• No results found

Särskilda behov, hur gör vi?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Särskilda behov, hur gör vi?"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Barn- Unga-Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

I större behov av stöd, hur gör vi?

In greater need of support, what do we do?

Caroline Tullby

Förskollelärarexamen, 210 hp Examinator: Hilma Holm

(2)
(3)

Abstract

Detta examensarbete handlar om hur förskollärare arbetar utifrån barns särskilda behov av stöd. Frågeställningarna till syftet är:

 Vad innebär "särskilda behov"?

 På vilket sätt anpassas verksamheten till särskilda behov?

För att ta reda på svaren till frågeställningarna och syftet så genomfördes tre intervjuer med tre förskollärare från två olika förskolor i två olika kommuner. Intervjuerna var semistrukturerade så svaren från förskolelärarna blev väldigt varierande och det blev fokus på olika områden under varje intervju. Något som intervjuerna hade gemensamt var att de någon gång under intervjun kom att handla om kommunikation.

Examensarbetets teoretiska perspektiv utgår ifrån Korczaks teori om barns rätt och Gustafssons syn på barn, samt på vilken roll de vuxna har i barnets liv. Resultaten av analysen påvisade att det finns många olika särskilda behov och de är oftast väldigt miljö och norm beroende. Ett barn som inte är på samma nivå som de andra i ett område eller på något annat sätt skiljer sig från resten av barnen i barngruppen ses som speciellt. När det handlar om hur verksamheten anpassas så görs detta så gott det är möjligt utifrån de särskilda behov individen har och vilken form av stöd som passar individen bäst.

Nyckelord:

(4)

Innehållsförteckning

I större behov av stöd, hur gör vi? ... 1

Abstract ... 3 1. Inledning ... 6 1.1 Syfte ... 7 1.2 Frågeställningar ... 7 2 Teoretiska perspektiv ... 8 2.1 Janusz Korczak ... 8

2.1.1 Barns rätt att vara som det är ... 10

2.1.2 Barns rätt till respekt ... 12

2.2 Kritik ... 12

2.3 Val av teori ... 13

3 Tidigare forskning ... 14

3.1 Handikapp, funktionshinder och funktionsnedsättning ... 14

3.1.1 Funktionsnedsättning ... 14

3.1.2 Funktionshinder ... 15

3.2 Med Blicken på barnet ... 15

3.3 Utveckling ... 15

3.4 Behov ... 16

3.5 Klassificera, bedöma och kartlägga ... 16

3.6 Kommunikation ... 17 3.7 Avslut ... 18 4 Metod ... 19 4.1 Val av metod... 19 4.2 Intervju ... 19 4.3 Analysmetod ... 20

4.4 Urval och genomförande ... 21

(5)

4.5 Etiska ställningstaganden ... 22 4.5.1 Informationskravet ... 22 4.5.2 Samtyckeskravet ... 22 4.5.3 Konfidentialitetskravet ... 23 4.5.4 Nyttjandkravet ... 23 5 Resultat ... 24 5.1 Barns behov ... 24 5.1.1 Identifiering av behov ... 25

5.2 Anpassning utifrån behov... 25

5.2.1 Resurser ... 26 5.3 Kommunikation ... 27 5.4 Avslut ... 28 6. Analys ... 29 6.1 Barns behov ... 29 6.1.1 Identifiering av behov ... 32 6.2 Anpassning ... 34 6.2.1 Resurser ... 35 6.3 Kommunikation ... 37 7. Slutsats ... 39

7.1 Vad innebär ”särskilda behov” ... 39

7.2 På vilket sätt anpassas verksamheten till särskilda behov ... 39

7.3 Diskussion av metoden ... 40

7.4 Diskussion kring avdelningarna ... 41

7.5 Vidare forskning ... 41

Referenser ... 42

(6)

1. Inledning

”Sextio barn avsidestagna av samhället för att skydda de andra. Från vad? Sextio barn som inte ansågs behöva mor, far eller syskon därför att fattigvården så hade befallt. Här skulle de uppfostras, ja, det hette Uppfostringsanstalt också, inte bara sinneslösanstalt. Egentligen tyckte nog de flesta som arbetade här att Idiotanstalt gick lika bra, det var vad folk sa. Och de var ju inte riktiga, de här barnen, de var sinneslösa, efterblivna men bildbara, eftersom att det också var ett Skolhem. En och annan stackare som klassats som obildbar hade också låsas in.” (Lundgren ,1993, s. 22

Citatet kommer från en bok som beskriver hur personer med olika typer av särskilda behov exempelvis de som hade svårt att gå eller på ett annat sätt var avvikande från den tidens normer behandlades under större delen av 1900-talet och hur dessa personer sågs av omvärlden. De som arbetade på anstalterna ansåg att de intagna inte hade några känslor och denna syn på de intagna var något som de förmedlade vidare till omvärlden och till varandra. Personalen ansåg att de intagna inte kunna känna smärta, sorg eller kärlek, de kunde inte tänka eller tala för sig själv och tilläts inte heller att göra detta. Föräldrarna hade inget annat val än att lämna sina avvikande barn till sådana institutioner. Westberg skriver i Lundgren (1993) att barn med särskilda behov fortfarande inte ses som lika mycket värda som ”vanliga” barn i vissa delar av världen. Barnen med särskilda behov i dessa delar av världen låses in på institutioner där de inte får träffa sina föräldrar eller så många andra utanför institutionens väggar. De skärmas av från den övriga världen och förvaras på institutionerna. I Sverige har synen och arbetet med människor både barn och vuxna som har särskilda behov ändrats från hur det var under större delen av 1900-talet.

”Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska tas till barnens olika förutsättningar och behov. Detta innebär att verksamheten inte kan utformas på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte ska fördelas lika.” (lpfö, 2010, s. 5)

Förskolorna i Sverige arbetar idag utifrån varje barns behov, det finns barn med alla möjliga särskilda behov. I detta examensarbete så kommer jag att ha en väldigt bred syn på begreppet särskilda behov, då det kommer att innefatta allt från blyga barn, barn som har svårt med språket till barn som har diagnoser. Verksamheten behöver då enligt läroplanen utformas utifrån de behov som barnen har, vilket blir en utmaning för förskollärarna.

(7)

I Assarsson (2012) så nämner hon att unga med funktionsnedsättningar såg handikapp som en social konstruktion och inte någon egenskap de har. Då de menar på att personer med funktionsnedsättningar inte behöver ses som ”handikappade” om samhället hade anpassats för alla, vidare så menar dessa unga människor att så länge städer och bostäder inte anpassas till alla så hamnar alla människor förr eller senare i en situation då de ses som ”handikappade”. Det kan exempelvis handla om en så enkel sak som att något är för högt upp för att personen skall nå det, vilket innebär att vem som helst kan hamna i en situation då de ses som funktionshindrad beroende på vilken omgivning individen befinner sig i. Hur bör då förskolan anpassas så att något eller några barn inte ses som funktionshindrade? Vad kan förskollärarna göra för att anpassa verksamheten utifrån barnen?

1.1 Syfte

Förskolan blir det första stödet för barnet där det lär känna sina begränsningar men främst sina möjligheter. Men hur arbetar då förskollärarna för att kunna stödja varje barn i sin lärande- och utvecklings process? Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur förskollärare arbetar utifrån barns särskilda behov av stöd.

1.2 Frågeställningar

 Vad innebär ”särskilda behov”?

(8)

2 Teoretiska perspektiv

Jag har valt att i detta examensarbete utgå ifrån en stor förespråkare för barns rättigheter nämligen Janusz Korczak. Detta efter som att jag anser att hans teorier kring barns rättigheter ger en infallsvinkel på frågeställningarna och syftet som kan ge ett intressant och informativt perspektiv. Då han skriver om hur världen bör anpassas utifrån barnen, genom att vuxna behöver vara lyhörda och visa barnen respekt. Han menar även på att vi ska se barnet som det är, vilket innebär att vi ska se och ta tillvara på barnens styrkor och svagheter. Jag har speciell valt att lägga fokus på en av de tre rättigheterna som Korczak formulerade för barn nämligen

Barns rätt att vara som det är. Valet av just denna rättighet är att den fokuserar på vem barnet

är, vilket innebär att det även handlar om de särskilda behov barnet kan ha. Detta kapitel disponeras genom att först ge en bakgrund om Janusz Korczak och hans arbete med barn. För att få en förståelse av hans formuleringar kring barns rättigheter och övriga texter som Korczak har formulerat. Detta följs sedan av en beskrivning av rättigheten Barns rätt att vara som det

är. Som följs av utvalda delar ur Korczaks bok barns rätt till respekt. Kapitlet kommer att

avslutas med kritik kring Korczaks teoretiska synpunkter och en beskrivning över varför jag har valt just Korczaks teorier. Texterna kommer även att ha inslag av Lars H. Gustafsson då han har inspirerats av Korczak och även har synpunkter på hur vuxna stödjer och respekterar barn.

