledande texten till boken ”Åldrande,
Åldersordning och Ålderism” (2009), hur åldrandet förknippas med att vara i behov av vård. Jönsson menar att den gerontologiska forskningen både har bidragit till att upprätthålla bilden av äldre som hjälpbehövande och motverkat den. Vidare menar Jönsson att intresset för gerontologisk forskning länge kretsat kring åldrandets förfall och förlusten av viktiga värden på biologisk, psykologisk och socialnivå. På individnivå har diskussionen berört behandling och anpassning av och till problem, samt de nya förhållanden som åldrandet antas föra med sig. Upplevelsen och hanteringen av det uppkomna beroendet. På en politisk nivå handlar forskningen om hur man skall hantera demografiska förändringar mot en
allt äldre befolkning. I förhållande till samhället framställs äldre i egenskap av att vara beroende av omvårdnad, enligt Jönsson, som ett hot mot den nationella ekonomin. Parallellt med den problematiserande forskningen om äldre och åldrandet har en annan typ av forskning inriktat sig på att uppvärdera synen på äldre. Här har diskrepansen mellan ålderdom och sjukdom betonats liksom äldres förmåga till att bibehålla ett aktivt liv och ett fortsatt oberoende. Äldre beskrivs som kompetenta med bevarad förmåga att prestera oberoende av ålder. Trots att man här syftar till att motverka fördomar och att skapa en mer optimistisk syn på åldrandet har även denna forskning i viss mån bidragit till att etablera synen på äldre som vårdberoende. Jönson menar här att denna gerontologiska forskning skapar föreställningar om betydelsen av att åldras genom att lyfta frågor som rör äldres hälsa eller ohälsa, aktiva livsföring eller passivisering, beroende eller oberoende. Att vara äldre antas, som ett resultat av detta handla om just i vilken grad man kan bevara ett oberoende, utöva aktiviteter, bevara en god hälsa och/eller hantera och kompensera de förändringar som åldrandet antas föra med sig. Författaren menar att forskning kring äldres sjukdomar och beroende förvisso kan vara värdefull men att forskningen idag bör inrikta sig på att skapa nya kategorier baserade på äldres egna upplevelser.
Upplevelsen av att åldras
Nedan presenterar vi delar av den forskning som på olika sätt berör äldres upplevelse av att åldras.
Annika Taghizadeh Larssons studie baserad på 20 yngre äldres upplevelse av åldrandet (2009), visar på en skillnad när det gäller upplevelsen av fysisk
respektive vad hon valt att benämna som själslig ålder. Vanligt förekommande är att de äldre trots kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar uppfattar sig själva som friska eller ”inte sjuka”. Det faktiska hälsotillståndet kopplades inte till upplevelsen av att känna sig gammal. Istället var det tröttheten och orkeslösheten, som förvisso kan vara en konsekvens av en kronisk sjukdom, som betonades i talet om att uppleva sig själv som äldre. Vidare beskriver författaren hur den egna livsstilen och talet kring sysselsättning och olika aktiviteter betonas i
beskrivningen av den egna åldern och upplevelsen av att inte känna sig gammal. Författaren betonar att forskning kring äldres upplevelse av sin egen ålder visat att många äldre uppfattar sig själva som yngre än de verkligen är. Här hänvisar författaren bland annat till Peter Öberg och Lars Tornstams studie ” Youthfulness and Fitness - Identity Ideals for All Ages”(2001), en kvalitativ enkätundersökning av 1250 svenskars upplevelse av åldern de befinner sig i. Studien visar på att de äldre deltagarna i undersökningen mer frekvent upplevde att den kronologiska åldern inte överensstämde med den egna självbilden.
Även Åsa Alftbergs studie ”The practice of ageing. The experience of being old and the significance of bodies, things and places” (2010), berör upplevelsen av att åldras och betydelsen av den egna hälsan för upplevelsen av åldrandet. Alftberg fann att de som ingick i studien förutsatte att symtom, krämpor och lindriga sjukdomstillstånd hörde samman med åldrandet men särskilde det kroppsliga åldrandet från det själsliga. Synen på kroppen som ett objekt skilt från den övriga personen bidrog till att dessa äldre inte uppfattade sig själva som gamla trots sjukdomar och funktionsnedsättningar. Alftberg tar också upp platser och sakers betydelse för upplevelsen av den egna åldern och menar att det är i vardagliga möten av olika slag som åldern får sin betydelse. Det är först då åldrandet skapar
hinder rent praktiskt för personen som denne upplever sig själv som äldre. Alftberg tar här bland annat upp upplevelsen av att inte följa med i den tekniska utvecklingen och oförmågan att på grund av kroppsliga förändringar ta del av samhällslivet. Författaren menar att äldre genom olika strategier och förändringar anpassar sig till åldrandet och den egna förmågan och på så sätt minimerar effekterna och betydelsen av åldrandet (Alftberg 2010).
Anpassning är något som även berörs i Gunilla Borglins m fl, artikel ”The experience of quality of life among older people” (2005). Artikeln beskriver upplevelsen av att åldras och fokuserar på betydelsen av att som äldre ha
förmågan att anpassa sig till förändrade förhållanden och förutsättningar. Vidare betonas betydelsen av att som äldre utöva meningsfulla aktiviteter, bevara en känsla av att vara behövd och att bibehålla nära relationer. Även materiella omständigheter så som ekonomiska förutsättningar, boendeförhållanden och den övriga miljön anses påverka upplevelsen av åldrandet och livet som helhet (Borglins 2005).
