Inskolning av yngre barn - En studie om ålders betydelse och pedagogers arbetssätt vid inskolning

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet (Barndom och

lärande)

15 högskolepoäng, grundnivå

Inskolning av yngre barn

- En studie om ålders betydelse och pedagogers arbetssätt vid inskolning

Preschool introduction of younger children

- A study on the importance of age and pedagogue's method of preschool introduction

Cornelia Andersson

Rebecka Wang

Förskollärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Datum för slutseminarium (2018- 09- 05)

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Joakim Glaser

2

Förord

Vi har haft en lärorik tid i arbetet med vår studie, där vi tillsammans diskuterat, intervjuat och samlat material. Under tiden har vi bollat idéer med varandra och delat med oss av våra tidigare erfarenheter och tankar kring inskolning av yngre barn. Vi har båda varit lika delaktiga under hela arbetsprocessen, där vi också samlade empirin gemensamt samt bearbetade materialet ihop. Under vårt skrivande har vi diskuterat varje del och skrivit individuellt, men sedan hjälpts åt för att få ihop texterna på bästa sätt.

Vi vill tacka de förskollärare och barnskötare som ställt upp på intervjuer till vår studie, vilka har varit lärorika och intressanta att lyssna på. Vi vill också tacka lärare och handledare för den inspiration och stöttning vi fått genom hela arbetets gång.

3

Abstract

Studien har utgått ifrån syftet som handlar om pedagogers uppfattning om ålderns betydelse för inskolning. Vi gjorde en kvalitativ studie av fem pedagoger som besvarade intervjufrågor som baserades på våra frågeställningar: Vilka förhållningssätt och strategier har pedagoger vid inskolning av olika åldrar? Vilka erfarenheter har pedagoger av inskolning av barn i olika åldrar? Vilken uppfattning har pedagoger om vårdnadshavarens roll när det gäller inskolning och ålder? För att sedan kunna analysera empirin med hjälp av att koppla den till de olika teoretiska begreppen ur anknytningsteorin.

Resultatet i studien från de fem pedagogerna som deltog i undersökningen hittar vi mycket gemensamt i forskningen. Där bland annat pedagogerna anser att skapa trygghet och en trygg anknytningsrelation kommer på första plats oavsett barnens ålder vid inskolning, samt närhet är det främsta arbetssättet som alla pedagoger föredrar.

Det finns olika typer av svårigheter som uppkommer under inskolningen, det skiljer sig en del mellan barnen som är under två år och de barnen som är äldre än två år. Men barnens ålder påverkar inte hur inskolningen kommer bli, utan det handlar mer om vilka metoder pedagogerna kan använda beroende på barnens ålder, detta för att skapa förståelse hos barnen i pedagogiken. Däremot har föräldrars uppförande stor påverkan om hur inskolningen ser ut för barnen, där föräldraaktivinskolning b.la har en positiv påverkan i det pedagogiska arbetet enligt pedagogerna, vilket också har benämnts i delar av forskningen.

Sammanfattningsvis av arbetets resultat är att pedagoger ska kunna vara lyhörda och fylla barnens behov genom att hela tiden försöka vara engagerade och kontinuerligt närvarande för barnen oavsett åldrar. Detta möjliggör att barnen kan känna sig trygga av pedagogernas närhet och mottaglighet, som de sedan kan knyta an till.

4

Innehållsförteckning

2.1 Barns reaktioner vid separation ... 8

2.2 Anknytning till föräldrar och pedagoger... 9

2.3 Samspelet mellan föräldrar och pedagoger ...10

2.4 Sammanfattning ...11 3. Teoretiska begrepp ...12 3.1 Anknytning ...12 3.1.1 Trygg anknytning ...13 3.1.2 Otrygg anknytning ...14 3.1.3 Undvikande anknytning ...14 3.1.4 Ambivalent anknytning...14 3.2 Slutsats ...15 4. Metod ...16

4.1 Metodval och diskussion...16

4.2 Etik ...17

4.3 Urval ...17

4.4 Genomförande ...18

5. Resultat och analys ...20

5.1 Pedagogers arbete kring inskolning ...20

5.2 Erfarenheter vid barns olika åldrar ...22

5.3 Inskolningssvårigheter ...24

5.4 Metoder i arbetet med trygg inskolning ...26

5

6. Diskussion ...29

6.1 Jämförelse med tidigare forskning ...29

6.2 Yrkesrelevans ...30

6.3 Metoddiskussion ...31

6.4 Förslag på vidare forskning...32

7. Referenslista ...33

7.1 Intervju: ...33

7.2 Litteratur: ...33

6

1. Inledning

Ålderns betydelse vid inskolning är något som vi blivit intresserade av under vår studietid och som vi anser vara en viktig kunskap som blivande förskollärare. Att skapa en trygg miljö för barn, oavsett ålder, där de kan trivas och må bra är ett av förskolans främsta uppdrag. Det är viktigt att se varje barn som unikt när de kommer till en ny miljö och där de tvingas anpassa sig efter både nya vuxna och barn. Att barnen finner en trygg plats i förskolan är viktigt för att de ska må bra, våga leka och skapa nya relationer utan sina vårdnadshavare.

Idag debatteras det kring när den bästa åldern är för barn att börja förskola, där bland annat psykologen Idor Svensson (2015) menar i ”SVT nyheter” att det är bättre att barn inskolas vid två års ålder, jämfört med de flesta barn som börjar på förskola runt ett års ålder. Barn som är under ett år är fortfarande i en känslomässig fas, då de inte har en uppfattning om när de kommer att bli hämtade på förskolan. Däremot kan tvååringar ha en bättre förståelse, även ifall de också kan bli ledsna vid lämning (Svensson, 2015). Barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom (2010) anser däremot att det inte finns en perfekt ålder när barnet är redo, som han nämner i en debattartikel på ”förskolan.se”. Det beror på hur moget barnet är, vissa barn är mer öppna och nyfikna, medan andra är mer återhållsamma och försiktiga och kräver mer tid (Kihlbom, 2010).

Barnet ska kunna knyta an till pedagogerna och gå från sitt trygga hem till förskolan. Detta lägger stort ansvar på pedagogerna att skapa nya trygga relationer. Vid denna förändringsprocess hos barnet krävs det att pedagoger har kunskaper och strategier för detta. Det är pedagogers ansvar att ta hänsyn till att barnens trygghet utvecklas, eftersom anknytning anses vara ett biologiskt behov hos barnen. Det är därför viktigt för pedagoger att känna till hur åldern påverkar på vilket sätt barns behov av trygghet och anknytning bäst tillgodoses. Något som också är viktigt under inskolning är kontakten med föräldrarna. Camille Wessman (2010) betonar att oavsett om barnet är yngre eller äldre, är det känslomässigt för föräldrarna att lämna över sitt barn till främmande personer. Det är pedagogers ansvar att redogöra för föräldrarna hur förskoleverksamheten fungerar, och därmed skapa trygghet hos föräldrarna. När föräldrar har fått tryggheten kan de förmedla trygghet vidare till sitt barn.

7

Utifrån dessa diskussioner valde vi att studera vidare om vad barns ålder har för inverkan vid inskolning, och hur pedagogerna arbetar och ser på detta. Ålderns betydelse vid inskolning är något som vi velat forska vidare kring, och speciellt att få en inblick i verksamheten över hur pedagogerna arbetar för att skapa de bästa förutsättningarna för barn när de börjar förskolan. Detta anser vi är en viktig och komplex fråga för yrket som är viktig att se till som förskollärare.

1.1 Syftet

Syftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattning om ålderns betydelse för inskolning.

1.2 Frågeställningar

1. Vilka erfarenheter har pedagoger av inskolning av barn i olika åldrar?

2. Vilka förhållningssätt och strategier har pedagoger vid inskolning av olika åldrar?

3. Vilken uppfattning har pedagoger om vårdnadshavarens roll när det gäller inskolning och ålder?

8

2. Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras tidigare forskning kring inskolning, föräldrars betydelse och anknytning. Studier kring inskolning handlar om den föräldraaktiva modellen och hur barnen reagerat vid separationer. Föräldrars betydelse för hur inskolningen ska kunna lyckas, barns viktiga anknytning med föräldrar, samt den nya anknytning som kan skapas med pedagoger på förskolan. Forskningen är såväl internationell som nationell och den lyfter fram pedagogers roll vid inskolning för barn i olika åldrar. Vi kunde tydligt se att det var svårare att hitta relevant forskning kring ålderns betydelse vid inskolning utanför Sverige.

