Utveckling av moderna fäkthandskar
för att bevara historisk tradition
Development of modern fencing gloves
to preserve historical tradition
Isac Cavallin
Uppsats 20 hp, Kandidatexamen, Produktdesign, Kultur och samhälle, K3 Vt 20
2
Abstract
Hema - Historical European Martial Arts – or Historical fencing, is a fairly new activity based off historical manuals. However, the fact that it represents unarmoured combat mean that equipment isn’t sufficient enough to both protect and provide full mobility. This leads to a lot of injuries, particularly injuries involving the hands. Due to the popularity of longsword within Hema, this project aimed to develop a new glove for longsword through a user-centred design process. A study was made to examine the users’ preferences and behaviour which then lead to a design brief. This brief acted as the foundation for the rest of the development of the glove. At the end of the project, a prototype had been developed enough as to begin trial, however, it couldn’t test all aspects due to difficulties with the material. All requirements could therefore not be met. During the project it occurred that there might be a certain risk behaviour associated with equipment; better protection might equal more risk taking, stronger blows at each other and therefore more injuries. It might be a suggestion to lower the
sensation of protection in order to change the behaviour, however, it would need further research.
Sammanfattning
Hema – Historical European Martial Arts – eller historisk fäktning är en relativt ny sport baserad på historiska manualer. Faktumet att Hema representerar orustad strid innebär att utrustning inte är tillräckligt bra för att både skydda och ge full rörlighet. Detta leder till många skador, särskilt skador som involverar händerna. Eftersom långsvärdet är det mest populära vapenslaget inom Hema hade detta projekt som mål att utveckla en ny handske för långsvärdsfäktning genom en användarcentrerad designprocess. En undersökning gjordes för att undersöka användarens preferenser och beteende som sedan ledde till en designbrief. Denna brief agerade sedan som grund för resten av projektet. I slutet av projektet blev en prototyp tillräckligt färdig för att påbörja tester men den kunde inte testa alla aspekter på grund av svårigheter med materialet. Alla krav från briefen kunde därför inte bemötas. Under arbetets gång framgick det att det eventuellt finns ett beteende gällande riskkompensering kopplat till utrustningen som används. Bättre skydd kanske leder till mer risktagande och hårdare hugg mot varandra och därmed fler skador. Det kan vara en idé att sänka känslan av säkerhet för att ändra beteende men allt hade behövt vidare undersökning.
3
Innehåll
Abstract ... 2 Sammanfattning ... 2 1. Inledning ... 5 1.1 Bakgrund ... 5 1.2 Syfte ... 6 1.3 Frågeställning ... 6 1.4 Avgränsningar ... 7 1.5 Etik ... 7 1.6 Begrepp ... 8 2 Teoretiskt ramverk ... 9 2.1 Användarcentrerad design ... 92.2 Skadestatistik och beteende inom Hema ... 10
2.3 Bloßfechten eller Harnischfechten ... 11
2.4 Ergonomi och rörlighet ... 11
3. Metod ... 13 3.1 Förstudien... 13 3.2 Designarbetet ... 14 3.3 Användarsamtal... 14 4. Resultat ... 16 4.1 Förstudien... 16 4.2 Briefen ... 20 4.3 Designarbetet ... 20 4.3.1 De första iterationerna ... 21 4.3.2 De andra iterationerna ... 22
4.3.3 Den slutgiltiga versionen av fingret ... 24
4.3.4 Knogskyddet och handryggen ... 24
4.3.5 Handleden ... 27 4.3.6 Solidworks ... 29 4.3.7 Prototyptillverkning ... 30 4.3.8 Vadderingen ... 31 4.3.9 Slutprototypen ... 31 4.4 Användarsamtalen ... 34 5. Analys ... 36
4
6.1 Riskkompensering och underlag ... 38
6.2 ACD och felkällor ... 39
6.3 Skydd och rörlighet ... 39
6.4 Slutsats ... 40
7. Referenser ... 41
8. Bildförteckning ... 44
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Hema – Historical European Martial Arts – eller historisk fäktning, är en ung och växande sport. Den grundar sig i tolkningen och träningen av historiska manualer från så tidigt som 1300-tal och fram till så sent som slutet av 1800-talet. Det stora fokuset inom Hema är manualerna för svärd men termen inkluderar även vapenslag såsom hillebard, pålyxa och spjut med mera. Svärden som används inom Hema är replikor av de historiska vapnen som användes när respektive manual skrevs med skillnaden att de inte har någon vass egg. Likväl är det fortfarande stål vilket ställer andra krav på säkerhet som gör att utövandet av Hema är uppdelat mellan träning utan skydd (eller begränsad mängd skydd) och sparring. Under vanlig träning hålls ett lågt tempo under kontrollerade övningar där svärden aldrig träffar utövaren men desto mer skyddsutrustning som används desto högre tempo kan användas och träffar blir mer förekommande och acceptabla. Detta kulminerar slutligen i “full contact sparring” som simulerar en faktisk duell mellan två personer där båda har full utrustning på sig (se figur 1) och huggen får komma med kraft.
Det är i sparringsammanhang där skadorna uppstår av uppenbara anledningar. Adrenalin, högt tempo i kombination med bristande utrustning orsakar ofta skador. Problematiken är att Hema simulerar
Figur 1. Sparring på Hovdala slott år 2017 mellan mig (t.h) och en ur min fäktklubb (t.v). Notera hur svärden böjer sig av kraften i huggen.
6 orustad strid, kombattanterna i manualerna demonstrerar strid där vanliga kläder används vilket inte är möjligt att göra i ett modernt sparringsammanhang: sparringen är ju chansen att visa upp tekniker och beviset på att de fungerar (Gassmann, Gassmann och Le Coultre, 2017, s.127). Här uppstår frågan om skydd kontra rörlighet. I vanliga kläder är rörligheten näst intill obegränsad medan utövarna inte vill skada sig. Skyddsutrustningen som finns på marknaden motsvarar denna eviga debatt: mer skydd innebär mindre rörlighet vilket leder till skador eller sämre tekniker. Skydd kontra rörlighet är extra framträdande när det gäller händerna. Fingerfärdighet behövs för att hantera svärdet på ett tekniskt sätt samtidigt som händerna är närmast motståndaren och därmed är mer utsatta än övriga kroppsdelar vilket reflekteras i skadestatistik där majoriteten av de skador som sker involverar händerna (Wauters, Van Tiggelen och Damien, 2016, s.86).
Genom detta projekt ska information samlas in kring de brister som finns i modern skyddsutrustning med fokus på långsvärdsfäktning. Detta kommer att ske genom intervjuer och observationer som tillsammans med skadestatistik sammanställs under en förstudie. I slutet av förstudien kommer en designbrief skapas som sedan blir utgångspunkten för framtagandet av en prototyp som bättre bemöter de behov som finns inom långsvärdsfäktning. Själva designarbetet kommer att ske genom en
användarcentrerad designprocess för att utövarnas behov bättre ska bemötas.
1.2 Syfte
Med detta projekt vill jag utveckla en fäkthandske som bättre balanserar skydd och rörlighet än det nuvarande utbudet. Detta ska baseras på utövarnas åsikter för att minska skaderisken för händerna samt lägga en grund för framtida utveckling av skyddsutrustning för målgruppen. I nuläget är Hema ett relativt outforskat ämne vilket innebär att detta projekt inte alltid kan grunda beslut på den vetenskapliga grund andra områden kan (Jaquet, Sörensen och Cognot, 2015, s.16). Projektet kan således i slutändan vara ett exempel på hur till hur man kan utveckla ett outforskat område med hjälp av design och inspirera till lösningar där det ställs krav på skydd och rörlighet.
1.3 Frågeställning
Hur kan man genom design utforma moderna fäktutrustning för att bevara traditioner från medeltiden och öka säkerheten inom sporten?