Artikeln ”Hög ålder som ohälsa och hot” författad av Gunhild Hammarström i samarbete med Sandra Torres (2007) , behandlar betydelsen av anpassning för upplevelsen av att åldras, genom att belysa äldres inställning och uppfattning rörande den egna funktionsförmågan. I artikeln framkommer att en fysisk funktionsnedsättning inte per automatik innebär att äldre upplever sig vara
begränsade vare sig rumsligt eller socialt i det vardagliga livet. Äldres förmåga att hantera de förändringar som åldrandet kan föra med sig anses dels vara beroende av deras personliga inställning och attityd och dels av deras förmåga till
anpassning. Hammarström har i FoU-rapporten ”Vardagskompetens och
välbefinnande” (2004) identifierat fyra olika sätt att förhålla sig, dessa benämns som ”De accepterande” ”De kämpande” ”De autonoma” och ”De uppgivna.” ”De accepterande” nämner endast hälsan i förbigående och då ofta i samband med talet kring olika former av aktiviteter och göromål. Trots att de begränsas fysiskt av sin funktionsnedsättning beskriver de sig inte vara begränsade, vare sig på ett socialt eller rumsligt plan. Goda relationer, en upplevelse av att ha kontroll och en allmän livstillfredsställelse är också kännetecknande för denna grupp. ”De kämpande” försöker aktivt förändra sin situation och strävar efter att övervinna sina
begränsningar och förbättra livsvillkoren. Rumsligt påverkas de äldre och begränsas av den nedsatta funktionsförmågan. Det sociala planet berörs däremot inte. Relationen till barnen är tillitsfull och till viss del upplever de att de
fortfarande har kontroll över sin situation. De äldre tillhörande denna kategori är som det uttrycks ”trots allt” relativt tillfreds med livet. För den grupp som benämns som ”de autonoma” äldre är oberoende och upplevelsen av att ha kontroll en betydande del av tillvaron, och det mest utmärkande draget hos dessa är tron på den egna förmågan. Det sociala livet påverkas inte trots rumsliga begränsningar och relationen till barnen är god liksom upplevelsen av livet i övrigt. ”De uppgivna” upplever sig vara begränsade både rumsligt och socialt. De har svårt för att acceptera sina begränsningar och saknar motivation till
förändring. De brister i tillit till barnen och betraktar sig själva som offer för omständigheter över vilka de saknar kontroll. Talet kring den egna situationen och den bristande funktionsförmågan präglas av uppgivenhet. Dessa fyra
förhållningssätt utgör inte några fasta kategorier, det vill säga att en person inte fullt ut behöver förhålla sig på det ena eller det andra sättet utan kan ha drag från olika kategorier (a a).
Sharon Kaufman (1986) har i sin undersökning ”The Ageless Self: Sources of Meaning in Later Life” studerat äldres syn på ”sitt” åldrande och hur de beskriver detta i sina egna personliga livsreflektioner kring åldrandets betydelser. Detta gjordes genom att betrakta äldres livsberättelse ur ett livsloppsperspektiv, istället för att endast koncentrera sig på specifika delar av livet. Kaufman fann genom sina intervjuer med äldre, att de inte finner någon mening med åldrandet i sig, utan istället lägger vikt vid att vara sig själva genom åldrandet. Kaufman menar att äldre inte talar om sig själva som gamla, utan hänvisar till sig själva i
”ålderslösa” termer, där personen bibehåller kontinuiteten i sig själv trots olika sociala och fysiska förändringar som medföljer en stigande ålder.
5 TEORETISK BAKGRUND
Nedan följer en genomgång av livsloppsperspektivet, Erikssons utvecklingsteori samt kontinuitetsteorin, vilka utgör den teoretiska bakgrunden i analysen av det empiriska materialet.
Livsloppsperspektivet
Livsloppsperspektivet används för att förklara livet och dess faser med hjälp av alla de förändringar en människa genomgår under en livstid (Tornstam 2011). I förhållande till åldrandet utgår Livsloppsteorin ifrån att betydelsen av att åldras går att finna i tidigare livsfaser och att förståelsen för förhållanden i ålderdomen ökar i betraktelsen av tidigare förhållanden. Det livslånga åldrandet beskrivs som en ständigt pågående process där händelser från förr, nu och framtidens
förväntningar vävs samman. Livsloppsperspektivet betonar bland annat
betydelsen av viktiga livshändelser, hur tidpunkten för händelsen och individens förmåga att hantera situationen kan påverka upplevelsen av att åldras, samt att förståelsen av ålderdomen kan öka om ålderdomen betraktas som den sista fasen i en livslång utvecklingsprocess (a a). Den kronologiska lokaliseringen, det vill säga var i tiden individen befinner sig, i olika livsfaser och vid tidpunkten för olika händelse antas vara av betydelse. Exempelvis antas människor födda under samma årtionde, dela vissa erfarenheter. Således är personens ålder och vilken tidsperiod individen tillhör av betydelse. Så är även den kulturella, historiska, sociala och samhälleliga kontexten. Ytterligare faktorer som här anses påverka upplevelsen av att åldras är den sociala tillhörigheten, varje individs egna resurser, personliga som ekonomiska och förmåga till anpassning (Giele & Elder, 1998).
