• No results found

Industriarvet idag

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Industriarvet idag"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Dag Avango, Anders Houltz

Title

Industriarvet idag

Issue

65

Year of Publication

2013

Pages

5–9

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

r 1998, för femton år sedan, gav Bebyggelsehistorisk tidskrift ut ett temanummer med den vid tidpunkten träffande titeln ”Industriarvet i fokus”.1 Att industriarvet då verkligen stod i

fokus för både kulturmiljövård, museer och forskning framgår tydligt av bidragen. Idéerna var många och vittfamnande, aktörerna tävlade om utrymmet på den industrihistoriska arenan. Med tidstypiska nyckel-ord diskuterades behoven av samlad överblick och handlingsprogram, utbildningssatsningar och internationella perspektiv. Forskningsluckor väntade på att fyllas och kunskap på att systematiseras. ”Har gamla industrimiljöer ett symbolvärde — lokalt, regionalt och nationellt — och bör vi, och i så fall hur, synliggöra olika symbolvärden?” frågade Marie Nisser och Maths Isacson i en av artiklarna.2 Mycket har hänt sedan

dess. Idag kan frågan om huruvida industrimiljöer äger symbolvärde besvaras obetingat jakande. Men står industriarvet fortfarande i fokus? Eller är det dags att betrakta detta område som avklarat och vända blicken i andra riktningar?

I detta temanummer av Bebyggelsehistorisk tidskrift vill vi disku-tera industriarvsfrågornas ställning idag, 2013. Vi vill presendisku-tera såväl bakgrundsteckningar som framtidsvisioner och analysera orsakerna till den utveckling som skett. Utgångspunkten är en konferens som hölls under två dagar i oktober 2012 på Arbetets museum i Norrköping under rubriken Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning

— nuläge och framtid. Där samlades ett hundratal forskare, antikvarier,

museifolk och entusiaster för att diskutera nuläge och aktuella förskjut-ningar inom det svenska industriarvsfältet. Konferensen föranleddes av en mångomvittnad oro över bristande förnyelse, kompetens- och metod utveckling och samordning inom fältet under senare år. Fyra frå-gor ställdes inledningsvis: Vem bryr sig om industriarvet? Vilken status har industriarvsfrågor idag? Hur har vi kommit hit och varför? Vilka är de möjliga och önskvärda framtiderna för industriarvsfältet? Samtidigt som uppslutningen till konferensen, som fulltecknades snabbt, antyder att engagemanget för dessa frågor alltjämt är starkt och livligt, framkom också tecken på generationsväxling och trendförskjutning.

Konferensens teman rörde sig från det lokala, platsspecifika, över det regionala och nationella till det globala. Själva placeringen av evene-manget på Arbetets museum, i den återanvända textilfabriken mitt i Norrköpings ikoniska industrilandskap, föranledde konferensens för-sta session att ställa frågan: ”Lever industrilandskapet i Norrköping?” På det temat diskuterade Peter Carelli, chef för Norrköpings

stads-Industriarvet idag

(3)

museum, Konstantin Economou, forskare vid Campus Norrköping och stadsarkitekt Dag Johansson.

Under rubriken ”Demokratin och makten över industriarvet” möttes företrädare för två av de ideella organisationer som länge arbetat med industrisamhällets kulturarv, Sveriges hembygdsförbund och arbetslivs-museernas förening, Arbetsam, men också en representant för den nya rörelse som brukar kallas ”urban explorers”. Jan Nordvall från hembygdsrörelsen presenterade en på det hela taget positiv bild, med ett växande antal museer som inte endast förmedlar agrarsamhällets hi-storia utan även berättelser om industrisamhället. Erika Grann diskute-rade Arbetsams utveckling och framtidsvägar som bl.a. inbegriper ökat samarbete med skolor om teknik och historia. Arvid Rudling talade om urban exploring och lusten att på eget bevåg upptäcka och doku-mentera glömda industrimiljöer. Men, frågade han sig, är det verkligen företeelsen som är ny, eller endast begreppet?

Under temarubriken ”Kontext och helhet” diskuterades industri-minnesforskning och dess trender inom och utom akademin av fyra forskare. Maths Isacson från Uppsala Universitet gjorde en exposé över fem decennier av industriminnesforskning, Dag Avango från KTH

diskuterade teori- och metodutveckling inom fältet. Jan af Geijerstam, frilansande forskare, behandlade det industriella kulturarvets interna-tionella karaktär och vikten av att inkludera globala frågeställningar. Bosse Lagerqvist, Institutionen för kulturvård i Göteborg, slutligen, tecknade en bild av utbildningsinsatser, befintliga och önskvärda.

De kulturmiljövårdande myndigheternas arbete med det industriella kulturarvet nationellt och regionalt var temat för den fjärde sessionen. Där diskuterade Anders Houltz och Jan af Geijerstam hur arbetets förutsättningar förändrats med utgångspunkt från en enkät till landets länsstyrelser, medan Barbro Mellander, chef på Regionmuseet Skåne, kritiskt betraktade förändringarna i ljuset av mångårig erfarenhet. Fredrik Linder, departementssekreterare på Kulturdepartementet, gav personliga reflektioner kring industriarvsområdets utveckling under de år han arbetade inom fältet vid Riksantikvarieämbetet.