7
1.4 Avgränsningar
Detta projekt kommer inte att försöka göra en helt innovativ lösning utan kommer att begränsa sig till utvecklingen av ett par fäkthandskar. Hema försöker replikera manualer från medeltiden vilket inte lämnar mycket utrymme för okonventionella lösningar som riskerar att fullständigt ändrar
utformningen på Hema. Lösningar som inte relaterar till handskar kommer alltså inte att utforskas.
Av alla de vapenslag som används är det långsvärdet som är överlägset mest populärt samtidigt som det slår hårdare och kräver mer rörlighet. De övriga av de mest populära vapenslagen såsom
enhandssvärd, rapir eller sabel har inte samma kraftgenerering eller krav på rörlighet och är därför inte fokus för detta projekt. Differensen mellan skydd och rörlighet blir således mer påtaglig när det gäller långsvärd och därför kommer handskarna vara riktade till just långsvärdsfäktning.
Tidsramen för detta projekt är något begränsad när det gäller utvecklingen av en ny handske vilket gör att förstudien som detta arbete grundar sig på håller sig till Malmö och den fäktskola som finns där (Malmö Historiska Fäktskola, MHFS). En större tidsram hade tillåtit en mer djupgående förstudie som involverat fler klubbar och åsikter.
Vad berör material finns det en extra betydelsefull avgränsning. Metall får inte användas som primärt skydd utan enbart för mindre detaljer. Anledningen till detta är att metall kan skada svärden vid hårda träffar som i sin tur då riskerar att brytas av.
1.5 Etik
Jag håller själv på med Hema sen nästan tre år tillbaka. Under denna tid har jag tränat regelbundet och deltagit i ett par tävlingar mot eliten inom sporten såväl som nybörjare. Under det tredje året agerar jag även som hjälptränare för långsvärd där vi följer fäktmanualen The Art of Combat av Joachim Meyer som publicerades år 1570 (Wiktenauer, 2016). Allt detta innebär att jag besitter väldigt mycket kunskap om vilka tekniker och hugg som förekommer mest samt kunskap om den utrustning som finns på marknaden. Det finns ett intresse för mig själv att studien resulterar i något jag själv kan använda vilket ställer extra krav på att inte värdera mina egna åsikter högre än andra utövares, speciellt när många som sparras och tävlar har hållit på längre än mig. Målet är ju att hitta en bättre balans mellan skydd och rörlighet för en större målgrupp än enbart mig själv. Under projektets gång finns
8 alltså risken att jag vinklar resultat från användarstudien för att gynna min egen fäktstil om jag inte är försiktig.
Eftersom Hema fortfarande är en relativt liten sport är det många i gemenskapen som känner varandra. Det blir därför viktigt att se till att åsikterna som tas in förblir anonyma för att ett designbeslut inte ska kunna kopplas till en enskild individ och riskera kritik från andra utövare.
1.6 Begrepp
Inom långsvärd, historiskt sett, finns det två olika huvudsakliga skolor nämligen den tyska och den italienska. Begrepp som används inom sporten är direkt tagna från den ena eller den andra skolan utan en riktig översättning till andra språk, iallafall inte direkt till svenska. Vissa begrepp är likväl
fortfarande nödvändiga för detta projekt och eftersom jag är skolad i den tyska traditionen utgår jag från tyska begrepp när det är nödvändigt.
Federschwerteller Feder är träningsversionen av ett långsvärd (se figur 2) som även historiskt sett användes för att minska antalet allvarliga skador. Det smala bladet lämnar mer utrymme för att vika sig både i hugg och stötar även om karaktärsdragen är kvar från ett traditionellt långsvärd. I detta arbete är feder och långsvärd utbytbara med varandra.
Bloßfechten är den tekniska termen för orustad strid och är vad Hema försöker att replikera (se figur 3). I bloßfechten har duellanterna enbart vanliga kläder till skydd (Wiktenauer. Bloßfechten. 2012) vilket historiskt sett kunde leda till allvarliga skador.
Harnischfechten är egentligen samma sak som bloßfechten med skillnaden att det är rustad strid som gäller, framförallt plåtrustning (Wiktenauer.
Harnischfechten. 2012). Med full rustning ändras förutsättningarna drastiskt och teknikerna skiljer sig avsevärt från orustad strid.
Figur 2. Federschwert/långsvärd av Peter Regenyei. Vanligt förekommande långsvärd inom svensk hema
9
2 Teoretiskt ramverk
2.1 Användarcentrerad design
För utveckling av ny skyddsutrustning faktiskt ska kunna bemöta de behov som finns behöver också dessa behov, utövarens behov, definieras och därför utgår detta projekt från en användarcentrerad designprocess. Användarcentrerad design (ACD) summeras rätt bra med följande citat.
“The involvement of users assures that the product will be suitable for its intended purpose in the environment in which it will be used. This approach leads to the development of products that are more effective, efficient, and safe. “(Abras. Maloney-Krichmar. Preece, 2004, s.10)
Involveringen av användarna i designprocessen gör det lättare att validera slutprodukten eftersom de känner till kontexten för problemen och därmed kan säga hur slutprodukten har förändrat situationen (Abras. Maloney-Krichmar. Preece, 2004, s.2). Men det är också viktigt att se till att användaren inte fattar alla besluten kring produkten, de ska bara ha tillräckligt mycket kontroll för att kunna förstå kontexten (Still. Crane. 2017, s.34). Användaren kan dessutom ge avgörande insikter redan från början av designprocessen (Still. Crane. 2017, s.33). En designer som inte är lika involverad i ämnet som användarna själva kan ha svårt att validera slutprodukten just eftersom de inte kan avgöra
10 effektiviteten, användandet, och begränsningar etc (Abras. Maloney-Krichmar. Preece, 2004, s.5). De riskerar även att implementera funktioner som inte stämmer överens med målgruppens fysiska och psykiska behov eller funktioner som användaren rent av inte orkar förstå (Still. Crane. 2017, s.24).
För detta arbete kommer användaren involveras vid ett antal tillfällen. I förstudien är användaren avgörande för insamlandet av information om skador, behov, preferenser och risker etc som leder till en designbrief. Vid idégenereringen kan idéer och skisser bollas mot användaren utifrån briefen för att få direkt insikt om vad användaren tror fungerar. Risken finns dock att användaren bekräftar sina egna behov och utesluter alternativa lösningar. När en prototyp sedan utvecklats kan denna testas av användaren som i sin tur kan validera diverse lösningar.
2.2 Skadestatistik och beteende inom Hema
Injury profile of Longsword fencing in Historical European Martial Arts: a retrospective
questionnaire study av Sean Wauters och Damien Van Tiggelen (2016) är en studie som gjordes inom
Hema-klubbar i Nederländerna. Målet var att ta fram skadestatistik från sporten samt att undersöka om mer utrustning innebär riskkompensering och slutligen vilken generell utrustning som brister.
Riskkompensering är ett intressant fenomen att ha i åtanke vid utveckling av utrustning: mer och säkrare utrustning gör folk mer bekväma att använda mer kraft vilket ökar riskerna för fler skador. Genom att istället använda mindre eller sämre skydd skulle alltså tvinga folk att slå lösare och med ökad teknik.
Slutsatserna från studien visade på att krosskador, vrickningar och sträckningar var de vanligast förekommande skadorna. De mest utsatta områdena var händer, axlar och vrister. Den huvudsakliga anledningen menar Wauters och Tiggelen var bristande handskar. För övrigt säger de att turneringar utövas med mindre kraft men att allt ovan hade behövt undersökas ytterligare (Wauters och Tiggelen, 2016, s.86).
Det som brister i hos Wauters och Tiggelen är att skadorna inte definieras mer än vilket
generellt område de skedde på exempelvis hand men inte var på handen.
