Samtalsstöd ur brukarperspektiv - Utvärdering på uppdrag av Kriscentrum i mellersta Skåne

Hälsa och samhälle

SAMTALSSTÖD UR

BRUKARPERSPEKTIV

EN UTVÄRDERING PÅ UPPDRAG AV

KRISCENTRUM I MELLERSTA SKÅNE

HELGA ASGEIRSDOTTIR

Examensarbete 15hp, maj 2011 Malmö högskola

Socionomprogrammet Hälsa och samhälle

SUPPORTIVE

CONVERSATIONS FROM

USERS PERSPECTIVE

AN EVALUATION ON BEHALF OF

KRISCENTRUM I MELLERSTA SKÅNE

HELGA ASGEIRSDOTTIR

Asgeirsdottir, H. Supportive conversations from users perspective – an evaluation on behalf of Kriscentrum I mellerstaSkåne,C-uppsats, 15 poäng. Malmö

högskola: Hälsa och Samhälle, Socionomprogrammet verksamhetsutveckling, 2011

Kriscentrum i Mellersta Skåne (Kriscentrum) is a help centre for women, men and children who are direct or indirect victims of violence or dispatcher of the same in a close relationship. The organization is located in Lund, where the visitor comes for therapy, support, advice and crisis management, individually or in groups. This thesis is an evaluation of their activities on behalf of Kriscentrum. My purpose is to identify how the visitors experience their contact with the

organization and what kind of problems with violence they have. Kriscentrum has a completely user-focused organization so this information is of outmost

importance to the staff.

The evaluation was conducted through surveys. A survey directed towards the adult visitors and towards the people escorting the children. Altogether, I got 106 replies. When these were collected, I brought them into the statistical program SPSS, and was through it given out a basis for the results and analysis. The visitors appeared to have had different lengths of contact with Kriscentrumbut were overall very positive on the treatment and for the help they received. By my analysis, I can deduce that the reason for the positive experience of the

organization may be due to two primary factors - that their participation is done on a strictly optional basis (the visitor has sought the help of his/her own free will) and that he/she was given help by professionals during the time at Kriscentrum. Key words: Evaluation, help centre, violence

Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Jenny Kiiskinen för hennes engagemang och till Karolina, Adiam och Åsa för värdefulla tips och kommentarer.

Asgeirsdottir, H. Samtalsstöd ur brukarperspektiv - Utvärdering på uppdrag av Kriscentrum i mellersta Skåne, C-uppsats, 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Socionomprogrammet verksamhetsutveckling, 2011

Kriscentrum i mellersta Skåne är en samtalsmottagning för kvinnor, män och barnsom direkt eller indirekt blivit utsatta för eller själva utövat våld i en nära relation. Verksamheten ligger i Lund och dit kommer besökaren för samtalsstöd, rådgivning och krisbearbetning, enskilt eller i grupp. Detta examensarbete är en utvärdering av verksamheten, på uppdrag av Kriscentrum. Mitt syfte är attkartlägga hur Kriscentrums besökare upplever sin kontakt med verksamheten och hur deras våldsproblematik ser ut. Kriscentrum har en helt brukarfokuserad verksamhet varför dessa uppgifter är av yttersta vikt för personalen.

Utvärderingen har genomförts genom enkätundersökningar. En enkät riktad motde vuxna besökarna och en enkät riktad mot ledsagare till barn. Sammanlagt fick jag in 106 stycken enkäter. När enkäterna var insamlade förde jag in dem i statistikprogrammet SPSS och fick därigenomut ett underlag för resultat och analys. Besökarna visade sig ha haft olika lång kontakt med kriscentrum men var överlag mycket positivt inställda till det bemötande och den hjälp de fick. Genom min analys kan jag utläsa att anledningen till besökarnas positiva inställningtill verksamheten kan bero på två primära faktorer - att deras deltagande i behandlingen sker på helt frivillig basis (besökaren har alltså sökt hjälp av egen fri vilja) och att de under sin tid på Kriscentrum får ett professionellt bemötande.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

5

7

9

3.1 Kriscentrums tidigare utvärdering 9

3.2 Behandling av män som utövar våld 9

3.3 Brå Rapport 2010:18 10

4. TEORI

12

4.1 Bemötande 12

Professionellt bemötande 12

Empowerment 13

4.2 Frivillighet och motivation 14

4.3 Våld 15

5. UTVÄRDERING

16

5.1 Uppdragsforskning 17

6. METOD OCH MATERIAL

19

6.1 Metodologisk ansats 19

6.2 Undersökningsgruppen 19

6.3 Empiriskt material 19

6.4 Tillvägagångssätt 20

6.5 Validitet och reliabilitet 20

6.6 Forskarrollen 20 6.7 Metodreflektion 21 6.8 Etiska överväganden 21 Informationskravet 21 Samtyckeskravet 21 Konfidentialitetskravet 21 Nyttjandekravet 22

7. RESULTAT OCH ANALYS

23

7.1 Bortfall 23

7.2 De vuxna besökarna 23

Besöken 23

Bemötandet 27

Våldsproblematiken 30

7.3Ledsagare till barn 32

Besöken 32 Bemötandet 33 Våldsproblematiken 35 7.4 Diskussion 35 8. SLUTDISSKUSION

37

39

1.INLEDNING

Det vanligaste i Sverige idag är att verksamheter som hanterar våldsproblematik i nära relationer antingen är till för män med manlig personal eller för kvinnor och barn med kvinnlig personal. Verksamheter som hjälper våldsutsatta kvinnor har även i stor utsträckning varit ideella verksamheter så som kvinnojouren.

Kriscentrum i mellersta Skåne (hädanefter Kriscentrum) skiljer sig från dessa verksamheter på så vis att det är finansierat av kommunen1_{, har specifikt utbildad}

personal och är till för män, kvinnor och barn.

Kriscentrum ligger i Lund. Dit kan alla som blivit utsatta, upplevt eller utövat våld komma för samtalsstöd, rådgivning och krisbearbetning, enskilt eller i grupp. Fokus ligger på våld i nära relationer och gäller då allt våld, fysiskt så väl som psykiskt, sexuellt och materiellt.2 _{Det centrala i behandlingen är empowerment,}

bemötande, medvetandegörande och ansvarstagande. Målet är att behandlingen ska ge besökarna en möjlighet att leva ett liv utan våld och förtryck. Fokus riktas mot våldsproblematiken och olika sätt att komma ur våldet, antingen besökarna är utsatta för det eller utsätter andra för det. Den hjälp och det stöd besökarna får kan se olika ut, allt ifrån stödjande och / eller bearbetande samtal till ett konkret närvarande stöd vid exempelvis en rättegång eller en polisanmälan. Fokus riktas mot förändringen och vad som behöver göras för att ändra en destruktiv situation. Kriscentrum är min mentorsorganisation vilket innebär att en av de anställda är min mentor. Jag har blivit tillfrågad att göra en utvärdering av verksamheten vilket jag har tackat ja till. Detta examensarbete kommer vara denna utvärdering.

1.1 Problemformulering

Att vara en verksamhet som tar emot människor som behöver hjälp antingen för att de har utsatts för våld eller för att de utsatt någon annan för våld är ingen enkel uppgift. Att veta hur en person vill bli bemött och hur saker ska sägas för att de ska nå fram kräver god inkänningsförmåga och lyhördhet. När en terapeut sitter i samtal med en klient så gör denne sitt yttersta för att förmedla den hjälp man har att erbjuda och det är svårt att veta vad mottagaren faktiskt upplever och ifall mottagaren känner att den fått hjälp.

Att inom en och samma verksamhet ta emot alla våldets tre aktörer, det vill säga offret, våldsutövaren och observatören, kan ha både för- och nackdelar. Jag har samtalat med min mentor och fått höra att personalen upplever det som positivt att ha möjlighet att ta emot alla parter i en familj där det har förekommit våld. De kan få större förståelse för situationen och erbjuda bättre och mer djupgående stöd för alla inblandade. Personalen måste dock vara mycket observant på

säkerhetsaspekten, så att en person som är rädd för en före detta partner inte ska riskera att träffa honom eller henne på kriscentrum. Vidare kan det upplevas som problematiskt inom personalkåren att hantera den information de får om andra familjemedlemmar än den egna klienten, eftersom det råder sekretess för

besökarna. Det kan även vara förenat med praktiska svårigheter när gruppsamtal ska planeras, då det anses olämpligt att den som haft samtal med den ena parten

håller i en grupp där den andra parten befinner sig. Personalen har i nuläget saknat en översiktlig bild av hur klienterna upplever det faktum att kriscentrum är till för både män och kvinnor. De är inte ens säkra på om det är något klienterna har reflekterat över. Att få en övergripande bild av vad klienterna tycker om kriscentrum är därför av stort intresse för personalen.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete är att kartlägga hur besökarna på kriscentrum upplever bemötandet de får av personalen, hur besöken ser utoch vilken våldsproblematik de har.

