”Att sitta tjugo i en cirkel är svårt” - En studie om förskollärarnas tal om samling på svensk förskola utifrån ett maktperspektiv

1 BARNDOM–UTBILDNING–

SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Att sitta tjugo i en cirkel är svårt”

En studie om förskollärarnas tal om samling på svensk

förskola utifrån ett maktperspektiv

”To sit twenty in a circle is difficult”

A study about preschool Teachers’ talks regarding circle times in Swedish

preschools from the perspective of power

Maha Hamid

Zehraa Al Hadad

Förskollärarexamen, 210hp

Datum för slutseminarium:2020-06-02

Examinator: Mats Lundström Handledare: Gun Persson

2

Förord

I detta avsnitt vill vi börja med att tacka alla de medverkande som har tagit sig tiden att delta i våra intervjuer, vilket har gjort det möjligt för oss att kunna genomföra vår studie. Ett stort tack till Er alla. Vi är ödmjuka för det komplexa uppdraget att vara förskollärare och svårigheterna och dilemman som kan uppstå. Vårt syfte är inte att ha synpunkter på pedagogernas

förhållningssätt eller hur de hanterar situationerna, utan vi försöker förstå samlingen med ett speciellt teoretiskt perspektiv och vad som uttrycks av makt.

Vi vill även tacka vår handledare Gun Persson som har tagit sig tid att hjälpa och vägleda oss i rätt riktning i vår skrivprocess. Tack för dina värdefulla feedbacks som har lett vårt arbete framåt.

Att skriva examensarbete har varit väldigt lärorikt då vi har fördjupat oss i ett självvalt område, vilket har givit oss viktiga funderingar som vi kommer ha till stor nytta av när vi kommer ut i arbetslivet. Insamlandet av studiens empiriska material har skett gemensamt då vi båda har närvarat vid alla intervjutillfällen. Transkriberingen av intervjuerna delade vi upp oss emellan, och läste sedan allt material. Arbetsprocessen har vi gemensamt skrivit fram, genom

kontinuerliga diskussioner och samarbete mellan oss.

3

Abstract

Studiens syfte är, att utifrån ett maktperspektiv, undersöka förskollärarnas resonemang kring samling på förskolan. Det är förskollärarnas beskrivningar av samling som vi ska studera. I vår studie har vi utgått från tre frågeställningar: Hur beskriver förskollärarna sitt förhållningssätt

under samlingen? Hur talar förskollärarna om barnens agerande under samlingen? Hur talar förskollärarna om samlingens form?

Metoden som vi har valt att använda oss av i vårt examensarbete är kvalitativ. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer. Examensarbetets teoretiska utgångspunkter grundar sig på Foucaults maktteori. I vår studie har vi valt att använda oss av de teoretiska begreppen

disciplinering, övervakning, normalisering, straff, motstånd, tidsschema och farlig

kommunikation. Dessa teoretiska begrepp används för att analysera det empiriska materialet.

Resultatet av studien visar att förskollärarna och pedagoger har makten under samlingen. I första steget av analysen identifierar vi några av samlingens aspekter: Samling som rutin,

förskollärarnas strategiska placering, barnens bestämda platser, talordning och talutrymme bestäms av pedagoger, regler under samlingen och alla gör ”samma”. Och sedan analyserar vi

dessa aspekter med hjälp av Foucaults begrepp. I analysen synliggör vi samlingens rutin som ett sätt att disciplinera barngruppen. Att barnen har bestämda platser är också exempel på

disciplinering. Det visar också att sitta i samlingen och praktisera regler, är exempel på normalisering. Av resultatet framgår också att pedagogernas placering är ett sätt att övervaka barngruppen. Begreppet straff synliggörs när barnen inte vill vara med i samlingen, och då får barnen vara i ett annat rum.

Nyckelord: samling, maktperspektiv, disciplinering, övervakning, normalisering, förskollärare,

4

Innehållsförteckning

1.1 Syfte och frågeställningar 7 2. Tidigare forskning 8 3. Teoretiska utgångspunkter 11 4. Metod 14 4.1 Kvalitativ intervju 14 4.2 Urval 15 4.3 Genomförande 16 4.4 Etiska överväganden 16 4.5 Analysprocess 17 5. Analys 19

5.1 Samling som rutin 19

5.2 Förskollärarnas strategiska placering 21

5.3 Barnens bestämda platser 21

5.4 Talordning och talutrymme bestäms av pedagoger 24

5 5.6 Alla gör ”samma” 26 6. Diskussion 28 6.1 Resultatdiskussion 28 6.2 Metoddiskussion 30 6.3 Konsekvenser för praktiken 31 6.4 Vidare forskning 31 7. Referenser 33 8. Bilaga Bilaga 1: Samtyckesbrev 34 Bilaga 2: Intervjuguide 35

6

1.Inledning

Samling i svenska förskolor är en aktivitet där barnen samlas, tillsammans med en eller flera pedagoger, där det är pedagogen som håller i samlingen (Rubinstein Reich, 1993). Lena

Rubinstein Reich (1996) menar att samlingssituationer i förskolan sammanför barngruppen och på så sätt skapar en gemenskap (Rubinstein Reich, 1996). Vi uppmärksammar Rubinstein Reichs forskning eftersom hon gör en fördjupad studie om samlingens syfte. Gruppens gemenskap är också ett mål som finns i förskolans läroplan (Lpfö 98, 2018): “Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att fungera enskilt och i grupp, samarbeta, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt att ta ansvar för gemensamma regler” (Lpfö 98, 2018, s. 13). En förskollärare i vår studie säger:

Samling, på förskolan för mig betyder att visa vem som är på förskolan, alltså vem som är på enheten eller på avdelningen, att man får en chans att se vilka kompisar som är här idag och att man bildar en gemenskap. Och att man kan bekräfta barnen under samlingen. Att alla får ett hej.

Samtidigt hävdar Rubinstein Reich (1993) att samlingen i förskolan är vuxenstyrd, vilket kan leda till att barns inflytande och delaktighet i samlingen avgränsas. Enligt Emilson och

Johansson (2013) är barns deltagande i samlingssituationen villkorad. Med detta menas för att barnen ska bli mer delaktiga i samlingen krävs det att barnen visar initiativ. Dessutom krävs det att pedagogen erbjuder barn möjligheter att delta i samlingen. Samling är å ena sidan en aktivitet som stärker gruppens gemenskap, å andra sidan en vuxenstyrd aktivitet. Därför vill vi studera samlingens form ur just ett maktperspektiv.

Foucault (2002) menar att makten finns överallt, inte att makt omfattar allt, utan därför att makten förekommer i alla sociala sammanhang, som har möjlighet att påverka och förändra människors relationer (Foucault, 2002). Vi valde maktperspektiv eftersom vi ska studera förskollärarnas förhållningssätt. I tidigare forskning läste vi att samling är en vuxenstyrd aktivitet. Detta gjorde att vi vill titta närmare på samlingens utformning. I Rantalas forskning (2016) används maktperspektiv, vilket visade att barnen vägleds till regler och normer på

7

förskolans vardagliga situationer. Därför vill vi undersöka just samling med just maktperspektiv. Vi vill fördjupa oss i förskollärarnas reflektioner kring samling, och undersöka möjliga

maktaspekter under samlingen. Samling är en vuxenstyrd aktivitet, vilket kan skapa maktrelationer mellan pedagoger och barn. Denna problematik är något vi vill undersöka i förskollärarnas tal och reflektioner om samling.

1.1 Syfte och frågeställningar:

Syftet med denna studie är att, utifrån ett maktperspektiv, undersöka förskollärarnas tal om samlingen som moment i förskolans vardag. Det är förskollärarnas beskrivningar av samling som aktivitet som vi ska studera. Studiens frågeställningar är:

1. Hur beskriver förskollärarna sitt förhållningssätt under samlingen? 2. Hur talar förskollärarna om barnens agerande under samlingen? 3. Hur talar förskollärarna om samlingens form?