2.1 Barns reaktioner vid separation

Stina Liefvendahl (2010) har gjort en studie där hon fokuserar kring små barns reaktioner när de blir lämnade efter en föräldraaktiv inskolning. Intervjuer med pedagoger och föräldrar genomfördes och observationer av barnen vid åldern 1,3–2,7 år, för att komma fram till ett resultat. I sin studie kommer hon fram till att närheten med pedagogerna är en viktig del vid inskolningen, och att pedagogerna uttrycker att det är vanligt att barnen gråter efter sina föräldrar när de blir lämnade. Separationerna ser också olika ut beroende på hur barnen reagerar. Vissa blir tysta, andra gråter eller vägrar äta. Barnen i Liefvendahls (2010) studie var också i stort behov av närhet från pedagogerna, och sökte sin trygghet hos dem vilket uttryckte sig genom att de ville sitta i knä, hålla handen eller kramas. Vid starka reaktioner som barnen visade när de blev lämnade var det viktigt att som pedagog vara lyhörd och lugnande gentemot barnen och ge dem den uppmärksamhet de behöver. Hon nämner också i sitt resultat att hon kommit fram till att inskolning tar längre tid än ett fåtal dagar eller veckor. Det är framförallt de yngre barnen som har svårt att anpassa sig och som kräver längre tid att vänja sig vid den nya miljön och människorna. Pedagogerna i undersökningen uttryckte också att de kände sig otillräckliga och att tiden ibland inte fanns för att finnas där för de nya yngre barnen (Liefvendahl, 2010).

9

2.2 Anknytning till föräldrar och pedagoger

Laura Akmene och Linda Erberg (2017) lyfter i sin studie anknytning i förskolan ”Trygga barn, om förskollärares syn på små barns anknytningsmöjligheter och begränsningar”. Syftet med studien var att undersöka förskollärarnas syn på anknytning i förskolan, och hur de kan arbeta med detta. Med hjälp av intervjuer kom de fram till att förskollärarna arbetar med anknytningen på olika sätt och anpassar arbetet efter barnens behov. Exempelvis användes en speciell anknytningspedagog för att skapa en trygg anknytning på förskolan. Något de också kom fram till i studien var att förskollärarna försökte göra vårdnadshavarna trygga genom att kommunicera mycket under inskolningen, eftersom den tryggheten smittar av sig på barnet (Akmene & Erberg, 2017).

I en studie som baserades på anknytningsteorin, undersökte Evelien Buyse, Karine Verschueren, och Sarah Doumen (2011) två olika typer av anknytningsrelationer utifrån observationer från förskolor och hemmet. Den första var att nära relationer mellan barn och lärare kan dämpa negativa beteenden hos barn som inte har en trygg relation med sin mamma (mother – child attachment). Den andra var att lärarnas sensibilitet mot barnen kan skydda barn med mindre trygg anknytning. I studien betonar författarna främst att det är viktigt att lärarna har en närkontakt med barnen för att de ska kunna vara öppna med sina känslor och kommunicera med lärarna vid behov för att kunna får stöd och tröst. En trygg anknytning med lärarna kan vara värdefullt och skyddande för barnen, samt påverka dem positivt när barnen hamnar i en riskzon. Vidare kan lärarnas höga känslighet dämpa barnens otrygga anknytning hemma. En hög känslighet från lärarna kan alltså bidra till större trygghet hos barn som saknar trygg anknytning hemma (Buyse, Verschueren & Doumen, 2011).

I en internationell studie som gjorts av Cugmas Zlatka (2007) undersöker han relationen mellan barn, vårdnadshavare och förskollärare. I hans studie deltog barn där åldrarna varierade mellan 36 månader och 82 månader. Han tittade på hur anknytningen såg ut mellan barn och vårdnadshavare, och har sedan studerat om barnet utvecklat en trygg anknytning till förskollärarna. Han kom fram till att trots att barnet hade en otrygg anknytning till sina vårdnadshavare kunde barnet skapa en trygg anknytning på förskolan. Dessutom visade hans studie att barnen inte påverkades negativt genom en tidig inskolning trots att de hade en trygg anknytning till sina vårdnadshavare (Zlatka, 2007).

10

García Sierra, Purificación (2012) beskriver i sin artikel om trygga relationer mellan barn och förskollärare, och att dessa har stor betydelse för barns uppväxt. Förskollärare har en möjlighet att förändra dåliga situationer som barnen upplever utanför förskolan. Att barnen i tidiga åldrar kan uppleva otrygghet på grund av relationsförändringar, detta framförallt med sina mammor. När barn hamnar i en otrygg anknytning, kan barnen känna att de inte är värda att få skydd, vård och trygghet av någon annan. Detta leder till att barnen blir isolerade, att de hamnar i ett självförsvar och visar aggressivitet mot andra, såväl barn som vuxna. Förskollärare kan bygga trygga relationer med barnen samt har möjlighet att påverka barnens situation och skapa utveckling för deras framtid. För yngre barn har skolan en nyckelroll för att skapa utveckling hos barn med upplevd otrygghet som hamnar i riskzonen, där krävs förskollärarnas förmågor för att kunna skapa anknytning och trygghet hos barnen, detta så att de kan känna sig bekväma och omtyckta i miljön de verkar i. Eftersom lärarna anses vara barnens trygga bas, som hjälper barnen att bilda möjligheter för deras utveckling och lärande trots att resan kan vara svår (Purificación, 2012).

2.3 Samspelet mellan föräldrar och pedagoger

Ann-Marie Markström och Maria Simonsson (2017) skriver om samspelet mellan föräldrar och pedagoger vid inskolning på svenska förskolor. Det visas i undersökningen att pedagogers förväntningar om föräldrarna förändrats på grund av den nya inskolningsmodellen, vilken innebär att det är föräldrar som inskolar sitt barn. Vikten ligger på föräldrarna som ska lära sig att deras barn kan ha en bra start på förskolan, konsekvenser i detta är att föräldrarollen minskas. Detta skapar också en förändring i det pedagogiska arbetet, där ansvaret ökat hos både föräldrar och pedagoger för att de ska kunna samarbeta ihop mer i denna process (Markström & Simonsson, 2017).

11

2.4 Sammanfattning

Det första vi har sett i forskningen som tagits fram är att barn har förmågan att kunna skapa ny anknytning i förskolan, och därmed har förskolläraren en stor roll för hur inskolningen kommer bli. Trots en trygg anknytning hemifrån visar forskningen på att barnen inte påverkas negativt av en tidig inskolning. Barn behöver dock inte en trygg anknytning hemma för att ha förmågan att skapa ny anknytning till pedagoger i förskolan. Det andra vi har sett är betydelsen av inskolningens längd där det anses att det inte räcker med ett fåtal dagar eller veckor, utan det tar betydligt längre tid för många barn att anpassa sig. Det tredje är att åldern har betydelse vid inskolning på så sätt att de yngre barnen visat sig ha svårare att anpassa sig vid förskolans miljö och nya personer. Det fjärde är att den föräldraaktiva inskolningsmodellen kan påverka den pedagogiska verksamheten, på så vis att den pedagogiska rollen minskar.

Med hjälp av forskning främjas uppfattningar om barns olika förutsättningar och behov vid inskolningar, samt kunskap om hur pedagogers påverkan är för barn i olika åldrar. Detta anses vara viktiga för att kunna bilda en bättre förståelse för det pedagogiska arbetet vid inskolning. Forskning synliggör även den föräldraaktiva inskolningsmodellen utifrån ett annorlunda perspektiv, vilket inte framkommer i intervjuerna.

Vid undersökningen av den relevanta tidigare forskningen återfinns en del exempel på hur barns ålder påverkar inskolningen. Liefvendahl (2010) och Zlatka (2007) har gjort separata undersökningar kopplade till ålderns betydelse. Det har dock inte gjorts någon studie där barn som är yngre än 1,3 år inkluderades då både Liefvendahl (2010) och Zlatka (2007) fokuserade på äldre barn. Vi har inte hittat någon relevant studie genomförd i Sverige, och vi anser att det finns ett behov av en studie av hur barns ålder påverkar inskolning på svenska förskolor.