Syftet bryts ner i fem frågeställningar som konkretiserar innehållet i uppsatsen.

 Hur ser besökarnas kontakt med kriscentrum ut?

 Hur upplever besökarna sina möten på kriscentrum?

 Har det betydelse för besökarna vilket kön deras behandlare har?

 Vad tycker besökarna om att kriscentrum tar emot män, kvinnor och barn i samma lokal?

 Hur ser besökarnas våldsproblematik ut?

1.3 Avgränsningar

Uppsatsens begränsningar är först och främst av metodologisk karaktär. Syftet hade lämpat sig väl att utforska med hjälp av såväl kvantitativ som kvalitativ metod. Det hade tillfört uppsatsen en intressant dimension om kvalitativa intervjuer hade kunnat komplettera enkäterna för att få en fördjupad bild av brukarnas upplevelser. Men med tanke på den tid jag har till förfogande kommer jag i föreliggande uppsats enbart att fokusera på att samla in data med hjälp av enkäter. Dessutom har de på kriscentrum önskemål om att ha så lång tid som möjligt på sig att dela ut enkäterna till sina klienter.

1.4 Disposition

Uppsatsen består utöver inledningskapitlet av 7 kapitel. I uppsatsens andra kapitel ges en bakgrund till den verksamhet som bedrivs på Kriscentrum. Efter det

beskriver jag tidigare forskning på området, bland annat kriscentrums tidigare utvärdering och BRÅs (brottsförebyggande rådet) utvärdering av regeringens handlingsplan för att motverka våld mot kvinnor. I uppsatsens fjärde kapitel presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkter som framför allt bygger de teoretiska begrepp som är centrala i Kriscentrums behandling, så som bemötande, frivillighet, motivation och empowerment. Därpå följer ett kapitel som ger en beskrivning av vad utvärdering är för något och vad det innebär att projektet utförs på uppdrag av Kriscentrum.Uppsatsens sjätte kapitel innehåller en beskrivning av den metod som jag har använt mig av, hur jag har gått till väga, etiska överväganden med mera. Uppsatsen avslutas med att utvärderingens

resultat presenteras för att därefter mynna ut i vilka slutsatser som kan dras utifrån resultat, tidigare forskning och de valda teoretiska begreppen.

2. BAKGRUND

I detta kapitel ligger tyngdpunkten på att beskriva verksamheten som äger rum vid Kriscentrum, hur den är uppbyggd, vilka som kommer dit och vilka som arbetar där.

2.1 Verksamheten

Kriscentrum för män har funnits i Lund sedan 1995. Kriscentrum för kvinnor samt Kriscentrum för barn och ungdom / Lysmasken startade i Lund 2001. Sedan januari 2010 har dessa olika verksamheter tillsammans bildat Kriscentrum i mellersta Skåne, en samtalsmottagning för såväl män som kvinnor, ungdomar och barn.

Alla som söker sig till Kriscentrum har en relation till våld i någon mening. Våld i den här kontexten innefattar inte enbart fysiskt våld så som sparkar och slag, vilket ofta är det första man tänker på. Våld kan även vara psykiskt så som hot, kränkningar, glåpord och isolering eller sexuellt så som våldtäkter. Våld kan även vara materiellt vilket innebär våld mot saker och ting som att slå sönder möbler och kasta saker i väggen.

Kvinnorna som söker sig till Kriscentrum har varit eller är utsatta för våld av någon närstående. De flesta lever eller har levt i en destruktiv relation till en partner. En del har utsatts för våld av en annan nära anhörig så som föräldrar eller barn. Några har själva använt våld mot partner eller barn.Barnen och ungdomarna som kommer till Kriscentrum lever också under våldsamma förhållanden. De har bevittnat våld i hemmet eller själva blivit utsatta för våld.De flesta av männen som söker sig till kriscentrum har utsatt någon annan för våld, sin partner eller sina barn och söker hjälp för att hantera sitt våldsamma beteende. En del av männen har själva blivit utsatta för våld av närstående. Männen kan också söka sig till Kriscentrum i förebyggande syfte, när de känner att deras känslor skulle kunna leda till någon typ av våld.

Kriscentrum drivs gemensamt av Lund, Eslöv, Kävlinge, Staffanstorp, Lomma, Höör och Hörby kommuner, samt Svenska Kyrkan. Varje år får de bidrag från Länsstyrelsen till utbildningar och tjänster.Alla som söker hjälp för en

våldsproblematik i dessa kommuner får vända sig till Kriscentrum. Lokalerna finns på andra våningen i en stor tegelbyggnad i Lund. Besökarna har möjlighet att komma in genom två olika ingångar. Från början var det tänkt att en ingång skulle vara för kvinnor och den andra för män. I praktiken går besökarna in genom den ingång som är närmst den i personalen de ska träffa.

Personalen består av 12 anställda inklusive verksamhetschefen varav 8 är kvinnor och 4 är män. De flesta har arbetat på något av de tre kriscentran sedan 2001. Den manliga personalen tar emot både kvinnor och män i samtal och den kvinnliga personalen tar huvudsakligen emot kvinnor men även i viss mån män. Besökarna tillfrågas när de ska komma till sitt första samtal om det är av betydelse vilket kön deras behandlare har. Har det betydelse så tar personalen hänsyn till det. Ibland kan det innebära en viss väntetid för besökaren. När det gäller gruppverksamheten så är det enbart män som håller i grupper för män och enbart kvinnor som håller i grupper för kvinnor. De barn och ungdomar som besöker Kriscentrum besöker den del av Kriscentrum som kallas för Lysmasken (samma lokaler). Där arbetar enbart kvinnliga behandlare.

Kriscentrum har förutom samtalsmottagning även konsultation och

utbildningsinsatser där de bland annat verkar för att sprida kunskap om våld i nära relationer.

Kriscentrums mål är

 att synliggöra, förebygga och behandla, samt att motverka våld i nära relationer

 att verka för ett helhetsperspektiv och att uppnå samverkan mellan

myndigheter/organisationer där barnperspektiv och individens behov sätts först

 att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män, samt att barns lika värde och barnperspektiv lyfts fram, och att barnkonventionen efterlevs För att uppnå dessa mål erbjuder personalen stödjande och / eller bearbetande psykosociala samtal enskilt och / eller i grupp. Viktiga ”ledstjärnor” för hela verksamheten är bemötande ochmedvetandegörande. Bemötandet utgår ifrån att möta varje besökare just i den fas de befinner sig och aktivt lyssna på vad de har att säga, att respektera besökarnas berättelser, känslor, svårigheter och beslut genom att skapa en tillåtande atmosfär. Medvetandegörandet handlar om att göra besökarna medvetna om konsekvenserna av våldet och hur det har påverkat deras liv och dem själva. För våldsutsatta fokuseras också på så kallatempowerment, vilket handlar om att stärka besökarnas självkänsla för att skapa en möjlighet till förändring. För våldsutövare gäller att erkänna och fullt ut ta ansvar för sitt våld och dess konsekvenser.

De som arbetar på Kriscentrum har mångårig erfarenhet av psykosocialt behandlingsarbete och de arbetar under sträng socialtjänstsekretess. Statistik över Kriscentrums besökare

Så här ser statistiken ut över kriscentrums besökare år 2009 respektive 2010. Där kan utläsas att Kriscentrum har tagit emot nästan 100 stycken fler besökare år 2010 än år 2009, en ökning på dryga 25%. Den största ökningen var bland männen med 35 % jämfört med kvinnornas 18% och barnens 30 %.

År Kvinnor Män Barn Totalt

2009 194 106 73 373

3. TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel presenteras relevanta utdrag ur tidigare forskning på området. Kapitlet inleds med en genomgång av den utvärdering som gjordes av Kriscentrum 2007 då det var ett kriscentrum enbart för kvinnor. Därefter

presenterar jag Socialstyrelsens utvärdering från 2010 och slutligen lyfter jag fram Brås utvärdering från 2010 av den handlingsplan regeringen tog fram för att motverka mäns våld mot kvinnor.

3.1 Kriscentrums tidigare utvärdering

Det har tidigare gjorts en utvärdering av Kriscentrum i mellersta Skåne när det var ett kriscentrum för enbart kvinnor. Då var Kriscentrum en mindre verksamhet med 5 deltidsanställda kvinnor. Denna utvärdering, Att mötas och bemötas,

gjordes 2007 av två forskare på socialhögskolan i Lund, Maria Bangura Arvidsson och Tina Mattson på uppdrag av Kriscentrum.