8

2. Tidigare forskning

Vi redogör för tidigare forskning som har studerat samling, men också forskning om relationer på förskolan. Vi väljer Rubinstein Reichs (1993) forskning. Rubinstein Reich berättar om

samling. Därefter skriver vi om Emilsons (2007) forskning som handlar om lärarkontrollen under samlingen. Emilsons studie undersöker relationer under samlingen, vilket vi också kommer att göra i vår studie. Emilson och Johansson (2013) redogör för barns deltagande under samlingen, vilket är också relevant för vårt studie. Till sist nämner vi om Rantalas (2016) forskning som handlar om hur pedagoger vägleder barn i förskolans vardag. Studien handlar om regler och normer och är relevant för vår studie.

Rubinstein Reich (1993) har i sin avhandling använt sig av en kvalitativ metod där hon

undersöker samlingens innehåll och funktion. Syftet med Rubinstein Reichs (1993) studie är att klarlägga vad som händer i samling, varför den sker och vad samling innebär för de personer som är delaktiga i samlingen. Metoderna för datainsamlingen är observationer av samlingar och intervjuer med både personal och barn. Undersökningen utfördes i fem daghemsgrupper och datainsamlingen pågick under fem månader. Studiens resultat visar att samlingen huvudsakligen fyller tre funktioner för pedagoger. Den första är att den ger ordning och struktur i arbetsdagen för pedagoger, och genom att ha samling som en fast rutin skapas struktur och ordning. För det andra såg Rubinstein Reich (1993) att samlingen legitimerar yrkesrollen, då den har en

statusfunktion. När man leder en samling visar man att man gör något. Det tredje hon såg var att samlingen tillför en känsla av gemenskap och samhörighet. Rubinstein Reich (1993) menar att pedagogerna har övertaget i samlingen och att den är vuxenstyrd. Samlingen i förskolan är som en ritual. Ritualer karaktäriseras av att det är ett regelbundet återkommande moment som inträffar på en viss plats, tid och enligt vissa bestämda regler (Rubinstein Reich, 1993).

Emilson (2007) har i sin studie använt sig av observationer vid insamlandet av det empiriska materialet. Syftet med studien är att undersöka vilken möjlighet till inflytande barn har i samling

9

i förskolan i förhållande till lärarkontrollen. Emilson (2007) använder sig både av Habermas och Bernsteins teoretiska idéer för att förstå lärarkontroll. För studiens analys har Emilson (2007) använt begrepp om kontroll och makt från Bernsteins teoretiska idéer och även begreppen inramning och klassificering används i studiens analys. I resultatet menar Emilson (2007) hur mycket inflytande barnen får i förskolan är beroende av vilka möjligheter till inflytande barn erbjuds och även på vilket sätt lärarkontroll kommer till uttryck. Till exempel kunde barnens möjlighet till att ta egna initiativ och val begränsas, där pedagogen har tydliga regler vad gäller uppföranden. Medan i situationer där pedagogen behåller kontrollen och pratar med barnen med en lekfull röst, blev det att barnen tog egna initiativ. Emilson (2007) menar att en stark

lärarkontroll inte tvunget hämmar barns inflytande. Fältarbetet genomfördes på tre olika

förskoleavdelningar för barn mellan ett och tre år. I undersökningen deltog totalt 46 barn och tio pedagoger. Datainsamlingen bestod av videoobservationer av interaktion mellan pedagoger och barn. Studiens resultat visar att det fanns avseenden som var väsentliga för barnens inflytande i förhållande till lärarkontroll, dessa är personalens förhållningssätt och regler samt barns egna möjligheter till att ta initiativ och göra sina val. Emilson (2007) skriver att samling för det mesta visar att det är pedagogen som bestämmer både hur samlingen ska läggas upp och vad som kommer att göras under samlingen. I resultatet av studien framkom att samlingen skildras som att den å ena sidan ska leda till en gemenskap å andra sidan till ett lärande.

I en annan studie av Emilson och Johansson (2013) undersöks barnens deltagande i relation till kön, under samlingssituationer i förskolan i Sverige och i Norge. Metoden är videoobservationer av interaktion mellan pedagogerna och barn under samlingssituation. Resultatet i studien av Emilson och Johansson (2013) visar att barns deltagande avgörs av barnets egen initiativ att delta, samt pedagogens vilja att erbjuda barn möjligheter att delta i samlingen. Barn ges möjlighet att delta, men deltagandet är olika beroende på till exempel barnets kön, ålder och etnicitet. Barnets kompetens, behov och initiativ spelar också roll för barns deltagande i samlingen. Studiens resultat visar även att samling förutsätter social ordning, att alla barn

förväntas delta, att sitta. Barnen är medvetna om den sociala ordningen. Resultatet visar också att det är en spänning mellan det kollektiva behovet och det individuella behovet. Kollektiva

10

behovet är viktigt under samlingen. Pedagogen vill förena barnen för att kommunicera

information och stärka gemenskap i barngruppen. Resultatet visar också att det är maktskillnad mellan pedagog och barn. Under samlingen förväntas alla barn delta. Resultatet visar även att barn är närvarande och deltar i samlingen.

Rantalas avhandling (2016) handlar om vägledning i förskolan. Syftet med studien är att förstå hur socialisering sker i förskolans vardag. Metoden för avhandlingen är videoobservationer av förskolans vardag i två förskolor i Sverige. Avhandlingens teoretiska perspektiv är Foucaults teori om makt. Avhandlingen presenterar analys av pedagogernas normativa uttalanden i olika situationer i förskolans vardag. Resultatet visar att barnen styrs på olika sätt i vardagliga

situationer i förskolan. Studiens resultat visar även hur olika försök görs för att förmedla normer och vägleda barnen i förskolan. Det sker både direkt och indirekt vägledning i

kommunikationsmönster från pedagogerna till barn. 70% av vägledningen är direkta tillsägelser och 30% är indirekt vägledning, som sker genom frågor, beröm och avledning. Vägledningen består av långa meningar där pedagogen argumenterar i vägledningen. Rantala skriver också i sitt resultat att det ofta är envägskommunikation i form av instruktioner och frågeställningar.

Rantalas resultat visar även att relationen mellan pedagog och barn är asymmetrisk. I vissa situationer använder pedagogen ord som “du”, vilket visar den hierarkiska relationen mellan barn och pedagog. I andra situationer använder pedagogen ordet “vi”, som försök att utjämna

relationen till mer horisontell. I den asymmetriska relationen förekommer undervisande och samtalande ton till olika barn, vilket gör att barn blir definierade eller segregerade i

vägledningen. Pedagogerna vägleder barn till normer och värderingar som handlar om omsorg, ansvarstagande och att visa hänsyn. Barnen vägleds även att lyda vuxna och inte visa motstånd. Vägledningen syns i vissa situationer och grundar sig i läroplanen, men kan även ha sin grund i pedagogernas egna personliga sanningsregimer eller förskolans sanningsregimer (Rantala, 2016).

11

3. Teoretiska utgångspunkter

I teoridelen nämner vi om Foucaults maktteori och begrepp. Vi beskriver först om makt, sedan följer ett stycke om disciplinering. Därefter beskriver vi andra begrepp: övervakning och normalisering, och Foucaults idéer om den slutna miljön, straff, motstånd och om tidsschemat.

Axelsson och Qvarsebo (2017) har tolkat Foucaults teori och menar att makten enligt Foucault inte är något man äger eller har. Snarare är makten produktiv och rationell. Foucault (2003) intresserar sig inte för vem som har eller vem som inte har makt. Axelsson och Qvarsebo (2017) menar att Foucault intresserar sig för maktens effekt, det vill säga mot vad makten ”gör”. Makten producerar vetande, det vill säga, makt och vetande förutsätter varandra, och det går därför inte att åtskilja de två.

Foucault (2003) menar att disciplin är de tekniker som möjliggör en noggrann kontroll av kroppens verksamheter. Disciplin är olika tekniker, där man vill styra beteendet hos personerna till att få dem att göra det man önskar-, det vill säga, styra dem mot ett normaliserat uppförande och till att bli exempelvis nyttiga och lydiga. Foucault (1993) hävdar att disciplinen innebär att använda olika tekniker för att fördela individerna i rummet. Enligt Foucault (1993) är den första tekniken sluten miljö. Den specifika platsen är sluten och har inte samband med andra platser. Foucault kallar den slutna miljön för “den disciplinera enformighetens skyddade ort”. Sluten miljö gör att människan som har makt får kontroll. Ett exempel, en fabrik som har stängda portar som inte ska öppnas förrän arbetarnas ankomst. Den ordning och uppsikt som måste

upprätthållas kräver, att alla arbetare är förenade under samma tak så att den som leder ska kunna rätta till missbruk, som skulle kunna uppstå bland arbetarna. Foucault skriver om den andra tekniken för disciplinering. Det är “lokaliserings- eller inrutningsprincipen” som innebär att varje individ har en plats. Bestämda placeringar förhindrar individerna att försvinna. Genom bestämda platser blir det tydligt vilka individer som är närvarande och vilka som är frånvarande. Bestämda platser gör även att det blir lätt att övervaka individernas beteende, uppskatta och bestraffa det.