Statistik från det Svenska Hemaförbundet (SvHemaf) förtydligar var skadorna har skett på händerna men enbart de allvarligare skadorna, stukningar och mindre blåmärken inkluderas inte. Värt att notera är att de siffror jag fick tag på från SvHemaf inte är officiellt publicerade för de utanför styrelsen på grund av okänd anledning. Den statistik jag fick var ett specialfall. Tillsammans med datan fick jag även veta att ungefär hälften av skadorna som inrapporterats var hand- och underarmsskador (se bilaga 1).11
2.3 Bloßfechten eller Harnischfechten
I sitt paper Can Historical European Martial Arts have Control and an Appropriate Application of
Force with Safety and Historical Accuracy in Mind? talar Christopher VanSlambrouck, precis som
Wauter och Tiggelen, om att tävlingar borde fokusera mer på teknik istället för kraft om nu utgångspunkten för Hema är Bloßfechten. Ju mer skydd som används desto längre från
originalkällorna kommer vi enligt honom: strävar vi för långt från källan är det lika bra att gå över till harnischfechten för att minimera skador (VanSlambrouck, 2016, s.4). Återigen blir det en debatt om skydd och rörlighet. VanSlambrouck tar också upp faktumet att den skyddsutrustning som finns är väldigt bristande när det gäller mängden skydd som fås ut i förhållande till rörligheten och menar på att det i dagens läge fortfarande behöver utvecklas skydd för att sporten ska kunna nyttja mer av teknikerna.
2.4 Ergonomi och rörlighet
För att kunna validera rörligheten behöver handsken utgå från olika extrempunkter som uppkommer under utövandet. Boken The Measure of Man and Woman av Alvin R. Tilley (2002) ger en tydlig bild över de extrempunkter den mänskliga kroppen klarar av. Det är även publicerat i boken vilka vinklar eller ställningar som är bekväma. Eftersom Hema inte haft ursprungligen haft ergonomi i åtanke får vissa saker bortses från i boken, exempelvis hur man undviker vissa obekväma/olämpliga ställningar men som förekommer inom fäktning. Genom att utgå från denna bok finns det en måttstock att jämföra en prototyp gentemot. Handskar skulle också kunna utformas just för att inte kunna nå vissa extrempunkter och på så vis förhindra sträckningar.
Boken Ergonomics How to Design for Ease and Efficiency av Karl Kroemer, Henrike Kroemer och Katrin Kroemer-Elbert (2001) publicerar inte specifika vinklar såsom Tilley gör men de klargör i text vad som behöver has i åtanke för diverse miljöer och situationer. Teorierna som tas upp är självklart inte direkt tillämpade på långsvärdsfäktning men det finns stycken att hämta framförallt gällande grepp och rörlighet i händer. Exempelvis beskriver författarna hur handskars utformning påverkar förmågan att överföra kraften från handen till ett objekt/verktyg vilket är ytterst relevant inom Hema.
“Yet, if that tool suddenly encounters resistance, the reaction force may directly affect the operator, often via a jerk or impact that can lead to injury” (Kroemer, Kroemer, Kromer-Elbert, 2001, s.375)
12 Minimering av skador i händer involverar att absorbera impulser eller rent av leda bort de från
händerna helt. En studie om kraftabsorbering i handledsskydd visar på att händerna kan absorbera 39% mer kraft om ett hårt yttre används i kombination med en relativt mjuk insida (Hwang, Il-Kyu och Kim, Kyu-Jung, 2004, s.23). Detta gäller upp till materialets bristningsgräns vilket innebär att överskridning av denna gör att skydde inte längre bidrar (ibid). Studien kommer även fram till att mer vaddering gör större skillnad än vad tjockare skal gör (ibid).
13
3. Metod
3.1 Förstudien
För att identifiera behov hos utövarna används intervjuer och deltagande observationer. Dessa metoder valdes för att det bedömdes som effektivast för att erhålla den data som behövs. Metoder som
fokusgrupp eller workshop där användarna kan diskutera med varandra vore intressanta att utföra men är inte värda det ur ett tidsperspektiv och dessutom kan förslag kopplas till en individ av de övriga som är involverade. De valda metoderna var även till min fördel eftersom jag som sagt besitter en del kunskap om ämnet i fråga och därmed lättare kan föra diskussioner vid intervjuer och utläsa rörelser vid observationer.
Intervjuerna kommer vara väldigt strukturerade för att få väldigt exakta svar (Wikberg Nilsson, Ericsson, Törlind, 2016, s.83). Detta är nödvändigt för att tydligt klargöra bristerna med nuvarande skyddsutrustning men även de styrkor som finns. Intervjuerna är planerade till sju intervjuer på ca 15– 20 min vardera och kommer att ske i den träningshall där fäktklubben håller till (se bilaga 2). Fördelen med detta är att utövarna är samlade och intervjuer kan ske mer löpande samtidigt som de handskar som berörs är lättillgängliga. Nackdelen är såklart att det finns fler i hallen; allt är inte tyst vilket kan innebära ett problem när det gäller koncentration (ibid). Det ska noteras att personerna i fråga är vana vid svärdskrammel och troligtvis inte bryr sig om det låter. Om så inte är fallet sker intervjuerna utanför lokalen. Dokumentation sker genom ljudinspelning och anteckningar. De som ska intervjuas har givit sitt medlåtande till ljudinspelning på förhand.
De deltagande observationerna sker i träningslokalen under antingen övningar med skyddsutrustning eller under sparringsessioner. Om tillåtelse ges kommer vissa sessioner filmas för att lättare kunna analysera vissa rörelser som utövaren kanske inte är medveten om (Wikberg Nilssson, Ericsson, Törlind, 2016, s.85). Antecknande sker efter varje session om det inte finns tid under sessionen.
Genom dessa två metoder i kombination med teorin kommer det sammanställas en designbrief som resten av projektet kommer att utgå ifrån. Briefen är en bra metod för att definiera vilka
krav/egenskaper som ska vara med i designprojektet och är i slutändan viktig för att validera slutprodukten gentemot (Marchant, 2016, s.352).
14
3.2 Designarbetet
Utifrån de krav som briefen tar upp kommer en idégenereringsprocess ske för att utveckla potentiella lösningar på de enskilda problemen. Idéerna gestaltar sig framförallt i form av skisser (eller bilder) genom brainstormingsprocesser. Syftet med brainstorming är att skriva ner alla idéer man har utan att sortera eller värdera dem för att vidga vyerna för vad som skulle kunna vara möjligt (Wikberg Nilsson, Ericson, Törlind, 2016, s.125). Metoden syftar främst till att få in en stor kvantitet av idéer (ibid). Även idéer som verkar omöjliga kan fungera om element från idén slås ihop med en annan. Dessutom kommer eventuella idéer från användaren användas på grund av samma anledning. Viktigt att notera att brainstorming som Wikberg Nilsson, Ericsson och Törling beskriver det är en metod som
involverar flera personer under planerade sessioner vilket inte kommer att göras i detta projekt. Användarens idéer kommer fortfarande att tas in och antecknas efter samtal men det kommer inte att ske några bestämda möten på grund av tiden det hade tagit.
De lösningar som bedöms möta briefen kommer att testas genom enklare prototyper, representationer av slutdesignen för att fysiskt kunna utvärdera designen (Buchenau, Fulton Suri, 2000, s.424). Prototyperna i fråga kommer antingen vara designade i liten skala för att testa koncept och mindre delar eller så är prototyperna faktiska mock-ups: “fullskaliga modeller för att testa funktion, ergonomi och rörelseutrymme” (Wikberg Nilsson, Ericsson, Törlind, 2016, s.157) Mock-ups visar ganska omgående vilka lösningar som inte funkar. Lösningar som fortfarande verkar rimliga kommer att vidareutvecklas genom ytterligare idégenerering (exempelvis genom att återgå till att korsa idéer från brainstorming eller studera befintliga lösningar osv).
Efter att denna process av skissande och mock-ups upprepats ett par gånger kommer mer seriösa prototyper tillverkas som förhoppningsvis går att använda i mer fysiska tester där rörlighet och skyddsförmåga kan undersökas. Slutligen kommer en prototyp utvecklas som sedan kommer utvärderas mot briefen med hjälp av användarna och deras åsikter.
