Digitala verktyg i förskolan : En kvalitativ studie om förskollärares kompetenser och arbete med digitala verktyg

Digitala verktyg i

förskolan

En kvalitativ studie om förskollärares kompetenser

och arbete med digitala verktyg

Kurs: Examensarbete för förskollärare, 15 hp Program: Förskollärarprogrammet

Författare: Minna Manninger, Madeleine Sjögren Handledare: Carin Falkner

Examinator: Cathrine Ryther Termin: VT 21

Postadress

Högskolan för Lärande och Kommunikation (HLK) Box 1026

511 11 JÖNKÖPING

JÖNKÖPING UNIVERSITY Examensarbete 15 hp

School of Education and Communication Förskollärarprogrammet

VT 2021

SAMMANFATTNING

Minna Manninger och Madeleine Sjögren

Digitala verktyg i förskolan

En kvalitativ studie om förskollärares kompetenser och arbete med digitala verktyg i förskolan.

Digital tools in preschool

A qualitative study of preschool teachers` skills and work with digital tools in preschool.

Antal sidor: 31

Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärarnas användande av digital teknik i förskolans undervisning samt deras uppfattningar om och beskrivningar av digitala verktyg. De frågeställningar som studien utgått ifrån är vad innebär digital kompetens för förskollärarna, hur använder förskollärarna digitala verktyg i sin undervisning samt vilka möjligheter och hinder uppfattar förskollärarna med digitala verktyg?

Till studien har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer som ligger till grund för studiens datainsamling. Förskollärarna valdes utifrån ett kriteriebaserat urval där kriterierna om legitimerade förskollärare som arbetar inom olika delar i en kommun i Västra Götaland skulle uppfyllas.

Studiens analys har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på centrala begrepp som samspel, situerade, mediering och den proximala utvecklingszonen.

Resultatet visar att förskollärarna har god tillgång till digitala verktyg och ett intresse att vilja arbeta med digital teknik. Behovet av kompetensutveckling efterfrågas av samtliga förskollärare för att känna trygghet i undervisningen om och med digitala verktyg. Förskollärarna är i behov av en adekvat digital kompetens som följer samhällets digitala utveckling.

Nyckelord: Digital kompetens, digitala verktyg, förskollärare, kompetensutveckling, undervisning

Telefonnummer 036 – 10 10 10 Gatuadress

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Bakgrund 2

2.1 Den digitala framväxten 2

2.2 Den digitala framväxtens betydelse för förskolan 3

2.3 Förskolans uppdrag kring arbetet med digitala verktyg 4

2.4 Digital likvärdighet i förskolan 4

2.5 Förskollärarnas digitala kompetens och förhållningssätt 5

2.6 Förskollärarnas arbete med digitala verktyg 7

2.7 Teoretiska perspektiv 8 3 Syfte 10 4 Metod 11 4.1 Val av metod 11 4.2 Urval 12 4.3 Genomförande 12

4.4 Databearbetning och analys 13

4.5 Tillförlitlighet 13

4.6 Etiska aspekter 14

5 Resultat 15

5.1 Digitala verktyg som används av förskollärarna 15

5.2 Förskollärarnas digitala kompetens i förskolan 16

5.3 Förskollärarnas undervisning med digitala verktyg 17

6 Diskussion 21

6.1 Förskollärarnas uppfattning om arbetet med digitala verktyg 21 6.2 Förskollärarnas kompetensutveckling och kollegiala lärande 23

6.3 Barns samspel kring arbetet med digitala verktyg 24

6.4 Förutsättningar för förskolans digitala arbete 25

6.5 Metoddiskussion 26 6.6 Vidare forskning 28 7 Referenser 29 8 Bilagor Bilaga 1 - Samtyckeskrav Bilaga 2 - Intervjuguide

1 Inledning

Under de senaste åren har samhället blivit allt mer digitaliserat. Kraven på att kunna hantera digitala verktyg har ökat men kunskapen om användandet har inte följt med i digitaliseringens snabba utveckling. Utifrån våra erfarenheter upplever vi att det råder en ojämn kompetens hos förskollärarnas digitala kunskaper. Kompetensklyftorna mellan pedagogerna är stora och påverkar förskollärarnas undervisning på olika sätt. Vi har konstaterat att tillgången på digitala verktyg skiljer sig åt på förskolorna samt hur man använder sig av dem. Detta belyser även Forsling (2011) och Elyoussoufi (2018) och menar att det kan uppstå kompetensklyftor mellan förskolor med låg digital kompetens i förhållande till förskolor med hög digital kompetens. Förskollärarnas digitala kompetenser påverkar i högsta grad barns möjligheter att utveckla digital kunskap.

Det finns forskning som visar att digitala verktyg har en positiv effekt på skolans undervisning och elevernas lärande samt att framgångsfaktorerna påverkas av lärarnas digitala kompetens och lärarens förmåga att integrera digitala verktyg och resurser i undervisningen (Regeringen, 2017). Regeringen har tagit fram en nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet i syfte att uppnå målet att Sverige ska vara ledande gällande digitalisering. I strategin beskrivs att det ska finnas en digital likvärdighet i den svenska skolan samt attpersonal som arbetar inom förskolan och skolan ska ha kompetens att använda relevanta digitala verktyg i sin undervisning. Den Nationella digitaliseringsstrategin framhäver vikten av fortsatt forskning för att kunna utveckla förskolans verksamheter och de insatser som krävs för en ökad likvärdighet och måluppfyllelse inom skolväsendet. Regeringen belyser att det är betydelsefullt att följa upp pedagogernas kompetens, utveckling samt tillgång till digitala verktyg i relation till de satsningar som görs såväl lokalt som från regeringens håll. Förskollärarnas förhållningssätt, kompetens och förutsättningar behöver synliggöras för att kunna ta vara på den kompetens som redan finns. Behoven av digital kunskap bör lyftas för att uppnå en mer jämställd och likvärdig utbildning. Den likvärdiga utbildningen i arbetet med digitala verktyg är en relevant fråga i studien. Förhoppningen är att denna studie ska ge en inblick i förskollärarnas uppfattningar och hur de beskriver att de arbetar med digitala verktyg i förskolans undervisning. Skolverkets styrdokument handlar delvis om att förebygga eller minska barns eventuella digitala ojämlikhetsklyftor som skulle kunna uppstå vid utebliven digital kompetens. Förskollärarnas digitala kompetens är ytterst viktigt i arbetet med barns lärande inom digitalisering.

2 Bakgrund

I följande kapitel presenteras hur den digitala tekniken växt fram under rubrikerna Den digitala framväxten samt Den digitala framväxtens betydelse för förskolan. Därefter belyser vi Förskolans uppdrag kring arbetet med digitala verktyg. Tidigare forskning presenteras under rubrikerna Digital likvärdighet i förskolan, Förskollärarnas digitala kompetens och förhållningssätt, Förskollärarnas arbete med digitala verktyg samt studiens Teoretiska perspektiv. Centrala begrepp i uppsatsen definieras nedan.

Digitalisering kan beskrivas som en digital kommunikation och interaktion mellan saker,

verksamheter och människor (Digitaliseringskommission, 2015).