12

3. Teoretiska begrepp

Vi valde att använda oss av anknytningsteorin för att förklara vikten av det pedagogiska arbetet vid inskolning för småbarn. Anknytningsteorin kan även förklara de orsaker som gör att barns reaktion kan se olika ut, beroende på deras ålder och hur relationen ser ut till de vuxna.

De olika teoretiska begreppen ur anknytningsteorin som presenteras i följande kapitel anser vi ha en koppling till inskolningen i barnens tidiga ålder, där det bland annat förklaras hur barnens mående är kopplat till de vuxnas lyhördhet och mottaglighet för barnens behov. Det finns olika modeller inom anknytningsteorin, såsom trygg anknytning samt otrygg anknytning. Dessa modeller synliggör för föräldrar och pedagoger på förskolan vad som borde eftersträvas samt vad som ska undvikas under till exempel en inskolning.

3.1 Anknytning

För att vårdnadshavaren ska kunna lämna barnen på förskolan efter inskolningen, behöver pedagogerna först och främst lägga mycket tyngd på att skapa anknytningsrelationer till barnen. Eftersom anknytningsteorin används mycket i det praktiska arbetet i förskolan, och speciellt vid inskolningen, är det bland annat den vi använder i vår studie. Det är därför även relevant att förklara innebörden av anknytning. Malin Broberg, Birthe Hagström och Anders Broberg skriver att begreppet anknytning är översatt från det engelska ordet attachment, som betyder att någonting hör ihop. I denna undersökning är det barnen som är beroende av de vuxna på förskolan. Den vuxne anses vara den som barnet litar på och är beroende av. Det finns olika typer av anknytning, bland annat trygg och otrygg anknytning, som har antingen positiv eller negativ inverkan gentemot barnet.

Enligt Broberg, Broberg & Hagström (2012) är det viktigt att den vuxna spenderar tid med barnet regelbundet under en längre period, för att kunna skapa trygga anknytningsrelationer. Under barnens första två år går de från att ha en person de knyter an till, till flera personer som då också inkluderar pedagoger (ibid). Det är vanligt att barnen gråter direkt efter inskolningen. Broberg, Broberg och Hagström (2012) menar att det är viktigt att vara

13

medveten om att barnen kan känna och visa ledsamhet vid ofrivillig separation, även om det bara är tillfälligt. Barnen kan uppleva hot och ha en ängslan över att blir lämnade av föräldrarna. Både barn och föräldrar kan känna nedstämdhet när de är separerade vid inskolningen.

Det finns olika rutiner i förskolor som kan tar tid för barnen att lära sig och hitta sätt att kunna sig trygga för att kunna komma igång i förskoleverksamheten. Där finns olika forskning som tar upp att barnen visar en specifik anknytning till personen de spenderar nattid/sover med. Den här kunskapen kan också finnas i samband med vilan på förskolan, där sårbarheten hos barnen ökar innan de somnar och precis när de vaknar upp. I förskolan knyter barnen ofta an med en viss pedagog, men det hindrar inte barnen från att känna sig trygga med andra pedagoger (ibid).

3.1.1 Trygg anknytning

Barn är vana att vid behov vända sig till personer som de känner sig trygga med. Trygg anknytning innebär att barn har en tillitsfull relation och vågar visa sina känslor för dessa personer. Innan start på förskolan är det främst vårdnadshavaren de har en anknytningsrelation till, men i förskolan är pedagogen anknytningsperson som de söker råd hos när det uppstår problem. Broberg, Broberg och Hagström (2012) betonar att barn som har en trygg anknytning kan finna en ”trygg hamn” som de kan vända tillbaka till för att tillfredsställa sina behov och för att sträva efter sina mål. Trygg anknytning är en grund för barns utforskande för att de ska kunna upptäcka mer av världen. Den här tryggheten förstärker också självförtroendet samt ger dem modet att våga testa sig fram och prova nya saker. När barn känner sig stöttade är de inte ensamma när de utforskar sin omgivning. Terje Grina (2015) nämner att barn söker närhet av vuxna för att kunna få trygghet och bekräftelse. De vuxna kan uppfylla barnens behov av närhet genom till exempel tröst och uppmuntran vilket kan bidra till deras utveckling och lärande. Därför krävs det att pedagoger ska vara lyhörda och närvarande samt vara stödjande i att skapa en trygg anknytningsrelation mellan pedagoger och barn. Broberg, Broberg och Hagström (2012) berättar att avståndet mellan anknytningspersonen och barnet kan ses som ett ”gummiband” där längre avstånd är mer

14

obekvämt vilket leder till en mer osäkerhet i relationen. En pedagog ska kunna balansera närhet och distans för att bidra till en trygg och lärorik miljö.

3.1.2 Otrygg anknytning

Broberg, Broberg och Hagström (2012) hävdar att det finns två typer av otrygg anknytning, vilka kallas för undvikande och ambivalent anknytning. Dessa otrygga anknytningsmönster är motsatsen till trygg anknytning. Otrygg anknytning leder till osäkerhet och förvirring hos barn vilket gör att de kan känna sig avvisade med ökad risk för rädsla och ångest.

3.1.3 Undvikande anknytning

Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) kan undvikande anknytning uttrycka sig genom att barnet inte känner en trygghet till föräldern. De kopplar inte föräldern till en känsla av trygghet på samma sätt som barn med trygg anknytning gör. Otrygghet hos små barn kan exempelvis bero på mindre fysisk och psykisk närhet mellan barn och vårdnadshavare, vilket i sin tur ökar risken att barnet utvecklar en undvikande anknytning. Det är främst vårdnadshavarens omsorg och beteende som påverkar hur barnens anknytningsrelation utvecklas.

Det bildas en tryggare anknytning mellan barn och förälder då de vuxna utgår ifrån barns perspektiv jämfört med motsatsen då de vuxna inte får en förståelse för barns synsätt. Barnen som varit med om dessa forskningserfarenheter klarar sig bättre på egen hand, och får en bättre förståelse av andras känslomässiga behov.

3.1.4 Ambivalent anknytning

Små barn behöver vuxnas stöd för att kunna klara sig bättre och för att känna sig bekräftade. En ambivalent anknytning sker när det blir ett osäkert samspel mellan barn och förälder om de vuxna undviker eller ignorerar signalerna som barnen sänder ut. En ambivalent anknytning förhindrar barns utforskande och nyfikenhet, när föräldern utgår utifrån sina egna villkor och

15

bestämmer att samspelet kommer att ske när det passar dem. Därför borde föräldrar jobba med det barn behöver och försöka vara ett stöd för det barn vill komma fram till, annars kan det skapa osäkerhet (Broberg, Broberg & Hagström, 2012).

Barn är egna individer och under deras uppväxt samlar de ihop kunskap och olika erfarenheter med hjälp av vuxna för att sedan bli självständiga. Därför kan vuxnas uppförande påverka barns framtid. Vuxna som överför sina rädslor till barn innan de får testa sig fram på egen hand, kan orsaka att de blir ängsligare och att de ofta är missnöjda (Broberg, Broberg och Hagström, 2012). Vissa negativa beteenden från föräldrar kan göra att barn inte kan känna av sina egna känslor eller kan uppleva och utforska på egen hand. Barn som växer upp i en ambivalent anknytningsrelation tvivlar ofta på sin egen förmåga och tar inte för sig eftersom de lär känna världen från förälderns upplevelse. Ju mer otrygg anknytningen är desto oroligare och mer skrämda blir barn. Barn ska få en reaktion från föräldern när de visat sina behov, och föräldern ska låta dem komma till tals för att uppmuntra dem till att skapa egna uppfattningar (Broberg, Broberg och Hagström, 2012).

3.2 Slutsats

Sammanfattningsvis är de teoretiska begrepp som kommer användas vidare i denna studie följande: trygg anknytning samt undvikande och ambivalent anknytning vilka båda är otrygga anknytningar. Dessa begrepp används för att analysera insamlad empiri för att kunna tydliggöra pedagogers tänkesätt om barnens ålder vid inskolning.