De gjorde mycket övergripande enkäter som var indelade i fem olika delar: 1. Allmänna uppgifter 2. Insatserna och verksamheten 3. Bemötande och stöd 4. Föräldraskap och barn 5. Förändring. Dessa enkätsvar kompletterade de med 8 kvalitativa intervjuer. Deras forskningsresultat blev övervägande mycket positiva, speciellt enkätsvaren. De visade att kvinnorna som kom till Kriscentrum var väldigt nöjda med det stöd och den hjälp de fick under sina samtal på

Kriscentrum. Intervjuerna visade lite mer djupgående kvinnornas uppfattning och där hade de möjligheter att ta upp speciella tillfällen som påverkat dem negativt eller positivt och de kunde även beskriva sina upplevelser och känslor mer i detalj. I den tidigare utvärderingen kom det bland annat fram till att de flesta haft kontakt med Kriscentrum i ungefär 6 månader. De flesta hade enskilda samtal och träffade sin behandlare 1 gång i veckan. Medelåldern låg på 30-35 år och merparten av kvinnorna var välutbildade med högskole - eller universitetsutbildning. Känslorna i samband med kontakten med Kriscentrum var övervägande positiva. I

intervjuerna tog kvinnorna upp det faktum att en våldsproblematik var tvungen att finnas för dem för att de skulle ha möjlighet att söka hjälp på Kriscentrum medan männen kan söka hjälp på Kriscentrum för män på grund av olika slags kriser. Vidare pratade de om hur psykiskt våld inte är så uppmärksammat och allmänt accepterat så många trodde att de var tvungna att ha en fysisk våldsproblematik för att få vända sig till Kriscentrum, vilket inte var fallet. Någon tycket att namnet Kriscentrum var missvisande då man inte hade möjlighet att besöka Kriscentrum för akut kris och de hade inget skyddat boende utan man var tvungen att ringa och boka tid.

3.2 Behandling av män som utövar våld i nära relationer

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utvärderat behandling av män som utövar våld i nära relationer (socialstyrelsen.se, 2010). Den typ av verksamheter som vänder sig till män som utövar våld i nära relationer har ökat markant de senaste åren och år 2007-2008 fanns ca 100 aktiviteter som riktade sig mot denna målgrupp. I Socialstyrelsens utvärdering ingår 8 kommunala och ideella

verksamheter där frågorna fokuserade på behandlingens effekter. Verksamheterna hade alla liknande behandlingsmetoder där det centrala varatt männen skulle inse det egna ansvaret för våldet.

Sammanlagt besvarade 188 män flera självskattningsformulär när de började behandlingen och 140 av dessa svarade på samma formulär ett år senare. Resultatet visade att det allvarliga fysiska våldet hade minskat med 28 procentenheter, det allvarliga psykiska våldet med 20 procentenheter och det lindriga fysiska våldet med 35 procentenheter. Männens psykiska problem och deras alkoholproblem minskade, men var trots det större än hos normalgruppen vid uppföljningen. Eftersom det inte fanns någon kontrollgrupp att tillgå, kan den positiva effekten ha berott på något annat än just behandlingen. Männens egen syn på behandlingen var dock övervägande positiv och de flesta tyckte att

behandlingen hade hjälpt dem lösa/hantera sina problem på annat sätt. Sammantagna är resultaten i denna utvärdering lovande. Det behövs dock studier över längre tid och studier som bättre kan avgöra vilka som är de verksamma faktorerna, när män upphör att utöva våld i nära relationer (socialstyrelsen.se, 2010).

3.3 Brå rapport 2010:18

Slutrapporten av Brås utvärdering av regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer presenterades år 2010. Regeringens handlingsplan omfattar 56 åtgärder som sattes i bruk under 2007-2010 och syftar till att förbättra arbetet inom berörda myndigheter och organisationer.

Rapporten inleds med sammanfattande slutsatser där det beskrivs hur

handlingsplanen har lett till en ökad medvetenhet om hur viktigt det är att arbeta med frågor kring våld i nära relationer. Den har även bidragit till en förhöjd kunskapsnivå och en bättre struktur för arbetet både inom och mellan

myndigheter. Handlingsplanen har också lett till bildandet av nya verksamheter och att de befintliga har utvecklats (Brå rapport 2010:18).

Brå tar upp att de tycker att det är glädjande att fokus inte enbart legat på insatser för kvinnor utan att fler och fler inser männens behov av hjälp för sitt beteende och vikten av dessa insatser för att förebygga våldet. Vidare berättar de att denna första rapport inte kan ge en tydlig bild av huruvida våldet har minskat eller inte då insatserna nyligen satts i bruk, utan rapporten redovisar hur de olika insatserna genomförts, vilka erfarenheter uppdragstagarna gjort och hur de ser på framtiden. Insatserna har delats upp i fyra kategorier:

 Utbildning

 Verksamhetsutveckling

 Kunskapsutveckling

 Lagstiftning.

Den vanligaste typen av aktivitet var utbildningsinsatser och ingick i nästan hälften av åtgärderna. Över 350 projekt rörande våld mot kvinnor och barn som bevittnat våld har startat i kommunerna med ekonomiskt stöd från regeringen och över 150 utbildningar rörande hedersrelaterat våld och förtyck har hållits. Bland annat har 10 000 poliser, 1800 anställda i domstolsväsendet, 500 anställda på brottsoffermyndigheten och 650 skolledare och rektorer fått utbildning i de olika frågorna. Högskolekurser har hållits och utbildningar har utvecklats (Brå rapport 2010:18:9). Brå tycker att regeringens utbildningssatsning är värdefull men vill se att de görs kontinuerligt, att även ny personal får utbildning och att det inte enbart är engångssatsningar. De flesta Länsstyrelser svarade att de kan ha kontinuerliga utbildningsinsatser endast om de även i fortsättningen får medel från regeringen.

Den näst vanligaste aktiviteten var konkret verksamhetsutveckling i form av insatser som direkt har riktats mot målgruppen. Totalt har över 500 projekt startats som rört verksamhetsutveckling på något sätt. De har till exempel varit projekt gällande krisbearbetning, metodutveckling, skyddat boende, olika slags nätverk och samverkansprojekt mellan kommuner, polis, sjukvård och ideella

verksamheter. Dessa har huvudsakligen varit på lokal nivå men på nationell nivå har en virtuell ungdomsmottagning skapats och en virtuell tjejjour.

Kriminalvården har även utvecklat programverksamheten för sexualbrottslingar och dömda för våld i nära relation för landets alla frivårdskontor och vid flertalet anstalter (Brå rapport 2010:18:10ff). Även denna utveckling ser Brå som

glädjande men är på samma gång oroliga vad gäller verksamhetsutvecklingens framtid, det vill säga i vilken mån projekten kommer bli permanenta och ha möjlighet att överleva när de statliga medlen tar slut.

Vad gäller kunskapsutveckling så har regeringen initierat ett 15-tal utvärderingar av problemen och av de arbetsmetoder som används för att höja kunskapen kring våldsproblematiken. De flesta av dessa utvärderingar är dock inte färdigställda förrän om ytterligare något år. I planen finns också uppdrag till Socialstyrelsen om att ta fram vetenskapligt grundade verktyg för bra metoder, i form av bedömningsinstrument och vetenskapliga kunskapssammanställningar.

Slutligen innehöll handlingsplanen ett 15-tal åtgärder om lagstiftning där de flesta åtgärderna har resulterat i ett betänkande, en lagändring eller en ny lag. Bland annat skärptes socialtjänstlagen den 1 juli 2007 vad gäller socialnämndens ansvar att ge brottsoffer stöd och hjälp (socialstyrelsen, 2010:18:11ff).

4. TEORI

Nedan beskrivs de teoretiska begrepp som jag anser vara av relevans för att tydliggöra mitt resultat. Eftersom Kriscentrum är en människobehandlande organisation som genom samtal ger stöd och hjälp till sina besökare kommer begreppet bemötande att vara centralt. Det ordet genomsyrar hela kriscentrums verksamhet och det är besökarnas upplevelse av personalens bemötande som är huvudstommen i utvärderingen. Ett annat betydelsefullt begrepp i detta

sammanhang är begreppetfrivillighet och jag kommer även ta upp en teori kring varför vi utövar våld.