12

Genom bestämda platser blir det även lättare att mäta egenskaper hos individerna. Tekniken att ha bestämda platser syftar till att bevaka individerna och avbryta farlig kommunikation mellan individerna (Foucault, 1993).

Panoptikon kallas fängelset där en övervakare är placerad i mitten av tornet och där fångarna inte får veta när de är bevakade av fängelsevakten i tornet. Med detta menas att det finns övervakare i det disciplinära systemet som möjligen inte ständigt syns men som alla fångar vet finns.

Panoptikon fungerar även som ett slags maktlaboratorium. Genom sina observationsmekanismer blir makten effektivare och kan djupare tränga in i individernas beteende. Men Panoptikon kan även användas för att korrigera eller dressera individerna, förändra deras beteendemönster (Foucault, 2003).

Normalisering är en annan teknik som Foucault (2003) skriver om. Uppförande som avviker från det som anses önskvärt eller från det som är normalt bestraffas. Foucault (1993) anser att ordet straff handlar om allt som kan göra barnet medveten om det fel barnet har gjort. Foucault menar att disciplinen har ett speciellt sätt att utmäta straffen. Allt som är inom det

icke-överensstämmandes område är straffbart. Ordningen som de disciplinära straffen skapar är två. Den första ordningen är artificiell ordning som kommer från en lag eller ett program. Den andra ordningen kommer från naturliga processer, med andra ord innebär naturliga processer att allt som hänför sig till en regelbundenhet är en regel. Det disciplinära straffet syftar till att minska avvikelse från ordning. I disciplinen utgör straffet en del av ett dubbelt system: belöning-bestraffning. Det dubbla systemet träder i kraft vid korrektion och dressyr.

Motstånd finns så länge makt finns. Det vill säga, det finns plats för motstånd i en maktrelation. Maktrelationerna är på samma gång målinriktade och icke-subjektiva (Foucault, 2002).

Tidsschemat är viktigt inom det disciplinära systemet. Inom tidsschemat finns tre viktiga principer: obligatoriska arbetsuppgifter, införandet av tidsrytmer, och regelbundenhet.

13

Tidsschemat handlar om att försäkra sig om kvaliteten på den använda tiden. Att få kvalitet på den använda tiden förekommer genom oavbruten kontroll och avskaffande av allt som kan störa eller distrahera. Till exempel är det förbjudet för arbetarna att ägna sig åt något annat, såsom spel eller att äta (Foucault, 1993).

För att kunna identifiera på vilket sätt makt kommer till uttryck vid samlingssituationen har vi använt oss av Michel Foucaults maktteori. I vår studie har vi valt att använda oss av de teoretiska begreppen disciplinering, övervakning och normalisering, samt Foucaults idéer om den slutna miljön, straff, motstånd och om tidsschemat. Dessa begrepp hänger samman. Övervakning skapar disciplinering, som i sin tur skapar normalisering. Vi anser att dessa begrepp är relevanta för att vi ska kunna bilda oss en förståelse för hur makt ter sig under en samlingssituation. Dessa teoretiska begrepp kommer att användas i analysen av vår empiri.

14

4. Metod

I detta kapitel kommer vi att beskriva val av metod, urvalet, därefter de etiska överväganden som vi har gjort i vår studie. Kapitlet avslutas med en beskrivning av hur vi har gått tillväga för att analysera vår empiri.

4.1 Kvalitativ intervju

Vi har valt att genomföra intervjuer, eftersom vårt syfte med uppsatsen är att förstå hur

förskollärarna tänker kring samling. Intervju är en lämplig metod när forskaren vill ta reda på hur människor tänker och handlar i olika situationer. Dessutom är intervjumetoden ett sätt att komma åt personens erfarenheter och åsikter (Alvehus, 2013). Kvalitativ intervju syftar till att upptäcka och identifiera egenskaper hos något (Patel & Davidson, 2011). Vi vill studera förskollärares olika erfarenheter av och berättelser om samlingssituationen.

Vi har valt en semistrukturerad intervju. I en semistrukturerad intervju följer intervjuaren ett formulär som innehåller bredare teman eller öppna frågor som samtalet kommer handla om (Alvehus, 2013). I en kvalitativ intervju ger frågor som intervjuaren ställer utrymme för

informanten att svara med egna ord (Patel & Davidson, 2011). Vi läste in oss på den valda teorin innan vi genomförde intervjuerna. Alvehus (2013) skriver att frågorna kan intervjuaren förbereda genom att läsa om den valda teorin, och vara medveten om vad intervjun ska handla om

(Alvehus, 2013). Det är en fördel att intervjuaren har förkunskaper inom det området som ska studeras. Intervjuaren kan förbereda sig genom att läsa tidigare forskning inom området. Intervjuguiden i en kvalitativ intervju kan utformas med öppna frågor eller teman. Under intervjun kan intervjuaren välja själv hur hen knyter an till teman eller frågor så att samtalet underlättas, samt teman blir belysta (Patel & Davidson, 2011). Vi har formulerat ett antal frågor som vi vill ställa men är samtidigt förberedda på att ställa andra frågor och följdfrågor, samt att släppa vissa frågor som är inte relevanta i förhållande till förskollärarens berättelse. Det har varit viktigt för oss att hitta en form av samtal som inte begränsar förskollärarna, utan göra det möjligt

15

för informanterna att tala fritt. Intervjuaren ska lyssna aktivt och ställa följdfrågor och kanske bekräfta, uppmuntra informanter att utveckla sina svar. Detta gör att informanterna får större möjlighet att påverka innehållet i intervjuerna (Alvehus 2013).

Vi har lyssnat aktivt på förskollärarna och vi bad dem att utveckla svaren och beskriva

situationer eller ge konkreta exempel. Alvehus (2013) skriver att intervjuaren ska lyssna aktivt på informanten. Det är viktigt för intervjuaren att tänka på vad och hur hen ställer frågor. Genom att ha öppna frågor får informanten har större möjligheter att påverka innehållet. Dessutom ska intervjuaren arbeta med följdfrågor (Alvehus, 2013). Intervjuaren bör hjälpa informanter att bygga upp ett meningsfullt och sammanhängande argument om fenomenet som studeras (Patel & Davidson, 2011).

Vi har gjort ljudupptagning av intervjuerna. Nackdelen med inspelningen är att det kan begränsa hur öppen informanten vill vara. Fördelen med inspelningen att det är en trygghet för den intervjuade att det spelas in, eftersom allt som sägs spelas in (Alvehus, 2013). Vi upplevde att förskollärarna var öppna under intervjuerna. Det var en stor fördel att vi spelade in, då kunde vi vara fokuserade och lyssna aktivt på förskollärarna. Vi spelade in våra intervjuer med hjälp av våra mobiltelefoner. Vi fick ett muntligt samtycke från intervjupersonerna innan vi började spela in. Därefter överförde vi filen på datorn så fort som möjligt och sparade filen på Mau:s server.

4.2 Urval

Alvehus (2013) säger om bekvämlighetsurval: “Inte sällan förekommer olika typer av bekvämlighetsurval, det vill säga urval baserade på vilken typ av (exempelvis)

fokusgruppsdeltagare som finns tillgängliga” (Alvehus, 2013, s.68). I vår studie har vi använt oss av bekvämlighetsurval. Anledningen till att vi valde denna typ av urval är att vi sedan tidigare haft kontakt med vår verksamhetsförlagda utbildning. Pedagogerna valdes eftersom vi har sedan

16

tidigare haft kontakt med dem under vår verksamhetsförlagda utbildning. Med tanke på den begränsade tid vi hade för att genomföra studien blev detta ett naturligt val för oss, då det tidsmässigt underlättade för oss. Alla förskollärare som medverkade i vår studie gav sitt

samtycke. Vi samlade in vårt empiriska material genom intervjuer med fyra förskollärare på två olika förskolor. Förskolorna finns i en större kommun i södra Sverige. De förskollärare som arbetar på samma förskola arbetar på olika avdelningar. Vi kommer att använda fingerade namn i analysdelen. En förskollärare har jobbat i cirka ett år, två förskollärare har jobbat i cirka 10 år, medan en annan förskollärare har jobbat 16 år i yrket.