Genom att hitta likheter samt skilda åsikter från pedagogerna i empirin, finns det möjlighet att kunna jämföra åsikterna mot de teoretiska begreppen. Därefter går det att skapa en förståelse eller motivera anledningen till pedagogernas valda arbetssätt vid inskolning, och ha en uppfattning om hur olika anknytningsrelationer kan se ut och vilka effekter de har hos barn, samt hur de beter sig när de har en trygg/otrygg anknytning med någon. Att koppla teorierna till empirin gör det möjligt att bekräfta riktigheten i pedagogernas metoder och samtidigt kan det fungera som ett verktyg i det pedagogiska arbetet vid inskolning. På så sätt kan även flera metoder upptäckas och således förbättra pedagogers möjlighet att skapa trygga anknytningar och hantera barnens behov vid olika åldrar.

16

4. Metod

I denna del presenteras den metod som använts vid insamlingen av material till studien, hur insamlingen av empirin genomförts samt hur detta material har behandlats.

4.1 Metodval och diskussion

För insamlingen av material till vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Anledningen till valet av kvalitativa intervjuer var att vi ville undersöka pedagogers tankar, känslor, handlingar och åsikter kring ålderns betydelse vid inskolning av barn. Under intervjuns gång ställde vi spontana följdfrågor, vilket vi ville skulle ge personliga svar och en personlig synvinkel. Genom att under intervjuns gång ställa ytterligare frågor kan man enligt Bo Johansson och Per Olov Svedner (2010), få så fullständiga svar som möjligt. Detta kallas enligt Johan Alvehus (2013) för semistrukturerade intervjuer, där samtalet är mer öppet och där intervjuaren är mer lyssnande än styrande. Svaren är inte förbestämda som när man exempelvis använder sig av enkäter. Dock resulterar dessa intervjuer i att det blir mycket material att gå igenom, vilket Ann Kristin Larsen (2009) betonar är viktigt att bearbeta för att få fram det som är användbart i studien. Eftersom vi ville ha personliga svar från pedagogerna och skapa en djupare diskussion valde vi att ha individuella intervjuer för att kunna lägga fokus på en person i taget, och att inte andra i rummet skulle påverka svaren.

Valet av att välja bort enkätmetoden var för oss enkelt, Johansson och Svedner (2010) nämner att den metoden är den svåraste och kan innebära fler problem. Därför valde vi bort detta eftersom det troligen hade gett oss intetsägande svar, där det finns risk att svaren blir korta och svåra att förstå. Johansson och Svedner (2010) beskriver att dåligt formulerade frågor vid enkäter kan leda till just detta. Om vi skulle få nya frågor och funderingar kring pedagogernas enkätsvar, skulle det vara svårt att följa upp i efterhand. Dessutom ville vi kunna föra en diskussion kring våra frågor, vilket Johansson och Svedner (2010) nämner inte är möjligt på samma sätt som vid användandet av enkäter.

17

4.2 Etik

Valet av att använda oss av ljudinspelning ställer höga krav på ett etiskt förhållningssätt. Vid en kvalitativ intervju är det menat att den intervjuade ofta ska prata om personliga åsikter. Enligt Johansson och Svedner (2010) är det viktigt att de som intervjuar gör klart för de som intervjuas vad syftet med intervjun är. Detta förtydligar också Vetenskapsrådet (2011) där det skrivs under informationskravet att det är viktigt som forskare att berätta mer eller mindre ingående vad studien handlar om och hur den genomförs, samt att man som deltagare har rätt att välja att inte medverka. Dessutom att tala om för de intervjuade att materialet som samlas in inte kommer spridas vidare till någon annan (a.a.). Detta klargjorde vi både innan intervjuerna och vid intervjuernas början för att pedagogerna skulle känna sig trygga att öppet kunna prata om sina erfarenheter och tankar.

Förutom pedagogerna är det även viktigt att skydda barnen om det uppkommer något speciellt under intervjuerna (Johansson & Svedner, 2010). Vetenskapsrådet (2011) betonar att enligt konfidentialitetskravet får de uppgifter om personerna vi tillhandahåller aldrig spridas till utomstående personer, eftersom det kan leda till att personerna går att identifiera. Därav valet att alla inblandade personer är anonyma i studien och därmed är alla namn fingerade.

4.3 Urval

I denna studie har vi valt att fokusera på pedagogernas syn på ålderns betydelse vid inskolning i förskolan. Därför valde vi fem pedagoger som deltog vid intervjuerna, fyra förskollärare och en barnskötare, som vi valt ut från de förskolor vi praktiserat på. Pedagogerna som vi har valt att intervjua arbetar på småbarnsavdelning vilket passar till vår undersökning då vi fokuserar studien på de yngre barnen mellan 1–3 år. Förskolorna valdes på grund av att vi tidigare praktiserat på dessa. Pedagogerna hade olika bakgrunder och erfarenheter samt att barngrupperna hade olika sammansättningar då barnen kom från olika kulturer. Pedagogerna vi valt var i olika åldrar för att få flera olika perspektiv kring ålder och inskolning. Detta ger enligt Alvehus (2013) en bredare förståelse för det som ska studeras och ger en större variation i de svar man får.

18

Namnen till pedagogerna i intervjuerna är alla fingerade och benämns som följande: Gunnel som är 28 år och har arbetat som förskollärare i 6 år. Ida som är 42 år och har 7 år av erfarenhet som förskollärare. Sara 36 år som jobbat i 6 år som förskollärare. Samie 52 år och har arbetat som förskollärare i 10 år samt Amanda som är 24 år och jobbat i två år som barnskötare. Alla pedagoger förutom Sara arbetar på samma förskola men på olika avdelningar.

Antalet personer att intervjua ansåg vi var tillräckligt eftersom vi förväntade oss att vi skulle få en del liknande svar. Alvehus (2013) beskriver att när man begränsar typ av personer i intervjuer kan informationen också ofta bli densamma och upprepas gång på gång. Detta såg vi som en utmaning att försöka ställa följdfrågor som gav personliga svar.

4.4 Genomförande

Vi tog kontakt med de förskolor vi bestämt oss för att besöka och genomföra våra intervjuer, (se bilaga1, s.35). Varje intervju planerades pågå i cirka 30 minuter. Vi ville hålla den tiden för att kunna få tillräckligt med material som kunde bearbetas och därefter välja ut det relevanta till vår studie.

Vid intervjuerna användes både anteckningar och ljudinspelning för att dokumentera det som sades. En av oss skrev anteckningar och en höll i intervjuerna. Att använda anteckningar vid intervjuer kan enligt Alvehus (2013) vara en problematisk metod. Det kan vara svårt att hinna med att skriva medan personen pratar, och risken finns att därmed missa viktig information. Dessutom kan det som antecknas tolkas fel eftersom den som antecknar kan ha svårt för att både lyssna och skriva samtidigt. Vi använde oss av anteckningar för att kunna skriva ner det som vi ansåg var relevant till vår studie, och som ett komplement till ljudinspelningen.

Nackdelen med att använda ljudinspelning vid intervjuer är enligt Alvehus (2013) att den intervjuande kan känna sig obekväm och begränsad i sina svar. Att veta att man blir inspelad kan göra att den intervjuade blir återhållsam med sina personliga åsikter. Dessutom blir det mycket material att gå igenom. Dock är det en metod som vi tyckte kändes nödvändig för att

19

inte missa något som sades under intervjuerna. Därav valet att kombinera både inspelning och anteckningar (Alvehus, 2013) eftersom det finns både för och nackdelar med båda metoder. Det insamlade materialet transkriberades genom att anteckna det som pedagogerna sagt vid inspelning, samt att renskriva det som antecknats. Därefter placerade vi deras svar under fyra olika kategorier och teman för att på så sätt sortera på ett tydligt sätt. Här illustrerades pedagogernas svar kopplat till kategorierna med olika färger för att ge en större tydlighet, som Larsen (2009) nämner är en bra metod. Därefter granskades det insamlade materialet flera gånger för att vara säkra på att vi förstod vad det handlar om, och att det kategoriserats korrekt. Vi tog även bort sådant som inte var relevant till vår studie och våra frågeställningar. Alvehus (2013) nämner dock att det är viktigt att inte reducera alltför mycket, utan det gäller att fundera vad som verkligen är teoretiskt intressant. Efter kategoriseringen av vårt material kunde vi lättare se ett samband i innehållet, vad pedagogerna tyckte lika eller olika. Enligt Larsen (2009) kallas detta för en innehållsanalys där syftet är att på ett tydligt sätt hitta likheter och skillnader i materialet. Genom att kategorisera var det även enklare att särskilja det relevanta materialet från svaren som inte gav mervärde för denna studie.