4.1 Bemötande

Bemötande är ett ord som används flitigt i en mängd sammanhang och är därför inte alltid så lätt att definiera. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder bemötande – uppträda emot, behandla, uppföra sig, bete sig mot

(svenskaakademien.se, 2007). Bemötande i sig är då ett neutralt ord som enbart beskriver en handling eller en aktion. För att bemötande skall få en större innebörd och ska kunnas upplevas subjektivt krävs det att bemötandet kopplas ihop med en attityd vilket enligt svenska akademins ordlista betyder inställning till något (svenskaakademien.se, 2007). Attityd är den förmedlande länken mellan åsikter och handling och det är människans positiva eller negativa attityd bakom bemötandet som skapar en upplevelse av bemötandet. Bemötande kan studeras på olika nivåer och mötet människor emellan påverkas ofta av de värderingar och attityder som finns i samhället. På en arbetsplats kan även arbetsmiljö, regler, personalpolitik och ekonomiska resurser påverka bemötandet mellan behandlare och klient (HSO Skåne, 2001).

Professionellt bemötande

Många kvinnojourer och kriscentrum baseras på tanken ”kvinna möter kvinna” vilket innebär att arbetet baseras på ideella insatser och ”vanliga” kvinnors insatser och inte socionom och terapeututbildade kvinnor (Mattsson & Bangura Arvidsson, 2007). Varför tanken har varit denna är att om verksamheten i grunden inte är uppbyggd utifrån ett professionellt behandlingsarbete så minskar den barriär och den maktposition som kan uppstå då en behandlare i form av en

terapeut möter en klient. Många kvinnojourer och kriscentrum är även oberoende i förhållande till kommuner, stat och landsting för att slippa myndighetsutövning (a.a.). Kriscentrum är både en kommunalt finansierad verksamhet och bygger på ett professionellt behandlingsarbete med utbildad personal. Skulle detta leda till ett sämre eller bättre bemötande?

Ulla Holm är docent i pedagogik vid Uppsala universitet och författare till bokenDet räcker inte att vara snäll-om empati och professionellt bemötande i

människovårdande yrken(2009). Hon hävdar att det finns en hel del missförstånd

kring vad ett professionellt förhållningssätt är, att det skulle innebära att vara neutral, inte visa för mycket medmänsklighet, vara korrekt eller ha inriktning på ekonomisk vinst. Holm menar att detta är missuppfattningar och hon definierar begreppet som följer:

Professionell hållning är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som gagnar patienten/klientens legitima behov - inte av de egna behoven, känslorna och impulserna (Holm, 2009:51).

Hon menar att för att kunna sudda ut det maktförhållande som uppstår mellan behandlare och klient där behandlaren har en maktposition och klienten befinner sig i en beroendesituation, krävs det att behandlaren har en professionell hållning. Den professionella hållningen är inget som kommer av sig självt utan förväntas läras ut under en yrkesutbildning. Enligt författaren är en professionell hållning den process och produkt där yrkesidentitet, psykologisk kunskap och etiska värderingar ingår. Hon poängterar vidare vikten av en yrkesidentitet, att det är den som ger vägledning om vad som ingår i yrkets förpliktelser och vilka egenskaper som gäller. Detta menar hon är det som gör att man som professionell ej styrs av sina egna känslor och behov. I våra vardagliga situationer styrs vårt mänskliga beteende i de flesta fall av våra egna behov, känslor och impulser. Därför kräver ett professionellt förhållningssätt att vi utvecklar attityder och värderingar som gör att andra hållningar och handlingar än de som styrs utifrån våra egna känslor känns belönande. En sådan utveckling är en del av professionaliseringsprocessen (Holm 2009:48ff).

När Holm definierar begreppet professionell hållning så skriver hon om

patienten/klientens legitima behov. Hon menar på så vis att det inte är klientens alla behov som ska stå i centrum utan snarare att klienten har vissa rättigheter i ett möte med en professionell behandlare. Dessa rättigheter är att få ta del av

hjälparens kunskap och erfarenheter, att bli behandlad med respekt och att få ett personligt bemötande. Att få ta del av hjälparens kunskap och erfarenheter innebär att hjälparen mobiliserar sina kunskaper, visar att hon anstränger sig och

intresserar sig. Det skapar större möjligheter för tillit från klientens håll. Att bli behandlad med respekt innebär att förmedla att klienten har ett värde som människa och att detta värde inte är graderbart. Respekten är en stor del av vår självbild. I självbilden ingår allt vi tycker om oss själva, både positivt och negativt och den har vi utvecklat i vårt samspel med andra. När vi söker hjälp befinner vi oss i situationer som vi inte reder ut på egen hand och är ofta känsliga. Att bli behandlad med respekt är då extra viktigt för att självbilden ska bevaras och inte bli sämre så att vi istället för att ta emot hjälp tar till försvarsmekanismer. Ett personligt bemötande är inte detsamma som ett privat bemötande och det är, enligt författaren viktigt att skilja på dessa två. Ett privat bemötande utgår ifrån behandlarens egna behov och är oprofessionellt medan ett personligt bemötande är att vara närvarande, intresserad och koncentrerad i kontakten med klienten, att se klienten som en medmänniska. På så vis ställer ett professionellt

förhållningssätt stora krav på hjälparens självmedvetenhet och självkännedom (Holm, 2009:52f).

Enligt Holm är ett professionellt bemötande ett bra bemötande och bemötandet har en grundläggande betydelse i människobehandlande verksamheter, vare sig det är sjukhus, äldreboenden, samtalsmottagningar eller andra slags

organisationer.

Empowerment

Neil Thompson har skrivit boken Power and empowerment(2007) där han tar upp vad ordet empowerment handlar om i teoretisk mening. Empowerment har blivit lite av ett modebegrepp och har därför fått en hel del olika betydelser anser han och han tycker att det är viktigt att den faktiska betydelsen förstärks så att ordet inte missbrukas i fel sammanhang (Thompson, 2007:20). Enligt Thompson innebär empowerment att hjälpa någon att öka den egna kontrollen över livet och

Empowermentär på så sätt inget vi gör åt eller för andra människor utan tillsammans med dem (Thompson, 2007:21). Vidare förklarar författaren att empowerment är verkningslöst om inte klienten är engagerad och kan på så sätt inte förverkligas mot någons vilja. Empowerment utgår ifrån att individen har möjlighet att ta sina egna beslut och att den ansvarar för sina handlingar (Thompson 2007:24).

4.2 Frivillighet och motivation

William R. Miller och Stephen Rollnick är båda professorer ipsykologi, psykiatri och medicin och de har tillsammans skrivit boken Motiverande samtal(2002). Den handlar om hur man med hjälp av samtal kan hjälpa människor att genomföra förändringar som förbättrar deras liv och hur man även med hjälp av samtal kan hjälpa människor att bli redo och villiga att genomföra förändringar. De tar bland annat upp effekten av tro och hopp, effekten av rätt behandlare och effekten av förändringsprat. Med tro och hopp menar de att om man frågar en person hur troligt det är att han eller hon kommer lyckas genomföra en specifik förändring så är svaret man får en relativt bra mätare på sannolikheten att förändringen kommer att ske. Dock är detta fenomen inte bara begränsat till patientens eller klientens tro utan även till behandlarens och deras upplevda prognos påverkar faktiska resultat. Därför är det viktigt att man som behandlare har en tilltro till sina klienter. Behandlaren spelar en annan roll, ifall en klient fortsätter eller avbryter sin behandling. Författarna menar att studier har visat att behandlarens empati signifikant kan avgöra hur en klient svarar på behandling. Empati i detta

sammanhang är starkt kopplat till reflektivt lyssnande där behandlaren tydliggör och förstärker klientens egna erfarenheter och syften utan att lägga till sitt eget material. De påstår samtidigt att konfrontation leder till avbrutna behandlingar eller behandlingar med dåligt resultat. Vidare skriver de att förändring ofta sker tidigt under en behandling och att det inte nödvändigtvis är längden på en behandling som avgör om den är lyckad eller ej, utan det faktum att människor söker hjälp. Söker en människa hjälp leder hjälpen ofta till positiv förändring. Med effekten av förändringsprat menar författarna att man kan påverka klientens ”tro och hopp” genom att samtala på ett stödjande och reflekterande sätt. För att motverka det som jag beskrev tidigare, att det ofta är klientens egen tilltro till sig själv som mäter vare sig den kommer lyckas med en förändring eller inte, måste behandlaren höja klientens egen tro genom förändringsprat. Författarna

sammanfattar pusselbitarna med att säga att motivation är grundläggande för förändring. Denna motivation finns ofta på någon nivå när en människa söker hjälp men kan höjas med hjälp av motiverande samtal (Miller och Rollnick, 2002:17ff).