3.3 Användarsamtal
Förutsatt att prototypen når ett tillräckligt färdigt stadie kommer den att utvärderas mot användarna. Dessa kommer att få testa handskarna vid träningstillfällen och sedan diskutera med mig gällande deras åsikter kring utseende, känsla, skydd och mobilitet. Testerna/diskussionerna sker med en person åt gången för att inte influera andras åsikter. Samtalen beräknas ta ca 10 minuter för att testa handsken
15 och sedan diskutera. Tanken är att samma sju personer som intervjuades ska delta i användarsamtalen för att kunna utvärdera om det de sa under intervjuerna passar in på prototypen (se bilaga 2).
16
4. Resultat
4.1 Förstudien
Totalt gjordes det sju intervjuer och tre observationer. Från intervjuerna framgick det att alla ansåg att handskarna var det största problemet med utrustningen som de använder. Anledningarna varierade något beroende på vilka handskar som användes och till viss del vem man sparrades med men den primära anledningen enligt fem personer var bristande skydd för tummen. Tummen rör sig annorlunda än resten av fingrarna vilket gör den svårare att skydda. Det var också vanligt förekommande med en viss modell av handske att tum-skyddet lossnar från tummen, framförallt i samband med att tummen rörs bakåt (se figur 4)
Det som också kom upp mycket var hur handskarna “samarbetade” tillsammans med varandra och tillsammans med svärdet. Förtydligande på denna punkt visade att flertalet av handskarna fastnar och blockerar varandra. Två av de intervjuade kände att de förlorade mycket finmotorik på grund av detta och kompenserade med att öka kraften för att komma loss/minska risken att fastna.
En av personerna ansåg att mängden material som vissa handskar medför på insida underarmen var något överflödigt. Handskarna personen tog upp var specifikt Sparring-glove Mitten (se figur 4), men
17 företaget har flera modeller som bygger på samma underarmsskydd. Personen menade på att de flesta träffar inte kommer på insidan av underarmen och att hugg som kommer där inte riskerar att bryta något även om det såklart fortfarande gör ont. För tjocka underarmskydd begränsar betydligt
möjligheterna att utföra huggen zwerchhau och schielhau, två väldigt vanligt förekommande hugg där händerna efter fulländat hugg ligger intill varandra (se figur 5 och 6). Efter denna intervju (intervju nummer tre) ställdes frågor om underarmarna har för mycket skydd och hur ofta utövaren blir träffad där. Två personer till höll med men tog inte upp problemet själva före det att frågan kom.
Figur 5. Personen till vänster har precis utfört ett zwerchhau. Notera hur händerna/handlederna går emot varandra. Illustration från Meyer
18
Figur 6. Illustration på schielhau av olika slag. I bakgrunden till höger syns det hur armarna ligger intill varandra efter en variation av hugget har utförts.
Fingerskador (utöver tummen) var ett främst ett problem för de som inte hade sammanlänkade fingrar (som en tumvante). Enskilda fingerskydd (som en vanlig fingervante) var mer flexibelt men det skyddade sämre och vice versa. Fördelningen mellan handskar med enskilda fingrar eller
sammanlänkade var två respektive fem men sex av sju antydde mer eller mindre tydligt att de ville se handskar med enskilda fingrar för rörlighetens skull. Se figur 7 och 8 för skillnaden mellan
sammanlänkade fingrar och fristående
Figur 7. Handsken SPES Lobster Heavy. Beryktas vara den handske som skyddar bäst fast tar lång tid att ”nöta in” till ett användbart
stadie
Figur 8. Sparring Glove (5 fingers). I grunden samma handske som Sparring glove mitten fast med separata fingrar
19 Observationerna gjordes efter intervjuerna vilket gjorde det lättare att se saker personerna från
intervjuerna tog upp. Första observationen påbörjades redan innan sparringen under en
teknikgenomgång. Anledningen till att detta var att alla hade full skyddsutrustning på sig utom handskar. Detta gav en insikt i hur rörelsemönstrena såg ut hos de personer jag sedan skulle observera under en sparringsession och agerade alltså som en referenspunkt.
Sparringensessionerna som observerades hade totalt fyra olika handskar. Dessa var tre Sparring-glove Mitten (figur 4), en Sparring-glove Hoof (figur 10), en Spes Lobster (figur 7) och en Koning-glove (figur 9). Sessionerna bestod av ca fyra minuter sparring, en av dem hade ett kort avbrott för feedback under sparringen, alla gav feedback till varandra efteråt. Det som observerades var att de vanligaste huggen inte uppenbart påverkades av skyddsutrustningen men hugg som utförs med tummen på bladet gjordes med något mer ansträngning: utövarna vred resten av mer kroppen för att huggen skulle ha en möjlighet att landa rätt. Det sistnämnda gällde särskilt för personen med Spes Lobster.
Under den andra observationen gled ett tumskydd av tummen och duellanterna fick avbryta en kort stund för att fästa skyddet på nytt innan de fortsatte. Detta gällde en person med Sparring-glove Mitten.
Några intressanta iakttagelser som gjordes var att de slag som träffade händerna alltid skedde när händerna fortfarande höll i svärdet och därför verkade ha mindre giv än om en hand blir träffad i luften (det sistnämnda är baserat på egen erfarenhet). Eftersom två händer håller i svärdet kan mottagaren av hugget inte ge vika lika lätt vilket gör att kraften från hugget absorberas direkt av handen istället för rörelse i sidled.
Figur 9. Koning Glove. Tung handske med begränsad rörlighet i fingrarna
Figur 10. Sparring Glove, The Hoof. Samma grund som Sparring glove Mitten fast med tudelade fingrar.
20
4.2 Briefen
Tillverka en prototyp av en fäkthandske för långsvärd som erbjuder bättre rörlighet och bibehåller eller ökar skyddsförmågan som nuvarande fäkthandskar har. Handsken får inte vara tillverkad i metall och skall ha fem fingrar som kan röra sig fristående från varandra. Innerhandsken skall vara fristående från resten av handsken för att kunna bytas ut vid behov. Handsken ska inte överskrida priset som de flesta handskar på marknaden har i nuläget vilket innebär ett slutpris som är lägre än 2300kr. Livslängden på handsken skall vara minst två år av aktivt användande. Handsken ska kunna tas av och på utan hjälp från en extern part. Se bilaga 3 för ytterligare krav.
4.3 Designarbetet
Ett ställningstagande gjordes innan designarbetet började berörande bloßfechten och harnischfechten. Handskarna ska vara så minimalistiska som möjligt eftersom Hema, som sagt, replikerar bloßfechten. Även om handen inte ska vara oskyddad ska skydden prioritera de områden som är mest utsatta.
Inspiration till lösningar hittades på ett flertal ställen. Dessa inkluderade bland annat redan existerande handskar, medeltida handskar och djurriket. Även om metall inte får användas som primärt skydd i moderna fäkthandksar var min teori att det ändå går att tillverka liknande lösningar fast med polymerer istället (se figur 11). Skillnaden blir att plasten i slutändan behöver vara något tjockare samt att styrkan behöver komma mer från formgivningen snarare än enbart materialet.
21 Ett val som direkt gjordes var att fingerskydden skulle täcka båda sidorna av fingret och enbart lämna insidan (handflatan) öppen. Genom att låta skydden gå ner på sidan av fingrarna kan kraften
absorberas av svärdshandtaget vid ett slag rakt ovanifrån. Vid snea hugg fungerar det precis som ett vanligt skydd. För att förtydliga är tanken att insidan av skydden fortfarande är vadderade. Detta beslut grundar sig i hur kraften absorberas av händerna och fingarna från observationerna.
Den mest komplexa och svårskyddade delen av handen är fingrarna, iallafall när målet är att fingrarna ska vara fristående från varandra. Designarbetet började därför med att utveckla fingrarna.