Den avslutande sessionen handlade om nyckelinstitutioner som museer och arkiv men också om jämförelsevis nya aktörer som arki-tektkontor och enskilda antikvariefirmor. Museiperspektivet represen-terades av Tekniska museets direktör Ann Follin, som talade om hur museet, i egenskap av nationellt ansvarsmuseum för tekniskt kulturarv, alltjämt arbetar med insamling och berättelser om industrisamhällets artefakter. Per-Ola Karlsson, arkivchef vid Centrum för näringslivs - hi storia, framhöll hur den organisationen i mångt och mycket byggt

(4)

sina framgångar på att övertyga kunderna om att företagshistoria — och därmed arkivbevarande — är en resurs för marknadsföring och identitetsbyggande. Urban Nilsson, Nyréns arkitektkontor, talade om arkitektkontorens ökande roll och den fruktbara balansen mellan om-gestaltning och bevarande av industrihistoriska miljöer. Industriantikva-rie Ida Wedin slog avslutningsvis ett slag för det tekniska kulturarvet och vikten av att säkra teknikhistorisk kompetens där den finns och bygga upp ny där det saknas.

Konferensen avslutades med en paneldebatt i vilken Ann Follin och Erika Grann tillsammans med riksantikvarie Lars Amréus och Isak From, ledamot av riksdagens kulturutskott, gav sin syn på fältets fram-tidsmöjligheter och därefter gick i livlig diskussion med åhörarna. syftet med detta temanummer är inte att ge någon fullständig dokumentation av konferensen — en sådan finns redan i rapporten

Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning — nuläge och framtid som sammanställts av Jan af Geijerstam.3 Av temanumrets

artik-lar och debattinlägg utgår samtliga utom en artikel från presentationer på Norrrköpingskonferensen, men här har författarna vidareutvecklat teman och frågeställningar som formulerades under de två dagarna.

Lars Amréus tecknar i sin artikel en bild av Riksantikvarieämbetets

syn på industriarvsfrågorna, på vad som gjorts och vad som återstår att göra. Han framhåller att statens och Riksantikvarieämbetets roll har förändrats under senare år och menar att Ämbetet idag varken kan eller bör engagera sig i enskilda frågor, och heller knappast kan vara en samlad kompetens- och kunskapsbank för de komplexa industriarvsfrågorna. Vad Riksantikvarieämbetet kan göra är att verka understödjande och förmedlande. Han ser en möjlig strategi i strävan efter mainstreaming, att verka för integrering av industriarvsfrågor i andra verksamheter och i andra samhällsprocesser som till exempel tillväxtfrågor. Här har privata och regionala aktörer ett stort ansvar inför framtiden.

Maths Isacsons artikel är en historieskrivning över arbetet med

industrisamhällets kulturarv från 1960-talets slut fram till idag. Isacson kopplar utvecklingen inom industriarvsfältet till en bredare politisk och ekonomisk samhällsutveckling, och urskiljer fyra faser under perioden. Först en upptaktsperiod från slutet av 1960-talet till några år in på 1980-talet, följd av en konsolideringsperiod fram till den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Den tredje fasen, expansion & skördetid varade i drygt ett decennium och övergick några år in på 2000-talet i vad Isacson betecknar som turism- & äventyrsfasen. Isacson ser en

(5)

utveckling där kulturarvsfältets centrala offentliga aktörer gått från en avvaktande eller oförstående hållning till att ge sitt fulla stöd till sats-ningar på industriarvet, för att sedan flytta tillbaka sina positioner och ge utrymme för privata och kommersiella intressen.

Jan af Geijerstam och Anders Houltz diskuterar industriarvets

ställ-ning i regional antikvarisk praktik med utgångspunkt från en under hösten 2012 genomförd enkät till kulturmiljöenheterna vid Sveriges länsstyrelser. I artikeln konstateras att industriarvet inte längre är ifråga satt på principiella grunder men också att intresset, uppmärk-samheten och resurserna under de senaste två decennierna avtagit. I detta avseende avspeglar utvecklingen på länsnivå den nationella för-skjutning som skett. Bland trenderna kan nämnas att industriarvsfrågor under senare år allt oftare hamnat i konflikt med naturvårdens intres-sen, liksom att det blivit allt vanligare att betrakta industriarvet ur ett nytto- eller brukarperspektiv. Industriminnesvården har fått rollen som stöd för andra intressen utan att självt äga tolkningsföreträdet.