Motivation innehåller tre viktiga komponenter: att vilja,att tro att man kan och att

vara redo.Att vilja handlar om i vilken utsträckning klienten vill få till stånd en

förändring, den upplevda angelägenhetsgraden. När en värdering som är utom räckhåll upptäcks påbörjas en förändringsprocess. Men eftersom vi människor har många olika värderingar och önskemål, våra egna och andras så är det inte alltid så enkelt. Våra olika viljor kan vara motsägelsefulla och på så vis är viljan bara en del av det som bygger motivation. Nästa del är att kunna, att tro på förändring. De flesta människor bär på en dålig vana som de inte lyckas bryta men kanske önskar att de kunde. Då har de en hög grad av angelägenhet men en låg tilltro till sin egen förmåga och tar till försvarsmekanismer för att ursäkta det faktum att de inte gör en förändring. Man måste tro att man kan förändras för att få till stånd förändring. Den sista motivationskomponenten är att vara redo, att kunna prioritera. Det

räcker inte att vilja och att tro att man kan om man inte prioriterar att göra det helt enkelt (Miller och Rollnick, 2002:25f).

Det som sätter igång motivation att förändra ett beteende är enligt författarna när en person kopplar ihop förändring med något av stort värde, någonting viktigt och någonting önskvärt, när insikten om att förändring hade varit mer gynnsam än en icke förändring.Inneboende motivation till förändring uppstår i en accepterande, befrämjande atmosfär som gör det tryggt för personen att utforska det möjligen smärtsamma nuet i relation till det som är önskat och värdesätts. Människor fastnar ofta, inte för att de inte förstår nackdelarna, utan för att de har motstridiga känslor kring sin situation. Vägen ut ur den snårskogen har att göra med att utforska och följa vad personen upplever och vad som verkligen betyder något för just honom eller henne (Miller och Rollnick, 2002:27).

4.3 Våld

Jag kommer kort beskriva Per Isdals teori om varför man utövar våld, vad det är som ligger bakom. Isdalär psykoterapeut och leder Alternativ till vold i Oslo som är Nordens första behandlingsverksamhet för män med våldsproblem. Isdal skriver i sin bok Meningen med våld (2002) hur han genom åren mött många hundra män (och några få kvinnor) som i sina liv har utövat våld. Många av dem har också själva blivit utsatta för våld.

Per Isdal menar att den känsla som ligger bakom allt våld är vanmakt, att det är när den känslan infinner sig som man tar till våld. Våld blir på så sätt en

makthandling som botemedel för maktlöshet (Isdal, 2002:104). Det är det hans titel syftar på att det inte finns något blint våld, att bakom varje våldshandling finns en mening för våldsutövaren. Denna mening kan till exempel vara

ångestreducering, att få tillbaka känslan av kontroll. Han jämför det med andra till synes ”meningslösa handlingar” och påstår att vi människor har en benägenhet att upprepa beteenden om de en gång har hjälpt oss. Vi kan ta ett exempel:

Om mina uppväxtvillkor på något sätt var extrema (vanmakt) och det enda sättet jag kunde få kontroll (reducera ångest) över mitt liv var genom att skära mig själv (reducera ångest) och det hjälpte i den situationen (gav en upplevelse av styrning och kontroll, reducerade min ångest) så finns det en möjlighet att jag upprepar denna handling i andra situationer där jag känner vanmakt, underlägsenhet eller ångest. Detta kan då skapa problem för mig. Isdal menar att människor tenderar att upprepa sitt sätt att lösa ett problem på även då lösningen inte fungerade och till och med då lösningen är dålig och destruktiv. Våld är på så sätt en sådan handling som man tar till för att bemästra en situation som man inte har kontroll över och känner vanmakt inför.Anledningen till att en individ tar till våld kan bero på många olika faktorer som till exempel uppväxtförhållanden och en central del i Isdals teori är att våld föder våld. Därför anser han att det är oerhört viktigt att de som utsätter andra för våld går i behandling för att komma underfund med vad det är som väcker det våldsamma beteendet hos dem så att de kan lära sig hantera de situationerna på ett annat sätt. För att har man en gång börjat ta till våld som en bemästringsmetod så är det stor risk att man fortsätter med det. Samma sak gäller till exempel barn som utsätts för våld eller som är observatörer av våld i hemmet. Det är viktigt att de får hjälp att hantera sin situation annars är risken stor att de själva börjar utöva våldsom bemästringsmetod. (Isdal, 2002:19ff).

5. UTVÄRDERING

Följande kapitel syftar till att ge en kort beskrivning av vad en utvärdering är för något och varför den görs. Jag kommer även ta upp begreppen uppdragsforskning och extern utvärdering för att förtydliga vilken slags utvärdering föreliggande uppsats är ett exempel på.

Utvärdering är ett relativt nytt begrepp i den svenska vokabulären och är något som fick en betydelse först på 1980- och 90-talet i Sverige. Under den senare hälften av 90-talet och fram tills idag har intresset ökat markant och det finns två samhällstrender som kan sägas vara orsaken till det. Utvärderingskonsulterna Bo Sandberg och Sven Faugert (2007:17) tar i boken Perspektiv på utvärdering upp vilka dessa trender är. Dels är det marknadsliberalismen som lett till

decentralisering och att många offentliga verksamheter då blivit mål- och

resultatstyrda. Inom den offentliga sektorn används då utvärderingar som en slags kontroll från till exempel statliga myndigheter för att säkerställa att privata och statliga bolag utför det de ska utföra (a.a). Dels är utvärderingar ett sätt att mäta kostnadseffektivitet och produktivitet vilket är viktigt för att minska den offentliga sektorns utgifter. En pådrivande faktor vad gäller utvärderingens framväxt i Sverige är medlemskapet i EU där projekt finansierade med medel från unionen ska utvärderas (Sandberg och Faugert, 2007:18). Utvärderingar har på så vis även en legitimitetsfaktor, de kan användas som bevis både internt och externt att det verksamheten bedrivs enligt målen.

Bo Sandberg och Sven Faugert skriver att utvärdering är:

En systematisk undersökning av en aktivitets värde och betydelse (Faugert&Sandberg, 2007:13).

Definitionen förutsätter att utvärderingen görs på ett strukturerat sätt med vetenskapligt vedertagna metoder, därav ordet systematisk undersökning. Vad som studeras på detta sätt är en specifik åtgärd såsom en insats eller ett projekt, en aktivitet helt enkelt. Det centrala i utvärderingen är bedömnings- eller

värderingskriterierna. Utvärdering görs för att komma fram till i vilken grad något är lyckat eller misslyckat (Sandberg och Faugert 2007:13f). Det kan göras utifrån olika syften, olika perspektiv och olika modeller. Syftet är det som styr

utvärderingen, vad som ska utvärderas och hur den ska utföras. Nils Hertting och Evert Vedung är båda verksamma vid

statsvetenskapligainstitutionen vid Uppsala universitet och har skrivit boken Den

utvärderingstäta politiken (2009). De påstår att utvärdering kan styras utifrån tre

olika perspektiv. Antingen är den mål- och resultatstyrd där det är de utsatta målen som utvärderas för att se om de uppnåddes. Eller så är utvärderingen

brukarstyrd, där det är brukarnas upplevelser och åsikter som man vill komma åt

och belysa. En utvärdering kan även vara nätverksstyrd vilket innebär att utgångspunkten är samverkan och hur väl ett samarbete fungerar till exempel mellan skola, socialtjänst och polis (Hertting och Vedung 2009:31ff) Den utvärdering som jag gör är brukarstyrd men även mål- och resultatstyrd då kriscentrums mål är att hjälpa sina brukare.

5.1 Uppdragsforskning

Följande är högskoleverkets definition av vad uppdragsforskning är för något. Forskning där en extern beställare bestämmer forskningsområde och rätten till resultatet regleras i avtal.Uppdragsforskning kan till exempel utgöras av forskning som en forskargrupp utför på uppdrag av en myndighet som vill ha en viss fråga belyst eller ett företag som vill ha en metod eller produkt utvecklad(Högskoleverket, 2011-04-08).

Jag har fått ett uppdrag från en extern beställare (Kriscentrum i mellersta Skåne) att jag ska utföra en utvärdering åt dem. Detta innebär att det inte är jag som själv valt vad som ska utvärderas utan jag förhåller mig till ett önskemål och kommer med tips, idéer och kunskap i form av att vara en extern utvärderare. Varför jag väljs för att genomföra utvärderingen är för att det anses främja en objektiv granskning då jag inte är verksam inom organisationen (Hertting och Vedung, 2009). En annan orsak är det faktum att jag är studerande och har nyligen läst kurser om just utvärdering och anses därför ha en annan kunskap än de som arbetar inom verksamheten. Vidare skulle det för kriscentrum inte anses lika legitimt om de utförde utvärderingen själva då det som intern utvärderare är lätt att bli hemmablind. Det blir även lätt att utesluta frågor som man inte vill ha svar på eller tror kommer ge ett negativt resultat speciellt i de fall där en utvärdering används för att legitimera verksamheten utåt och inte enbart är till för en intern utveckling (Sandberg och Faugert, 2007).