2.1 Janusz Korczak

Janusz Korczak föddes som Henryk Goldszmit i Warszawa Polen 1878 eller 1879. Han föddes i en rik judisk familj och studerade på universitet till barnläkare.

Att sätta sig in i barnens värld var något som tydliggörs i de observationsbeskrivningar som Korczak sysselsatte sig med om barnen på barnhemmen. Då han beskriver saker mer utförligt och mer berättande än vad många andra under första halvan av 1900-talet gjorde i sina barn observationer. Ellen Keys bok Barnets århundrade hade väldigt stor betydelse för Korczaks arbete. Då han inspirerades av Ellen Key, och utifrån henne formulerade han sin pedagogik. Korczak menar dock att pedagogik är läran om människan inte om barnet. Utifrån den pedagogik som Korczak byggde fram så blev de bärande idéerna demokrati och självbestämmande. Han har författat ett flertal artiklar och böcker kring pedagogik, psykologi och fostran. Formuleringarna i böckerna var inte färdiga recept, utan de skrevs för att väcka

(9)

egna tankar då Korczak menar ”att kräva att någon annan ska förse dig med färdiga tankar är som att be en främmande kvinna att föda ditt barn.” (Mathiasson, 2004, s. 20) Böckerna skrevs för att läsaren själv skulle tänka kring hur han eller hon ser och behandlar barn, men även om hur barnen ser världen. Böckerna är uppbyggda av Korczaks tankar, vad han ser och hur olika situationer ser ut i barns vardag enligt hans tolkning. Böckerna är inte skrivna för att vi skulle få färdiga metoder på hur vi skall göra i olika situationer. Utan för att väcka våra funderingar och även bättre förstå vad Korczak menar med sina formuleringar av barns rättigheter. Korczak skilde sig från andra inom fältet genom att han inte bara hade specifika kunskaper i ett område utan han använde sig av sina kunskaper inom medicin, pedagogik, psykologi, litteratur och konst när han arbetade. Korczak samlade in ett stort material som han tyvärr aldrig han gå igenom och analysera då han tillsammans med barnen på sitt judiska barnhem mötte sitt slut i Treblinka.

Korczak arbetade med något som kallas för progressiv pedagogik (modern pedagogik). Hans pedagogik kan sammanfattas enligt Hartman i Mathiasson (2004, s. 33) som att ”Livet är inte lätt att leva. Den enskildes levnadslopp bestäms i stor utsträckning av personliga upplevelser och tillkortakommanden, samhällets orättvisor och historiens tragedier. Men människans kännetecken framför andra är att hon i motsats till andra varelser kan påverka sin situation och sin framtid. Hon inte bara kan det, hon är pliktigt att göra det. Det klokaste sättet att skapa en ljusare framtid är att fostra den unga generationen till ansvarskännande medmänsklighet. ” Vilket ger en bild av att utifrån Korczak så är det upp till varje individ att själv styra sin framtid och sin egen situation, ingen annan kan göra det åt dig. Men de som fostrar kan påverka andras framtid genom att stödja och vägleda den yngre generationen mot en strävan för att skapa goda medmänniskor. Korczak såg en godhet i varje människa även fram till slutet av sitt liv.

Fischbein i Mathiasson (2004) beskrev Korczaks pedagogik som en sammanfogning av östs och västs pedagogik till en. I västs progressiva pedagogik handlade det främst om att ha respekt för varje barn och barnets behov. I öst var det en mer kollektivt syn på pedagogik och fokusen låg på att miljön skulle utformas så att de individer som sågs som svagare inte skulle hamna i kläm.

Korczaks krav på att ge och visa barn respekt är orubblig och leder sedan fram till en annan väg mot hur man såg barn än hur den tidigare var på 1900-talet. Nämligen att se barnet som medmänniska, och inte som någon som är på väg att bli vuxen. Korczak (1992) menade att det inte fanns barn och vuxna utan att det fanns människor med mer eller mindre erfarenheter, med olika behov, olika kunskaper och olika känslomässiga reaktioner. Han såg barnen som

(10)

”medförfattare” och medskapande, deras åsikter var inte mer eller mindre värda än vuxnas. Korczak var i grunden läkare och var väl medveten om arv- och miljömässiga skillnader. Han förespråkade rättvisa och social jämlikhet för alla, även de svaga och förtryckta.

Korczak formulerade tre grundrättigheter för barn, men menar att det kanske finns fler. Dessa tre rättigheter han kom fram till är:

1. Barnets rätt till sin död.

2. Barnets rätt till den dag som är.

3. Barnets rätt att vara som det är.

Den första rättigheten barns rätt till sin egen död handlar inte om att barn får begå självmord, utan om att vi vuxna och andra i barnets omgivning ska sluta att vara överbeskyddande. Korczak (2003) menar att barnen kan falla och skada sig, men att detta är en del av att leva. Om barnen blir för överbeskyddande och inte får göra saker för alla risker så mister barnet sin chans till livet.

Den andra rättigheten barns rätt till den dag som är handlar utifrån Korczak (2002) om de saker som vi förväntar oss av barnen. Vi förväntar oss att barnet kommer at lära sig att gå, att tala och allt annat barnet kommer att lära sig. Vuxna blickar så mycket framåt mot vad barnet skall bli, och vad de ska/ kommer att lära sig så att de ibland mister tiden och bilden av barnet idag. Barnet lever enligt Korczak (2002) för dagen, de lever här och nu och tänker inte så mycket på morgondagen som de vuxna gör.

2.1.1 Barns rätt att vara som det är

Barnets rätt att vara som det är hävdar barnets rätt att vara sig själv. Korczak menar att barn

har olika personligheter och är skilda individer. Barn växer upp under olika omständigheter och har olika behov. De har olika intressen för saker och har olika svårighet för att klara av att utföra och förstå en del saker. Gustafsson skriver i Mathiasson (2004) att Korczak menar att vi måste acceptera dem barnen som vi har idag, vi skall inte önska att barnen var annorlunda, utan att vi ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna utifrån varje individs mognad och utveckling. Korczak (1992) anser att vuxenvärlden skall anpassas till barnen. Barn är en del av vuxenvärlden och behöver ses och höras i den. Barn behöver bli lyssnade på och förstådda av vuxna.

(11)

Barn har inte de kunskaper och erfarenheter som vuxna har, barn söker dessa i sin omgivning och detta innebär att barnen inte har lika stor förmåga att tänka på samma sätt som en vuxen gör. De behöver tänka på ett annat sätt för att förstå världen. Och där av så ställer barn ofta frågor till vuxna som för en vuxen kan tyckas vara onödiga eller rent av löjliga. Men barnet menar oftast allvar och vill ha ett svar på sin fråga, ett riktigt och genuint svar. Barnet hade inte frågat om det inte ville ha ett svar på frågan. Så behandla barnet med respekt och besvara frågan så godtyckligt som det är möjligt. Ta barnets frågor på största allvar och anpassa svaret så att barnet förstår det utan att förlöjliga barnet eller barnets fråga. Gustafsson (2010) menar att vi skall behandla barn så som vi själva hade velat bli behandlade. Om en vuxen hade ställt en fråga så gör denne det för att han eller hon vill ha svar på frågan, detsamma gäller när ett barn frågar något.

Barn behöver enligt Korczak (1992) planering och ordning i sin vardag. Att leva i totalt kaos blir krävande för både barn och vuxna. Ett liv utan regler och förpliktelser stödjer inte barnet, utan gör barnets liv svårare. För mycket valfrihet blir stressande och krävande för barnen. De behöver hjälp när de tvekar och misslyckas. De behöver någon som finns där för dem. Någon som ser dem, som inte bara ser vem och vad barnet kan bli. Gustafsson (2006) menar att det är vuxna som har ansvaret för barnens lärande och fostran. Det är vuxna som ledsagar barnen i livet. I Sverige finns det just nu inget tillräckligt bra ord att beskriva detta på enligt Gustafsson. Engelskan använder sig av ordet parenting, detta begrepp syftar inte endast till barnets föräldrar utan till andra i barnets omgivning. Det innebär att barnet behöver guidning och ledning av någon som är ansvarig, de vuxna ska vara ett stöd för barnen i deras utveckling, en hjälpande hand.