Utvecklingsteorin
Erikssons utvecklingsteori beskriver i åtta steg människans utveckling genom hela livet från spädbarnsåldern till åldrandet (Tamm, 2002). Teorin utgår från att alla människor går igenom samma livsfaser och att varje enskild fas är beroende av utvecklingen i tidigare livsfaser (Svensson, 1992, Tamm, 2002). Den personliga utvecklingen kopplas till olika typer av kriser och i vilken utsträckning kriserna eller konflikterna löses med framgång eller ej, påverkar individens förmåga att möta utmaningar i kommande livsfaser. Utvecklingen sker i förhållande till den biologiska, sociala och kulturella kontexten (Rennemark, 2004, Tamm, 2002). Under spädbarnsåren är barnets utveckling beroende av en nära relation till
modern. I denna fas lär sig barnet att lita på såväl sin omgivning som sin egen förmåga. Om barnets behov uppfylls och konflikten löses på ett tillfredställande sätt utvecklar barnet tillit. Brister i denna fas kan leda till att barnet utvecklar en grundläggande misstro (Rennemark 2004, Svensson 1992, Tamm, 2002). I barnets andra fas är föräldrarna fortfarande i fokus och deras förmåga att bekräfta barnet genom att skapa en balans mellan regler som skapar struktur och frihet som ger barnet utrymme att pröva sina förmågor. Om konflikten hanteras med framgång i denna fas skapas grunden för självständighet och en tilltro till den egna förmågan (a a). Under den tredje fasen då barnet är någonstans mellan tre till sju år prövas den egna initiativförmågan och förmågan att rikta sitt beteende mot ett specifikt mål utvecklas ytterligare. Detta i kombination med att barnet lär sig acceptera att de inte alltid kan nå de mål de formulerat. I den här fasen är barnet beroende av föräldrarnas stöd och uppmuntran för sin personliga utveckling. En positiv utveckling i detta skede gynnar initiativförmågan och utvecklar
målmedvetenheten emedan en bristfällig lösning av denna konflikt kan leda till en nedvärdering av den egna förmågan (a a). Den fjärde fasen utgörs av skolåldern vilket är den ålder då barnet är som mest initiativrikt. Under den här perioden blir kontakten med andra människor utanför den egna familjen allt viktigare och barnet lär sig att samarbeta. Barnet lär sig också att det lönar sig att anstränga sig och upplever hur de bedöms i förhållande till förmågan att prestera. Här läggs grunden för en självkänsla som kan ta skada om barnet frekvent upplever känslor av utanförskap och misslyckande. Arbetsflit eller underlägsenhet är
kännetecknande för den här perioden (a a).
I den femte åldern, puberteten, inträder en ny form av upplevd självkännedom med ökat fokus på den egna självbilden och omgivningens syn på en själv som person och diskrepansen där emellan. Om individen med framgång tagit sig igenom tidigare livsstadier och lyckats lösa konflikterna i de olika faserna, utvecklas i den här fasen en känsla av inre sammanhang och kontinuitet, i annat fall kan individen här uppleva sig själv genomgå en identitetskris (a a). I den sjätte fasen kan individen utveckla förmågan till intimitet och om tillräcklig mognad uppnåtts frångå sin individualitet. Förutsättningen för en framgångsrik relation är här en stabil identitet. En framgångsrik hantering av tidigare konflikter lägger här grunden för nära relationer baserade på intimitet, kärlek och vänskap. Om
individen under den här fasen misslyckas i skapandet av nära intima relationer kan detta leda till isolering och avståndstagande (a a). Den sjunde fasen sträcker sig över stora delar av vuxenlivet. I den här fasen är omsorg och ansvar i fokus. Det egna jaget får stå tillbaka till förmån för skapandet av goda villkor för nya generationer. Otillfredsställelse kan här leda till stagnation av den personliga utvecklingen vilket resulterar i en ständig strävan efter att tillfredställa de egna behoven med bristande sociala relationer som följd. En lyckad respektive
misslyckad konflikt lösning i tidigare stadier kan här leda till produktivitet kontra stagnation (Svensson, 1992, Tamm, 2002).
Den åttonde fasen utgörs av ålderdomen, här summeras det liv som varit, accepteras och tillskrivs mening. I denna sista fas av utvecklingen skördas frukterna av de tidigare stadierna, här kan den åldrande se tillbaka på livet och finna mening i att livet blev som det blev, trots prövningar och motgångar. I vilken grad den åldrande klarar av detta sista utvecklingssteg är enligt Eriksson av betydelse för hur den egna förestående döden uppfattas. Att ha genomgått alla åtta livsstadier på ett tillfredställande sätt menar Eriksson är något som skapar vishet. Här handlar det inte om att gå genom livet konfliktfritt, livet är fyllt av både glädje och sorg och det som anses skänka visdom är förmågan att handskas med livet, sådant som det är (a a).