I boken Perspektiv på utvärdering(2007) skriver författarna Sandberg och Faugert om fördelar och nackdelar med interna respektive externa utvärderare. De menar att fördelarna med en intern utvärdering är att kunskapen om verksamheten redan finns, jobbet blir utfört snabbare, det är kostnadseffektivt och

utvärderingskompetensen som blivit uppbyggd behålls inom organisationen. Nackdelarna däremot är det som jag har beskrivit tidigare, att man som verksam inom organisationen kan bli hemmablind i utförandet av utvärderingen, det finns intressen och en partiskhet, interna konflikter kan uppstå och en utvärdering tar tid från andra uppgifter. Fördelarna med en extern utvärdering är att den som utför utvärderingen kommer in med ”friska ögon”, har specifik kompetens och det ger en annan trovärdighet och opartiskhet. Nackdelarna däremot är att det tar längre tid då den kunskap som redan finns inom organisationen först skall förmedlas vidare. En extern utvärderare kan upplevas som kontrollerande och berörda kan bortförklara resultaten (a.a.).

Frågan om en verksamhet ska välja en intern eller en extern utvärdering avgörs i första hand av syftet med utvärderingen. Det är vanligt att kombinera interna och externa utvärderingsresurser för att minimera nackdelarna och maximera

fördelarna. Jag skulle påstå att denna utvärdering är just en sådan då jag sedan tidigare har en inblick i verksamheten som adept till en i personalen, utan att jag har varit verksam. Frågorna som ställs i enkäten har jag sammanställt utifrån personalens och chefens önskemål om vad de vill ha reda på och jag har kommit med egna synpunkter på vad jag tycker är relevant. I boken Den utvärderingstäta

politiken(2009) tar författarna Hertting och Vedung upp nackdelen med den

typen av utvärdering och det är närhet och lojalitet. Det är dessa två ord som jag måste förhålla mig till och vara uppmärksam på hur de påverkar utvärderingen.

påverka mitt sätt att agera när jag genomför utvärderingen. Jag är till exempel mycket medveten om att verksamheten vill ha en utvärdering med positiva resultat. Som tur är går det inte att manipulera de resultat jag får in eftersom de förs in i ett statistikprogram som visar fördelningen på svaren. Men hur är frågorna utformade? Saknas relevanta frågor? Detta är det huvudsakliga

problemet, att ställa kritiskt granskande frågor till mig själv och inta en objektiv roll till mitt eget arbete när jag besvarar dem.

6. METOD OCH MATERIAL

I följande kapitel redogör jag för uppsatsens val av metod samt vilka de bakomliggande argumenten är för detta val. Inom ramen för detta kapitel ryms även en diskussion kring de etiska principer som har varit aktuella att ta hänsyn till i samband med denna utvärdering.

6.1 Undersökningsgruppen

Undersökningsgrupperna som kommer undersökas i denna studie är kriscentrums alla klienter som besöker kriscentrum i april. Varför klienterna får svara på enkäten är för att denna utvärdering är brukarstyrd och är beroende av brukarna för att något resultat ska synliggöras. Det är deras åsikter, upplevelser och känslor om kriscentrum som denna utvärdering vill studera.

6.2 Empiriskt material

Jag har använt mig av en enkätundersökning när jag har samlat in data till denna uppsats. Detta datainsamlingsinstrument har varit effektivt för att nå ut till så många som möjligt. Att göra en enkät och dela ut till informanter bygger på att jag tror att informanten är en trovärdig leverantör av objektiv information och att hon säger det hon känner och upplever (Meeuwisse m.fl. 2008, s.38). Jag har

formulerat mina enkäter utifrån frågor som personalen på kriscentrum i mellersta Skåne har velat ha svar på. Detta resulterade i treenkäter som riktar sig till olika grupper. Den första enkäten riktar sig till vuxna besökare på kriscentrum (se bilaga 1). Den andra enkäten riktar sig till ledsagare till barn som besöker

kriscentrum (se bilaga 2) och den tredje enkäten riktar sig till ungdomar över 18 år (se bilaga 3). Enkäten har standardiserade svarsalternativ där informanten kryssar i ett alternativ som passar bäst (Davidsson och Patel 2003). Det finns även möjligheter till egna kommentarer i slutet på enkäten. Jag är medveten om att jag genom att göra en enkätundersökning inte har möjlighet till lika djupgående frågor eller direkta följdfrågor på informanternas svar. Men då det är av stor relevans att få in så många svar som möjligt är enkätformen den smidigaste. Jag har undvikit långa och svårbegripliga frågor, ledande frågor och frågor som inleds med ”varför”. Jag har utformat enkäten så att det är så enkelt som möjligt att svara på frågorna och jag har haft ”vet ej” som svarsalternativ på vissa av frågorna för att minska uteblivna svar.

6.3 Tillvägagångssätt

När jag hade utformat och sammanställt mina enkäter skickade jag dessa till kriscentrums personal. De hade då möjlighet att skriva ut den enkät som de vill att deras klient skulle fylla i. Klienten fick fylla i enkäten enskilt och sen stoppa ner den ifyllda enkäten i en av de låsta postlådor som fanns på kriscentrum. När utvärderingsperioden var över öppnade jag postlådorna för att samla in enkäterna. Dessa enkäter sammanställde jag och förde in i statistikprogrammet SPSS. Under tiden som jag förde in enkäterna i SPSS numrerade jag varje enkät så att jag kunde gå tillbaka och se om jag själv hade råkat fylla i felaktig information när det visade sig att svaret var felaktigt. När jag hade fört in alla enkäterna började jag med att ta fram allmän statistik, hur många som hade svarat vad på de olika alternativen. Därefter tog jag fram statistik gällande män och kvinnor. Hur många av männen respektive kvinnorna som svarade vad på vilken fråga för att se om det fanns skillnader i svar utifrån kön.

6.4 Validitet och reliabilitet

Med validitet menas att mäta rätt sak, att de mätinstrument som jag har, det vill säga mina enkäter, mäter det som jag vill ha svar på (Olsson & Sörensen, 2001:74ff). Har jag till exempel lyckats överföra mitt syfte och mina

frågeställningar till mätbara frågor på ett sådant sätt att svaren blir meningsfulla och speglar det som jag är ute efter att undersöka? Validiteten handlar kort och gott om giltigheten i det som mäts (Djurfeldt, Larsson &Stjärnhagen (2010:104f). För att försäkra mig om att ha så hög validitet som möjligt började jag med att tillsammans med kriscentrums personal definiera det huvudsakliga syftet med utvärderingen och vilka frågor som skulle ställas för att uppnå syftet. Därefter formulerades frågorna och svarsalternativen utifrån vad som ansågs som det mest lättförståeliga. Alternativen bestod av ja och nej svar eller skalor där besökarna kunde ringa in det som bäst passade in på deras subjektiva känsla.

Med reliabilitet menas hur tillförlitliga eller pålitliga mina mätinstrument är. Är mina enkäter utformade på så vis att frågorna förstås likadant av alla? Kommer jag få in samma resultat om de som svarat gjort det igen en månad senare? Eller om någon annan ställt samma frågor? Svaret på dessa frågor skall vara ja för att reliabiliteten skall anses vara hög och det är viktigt att reliabiliteten är hög för att även validiteten skall kunna vara det(Djurfeldt, Larsson &Stjärnhagen

(2010:104f). När det handlar om att mäta subjektiva upplevelser och saker som förändras över tid så kan det dock vara svårt att garantera att resultatet varit detsamma under en annan period då vi påverkas av våra känslor och är föränderliga i våra åsikter.

6.5 Forskarrollen

Jag har fått en beställning från en verksamhet som i mångt och mycket har formulerat de frågor de vill ha svar på själva och givetvis vill se till att få positiva resultat. Det är här som jag måste ta min roll som utvärderare på ett stort allvar och göra så tydliga och neutrala enkätfrågor som möjligt utifrån vad min

uppdragsgivare vill ha reda på. Som jag nämnde tidigare så är jag som forskare en extern utvärderare men som ändå är insatt i verksamheten då min mentor jobbar på Kriscentrum. Jag är då som forskare automatiskt inte helt neutralt inställd till de tjänster som verksamheten har att erbjuda. Till att börja med så valde jag min mentor utifrån ett intresse och utifrån en förförståelse om att den verksamhet som bedrivs är både bra och nödvändig. För det andra har jag speglats av de samtal som jag fört med min mentor och andra inom organisationen och på så sett skapat mig en bild av verksamheten genom personalens ögon. Detta har inneburit att jag som forskare är positivt inställd till den verksamhet som bedrivs. Jag har med denna vetskap fokuserat på att utforma frågorna på ett icke ledande sätt och jag vågar påstå att min egen inställning till kriscentrum inte har påverkat

utvärderingens tillförlitlighet.