Gustafsson (2006) använder sig av en metafor för att få fram ett bra svenskt begrepp av ordet

parenting. Då han menar att den vuxna är en lots och barnet kaptenen. Kaptenen är den som

styr skeppet och lotsen (föräldrar, pedagoger, mostrar, farföräldrar, vårdnadshavare osv) är de som kan reglerna som kaptenen är skyldig att följa, var grunden är och hur strömmarna går, men lotsen kan inte mer om öppet hav än vad kaptenen kan. Detta är en fördelning av ansvars mellan barn och vuxna. Barnen ska få styra men det finns vissa regler som måste följas för att förhindra katastrofer. Allt för ofta så får barnkaptenerna stå själva för tidigt. Den vuxne lotsen får inte hoppa av för tidigt, vara onykter eller somna på sin post. En sak som är viktig när man lotsar barn är att inte ta över befälet. Var ett stöd åt barnet, vägled dem. Det är barnet som ska styra inte den vuxne. Vidare så menar Gustafsson för att lotsa barn så behöver lotsaren utgå ifrån visa krav. De krav som han har formulerat har tagit sin inspiration från Korczak,

(12)

Gustafsson (2006) formulerar sig såhär: ”Då vill jag i, Korczaks anda, formulera några grundläggande krav på varje vuxen som ska tjänstgöra som lots för barn.” (Gustafsson, 2006, s. 29) Ett exempel på dessa krav som Gustafsson har skrivit i boken Att lots barn är ”Jag kräver respekt för barns drömmar och vilja”. Då menar Gustafsson att ibland blir ett barn passionerat intresserad av någonting eller någon i sin omvärld. Barnen skall få ha sina drömmar och sina kärnämnen (intresseområden) och barnets val av kärnämnen skall respekteras som en nödvändighet för barnets utveckling.

2.1.2 Barns rätt till respekt

Korczak (2002) börjar ifrågasätta stadieteorier, då barn lär sig saker i en viss ålder, han menar att barn lär sig i deras egen takt och i sin egen tid. Merzan i Korczak (2004) menar att enligt Korczak så har varje barn sin egen individuella utvecklingslinje som de följer. Ju äldre ett barn blir desto större blir kraven, och desto mer förväntas barnet att kunna.

Det är inte bara läraren som bedömer det enskilda barnet utan det gör även gruppen. En bedömning behöver inte tvunget innebära något negativt. När barn bedömer så kan detta ha att göra med vad individen tillför till deras grupp. Att se möjligheterna som just den individen har. Barn kan även svika och såra varandra vid sina bedömningar. Korczak (2002) menar att en grupp barn kan vara lika starkt som ett lejon. Ett lejon kan vara väldigt farligt då det är lekfullt och vill släppa loss litegrann. En grupp kan också vara väldigt lekfull och såra en individ utan att de menar det, de lekte ju bara. Gruppen kan även gå emot ett annat barn eller kämpa tillsammans mot en vuxen.

Korczak (2002) menar att en läkare arbetar med att rädda människors liv, medan det är lärares uppgift att ge barnen det liv som de behöver. Barnen ska få möjlighet till att lära, leka, utforska och utvecklas. Det är läraren som ska kämpa för att ett barn skall få vara just ett barn och göra de saker som innefattas när man är ett barn och inte tvingas att arbeta och axla ett ansvar som är barnet övermäktigt.

2.2 Kritik

Korczaks teorier är från början och mitten av 1900-talet, i ett mellankrigstids Polen och världen har ändrats en del sedan dess. Barnsynen i Sverige är inte den samma nu som den var i Polen på första hälften av 1900-talet. Barn har fått rättigheter, och förskolan i Sverige bygger på en

(13)

läroplan precis som skolan gör. Detta innebär också att barn har mer att säga till om och har mer att bestämma om i sitt eget liv. Korczaks teorier gäller barn i alla åldrar och även upp till ungdomsåldern i detta examensarbete så är det barn i förskolan som är i fokus, vilket innebär att barnen oftast är mellan ett och sex år gamla. Vidare kritik på Korczaks teorier är att det handlar en hel del om gränser och det är svårt att veta exakt vart gränsen skall dras. När det blir för mycket och när det blir för lite av något. Vart går gränsen för en skaderisk och livshotande, om exempelvis ett barn klättrar i ett träd och landar olyckligt så kan det vara med än bara en skråma som barnet får, eller om ett barn lutar sig för nära ett öppet fönster så kan det trilla ut.

2.3 Val av teori

Anledningen till att jag använder mig av Korczaks teori är för att få en bild av hur förskollärarna i denna studie ser på barns olika behov, hur de anpassar sitt arbete utifrån varje enskilt barn. Det kan handla om allt från motoriska stöd, ett stöd i språk och diverse andra olika stöd som barnen kan behöva för olika svårigheter. Helt enkelt så lägger den fokus på förskollärarens barnsyn och vilka rättigheter de tycks anse att barn har. Detta examensarbete undersöker även hur nära förskollärare idag är den syn som Korczak hade på barns individuella behov. Då Korczak skrivit om att varje barn är olikt och att det inte finns någon färdig modell för vilket stöd ett barn behöver.

Ett perspektiv som annars är vanligt i ett specialpedagogiskt sammanhang är maktperspektivet. Vilket då syftar till att undersöka vem eller vad som innehaver makten. Detta examensarbete handlar inte om att undersöka vem som styr och bestämmer utan om de olika specifika behov som finns på förskolan och hur förskollärare arbetar med att tillfredsställa dessa behov. Korczak talar om barn som jämlika med vuxna men detta innebär inte att barnen har samma skyldigheter och möjligheter som vuxna har. Detta innebär att ett barns åsikter, tankar, erfarenheter, rättigheter, skyldigheter och behov är lika mycket värda som en vuxens.

(14)

3 Tidigare forskning

Detta kapitel börjar med att definiera begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning utifrån Nationalencyklopedin, organisationen Humana och Socialstyrelsen. Dessa definitioner finns med för att få en förståelse för vad begreppen innebär. Detta följs sedan av en kort presentation av Linda Pallas teoretiska utgångspunkt i hennes studie, detta för att kunna förstå hennes resonemang bättre i kapitlets senare delar. Hon skriver i sin avhandling om en teori hon har kring hur särskilda behov kan identifieras. Detta följs sedan av att utvalda delar från olika studier, vetenskapliga artiklar och organisationer som kommer att presenteras utifrån tre olika teman, Utveckling, Behov och Klassificering, bedömning och kartläggning. I den tidigare forskningen finns det ett fokus på hur särskilda behov kan identifieras och även på hur personer med behov kan stödjas vilket kan kopplas till frågeställningarna i detta examensarbete: Vad

innebär ”särskilda behov”? Och På vilket sätt anpassas verksamheten till särskilda behov.

Kapitlet avslutas med att presentera kommunikationens betydelse för barns utveckling. Detta för att kommunikation var ett tema som uppkom i samtliga intervjuer som jag genomförde.

3.1 Handikapp, funktionshinder och funktionsnedsättning

Enligt socialstyrelsen (2016) så publicerades ändringar för begreppen ”handikapp” och ”funktionsnedsättning” 2007. Då ordet handikapp togs bort helt, funktionshinder blev ett eget begrepp och begreppet funktionsnedsättning behöll sin tidigare definition.

3.1.1 Funktionsnedsättning

Enligt organisationen Humana (2016) som arbetar med att stödja de som behöver extra stöd så innebär en funktionsnedsättning en nedsättning som varar hela personens liv. ”En funktionsnedsättning kan ge konsekvenser för personens möjligheter att utföra olika aktiviteter och begränsa möjligheten att leva det liv man egentligen vill leva.”

Nationalencyklopedin (2016) beskriver funktionsnedsättning som en begränsning av en persons fysiska eller psykiska förmåga till att fungera som en självständig individ, även att kunna utöva de aktiviteter han eller hon vill. En funktionsnedsättning kan vara medfödd eller uppkomma under en persons liv.

(15)

3.1.2 Funktionshinder

Ett funktionshinder uppstår enligt Socialstyrelsen (2016) när en person med funktionsnedsättning möter bristande tillgänglighet eller någon annan form av barriär från omgivningen. Socialstyrelsen poängterar att ett funktionshinder inte är en egenskap en person har utan att det är något som omgivningen skapar. Detta tydliggörs genom ett exempel nämnt av Socialstyrelsen (2016) om en person på grund av sin begränsning eller sina begränsningar inte klarar av att vara delaktig i det vardagliga livet, så som i arbetslivet, i sociala sammanhang, eller klara av att genomföra fritids- och kulturella aktiviteter. Det handlar enligt Socialstyrelsen främst om brist på tillgänglighet i omgivningen.