Digitala verktyg är olika tekniska verktyg som dator, projektor, kamera, Ipad samt olika program

(Nationalencyklopedin, 2020).

Digital kompetens innebär en färdighet kring att hantera digitala verktyg och tjänster samt ha en

förmåga att följa med i den digitala utvecklingen (Digitaliseringskommission, 2015).

Adekvat digital kompetens innebär en kompetens som är i förändring över tid i takt med utvecklandet

av både användandet som tekniken (Regeringen, 2017).

2.1 Den digitala framväxten

Den svenska regeringen antog 2017 en digitaliseringsstrategi där visionen var att Sverige ska vara bland de bästa i världen och vara digitalt kompetent vilket också går i linje med Europaparlamentets rekommendationer om att digital kompetens är en av de åtta nyckelkompetenserna för ett livslångt lärande. De åtta nyckelkompetenserna är framtagna av EU och OECD (Organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling) som belyser varje medborgares behov och kompetenser för att klara sig i ett kunskapssamhälle. 2018 överlämnade OECD rapporten ” Going digital in Sweden” till Sveriges regering. I rapporten beskrivs förslag på hur Sverige skall utvecklas och fortsätta arbetet med att uppnå målet att bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Målet består av att utveckla den digitala kompetensen hos varje individ och att de som står utanför användandet behöver stärkas (Regeringskansliet, 2019).

För att få en ökad måluppfyllelse och likvärdighet inom förskolans arbete med digitalisering krävs insatser från flera håll (Regeringen, 2017). Regeringens övergripande mål för Nationella digitaliseringsstrategi är indelad i tre fokusområden, Digital kompetens för alla i skolväsendet, Likvärdig tillgång och användning och Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter.

Digital kompetens för alla i skolväsendet

Målet är att alla barn och elever ska utveckla en adekvat digital kompetens. Det ska finnas en digital likvärdighet i det svenska skolväsendet.

Likvärdig tillgång och användning

Målet är att barn, elever och personal ska ha god och likvärdig tillgång till digitala verktyg och resurser i syfte att förbättra utbildningen och effektivisera verksamheten.

Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter

Målet är att forskning och uppföljning som stödjer utveckling av verksamheter och insatser ska genomföras med syfte att bidra till ökad måluppfyllelse och utvecklad digital kompetens.

I rapporten IT-användning och IT kompetens i skolan (Skolverket, 2016) lyfts förskolepersonalens behov av kompetensutveckling av digital teknik i undervisningssyfte. Nya digitala verktyg och lärmodeller blir allt vanligare inom förskolan. Det formella lärandet ändras i takt med digitaliseringens framfart i samhället. För att uppnå målet i läroplanen om en adekvat digital kompetens behöver förskolans formella undervisning förändras belyser Skolverket (2018b).

2.2 Den digitala framväxtens betydelse för förskolan

Det finns forskning som visar att förskollärarnas kunskaper och förhållningssätt spelar en avgörande roll när digitala verktyg används på förskolorna (Haelermans, 2018; Kjällander, 2011; Grönlund, 2015, se Kjällander, 2019, s. 23). De positiva effekterna av förskolans arbete med digitala verktyg framträder främst när förskollärarna implementerar och introducerar de digitala verktygen på ett genomtänkt sätt (Kjällander, 2019). Sehnalová (2014) har undersökt förskolors användande av Information och kommunikationsteknik (IKT) i undervisning och menar att det är av vikt att förskollärarna har grundläggande kunskaper i att använda digital teknik samt en vilja att ändra arbetsmetoder för att inkludera digitala verktyg i pedagogiska aktiviteter.

Digitalisering är en pågående process där utvecklingen går snabbt framåt.De kunskaper vi har idag är troligtvis inte aktuella i framtiden. Begreppet digital kompetens kan tolkas på flera olika sätt menar Thoresson (2019) då den digitala kompetensen förändras i takt med samhället och teknikens utveckling. I den nationella digitaliseringsstrategin (Regeringen, 2017) beskrivs att begreppet adekvat digital kompetens inte kan precisera en digital kunskapsnivå då kompetensen successivt behöver utvecklas utifrån barnens ålder, förutsättningar och samhällets krav.

Adekvat digital kompetens är en grundläggande digital färdighet som är i förändring över tid och så länge tekniken omkring oss utvecklas förändras vår digitala kompetens (Elyoussoufis, 2018).

Adekvat digital kompetens handlar inte bara om att ha kunskap om vilka digitala verktyg som kan användas, utan även när digitala redskap inte ska användas. Barn behöver stöttning och handledning av vuxna för att öka sin förståelse och kunskap kring användandet av digital teknik (Kjällander, 2019). Vi lever i en medieberusad värld där barn ska ges möjlighet att utveckla en digital kompetens i förskolan. Pedagoger bör vara medvetna om vad, när, hur och varför förskolan erbjuder de olika verktygen (Forsling, 2011).

2.3 Förskolans uppdrag kring arbetet med digitala verktyg

Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018a) ska utbildningen ge barn förutsättningar och möjligheter att utveckla förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Riktlinjerna i läroplanen beskriver förskollärarnas ansvar för att barn ska få använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar både utveckling och lärande. Det innebär att barn ska få möjlighet att använda olika tekniker i syfte att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera, skapa och konstruera. Utbildningen ska också stödja och utveckla ett ansvarsfullt och kritiskt förhållningssätt där barn får möjlighet att samtala, tolka och värdera information för att på sikt kunna förstå risker med digital teknik. ”Enligt skollagen ska utbildningen vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Den ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassas till alla barn i förskolan” (Skolverket, 2018a, s. 6). Skolverkets (2018b) beskrivning av likvärdighet handlar om att barn ska få samma möjligheter och tillgång till utbildning och därmed en likvärdig förutsättning till fortsatta studier.

2.4 Digital likvärdighet i förskolan

Sheridan och Pramling Samuelsson (2003) var tidiga med att i sin forskning påpeka att det är varje barns rättighet att kunna hantera digitala verktyg och dess funktioner. För att det skall vara möjligt krävs det att digitala verktyg finns tillgängliga så att barnen kan utforska och använda dem i förskolans verksamhet. Atterövra digitala färdigheter tidigt i livet handlar inte enbart om att få nya kunskaper utan det är också en fråga om demokrati, rättighet och jämlikhet.

Ur ett demokratiskt perspektiv handlar det om barns rätt till en digital delaktighet. En delaktighet där barn får möjlighet att känna sig inkluderade och tillhöra en digital gemenskap beskriver Bruce och Ahlqvist (2019). Vidare betonar författarna att det är förskolans uppgift att lägga grunden för det livslånga lärandet där utvecklandet av digital kompetens ingår. Risken med en utebliven digital delaktighet är att barn kan hamna i ett utanförskap i en så kallad digital skugga.