6.6 Metodreflektion

När jag hade samlat in mina enkäter märkte jag att det fanns saker som jag hade kunnat göra annorlunda för att få en högre validitet. För det första märkte jag att de frågor som ställdes angående våld i nära relationer inte självklart uppfattades som frågor angående alla typer av våld utan det fanns de som påpekade att de utgick ifrån att frågorna berörde enbart fysiskt våld eller som själva skrev till ordet psykiskt våld när de besvarade enkäten. Där borde jag ha varit tydligare med att jag menade både fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld. Jag utgick ifrån

att det var lika vedertaget bland kriscentrums besökare som bland kriscentrums personal vilket var en miss. Det lönar sig att vara övertydlig.

6.7 Etiska överväganden

Den utvärdering som jag gör är etiskt känslig då jag har en enkät som riktar sig till ungdomar. Vad gäller ungdomar så står det i 18§ Lag om etikprövning (2003:460) att om forskningspersonen har förmåga att inse vad forskningen innebär för hans eller hennes del så ska han eller hon själv informeras. Detta kan jag inte

säkerställa. Eftersom jag som forskare/utvärderare inte själv var den som delade ut enkäterna till besökarna finns det inget sätt för mig att garantera att ungdomarna har förstått vad de samtycker till. Då ungdomar över 15 år ofta kommer till kriscentrum utan målsman och då målsman kan vara en del av deras problematik kändes det inte relevant att begära målsmans underskrift. På grund av dessa komplikationer valde jag att utesluta ungdomar i åldern 15-17 år. Dock fick vissa ungdomar 18 år och äldre som besökte kriscentrum under perioden svara på ungdomsenkäter och inte vuxenenkäter vilket ledde till att 4 vuxna besökare har uteslutits ur utvärderingen på grund av fel enkät

Det är viktigt att de forskningsetiska principerna uppmärksammas i denna

utvärdering och jag är tydlig med att mina deltagare är anonyma. Vad jag kommer ha i åtanke är följande:

Informationskravet

Alla klienter informeras om utvärderingens syfte och vad den ska användas till. Hur den kommer utföras och vem jag är som kommer analysera svaren och att de som informanter kommer vara helt anonyma. Denna information får alla

informanter skriftligt på ett försättsblad som är hophäftat med enkäten. Informationen ges även av deras behandlare muntligt.

Samtyckeskravet

Jag har skrivit på enkäterna att deltagandet är helt frivilligt och att de har rätt att när som helst avbryta deltagandet även om de tackar ja från början. Jag har även skrivit att de har rätt att inte svara på en fråga men att jag är tacksam om de fyller i enkäten i sin helhet.

Konfidentialitetskravet

Jag garanterar informanterna att de är helt anonyma och datainsamlingen kommer gå till på så vis att det inte går att spåra vem som har svarat vad. Eftersom det är givna svarsalternativ och många som svarar på samma enkät finns det ingen möjlighet att veta vad en enskild individ har svarat. När någon har skrivit en kommentar kommer denna kommentar ej att beskrivas i mitt resultat om den är personlig på så sätt att personalen skulle kunna räkna ut vem som har skrivit den. Generella kommentarer och kommentarer där många har tagit upp liknande saker kan komma att presenteras i resultatet om jag kan garantera att anonymiteten inte röjs.

Nyttjandekravet

Utvärderingen ska inte användas till något annat ändamål än det som jag berättat för informanterna för att det är det som de har gett sitt samtycke till.

7. RESULTAT OCH ANALYS

Nedan presenteras resultatet av utvärderingen. Diskussionen är strukturerad utifrån två huvudrubriker: De vuxna besökarnaoch Ledsagare till barn. Resultaten presenteras med hjälp av tabeller och beskrivande text. Kapitlet inleds dock med en bortfallsanalys.

7.1 Bortfall

Det finns två olika typer av bortfall i det empiriska materialet. Ett bortfall som är naturligt eftersom alla inte har samma erfarenheter och alla svarar då inte på alla följdfrågor. Den andra typen av bortfall är ett oönskat bortfall, när någon har låtit bli att svara på en enskild fråga. När det gäller det naturliga bortfallet så kommer jag presentera mitt resultat på så vis att det tydligt framkommer att alla inte skulle svara på just den frågan. När det gäller det oönskade bortfallet så har jag baserat sammanställningen av antalet faktiskt besvarade frågor vilket innebär att antalet som svarat på en fråga kan variera i resultatredovisningen. Det oönskade bortfallet redovisas på så vis att man kan se hur många som inte har svarat på en allmän fråga. Varför vissa valt att inte svara på en viss fråga kan jag bara spekulera om. Personen i fråga kanske har varit osäker på vad den skulle svara, har väntat med frågan och sen glömt svara, inte förstått frågan eller helt enkelt inte velat svara på frågan.

Jag märkte när jag samlade in mina enkäter att några inte svarat på enkätens baksida. Ett icke önskvärt bortfall som jag hade kunnat komma ifrån om jag skrivit i min information att frågorna fanns på både fram och baksida eller om jag gjort en pil längst ner på framsidan så att det tydligt kom fram att man skulle vända på enkäten. Detta har påverkat resultatet på så vis att 7 besökares våldsproblematik inte kommer fram i resultatet, vilket är tråkigt.

Jag har inte haft möjlighet att mäta det externa bortfallet det vill säga hur många som inte svarade på enkäten överhuvudtaget. Kriscentrum håller statistik över hur många som besöker dem per år men inte per månad eller varje vecka. Eftersom besökarna svarade på enkäterna enskilt finns ingen räkning på vilka som inte svarade på enkäterna. Jag hade kunnat kontakta var och en i personalen och be dem redogöra för mig hur många klienter de hade under perioden då enkäten skulle fyllas i men tycker inte att det är ett tillförlitligt system då varje anställd har sitt sätt att dokumentera sina besökare och jag vill inte att det externa bortfallet baseras på uteblivna besök eller när behandlaren kanske glömt att dela ut enkäten. Men jag kan genom tidigare statistik uppskatta ungefär om det externa bortfallet var högt eller lågt. Med tanke på att jag hade över 100 enkätsvar på 3 veckor så utgår jag ifrån att det externa bortfallet var lågt då det är ovanligt många besökare under dessa 3 veckor rent statistiskt jämfört med förra året.

7.2 De vuxna besökarna

De vuxna besökarna som svarade på enkäten under perioden var 84 stycken allt som allt. Av dessa var 26 män och 58 kvinnor. Medelåldern på de vuxna besökarna var runt 40 år.

Besöken

Angående besöken så har jag frågat besökarna vilka slags besök de har, hur många samtal de har haft och under hur lång tid de har haft kontakt med

kriscentrum. De allra flesta har enbart enskilda samtal, 64 stycken. 4 har enbart gruppsamtal och 14 har både enskilda samtal och gruppsamtal. 2 stycken har inte

svarat på denna fråga. Förmodligen för att de inte visste hur många samtal de har haft, båda har däremot angett längden på sin kontakt.

Diagrammet ovan visar hur många samtal besökarna har haft, flest har svarat att de har haft mellan 2-5 besök. Hur länge de vuxna besökarna har haft kontakt med kriscentrum varierar från mindre än en vecka till över tre år. Diagrammet nedan visar hur spridningen ser ut. Flest har svarat att de har haft kontakt med

kriscentrum i mer än 3 månader men mindre än 1 år. 1 26 13 16 18 8 1 2-5 6-10 11-20 21-50 <50

Antal samtal

Kontaktens längd

Av männen så var det 24 stycken som hade en manlig behandlare och 1 som hade en kvinnlig behandlare. Av kvinnorna så var det 12 stycken som hade en manlig behandlare och 44 som hade en kvinnlig behandlare. Allt som allt så tyckte 44 stycken att könet på behandlaren hade ingen eller nästan ingen betydelse och 40 tyckte att könet hade betydelse eller stor betydelse3. Av de som tyckte att det inte hade någon betydelse var 14 stycken män och 30 stycken kvinnor och av de som tycket att det hade betydelse var 12 stycken män och 28 stycken kvinnor. Procentuellt så skiljer sig svaren inte mycket åt mellan män och kvinnor utan ungefär hälften tycker att könet har betydelse medan den andra hälften tycker att det inte har det. Vad gäller kvinnorna så svarade de som hade en manlig

behandlare att könet inte hade någon betydelse medan de som tyckte att könet hade en betydelse hade kvinnliga behandlare.