Nationalencyklopedin (2016) förklarar begreppet funktionshinder som situations beroende. Då det handlar om en begränsning av en individs psykiska eller fysiska funktionsförmågor i en viss miljö eller situation. Vilket innebär att funktionshindret inte ligger hos individen utan att det ligger i omgivningen. Enligt nationalencyklopedin så ersatte begreppet funktionshinder begreppet handikappad år 2003.

3.2 Med Blicken på barnet

I Pallas avhandling (2011) är teorin grundad i Foucaults perspektiv på makt. Hon menar att Foucaults makt perspektiv blir produktivt genom att makten klassificerar, fördelar och ordnar barnen i barngruppen utifrån barnens svårigheter och behov. Då Palla (2011) talar om att personalen använder sig av blicken för att synliggöra om barnen är ”speciella” eller normala. Men med blicken så synliggörs även det enskilda barnets styrker och kompetenser för förskolans personal.

3.3 Utveckling

Palla (2011) skriver att det är förskolan som lägger grunden för barnets livslånga lärande och utveckling. Ibland så kan ett barn ligga förre eller efter de andra barnen i sin åldersgrupp i utvecklingen, men enligt personalen är det viktigaste att det sker en utveckling överhuvudtaget hos barnet. Clark (1987) skriver utifrån sina studier barn som behöver extra stöd för att de inte har kommit lika långt i sin utveckling som andra barn har. Men han skriver även om barns som är mer begåvade än andra. Vidare så menar Clark att båda dessa grupper av barn behöver någon

(16)

som finns där för dem, de behöver någon som utmanar dem på deras nivå. Vidare så skriver han om att det behöver finnas generöst med personal för att kunna tillgodose och utmana alla barn, vilket innefattar både barnskötare och förskollärare som personal på förskolan.

Ibland räcker det att barnet är närvarande och deltagande i förskolans aktiviteter och pedagogik för att det sker en kontinuerlig utveckling hos barnet. Men ibland så behövs det något mer, det krävs något extra av personalen för att just det barnet skall utvecklas. ”Barnet konstrueras som växande och utvecklingsbenäget, med personalens stöd” (Palla, 2011, s. 92)

3.4 Behov

Palla (2011) anser att utifrån sin studie så ser hon att barn konstrueras som behövande, en del barn mer än andra och att det är personalens uppgift att tillgodose och möta dessa behov. Detta gäller grundläggande behov men främst gäller det barns särskilda behov. Det som främst kopplas samman med behov är omsorg och omvårdnad. Palla menar att barnet som behövande kan kopplas samman med ett beroende hos barnet, då barnet är beroende av något eller någon.

Barnet kan även benämnas som resurskrävande enligt Palla, vilket innebär att barnet kanske behöver ha ett mer assistentinriktat stöd för att må bra i förskolan. Vilket innebär att barnet har en specifik person som finns där för just det barnets skull. Barnet går från behövande till resurskrävande då barnet behöver mer resurskrävande och special inriktade insatser, så som en assistent. Utifrån Palla (2011) så kan barnet konstrueras som att hon eller han är i behov av styrning eller vägledning från en vuxen för ett icke-funktionellt beteende barnet har. Detta skapar en identitetsbild av att barnet som krävande och har ett behov av stöd i form en vuxen vid sin sida, en vuxen som vägleder och tar hand om barnet. Målet enligt Palla handlar om att det mer krävande barnet skall kunna fungera som de andra barnen i barngruppen. I Pallas avhandling så tydliggörs det hur viktigt de vuxna anser att det är att barnen har kompisar. Personalen har ålagt sig uppdraget att stödja och vägleda barnet i att skapa socialt samspel med andra barn.

3.5 Klassificera, bedöma och kartlägga

För att kunna möjliggöra barnet som växande och utvecklingsbart så finns det ett behov i förskolan att som personal göra barnet transparent och mätbart och det är utifrån detta som blicken skapas. Det sker exempelvis vid dokumentation då några barn kan visa sig vara

(17)

”speciella” i förhållande till de övriga barnen utifrån personalens blick. De vuxna har som uppgift att styra barns fostran, omsorg, lärande och utveckling.

Barnen i förskolan har dokumenterats, mätts och synliggjorts utifrån de normer som finns inom de olika utvecklingsområdena menar Palla (2011). Ett utvecklingsområde kan exempelvis handla om ett barns motoriska färdigheter. Dokumentationen blir en form av bedömning av barnet. En bedömning då barnet förhindras att vara, göra och kunna annorlunda från de andra barnen. Det är inte helt ovanligt att det sker jämförelser utifrån ålder, då ett barn borde kunna något vid en viss ålder.

Det görs en kartläggning av barnet, vilket leder till en objektifiering av det enskilda barnet som subjekt. Genom att använda sig av kartläggning av individen och dokumentation får personalen fram svart på vitt de kunskaper och utvecklingsmöjligheterna barnet har. Genom att använda sig av blicken så har personalen kunnat studera sina aningar de har kring specifika barn. Rakap (2015) skriver om användandet av IUP i förskolan i Turkiet, då hon skriver om att i IUP (Individuell Utvecklings Plan) för yngre barn så formuleras inte målen alltid utifrån barnet vilket gör det svårt för personalen att veta mer exakt vad och hur de skall stödja barnet. Det leder till att det blir svårt för personalen att se barns utveckling mer tydligt och konkret. Detta då Rakap (2015) menar att användandet av IUP mål i förskolan är att låta IUP vara ett verktyg för att kunna följa barns framsteg och utveckling.

3.6 Kommunikation

Enligt de direktiv som finns i Bercow reviewn som Slonims & Pasco (2009) har undersökt och tittat närmare på, så är kommunikationen grunden för all social interaktion. Vidare så hävdas att en hög nivå av kommunikativ kompetens är av stor vikt för individens utbildning och den framtida arbetsprocessens, detta är citerat i en gemensam förklaring från UNESCO, UNICEF och WHO enligt Slonims & Pasco (2009). Vidare så skriver Slonims & Pasco (2009) att språksvårigheter hos barn idag är väldigt vanligt, något som Bercow reviewn benämnt som SLCN (speech, language and communication needs). Författarna till denna review menar enligt Slonims & Pasco (2009) att barn som möter betydande svårigheter i sin kommunikativa utveckling behöver lämpligt stöd för att individen ska kunna socialt interagera, kunna medverka fullt ut i sin utbildning och för att kunna leva ett hälsosamt och säkert liv. Clark (1987) beskriver

(18)

hur barn som har speciella behov placeras i vanliga skolor för att de ska integreras i verksamheten, vilket leder till att dessa barn inte alltid får den hjälp och det stöd som de behöver, då personalen inte alltid har den kompetens som krävs för att kunna stödja barnets särskilda behov.

Vidare så skriver Clark (1987) om specialavdelningarnas/ klassernas betydelse för barn som behöver extra stöd. Han menar att barn som behöver extra stöd som placeras i vanliga klasser/avdelningar blir isolerade från de övriga barnen, vilket innebär att de barnen som behövde extra stöd inte uppnådde särskilt mycket interaktion med övriga barn eller med vuxna i omgivningen. Medan Clark (1987) menar att specialavdelningar/klasser hade fördelar med den segregation som barnet fick utstå då Clarks studier visade att barn på dessa avdelningar/klasser hade större framgångar i att kommunicera och interagera med vuxna än de inkluderade barnen på ”vanliga” avdelningar/klasser hade. Utifrån Slonims & Pasco (2009) så trycks det på att universella, målinriktade och specialist inriktad service är nödvändigt för att kunna möta variationen hos de barn som har SLCN. Rapporten rekommenderar att åtgärder för stödinsatser till dessa barn ska vidtas i ett så tidigt stadium som möjligt i barnets liv.

Clark (1987) skriver även om hur viktigt det är för barnets språkutveckling att vi vuxna interagerar med barnen. Vidare så menar han att utifrån sina studier så har han även funnit att barnens jämnåriga också är en god resurs till att stödja och utveckla barnets språkliga kompetenser.

3.7 Avslut

Den tidigare forskningen kommer att relateras till resultat tillsammans med teori delen och lägga perspektivet och grunden till examensarbetets analys kapitel. Forskningen som har valts ut i detta kapitel valdes utifrån syfte, frågeställningar och de teman som går att finna i examensarbetets resultat del. Forskningen om kommunikation valdes ut eftersom att det var ett område som uppkom ofta när informatörerna talade om olika stödinsatser och behov barn kan ha.