Dunkels (2019) beskriver att barn som hamnar i ett digitalt utanförskap kan påverkas både socialt och kunskapsmässigt. För att undvika utanförskapet betonar Dunkels att det är viktigt att arbeta med yngre barns digitala kompetenser ur flera skäl. Först och främst är det en grundläggande rättighet för barn att få utveckla en digital kompetens tillsammans med vuxna. Barn måste få tillgång till att utforska digitala verktyg och utveckla strategier för att behärska nätets användningsområden. När barn får utforska digitaliseringens möjligheter tillsammans med vuxna blir de också säkrare och tryggare med att hantera digital teknik samt dess möjligheter och risker. Trots digitaliseringens snabba utveckling är det inte självklart att alla barn växer upp med digitala resurser. Det finns olika socio-ekonomiska villkor som påverkar barns möten med digitala verktyg och förutsättningarna är inte lika för alla barn. Förskolan bör därför erbjuda och introducera digitala verktyg och dess möjligheter till alla barn. Barn behöver vuxna i förskolan som kan utjämna skillnader i deras livsvillkor (Bruce och Riddersporre, 2019).

2.5 Förskollärarnas digitala kompetens och förhållningssätt

Thoresson (2019) beskriver att den digitala utvecklingen går snabbt framåt och det kräver att förskollärarna följer samhällets krav av teknikens utvecklingen och barns förutsättningar för att behålla en adekvat digital kompetens. Adekvat digital kompetens innebär att kunna hantera teknik och att förstå när och hur tekniken ska användas. Författaren betonar att förskollärarna ska undervisa både om digitala verktyg och med digitala verktyg. I undervisningen om digitala verktyg ska barn få en förståelse för hur redskapen fungerar och hur de kan användas. I undervisningen med digitala verktyg handlar det om att använda redskapen som ett komplement och som ett stöd i lärprocesser.

I Masoumis (2015) studie om förskollärarnas användande av IKT (Information och kommunikationsteknik) beskrivs förskollärarnas förhållningssätt och arbete med digitala verktyg. Resultatet i studien visar förskollärarnas arbete och tankar om de digitala verktygens fördelar och nackdelar. I studien beskriver flera av förskollärarna att arbetet med digitala verktyg underlättar och berikar undervisningen och att IKT ses som en kompletterande artefakt. Vidare beskriver författaren att de förskollärare som anser att digitala verktyg är onödiga och olämpliga i förskolans utbildning inte heller använder dem i verksamheten. De menar att barns förstahandsupplevelser i form av lek och social interaktion bör komma i första hand. Gemensamt för flertalet av förskollärarna i studien var dock att digitala verktyg användes för dokumentation. I de miljöer där användandet begränsats av förskollärarnas egna värderingar och bristande kunskap uppfattades arbetet med digitala verktyg som ett extra arbete utöver den vanliga undervisningen. Masoumi

betonar att användandet av digitala verktyg beror till stor del på förskollärarnas pedagogiska erfarenheter och tekniska kunskaper.

I Hernwalls (2016) studie om förskollärarnas konceptualisering av digitala verktyg beskrivs förskollärarnas möjligheter och hinder i användandet av digitala verktyg. I studien beskriver författaren att trots utvecklingen av digitala verktyg och barns ökade användning av dem är verktygen nya för många inom förskolans utbildning. Hernwall anser att trots tidigare forskning om fördelarna med att använda digitala verktyg är förskolans arbete med IKT begränsad. Författaren beskriver att digitala verktyg antingen ses som ett stöd för specifika kompetenser såsom barns språkutveckling eller som en nackdel för barns kommunikation och sociala samspel där digitaliseringen ses som ett hot mot den verkliga, verbala kommunikationen. De hinder som förskollärarna upplever kopplar författaren till en osäkerhet som grundar sig i en avsaknad av kunskap samt förskollärarnas inställning till nutidens digitala verktyg. Gemensamt för förskollärarna i studien är dock att alla är i behov av kompetensutveckling i sitt arbete med digitala verktyg.

Forskning visar att förskollärare utan erfarenhet av att använda digitala verktyg inte heller uppmuntrar barn att använda digital teknik (Forsling, 2020). Det är viktigt att förskollärarna ser möjligheter med en digital miljö där digitala verktyg tillåts ligga framme (Forsling, 2011). Förskolornas undervisning och metoder behöver förändras på flera olika sätt och kräver både förändringsvilja och tid. Både barn och förskollärare måste få utforska färdigheter till att lära sig hur de digitala verktygen fungerar samt hur de digitala verktygen integreras i verksamheten (Kjällander, 2019).

Forsling (2020) har i sin studie undersökt hur pedagoger kan förstå och förbättra lärandesituationer där digitala verktyg användes under handledning. Förskollärarna i studien beskriver att de sällan använder sig av digitala verktyg och att de appar som används saknar en medveten planering eller ett syfte. Genom handledning lärde sig förskollärarna att hantera lärplattorna tekniskt och fick en förståelse för pedagogisk användning av digitala verktyg. Forsling beskriver att förskollärarna lärde sig av varandra och inspirerades genom de olika aktiviteterna som pågick under utvecklingsarbetet. Användningen av digitala verktyg påverkade också interaktionen mellan individerna och mellan individer och digitala artefakter. I studien lyfter Forsling vikten av att förskollärarna bör vara förtrogna med att använda digitala verktyg för att kunna erbjuda barn digital kompetens i förskolan.

Blackwell, Lauricella och Wartella (2014) har undersökt faktorer som påverkar förskollärarnas användning av digital teknik. Resultatet i studien tyder på att förskollärarnas förhållningssätt och

attityder har en avgörande roll i användandet av digital teknik. Förskollärare som har digital kompetens och känner trygghet med tekniken använder också digitala verktyg i undervisningen. En betydelsefull faktor för ett gynnsamt arbete med digitala verktyg är att förskollärarna får stöd och support i hur man använder digital teknik. När ny teknik köps in är det av stor vikt att förskollärarna får support i att använda och integrera verktygen i undervisningen på ett effektivt sätt. Studien påvisar att supporten har en positiv effekt på förskollärarnas förhållningssätt och kompetens till användandet av digital teknik.

2.6 Förskollärarnas arbete med digitala verktyg

Barn lever i ett samhälle där digitaliseringen utbreder sig allt mer. Dagens barn har erövrat digitala kunskaper på ett naturligt sätt vilket också avspeglar sig i deras sätt att handskas med digitala verktyg. Digitalitet är en självklar del i barns uppväxt och det är viktigt att förskolan tar ansvar för undervisningen av den menar Kjällander (2019).

Thoresson (2019) lyfter vikten av att barn i förskolan möter ett digitalt meningsskapande av hög kvalitet. De ska få utforska, uttrycka och använda digital teknik för att utveckla en adekvat digital kompetens. Sehnalová (2014) beskriver i sin studie om förskollärarnas arbete med IKT där hon lyfter att lek och digitalisering bör integreras i förskolans undervisning så att lärandet blir meningsfullt. Det meningsfulla lärandet ger barnen en positiv inställning till digital teknik. Sehnalová menar att arbetet med digitala verktyg kan göra lärandet roligt och underhållande. Förskollärarna bör ha kompetens i hur och när man använder verktygen i undervisningen. Det är viktigt att undervisningen ärgenomtänkt och att användandet av verktygen blir meningsfull. Det digitala arbetet ger även en flexibilitet att utöva undervisning på olika platser bortom det platsbundna. Sehnalová (2014) och Thoresson (2019) lyfter också fram vikten av förskollärarnas roll i att stödja och vägleda barnen när de använder sig av digitala verktyg. Undervisning med digitala medel kräver en närvarande förskollärare som uppmärksammar lärandet och förklarar och utmanar barnen i dess utveckling.