20

5. Resultat och analys

Resultatet av pedagogernas svar delas upp i fyra olika teman: pedagogers arbete kring inskolning, erfarenheter vid barns olika åldrar, inskolningssvårigheter samt metoder i arbetet med trygg inskolning. Dessa kommer sedan att tolkas och analyseras samt kopplas till våra teoretiska begrepp för att kunna besvara frågeställningarna. Slutligen sammanfattas resultatet för att kunna få en tydligare överblick i kapitlet.

5.1 Pedagogers arbete kring inskolning

I detta avsnitt tar vi upp pedagogernas arbete kring inskolning i deras verksamhet, vilken typ av modell de använder sig av samt vad de anser viktigast för att skapa en trygg inskolning. I intervjuerna tycker Gunnel, Amanda och Ida, som arbetar på samma avdelning, att den föräldraaktiva inskolningen som varar i tre dagar fungerar bra för att barn under 2 år ska komma igång i förskolemiljön. Detta eftersom barnet är på förskolan under samma tider, och bestämda tider skapar trygghet hos barnet. Sara däremot, som arbetar på en annan förskola i en annan stad, nämner att hon tycker bra om den föräldraaktiva inskolningen, men att den är för kort tid för de minsta barnen på ett år. Samie uttrycker också att hon tycker inskolningstiden är för kort. Hon tycker att föräldrar återgår till arbete för snabbt efter en inskolning, och hon tycker istället att man som förälder ska vara mer tillgänglig om inskolningen inte går som förväntat.

Här har pedagogerna olika syn och erfarenhet kring hur det fungerar för de allra minsta barnen att börja förskola. Enligt anknytningsteorin krävs det tid och engagemang från pedagogen för att skapa dessa trygga relationer. Det krävs även regelbunden kontakt för att kunna skapa anknytning och trygghet hos barnet och, som Samie säger, att föräldrar borde vara mer tillgängliga även efter inskolningsdagarna. Barnet är beroende av sina föräldrar och vill vara nära de som de har en anknytningsrelation med tills de skapat nya trygga relationer. Samie nämner att de borde vara tydligare med detta vid inskolningen, för att föräldrarna ska kunna förstå vikten av deras närvaro. Dock anser hon att pedagogen också ska få en chans att

21

knyta an till barnet, och att föräldern efter någon dag kan distansera sig från barnet för att ge pedagogen en chans.

Att kunna knyta an till en pedagog under och efter inskolningen tycker alla pedagogerna är viktigt. Gunnel beskriver att barnets trygghet har högsta prioritet i verksamheten. I intervjun berättar Gunnel om den gamla inskolningsmodellen som innebar oregelbundna tider vilket inte är det bästa för att skapa en trygg anknytning. Hon säger: ” Då märkte vi att det inte funkar, för att barnen blev väldigt osäkra, förvirrade, vet inte riktigt hur de ska handskas med det, kommer mamma eller pappa tillbaka snart igen? ” Samie säger att hon tycker att den gamla modellen innebar att barnen blev tränade att bli lämnade, att för mycket fokus låg på att föräldern skulle hämta samt lämna barnen. Även hon anser att det skapar osäkerhet hos barnet. Den rädsla och förvirring som kan uppstå visar på en otrygg anknytning där barnet inte fått en chans att bilda nya trygga relationer med pedagogerna. Sara nämner under hennes intervju att fokus bör ligga på att skapa en trygg miljö istället för att träna barnet i att bli lämnat.

På avdelningen där Gunnel, Amanda och Ida jobbar har alla pedagoger ansvaret vid inskolning, för att föräldern på så sätt ska kunna få en bild av det pedagogiska arbetet från olika aspekter i verksamheten. Det är också bättre för barnet att kunna bekanta sig med all personal på avdelningen, eftersom det annars finns en risk kring anknytningen när den ansvariga pedagogen är frånvarande under inskolningen. Barn och föräldrar ska fortfarande kunna få information om inskolningen av andra pedagoger som finns på plats för att inskolningen kan fortsätta utan någon större påverkan. Dock anser Sara att det kan vara en trygghet för barnen att ha en speciell pedagog som de kan knyta an till.

”Vi försöker att alla pedagoger ska vara delaktiga under inskolningen, men ibland vill föräldrarna ha en nyckelpedagog till sina barn”: säger Sara. Barn har förmågan att utveckla och knyta an till flera pedagoger enligt anknytningsteorin, men ibland föredrar de en specifik pedagog. Därför är det viktigt att kunna erbjuda detta för att kunna skapa en trygghet, både för barnen och deras föräldrar. Dock blir det som Gunnel, Amanda och Ida säger problematiskt när en pedagog som har hela ansvaret för en inskolning är frånvarande. Därför kan det vara bra att alla pedagoger ändå är involverade och närvarande i inskolningen för att skapa trygghet med fler än en pedagog.

22

De intervjuade pedagogerna är alla överens om att det är viktigt att ge tydlig information till föräldrarna, som exempelvis rutiner och uppförande på förskolan, eftersom det är föräldern som har huvudansvaret vid inskolningen av sitt barn. Pedagogerna kan även förstå barnet bättre genom att prata med föräldern eftersom de känner sitt barn bäst. Amanda menar att föräldern kan beskriva verksamheten på det sätt som gör det enklast för barnet att förstå samt att barnet kan ta emot information bäst från en person som hen känner sig trygg med. Därför är det viktigt för pedagoger att kunna skapa en trygghet hos inte bara barnet, utan även föräldern. Något som Amanda poängterar genom att säga att ”oroliga föräldrar, skapar oroliga barn”. Detta mönster kan vi se i undvikande och ambivalent anknytningsteori, som beskriver att en orolig förälder kan föra över denna känsla på barnet. Ett barn som utsätts för oro en längre tid kan ha svårt för att närma sig nya personer och knyta an till dessa och det blir en ond spiral. Därför är föräldrakontakten central i inskolningen, och Sara beskriver att de alltid uppmuntrar dem efter inskolningen att ringa och höra hur det går. Detta säger hon skapar trygghet hos föräldrarna och det är viktigt som pedagog att även få föräldrarna att känna sig välkomna.

5.2 Erfarenheter vid barns olika åldrar

Under denna kategori presenteras pedagogernas syn på betydelsen av barns ålder vid inskolning och separation.

Pedagogerna som jobbar på samma avdelning, alltså Gunnel, Amanda och Ida, upplever att det är lättare att skola in barn som är ungefär ett år gamla jämfört om de är äldre. De anser att yngre barn har lättare att komma igång i rutinerna på förskolan. Anledningen till detta tror de kan bero på att barn som är ungefär två år gamla har stannat hemma längre och redan grundat rutiner som skiljer sig från förskolans, vilket också beskrivs i anknytningsteorin. Barn som är ungefär två år gamla har oftast hunnit utveckla anknytning till flera personer, vilket kan medföra att barnet därför har svårare för att knyta an till fler personer vid denna ålder jämfört med ett yngre barn.

Utifrån Gunnels och Amandas erfarenheter brukar inte de nya barnen ha några problem med att ta initiativ, leka och ta kontakt med andra barn. Enligt dem spelar det ingen roll vilken

23

ålder barnet har. Självständiga barn som inte har problem att socialisera sig på detta sätt tyder på att de inte har en ambivalent anknytning, eftersom de kan finna en säkerhet i sig själva. Dessa barn fungerar också ofta i samspelet med andra barn. Ida säger dock att det är individuellt och att det är barnets personlighet som spelar roll beroende på hur barnen kan ta för sig i barngrupperna. Pedagogerna har olika erfarenheter kring barnens förmåga att ta sig in i barngruppen, men alla pedagoger anser att det har mer med barnens personligheter än ålder att göra.