4.3.1 De första iterationerna
Inledningsvis gjordes simpla prototyper för att testa hur “fjäll” interagerar med varandra. Det stora problemet som framkom var glipan som bildas när handen stängs (se figur 13). Även med en rundad spets kan vissa av gliporna vara tillräckligt stora för att släppa igenom stötar. Hugg skulle i vissa fall också kunna tränga igenom men då krävs betydligt mer kraft. Öppningarna blev mer framträdande med de triangulära fjällen (se figur 14) fast formen blev betydligt starkare. Inuti fjällen skapas dessutom ett utrymme som gör att en direktträff ovanifrån kan absorberas på fler punkter än enbart ryggen på fingret.
Gemensamt för dessa prototyper var hur skydden var sammanlänkade. Alla fjäll sitter fast på ett rörligt material (historiskt sett läder eller tyg) med viss överlappning till nästkommande fjäll. Konsekvensen med denna metod, utöver vad som beskrevs tidigare, är att fingrarna behöver olika många fjäll beroende på om handen är stängd eller öppen (se figur 12, 13 och 14).
Figur 13. Test med fjäll. Bilden visar när fingret är utsträckt. Notera överskottet vid fingerspetsen.
22
4.3.2 De andra iterationerna
De första iterationerna visade alltså att fjällen behöver utrymme för att expandera och krympa efter hur handen rör sig. En metod som tillåter denna typ av rörelse går att finna i rustningar från medeltiden. Dessa använder sig av glidnitar (översatt från engelska “sliding rivets”) vilka är löst sittande nitar i ett spår (se figur 11). Fjällen överlappar fortfarande varandra men nitarna tillåter att fjällen rör sig utan att luckor öppnas. Nackdelen är att nitarna behöver sitta på sidorna av fjällen vilket tar upp för mycket plats om tillämpat mellan fingrarna.
23 Även om principen inte riktigt funkar för fingrarna gav formen på fjällen fortfarande inspiration och ledde till prototypen i figur 15 och 16. Med en viss utbuktnad på fjällen tillåts skydden att rotera med enbart minimala glipor när handen stänger sig (se figur 17). Rörelsen är i detta stadie utmärkt fast formen behöver vidareutvecklas (se figur 18).
Figur 17. Bild från sidan. Framgår tydligt att höjden behöver ökas för att få plats med vaddering
Figur 18. Yttersta segementet är nu i sitt maxläge utan att ha öppnat sig.
Figur 15. Maximal stängning på skydden. Överlappningen gör att inga glipor öppnas.
24 Utbuktnaderna förhindrar också att fingrarna inte kan uppnå, eller iallafall inte överskrida, de
extrempunkter som Tilley tar upp. Tryck på fingrarna kan alltså inte leda till att fingrarna böjs på onaturliga vis.
4.3.3 Den slutgiltiga versionen av fingret
Den platta ryggen från prototypen i figur 15 ändrades till en spetsig på grund av tidigare nämnda anledningar, alltså en starkare form. Utbuktningarna ändrades för att tillgodose den nya formen men principen är densamma (se figur 19). Segmenten anpassades också i höjdled för att tillgodose vaddering och för att skydden ska kunna leda bort kraft från ett hugg in i handtaget. Den spetsiga ryggen ger en naturlig böjning till fingret. För de olika fingrarna är principen samma fast med upp- eller nedskalning.
4.3.4 Knogskyddet och handryggen
För denna del av handsken finns betydligt enklare lösningar än för fingrarna. Handryggen har inga rörliga delar vilket tillåter en större robust platta som skydd. Övriga delar kan sedan monteras mot denna platta med glidnitar. En prototyp av en ryggplatta gjordes därför med fingrar monterade till denna enligt figur 21. Som test gjordes först plattan uppdelad för att undersöka hur det påverkade rörligheten. Slutsatsen som drogs var att mindre delar och komponenter behövdes ju närmre handleden delen satt, framförallt när handen böjs bakåt då en större platta hade stött emot handleden istället för att vika sig.
Figur 19. Slutgiltiga formen på fingret. Figur 20. Tanken är att skyddet ska hållas på plats med resår, illustrerat i form av röd tejp på undersidan enligt bilden.
25
Figur 21. Simpel knogplatta med handrygg. Den uppdelade handryggen testades för att se om rörligheten påverkades.
Förutsatt att handen i sin kontext oftast kommer vara stängd kommer knogplattan vara formad i en vinkel som täcker gapet mellan ryggplatta och fingrar. För att inte begränsa rörligheten måste
26 knogplattan kunna röra sig fristående från handryggen så att handen kan öppnas helt. Är knogplattan helt fast kommer fingrarna alltid att vara vinklade. Fronten av knogplattan (sidan mot fingrarna) behöver vara utformad för de att tillgodose de spetsiga ryggarna på fingerskydden. Annars kommer ett gap uppstå mellan fingrar och knogplatta (se figur 22).
Figur 22. Skillnaden som blir när knogplattan anpassar sig efter fingerryggarna (t. höger) gentemot när den inte gör det (t. vänster).
27
4.3.5 Handleden
En avgränsning som gjordes vid utvecklingen av handledsskyddet var att insidan skulle vara mer eller mindre öppen. Anledningen till detta var faktumet att slag mot insidan är väldigt sällan förekommande och inte riskerar samma skada som på utsidan. Slag mot insidan riskerar inte att bryta ben till skillnad från utsidan av armen. Dessutom reducerar det mängden material som är i vägen. Figur 23 och 24 visar skillnaden på min underarm med jacka och handske (Sparring glove 5 fingers) gentemot när jag är bararmad.
Det går med denna avgränsning att kopiera den lösning som återfinns på den gotiska handsken från figur 11 som också har en öppen underarm. Ett antal mindre plattor som fortsätter från handryggen kan stå för övergången mellan handen och underarmen. Extra vaddering behövs inte i samma
utsträckning här eftersom fäktjackan täcker fram till handen. En simpel kardborre-rem räcker sedan för att hålla fast ekipaget till underarmen (se figur 25).
28 Det är även fördelaktigt med en öppen insida vid påtagning av handsken. Många handskar sitter väldigt tajt när jackan är under och kan vara svåra att få på och av. Handsken tas på och fästs samtidigt medan lösningen detta projekt presenterar gör att handsken först kan sättas på och sedan spännas fast i två separata steg. Skyddsutrustning som jacka eller externa underarmsskydd hamnar inte i vägen med denna metod. Det fanns en tanke att handleden ska kunna förlängas eller förkortas med identiska bitar beroende på personlig preferens. Figur 26 visar den slutgiltiga prototypen med förkortad handled.
Figur 25. Test med mer anpassade ryggplattor och knogplatta. Handledsskydden håller allt på plats. Tummen är monterad på samma vis som den gotiska handsken i figur 11. Tummen har således full rörlighet.
29
Figur 26. Den slutgiltiga versionen av handsken i papp. Denna prototyp var utgångspunkten för 3D-modelleringen.
4.3.6 Solidworks
Med hjälp av programmet Solidworks (ett CAD-program) ritades pappmodellens komponenter upp i. Processen efterliknar den som gällde för pappmodellen. Alltså, först ritades fingrarna upp, printades ut, måtten utvärderades och ändrades sedan på datorn inför nästa utskrift. Med fingrarna som grund modellerades resten av handryggen upp och vidare mot handleden genom samma process av att rita, printa och utvärdera passform.