Otterborn, Schönborn och Hultén (2018) har i sin studie undersökt hur förskollärarna använder digitala lärplattor för att stödja barns lärande. I studiens resultat beskrivs förskollärarnas intresse och engagemang med arbetet av pedagogiska appar och internets resurser. Fördelar som beskrivs i arbetet med digitala lärplattor är barns delaktighet där de får möjlighet att påverka aktiviteter och reflektera över dem. Fler fördelar som framkommer i studien är barns möjligheter att söka information och bilder genom utforskande i realtid. I studien lyfts utmaningar som hur länge barn ska få arbeta med lärplattor samt vilka appar och program de ska få tillgång till. Förskollärarna

beskriver tiden och tillgången till digitala verktyg som en begränsning i arbetet med digital teknik. De uttrycker att det finns ett behov av planering, implementering, reflektion och efterarbete som en förutsättning för ett utvecklande arbete med digitala verktyg.

2.7 Teoretiska perspektiv

I denna del presenteras det sociokulturella perspektivet på ett sätt som är relevant för studien. I studiens analys används centrala begrepp som samspel, situerade, mediering och den proximala utvecklingszonen.

Lev Vygotskij (1896 – 1934) föddes i Vitryssland och studerade bland annat psykologi, pedagogik och filosofi i Moskva. Kommunikation, lärande och utveckling var frågor som Vygotskij arbetade med under sin verksamma tid vid den psykologiska institutionen i Moskva. Under 1920-talet lade Vygotskij grunden till det kulturhistoriska perspektivet som senare utvecklades till det sociokulturella perspektivet (Säljö, 2014).

En central utgångspunkt i Lev Vygotskijs tankar och i ett samtida sociokulturellt perspektiv är att barn och vuxna lär och utvecklas genom att samspela med andra i olika sociala sammanhang (Säljö, 2011). Vygotskij menade att barn redan från födseln bör uppfattas som sociala individer vilka är en del av en kulturell gemenskap där omgivningen har en avgörande roll för barnets socialisering. Traditionell utvecklingspsykologi vid den här tiden utgick däremot från att barnets utveckling och lärande från det individuella till det kollektiva. Vygotskij ansåg att det är genom socialt samspel i gemensamma aktiviteter som strategier för lärande kan överföras. När barn samspelar och hjälper varandra i olika problemlösningssituationer innebär det inte bara att barn löser situationen utan det viktiga är enligt Vygotskij att barnet lär sig genom samspelet (Bråten och Thurmann-Moe, 1998). Det som barnet lär sig tillsammans med andra kommer hen sedan att klara av på egen hand. Den individuella kompetensen kommer därmed från tidigare interaktioner med andra. De förskolor som skapar samspel mellan barnen och mellan barn och vuxna skapar också en stark grund för barnets utveckling och lärande. Förskolor bör utveckla både kvalitativa och kvantitativa aktiviteter där barn får samtala, småprata och sjunga tillsammans. Det är genom dessa språkliga samspel som barnen kommer i kontakt med det sociala verktyget, språket (Strandberg, 2006).

Ur ett sociokulturellt perspektiv anses människors aktiviteter och lärande vara situerade, det vill säga att de äger rum i specifika situationer, rum och platser. Om barn ska lära sig använda digital teknik gör de det lättast i en miljö där det finns digitala verktyg tillgängliga (Strandberg, 2006). I studien

relaterar vi det till att förskollärare och barn bör möta digitala verktyg på förskolan för att utveckla en förståelse för den teknik de möter i vardagen.

Ett grundläggande begrepp inom det sociokulturella perspektivet är mediering. Mediering handlar om hur vi människor använder olika redskap eller verktyg när vi interagerar med vår omgivning. Mellan individen och världen finns medierande artefakter, både redskap och tecken som hjälper oss att lösa problem (Strandberg, 2006). Genom redskapen skapas en förståelse och ett samspel mellan individens tänkande och de medierande redskapen. De medierande redskapen delade Vygotskij in som psykologiska och fysiska redskap. De psykologiska, språkliga redskap som bokstäver, siffror och tecken används av människor för att tänka och kommunicera med. De fysiska, materiella redskap eller så kallade artefakter är föremål tillverkade av människan som till exempel papper, pennor Ipads och datorer. I enlighet med det sociokulturella perspektivet bör de psykologiska och fysiska redskapen inte skiljas utan de utgör varandras förutsättningar. En bild eller en text på datorn har både psykologiska och fysiska delar som tillsammans benämns som kulturella redskap. I dagens digitala samhälle används både tecken och bilder som ett sätt att uttrycka och kommunicera med. Enligt Vygotskij samspelar de olika uttrycksformerna med varandra och utvecklas i takt med det moderna språkbruket i interaktion med andra människor. Detta är relevant i dagens samhälle och utbildning då den digitala tekniken ger oss större förutsättningar att förmedla och språka genom bilder och ett flexibelt teckensystem. Ett teckensystem som hjälper oss att kommunicera och fördjupa vår förståelse (Säljö, 2014).

Det mest kända begreppet i Vygotskijs arbeten är dock den närmaste proximala utvecklingszonen. Principen med den närmsta proximala utvecklingszonen är att när människan behärskar vissa kunskaper är hen nära att behärska ytterligare nya kunskaper. Utvecklingszonen är den zon där människor är mottagliga för beskrivningar och förklaringar. Genom att barnet får stöttning och vägledning av läraren eller andra barn som redan behärskar ett område får barnet möjlighet att erövra nya kunskaper och färdigheter (Säljö, 2014). Det är genom att samspela med andra som barnet kan göra nya erfarenheter och då blir pedagogens roll och handlingar väldigt betydelsefulla för barns utveckling och lärande menar Säljö (2011).

3 Syfte

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om och beskrivningar av arbete med digitala verktyg i förskolan.

Frågeställningar

• Hur använder förskollärarna digitala verktyg i sin undervisning?

• Vad innebär digital kompetens för förskollärarna?

4 Metod

I följande kapitel presenteras val av metod, urval, genomförande, databearbetning och analysmetod. Därefter diskuteras studiens tillförlitlighet och de etiska aspekterna.

4.1 Val av metod

Till studien har en kvalitativ metod valts då metoden är mer flexibel och ger möjlighet till en fördjupad och spontan interaktion mellan forskare och deltagare (Johannessen, Tufte och Christoffersen, 2020). Valet av denna metod öppnar upp för frågor där förskolläraren får möjlighet att delge sina tankar och erfarenheter som är av intresse för studiens undersökningsområde. En kvantitativ metod har därför inte varit aktuell i studien då resultatet inte utgår från numeriska resultat.