Kontinuitetsteorin
Kontinuitetsteorin utvecklades ursprungligen som en teori om hur människor hanterar pensioneringen men kom senare även att omfatta vuxna och åldrande människors utveckling. Teorin grundar sig på idén om att bevarandet av för individen viktiga värden skapar kontinuitet i tillvaron och underlättar
anpassningen till nya förhållanden (Atchley, 1989). Kontinuitetsteorin omfattar betydelsen av att bevara så väl inre som yttre faktorer. Den inre kontinuiteten bygger på individens personliga drag så som humör, tycke och smak, färdigheter och läggning. Den yttre kontinuiteten behandlar de sociala relationer, aktiviteter och miljöer individen omger sig med och som skapar ett eget individuellt mönster, unikt för varje enskild individ (a a). I kontinuitetsteorin är det inte graden av aktivering eller aktiviteternas innehåll som spelar in utan det som är av betydelse är att det är en fortsättning på det tidigare livet och att personliga vanor bevaras (Tornstam, 2011, Atchley, 1989). En människa som har ägnat sig åt att i ensamhet utöva stillsamma intressen anses uppnå tillfredställelse genom att som äldre fortsätta att utöva sina intressen på samma sätt som förr, medan en i högre grad aktiv människa åldras framgångsrikt genom att bibehålla samma aktivitetsnivå som tidigare (Tornstam, 2011). På samma sätt är ett stort umgänge inte mer värdefullt än ett mer begränsat sådant om det inte har ingått som en del i tidigare livsfaser. Då personligheter och livsstilar skiljer sig åt från person till person oberoende av var i livet man befinner sig, är vad som upplevs skapa
tillfredställelse i ålderdomen högst individuellt och beroende av
personlighetsmässiga skillnader. Personligheten i sig betraktas i kontinuitetsteorin som avgörande för de äldres förmåga att anpassa sig till de förhållanden som åldrandet för med sig (Atchley, 1989). Kontinuitetsteorin påpekar också att i vilken grad tidigare strukturer kan bevaras är beroende av såväl den fysiska som den mentala hälsan. Även ekonomiska förhållanden kan spela in och påverka i vilken utsträckning individen kan upprätthålla tidigare vanor även efter
pensioneringen. Även personliga drag människor burit med sig under livets gång, kan enligt kontinuitetsteorin förstärkas och bli mer uttalade högre upp i åldrarna(a a).
Teoretisk sammanfattning
Vår teoretiska utgångspunkt baseras på ett livsloppsperspektiv där åldrandet betraktas som en del av livet som helhet och där upplevelsen av att åldras antas vara beroende av den totala livsprocessen där erfarenheter, förväntningar och upplevelser från olika livsfaser vävs samman. Det finns olika sätt med vilka man anses kunna öka sin förståelse för åldrandet ur ett livsloppsperspektiv. Vi har valt att lyfta fram viktiga livshändelser under livsloppet och betydelsen av dessa för upplevelsen av att åldras. I analysen av viktiga livshändelsers betydelse har vi valt att använda oss av Erikssons utvecklingsteori som i åtta steg beskriver
människans olika livsfaser (Tamm, 2002). Då vår önskan är att öka vår förståelse för de äldres egen upplevelse av att åldras har vi även valt att lägga fokus på hur sociala relationer, intressen och upplevelsen av den egna hälsan har förändrats eller bevarats under livsloppet. Här använder vi oss av kontinuitetsteorin för att försöka förstå betydelsen att som äldre bibehålla värden från tidigare livsfaser.
6 RESULTAT
I intervjupersonernaslivsberättelser ryms händelser och erfarenheter av större betydelse än andra, händelser som får en framträdande roll i berättandet om livet som helhet. Vissa livshändelser kan ge bestående ärr och ge upphov till
återkommande känslor av sorg och meningslöshet genom hela livet. Andra händelser skapar mening i den tid som varit i positiv bemärkelse.
Resultatet av våra intervjuer har mynnat ut i ett antal kategorier som vi tidigare nämnt i metoddelen; viktiga livshändelser, sociala relationer, intressen, hälsan, personliga egenskaper, upplevelsen av att åldras och samhället genom vilka berättandet kring livet och ålderdomen kretsar kring. Vi har i resultatet valt att låta de äldres egna ord få vara framträdande och lämnar i vissa fall endast kortare kommentarer som vägledning för läsaren. I direkt anslutning till varje
intervjupersons resultat följer en analys.
Maud 82 år
När vi första gången träffade Maud satt hon i solen på innegården med en bok i händerna. Vårt för dagen inplanerade möte med en annan kvinna hade precis blivit inställt och när vi såg oss om efter någon annan tänkbar person som kunde ställa upp på en intervju föll våra blickar på Maud. Maud var mycket
tillmötesgående och erbjöd oss att intervjua henne i samma stund. En bit in i intervjun blev vi avbrutna av andra äldre som också ville njuta av vårvädret. Intervjun avbröts på Mauds egen begäran och vi avtalade tid nästa dag för fortsatt intervju. Vi träffas som planerat i Mauds egen lägenhet. Hennes hem är varmt, ombonat och trivsamt. Maud berättar hur hon själv trivs i sin lägenhet och bjuder oss att sitta ner vid köksbordet. På bordet står en laptop med trådlös internet uppkoppling -"den använder jag för att sköta mina affärer på banken, och så surfar jag en del" berättar hon. När Maud beskriver sitt liv och åldrandet är det med en avslappnad säkerhet och utan att själv bli berörd av sin livshistoria.
Viktiga livshändelser
”Jag hade en lillebror som var tre månader, jag var fyra år då, när han dog. Min pappa dog samma år, det var svårt. Jag drömde mycket om den där pojken, tänkte att om han hade funnits så hade vi varit två”
”Mamma var tvungen att utbilda sig på annan ort sedan vi blivit ensamma. Jag fick bo hos mormor, henne älskade jag över allt annat. Det var hemskt när hon gick bort”
Ovanstående citat är exempel på smärtsamma minnen som påverkat upplevelsen av barndomen som helhet liksom ungdomen.
”Jag var olycklig som ung. Jag hade fruktansvärt dåligt självförtroende. Fullständigt eländig kände jag mig”
”Rätt som det var träffade jag en man. Vi gifte oss när jag var 20 år, sen fick vi ett barn, det var därför vi gifte oss, det gjorde man på den tiden”.
”Sen skilde vi oss efter 30 år. Det var jobbigt, det var jag som drev igenom det. Året efter var det jobbigt men nu är jag glad att det blev så. Det blev bra”.