4.3 Genomförande

Empiriinsamling har skett både online och genom intervjuer på förskolan. På grund av de rådande omständigheterna (Corona) behövde vi göra en intervju digitalt, och fick därmed utesluta andra metoder. Vi har kontaktat våra VFU-förskolor. Vi har skickat samtyckesbrev där står vad vi kommer att göra och vad som händer med informationen som vi samlar in, samt pedagogernas underskrift för samtycke att delta. En förskollärare ville gärna genomföra samtalet digitalt medan de andra förskollärarna gärna ville göra det på förskolan. En av intervjuerna hade en längd på ca 50 minuter och resterande tre hade en längd på ca 30 minuter. Tre utav våra intervjuer ägde rum under eftermiddagen i ett rum på förskolan, och den fjärde intervjun genomfördes online med hjälp av det digitala verktyget Zoom.

4.4 Etiska överväganden

Vi utgick från de etiska krav som formuleras i Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002). De etiska kraven är: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Informationskravet har beaktats genom att en samtyckeblankett mejlades till

intervjupersonerna (se bilaga 1). Genom samtyckesblanketten informerades intervjupersonerna om deras rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innebär att vi behöver få ett samtycke från intervjupersonerna om att medverka i vår studie. Konfidentialitetskravet

17

innebär att forskaren har ett ansvar att bevara uppgifter som kan återföras till intervjupersonen. Det innebär även att forskaren ska avidentifiera intervjupersonerna. Konfidentialitetskravet har uppfyllts då intervjupersonerna avidentifieras i vårt examensarbete. Fingerade namn används på de medverkande. Slutligen innebär nyttjandekravet att det insamlade materialet endast får användas för den aktuella studien, och allt insamlat material kommer att raderas ett halvår efter att examensarbetet är godkänt.

4.5 Analysprocess

Första steget i analysprocessen är att intervjuerna transkriberas. Alvehus (2013) menar att transkribering är det första steget i analysen. Vi lyssnade igenom inspelningen av intervjuerna och skrev ner allt så noggrant som möjligt. I detta steg omvandlades samtal till text.

Omfattningen av vårt transkriberade material blev 28 A4-sidor. Patel och Davidson (2011) menar att man oftast arbetar med ett textmaterial vid en kvalitativ bearbetning. Vidare menar Patel och Davidson (2011) att kvalitativa undersökningar är tids-och arbetskrävande, eftersom det insamlade textmaterialet som man bearbetar är ett rätt så omfattande arbete (Patel & Davidson, 2011). Materialet lästes sedan flera gånger om för att få en helhetsbild och en förståelse. För att skapa någon slags ordning på ett oordnat material, sorterade vi materialet. Vi sorterade materialet utifrån de teoretiska maktbegreppen, övervakning, disciplinering, sluten

miljö, normalisering, motstånd, straff och tidsschema, och gjorde tolkningar på vilket sätt dessa

begrepp kom till uttryck vid samlingssituationen. Vi markerade texten med olika färg för varje begrepp. Sedan identifierade vi delar som vi blev intresserade av att synliggöra.

I vårt empiriska material hittar vi några aspekter i samlingen. Med aspekter menar vi de gemensamma nämnare som vi upptäckte när vi läste vår empiri. Dessa aspekter anser vi uttrycker maktrelationer mellan barn och förskollärarna. Vi har identifierat dessa aspekter genom att läsa vår empiri flera gånger. Det finns särskilda typiska ”kännetecken” för samlingen som innehåller olika beskrivningar av samlingen. Dessa särskilda ”kännetecken” som är typiska

18

identifierar alla eller de flesta av förskollärarnas beskrivningar av samlingen. Aspekterna är: samling som rutin, barnens bestämda platser bestäms av pedagoger, förskollärarnas strategiska placeringar, talordning och talutrymme bestäms av pedagoger, regler under samling och alla gör samma. Det som vi kom fram till att alla eller de flesta pedagoger har talat om dessa aspekter på något sätt i intervjuerna. Efter sorteringen började vi att reducera materialet. Vår insamlade empiri blev 28 A4-sidor. Vårt syfte var att studera förskollärarnas tal om samling utifrån maktperspektiv, därför synliggör vi bara aspekter som vi anser uttrycker makt. Alvehus (2013) menar att urvalet av materialet avgörs av studiens syfte och frågeställningar, och det som är teoretiskt intressant (Alvehus,2013). Aspekterna som vi upptäckte i vår empiri uttrycker makt. Aspekterna och maktbegreppen hänger samman. Vi har skapat dessa aspekter utifrån samlingens utmärkande drag. Varje aspekt tolkas med hjälp av ett eller flera teoretiska begrepp och ideér. I analysen har vi sedan utgått från den abduktiva ansatsen som är en växling mellan empirisk och teoretisk reflektion (Alvehus,2013).

19

5. Analys

Vi kommer att analysera hur makt uttrycks i förskollärarnas tal om samling. I analysen kommer vi att illustrera med exempel från vårt insamlade material på vilka sätt maktbegreppen kommer till uttryck vid samlingssituationen. Det finns ett antal aspekter i samlingen som vi anser uttrycker maktrelationer mellan barn och förskollärarna. Aspekterna är: samling som rutin, barnens bestämda platser bestäms av pedagoger, förskollärarnas strategiska placeringar, talordning och talutrymme bestäms av pedagoger, regler under samling och alla gör samma. Varje aspekt tolkar vi sedan med hjälp av ett eller flera av de teoretiska begrepp som vi beskriver i teoridelen. Övervakning, disciplinering, sluten miljö, normalisering, motstånd, straff och

tidsschema. Samtliga begrepp och idéer finns i Foucaults teori.

5.1 Samling som rutin

Vad betyder samling för dig på förskolan? (Intervjuare)

Jag tänker att samling är en stund där man kan få lite information, där man samlar barnen (förskolläraren skrattar).

Sen har vi en samling innan lunch där vi bara kort liksom samlas för att få ihop gruppen och innan vi ska gå ut på torget1 _{och äta. Sen har vi samling också innan mellanmålet där vi också samla}

gruppen igen efter olika aktiviteter och där har vi en gemensam lek eller att vi sjunger tillsammans. Så ett sätt och samla och få ihop gruppen igen.

Här är det något i samlingen som vi med hjälp av det teoretiska begreppet ”övervakning” förstår som ett uttryck av makt, eftersom förskolläraren berättar att samlingen är ”- en stund där man kan få lite information” och där man ”samlas för att få ihop gruppen”. Vi tolkar att samlingen

1 _{Torget är en gemensam plats på förskolan, där barnen äter. I torget samlas barnen från hela huset även för att}

20

används som ett sätt att övervaka hela ”gruppen”, då man samlar alla barnen och där förskolläraren kan få tillsyn över hela gruppen samtidigt.

Utifrån intervjun berättar samtliga förskollärare att en av sakerna som de gör på samlingen är att se vilka barn som är där och vilka som inte är där. En av förskollärarna berättar: ” -Vi har en magnettavla med barnens bilder där barnen kan välja sin egen bild och sätta upp på tavlan för att synliggöra vilka barn som är där och inte är där.” När barnen blir ombedda att välja sin bild och sätta den på tavlan kan en möjlig tolkning vara att förskolläraren skapar sig en överblick av barngruppen för att se vilka barn som är där. Detta skulle även kunna förstås som en teknik för att få någon struktur inom samlingen och som även är en form av rutin. Alla förskollärarna säger att de har samling varje dag vid samma tidpunkter. Alla samlingar ligger kl. 9.00, samt innan lunch eller mellanmål. Vi kan se regelbundenhet i samlingens tidsschema. Regelbundenhet gör att det blir mer disciplinering. En annan förskollärare säger att: ”samling är ett sätt att skapa lite ordning och avsluta och påbörja saker på ett bra sätt.”