Sara, som jobbar på en annan förskola, beskriver att hon tycker det ofta är stor skillnad mellan barn som är 1 år och 1,5 år. ”Ettåringarna brukar tycka att det är mer spännande och inte vara så oroliga, medan 1,5 åringarna är lite mer skeptiska och vaksamma.” På förskolan Sara jobbar är det vanligast att skola in sitt barn mellan 1 och 1,5 års ålder. Eftersom det numera är vanligast att inskola sitt barn tidigt enligt Sara, lär sig också barnen tidigt hur man fungerar i en grupp och förhåller sig till andra barn, vilket kan försvåra för de barn som inskolas senare säger hon. Äldre barn är ovanligt, men Sara hade ett barn som skolades in vid 3 års ålder för första gången. Enligt Sara gick det ”väldigt lätt” att skola in barnet eftersom hen förstod att föräldrarna skulle komma tillbaka och hämta efter några timmar. Saras erfarenheter, att det är enklare att skola in yngre barn, visar här att en tidig inskolning skapar trygg anknytning hos barn. Det kan, enligt anknytningsteorin, bli svårare för barnet att knyta an till nya personer ju äldre hen blir. Men att Sara har en positiv erfarenhet från en inskolning av en 3-åring visar att det är fullt möjligt att introducera även äldre barn till en, för dem, ny förskola. Detta visar att inskolning av äldre barn också kan vara lyckad men av andra skäl, såsom att barnet har större intellektuell förståelse för att vårdnadshavarna är borta och kommer tillbaka. Trygg anknytning är alltså fullt möjligt att skapa oavsett ålder.

Sara påpekar att eftersom de äldre barnen har lättare för att prata och förstå gör det att de har lättare att vänja sig vid förskolemiljön, men att äldre barn samtidigt kan ha svårare för att komma in i barngruppen. För att skapa en trygg anknytning måste pedagoger vara lyhörda gentemot barns behov vilket underlättas av möjligheten för pedagoger att prata med barnen. Trots att det går att föra en verbal dialog med de äldre barnen anser alla intervjuade pedagoger att inskolningen generellt går enklare med yngre barn. Detta visar även här att det är flera faktorer som påverkar ifall en inskolning går smidigt, och att trygg anknytning inte enbart beror på ålder.

24

Vid separationen som sker när ett barn ofrivilligt lämnas på förskolan kan detta skapa oro hos barnet. De allra flesta barn oavsett ålder gråter när de blir lämnade av sina föräldrar för första gången. Dock har det visat sig att äldre barn snabbare har en större förståelse för att föräldrarna kommer tillbaka, medan det tar längre tid för de små barnen som ännu inte förstår den verbala kommunikationen. Gunnel, Amanda och Ida säger att de ger mycket omsorg för att trösta barnet, och att ge napp/filt till barnet brukar hjälpa för att det kan påminna om hemmet. Samtliga pedagoger säger att för de allra yngsta barnen är fysisk omsorg det viktigaste, och att visa för barnet att pedagogerna finns där för dem. Sara har erfarenhet av att skola in många små barn som krävt mycket närhet och säger bland annat att ”jag satt som en staty på golvet hela dagarna och vi försökte att röra oss så lite som möjligt så länge barnen inte var trygga.” Att vara nära menar hon skapar den tryggheten hos barnen för att de ska våga distansera sig från pedagogerna och leka på egen hand. Fysisk närhet är, precis som Sara och de andra pedagogerna säger, centralt för att skapa en trygg anknytning till barn. Den fysiska kontakten är viktigt för både yngre och äldre barn men de begränsade möjligheterna till verbal dialog med de yngre barnen gör den fysiska närheten ännu viktigare för att pedagogerna ska kunna förstå barnens behov.

5.3

Inskolningssvårigheter

I denna del presenteras pedagogernas erfarenheter kring de svårigheter som kan uppstå vid inskolning.

Gunnel, Ida och Amanda som jobbar på samma avdelning är överens om att de tycker det svåraste med inskolningen är föräldrarna. De menar att vissa föräldrar ofta är oroliga och att de ibland kräver en längre inskolning fast det inte är nödvändigt för barnet. Osäkerhet från föräldrarna pekar på, att i en otrygg anknytningsteori kan föräldrarnas reaktion påverka barnen negativt. Dessa föräldrar har ofta svårt för att skiljas från barnet, och de har ett behov av att få bekräftelse innan de känner sig trygga. Detta kan leda till det Gunnel nämner ”så inskolning dröjer några dagar/ veckor till, eller avbryts det mitt i inskolningen på grund av att föräldrarna inte är redo, detta skapar förvirring hos barnet”.

25

Detta tyder på en otrygg anknytning där föräldrars negativa reaktion kan smitta av och påverka barn på så sätt att de får svårare att skapa trygga relationer med pedagogerna på förskolan.

Sara har erfarenhet av att många föräldrar är i behov av bekräftelse från pedagoger och barn. De behöver känna att allt är bra för att kunna lämna barnet. Hon säger dock att relationen med föräldrar sällan är speciellt svår vid en inskolning. För vissa föräldrar är det givetvis svårare att lämna sitt barn säger Sara, särskilt föräldrar som inte har tidigare erfarenheter av inskolning. Samie nämner att det viktigaste vid inskolningen är att göra föräldrarna trygga, genom att kommunicera mycket och följa upp med samtal för att föräldern ska känna att hon eller han är delaktig i hur det går för barnet efter de tre inskolningsdagarna. Samie säger också att det syns tydligt genom kroppsspråk på en förälder om den är otrygg. En trygg förälder pratar positivt med barnet säger hon, medan en otrygg ofta ser orolig ut i blicken. Som tidigare nämnt spelar förälderns reaktion stor roll i hur separationen med barnet kommer se ut. Ida har upplevt svårigheter gällande pedagogrollen. När barn knyter an till en pedagog vid en inskolning och pedagogen sedan är frånvarande måste inskolningen börjas om, och återskapa trygghetsrelationer med nya personer. För att anknytning ska kunna bildas mellan två personer enligt anknytningsteorin, krävs tid och regelbunden kontakt. Detta upplever alla de intervjuade pedagogerna är ett av verksamhetens största problem, eftersom de är medvetna om att det krävs regelbunden kontakt för att skapa trygg anknytning.

Den svåraste rutinen för både yngre och äldre barn vid inskolning är enligt de intervjuade pedagogerna vilan, eftersom barn har olika vanor från hemmet. Pedagogerna från samma avdelning brukar göra en övergång för barnen. Genom att börja med inskolningen ihop med föräldrarna under en kort period, för att sedan gå över till de rutiner som förskolan har. Vid vilan ska det alltid vara samma pedagog som tar hand om det nya barnet, eftersom det anses att barnet visar sig extra känsligt i detta moment. Det krävs att barnen ska kunna ha en speciell anknytningsrelation till någon av pedagogerna, eftersom detta skapar trygghet. När barnen är trötta är de som mest känsliga och därför ska det undvikas att variera mellan olika pedagoger eftersom detta kan leda till en otrygghet hos barnet. Sara nämner att hon tycker det är mest problematiskt när de yngsta barnen ska sova. Det är en intim situation där barn har somnat på olika sätt hemma, och där de förväntas somna tillsammans med andra barn i en helt

26

ny miljö. Dessa känslomässiga situationer kräver att pedagogen ska lyssna på barnet och se till dess behov.

5.4 Metoder i arbetet med trygg inskolning

Avsnittet presenterar pedagogers olika arbetssätt för att skapa trygghet och anknytning hos barn i alla åldrar, både under tiden för inskolning men även den närmsta tiden därefter.

Gunnel och Sara betonar att det viktigaste den första tiden efter inskolningen är att visa närhet. Närhet till pedagoger är viktigt både för yngre och äldre barn. Att vara på barnets nivå och visa att de är den trygga punkten kan hjälpa barnet att känna sig säkert. Innan barn vågar leka och utforska i en ny miljö krävs en trygghet till den absoluta närmiljön samt en trygg relation till en, eller flera, pedagoger. Gunnel säger även att det är bra dela upp barnen i små grupper för att kunna komma dem närmare och på så sätt enklare och snabbare skapa anknytningsrelationer. Hon nämner även att barn kan ha enklare att komma nära en pedagog som har liknande bakgrund och pratar samma språk. Det ta även kortare tid för barnet att knyta an till de pedagogerna och det märks extra tydligt hos äldre barn som har utvecklat det verbala språket. Detta kan vara ett exempel på att en bra förståelse för barnen är viktigt för att kunna skapa en trygg anknytning vid inskolning. I situationen Gunnel talar om är det gemensamma språket en faktor som framkallar en psykisk närvaro hos barnet.