(19)

4 Metod

I detta kapitel presenteras metoden för detta examensarbete. Kapitlet är disponerat genom att först presentera metoder i största allmänhet, som sedan följs av mitt val av metod till just detta examensarbete. I 4.3 så presenteras de urval som jag har utgått ifrån för att avgränsa det informatörer som valts ut. Detta följs sedan av att beskriva examensarbetets analys metod. Kapitlet avslutas sedan med att presentera de etiska ställningstaganden som Vetenskapsrådet har publicerat för att tydliggöra det regler och riktlinjer som forskning skall ta hänsyn till.

4.1 Val av metod

Det finns två olika ingångar i metod, kvalitativ och kvantitativ, detta examensarbete bygger på en kvalitativ metod. Dalen (2015) beskriver att den kvalitativa metodens mål är att få en förståelse för hur andra individer upplever sin sociala verklighet.

"den kvalitativa forskningsintervjun försöker att förstå världen från intervjupersonens synpunkt, formulera meningen i människors upplevelser, ta fram deras livsvärld, innan man ger sig på vetenskapliga förklaringar." (Dalen, 2015, s. 15)

Denscombe (2009) nämner några olika kvalitativa metoder som forskaren kan använda sig av exempelvis observationer, intervjuer och dokument, med dokument menar han exempelvis dagböcker och manuskript. Vidare så menar Denscombe (2009) att det även är möjligt för forskaren att använda sig av andra metoder vid kvalitativ forskning. Den metod som jag har valt att använda mig av i detta examensarbete är intervjuer, detta eftersom att jag i detta examensarbete vill ha reda på hur förskollärare upplever och anpassar verksamheten utifrån barns specifika behov.

4.2 Intervju

Intervjuer finns också i olika former, det finns mer eller mindre strukturerade intervjuer. Alvehus (2013) beskriver några olika former av intervjuer, då han menar på att det finns helt strukturerade intervjuer som helt styrs av intervjuaren, då intervjuaren utgår ifrån färdiga frågor från start till slut. Detta sätt att intervjua gör det lättare att genomföra många intervjuer, dessa intervjuer blir dock inte lika djupgående som de intervjuer som jag ville genomföra i detta examenarbete och valdes därför bort. Den typ av intervju som använts i detta examensarbete är

(20)

semikonstruerade intervjuer, vilket innebär att intervjuaren väljer några få mer öppna frågor eller något eller några teman att utgå ifrån när intervjun hålls. Denna typ av intervju kräver att intervjuaren är lyhörd under intervjun och följer upp trådar som denne ser som informativa. Jag utgick ifrån tre huvudfrågor i mina intervjuer som sedan följdes upp med djupdykningar i informatörens svar eller följdfrågor utifrån de svar informatören gav. Utifrån de svar informatörerna gav på frågorna så gick de tre intervjuerna i tre olika riktningar och kom därför delvis att fokusera på olika områden.

4.3 Analysmetod

Alvehus (2013) menar att kvalitativ forskning ofta handlar om tolkning av det insamlade materialet, då forskaren relaterar teorin till den insamlade empirin för att skapa en analys, vilket i detta examensarbete är tolkning av empirin med hjälp av både Korczaks teorier och lite av Gustafssons teorier, kring barns rättigheter samt den tidigare forskningen som presenterades i examensarbetets tidigare forsknings del. Vid tolkning av empiri menar Alvehus (2013) på att forskaren ständigt är närvarande då han eller hon har egna erfarenheter och egen kunskap som påverkar hur forskaren tolkar empirin. Vilket innebär att en analys aldrig kan bli helt neutral, detta eftersom att forskaren har sina tidigare erfarenheter och kunskaper med sig när hen skriver.

Alvehus (2013) skriver om tre olika delar i en analysprocess. Den första delen handlar om at forskaren ska vara väldigt bekant med sin empiri, han eller hon behöver ha läst eller på annat sätt gått igenom materialet och sedan kategoriserat det. I detta examensarbete så sorterades först delar av empiri in i likheter som sedan kategoriserades in under de frågeställningar som examensarbetet har sin grund i. Nästa steg i analysprocessen handlar enligt Alvehus (2013) om att reducera den empiri som är med i den färdiga texten, då han menar att några delar av empirin kommer att beskrivas mer utförligt och detaljerat medan några andra delar kommer att beskrivas väldigt kort. Den tredje och sista delen av en analysprocess handlar om att analysen skall vara argument för de slutsatser som forskaren har kommit fram till, då det tydligt måste framgå att slutsatsen bygger på analysen.

(21)

4.4 Urval och genomförande

Jag utgick ifrån några få urvals kriterier. Den första var att eftersom jag själv läser till förskollärare och det är förskollärare jag ska bli så intresserade jag mig endast för att höra förskollärares röster i detta examensarbete. För det andra så var det viktigt att alla informatörer inte skulle vara från samma förskola, då jag under min studietid både fått observera och höra om det som ”sitter i väggarna”. Vilket innebär att saker sägs och görs på samma sätt som de alltid har gjorts utan att personen tänker på varför man gör eller säger på just detta sätt, detta ville något som jag ville komma bort ifrån och därför valde jag två olika förskolor.

Den första förskolan som valdes ligger i utkanten av en stad i Sverige. I området bor det många med annan etnicitet än Sverige vilket leder till att den kulturella skillnaden är bredare på denna förskola. Förskolan består av sex avdelningar. Varav en av dess avdelningar är en avdelning speciellt avsedd för barn som har en specifik neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. På denna avdelning finns där få barn, bara fem stycken, barnen på avdelningen är mellan 4 och 6 år gamla. Den andra avdelningen som valdes på denna förskola är en så kallad ”vanlig” avdelning, där barnen är mellan 3 och 4 år gamla.

Den andra förskolan som valdes ligger centralt i ett medelstort samhälle som ligger mer på landet i Sverige. På denna förskola så finns det två avdelningar, på den avdelning där informatören arbetar är barnen mellan 1 och 6 år gamla.

Valet av informatörer gjordes delvis av mig och delvis av slumpen, då jag hade bestämt mer i förväg vem jag skulle vilja intervjua på den första förskolan medan jag på den andra förskolan intervjuade den förskolläraren som var intresserad av att medverka. Den första förskolan åkte jag och besökte.

På den förskolan så valde jag att intervjua en förskollärare från en vanlig avdelning där barnen är mellan 3-4 år, denna informant benämns som A och har arbetat som förskollärare i 14,5 år. Förskolläraren har även erfarenhet av att arbeta som resurs till ett barn som hade ett större behov av stöd.

Den andra förskolläraren på denna förskola arbetar på en avdelning som är avsedd för barn som har större behov av stöd, barnen på avdelningen är i 5-6 års ålder. Denna informatör benämns som B och har arbetat som förskollärare i 35 år, av vilket hen har arbetat på specialavdelningen i 18 år.

(22)

Den andra förskolan kontaktade jag per telefon och fick då några frivilliga som kunde tänka sig att ställa upp på en intervju, utifrån dessa frivilliga så valdes en förskollärare ut. På den avdelningen där hen arbetar så är barnen mellan 1-6 år gamla. Denne benämns som C och har arbetat som förskollärare i 25 år.

4.4.1 Omfång

Mitt insamlade material består sammanlagt av 89 minuters inspelat material. Intervjuerna varade i cirka 30 minuter var, materialet har sedan transkriberats till cirka 25 A4 sidor. Jag använde mig av appen röstmemon på en iPhone när jag spelade in intervjuerna.

4.5 Etiska ställningstaganden

De etiska ställningstagande som jag har gjort i detta examensarbete har sin grund i de riktlinjer som har formulerats av vetenskapsrådet (2002) och består av fyra huvudkrav. Inom dessa huvudkrav står det en till två regler som tydliggör för forskaren vad som gäller.

4.5.1 Informationskravet

Detta krav innebär att jag som forskare ska informera informanten om syftet med mitt examensarbete. Det är även väldigt viktigt att informera om att det är frivilligt att medverka i examensarbetet och att det är tillåtet att under examensarbetets gång hoppa av om informanten skulle vilja detta. Information om publicering ska lämnas ut, i detta fall så publiceras arbetet på MUEP och blir tillgängligt över internet.

4.5.2 Samtyckeskravet

Forskaren ska få uppgiftslämnarens samtycke till medverkan i studien. De medverkande har rätt till att själva avgöra om och hur länge de vill medverka i studien. Informatören skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta skall leda till några negativa följder för informatören, detta innebär att om informatören mitt i en intervju inte längre vill medverka så är det fullt tillåtet att avsluta sin medverkan under intervjun. Att informatören väljer att avbryta sin medverkan innebär inte att det insamlade materialet måste strykas, då det är upp till informatören att avgöra om materialet ska strykas eller inte.