Förskollärarna talar om kvalitet på tiden under samlingen. En förskollärare säger att det beror på situationen. Barnet som talar ska inte ta mycket tid av samlingen, eftersom det finns andra barn som också vill tala. Det betyder att det inte alltid finns tid att lyssna på alla barn. En annan förskollärare är mer flexibel och säger att samlingen brukar ta mer tid än hon har planerat på grund av barnens deltagande under samlingen. I intervjuerna talar förskollärarna om att samling sker inomhus, på en stor matta. Samling sker i ett rum, en förskollärare uttrycker: ”Vi har samlingsrum som vi sitter i, det är samma alltid”. Sluten miljö gör att den som leder får mer kontroll över gruppen. Att alla barnen sitter på en matta på samma plats gör att förskollärarna och andra pedagoger har möjlighet att övervaka alla barnen. Samma plats för samling blir också en norm, barn som inte vill vara med i samlingen ska vara i ett annat rum så att de inte ska kunna “störa” samlingen.

21

5.2 Förskollärarnas strategiska placering

Förskollärarna har olika strategier för att skapa ordning. En förskollärare sätter sig mellan

vänner: ”Då kan man vara lite strategisk. ”Oh, hej, nu vill jag gärna sitta här bredvid er två.” Och så sätter man sig lite så där i mellan.” -Vi tänker att det är en form av bestraffning. Barnen vill kanske inte sitta bredvid pedagogen, utan vill sitta bredvid sin vän.

Alla förskollärarna talar om en teknik som de använder för att skapa ordning och disciplin. Att låta barnet sitta i knät hos en pedagog gör att barnet ”lugnar sig”. När barnet sitter hos

förskolläraren blir det lätt att övervaka barnet. Att barnet blir lugnt när det sitter hos

förskolläraren är det ett sätt att disciplinera barnet under samlingen. På frågan vad pedagogerna som inte håller i samlingen gör, svarar en förskollärare: ”-De andra pedagogerna är lite som barn som är delaktiga i samlingen, sjunger med och liksom om någon tappar fokus att man: “men lyssna nu åh vad spännande!”. Alltså att locka in till att de ska vara med.” Här synliggörs

begreppet övervakning, då de andra pedagogerna som inte håller i samlingen har rollen att fånga barnens uppmärksamhet, om något av barnen skulle tappa fokus. En annan förskollärare berättar om vad andra pedagoger gör: ”De sitter och försöker... de sitter vid barnen och försöker liksom att hålla samlingen lugn (skrattar) så att alla barn håller fokus och att.… ja, och hjälper till. ” Vi tolkar det som att här kommer också övervakning till uttryck, då pedagogernas uppgift blir att hålla ett öga på att barnen håller fokus och att ”hjälpa till” så att de normer eller regler som finns i samlingen följs.

5.3 Barnens bestämda platser

En förskollärare pratar om att barnen har fasta platser och att det finns en markering på golvet, runt mattan med barnens namn. Vidare menar förskolläraren att de har tänkt på vilka barn som sitter bredvid varandra och att de har flyttat de barn som inte fungerar ihop, till exempel har bästa kompisar flyttats isär. I detta fall har barnen blivit tilldelade bestämda platser av pedagogen.

22

Detta tolkar vi med hjälp av det teoretiska begreppet övervakning som ett uttryck av makt. Platserna har bestämts av pedagogerna och barnen har därför inte kunnat påverka själva var de vill sitta. En möjlig tolkning är att pedagogerna får en bra uppsikt över samlingen och på så sätt får kontroll över barngruppen. Foucault (2001) menar att övervakning finns i systemet och fungerar genom att de övervakade inte har kunskap om när övervakningen sker, bara att den kan finnas överallt. En förskollärare berättar att anledningen till att inte sätta bästa kompisar bredvid varandra är: “För att barnen inte kunde fokusera på något annat, utan de satt och pratade med varandra, eller lekte eller viskade. Och vi har ju så många andra tillfällen när de kan leka med varandra, så dom har vi delat på.” En möjlig tolkning kan vara att genom att förskolläraren innehar makten att bestämma var barnen ska sitta vid samlingen, blir det därför enklare att vidmakthålla disciplinering och ordningen i samlingen.

Hur är barnen placerade i samlingen? (Intervjuare)

Just nu så har vi liksom att de sitter fritt förutom de barnen som behöver sitta hos en vuxen. Vi har två barn som kan behöva sitta bredvid eller i knät för att få den tryggheten. Men vi har också börjat prata om att vi eventuellt ska börja ha att vi placerar ut dom, för vi har en matta med djur som vi har skrivit ut bilder på djur så att vi kan styra mer var de ska sitta, genom att ge dom ett djur då vi vet att vissa klarar ju inte av att sitta bredvid varandra till exempel.

Även om det framgår att barnen ”sitter fritt”, som förskolläraren uttrycker det, är barnens alternativ till att sitta fritt begränsade, då platsen är styrd till mattan med djuren. Detta visar på att barnen får makten att sitta fritt i samlingen, men det sker även en outtalad styrning, eftersom mattan med djuren blir den som styr var placeringen av barnen ska vara. I grund och botten är det egentligen förskolläraren som styr, trots att barnen får sitta fritt som förskolläraren uttrycker det. Det blir också mer tydligt kring strukturen runt mattan, då förskolläraren berättar om ett barn som ”har jättesvårt att sitta på där hens namn är utan går in i mitten. Och vill…, om det är något som händer i en saga, så vill hen röra och titta, och så. Alltså hen vill gärna mycket det här känna på det vi har och då försöker vi liksom att då får hen göra det och sen gå och sätta sig.”

Förskolläraren berättar om ett barn som ”går in i mitten” för hen vill röra och titta om det händer något i boken. Vi tolkar förskollärarens svar som att samlingens struktur bryts. Här synliggörs något som kan förstås med begreppet motstånd, då barnet gör motstånd mot strukturen, dels genom att gå in i mitten, dels genom att inte sitta på sin plats.

23 Hur är barnen placerade i samlingen? (Intervjuare)

I en cirkel, vi sitter på en rund blå matta, som vi kallar, lugna mattan. Så det är också det när man samlas där, då är det lite lugnt. Där har vi avslappning och så på uppevilan, Det är också en regel, lugnt och lugna mattan och då sitter de i cirkel. Det är inte hela världen om man råkar sitta på nåt annat sätt men eftersom vi är så många barn också liksom det är det sättet man får plats och på det sättet som alla kan se alla, brukar jag ge som ett argument, att det är inte så trevligt att titta på någon i ryggen till exempel. Så att om man sitter runt så ser man faktiskt varandra. Då kan alla prata med alla.

Att mattan är väsentlig för samlingen, blir också påtagligt, när en annan förskollärare berättar att ”Vi sitter på en rund blå matta, som vi kallar, lugna mattan.” Vi tolkar det som att mattan på något sätt signalerar en regel/norm kring hur pedagoger och barn förväntas sätta sig i förhållande till varandra på mattan i samlingen. Vi upplever att mattan bär på en disciplinerande struktur kring hur barnen förväntas sitta under samlingen. Eftersom en förskollärare uttrycker att barnet “Går in i mitten”, och en annan förskollärare berättar att ”Det är också en regel, lugnt och lugna mattan, och då sitter de i cirkel.” Genom att förskollärarna bestämmer var barnen ska sitta, kommer detta antagligen att, leda till att situationer där, ”bästa kompisar”, och barn som, ”inte kan fokusera på något annat” i samlingen, med största sannolikhet kommer att undvikas. Därmed blir det enklare att hålla ordningen inom samlingen.

Vilka barn sitter i knäet? (Intervjuare)

Ja, det är de som ber om det. Det har blivit så att det blir de kanske som behöver det också. Behöver det för att, liksom, vara med och för att koncentrera…, - den som behöver kanske lite extra

språkhjälp. Vi har många som inte har så stark svenska, då behöver de kanske att man ska viska lite till dem. Eller förstärka lite mer med bilder så här och då blir det de som sitter nära i knät. Där är vi lite strategiska var vi sätter oss.