Kvalitativa intervjuer kan vara mer eller mindre strukturerade förklarar Johannessen et al. Ostrukturerade intervjuer beskrivs som flexibla då de inte har bestämda frågor eller en ordningsföljd att följa. Intervjuerna utgår från ett tema och liknar mer som ett samtal. Nackdelen med ostrukturerad intervju är att relationen mellan intervjuaren och informanten kan påverka informantens svar och detta är något intervjuaren bör vara observant på. I en strukturerad intervju är frågorna och dess ordningsföljd bestämda i förväg. Fördelen med intervjun är att alla informanter får samma frågor och svaren kan jämföras med varandra. Nackdelen är att intervjuaren inte kan ställa följdfrågor för att få en djupare förståelse för informantens svar. En delvis strukturerad eller en semistrukturerad intervju utgår i regel från en intervjuguide. En intervjuguide innehåller vanligen fasta frågor som är centrala utifrån studiens frågeformuleringar. Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att intervjuaren kan ställa relevanta följdfrågor för att få informanten att utveckla sina svar. En observant intervjuare kan fånga upp nya teman som informanten kommer in på och följa upp dem för en djupare förståelse. Frågorna och ordningen av dem kan variera under samtalets gång, det vill säga att intervjuaren kan röra sig fram och tillbaka i guiden. Denna form av intervju ger intervjuaren en större flexibilitet. Johannessen et al. förklarar att en semistrukturerad intervju kan uppvisa en balans mellan flexibilitet och standardisering. Det är också denna form av intervju som använts i studien. Intervjuerna genomfördes genom enskilda samtal där vi utgick från vår intervjuguide (Bilaga 1). Denna form av datainsamling gav oss möjlighet att ställa fasta frågor för en samlad helhetsbild samt en flexibilitet där frågorna kunde kompletteras för en djupare förståelse för förskollärarnas berättelser.

4.2 Urval

Utifrån studiens syfte om att undersöka förskollärares uppfattningar om och beskrivning av arbete med digitala verktyg inom förskolan gjordes urvalet av informanter med ett kriteriebaserat urval. Johannessen et al. (2020) beskriver att det kriteriebaserade urvalet grundar sig i att fokusera på informanter som uppfyller specifika kriterier. I denna studie valdes förskollärarna efter två specifika kriterier. Det första kriteriet som skulle uppfyllas var att förskollärarna skulle vara legitimerade förskollärare och arbeta inom förskolan. Anledningen till att intervjua legitimerade förskollärare grundar sig i att det är förskollärarnas ansvar att undervisning bedrivs inom förskolans verksamhet (Skolverket, 2018a). Det andra kriteriet var att förskollärarna skulle arbeta inom olika förskole-områden i Göteborg för att ge en större inblick av olika förskolors arbete med digitala verktyg. I studien tillfrågades sex stycken legitimerade förskollärare i åldern 29 - 55 år om att medverka i en undersökning av förskollärares arbete med digitala verktyg. Det menar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är ett tillräckligt antal för att uppnå en variation i det insamlade materialet.

4.3 Genomförande

Rekryteringen inleddes med att vi kontaktade förskollärare som vi känner till sedan tidigare via mail och telefon. Förskollärarna tillfrågades om de eller någon annan på den aktuella förskolan kunde tänkas delta i denna studie. De som valde att delta i studien informerades om studiens syfte samt intervjuns genomförande. På grund av den rådande Covid-19 pandemin valde majoriteten av förskollärarna att intervjun skulle hållas via telefon. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att telefonintervjuer ofta är tidsbesparande men att det finns risk att intervjuerna blir mer formella. Oavsett intervjuform har vi försökt skapa ett öppet samtalsklimat där förskollärarna fått tid att svara på frågorna. Frågorna har till en början varit mer av introducerande form där temat för studien framgått för att sedan övergå till frågor som syftar till att besvara undersökningens frågeställningar (Johannessen et al. 2020). Tid och dag för intervjuerna bestämdes i samråd med förskollärarna och i samband med detta bestämdes att samtyckesblanketten (Bilaga 1) skulle mailas för påskrift som förskolläraren sedan skulle maila tillbaka.

Varje intervju inleddes med en presentation av studiens syfte samt en kort genomgång av de fyra forskningsetiska aspekterna. Deltagarna tillfrågades om samtycke till att intervjun spelades in. Johannessen et al. (2020) beskriver att det finns olika sätt att dokumentera en intervju men att det vanligaste sättet är att spela in och föra anteckningar. Till inspelningen användes Ipadens inspelningsfunktion. Denna funktion underlättar transkriberingen då man lätt kan pausa och lyssna igen. Penna och papper användes för att skriva stödanteckningar till eventuella följdfrågor och

minnesanteckningar till transkriberingen. Intervjun avslutades med att förskollärarna tillfrågas om det var något de vill tillägga eller om de hade frågor gällande studiens intervju. Intervjuerna varade mellan 20 – 40 minuter.

4.4 Databearbetning och analys

Efter varje genomförd intervju genomfördes en transkribering av studiens rådata. Svensson och Ahrne (2015) beskriver transkriberingen som en överföring av ljud till ett textdokument. De utskrivna dokumenten utgör studiens empiriska material som kommer att bearbetas och analyseras. Att bearbeta empiriskt material innebär att sortera och kategorisera för att försöka få svar på studiens frågeställningar.

Rennstam & Wästerfors (2015) beskriver en kvalitativ analys i tre steg: sortering, reducering och argumentering. Sortering beskrivs som ett första steg att lära känna sitt material och skapa en ordning. När det transkriberade materialet var utskrivet kunde vi gemensamt bearbeta det empiriska materialet. Efter att ha läst materialet flertalet gånger antecknades korta kommentarer i marginalen. De återkommande kommentarerna delaktighet, gemenskap och tillsammans sorterades under kategorin barns samspelande. Begreppen erfarenhet, kunskap, medvetenhet och intresse sorterades till kategorin förskollärarnas kunskaper. Övriga kategorier som växte fram var förskollärarnas

uppfattning av digitala verktyg samt aktiviteter med digitala verktyg. Kategorierna utvecklades därefter till

rubrikerna Digitala verktyg som används av förskollärarna, Förskollärarnas digitala kompetens i förskolan samt

förskollärarnas undervisning med digitala verktyg. Reducering beskrivs av Rennstam och Wästerfors (2015)

som ett sätt att välja bort det som är irrelevant för studien samt framhäva och lyfta det som är relevant i relation till studiens syfte och frågeställningar. Argumentation innebär att man kopplar

studiens empiri till litteratur och tidigare forskning. I studiens argumentation är målet att bidra med kunskap inom studiens valda ämnesområde.

4.5 Tillförlitlighet

För att studien ska anses tillförlitlig och hålla en hög kvalitet har hänsyn tagits till de fyra delkriterier som ska uppfylla tillförlitlighet: pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet och bekräftelsebarhet (Johannessen et al. 2020).