(23)

4.5.3 Konfidentialitetskravet

Det skall vara omöjligt för utomstående att komma åt uppgifter om informatören. Forskaren ska vara medveten att även om inte namn eller andra personuppgifter skrivs ut så kan det ändå vara möjligt att identifiera informatören utifrån den information som informatören har lämnat. Därför måste åtgärder tas för att försvåra för utomstående att identifiera informatören utifrån studien.

4.5.4 Nyttjandkravet

Det insamlade materialet får endast användas för forskningens ändamål, i detta fall endast i examensarbetet. Det insamlade materialet får inte användas eller lånas ut till någon annan än forskaren själv och dennes forskningspartner om någon sådan medverkar i forskningen. Det insamlade materialet får inte användas för att nå beslut eller leda till att några åtgärder tas.

(24)

5 Resultat

I denna del av examensarbetet kommer det insamlade materialet att presenteras utifrån de teman jag har funnit återkommande och relevanta i intervjuerna som genomfördes. De huvudsakliga temana är Barns behov, Anpassning utifrån behov och kommunikation. Dessa är sedan indelade i rubrikerna barns behov, identifiering av behov, anpassning, resurser och kommunikation. Informatörerna kommer att benämnas som A, B och C detta för att göra det tydligare för vem som säger och berättar vad.

5.1 Barns behov

I intervjuerna så fanns det olika perspektiv att se vad barns behov av stöd innebär. B talade om att alla barn inte har samma förutsättningar då hen menar att det kan bero på vilken förskola barnet går på, hur pedagogerna på förskolan arbetar och det kan även bero på de hemförhållanden som barnen har. Det kan även bero på den barngruppen som barnet placeras i, om det är en stor grupp barn eller en liten, det kan ha att göra med om det finns barn i gruppen som är i ett större behov av stöd.

B talar även om att alla har rätt att få det stöd som de behöver. Det finns många olika barn, vilket innebär att de har olika behov. Det finns barn som är utåtagerande och behöver stöd i att kunna hantera sin ilska. Det finns barn som far illa i hemmet som kan behöva stöd av pedagogerna på förskolan. Det finns även barn som man ofta inte tänker på, barn som inte vågar göra sina röster hörda och försvinner i mängden. Dessa tysta och tillbakadragna barn behöver också stöd för att kunna lyftas fram och göra sina röster hörda.

C talar om att alla barn har olika förutsättningar, barnen kommer till förskolan med olika erfarenheter och olika kunskaper och har därför inte samma förutsättningar. Det finns även barn idag i förskolan som inte mår så bra, och därav har andra förutsättningar.

I intervjun med A talade hen om ett barn som hade kommit till deras avdelning från en specialavdelning avsedd för barn med en specifik diagnos, barnet hade fått byta då hen ansågs vara för duktig för att vara där och skulle därför få prova på att inkluderas i en vanlig avdelning. De övriga barnen på specialavdelningen hade flera funktionshinder medan detta barn bara hade en. Vilket innebar att hen inte behövde lika mycket stöd som de övriga barnen på avdelning och fick då gå över och prova på att vara på en vanlig avdelning med en resurs som stöd. Denna

(25)

förflyttning mellan avdelningar började med att stegvis låta barnet vara på den vanliga avdelningen en liten stund per dag tillsammans med en personal från sin gamla avdelning till att med tiden trappas upp och utöka den tiden barnet spenderade på den vanliga avdelningen, tills att slutligen mynna ut i att barnet var på en vanlig avdelning med en resurs som stöd. Då detta barnets behov krävde någon form av extra stöd för att hen skulle kunna vara med i vardagen på en vanlig förskoleavdelning.

5.1.1 Identifiering av behov

Förskollärarna talade om att ifall de var oroliga eller bekymrade över något barn så gick man vidare med just detta barn och försökte att stödja det. A berättade om ifall personalen var oroliga för något barn så kunde de ta kontakt med elevhälsan för att få stöd eller hjälp med hur de ska kunna arbeta vidare med just det barnet, men om elevhälsan skall kontaktas så måste personalen ha förälder/vårdnadshavares tillåtelse för att göra detta.

I intervjun med C så berättade hen att de använder sig av något som kallas TRAS vid de tillfällen då de är oroade eller bekymrade över något kring barnet. TRAS står för Tidig Registrering Av Språk, C menar på att det inte bara handlar om det talade språket när de TRASar barnen utan det även är fokus på färger, lägesord och hur man samarbetar. Det kallade det lite slarvigt för att de TRASa barnen. Personalen uppskattade att använda denna modell då de tydligt framgick vilket område barnet behövde stöd i, det var även lätt att följa upp barnets utveckling inom området genom att man under ett senare tillfälle TRASa barnet igen för att se om de insatser och de stöd som har gets gav något resultat.

B talade i sin intervju om att vuxna behöver lära känna barnen. Man behöver veta barnets begränsningar och möjligheter. Man kanske inte åker buss in till staden med fem nya barn som man inte riktigt känner utan man kanske nöjer sig med att ta en promenad runt förskolan istället. Man kan börja i det lilla för att succesivt gå över i det stora med tiden.

5.2 Anpassning utifrån behov

I intervjun med C angående hur de arbetar med språk så talade hen om att de tar in en specialpedagog som arbetar med det enskilda barnet två gånger i veckan i ungefär en timme. Barnet skiljs då av från barngruppen vid dessa tillfällen och spenderar en timme med en

(26)

specialpedagog som har några uppgifter till barnet som skall stödja barnet i sin språkliga kompetens.

Intervjun med A resulterade i att hen berättade om hur de arbetade på olika sätt för att stödja barnen i deras kommunikativa utveckling. Men på vilket sätt barnen kommunicerade på menade B var kanske mindre viktigt, en del barn har lättare för att förstå bilder än talade ord, andra barn kanske använder sig av tecken för att kommunicera. Sedan så finns det även barn som behöver något mer konkret och i de fallen så använde sig pedagogerna på avdelningen föremål för att tydligare visa vad de menade, de kunde exempelvis hålla fram skorna för att visa att det var dags att gå ut, visa en sked när det var tid att äta middag. De försöker även att ha material som lockar till lek och utveckling i kommunikation hos barnet då barnen oftast behöver extra stöd inom just det kommunikativa kompetens områdena.

5.2.1 Resurser

Det gjordes tydligt av A hur viktiga resurser är och även vad resurser innebär. Resurser kan handla om att förskolan får mera pengar för att kunna främja att alla barn ska ha någorlunda lika förutsättningar och rättigheter. Resurser kan även handla om personal. Detta kan vara aktuellt då man talar om att delar barnen i mindre grupper utifrån barnens intressen och mognadsnivå. Fast eftersom att det inte finns personal till detta är det inte alltid möjligt då det kanske bara finns några enstaka barn i en grupp medan majoriteten av barnen är i en annan grupp. A menar att det inte går att vara två personal på tjugo barn i en grupp medan den andra kanske bara består av fem barn. Hen talar även om att det ofta hänger på resurser om man skall kunna möta alla barn där de befinner sig i sin utveckling, finns inte resursen så är detta inte möjligt. A berättade om när hen var resurs till ett barn och förklarade då de olika arbetspass och anpassningar som gjordes för barnet som hen var resurs till. Det handlade om att minska gruppstorlekarna så att de istället för att dela gruppen i två så delades den i tre för att kunna stödja barnet som behövde extra stöd. Det handlade även om speciella arbetsstunder som de hade tillsammans, som kunde handla om exempelvis begrepp eftersom att barnet kunde fastna i vissa detaljer. Ett exempel som nämndes var att en tröja, ett par byxor och strumpor är alla klädesord och tillhör kategorin kläder.

Det finns även andra resurser för de barn som behöver extra stöd i förskolan. B arbetar på en avdelning speciellt avsedd för barn med en specifik neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och

(27)

hen anser att det arbetssättet och den avdelningen är bättre för de barn som de har på sin avdelning gentemot om de skulle inkluderas i en vanlig klass. B talade även om andra arbetssätt då hen berättade om sin tid som resurs till ett barn. Men B ansåg inte att inkluderingen var så inkluderande eftersom att man var tvungen att gå ifrån den övriga barngruppen, eftersom det inte fungerade med hela gruppen när detta barn var där. Om barn kan inkluderas eller inte i vanliga klasser beror helt på vilken svårighet/svårigheter barnet har, och vilka behov denna eller dessa svårigheter utvecklar.

5.3 Kommunikation

Som det tidigare har framstått i intervjuerna så har det varit mycket fokus på barnens kommunikativa kompetens. Då det ofta har varit ett område som har nämnts som exempel över saker som förskollärarna har varit oroliga och bekymrade övar hos barnet.