Ja, det kan vara bara så att man kan locka lite, ja ”kom och sitt lite i mitt knä!” eller så där eller det kan också vara att man vet att det är…, nu ska vi inte säga ett ”fjant”, men ni förstår vad jag menar, alltså det är lite svårt för barnen att koncentrera sig när de sitter tillsammans, till exempel. Då kan man vara lite strategisk ”oh, hej, nu vill jag gärna sitta här bredvid er två ”och sätter man sig lite så där i mellan (skrattar). Så tänker jag lite strategisk. Att man försöker så.

På frågan om barnen har bestämda platser fick vi ett säkert svart från en förskollärare om att barnen inte har bestämda platser, men samtidigt uttrycker förskolläraren att hon är strategisk med var hon och andra pedagoger sätter sig under samlingen. Förskolläraren säger även att en del barn behöver sitta i knät för att vara med och koncentrera sig, och då sätter sig förskolläraren mellan två barn, för att undgå ”fjanteri”, det vill säga, störningar i samlingen. Vi tänker att det är barnen som gör motstånd i detta fall. I samtal med förskollärarna framkommer att samlingen har

24

regler och ramar för hur både barn och pedagoger ska uppföra sig i samlingen. Förskollärarna uttrycker på olika sätt att det är de som bestämmer hur barnen ska placeras på samlingen. Att barnen ska sitta på sina bestämda platser är en norm. När barnet inte sitter på sin plats då avviker barnet från normen.

5.4 Talordning och talutrymme bestäms av pedagoger

Det är ofta förskollärarna och andra pedagoger som har makt i en samlingssituation:

Oftast är det en vuxen, så klart, som håller i samlingen och styr samlingen. Barnen får också komma till tals, men att vi inte kanske pratar rakt ut utan vi tränar på att räcka upp handen och vänta på sin tur.

Jag är den som kommunicerar mest, som håller i samlingen. Jag berättar vad vi ska göra och oftast brukar jag fråga barnen: jaha vad gör vi nu, vad brukar vi göra efter detta? De svarar och så just för att de ska bli delaktiga, men såklart att majoriteten av kommunikationen styr ju jag som vuxen.

Förskollärarna styr samlingen och det är de som har makt att fördela ordet mellan barnen.

Förskolläraren uttrycker även att de vill att alla barn ska få ett talutrymme. Det betyder att om ett barn talar mycket, kan barnets tal avbrytas, så att andra barn också ska få tala.

En förskollärare säger:

Vissa barn tar mer plats än andra, det händer alltid och det får man ha större fokus tänker… jag när det är stor samling att kanske försöka få med sig alla, alla får en chans, om man vill såklart.

Det är ett sätt att disciplinera samlingen och ha kontroll över gruppen. När det gäller

kommunikation mellan barn är också den begränsad. En förskollärare säger att hon brukar fråga barnen vad de pratar om och om de vill berätta för henne under samlingen. Vi tolkar att detta är en övervakning. Förskolläraren vill veta vad barnen pratar om. Det kan vara någonting som de inte vill berätta om för alla barn. Att fråga barnen vad de pratar om är också ett sätt att markera att de avviker från normen. Under samlingen är det oftast pedagoger som pratar och förmedlar information, och inte barnen. Att förskolläraren frågar barnen vad de pratar om är ett sätt att övervaka barnen under samlingen. Alla barn hinner inte delta på grund av begränsad tid. De flesta förskollärarna säger att de vill och funderar på att göra samlingar med mindre barngrupper. En förskollärare säger: ”Att sitta tjugo i en cirkel är svårt”. Att lyssna och vänta på sin tur ”är

25

jobbigt” för barnen enligt förskollärarna. Samling med färre barn gör att det blir kortare tid att vänta på sin tur. Dessutom får förskollärarna tid att lyssna på alla barnen som vill prata. Det blir kvalitet på tiden.

5.5 Regler under samlingen

De flesta förskollärarna talar om att samlingen är ett tillfälle där förskollärarna talar om

”trivselregler”. Förskollärarna berättar att under samlingen är alla barn samlade och då kan hela barngruppen ta del av reglerna. Förskolläraren säger att barnen har själva kommit på dessa regler och att de visar ett intresse för regler. ”Och att vi tröstar varandra är en regel, att man lyssnar är en regel, så att det inte bara är förbud, utan det är också sådana här, hur ska vi göra mot

varandra?”. Många av dessa regler står som mål i läroplanen enligt en förskollärare: ” Att skapa empati och vara medvetna om sin egen identitet.” I en samlingssituation talar pedagogerna om regler. Dessutom ska barnen och även pedagoger praktisera dessa regler. Vi tänker att praktisera regler är en sorts normalisering. En förskollärare talar om en regel som de har under samling: ” Inga grejer, man får lägga sakerna bakom ryggen har vi som en regel. ”Förskolläraren menar att allt som distraherar barnet ska tas bort. Att vänner inte sitter bredvid varandra är också en strategi för att få mer kvalitet eller ”undervisning” under den avsatta tiden, enligt en

förskollärare. Det finns även många regler om talutrymme: att räcka upp handen när barnet vill prata, att vänta på sin tur, att lyssna på pedagogen och barnen. Alla ska följa dessa regler. Om man inte gör det, då gör barnet fel och avviker från normen. En regel är en norm som alla barnen förväntas att följa. En förskollärare säger att det blir lätt att hen säger namnet på barnet som inte lyssnar: ”Det är ganska mycket att det blir att man säger till med namnet och man säger “tyst!”, liksom.” Att barnen ska räcka upp handen, när de vill prata är en teknik för disciplinering. Det är även övervakning, eftersom pedagoger ser alla barn som vill säga någonting.

26

5.6 Alla gör ”samma”

I förskollärarnas tal är normaliserande makt tydligt. Förskollärarna säger att alla barnen ska vara med i samling. När ett eller flera barn inte vill vara med, då kan barnet eller barnen lämna samlings-mattan och gå till ett annat rum och leka där. Barnen som inte är med i samlingen får inte välja själva vad de vill göra, utan de får antingen vara i samlingen eller vara i ett annat rum och ha en specifik aktivitet som pedagoger bestämmer.

Vad händer när ett barn inte vill vara med alls i samlingen? (Intervjuare)

Eh oftast...eh… alltså det beror ju lite på, oftast får man gå in i lekrummet då, med en pedagog, någon som inte är ansvarig för samlingen säger: “men då går vi in här”- och så sitter man och leker istället.

Vill barnet gå in där? (Intervjuare)

Ah... alltså… näe, då erbjuder vi ... alltså, det är alternativ...vill man inte vara med…, - för antingen får du vara med i samlingen eller får du vara här. Så man får inte välja vad som helst, man får inte leka i det rummet där vi har samlingen, då stör man.

Förskollärarna använder normalisering som en teknik för disciplin. Alla barn sitter i samlingen och det är norm. När pedagogerna begränsar barns möjligheter att välja andra aktiviteter än samlingen straffar de barnet som inte vill vara med i samlingen. Samtidigt tvingar de barnet att vara med i samlingen genom att barnet inte får annat val än ”det andra rummet”. En annan förskollärare talar om att en pedagog ska vara i det andra rummet i fall flera barn inte orkar vara med i samlingen. Förskolläraren vill inte peka ut barn som inte vill vara med i samlingen. Därför säger förskolläraren till en pedagog ska vara i det andra rummet. Samtidigt är fortfarande

majoriteten av barnen i samlingsrummet. Så det är fortfarande barnen som inte är med i samlingen, som avviker från normen:

Men vi har också pratat om att det räcker med att vi är två vuxna på samlingen och en tredje som fixar till aktiviteter och som kan fånga upp de barnen som inte orkar vara med, för att få en rutin på det också. För man vet inte det, kanske kommer fler barn som inte orkar vara med än just bara hen.

Förskollärarna talar om vad de brukar göra när ett barn inte vill vara med i samlingen eller vill påverka samlingen. Situationen hanteras på olika sätt. Förskollärarna har olika strategier för att

27

belöna barnen vilket vi kopplar till disciplinering. I disciplinen utgör straffet en del av ett dubbelt system: belöning-straffning (Foucault, 1993).