Vändpunkten för Maud kom först i unga vuxna år i samband med giftermål och familjebildning. Äktenskapet varade i trettio år och slutade i skilsmässa. Maud beskriver tiden efter skilsmässan som svår men är idag tacksam över att hon valde att bryta upp.
Sociala relationer
I citaten nedan reflekterar Maud över hur hennes sociala relationer utvecklats under årens lopp.
”Jag har aldrig haft någon bra relation till min mamma, det gick aldrig bra med min mamma. Vi pratade aldrig. Nu efteråt, hon dog när hon var 93 år, nu har jag ändrat mig, att vi inte pratade om det, men det gick liksom inte.”
”Jag hade ju vänner, man ingick i en gemenskap som ibland var man fyra och ibland sex osv. Det var så”
”Jag var väldigt fäst vid min man, när vi gifte oss, de första åren hade vi det himla bra, men sedan blev det liksom inget bra”
”Jag har verkligen inte många vänner kvar från förr men jag har träffat många nya sedan flytten till trygghetsboendet och så via bridgen”
“Till familjen har det förändrats genom att jag flyttade hit, jag umgås mycket mer med alla, jag har ju två systrar också som bor här i Skåne. Det är bra tycker jag”
Relationen till modern var aldrig oproblematisk, detta känner Maud av än idag då det är något som emellanåt ger upphov till känslor av sorg. I talet kring
äktenskapet beskriver Maud till en början relationen mellan henne och maken som god, något som förändrades med tiden. Vänner har alltid funnit där även om umgängeskretsarna har varierat genom åren och Maud idag inte har kvar särskilt många vänner från förr. Dock har relationen till familjen intensifierats och stärkts efter att Maud flyttat närmare barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Intressen
Maud beskriver hur intressen bevarats, förändrats eller tillkommit under årens lopp.
”Böcker, litteratur har alltid intresserat mig. Jag har alltid läst mycket och spelat bridge, det lärde jag mig som ung”
”Efter pensioneringen började jag med Röda Korset, och det var jätteroligt. Där var många i min ålder och det var jättetrevligt”
”Man är ju inte så beroende av att göra saker och ting hela tiden. Jag är mycket mer hemma än jag varit tidigare”
”Bridge, läsning, gymnastiken här en gång i veckan är det som gäller nu. Jättetrevligt. Annars är det barn, barnbarn och barnbarnsbarn”
”Jag saknar en trädgård, eller nej det gör jag inte, jag orkar helt enkelt inte” ”Jag har rest i Europa och så, men det är inget jag saknar det heller. Är det något jag hatar så är det att bära, jag orkar inte bära, så därför orkar jag inte resa”
Maud har hållit fast vid sina intressen sedan barn och ungdomsåren. Nya har tillkommit på vägen men hennes stora intresse för litteratur och bridge består. Åldern uppges ha förändrat förmågan att utöva vissa aktiviteter som resandet och intresset för trädgård, emellertid uttrycker hon ingen saknad.
Hälsan
Maud anser sig inte ha några uppenbara problem med sin hälsa idag, men
upplever att sedan hon blivit äldre drabbas hårdare än tidigare och påverkas längre perioder av förkylningsvirus och infektioner.
”När man är frisk då går det, då tänker man inte så mycket på det, men så fort man är dålig, det sitter i så länge när man blir förkyld och så”
Tröttheten och orkeslösheten är det som Maud betonar tillsammans med upplevelsen av att funktionsförmågan försämras.
Personliga egenskaper
Nedan reflekterar Maud över sina personliga drag och hur hennes sätt att vara kan ha påverkat människor i hennes närhet. Vidare berör Maud omgivningens syn på henne själv.
"Jag gör aldrig mitt bästa, en del lägger ner sin själ i allt, det gör inte jag, har aldrig gjort jag vet inte varför”
”Ja, jag tror att jag, jag har förstått att jag säger ofta som det är, och jag har aldrig tänkt på det förrän nu på äldre dagar. Det är folk som blivit sårade av det jag sagt, och som inte visat det, men som sen långt efteråt sagt det att när du sa det så blev jag jätteledsen. Det har bekymrat mig en hel del måste jag säga. Jag har svårt att tiga”
”När jag träffar folk så säger de att jag inte är som andra äldre, att jag skulle vara annorlunda”
Maud berättar att hon upplever att hon aldrig gör sitt bästa, det ”bara är sådan jag är”, hon har inte vidare reflekterat över hur detta har påverkat hennes liv. Sedan Maud blev äldre har hon börjat fundera på hur hon bemött människor i sin omgivning och hur hon, då hon alltid varit rak och sagt vad hon tycker, kan ha sårat människor i sin omgivning. Maud påpekar att hon inte lyckats ändra på denna sida hos sig själv och upplever överlag inte att hon som person på grund av åldern har förändrats i särskilt hög utsträckning. Ofta får hon höra att hon är
annorlunda. Maud vet inte riktig vad detta annorlunda betyder men hon uppfattar det som något positivt.
Åldrandet
Trots Mauds i övrigt positiva inställning beskriver hon inte upplevelsen av att åldras i positiva ordalag.
