Sammanfattning
Syfte: Strontium (Sr2+) är det aktiva ämnet i läkemedel som används för att reducera frakturrisken hos patienter som lider av osteoporos. På senare tid har Sr2+ kombinerats med olika biomaterial i syfte att gynna benbildning, emellertid är ämnet vagt studerat avseende effekten på parodontala vävnader. Trots omfattande användning, är verkningsmekanismer av Sr2+ inte helt klarlagda. Denna studie syftar därmed till att utvärdera effekten av Sr2+ på humana parodontalligament-celler (PDL-celler) och osteoblaster avseende proliferation och osteogen aktivitet.
Metoder: Odlade humana PDL celler och osteoblastcellinjerna MG63 och hFOB 1.19
behandlades med SrCl2 (0,1-10 mM) eller vehikel under 72 h. Manuell cellräkning
utfördes med en Bürker kammare. Det totala proteininnehållet fastställdes med en kolorimetrisk mätning genom användning av Bio-Rad proteinanalys. Aktiviteten av alkaliskt fosfatas bestämdes enzymatiskt och normaliserades till totalt proteininnehåll.
Resultat: SrCl2 hade ingen signifikant effekt på PDL celler (p> 0.05), däremot
observerades en tendens till inducerade osteoblastiska egenskaper. I motsats till det, ökade 5 mM SrCl2 den totala proteinhalten i MG63 celler med 37% (p <0,01) jämfört
med vehikel, medan en lägre koncentration (0,1 mM) inte hade någon påverkan. 5 mM SrCl2 ökade MG63 cellantalet med 38% (p <0,001), medan en högre
koncentration (10 mM) inte uppvisade en signifikant ökad effekt jämfört med 5 mM (+54%, jämfört med vehikel, p<0.05).
Slutsats: 72 h administrering av ≥ 5 mM SrCl2 ger en pro-proliferativ effekt på
humana osteoblastliknande MG63 celler och uppvisar en tendens till att stimulera osteogena egenskaper hos primära humana PDL-celler.
Abstract
Aim: Strontium (Sr2+)is the active substance of pharmaceuticals used for reducing fracture risk in osteoporotic patients. Lately, Sr2+ is combined with biomaterials to enhance osteogenesis, which has been vaguely studied considering periodontal tissue regeneration. Despite extensive use, the mechanisms of action of Sr2+ are not fully understood. The present study assesses the impact of Sr2+ on primary human periodontal ligament cells (PDL cells) and human osteoblasts in regard to proliferation and pro-osteogenic activity.
Methods: Cultured human PDL cells and osteoblast cell lines MG63 and hFOB 1.19
were treated with SrCl2 (0.1-10 mM) or vehicle for 72 h. Cells were counted manually
using a Bürker chamber. Total protein content was determined by colorimetric analysis using Bio-Rad protein assay. Alkaline phosphatase activity was determined enzymatically and normalized to total protein content.
Results: SrCl2 had no significant effect on PDL cells (p>0.05), but a tendency towards
induced osteogenic characteristics was observed. In contrast, 5 mM SrCl2 enhanced
total MG63 cell protein content by 37% (p<0.01), compared to vehicle, whereas a lower concentration (0.1 mM) did not. 5 mM SrCl2 increased MG63 cell number by
38% (p<0.001), while a higher concentration (10 mM) did not have a significant additional effect over the 5 mM (+54%, compared to vehicle, p<0.05).
Conclusion: 72 h administration of ≥ 5 mM SrCl2 exerts a pro-proliferative effect on
human osteoblast-like MG63 cells and display a tendency to induce osteogenic characteristics in primary human PDL cells.