Förskollärarna vill att barnen ska ” koncentrera sig ” och inte bli distraherade av annat. En strategi är att låta barnet sitta i knät hos en pedagog: ”Vi har ett barn som … ja, behöver kanske sitta i knäet för att liksom blir lockad till samlingen.” En annan förskollärare belönar barnet på ett annat sätt: ”Kom, så får du sitta här hos mig, så kan du hjälpa mig och hålla i samlingen.” Hon ger barnet möjlighet att hjälpa till att hålla samling, vilket är en form av belöning för att barnet sitter ner i samlingen. Dessutom har den andra förskolläraren en annan strategi för belöning. Hen använder humor, så att barnet ska lyssna på henne: ” Men nu märker faktiskt att humor funkar bäst för hen, att man kan liksom lite ..., nu har jag ju sagt till fem gånger, höredu, skärp dig! och liksom skojar lite och då kan hen också skratta och kan gå och sätta sig.”

Förskolläraren förmedlar information, till exempel om hur dagens schema ser ut. Utöver det ställer förskollärarna olika frågor till barnen under samlingen. En förskollärare säger:

Nu när jag ställer en fråga och tio stycken vill svara, så vet jag inte om det ger så mycket egentligen. Det är mest att har jag ställt en fråga, så måste ju alla få svara som de vill, men jag tror mer på de här övningarna, när de berättar någonting ger mer när det gäller att lyssna. Och att vi får fokusera mer på det i framtiden.

Här ser vi att förskolläraren är själv medveten om att hon frågar mycket. Hon vill göra barnen delaktiga på ett annat sätt. Förskollärarna försöker göra barnen delaktiga genom att ge barnen olika uppdrag att göra. En förskollärare säger att varje dag är det ett barn som är “mathjälte”. Barnet ska berätta för andra barnen vad blir det för mat till lunch. En annan förskollärare säger att de har börjat med att två barn läser en saga tillsammans för de andra barnen under samlingen.

Vår analys visar att övervakning, disciplinering, normalisering och andra begrepp och idéer som Foucault använder blir tydliga under en samlingssituation. Förskollärare och pedagoger har makten över barngruppen för att bland annat skapa ordning i avdelningen.

28

6. Diskussion

Vi inleder diskussionskapitlet med att presentera en kort summering av vår analys. Efter det sätter vi vårt resultat i relation till tidigare forskning. Sedan diskutera vi vår metod. Till sist ger vi förslag på fortsatt forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Resultat av analysen visar att förskollärarna och andra pedagoger har makten under samlingen. Att samling är en rutin som sker varje dag vid samma tid är ett sätt att disciplinera barngruppen. När pedagoger och barnen sitter i samlingen, praktiserar de regler som att lyssna och vänta på sin tur. Dessa regler tolkar vi som ett uttryck för normalisering. Vi menar att när barnen inte gör det som förväntas av dem, då avviker de från normen. Resultatet visar även att pedagogernas

placering är ett sätt att övervaka barngruppen. Barnen har även bestämda platser vilket också gör att pedagoger har kontroll över barngruppen.

I Rantalas studie (2016) framkommer det att pedagoger vägleder barnen. Resultatet visar även att det är indirekt och direkt vägledning. Denna koppling kan vi även göra i vårt resultat. Vår studie visar att det är indirekt och direkt vägledning. Dessutom disciplineras barnen till normer.

Förskolläraren framför direkta tillsägelser. Samtidigt finns i empirin flera exempel på vad som kan förstås som indirekt vägledning genom att det finns många normer som både diskuteras och praktiseras under samlingen. Regler kan också vara präglade av förskollärarens egen

förhållningssätt och värdering. Förskolläraren säger att det ofta är envägskommunikation under samlingen. Vårt resultat liknar Rantalas resultat. Hon kom också fram till att det är mycket envägskommunikationen mellan barn och pedagoger i förskolans vardagliga aktiviteter. Resultatet visar även hur olika försök görs för att förmedla normer för barnen i förskolan.

29

Enligt Emilson och Johansson (2013) är barnens deltagande under samlingen villkorad. Barnet ska visa initiativ att delta i en samlingssituation. Dessutom krävs det att pedagogen ger barnet möjlighet att delta under samlingen. I vårt resultat är barns deltagande också villkorad och begränsad. Barnet förväntas räcka upp handen för deltagande i samlingen. Det förväntas också av barnen att vänta på sin tur och lyssna på den som talar. Tiden är också en faktor som

begränsar barns deltagande ännu mer. Alla barn hinner inte delta på grund av begränsad tid.

Emilson och Johanssons (2013) resultatet visar även att det är en spänning mellan det kollektiva behovet och det individuella behovet. Kollektiva behovet är viktigt under samlingen. Pedagogen vill förena barnen för att kommunicera information och stärka gemenskap i barngruppen. Vår studie visar att förskollärarna normaliserar samling. Alla barn förväntas vara med i en

samlingssituaion. Studien visar även att samling är en aktivitet där förskollärarna talar om att praktisera regler. Gruppens behov blir viktigt under samlingen. Samling blir ett moment där förskollärarna förmedlar information till barngruppen, till exempel hur dagen ska se ut. Det är omöjligt att se och lyssna på varje barn i en samling med hela barngruppen. Förskollärarna säger att de funderar på att göra samling i mindre barngrupper, vilket kan underlätta att se barnens individuella behov och göra barnen mer delaktiga.

Ett resultat som framkom i studien av Rubinstein Reich (1993) är att pedagogerna har övertaget i samlingen och att den är vuxenstyrd. Det är en aspekt som även framkom i vår analys.

Förskollärarna uttrycker att det oftast är en vuxen som håller i samlingen och styr samlingen. Det framkommer även att det är förskolläraren som måste ”fördela ordet”, vilket innebär att det är de vuxna som har makten. Ett resultat som framkom i studien av Rubinstein Reich (1993) är att samlingen sammanför barngruppen och skapar en gemenskap. I likhet med Rubinstein Reichs (1993) resultat ser vi även i vårt resultat att pedagogerna uttrycker att samlingen skapar en vi-känsla och att man bildar en gemenskap. Resultaten i vår studie visar att i samlingen finns det vissa omständigheter som skapar struktur. Tid och rum är aspekter som tydligt lyftes upp av samtliga informanter. Resultaten visar också att samlingen sker vid samma tid, i ett rum inne på

30

avdelningen, på en matta, där barnen vet att det är där man ska sitta när det är dags för samling, och där barnen sitter i en cirkel på mattan. Vidare uttrycker förskollärarna att samling är en återkommande aktivitet som utförs dagligen. I Rubinstein Reich (1993) resultat framgår det att samlingen kännetecknas som en ritual, vilket också synliggörs i vårt resultat, då det framgår av informanterna att samlingen är ett regelbundet återkommande moment som genomförs på en viss plats, tid och enligt vissa bestämda regler. Av förskollärarna från intervjun framgår det att en väsentlig plats i samlingen är mattan. Detta blir påtagligt då de flesta förskollärare uttrycker att barnen har börjat med att räcka upp handen, annars blir det många barn som pratar på samma gång och att man då inte kan lyssna.

I Emilsons (2007) resultat framkom det att i situationer där pedagogen behåller kontrollen och pratar med barnen med en lekfull röst, blev det att barnen tog egna initiativ. I vårt resultat synliggörs att pedagogen behåller kontrollen över samlingen genom att pedagogen byter roller med barnen och låter barnen istället hålla i samlingen. Pedagogerna fördelar sin makt och ger den till barnen, vilket skapar utrymme för delaktighet, eftersom förskolläraren berättar under intervjun att de andra barnen blir respektfulla och mycket tystare, jämfört när det är

förskolläraren som talar vid samlingen.

6.2 Metoddiskussion

I vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Nackdelen med att bara använda sig av intervjuer kan begränsa oss att se helheten. Det hade varit intressant att observera barngrupp under en samlingssituation, men på grund av de rådande omständigheterna (Corona) behövde vi använda alternativa sätt att genomföra intervjuerna. Genom att göra intervjuer synliggör vi förskollärarnas reflektioner om samling.