30
4.3.7 Prototyptillverkning
Olika produktionsmetoder för skalet på handsken har hållits i åtanke under projektets gång men har begränsats något för att hålla det på en realistisk nivå. För att förtydliga tillåter inte antalet handskar som reellt skulle kunna säljas en dyr produktion. Uppstartskostnaderna för tidseffektiva metoder som “injection molding” eller “vaccum molding“ överskrider troligen den vinst som handskarna hade kunnat ge (Thompson, 2017, s.43 och s.51). Den mest reella lösning som fanns tillgänglig var i slutändan 3D-printing. För 3D-printing behövs inte mycket utöver rätt plast och en 3D-modell att utgå från till skillnad från de mer kommersiella metoderna som finns tillgängliga (Wang et al, 2016, s.443). En 3D-modell kan enkelt skalas upp eller ned samtidigt som det tillåter komplexa former med hög detaljnivå. Problemet med 3D-printing är tiden det tar men som ändå är nödvändig för att plasten ska ha en bra hållfasthet (Wang et al, 2016, s.451). För att plasten verkligen ska fästa bra ihop behövs munstycken till printern som arbetar på högre temperaturer och därigenom svetsar/smälter ihop lagrena bättre (ibid).
Polymeren ABS (Acrylonitrile Butadiene Styrene) blev valet av plast för de 3D-printade delarna av ett par olika anledningar. Till dessa hör framförallt de mekaniska egenskaperna som hög slagtålighet och anpassningsmöjligheterna (Thompson och Thompson, 2017, s140) men också på grund av dess
31 regelbundna användning inom 3D-printing (Simplify3D, 2020). Figur 27 visar hur delarna såg ut efter utskrift.
Väldigt viktig att notera är att 3D-verkstaden på Malmö universitet inte hade ABS tillgängligt på grund av coronapandemin och prototypen fick därför printas ut i PLA (Polyactic acid). Denna bioplast lämpar sig väl för 3D-printing men har inte lika bra mekaniska egenskaper som ABS och dessutom något dyrare (Thompson och Thompson, 2017, s.264).
4.3.8 Vadderingen
Valet av vaddering har varierat lite under arbetets gång men blev till slut naturligt gummi på grund av dess flexibilitet och förmåga att absorbera stötar (Thompson och Thompson, 2017, s.248). Gummit kan relativt enkelt formas på plats i ytterskalet med värme och tryck. Fästning till skalet sker med lim eller med nitar.
4.3.9 Slutprototypen
Monteringen av bitarna skedde på följande vis. Delarna sattes först ihop med gummiresår då glidnitarna inte gick att genomföra för prototypen på grund av bristande tillgänglighet på utrustning (se figur 28 och 29). Denna gummiresår är densamma som används i fingrarna och agerar som ett effektivt substitut när det ändå rör sig om en prototyp. Därefter täcktes insidan av handsken med ett
Figur 28. Insida av fingrarna med resår på plats Figur 29. Insida av handsken med resår på plats.
32 elastiskt tygstycke, en extra åtgärd för att stärka konstruktionen och förhindra att delar kan glida isär. Resårband som ska hjälpa till att hålla skalen på plats fästes därefter följt av vadderingen (se figur 30). Extra nitar kan, och bör, fästas igenom allt för ytterligare förstärkning och hållfasthet.
33 Efter montering av allt såg prototypen ut enligt figur 31 och var tillräckligt redo för att testas gentemot användaren. Mobiliteten förändrades inte av att fel plast användes (PLA istället för ABS) men för hårda slag kan vara ett problem då plasten lätt knäcks. Notera att handsken har en väldigt kort handled
då ett missförstånd uppstod gällande antalet handledsskydd som skulle printas. Karborremmen över handleden/underarmen fick därför inte riktigt plats och ersattes med resårband tills vidare (se figur 33 för slutgiltigt utseende på insidan
34
4.4 Användarsamtalen
Totalt kunde fem utövare testa prototypen fullt ut. Fyra av dessa deltog på intervjuerna från förstudien. Den femte personen togs eftersom tid fanns och handsken passade bra. De övriga tre som deltog på intervjuerna kunde inte testa handsken i samma utsträckning på grund av för små/stora händer. De fick fortfarande ge sina åsikter på det de kunde.
Figur 32. Prototypens insida. Kardborremmen har ersatts med resår på grund av den för korta handleden.
35 Användarna var framförallt mycket positiva till utseendet av handsken. Fingrarna var det mest
påtagliga och bidrog till ett tufft/fantasy inspirerat utseende menade de flesta på grund av, eller tack vare, de skarpa konturerna.
Mobiliteten ansågs vara väldigt obegränsad. Alla noterade eller kommenterade att handleden inte gick att öppna hela vägen bakåt men ingen ansåg att det var ett större problem just eftersom handen inte brukar vara i den ställningen och framförallt inte borde vara det.
När det gäller skydd var det blandade känslor om tjockleken på plasten räcker för att bli slagen på under längre tid (ca 2 år, standard livslängd på dagens handskar). Det visade sig också att en lucka uppstår vid knogplattan när lillfingret är stängt vilket behöver åtgärdas. En del slag utfärdades mot handsken men ingen uttryckte någon direkt smärta av att bli träffad. Eftersom det inte var sparring är det oklart hur mycket det betyder. Hårdare slag tilldelades som sagt inte på grund av risken att plasten spricker.
Den övergripande känslan användarna hade var väldigt positiv. Handsken ger en känsla av säkerhet uttryckte fyra av dem. Vissa detaljer som exempelvis att vadderingen var fastlimmad med lim som fortfarande syntes på vissa ställen var något som kommenterades och underminerade lite värdet på produkten (se figur 33). Förståelse fanns dock för att det bara är en prototyp och rätt storlek på handsken samt detaljer inte är helt åtgärdade.
36
5. Analys
Prototypen har som benämnts, enligt användarna, uppnått en bättre rörlighet än de handskar som återfinns i början av detta projekt. Vad gäller skydd går det inte att avgöra hur väl stötabsorberingen funkar på grund av det bristande materialet. Det kan däremot konstateras att finns det vissa luckor i handsken som behöver åtgärdas. De viktigaste åtgärderna är bättre anpassning av knogplattan vid lillfingret för att minimera luckan (se figur 34) samt förlänga den mittersta handryggsplattan för att eliminera risken att en öppning uppstår. Första steget vid åtgärder är dock att byta till rätt material och byta ut resår mot nitar där det är möjligt och på så vis ta bort möjligheterna för plattor att röra sig fel. Luckor som visade sig under användarsamtalen bedömdes enbart vara riskområden vid stötar baserat på luckans kringliggande skydd och svärdets infallsvinkel.
Utifrån slutprototypen i detta projekt kan ett flertal krav i briefen bemötas men underlag saknas för att bocka av alla nödvändiga krav (se bilaga 3). De krav som inte uppfylls av de nödvändiga kraven är: livslängden, påtagbara utan extern hjälp och klassificerad för långsvärd. Livslängden går inte att mäta i prototypens nuvarande läge och påtagbara utan extern hjälp är svårt att mäta när det enbart finns en
37 prototyp som dessutom inte passar alla. Det tredje kravet, klassificerad för långsvärd, är helt enkelt inte uppnått för att materialet inte tillåter test med kraft.
Av de önskvärda mät- och omätbara kraven (se bilaga 3) uppfylls två krav: rörligheten och
förtroendeingivande design. Kravet om könsneutralitet, låg miljöpåverkan och funktionell för andra svärdstyper behöver varsin egen undersökning för att bedöma. Detta eftersom funktionell för andra svärdslag behöver identifiera andra/nya behov än långsvärdet. Miljöpåverkan behöver ett
38
6. Diskussion och slutsats
6.1 Riskkompensering och underlag
Hur kan man genom design utforma modern fäktutrustning för att bevara traditioner från medeltiden och öka säkerheten inom sporten? Frågeställningen för detta projekt har till viss del besvarats men lämnar också utrymme för en viss debatt. Behov har genom projektet identifierats och har genom design bemötts, men resultatet och analysen visar ändå på att säkerheten inom sporten inte nödvändigtvis ökats. Konsekvensen med bättre skydd är att utövare vågar riskera att vara mer offensiva vilket leder till fler träffar på båda parter menar Jaquet, Sörensen och Cognot (2015, s.24). Wauters och Tiggelen säger också att det kan förekomma riskkompensering. För att komma vidare med skyddsutrustning inom sporten tror jag att det kan vara värt att fördjupa sig i riskkompensering och därefter ta beslut om handskar kanske egentligen borde kännas osäkra trots att de inte är det. Hema kanske isåfall blir mer förankrat i medeltidens utövande, man blir återigen rädd för svärdet och träffar.