”Jag tycker att man påverkas otroligt mycket av att bli äldre, det tycker jag, man blir räddare, inte för ungdomen, jag gillar inte det att man ska vara rädd för de yngre. Jag tycker inte om det, det blir värre för var vecka som går tycker jag. Jag tycker att man blir enormt påverkad av ålderdomen så som det inte varit tidigare”
"Inget blir ju bättre utan det blir ju bara sämre. Blir man sjuk så blir man ordentligt sjuk, det tar aldrig slut. Det är så svårt, men jag tycker att nu kommer det förändringar, att nu klarar jag inte det och nu klarat jag inte detta, jag tycker aldrig jag har hört någon äldre som har pratat om det. Min mamma, hon dog ju 2001 och blev 93 år och hon pratade aldrig om det. Sen har jag aldrig haft någon som varit så mycket äldre kring mig som varit nära som pratat om detta”
”Det är inte så hiskeligt roligt att bli gammal. Jag har ingen hjälp eller så, jag klarar det själv, men man märker det så hemskt när man blir sämre, det är inte så himla roligt”
”När man är ute och går med någon som är yngre, då får man pinna på (Skrattar)”
Maud upplever sig ha varit oförberedd på de förändringar som ålderdomen fört med sig rörande hälsan och den egna funktionsförmågan. En förändring hos henne själv som äldre är den ökade rädslan och oron vilken Maud uppger sig ha svårt för att acceptera. Maud påtalar att hon aldrig hört andra äldre tala om upplevelsen av åldrandet så som hon upplever den, då hon inte haft några nära relationer till äldre människor under livsloppet.
Samhället
I talet kring samhället beskriver Maud hur hon som äldre blir väl bemött men hur hon trots detta upplever synen på äldre som negativ, ”Ja synen på äldre den är ju
dålig. Men jag har inte varit bättre själv, jag vet ju det. Men den är ju dålig.” Vad
denna negativa syn innebär eller hur den kommer till uttryck är något som Maud lämnar osagt.
”Jag behöver aldrig stå i bussen, får alltid sitta, alltid är det någon som reser sig”
”När jag ser på mina barnbarn och de träffar jämnåriga och jag är med, så kan jag inte följa med i deras språk liksom. Det märker jag väldigt tydligt”
På frågan om Maud känner sig delaktig i samhället svarar Maud ” Nej, men jag
deltar inte. Det är mycket självvalt”. Hon beskriver också hur hon inte längre med
lätthet kan följa med i språket. Maud minns själv hur hon såg på äldre som ung och tycker inte att samhällets syn på äldre har försämrats.
Analysen av Mauds livsberättelse
Betydelsen av viktiga livshändelser
Talet kring viktiga livshändelser börjar i barndomen då Maud som fyraåring förlorade både sin far och sin yngre bror. Enligt utvecklingsteorin befinner sig ett barn vid fyra års ålder i en fas i livet där den egna initiativförmågan prövas. Bekräftelsen från föräldrarna är i den här fasen avgörande för utvecklingen av den egna självbilden. I Mauds fall var kontakten med modern bristfällig under den här perioden av livet. Något som dels kan ha påverkat i vilken grad Maud fick
möjlighet att bearbeta sorgen efter familjemedlemmarnas bortgång, och dels begränsat tillgången till den uppmärksamhet och bekräftelse som barn behöver för att kunna utveckla tron på sig själv. Eriksson menar att i viken grad konflikterna i de tidigare stadierna fått en lösning påverkar den fortsatta utvecklingen och förmågan att handskas med de utmaningar som övriga livsfaser för med sig (Svensson, 1992, Tamm, 2002). Maud beskriver sig själv som olycklig under barndomsåren och som ”fullständigt eländig” i ungdomen, med ett ”fruktansvärt dåligt självförtroende” Med Erikssons teori kan den detta förklaras som ett resultat av att hon i barndomen utvecklat en känsla av underlägsenhet och otillräcklighet och att hon som följd av detta upplevde en identitetskris under ungdomsåren.
Livsloppsperspektivet som teori lyfter betydelsen dels av i vilken livsfas en händelse inträffar och dels i vilken historisk kontext personen befinner sig i vid tidpunkten för händelsen, här spelar samhälliga normer en viktig roll. Det är således i förhållande till den sociala omgivningen som händelsen får sin verkliga betydelse. Alla dessa faktorer är avgörande för hur livshändelsen uppfattas i stunden. De egna resurserna, personliga såväl som ekonomiska påverkar personens förmåga att hantera händelsen (Tornstam, 2011). Maud berättar om flera viktiga händelser som påverkat hennes upplevelse av olika faser i livet och som ur ett livsloppsperspektiv också påverkar upplevelsen av att åldras. Den historiska kontexten har i sig kanske inte påverkat att händelserna inträffat, men konsekvenserna av händelserna är i Mauds fall beroende av omständigheter kopplade till tiden för händelsen. I dagens samhälle hade Mauds känslor i samband med familjemedlemmarnas bortgång fått ett annat utrymme. Troligtvis hade hon erbjudits hjälp och stöd utifrån. Som situationen var i Mauds barndom tvingades hennes mamma utbilda sig på annan ort för att kunna försörja familjen sedan hon blivit ensamstående. På den tiden fans det inte någon
förskoleverksamhet där barnen kunde vistas under dagarna vilket ledde till att Maud i en kritisk period av sitt liv skildes från sin mamma. Detta påverkade sedan relationen dem emellan negativt genom hela livet. Även senare i livet påverkas Maud av den historiska kontexten och de samhälliga normer som råder, då hon som ett resultat av samhällets förväntningar gifter sig då hon blivit gravid, ”så
gjorde man på den tiden” menar Maud. Om äktenskapet byggt på andra grunder