31

aspekter i samling. Vilket vi anser var ett väldigt bra val. Samtidigt var vi flexibla och ställde följdfrågor till förskollärarna, vilket visar att vi har intresse för förskollärarnas svar. Vi upplevde att förskollärarna var bekväma och trovärdiga under intervjun, detta gjorde att det blev flyt i samtalet. Vi försöker att inte begränsa förskollärarna genom att ställa öppna frågor. Vår relation till förskollärarna kan också påverka hur öppna förskollärarna är under intervjun. Men vi möter också eventuella svårigheter med detta urval. Vi vill förstå samlingen med ett speciellt teoretiskt perspektiv och vad som endast uttrycks av makt. Detta har påverkat vårt urval i vårt empiriska material, vilket också har påverkat vårt resultat och analys. Om vi istället hade betraktat samling ur annat teoretiskt perspektiv skulle vi synliggöra andra aspekter.

Vårt syfte är inte att säga om makt är bra eller dåligt, utan detta är ett teoretiskt perspektiv som vi har antagit. Vi ser inte förskollärarna som maktutövare utan detta är ett sätt som vi har undersökt, och som vi har skildrat samlingen utifrån Foucaults teorier. Foucault talar om makt, det är inte riktigt någonting som man har eller äger, utan det är något som finns. När vi har makt i en institution, kommer det att utövas makt vare sig man har sagt det eller inte.

6.3 Konsekvenser för praktiken

Samling diskuteras och reflekteras mellan förskollärarna och pedagoger. En förskollärare diskuterar samling med sitt nya arbetslag. Samtidigt säger en förskollärare att vår intervju var nyttig för henne, att hon verkligen började att tänka och reflektera på vad det är som sker i samlingen. Utöver det funderar två andra förskollärare om avdelningen kanske ska ha två samlingar i mindre barngrupper istället för en samling med hela barngruppen. Förskollärarna funderar på olika möjligheter för att göra barnen mer delaktiga under samlingen. Två samlingar med mindre barngrupp gör att barnen inte behöver vänta så länge på sin tur. Dessutom funderar en förskollärare på att ge barnen möjlighet att berätta sagor, samt att barnen får möjlighet att fråga varandra under samlingen. Vår studie kan eventuellt inspirera till förändringsarbete. Studien visar att samling med hela barngruppen skapar maktrelationer mellan barn och

32

pedagoger. Att det ofta inte finns tid att alla barn deltar i samling väcker en fråga hos

förskollärarna. Två samlingar med mindre grupper kan ersätta samling med hela barngruppen.

6.4 Vidare forskning

Vi har undersökt förskollärarnas tal om samling med hela barngruppen. Vi har blivit nyfikna på att forska vidare om samling i mindre grupper. Det finns ett antal forskningsfrågor som är intressanta att forska om: Hur ser maktrelationer ut i mindre barngrupp? Hur blir

kommunikationen mellan barnen, och mellan barn och pedagoger, samt hur blir barnens deltagande under samlingarna?

I fortsatt forskning skulle det vara intressant att fortsätta studera andra situationer ur ett maktperspektiv. En idé kan också vara att studera förskollärares tankar och förhållningssätt kring samling utifrån en annan teori. Ett förslag är omsorgsetik, eftersom det är en lämpad val att studera och förstå relationer. Genom att undersöka samling utifrån omsorgsetik får forskaren se nya aspekter jämfört med maktperspektiv.

33

7. Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Axelsson, Thom & Qvarsebo, Jonas (2017). Maktens skepnader och effekter: maktanalys i

Foucaults anda. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur.

Emilson, Anette, & Johansson, Eva. (2013). Participation and gender in circle-time situations in preschool. International Journal of Early Years Education, 21(I), 56-69.

Tillgänglig på Internet: doi:10.1080/09669760.2013.771323

Emilson, Anette (2007). Young Children's Influence in Preschool. International Journal of Early

Childhood 39(1), 11–38.

Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg: Daidalos. Foucault, Michel (1993). Övervakning och straff. upplaga 2. Lund: Studentlitteratur.

Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., uppl. Lund: Arkiv.

Läroplan för förskolan: Lpfö 18. (2018).

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=4001

Rantala, Anna (2016). Snälla du, kan du sätta dig, om vägledning i förskolan. Umeå universitet. En avhandling.

Tillgänglig på Internet: http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:975078/FULLTEXT02.pdf Rubinstein Reich, Lena (1993). Samling i förskolan. Diss. Lund : Univ.

Rubinstein Reich, Lena (1996). Samling i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och

34

8. Bilaga

8.1 Samtyckesbrev

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

BARNDOM-UTBILDNING-SAMHÄLLE

2020-04-15

Samtycke till medverkan i studentprojekt

Hej! Vi heter Zehraa Al Hadad och Maha Hamid, vi är studenter på förskollärarutbildningen på Malmö Universitet. Vi läser vårt sjätte termin och tar examen januari 2021. Vi kommer att skriva ett

examensarbete där syftet med vår studie är att undersöka samlingen som fenomen i förskolan. Vi kommer att genomföra intervjuer med pedagoger där vi kommer att samtala om samlingssituationer. Vi har chefens godkännande till att genomföra studien. Endast vi studenter, samt handledare och examinator kommer ha tillgång till att det insamlade materialet. Allt insamlat material och personuppgifter lagras på Malmö universitets server under arbetet med examensarbetet, och kommer att raderas ett halvår efter att examensarbetet är godkänt och klart.

Vi kommer att utgå från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf i vårt examensarbete. Insamlingen av data utgår från följande principer:

- Medverkan baseras på samtycke och detta samtycke kan när som helst återkallas. Varje deltagare

har alltså rätt att avbryta sin medverkan när som helst, utan några negativa konsekvenser.

- Deltagarna kommer att avidentifieras i det färdiga arbetet.

- Materialet kommer enbart att användas för aktuell studie och kommer att förstöras när denna är

examinerad.

På förskollärarutbildningen vid Malmö universitet skriver studenterna ett examensarbete på sjätte terminen. I detta arbete ingår att göra en egen vetenskaplig studie, utifrån en fråga som kommit att engagera studenterna under utbildningens gång. Till studien samlas ofta material in vid förskolor, i form av t.ex. intervjuer och observationer. Examensarbetet motsvarar 15 högskolepoäng, och utförs under totalt 10 veckor. När examensarbetet blivit godkänt publiceras det i Malmö universitets databas DIVA

(http://mau.diva-portal.org/smash/search.jsf?language=s v&dswid=4868)

35

8.2 Intervjuguide

Inledning:

Vårt samtal kommer att handla om samlingen som fenomen på förskolan. Vad betyder samling för dig?

Samlingens innehåll

Hur ser en samling situation ut? Kan du beskriva en samling?

På vilket sätt skiljer sig samlingen från övriga aktiviteter och rutiner i verksamheten? Vad gör ni under samlingarna?

Hur får ni idéer till samling? Hur väljs innehållet i samlingen?

Vad tycker du är det viktigaste med samlingen? Hur skulle du vilja utforma samlingar om du fick möjlighet?

Hur påverkas samlingen av barngruppens storlek och sammansättning? Måste alla barn närvara i samlingen? Varför/ varför inte?

Samlingens form

Hur är barnen placerade i samlingen och varför just på detta sätt? Hur sitter ni pedagogerna i en samling?

Pedagogernas rollfördelning i samlingen? Beskriv. Vem som leder samtalet? Har du någon gång suttit på en stol när du hade samling? Beskriv.

Koppling till läroplanen

Har ni läroplan som underlag när ni planerar samlingen?

Har ni nån gång tänkt att ta bort samling, vad är anledningen för det?

Ramar kring samlingen (tid och rum)

Var brukar ni ha samling? Hur ofta har ni samling?

36 Hur lång samling har ni? Varför?

Kan du berätta om något exempel på en lång samling? Varför blev just den så lång?

Pedagog som aktör i samlingen

Vem planerar samlingen? Vem håller i samlingen?

På vilket sätt skiljer din samling från andra pedagogers samling på avdelningen?

Barn som aktör i samling situationen

Vad händer när ett barn inte vill vara med på samlingen? Vad händer när barnen vill påverka samlingen?

Hur gör ni när ett barn pratar med ett annat barn under samlingen? Hur gör ni när barnet vill göra något annat istället för att vara i samlingen?

Hur deltar barnen i en samling?

Intervjupersonens egna reflektioner

Finns det något ytterligare du vill tillägga eller uppmärksamma oss på, utöver det vi redan samtalat kring?