Johannessen et al. (2020) menar att en detaljerad redogörelse av tillvägagångssättet under forskningsprocessen stärker pålitligheten. För att säkerställa kriteriet om pålitlighet har en tydlig redogörelse gjorts av studiens olika faser. Genom att handledaren och kurskollegor fått ta del av

uppsatsen under skrivprocessen för granskning har synpunkter och förbättringar kunnat tas i beaktande. För att uppnå trovärdighet bör forskarens tillvägagångssätt och resultat avspegla studiens syfte samt representera deltagarnas verklighet (Johannessen et al. 2020). I studien har vi intervjuat förskollärare från sex olika förskole-områden för att få en större variation och representation av förskollärarnas arbete med digitala verktyg. Överförbarhet handlar om att kunna skapa och överföra beskrivningar, tolkningar och kunskap som kan användas på fler områden än det som undersökts (Johannessen et al. 2020). I studien har olika förskole-områden undersökts för att öppna för fler möjliga perspektiv och arbetssätt kring arbetet med digitala verktyg. Bekräftelsebarhet innebär att resultatet av studien ska kunna bekräftas av andra genom motsvarande undersökningar. Johannessen et al. (2020) hävdar att det är viktigt att resultatet av undersökningen är en följd av studien och inte präglats av forskarnas egna uppfattningar. I studien har bekräftandet stärkts genom att vi undersökt om bedömningen av tolkningarna stöds av litteratur och forskning.

4.6 Etiska aspekter

I studien förhåller vi oss till de fyra forskningsetiska principer som beskrivs av Vetenskapsrådet (2002). De fyra etiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att förskollärarna informeras om studiens syfte. Samtyckesblanketten

överlämnas till förskollärarna för påskrift om att delta i studien. Samtyckeskravet innebär att förskollärarna i studien ger sitt samtycke eller godkännande om att medverka i undersökningen. De har rätt att besluta över sin medverkan och kan när de önskar avbryta sitt deltagande utan att behöva förklara sig. Förskollärarna informeras om att deltagandet är frivilligt och informationen de delger kommer inte att kunna härledas till dem allt enligt konfidentialitetskravet, vilket innebär att deltagarna i studien inte ska kunna identifieras till varken namn eller arbetsplats. All information om förskollärarna behandlas med sekretess. Nyttjandekravet innebär att informationen och det insamlade materialet endast kommer att användas i den aktuella studien. Materialet förvaras oåtkomligt för obehöriga under studiens gång och kommer inte användas eller spridas till andra studier eller syften.

5 Resultat

I det här kapitlet presenteras studiens resultat från intervjuer med sex förskollärare som arbetar inom olika förskole-områden i Göteborg. Resultatet grundar sig på ljudinspelade intervjuer som transkriberats, bearbetats, diskuterats och analyserats utifrån studiens frågeställningar: Vad innebär digital kompetens för förskollärarna? Hur använder förskollärarna digitala verktyg i sin undervisning? samt Vilka möjligheter och hinder uppfattar förskollärarna med digitala verktyg? Teman som uppkommit och diskuterats har delats in under följande huvudrubriker: Digitala verktyg

som används av förskollärarna, Förskollärarnas digitala kompetens i förskolan, Förskollärarnas undervisning med digitala verktyg. Alla namn i resultatet är fingerade och benämns med Elin, Sara, Lotta, Bodil, Lisa

och Mia.

5.1 Digitala verktyg som används av förskollärarna

Samtliga förskollärare i studien beskriver att de har en god tillgång till digitala verktyg i respektive förskola. Gemensamt för förskolorna är att det finns verktyg som Ipad, projektor, mobil och dator. Flertalet förskollärare berättar att de även har tillgång till Blue-Bot som är en robot som kan programmeras via knapptryckningar på ryggen. Roboten kan även styras via en Ipad eller en dator. Lisa, Sara och Mia berättar att de har webbkameror (webb-ägg) som är digitala mikroskop som kan kopplas till såväl Ipads som datorer. Polyglutt är en app med ett digitalt bibliotek som flera förskollärare säger sig använda till att läsa digitala böcker. Elin berättar också att de använder Osmo. Osmo är ett digitalt tillbehör och spel som integreras med en Ipad och ger möjlighet till problemlösning genom att det digitala möter det analoga. Med hjälp av en Ipadhållare och en spegel integreras arbetsytan och det analoga materialet. Det barnen gör på arbetsytan visas på Ipadens skärm. Bodil och Elin beskriver att de arbetar med QR-koder (Quick Response), genom att scanna av de kvadratiska QR-koderna med en Ipad eller smartphone kopplas man till kodens innehåll och sida. Det kan vara sidor på internet eller sidor som man skapat själv med olika innehåll som till exempel sånger eller sagor. Elin ger exempel på små uppdrag med samarbetsövningar där barnen kan röra sig och dansa enligt instruktioner. Mia nämner även att de har en dokumentkamera men att de inte använder sig av den då de inte har fått kunskap om hur den fungerar.

Tabell 1 Förskollärarnas tillgång till digitala verktyg

Digitala verktyg Elin Sara Lotta Bodil Lisa Mia

Mobil x x x x x x Dator x x x x x x Ipad x x x x x x Projektor x x x x x x Blue-Bot x x x x Webb-kamera x x x Polyglutt x x x Osmo x Dokumentkamera x

5.2 Förskollärarnas digitala kompetens i förskolan

Resultatet visar att samtliga förskollärare har en kännedom om digitala verktyg. Begreppet digital kompetens beskrivs av förskollärarna som kunskap att använda digitala verktyg och appar. Förskollärarna i studien uttrycker en positiv inställning till digitaliseringens möjligheter och ett intresse för att arbeta med digital teknik samtidigt som de känner en osäkerhet i användandet av digitala verktyg.

Även om samtliga förskollärare beskriver att de har en god tillgång till digitala verktyg anser de att deras kompetens att använda dem är bristfällig. Några av förskollärarna berättar att de inte använder alla digitala verktyg som de har tillgång till, utan de verktyg som används plockas fram vid enstaka tillfällen.Flertalet förskollärare känner sig obekväma med att undervisa med digitala verktyg då den kompetens som de besitter inte följt med i utvecklingen. Lisa berättar att hon har en grundkunskap i arbetet med datorer men att hon är i behov av nyare kunskap då tekniken utvecklas hela tiden. Gemensamt för förskollärare i studien är att de uttrycker ett behov av utbildning och tid till att använda tekniken för att känna sig bekväm med dem.

Mia betonar att bristen på utbildning och tid påverkar hennes undervisning med digitala verktyg och uttrycker att:

Det spelar ju ingen roll hur mycket och hur många digitala verktyg vi har här om vi pedagoger inte får utbildning i hur man använder dem. Då ligger de bara där och det är väl oftast att de köps in men vi får inte tid eller utbildning i hur vi kan använda oss utav dem så att de gynnar barnen på bästa sätt.