kanske skilsmässan inte aktualiserats. Även skilsmässan och upplevelsen av den, vilken den första tiden upplevdes som svår, är naturligtvis beroende av samhällets syn på äktenskapet vid tiden för händelsen
Åldrandets förändringar
Enligt kontinuitetsteorin antas bevarandet av yttre faktorer så som sociala relationer, intressen och miljö vara av betydelse för upplevelsen av att åldras
(Atchley, 1989). I Mauds fall har både miljön, sociala relationer och intressen förändrats sedan hon lämnade den plats där hon bott under stora delar av sitt vuxna liv. Den plats där hon utövade intressen så som trädgårdsarbete, upprätthöll sociala relationer och engagerade sig i Röda Korset, intressen som hon idag inte längre utövar. Flera intressen har hon kvar sedan ungdomen så som intresset för bridge och läsning. Maud uppger att hon inte umgås med vänner på samma sätt som förut och att hon inte har några vänner kvar från förr, men att hon idag har ett stort umgänge bestående av andra äldre på trygghetsboendet och äldre aktiva i bridgeföreningen. Relationen till den egna familjen, barn, barnbarn och
barnbarnsbarn har intensifierats i positiv bemärkelse sedan det fysiska avståndet minskade. I Mauds fall är förändringarna av hälsotillståndet något diffusa och kopplade till allmäntillståndet snarare än till någon specifik åkomma. Maud upplever sig själv bli betydligt mer medtagen och påverkad längre perioder av vanliga förkylningar, något som hon själv kopplar ihop med det egna åldrandet och bristen på ork. Vi menar här att den bristande kontinuiteten, rörande såväl sociala relationer, som intressen och miljö, kan vara en bidragande faktor till Mauds negativa inställning till det egna åldrandet. Då miljön,
vänskapsrelationerna och intresset för trädgård, resor med mera förändrats som ett resultat av dels flytten och dels som ett resultat av förändringar kopplade till den egna hälsan och upplevelsen av att åldras.
Upplevelsen av att åldras
I talet kring upplevelsen av att åldras betonar Maud åldrandets förändringar som någonting som påverkar förmågan att göra vissa saker med orden ” jag tycker att nu kommer det förändringar, att nu klarar jag inte det och nu klarat jag inte detta”. I Mauds fall påverkas det som enligt kontinuitetsteorin benämns som de yttre kontinuiteterna det vill säga sociala relationer, intressen och miljö. De inre kontinuiteterna det vill säga, personliga drag så som humör, tycke och smak, färdigheter och läggning (Atchley, 1989) talas inte om i särskilt stor utsträckning i termer av förändring. Annat än då Maud i talet om att hon finner det svårt att ändra vissa sidor hos sig själv, så som den rättframhet med vilken hon oavsiktligt har kommit att såra människor i omgivningen. Maud nämner också att hon idag är rädd på ett sätt som hon aldrig var förr, något som kan tolkas som en förändring av den inre kontinuiteten (a a).
I Mauds tal om samhället poängterar hon att hon inte längre upplever sig vara en del av samhället som ett resultat av att hon inte längre deltar, något som hon menar är självvalt. Även här kan vi finna en förändring i de yttre kontinuiteterna som berör deltagandet i samhällslivet. Upplevelsen av att vara utanför samhället kan också antas förstärkas av att Maud stundtals upplever att hon inte följer med i språket. Synen på äldre i samhället antar vi också påverkar upplevelsen av att åldras. Maud uppger att hon tycker att synen på äldre är dålig men att den inte var bättre förr och att hon minns vad hon själv tänkte om äldre. Trots att hon upplever att synen på äldre överlag är dålig tycker hon att hon blir väl bemött i samhället.
”det är ju inte så hiskeligt roligt att bli gammal”
Inställningen till det egna åldrandet och den negativa attityd som genomsyrar upplevelsen av åldrandet är ingenting som i övrigt går igen i Mauds personlighet. Maud är glad, utåtriktad och engagerad och hon har att döma av mobiltelefonen och den bärbara datorn följt med i den tekniska utvecklingen. Åldrandet upplever Maud emellertid bara ha gjort allt sämre. Nedan följer resultatet från intervjun
med Gustav, den enda mannen i sällskapet, en man som till skillnad från Maud upplevs vara relativt oberörd av de förändringar som åldrandet fört med sig.
Gustav 85 år
Gustav valde att låta sig intervjuas på den träffpunkt där han tillbringar sina eftermiddagar tillsammans med andra äldre, fikar och tar del av underhållningen. Ofta är Gustav den enda mannen i sällskapet men det verkar inte bekomma honom. Vi slår oss ner vid ett bord en bit bort från det övriga sällskapet.
Viktiga livshändelser
Gustav beskriver för honom viktiga livshändelser rörande familj, arbete och pension.
”Jag var gift men blev tyvärr skild. Det var klart inget man hade räknat med. Vi fick 3 döttrar, två fick jag betala underhåll för och den tredje hade jag hand om, mor tog hand om henne när jag arbetade”
”Så började jag jobba på en läderfabrik och fortsatte sedan på Ljungmans i Limhamn. Sedan slutade jag där för att börja arbeta på Kockums som svetsare.” ”När varvet lade ner gick jag i pension, först var det jobbigt men man vande sig”
Gustav berättar om en lycklig barndom utan att beröra någon särskilt för tiden viktig händelse. Han uppehåller sig längre stunder vid talet om sitt yrkesliv. Förtidspensioneringen upplevdes svår vid tidpunkten och fortfarande påverkas hans vardag ekonomiskt av den tidiga pensioneringen. Skilsmässan från barnens mor tog honom hårt och är fortfarande ett för honom känsligt ämne.