Riskkompensering är dock ett område som är problematiskt just när det kommer till skyddsutrustning. Grundkonceptet är att mer utrustning leder mer risktagande men studier som undersöker risktagande hos cyklister som använder hjälm eller inte visar att de med hjälm tydligare förmedlar sina avsikter i trafiken med handsignaler och cyklar inte märkvärdigt snabbare (Hagel. Meeuwisse. 2004, s.194). Detta går emot vad riskkompensering antyder borde hända, de med hjälm borde enligt argumentet cykla snabbare eftersom de är säkrare. Samtidigt visar en studie om snowboardåkare att de som bara ibland använda hjälm var 75% mer benägna att ta risker än de som alltid använde hjälm (Willick et al. 2019, s.333). Sen säger Radun et al. att det finns så få studier vad gäller cykelhjälm och
riskkompensering att en enskild studie kan ha betydligt större inverkan än den borde samtidigt som den kan dra fel slutsatser (Radun et al. 2018). Om det inte finns pålitliga data gällande
riskkompensering för två så stora målgrupper som cyklister och snowboardåkare är det inte många slutsatser som kan dras gällande hur min handske relaterar sig till riskkompensering.
Den stora problematiken under arbetets gång har varit det bristande underlaget av vetenskapliga studier kring Hema. De källor som finns har ofta inspirerats av varandra och slutligen kommit fram till slutsatsen att det inte är någon som vet den rätta vägen att gå gällande utrustning och beteende. Den brutna traditionen av mästare och tidsspannet på 400–500 år gör det ännu svårare att avgöra hur utövarna på den tiden gjorde och hur deras kontext såg ut. Jag nämnde i början av detta arbete att min utgångspunkt ligger i den tyska fäktmästaren Joachim Meyers tekniker vilket leder till att handsken kanske passar extra bra för de sammanhang som jag och min klubb hamnar i under sparring. Jaquet, Sörensen och Cognot påpekar att varje klubb eller grupp gör sina avgränsningar för att uppnå den
39 fäktning de är intresserade av (2015, s.20). Andra klubbar kanske inte alls delar den positiva bild som utövarna i detta projekt gjorde.
6.2 ACD och felkällor
Utgången i ACD har genom projektet gett användaren upprepade tillfällen att få uttrycka sina åsikter kring projektet. Det har, precis som Abras, Maloney-Krichmar och Preece sa varit väldigt enkelt att utvärdera slutprodukten av projektet eftersom användarna har varit med från början. Det kan också vara en bidragande faktor till den positiva responsen från användarna. Vad som behöver has i åtanke vid utvärdering av slutprodukten är faktumet att jag känner användarna sen tidigare samt att jag har en del förkunskap kring ämnet; risken finns att användarna inte vågar vara fullt ärliga för att påverka deras relation till mig. Inte för att jag tror att användarna har ljugit, men en ACD-process med utgångspunkten i en annan Hema-klubb kanske hade lett till andra, mer raka och ärliga svar.
Att ha genomfört projektet genom en användarcentrerad designprocess har också bidragit med ett mer pragmatiskt sätt att gå tillväga i själva designarbetet. Det bristande underlaget för forskning kring Hema innebär att en grund för produktutveckling inom sporten behöver börja med de som är involverade och kan komma med insikter. Även om dessa inte är vetenskapligt förankrade ingår det ändå för att utforska Hema (Jaquet, Sörensen och Cognot. 2015, s.15).
Metoderna valdes för deras effektivitet när det gäller insamlande av information men det finns saker att ställa sig lite kritisk till, framförallt intervjuerna. Min egen förkunskap kring ämnet kanske undermedvetet har influerat svaren. Otydliga svar från de intervjuade kanske ledde till att jag tolkade svaren fel för att de bättre skulle följa min egen uppfattning. Genom att även genomföra en workshop med en gemensam idégenerering samt diskussion kanske åsikter blir mer konkreta samtidigt som användare direkt kan ge feedback. Nu blev det uppenbarligen ingen workshop i detta projekt och det berodde på tiden det skulle tagit att genomföra.
6.3 Skydd och rörlighet
Debatten om skydd och rörlighet har varit central under utvecklingen av handsken i detta projekt och utifrån resultatet har i alla fall rörlighet uppnåtts men utan rätt material i prototypen är det egentligen enbart rörlighet utan skydd. Det känns trots det som att en bättre kompromiss är på väg att uppfyllas med denna handske i förhållande till det nuvarande utbudet på marknaden, förutsatt såklart att vidare arbete sker med optimering och användartester. Nu i efterhand hade jag hellre velat undersöka mer om det istället för skydd och rörlighet egentligen handlar om skydd och riskkompensering. Det hade varit intressant att se hur design med denna nya utgångspunkt hade förändrat beteende inom Hema och kanske bättre bevarat traditioner från medeltiden. Men som jag sa tidigare finns det inte riktigt en
40 tydlig grund om riskkompensering ens när det gäller cyklister. Utöver att undersöka riskkompensering hade det varit intressant att undersöka inkludera vilken inverkan design hade haft på skyddsutrustning överlag inte bara inom fäktning utan även andra discipliner.
En tanke som uppstod framåt slutet av projektet var att handskarna skulle kunna användas inom byggbranschen för att förhindra kross- och skärskador i händerna. Perfekt skydd är inte lika nödvändigt i den kontexten och imperfekt rörlighet skulle kunna bidra med att avlasta fingrar och leder. Förutsättningarna för byggarbete jämfört med långsvärdsfäktare är klart åtskilda men efter en behovsanalys eller dylikt samt lite modifieringar på handsken är det nog inte en alltför dålig idé.
6.4 Slutsats
Avslutningsvis är slutsatsen som kan dras från detta projekt att bättre skydd inte nödvändigtvis innebär ökad säkerhet för användaren när det gäller långsvärdsfäktning. Känslan av säkerhet kan vara minst lika viktig och borde nog vara mer framträdande vid utveckling av fäkthandskar såväl som annan skyddsutrustning. Inom ACD står användaren och dennes behov i fokus men riskkompensering borde undersökas inom ACD för att se om användarnas upplevda behov prioriteras före de behov
41
7. Referenser
Abras, Chadia. Maloney-Krichmar, Diane. Preece, Jenny. (2004) User-Centered Design. In
Bainbridge, W. Encyclopedia of Human-Computer Interaction. Thousand Oaks: Sage Publications
Buchenau, Marion. Fulton Suri, Jane. 2000. Experience Prototyping. DIS '00: Proceedings of the 3rd conference on Designing interactive systems: processes, practices, methods, and techniques. New York City, USA, Augusti 2000, s. 424–433. https://doi.org/10.1145/347642.347802
Gassmann, Jack. Gassmann, Jürg. Le Coultre, Dominique. 2017. Fighting with the Longsword: Modern-day HEMA Practices. Acta Periodica Duellatorum. Volym 5(2). DOI:
https://doi.org/10.1515/apd-2017-0011
Hagel, Brent. Meeuwisse, Willem. 2004. Risk Compensation: A “Side Effect” of Sport Injury Prevention?, Clinical Journal of Sport Medicine: July 2004 - Volym 14(4) – s. 193-196
Hwang, Il-Kyu. Kim, Kyu-Jung. 2004.Shock-Absorbing Effects of Various Padding Conditions in Improving Efficacy of Wrist Guards. Journal of Sports Science and Medicin:Volym.3(1); 2004. PMC3896110
Jaquet, Daniel. Sörensen, Claus Frederik. Cognot, Fabrice. 2015. Historical European Martial Art a crossroad between academic research, martial heritage re-creation and martial sport practices. Acta
Periodica Duellatorum. Volym 3(1). DOI: https://doi.org/10.1515/apd-2015-0001
Kroemer, Karl. Kroemer, Henrike. Kroemer-Elbart, Katrin. 2001. Ergonomics How to Design for Ease
and Efficiency Second Edition. New Jersey: Prentice Hall
Marchant, David. 2016. The design brief: requirements and compliance. Journal of Information
Technology in Construction (ITcon), Special issue: CIB W78 2015 Special track on Compliance
Checking, Volym 21, s. 337-353, http://www.itcon.org/2016/22 Hämtad 2020-03-18
Radun, Igor. Radun, Jenni. Esmaeilikia, Masha. Lajunen, Timo. 2018. Risk compensation and bicycle helmets: A false conclusion and uncritical citations. Transportation Research Part F: Traffic
42 Simplify3D. 2020. Materials Guide: ABS. https://www.simplify3d.com/support/materials-guide/abs/ Hämtad 2020-05-01
Still, Brian. Crane, Kate. 2017. Fundamentals of User-Centered Design: A Practical Approach. Taylor & Francis Group, 6000 Broken Sound Parkway NW, Suite 300.