Pedagoger kan sträva efter att hitta områden eller faktorer som gör det enklare att skapa en bra förståelse och kontakt med barnen.

Ida håller med Gunnel och Sara om att närhet är extra viktigt hos yngre barn, samt betonar även att det är bra med observationer för att kunna få en definition av barnets personlighet och hur relationen ser ut med föräldern. Observationerna gör att pedagoger lättare kan upptäcka barnets intressen, speciellt för barn som är yngre och inte hunnit lära sig det verbala språket. Pedagoger ska testa att använda olika tillvägagångssätt för att lära känna barnen bättre, sedan kan pedagogerna utgå ifrån det barnen och på så sätt uppfylla deras behov. Oavsett vilka metoder pedagogerna använder anses närhet vara en grund för pedagoger och barns tryggrelationsskapande enligt anknytningsteorin.

27

Även Amanda betonar vikten av närhet då hon förklarar att genom att vara närvarande kan hon tillgodose barnens behov och att det på så sätt utvecklas trygghet hos barnen. ”Det märks på barnet när hen känner sig tryggt, det är otroligt viktigt att kunna känna sig självsäker och utvecklas” säger Amanda. Amandas observationer betonar vikten av närhet för att skapa trygghet, och detta tyder på att ju längre mellanrum barnet och pedagoger har desto mer besvär innebär det för barnet.

5.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar undersökningen att det mest centrala vid inskolning är att skapa trygghet hos barn, oavsett ålder. Detta kan göras på olika sätt men närhet och lyhördhet är grunden för en lyckad inskolning.

Vår undersökning visar för det första att pedagogernas erfarenheter vid inskolning av barn i olika åldrar går isär, där några pedagoger uttrycker att de yngre barnen är enklare att skola in och lära dem förskolans rutiner, medan några pedagoger tycker tvärt om. Detta visar att barn är olika oavsett ålder, och att barns personligheter och tidigare erfarenheter av anknytning och rutiner hemifrån spelar in. Detta påverkar också hur väl barnet kommer in i den nya barngruppen på förskolan. Vidare anser pedagogerna att äldre barn, runt 2 år, som redan har rutiner hemifrån är positivt för vissa barn och negativt för andra. Anknytningen till pedagoger kan bli mer problematisk för en 2 åring som redan har anknytningsrelation med flera personer. Barn runt 1 år anses av några pedagoger vara mer öppna och vågar ta för sig på ett annat sätt än ett barn som är nytt på förskolan vid 2 års ålder.

Det andra som framkom i undersökningen är att de förhållningssätt och strategier som pedagogerna använder sig av vid inskolning av barn i olika åldrar, är gemensamt att sätta det enskilda barnet i fokus och att se till dess behov. Pedagogerna på de olika förskolorna använder sig av liknande förhållningssätt då de strävar efter att vara lyhörda gentemot barnet. För att pedagogen ska kunna skapa trygghet till ett nytt barn krävs tid och engagemang, där en metod är att dela upp barnen i mindre grupper. Detta medför att pedagogen på så sätt kan komma närmare barnet. Detta är det mest centrala i uppdraget som förskollärare vid inskolning av barn oavsett ålder.

28

För det tredje visar undersökningen att de uppfattningar pedagogerna har kring vårdnadshavarens roll vid inskolning är att de har en central och ofta avgörande roll för hur inskolningen går. Vårdnadshavarens beteende och reaktion vid separation kan påverka barnet. Pedagogernas uppfattning är att barnen är mer observanta gentemot de vuxnas beteende när de är sårbara under en inskolning.

29

6. Diskussion

I följande kapitel diskuteras åsikter samt erfarenheter från pedagogerna som deltog i intervjuer, dessa jämförs sedan för att hitta likheter och skillnader i de tidiga forskningarna, som har barnens åldrar vid inskolning i fokus.

Kapitlet delas upp i fyra rubriker: jämförelse med tidigare forskning, yrkesrelevans, metoddiskussion och förslag på vidare forskning. Detta för att kunna lyfta upp skillnader och likheter mellan pedagogernas metoder vid inskolning av barn mellan ett till tre år, och det som sägs i forskning. Samtidigt med ett kritiskt förhållningssätt med föreställande om hur studien hade kunnat bli annorlunda, genom att använda andra strategier och tillvägagångssätt.

6.1 Jämförelse med tidigare forskning

Pedagogerna har olika erfarenheter angående nya barns enkelhet att introduceras till en ny grupp. De flesta pedagogerna har upplevt att skola in barn som är under två år är enklare än de som är äldre, speciellt då det gäller att vänja sig vid förskolans rutiner. Detta beroende på deras erfarenheter innan de börjat på förskolan. Pedagogerna har varit med om att det kan ta längre tid för äldre barn att lära sig nya rutiner utanför hemmet. Dock kan det underlätta för pedagogerna att kunna skapa förståelse hos barn som är äldre, som redan har utvecklat mer inom det verbala språket. Men generellt menar pedagogerna att barn oavsett ålder ska komma igång på förskolan ganska snabbt under inskolningen, det märks annars inga stora skillnader på deras åldrar. Det är dock endast en av fem som anser att det är en betydande skillnad mellan 1 och 1,5 åriga barn. Anledningen till att en pedagog noterar en skillnad hade kunnat vara att barnen utvecklas snabbt i sina tidiga åldrar, framför allt utvecklar de flera uttryckssätt. Därav kan några månader skilja sig mycket i utvecklingen hos barnen.

Vid jämförelse av tidigare forskning och pedagogernas erfarenheter, råder det delade meningar. Liefvendahl (2010) påvisar i sin artikel att åldern har betydelse vid inskolning på så sätt att yngre barn runt 1 år har svårare att anpassa sig i förskolan än de äldre. Detta motsäger

30

pedagogerna, varav majoriteten uttrycker att de yngre barnen har lättare för att komma in i förskoleverksamheten, främst när det gäller att komma igång med nya rutiner.

När det gäller den nya inskolningsmodellen tycker samtliga utav pedagogerna att det fungerar bättre än den gamla modellen. Enligt pedagogerna främjar inskolningsmodellen föräldrarnas delaktighet, vilket underlättar såväl kontinuiteten som tillgängligheten under hela inskolningsprocessen. Pedagogerna betonar även vikten av att föräldrarna kan få möjligheten att skapa egna bilder av verksamheten, som sedan kan förmedlas vidare till barnet utifrån deras förutsättningar. Men det framkommer också nackdelar med inskolningsmodellen, framför allt upplever pedagogerna att inskolningsperioden är alldeles för kort för både yngre och äldre barn.

Detta överensstämmer med resultatet som Liefvendahl (2010) forskat fram, nämligen att inskolningen bör ta längre tid än några dagar eller veckor, eftersom de yngre barnen begär mycket tid. Markström & Simonsson (2017) påvisar ytterligare negativa aspekter utav den föräldraaktiva inskolningen, där den nya inskolningsmodellen minskar föräldrarollen och skapar förändringar i det pedagogiska arbetet, vilket kräver mer samarbete mellan pedagoger och föräldrar. Detta har ingen utav pedagogerna påvisat i intervjuerna.

6.2 Yrkesrelevans

Pedagogerna menar att den generellt viktigaste aspekten är barns trygghet under inskolningen. Enligt Gunnel, Amanda och Ida är barnens trygghet viktigare än ålder, vilket anses som en grund för deras välmående. Det är alltså viktigt att pedagogerna lägger stort fokus på att skapa trygghet, genom att till exempel vara lyhörda gentemot barnen. De flesta studier i kapitlet Tidigare forskning beskriver vikten av att barnen ska känna sig trygga samt kunna får en trygg relation till de vuxna. Enligt Akmene & Erberg (2017) kan den här tryggheten från vuxna även smittas över till andra barn.