Flertalet förskollärare beskriver att det mesta av kompetensutvecklingen på förskolan sker genom ett kollegialt lärande. Elin poängterar dock att det kollegiala lärandet inte alltid räcker till då man inte får möjlighet att lära sig verktygen grundligt samt dess olika användningsområden. Hon tycker att alla borde få en likvärdig digital grundutbildning för att kunna utveckla förskolans arbete med digitala verktyg. Elin berättar att när hennes kollega slutade blev arbetet med Osmo begränsat då det var kollegan som hade den största kunskapen om verktyget. Elin hade bara hunnit lära sig lite om verktyget och dess program. Elin och Sara menar att arbetskollegors intresse för digital teknik samt kunskapen om denna påverkar förskolans arbete med digitala verktyg. Vidare beskriver Elin om en kollega som inte hade så stort intresse för arbetet med digitala verktyg. Kollegan var dock medveten om att hon borde komma igång med digitala verktyg men bristen på tid och kunskap har saknats. Elin menar att man skall se positivt på digitaliseringens möjligheter då mycket utav samhället styrs av digital teknik. Sara beskriver att en bristande kunskap om att använda digital teknik gör det svårt att arbeta med verktygen tillsammans med barnen. Lisa beskriver att det är betydelsefullt att alla i arbetslaget är delaktiga i förskolans arbete med digitala verktyg. “Om det bara är en som använder… så blir det lite hattigt om jag tillexempel är sjuk då blir det ett glapp för barnen.” Om alla använder och kan hantera digitala verktyg inspirerar man varandra och utvecklar arbetet med digital teknik poängterar Lisa.

Elin och Mia beskriver att vi lever i en tid där digitala verktyg blir allt vanligare i samhället och behovet att få kunskap om verktygen tidigt är betydelsefullt. De menar att förskolan bör vara med och förbereda barnen för samhället genom att ge barnen en positiv inställning och känsla för användandet av digitala verktyg. Barn ska få möjlighet att utforska digital teknik samt hantera de verktyg som finns på förskolan. För att detta skall vara möjligt är det viktigt att det finns digitala verktyg betonar Elin och Mia. Elin berättar att tillgången på Ipads är begränsad och upplever en utmaning i hur länge barn skall få arbeta för att göra klart en aktivitet när fler barn väntar på sin tur.

5.3 Förskollärarnas undervisning med digitala verktyg

I studien framkommer det att förskollärarna använder digitala verktyg till informationssökning, bokläsning med Polyglutt, programmering med Blue-Bot, utforskande med webbkameror, problemlösning med Osmo, kodavläsning med QR-koder samt till att skapa stämningsfulla miljöer.

Flertalet av förskollärarna i studien uttrycker att undervisningen underlättas av digitala verktyg. De menar att det är lättare att söka och hitta information digitalt jämfört med tidigare då man endast

kunde söka information i böcker. Förskollärarna beskriver även att det har blivit lättare att söka svar på barnens frågor här och nu. Att de tillsammans kan utforska barnens tankar och frågor. Elin berättar att det finns stora möjligheter att söka information, dokumentera och reflektera tillsammans med barnen till exempel vid skogsutflykter:

När man är ute i skogen och då barnen frågar dig något och tittar - vad är detta för någonting? Vad är det här för blomma?

Att man kan återberätta när man kommer tillbaka till förskolan och när man kan visa bilderna på Ipaden. Till exempel att man kan fortsätta spinna och göra någon faktaberättelse.

Förskollärarna beskriver att möjligheterna med de digitala verktygen är många. Polyglutt är en app som flertalet förskollärare säger sig använda till att läsa sagor för barnen med. Sagorna projiceras oftast i storbild så att alla barn kan se bilderna samtidigt. Detta har visat sig vara ett omtyckt sätt att läsa och lyssna på sagor av både förskollärare och barn.

Elin berättar att med hjälp av Polyglutt kan de läsa sagor på både svenska och andra språk, man kan välja att läsa böckerna själv eller få dem upplästa på valfritt språk. Elin berättar att hon brukar fråga barnen vilket språk de vill att boken läses eller lyssnas på, oavsett vilket språk återkopplas sagan alltid till det svenska språket. Elin upplever att barnens språkförståelse ökat sedan de börjat använda sig av appen.

Även om förskollärarna ser möjligheter i att använda sig av digitala böcker framkommer det en viss oro hos Lotta att digitala böcker tagit över analogt material som böcker och flanosagor. Lotta beskriver att hon inte läser lika många böcker nu. Tidigare gjorde hon egna flanosagor men numera finns inte det behovet eftersom det finns så många digitala böcker. Genom att läsa digitala böcker finns det en risk att man tappar den nära lässtunden där fröken läser för barnen anser Lotta. Samtliga förskollärare är dock av uppfattningen att digitala böcker ger stora möjligheter till språkutvecklande arbetssätt.

I studien berättar Lisa om sitt arbete med programmering där barns delaktighet och samspel beskrivs som en betydande del i arbetet med digitala verktyg. Genom programmeringen med roboten Blue-Bot kan barnen tillsammans programmera och styra. Lisa berättar att barnen instruerar och vägleder varandra genom att samtala om hur många steg roboten ska gå. Lisa poängterar dock att arbetet med digitala verktyg kräver närvarande förskollärare som planerat och förberett verktygen och syftet med att använda dem.

I Saras berättelse beskrivs barns samspel i arbetet med webbkameran, eller webb-ägg som hon benämner det. Hon beskriver att genom att koppla webb-ägget (digitala mikroskopet) till datorn kan bilden förstoras och fler barn får möjlighet att utforska tillsammans och samtala med varandra. Sara berättar att arbetet med webb-äggen ses som en möjlighet till ett varierat arbetssätt där material kan studeras både analogt och digitalt.

Vi har löv som tema, och barnen får då titta på löv och andra naturmaterial med just webb-äggen. Det är så intressant att se hur de har börjat använda sig av det här… och de tittar på små detaljer.

Elin berättar att barnen på förskolan gärna delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper till varandra i arbetet med digitala verktyg.

När det gäller att introducera just Osmo så har dom varit väldigt snälla, duktiga med att visa och sen låta barnet försöka själv.

Vidare berättar Elin att när ett:

nytt barn som inte har testat innan så är de gärna med och hjälper till och visar - så här gör man. [...] Våra äldre barn är väldigt duktiga på att låta visa och låta barnen testa själv.

Bodil och Elin beskriver att de har arbetat med QR-koder där barnen fått scanna av koder för att kopplas till olika uppdrag som till exempel miljöarbete där barnen fått sortera olika återvinningsmaterial. Uppdragen har även varit olika sammarbetsövningar i form av dans och rörelseaktiviteter.

Samtliga förskollärare i studien upplever tiden som en begränsning i arbetet med digitala verktyg. Förskollärarna beskriver att de inte hinner med att utforska och prova de olika verktygen som finns på förskolan. Mia framhäver vikten av att få tid till att på egen hand arbeta praktiskt med de digitala verktyg som finns tillgängliga på förskolan för att bli trygg i att hantera dem innan de används tillsammans med barnen. Likt Mia lyfter Bodil behovet av att få arbeta kontinuerligt med de verktyg som finns att tillgå.

Jag behöver och vill ha tiden till kunna lära mig… få kunskap till att göra det liksom, inte att jag måste tänka att jag gör det utan det ska bara gå. Inte vara krångligt eller att det tar för lång tid. [...]Det ska bli lätthanterligt.

Bodil berättar att hon skulle vilja arbeta mer med QR-koder och göra egna sångkort med bild på sången, tillexempel en spindel för Imse Vimse spindel med tillhörande QR - kod men att hon begränsas av både tid och kunskap. Hon menar att om man arbetar med verktygen dagligen så blir det enklare och tar mindre tid. Lotta berättar att de på en arbetsplatsträff fick möjligheten att prova

olika digitala verktyg. Lotta beskriver att det var intressant och bra men att det var så små korta stunder att hon skulle behöva fortsätta utforska de olika arbetssätten med digitala verktyg men att det inte funnits tid till det.