I intervjun med A så talade hen mycket om olika metoder de har använt sig av för att kunna ge stöd till de barn som har ett lite svagare språk. Hen menade att det behövde göras konkret för barnet vid exempelvis sagoberättande så kunde det behövas rekvisita för att kunna ge så många barn som möjligt möjlighet att först sagans karaktärer, handling, föremål och ibland även miljö. De hade exempelvis arbetat med ”Petter och hans fyra getter”. Genom att personalen först berättade sagan för barnen med hjälp av en sagopåse som innehöll fyra getter och lite andra saker som behövdes för att berätta sagans handling. Barnen fick sedan efter att ha hört just den sagan många gånger återberätta den i tur och ordning för varandra med lite hjälp av en pedagog. Barnen visade då ofta upp djuren och den övriga rekvisitan.

A berättade om när hen arbetade som resurs till ett barn på en vanlig avdelning då de använde sig av spel för att delvis stödja detta barnets kommunikativa förmåga. När de spelade spel så brukade andra barn också få vara med, ibland var barnen bättre än barnet som behövde stöd och ibland lite mindre bra. De kunde exempelvis spela memory och då berättade barnen vad de såg på bilderna och visade varandra vad det var på bilden.

A talade i sin intervju om att man måste utgå ifrån den befintliga barngruppen och sätta krutet inom de områden barnen behöver jobba mer inom, det kan exempelvis handla om att barnens språk behöver utvecklas och stärkas. Något som hen anser är ett bra sätt att arbeta och anpassa verksamheten med är sagor. Då hen menar att med hjälp av sagor så kan pedagogen förmedla

(28)

olika saker så som siffror, rim och mycket annat då sagor är ett väldigt laborativt stöd. Som även kan förstärkas med hjälp av föremål och bilder för att göra saker mer konkret för barnen.

5.4 Avslut

Detta examensarbete har frågeställningar kring vad särskilda behov innebär och därav handlar ett tema om barns behov och ett annat om hur man kan identifiera behov. Den andra frågeställningen handlar om hur verksamheten anpassas utifrån de behov som barnen har, därav valet av temana anpassning och resurser. Kapitlets sista tema kommunikation, kunde placerats in under båda de tidigare temana men eftersom att det hade stor betydelse för båda frågorna och var så återkommande i samtliga intervjuer så fick den en egen rubrik. Det material som har presenterats i detta kapitel kommer i nästa kapitel att relateras till tidigare forskning och teori, för att tolkas och analyseras.

(29)

6. Analys

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur förskollärare arbetar utifrån särskilda behov. Frågeställningarna som ställts är: Vad innebär ”särskilda behov” och på vilket sätt anpassas verksamheten till särskilda behov. I detta kapitel kommer resultatet tolkats och analyserats utifrån Korczak och Gustafssons teorier, samt den tidigare forskning som presenterades i kapitel 3. Kapitlet är uppdelat i samma teman som resultat kapitlet, med rubrikerna: Barns behov, Identifiering av behov, Anpassning, Resurser och Kommunikation. Informanterna kommer i denna del att benämnas som A,B och C för att tydliggöra vem som säger vad)

6.1 Barns behov

B pratar om olika särskilda behov barn kan ha som hen har mött så som utåtagerande barn och även barnen som många inte tänker på att de har ett behov av stöd.

”… Sen stöter man som man inte tänker på så många gånger men barn som inte vågar göra sig hörda som försvinner i mängden. Dem behöver ju också ett stöd och lyftas fram. Det finns ju jätte många.” (B)

B talar här om de olika särskilda behov man som förskollärare kan möta i förskolan. Hen tar även upp en grupp som ofta glöms bort, de barn som inte är så synliga i barngruppen. Utifrån Pallas teori om blicken som ett verktyg så gör vi utifrån vad B säger en inställning av blicken på att fokusera på mer ickeönskvärda beteenden som är mer synliga i gruppen. Då de barn som inte vågar göra sina röster hörda försvinner i mängden av alla andra särskilda behov som våran blick fokuseras på och som vi pedagoger enligt Palla vill förändra genom att vägleda dessa barn med ickeönskvärt beteende i en viss riktning. B talar om att de barn som inte vågar göra sina röster hörda behöver stöd för att de skall kunna lyftas fram. Tolkningen av detta är att barnet behöver någon eller något som hjälper barnet att våga göra sin röst hörd. Vilket enligt Palla kan innebära att barnet ses som krävande eftersom att barnet behöver något stöd för att det skall vara möjligt att fylla igen luckan så att barnet har så lika förutsättningar som möjligt gentemot de övriga barnen i barngruppen.

B menar inte på att vi skall förändra barnen utan stödja dem på deras nivå så att de kan utvecklas. Mathiasson påpekar att vi inte skall önska barnen annorlunda då människor har olika

(30)

egenskaper och att vi inte ska ändra på dessa, utan han menar på att vi skall skapa de bästa möjliga förutsättningarna vi kan som lärare för de barn vi har i våra barngrupper. Det är som B menar på att barnen har olika utvecklings- och mognadsnivåer vilket innebär att barnen har svårare och lättare för visa saker som exempelvis att tala inför andra. Barnen har rätt att vara den människa som de är oavsett vilken personlighet, vilka intressen och under vilka omständigheter de har växt upp i menar Korczak. Något som även B verkar trycka på då hen tar upp olika personligheter ett barn kan ha och att man behöver stödja barnen utifrån vem barnet är och vad barnet har svårt med.

”… Men idag vi har, det är många barn idag som inte mår bra som vi får, alltså så är det. Utifrån olika förutsättningar. Så det var en jätte svår fråga jag har aldrig tänkt det. Ibland skojar man ”tänk om jag hade mer planerings tid, och tänk om jag hade mer pengar och mindre barngrupper. Men sådär som ett drömslott kan jag faktiskt inte, jag kan inte.” (C)

Frågan som C svarade på var att hen skulle beskriva sin drömförskola något som hen ansåg var svårt, då det inte gick att föreställa sig. Detta utifrån vad jag har tolkat att barnen idag har så olika förutsättningar på förskolan vilket inte i detta sammanhang är så underligt då C arbetar på en avdelning där barnen är mellan 1 och 6 år gamla. Detta innebär att barnen är på olika nivåer i sin utveckling och mognad. C talar om att tänk om man hade mer planerings tid, mindre barngrupper och mer pengar, men för hen var detta bara en dröm. Enligt min tolkning av vad C säger spelar det en stor roll i verksamheten eftersom att en del barn inte mår så bra och de som inte har samma förutsättningar som de övriga barnen i gruppen behöver stöd för att just deras behov blir tillfredsställda, vilket leder till att dessa barn utifrån vad Palla talar om blir beroende av det stöd som de för att få sitt behov tillfredsställt för att kunna leva ett så gott liv som möjligt. Något som kanske inte alltid är möjligt om barngruppen är för stor, ekonomin låg och tiden för att planera och anpassa verksamheten och aktiviteter för knapp. För att kunna anpassa verksamheten och aktiviteterna så behövs planering av vardagen, vilket enligt Korczak skapar en trygghet både för personalen och för barnen. Om det inte finns så leder detta till kaos som i sin tur leder till att man inte mår så bra. Rutiner och planering skapar en trygghet och gör så att barnen inte blir tveksamma över vad som kommer att ske då rutinerna och planeringen informerar de barn och vuxna om vad som kommer att hända under dagen och även framöver om något speciellt har planerats in. C kan tolkas som att det ibland blir övermäktigt att klara av allt och att en del saker behöver prioriteras före andra. Om nu ett barn inte mår så bra så menar Gustafsson på att vi vuxna behöver sätta oss in i barnets situation och skapa oss en förståelse om varför barnet mår som det gör. Men det är inte alltid möjligt att man som lärare kan hjälpa

(31)

barnet hela vägen vilket Cs utlåtande kan tolkas som, men personalen stödjer barnet så gott de kan så långt som det är möjligt. Utifrån Korczak att det är vi pedagoger som skall stå upp för barnen och låta dem vara barn, vi skall vara ett stöd för dem, en hjälpande han, någon som lyssnar och förstår. Det är lärarens uppgift att stödja barnen i deras nyfikenhet, intresse, utveckling och i deras vilja att lära sig. Vilket behöver göras utifrån individen precis som C menar på så har barnen olika förutsättningar och vi som arbetar i förskolan behöver så godtyckligt som möjligt anpassa utifrån dessa förutsättningar.