Thompson, Rob. 2017. Manufacturing processes for design professionals. Thames & Hudson Ltd. 181A High Holborn.
Tilley, Alvin R. 2002. The Meassure of Man and Woman Revised Edition. Broadway, New York, N.Y. 10036
VanSlambrouck, Christopher. 2016. Can Historical European Martial Arts have Control and an
Appropriate Application of Force with Safety and Historical Accuracy in Mind?
https://www.researchgate.net/profile/Chris_Vanslambrouck/publication/305100930_Control_and_an_ Appropriate_Application_of_Force/links/5781dbb308ae69ab882645e9.pdf. Hämtad 2020-02-12.
Wang, Xin. Jiang, Man. Zuowan, Zhou. Jihua, Gou. Hui, David. 2016. 3D printing of polymer matrix composites: A review and prospective. Composites Part B: Engineering. 2017.
https://doi.org/10.1016/j.compositesb.2016.11.034 Hämtad 2020-05-01
Wauters, Sean. Van Tiggelen, Damien. 2016. Injury profile of Longsword fencing in Historical European Martial Arts: a retrospective questionnaire study. MEDSPORTPRESS 2(2); Volym 7, 81-88. DOI: 10.5604/20815735.1227843. Hämtad 2020-02-12.
Wikberg Nilsson, Åsa. Ericson, Åsa. Törlind, Peter. 2016. Design Process och Metod. upplaga 1:3. Studentlitteratur Lund AB.
Wiktenauer. 2020. Joachim Meyer. https://wiktenauer.com/wiki/Joachim_Meyer Hämtad 2020-04-29
Wiktenauer. 2012. Bloßfechten. https://wiktenauer.com/wiki/Unarmored_fencing Hämtad 2020-04-29
Wiktenauer. 2012. Harnischfechten. https://wiktenauer.com/wiki/Category:Armored_Fencing Hämtad 2020-04-29
43 Willick, Stuart. Wagner, Graham. Ericson, Don. Josten, George. Teramoto, Masaru. Davis, Jeremy. Helmet Use and Risk-Taking Behavior Among Skiers and Snowboarders, Clinical Journal of Sport Medicine: July 2019 - Volym 29(4) - p 329-335 doi: 10.1097/JSM.0000000000000527
44
8. Bildförteckning
Figur 1.
Lindberg, Gunilla. 2017. Sparring på Hovdala slott [Fotografi]. Malmö Historiska Fäktskola Bilder [online].
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=2052662761490319&set=g.251297598222166&type=1 &theater&ifg=1. Hämtad 2020-04-11.
Figur 2.
Black Armory. 2020. Standard Feder – Hema Sword – Peter Regenyei [fotografi].
https://www.blackarmoury.com/en/two-handed/322-standard-feder-hema-sword-peter-regenyei.html Hämtad 2020-05-02.
Figur 3. Meyer, Joachim. 1570. Krumphau [fotografi]. Pinterest [online]. https://www.pinterest.se/pin/244742560976236531/ Hämtad 2020-04-24.
Figur 4.
Hemasupplies.com. 2020. Classic ”Mitten” Glove by Sparring Gloves [fotografi]. https://hemasupplies.com/product/mitten-hema-glove/ Hämtad 2020-04-23.
Figur 5.
Meyer, Joachim. 1570. Zwerchhau [fotografi]. https://corkblademasters.com/german-longsword-course-710-mon-24042017/zwerchhau-meyer/ Hämtad 2020-04-23.
Figur 6.
Meyer, Joachim. 1570. Schielhau [fotografi]. http://artofthesword.blogspot.com/2017/04/meyer-and-thrusting-part-two.html Hämtad 2020-04-29.
Figur 7.
Histfenc.com. 2020. ”Lobster” Heavy Gloves [fotografi]. http://histfenc.com/productcart/lobster-heavy-gloves Hämtad 2020-04-18.
Figur 8.
Hemasupplies.com. 2020. 5-finger “Special Gloves by Sparring gloves [fotografi]. https://hemasupplies.com/product/5-finger-gloves/ Hämtad 2020-04-18.
45 Figur 9.
Umeå Historiska Fäktskola. 2020. Koning Gloves [fotografi].
https://umeahema.wordpress.com/2018/06/28/tips-pa-utrustning/ Hämtad 2020-04-18.
Figur 10.
Sparringglove.com. 2020. The Hoof [fotografi]. https://sparringglove.com/portfolio/the-hoof/?v=f003c44deab6 Hämtad 2020-04-20.
Figur 11.
Allenantiques.com. German Gothic Gauntlet circa 1480-1490 [fotografi]. Allen Antiques Collection [online]. http://www.allenantiques.com/Armour-Gauntlets-Collection.html Hämtad 2020-04-02.
Figur 12. Cavallin, Isac. 2020. Test med fjäll [fotografi].
Figur 13. Cavallin, Isac. 2020. Test med fjäll, sidovy [fotografi].
Figur 14. Cavallin, Isac. 2020. Test med fjäll, hammargrepp [fotografi].
Figur 15. Cavallin, Isac. 2020. Första version av utbuktande segement [fotografi].
Figur 16. Cavallin, Isac. 2020. Utbuktande segment sidovy [fotografi].
Figur 17. Cavallin, Isac. 2020. Utbuktande segment, illustrering av täckta gap [fotografi].
Figur 18. Cavallin, Isac. 2020. Utbuktande segment, test med finger [fotografi].
Figur 19. Cavallin, Isac. 2020. Slutgiltig version av pappfinger [fotografi].
Figur 20. Cavallin, Isac. 2020. Slutgiltig version av finger underifrån [fotografi].
46 Figur 22. Cavallin, Isac. 2020. Anpassad knogplatta fördelar[fotografi].
Figur 23. Cavallin, Isac. 2020. Underarm med skydd [fotografi].
Figur 24. Cavallin, Isac. 2020. Underarm utan skydd [fotografi].
Figur 25. Cavallin, Isac. 2020. Färdig papphandske förlängd handled [fotografi].
Figur 26. Cavallin, Isac. 2020. Färdig papphandske utan förlängning [fotografi].
Figur 27. Cavallin, Isac. 2020. Delar till handsken utskrivna [fotografi].
Figur 28. Cavallin, Isac. 2020. Montering av delar insida handske. [fotografi].
Figur 29. Cavallin, Isac. 2020. Montering av fingrar [fotografi].
Figur 30. Cavallin, Isac. 2020. Montering av vaddering insida handske [fotografi].
Figur 31. Cavallin, Isac. 2020. Färdig prototyp [fotografi].
Figur 32. Cavallin, Isac. 2020. Färdig prototyp insida [fotografi].
Figur 33. Cavallin, Isac. 2020. Färdig handske visualisering av limrester [fotografi].
47
9. Bilagor
Bilaga 1.
Handskador SvHemaf
Bilaga 2.
48 Bilaga 3.
49 Designspecifikation för handsken.