Alla pedagoger i undersökningen anser att det viktigaste under en inskolning är att skapa en trygg anknytningsrelation, oavsett hur gammalt barnet är. En trygg anknytningsrelation ökar barns välbefinnande och bidrar således till en lyckad inskolning. De menar att det bästa sättet att skapa en sådan relation är att jobba mycket med närheten mellan pedagog och barn.

31

Majoriteten av forskningen som har refererats till i detta arbete styrker pedagogernas uppfattning om att en trygg anknytningsrelation är central för barns välmående. Barn som inte har någon trygg relation hemifrån kan ha ett extra stort behov av närhet i förskolan. Att säkerställa en trygg relation med en eller flera pedagoger är alltså viktigt att fokusera på redan under inskolningen, och att pedagogerna gör detta genom att ge mycket närhet.

Ingen av pedagogerna nämner det som Zlatkas (2007) undersöker relaterat till att barn kan antas ha en trygg anknytning hemifrån, vilket gör att de på så sätt har lättare för att knyta an till nya personer. Zlatka (2007) kom fram till att det inte förhindrar barnen med otrygg anknytning hemma att kunna skapa en trygg anknytning på förskolan. Eftersom ingen av pedagogerna nämner detta borde eventuellt kunskapen om detta ökas, eftersom det skulle öka förståelsen mellan pedagog och barn.

6.3 Metoddiskussion

Vi använder oss av kvalitativa metoder i undersökningen för att kunna ställa fler följdfrågor och samla mer material till empirin, som har pedagogernas ord i fokus. Vi skulle också kunna göra en kvantitativ studie som en valmöjlighet, där vi kan använda oss av enkäter. Då kan det krävas att samla in flera svar från enkäter för att få fram statistiken.

Eftersom pedagogerna som vi intervjuat är från två olika förskolor, och båda förskolorna är kommunala, skulle det vara intressant att bjuda in flera pedagoger från flera olika förskolor med både kommunala och privata förskolor, detta för att kunna jämföra och upptäcka likheter och skillnader i undersökningen.

Alla förskolor som deltog i vår studie använder föräldraaktiv inskolningsmodell, därför hade det kunnat vara ett alternativ att få möjligheter att undersöka förskolor som jobbar med den traditionella modellen, som innebär två veckors inskolning. För att kunna upptäcka problemområden, samt de olika inskolningsmodellernas fördelar och nackdelar. Då hade vi kunnat undersöka ett nytt område i vår studie med ett syfte som lägger vikten på hur trygghet och anknytning ser ut i jämförelse med dem olika inskolningsmodellerna.

32

6.4 Förslag på vidare forskning

Utifrån empiri, forskning och teorier som handlar om inskolning på förskola, får vi nya tankar kring vad som skulle vara det bästa för barnen vid inskolning. Vi skulle vilja forska vidare och finna ännu bättre pedagogik för att skola in barn i olika åldrar. Eftersom vi intervjuat pedagoger som använder sig av en föräldraaktiv inskolningsmodell, är det exempelvis intressant att jämföra med inskolningsmodellen som är två veckor lång. Att uppfinna en ny inskolningsmodell som innehåller fördelarna som återfinns i de två olika inskolningsmodellerna som vi nu har, och samtidigt försöka undvika nackdelarna.

Den nya inskolningsmodellen ska ha en bra balans som kan passa barn i olika åldrar, och att alla som har en inverkan under inskolningen kan vara nöjda med resultat som bland annat är inskolade barn, andra pedagoger, föräldrar och andra barngrupper. Där inskolningsperioden kan vara varierad och baserad efter såväl förälderns som barnens behov, vilket också skulle kunna understödja det pedagogiska arbetet för att sträva efter det bästa, för både barnet och föräldern.

33

7. Referenslista

7.1 Intervju:

Amanda, barnskötare, datum: 2018-04-11, Malmö. Ida, förskollärare, datum: 2018-04-11, Malmö. Gunnel, förskollärare, datum: 2018-04-11, Malmö. Samie, förskollärare, datum: 2018- 04-13, Malmö. Sara, förskollärare, datum: 2018- 4-12, Lund.

7.2 Litteratur:

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber Ann-Marie Markström & Maria Simonsson (2017). Introduction to preschool: strategies for

managing the gap between home and preschool, Nordic Journal of Studies in Educational

Policy, 3:2, 179-188, DOI: 10.1080/20020317.2017.1337464 Tillgänglig på internet: https://doi.org/10.1080/20020317.2017.1337464 (2018-04-24).

Akmene, Laura & Erberg, Linda (2017). Trygga barn, om förskollärares syn på små barns

anknytningsmöjligheter och begränsningar. Tillgänglig på internet:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1114227/FULLTEXT01.pdf (2018-05-02).

Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Anders Broberg (2012). Anknytning i förskolan: vikten

av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur & Kultur.

Buyse Evelien, Verschueren Karine, Doumen, Sarah (2011). Preschoolers' Attachment to

Mother and Risk for Adjustment Problems in Kindergarten: Can Teachers Make a Difference? Tillgänglig på internet: https://doi.org/10.1111/j.1467-9507.2009.00555.x (2018-04-15).

34

Cugmas, Zlatka (2007). Child’s attachment to his/her mother, father and kindergarten

teacher. Tillgänglig på internet:

https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/03004430500504419 (2018-05-01)

Grina Terje (2015). Den livsviktiga anknytningen: teori, utredning och behandling. Stockholm: Gothia fortbildning.

García Sierra, Purificación (2012). Attachment and preschool teacher: An opportunity to

develop a secure base. International Journal of Early Childhood Special Education;

Tillgänglig på internet: http://dergipark.ulakbim.gov.tr/intjecse/article/view/5000016563 (2018-05-09).

Idor Svensson (2015). Psykolog: ”Vänta gärna med inskolning tills barnet är två år”. Tillgänglig på internet: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/psykolog-vanta-med-inskolning-till-barnet-ar-tva-ar (2018-04-22).

Johansson, Bo och Svedner, Per Olov (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. 5. uppl. Uppsala: Kunskapsföretaget

Kihlbom, Magnus, Lidholt, Birgitta & Niss, Gunilla (2009). Förskola för de allra minsta: på

gott och ont. Stockholm: Carlsson

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. Uppl. Malmö: Gleerup

Liefvendahl, Stina (2010) Föräldraaktiv inskolning på förskolan ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Tillgänglig på internet: http://docplayer.se/12016617-Foraldraaktiv-inskolning-pa-forskolan-ur-ett-anknytningsteoretiskt-perspektiv.html (2018-04-26)

Magnus Kihlbom (2010). ”Små barn far illa i förskolan”.

35

Vetenskapsrådet (2011). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Tillgänglig på internet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2018-04-20). Wessman, Camille (2010). Välkommen till förskolan. Stockholm: Natur & kultur.

36

Bilaga 1

1. Hur går inskolningen till på er förskola?

- Finns det någon handlingsplan som ni följer vid inskolning? - Finns det någon modell ni föredrar? Varför?

2. Hur skiljer sig inskolningen åt vid olika åldrar?

- Vad är din uppfattning angående vilken roll åldern spelar för barnets fortsatta utveckling? Är det något du sett?

3. Vid en ”sen” inskolning, där barnet har varit hemma länge, hur funkar det när de kommer till förskolan?

- Är det vanligt att barnet är blygt inför gruppen, eftersom de inte är vana vid förskolemiljön? - Hur bemöter ni detta?

- Är din uppfattning att sena inskolningar är lättare eller svårare för barnet? Varför? 4. vilka olika svårigheter uppstår vid att inskola barn i olika ålder?

- Vad gör ni åt det?

5. Beskriv de främsta arbetssätt som ni föredra när ni inskolar barn i olika åldrar. 6. Vad tycker ni är viktigast att tänka på som förskollärare vid inskolning av små barn? 7. Hur arbetar ni kring anknytning och trygghet hos det nya barnet på avdelningen?

8. har ni haft några situationer där inskolning inte blev som du förväntat dig? hur var situationerna? hur gammal var barnen? Vad tror ni det kan bero på att inskolning misslyckats? 9. vilken/ vilka rutin(er) anses vara det svårast för det nya barnet att komma igång med? (t.ex. matsituationer, vilan osv…)