Dag Avangos artikel behandlar den universitetsbaserade

industrimin-nesforskningen, med fokus på hur man inom denna disciplin använder materiella lämningar av industriell verksamhet som ett källmaterial och varför. Artikeln driver tesen att detta inte endast är en fråga om me-todologiska preferenser. Med utgångspunkt i de senaste årtiondenas utveckling inom såväl arkeologi som science and technology studies (STS), argumenterar författaren att det handlar om ett teoretiskt ställ-ningstagande — att artefakter spelar en aktiv roll i historiska föränd-ringsprocesser. Utifrån resultaten av två forskningsprojekt om natur-resursexploatering och geopolitik i polartrakterna, ger artikeln exempel på detta och hur vi kan använda industriminnesforskningens metoder för att diskutera centrala globala problemställningar i vår samtid.

Magdalena Tafvelin Heldner, Eva Dahlström Rittsél och Per Lund-gren gör i sin artikel ett återbesök i en undersökning publicerad år

2007, om hur man med hjälp av nyare post-moderna tänkesätt inom kulturmiljövården kan värdera industriarvsmiljöer för att vägleda beslut om bevarande. Studien diskuterar en av vår tids mest svårhanterade in-dustrimiljöer — kärnkraften — med fokus på Ågestaverket i Huddinge kommun. Författarna använder lämningar av verket för att jämföra veder tagna värderingskriterier med en metod som värderar industrimil-jöer utifrån vilka berättelser de kan knytas till. Artikeln visar hur nära frågan om bevarandevärde är relaterad till de större sammanhang som kulturarvsmiljöer ingår i. Frågan är högaktuell; så sent som i augusti 2013 fick Tekniska museet frågan om de vill ta emot föremål från Åge-sta när anläggningen rivs 2020.

(6)

Temadelen avslutas med tre debattartiklar. Barbro Mellander teck-nar i sin artikel en bild av en nedåtgående trend i engagemanget för det industriella kulturarvet i Sverige. Mellander baserar sig på egna upplevelser och observationer från central plats i den regionala kultur-miljövården i Sverige. Ida Wedin driver i sin artikel tesen att industri-arvssektorn lider av en stor brist på tekniskt kunniga antikvarier och argumenterar för utbildningssatsningar på området i framtiden. Urban

Nilsson diskuterar hur man inom den privata byggnadsantikvariska

sektorn arbetar med att bevara industrisamhällets kulturarv. Nilsson föreslår att denna sektor kommer att få ökad vikt för industriarvsbe-varandet, i en tid då den offentliga kulturmiljövården tycks dra sig tillbaka från sina tidigare ansvarstaganden på området.

Industrisamhället är inget avslutat kapitel. Dess kännemärke är för-änderlighet och dess materiella utryck har alltid skiftat. Att hantera denna föränderlighet är industriminnesforskningens och kulturmiljö-vårdens utmaning. För att svara upp mot den utmaningen måste vi for-mulera nya frågor och hålla samtalet om industrisamhällets kulturarv levande. Detta temanummer är ett bidrag till det samtalet. Som tema-redaktörer vill vi tacka författare, peer review-granskare och redaktion för spännande texter och engagerade insatser. Till BHT:s publik önskar vi nöjsam och givande läsning!

Dag Avango & Anders Houltz

Noter

1 Bebyggelsehistorisk tidskrift 1998:36; se även temanumret Industriminnesvård i Norden,

Kul-turmiljövård 1994: 6.

2 Isacson & Nisser 1998, s. 21. 3 af Geijerstam 2013.

Referenser

Antell, Elina (red.), 1994, Industriminnesvård i Norden, Kulturmiljövård 6.

Geijerstam, Jan af, 2013, Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning — nuläge och

fram-tid: Arbetets museum 11–12 oktober 2012.

Isacson, Maths & Nisser, Marie, 1998, ”Industrisamhällets omvandling — en utmaning”,

Bebyg-gelsehistorisk tidskrift 36 (s. 21–42).

References

Related documents

Med en djupdykning i Faluns världsarv hoppas jag kunna få en bild av vilka motiv som är centrala när man gör Världsarvet Falun till besöksmål; Hur har dessa motiv kompromissats

Grums kommun Offtentlig aktör Privat aktör Mimmi Design Sliperiet Ideell aktör. Finner

I förra avsnittet konstaterade vi, att det är tekniskt möjligt att minska det enskilda husets energianvändning för uppvärmning och varmvattenberedning till neremot 100 kWh/m5 pBra,

(2010) är det viktigt att förskolan har kunskaper om barnets hemmiljö, något som enligt vårdnadshavarna i denna studie inte finns, de menar att förskollärarna heller inte

Med hjälp av Lundquist (1992) kommer teori om implementering söka svar på om aktörerna förstår utgångspunkterna, om de kan implementera dem samt om det finns en vilja till det. I

Genom att studera processer och deltagare som uttrycks i texternas bilder och skriftliga delar kan jag eventuellt även upptäcka vilka typer av attityder som uttrycks, alltså om

Om operatören till exempel skriver in bokstaven B på sitt tangentbord går sedan den elektriska impulsen fram till en lampa som tänder upp en ny bokstav vilket

bekräftande, lugnande, nyfiken, undrande, tillitsfull, ursäktande som gränssättande karaktär. Läraren måste hantera snabba skiften mellan vitt skilda situationer. Mikroanalys