Det är svårt för mig att dra en slutsats utifrån dessa enkätsvar varför könet har respektive inte har betydelse för besökaren. Det är förmodligen subjektiva erfarenheter och åsikter som ligger bakom svaren som ej har kommenterats. Utifrån dessa svar kan dock konstateras att Kriscentrum borde fortsätta fråga sina besökare om de vill träffa en manlig eller en kvinnlig behandlare då det

uppenbarligen kan spela roll.

3

Alla frågor som har med subjektiva upplevelser att göra är svarsalternativen byggda på en 4-gradig skala där 1 representerar det ”sämsta” och 4 representerar det ”bästa”. Jag har inte satt egna ord på vad 2 och 3 representerar utan har man en negativ upplevelse men inte en helt dålig ringar besökarna in alternativ 2 och har man en positiv upplevelse men hade kunnat ha en bättre ringar besökarna in alternativ 3. 10 4 3 9 21 9 8 20 1 2 3 4

Har behandlarens kön betydelse?

Av de vuxna besökarna så var det 16 som inte visste om att kriscentrum tog emot kvinnor, män och barn i samma lokal, 22 fann det ointressant och brydde sig inte om det faktum att lokalen var till för båda könen, medan andra 22 tyckte att det var mycket bra. 4 styckentyckte att det var dåligt och 6 stycken ringade in svarsalternativ 2 vilket var ett steg ovanför dålig. 13 stycken ringade in svarsalternativ 3 vilket var ett steg under ”mycket bra”.

De 4 som tyckte att det var dåligt att ha män och kvinnor i samma lokal var kvinnor. Inga män svarade att de tyckte det var dåligt. De flesta svarade dock att de inte visste om det, så vad de tycker efter att de vet om det kommer inte fram. Flest kvinnor (16) svarade att de tyckte det var ointressant och 14 tyckte att det var mycket bra.

Övergripande så tyckte besökarna på så sätt att det var positivt eller ointressant att lokalerna var till för båda könen, utom en handfull kvinnor. Varför dessa tycker att det är dåligt kan jag utläsa från en del kommentarer som har handlat om att de inte vill riskera att stöta på sin förövare. Som jag beskrev i min

problemformulering har personalen just denna aspekt i åtanke och är observanta när de bokar in sina möten så att ett par inte skall träffas i lokalerna. Ifall

kvinnorna vet om detta och ändå tycker att det är dåligt kan jag inte svara på. Likaså kan jag inte svara på varför flera stycken tycker att det är bra, det framkommer inte på några kommentarer. I den tidigare forskning som jag har beskrivit finns inga exempel på andra verksamheter som har lokaler för båda könen och jag har därför inga andra resultat att jämföra med.

0 0 2 8 6 10 4 6 11 14 16 6

dåligt 2 3 mkt bra ointressant visste inte

Samma lokaler

Av männen som besökte kriscentrum så var det 7 som visste att även deras partner/f.d. partner besökte kriscentrum. Av dem så var det 1 som upplevde det som dåligt medan 5 upplevde det som bra och 1 tyckte att det var ointressant. Av kvinnorna var det 12 som visste att deras partner/f.d. partner besökte Kriscentrum och deras upplevelse av det var väldigt blandad. Nästan lika många tyckte att det var dåligt som de som tyckte att det var bra.

Tyvärr så kan jag utifrån dessa enkätsvar inte utläsa om kvinnorna anser att det är dåligt att partnern/f.d. partnern får hjälp eller om det är det faktum att de får hjälp på just Kriscentrum som det inte trivs med. Av förra frågan att döma angående upplevelsen av de gemensamma lokalerna skulle jag tro att det senare alternativet är mer troligt.

Bemötandet

På enkäten fanns det 3 frågor som enbart behandlade den subjektiva upplevelsen av mötena på kriscentrum.Alternativen var på en skala från 1 till 4 där 1 var dåligt

1 0 0 5 1 3 2 3 4 0

1. dåligt 2 3 4. mkt bra ointressant

Hur upplever du det faktum att din partner/fd partner också besöker kriscentrum? Man Kvinna 1 0 5 1 2 3 0 18 14 77 62 63 bemötande Hjälp förstådd

Besökarnas subjektiva upplevelser

och 4 var mycket bra. 77 stycken av besökarna hade ringat in alternativ 4 och 5 stycken hade ringat in alternativ 3. 1 person hade ringat in alternativ 1 och en person hade inte svarat på frågan om hur bemötandet upplevdes på kriscentrum. Nästa fråga handlade om ifall samtalen hade varit till hjälp för besökaren och alternativen var 1 – inte alls till 4 – mycket. Där ringade 62 stycken in alternativ 4 och 18 stycken ringade in 3. Återigen var det en som ringade in 1 och även 2 som ringade in alternativ 2. 1 person svarade inte på frågan.

Den sista frågan handlade om individens upplevelse av att behandlaren var

förstående. Där svarade 63 stycken med alternativ 4 – mycket bra, 14 stycken med alternativ 3 och 3 stycken med alternativ 1 – dåligt. På denna fråga var det 4 stycken som inte svarade. Kanske för att frågan är diffus och svår att definiera ifall man upplever sig förstådd eller inte.

Som Miller och Rollnick (2002) beskriver så spelar frivilligheten och den egna motivationen samt tron på sig själv stor roll i egen behandling och behandling i form av samtal. En förklaring till varför besökarna är så positiva till Kriscentrum kan mycket väl bero på att de kommer dit frivilligt och kan när som helst avbryta behandlingen. Tycker de att det är dåligt så slutar de. Hur många som avbryter behandlingen är inte möjligt att få svar på genom enkäter till besökarna

(Statistiken visar dock att besöksantalet har ökat).

En annan anledning till att besökarna är så nöjda med sin kontakt på kriscentrum kan vara det professionella bemötandet. På kriscentrum får besökarna ett

professionellt bemötande vilket enligt Ulla Holm (2009) skulle vara det samma som ett bra bemötande då ett sådant bemötande ser till klientens känslor och behov och inte ens egna.

Kriscentrums personal använder sig bland annat av empowerment som metod i sina samtal. Denna metod kan kort beskrivas som en metod där behandlaren tillsammansmed klienten hjälper denne att öka den egna kontrollen över livet, inse sitt egna ansvar och utveckla sin självkänsla, sitt självförtroende och sina

skickligheter (Thompson, 2009:21). Uppenbarligen så är besökarna nöjda med denna metod då de flesta känner att samtalen har varit till hjälp för dem.

Empowerment kan dock inte utföras utan att klienten är engagerad och redo för en förändring. Så det största jobbet gör de själva genom att ta kontakt med

Kriscentrum och fullfölja sin behandling. Personalen där är som en stöttepelare på vägen som delar med sig av sin kunskap och behandlar besökarna med respekt (Holm, 2009:52).

Precis som i de tidigare utvärderingar som jag har presenterat så upplever

besökarna på Kriscentrum att behandlingen är till hjälp för dem. Jag har dock inte fått fram någon statistik i samband med hur samtalen har varit till hjälp, om våldet har minskat eller inte.

Har antal samtal betydelse ifall besökaren känner sig hjälpt?

Antal samtal Har samtalen varit till hjälp för dig?

Total

Inte alls 2 3 Mycket

1 0 0 0 1 1 2-5 1 2 6 17 26 6-10 0 0 6 7 13 11-20 0 0 4 11 15 21-50 0 0 2 16 18 <50 0 0 0 8 8 Total 1 2 18 60 81

Som sagt så har besökarna haft olika många samtal. Hur förhåller det sig till den upplevelse de har att ha fått hjälp? Som går att utläsa av tabellen ovan så kan vi se att det enbart är 3 stycken som har svarat att samtalen inte hjälpt dem. Dessa tre har inte haft speciellt många samtal (mellan 2 och 5) vilket skulle kunna tyda på att för att känna sig hjälpt måste man ha fler samtal. Men den slutsatsen kan jag inte dra då betydligt fler som haft samma antal samtal känner sig hjälpta (23) och den person som enbart haft ett samtal känner att samtalet har varit till stor hjälp. På så vis kan jag urskilja att de flesta tycker att samtalen har varit till hjälp för dem, även de som bara haft några enstaka samtal.

Just detta tar Millner och Rollnick (2002) upp i sin bok Motiverande samtal, det vill säga att det i huvudsak är det faktum att människorna känner sig redo för hjälp och tar steget att söka hjälp som till stor del avgör ifall man känner sig hjälpt. Dock måste denna hjälp komma från en empatisk behandlare som har tilltro till sin klient för att utfallet ska bli på det sättet. På så vis har längden på