Sociala relationer
I talet kring sociala relationer genom livet beskrivs en lycklig barndom på
landsbygden. Relationen till den egna familjen under barndomen var god och han saknade inte lekkamrater. Ett fåtal vänner har han ännu kvar från barndomen och från ungdomsåren på dansbanan. Relationen till systern är fortfarande god liksom relationen till barnen.
”Jag var äldst av tre syskon, min ena syster och jag, hon som var två år yngre, vi lekte mycket och så var det kamrater och spring och lek.”
”En del av lekkamraterna har jag fortfarande kontakt med”
”På helgerna dansade man i parken varje lördag, sen samåkte man ibland till andra ställen där det var dans, som Kallinge. Då tog flera stycken ungdomar en taxi tillsammans. De kunde vara en 7-8 stycken i samma bil.”
”Mycket av umgänget har man ju här på träffpunkten och jag har även en gammal arbetskamrat från Kockums.”
”Dottern här i Malmö har hjälpt mig mycket, jag är glad att jag fick döttrar, har hört att de är till mer stöd än söner.”
Idag utgörs Gustavs umgängeskrets främst av andra äldre på träffpunkten där han dagligen spenderar sina eftermiddagar.
Intressen
Gustav har flera intressen som följt honom genom livet så som intresset för naturen och dansen. Vissa intressen har förändrats som intresset av att själv utöva idrottsliga aktiviteter, andra intressen har tillkommit så som det politiska
engagemanget. Övriga intressen som intresset för resandet har fått stå tillbaka efter pensioneringen på grund av ekonomiska skäl.
”Tyckte mycket om fotboll och allmän idrott. På vintern blev det mycket åka skidor och skridskor”
”Intresse för dans, bio och teater har jag alltid haft, dansen har hängt med sedan ungdomsåren”
”Har ett stort samhällsintresse. Det kanske inte var så stort när jag var ung men nu med åldern har det vuxit”
”Jag tycker mycket om att vara ute och gå. Är det något jag saknar så är det skogen och skärgården.”
”Egentligen har jag haft ett stort intresse för att resa men med pensioneringen så har det inte gått, pengarna räcker inte till.”
”Det finns inga ställen att gå ut och dansa på längre.”
I Gustavs fall har intressen bevarats men förutsättningarna för att utöva dem har förändrats. Gustav tycker mycket om att vara ute i naturen men har inte längre samma fysiska närhet till naturen som tidigare, och kan inte med enkelhet ta sig längre sträckor då han saknar bil och körkort. Gustav har inte heller möjlighet att utöva sitt intresse för dans då det som han själv uppger inte finns några ställen för honom att dansa på längre.
Hälsan
Brister i hälsan är inget som Gustav betonar, trots att han har genomgått ett flertal operationer av olika anledningar. Det som besvärar honom mest är fötterna som känns stumma när han går, men han är inte främmande inför att ta till hjälpmedel om det skulle behövas.
”Jag känner mig lite tröttare, har ju varit sjuk en del och opererats för magsår. Jag känner mig lite osäker när jag går, sånt kommer med åldern skulle jag behöva en rollator så får jag ta mig en sådan.”
Att få vara frisk är något som Gustav värdesätter och trots att han har haft en hel del hälsoproblem genom åren talar han om sig själv som frisk
Personliga egenskaper
Under intervjun väljer Gustav att inte gå in på vare sig positiva eller negativa egenskaper av betydelse, men nämner att han känner sig ung i sitt sinne.
Åldrandet
Gustav ser positivt på åldrandet och upplever inte själv att han har förändrats nämnvärt.
”Åldern är inget som direkt påverkar mig, det är klart att jag får inte lov att cykla för min dotter längre”
”De finns mycket positivt med att åldras. Idag har en ju tid att vara ute mycket det tycker jag om. Jag har inte råd med dagstidning så jag går ut varje dag och hämtar en Metro.”
Det återkommande temat i Gustavs berättelse är ekonomiska begränsningar och de hinder som detta medfört. Ekonomin har varit lidande sedan skilsmässan och den tidiga pensioneringen ligger till grund för hans ansträngda ekonomiska situation även som äldre.
Samhället
Gustav rör sig ofta och gärna ute i samhället, upplever inte att han skulle vara utanför och blir väl bemött, men poängterar att synen på äldre har förändrats och att äldre förr respekterades på ett annat sätt.
”Ibland går jag upp till Lilla Torg och sätter mig och pratar med folk. Jag har lätt för att prata med alla, gammal som ung.”
”I min ungdom hade man en annan respekt för äldre, till exempel reste man sig alltid för äldre på bussen, men det finns mycket fin ungdom idag också”
”Det är mycket orättvisor mot alla äldre och pensionärer. Både när det gäller ekonomi och sjukvård. Det känns som att så länge man inte jobbar, så är man den som får vänta till exempel inom vården.”
Gustav har på senare år utvecklat ett stort samhällsintresse och han har börjat intressera sig mer och mer för de orättvisor som han upplever att äldre samhällsmedborgare utsätts för, här är tillträde till sjukvården och den låga pensionen det som väcker störst engagemang.
Analysen av Gustavs livsberättelse
Betydelsen av viktiga livshändelser
Gustavs barndom och ungdomstid beskrivs inte som annat än lycklig och inga särskilda livshändelser betonas. Den nära relationen till familjen skapade en stabil grund för det fortsatta livet. Minnena och erfarenheterna från den här tiden bidrar till att skapa mening i den tid som varit och påverkar Gustavs totala upplevelse av livet i en positiv riktning. En avgörande livshändelse i Gustavs liv var skilsmässan och familjens splittring. Gustav berörde endast ämnet men visade tydligt att han