”… ofta har man ju fler funktionsnedsättningar eller funktionshinder när man har denna diagnos men hen hade bara den diagnosen så hen var, hen var liksom för duktig för att vara där på den avdelningen nästan och då så kom det upp och dem fråga om vi ville, om hen kunde vara här…”

(A)

Detta citat är plockat från ett sammanhang då A berättar om när hen var resurs till ett barn som flyttades från en specialavdelning till den vanliga 3-4 års avdelning där hen arbetade på förskolan. A talar om att barnet var för duktigt för att vara på specialavdelningen. Om man ser på det som A talar om utifrån Clark så handlar det om att detta barn är för begåvat för att vara på specialavdelningen och skulle kunna utvecklas mer och utmanas bättre på en vanlig avdelning då barnet var välutvecklat inom några områden men samtidigt så kan det ses utifrån Korczak då han menar på att man skall respektera barnet för den som barnet är. Barnet hade svårt inom vissa områden och hade därför en resurs som var med barnet under dagen på förskolan. Resursen gav barnet det stöd som tillgodosedde hens behov så att hen hade så lika förutsättningar och möjligheter som de övriga barnen i barngruppen hade. Utifrån den tolkning som jag gjort så hade barnet som fick byta avdelning inte ett så pass stort behov av stöd som de andra barnen på specialavdelningen där hen tidigare gick, men samtidigt så hade barnet inte så pass lite behov av stöd att hen kunde vara på en vanlig avdelning utan extra stöd. Merzan talar om att barn har individuella utvecklingslinjer och därför inte skall jämföras med varandra. Detta innebär att barnet utvecklas i olika takt inom de olika utvecklingsområdena. Vidare så menar hon på att ju äldre människan blir desto högre blir kraven och därav kan det Asäger tolkas som att barnet uppnådde en del av de krav som ställts på hens åldersgrupp och med hjälp av extra stöd så kunde hen ha någorlunda lika förutsättningar som de övriga barnen i gruppen.

(32)

6.1.1 Identifiering av behov

A pratade om de olika stödinsatser som hen kan använda sig av på arbetsplatsen, då de är tveksamma om de behöver ge barnet extra stöd. Något som Aär noga med är för att elevhälsan skall bli kontaktad så måste förskolan först ha en dialog med vårdnadshavare och dennes godkännande innan förskolan kontaktar elevhälsan.

”… om man är orolig eller behöver mer hjälp eller stöd och veta hur man ska jobba vidare med något ett vist barn och så då finns ju elevhälsan som vi kan kontakta…” (A)

A pratade om de olika stödinsatser som hen kan använda sig av på arbetsplatsen, då de är tveksamma om de behöver ge barnet extra stöd. Enligt Palla så kan det ibland behövas något extra av personalen för att kunna ge barnet det stöd som hen behöver. Men för att veta mer exakt vad som kan behövas så behöver ibland personalen ta hjälp av experter inom området vilket A talar om då de kan få hjälp av elevhälsan för att veta hur de skall jobba vidare med barnet för att stödja denne i hens utveckling. Clark menar på att en vanligavdelning som arbetar inkluderande inte alltid har de kunskaper som krävs men utifrån A så kan de på då denna förskola få hjälp och stöd av elevhälsan till att kunna fylla en del av kunskapsluckorna för att kunna stödja barnet så gott som det är möjligt med de medel och kunskaper som personalen har tillgång till. Utifrån Gustafsson så kan det A säger tolkas som att personalen får träning i att lotsa just ett specifikt barn på ett sätt som blir främjande för barnets utveckling. Merzan talar om att barn har individuella utvecklingslinjer och lär sig i olika takt och att de inte skall jämföras med någon annan då utvecklingen som sagt är individuell. Vilket i detta sammanhang innebär att även om man är orolig eller bekymrad för ett barn så behöver personalen tänka igenom om det verkligen är något som barnet inte kommer att lära sig under ett lite senare i barnets liv, barnet kan utveckla den förmågan lite senare än de andra barnen då hen kanske är mycket längre i sin utveckling inom andra områden eller inte intresserad av det området just nu.

”… Vi kan bara nämna på min sida då. Så hade vi två barn som vi var bekymrade för rent språkligt. Där vi då TRASade dem och sen så efter fyra månader så TRASade vi om dem och första gången vi TRASade så såg vi att det här behöver vi jobba med. Då jobbade vi extra aktivt med alla men också med dem två barnen och såg en väldig utveckling på bara fyra månader.” (C)

C beskrev hur de arbetade med att stödja barn som de var oroliga rent språkligt över. Då de använde sig av en färdig mall för att få svart på vitt vilka områden det barnet behövde arbeta extra med, efter en tids arbete så användes mallen igen för att se om någon utveckling hade skett hos barnet. Vilket utifrån Palla kan ses som att personalen kartlade barnens kunskaper och utveckling genom att använda TRAS för att finna styrkorna och svagheter hos barnet. C menar

(33)

på att TRAS gör det väldigt tydligt att se vad de behöver jobba mer med och hur aktiviteterna skulle utformas. Fischbein talar om Korczaks pedagogik som att miljön skulle utformas för att även de barn som hade svårigheter skulle få möjligheter, samt menade Fischbein att man ska ha respekt för varje barns och dennes behov. Utifrån min tolkning av vad C berättade så utformade de den pedagogiska miljön utifrån de barn som hade extra svårt inom något område och arbetade extra med detta område både i hela barngruppen och individuellt med barnet för att stödja utvecklingen inom området. En anledning till att förskolan arbetade så med hela gruppen kan vara för att B arbetar på en avdelning där barnen är mellan 1-5 år och därför kan det finnas andra i gruppen som också kan behöva stöd inom just det utvecklingsområdet. Vilket leder till att det inte blir konstigt för de andra barnen i barngruppen att de arbetar extra med något som en del av dem redan kan bra.

”Att man gör kanske risk bedömningar och tänker att åka buss ska vi göra det med fem barn och vi kanske måste lära känna dem och veta hur dem fungerar först innan vi. Vi kanske nöjer oss med en promenad runt förskolan.” (B)

På den avdelning där B arbetar anpassar de utifrån de barn de har för att barnen ska vara så trygga som möjligt och må bra på förskolan. Korczak menar på att barnet har rätt av vara som det är, vilket innebär att de får vara rädda, tveksamma och intresserade av något. Personalen på avdelningen gör en riskbedömning utifrån den barngrupp som de har och avgör vad som blir bäst för både personal och barn. Om man utgår ifrån att personalen skall möta barnen där de befinner sig som Palla talar om så är det utifrån min tolkning precis det personalen gör, då personalen vill ha en större kännedom om barnen innan de tar ett stort steg och gör en större förändring. B menar på att det är bättre att börja mindre för att sedan stegvis göra det större. Om de skulle göra en utflykt så bryts de vardagsrutiner som barnen är vana vid, enligt Korczak så skapar rutinerna en trygghet för barnet och om barnet är osäker på vad som sker under dagen kan barnet känna sig otrygg och tveksam till att genomföra det som personalen har planerat. Lär personalen känna barnen så har de en större förståelse och inblick i barnens behov, intressen och personligheter vilket inte är något man lär sig över en dag utan det är en process så det är enligt B bättre att exempelvis ta en promenad runt förskolan i början när man inte känner barnen så väl.

References

Related documents

Dock skall grundsärskolans elever enbart uppnå den första delen av punkten (Läroplan för grundsärskolan, 2011, s. Medicinskt kontra pedagogiskt/psykosocialt perspektiv

Dessa gör att pedagogerna kan ta tillvara på arbetet och göra pedagogiken och lärandet mer spännande samt att barn får ett bredare perspektiv på hur samhället ser ut

These frames are classified depending on type of concrete and applied load configuration; static centrally loaded on normal strength concrete (F1-30), cyclic centrally loaded

Denna mer eller mindre välgrundade skepticism gentemot Richard Nixons po- litiska personlighet kan dock knappast be- rättiga till den styvmoderliga behandling som

De föräldrar vars barn är i behov av särskilt stöd får enligt vår intervjustudie både personliga och praktiska stödinsatser för att underlätta och göra vistelsetiden

Eleven får ständigt höra att den är slarvig, glömmer saker överallt, klassrumssituationen exponerar eleven för andra elevers och lärarens kommentarer. Den

svårdefinierat begrepp. Däremot definierar förskollärarna barn i behov av särskilt stöd som barn som kan behöva hjälp och stöd i olika situationer och perioder. Barn i behov

För ett fåtal elever fungerar inte alls situationen i den ordinarie skolan och det är viktigt att de barnen får den hjälp de behöver (intervju Maria 110416, intervju Anna