6 Diskussion

Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar om och beskrivningar av arbete med digitala verktyg i förskolan. I denna del presenteras resultatdiskussion, metoddiskussion samt vidare forskning.

I resultatdiskussionen kommer studiens resultat och analys diskuteras och kopplas till tidigare forskning samt till det valda teoretiska perspektivet i studien under rubrikerna Förskollärarnas uppfattning om arbetet med digitala verktyg, Förskollärarnas kompetensutveckling och kollegiala lärande, Barns samspel kring arbetet med digitala verktyg samt Förutsättningar för förskolans digitala arbete.

6.1 Förskollärarnas uppfattning om arbetet med digitala verktyg

Studiens resultat visar att förskollärarna har en god tillgång till digitala verktyg på respektive förskola men att förskollärarna upplever en osäkerhet i användandet av verktygen i undervisningen. Intressant i flera av förskollärarnas berättelse är att de trots osäkerheten beskriver utförligt hur de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Flertalet av förskollärarna uttrycker att de känner sig obekväma med att använda digital teknik samt att de saknar kunskap i hur de integrerar digitala verktyg i undervisningen. Vi anser att det är betydelsefullt att förskollärarna får tid och stöd att planera sin undervisning där digitala verktyg inkluderas för att de ska bli bekväma i användandet av dem. Sehnalová (2014) betonar att det är viktigt att undervisningen är genomtänkt så att användningen av verktygen blir meningsfull. Lek och digitalisering bör integreras i förskolans arbete så att barnen får en positiv inställning till digital teknik. Både Sehnalová (2014) och Kjällander (2019) poängterar att förskolornas metoder och undervisning behöver förändras genom att digitala verktyg inkluderas och introduceras i pedagogiska aktiviteter. Både förskollärare och barn måste få tid att utforska hur digitala verktyg fungerar. Just det är något som samtliga förskollärare i studien lyfter som en svårighet. Förskollärarna säger sig sakna tid att utforska och prova de olika digitala verktyg som finns på förskolan.

Sheridan och Pramling Samuelsson (2003) och Forsling (2011) menar att det är betydelsefullt att förskollärarna ser möjligheter med en digital miljö, där digitala verktyg tillåts ligga framme. Vi anser att det är viktigt att förskolan integrerar digital teknik med vardagliga aktiviteter som en naturlig och självklar del i förskolans miljöer. Om barn skall lära sig använda digital teknik gör de det lättast i en miljö där det finns digitala verktyg tillgängliga. Enligt ett sociokulturellt perspektiv anses människors aktiviteter och lärande vara situerade, det vill säga att det äger rum i vissa situationer,

rum och platser (Strandberg, 2006). För att det skall vara möjligt anser vi att det är viktigt att förskollärarna har kunskaper om och färdigheter i att använda digitala verktyg i sin undervisning samt kunskap om när och hur verktygen skall användas. Vår tolkning är att förskollärarna i studien har kännedom om digitala verktyg men att flertalet av dem är i behov av kunskap i hur och när verktygen ska användas. När förskollärarna besitter en kunskap och färdighet om digitala verktyg kan de också integrera verktygen under relevanta situationer i sin undervisning och användandet av digitala verktyg blir situerat och meningsfullt.

I studiens resultat framkommer det att flera av förskollärarna anser att undervisningen underlättas av digitala verktyg. De beskriver bland annat att det blivit lättare att söka information och svar på barnens frågor jämfört med tidigare. Vid dessa tillfällen menar vi att Ipaden används ur ett sociokulturellt perspektiv som ett medierande verktyg som hjälp till att utforska och integrera med omvärlden. Genom medierande verktyg skapas en djupare förståelse för omvärlden, Ipaden stimulerar barnen och skapar reflektioner till nya tankar och ny kunskap. Elin beskriver att hon använder Ipaden under skogsutflykterna för att utveckla barns utforskande och intresse. I resultatet framkommer det även att flera förskollärare menar att undervisningen underlättats av det digitala biblioteket Polyglutt i arbetet med språkutveckling och flerspråkighet. Genom att kunna läsa och lyssna på sagor på flera språk ökar barns språkförståelse beskriver Elin i en av intervjuerna. Sammantaget visar studien att arbetet med digitala verktyg underlättar och berikar undervisningen. Detta belyser även Masoumi (2015) i sin studie där förskollärarnas uppfattning är att digital teknik gynnar undervisningen och att de digitala verktygen ses som kompletterande artefakter.

Inom sociokulturell teori innebär artefakter, fysiska redskap som tillverkats av människor stor betydelse för individens utveckling och lärande. Det har bland annat utvecklats nya sätt att kommunicera, lära, söka och lagra information på vilket gynnar barns användande och lärande genom digitala verktyg (Säljö, 2011). I resultatet ser vi Ipaden som en medierande artefakt som underlättar barns förståelse till att se saker ur olika perspektiv. Genom att söka information, fotografera och förstora bilder finns möjligheter till ett utvidgat utforskande. Det kräver dock att det finns förskollärare med en adekvat digital kompetens som kan hantera digital teknik.

Även om förskollärarna ser möjligheter med att använda digitala verktyg framkommer det även i studiens resultat att förskollärarna upplever att det finns utmaningar också. I en av intervjuerna lyfter Elin svårigheten med att avgöra hur länge barn ska tillåtas sitta med en Ipad för att göra klart en aktivitet när fler barn står på tur. Liknande utmaning beskriver även Otterborn et al. (2018) i sin studie där tiden och tillgången till verktygen ses som en begränsning. Bristen på Ipads blir ett hinder i barns arbete med digitala verktyg beskriver Elin och menar att det påverkar både de som väntar

på sin tur och de som är i aktiviteten. När barn lärt sig en del och håller på att ”knäcka koden” i ett visst program eller lösa utmaningen i uppgiften tvingas de ibland avsluta mitt i aktiviteten berättar Elin. I detta skede befinner sig barnet i den proximala utvecklingszonen men behöver avsluta innan hen hunnit lära sig något nytt. Risken är att om barnet inte hinner göra klart sin aktivitet kan hen tappa intresset och möjligheten till att utveckla ett lärande uteblir.

Enligt Skollagen (SFS 2010:800) ska förskolans utbildning vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Barn har rätt att få samma möjligheter, förutsättningar och tillgång till en likvärdig utbildning. Skolverket (2018a) skriver att utbildningen ska ge barn förutsättningar att utveckla den digitalisering de möter i vardagen. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att det finns förskollärare som har en adekvat digital kompetens. Riktlinjerna i läroplanen beskriver förskollärarnas ansvar för att barn ska få använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar både utveckling och lärande. Det innebär ett stort ansvar för förskollärarna. Då kan inte faktorer som tidsbrist för att lära sig hantera ny digital teknik, bristande intresse eller möjlighet till kompetensutveckling vara ett hinder. Vi anser att om barn ska få en likvärdig utbildning krävs det att förskollärarna har eller får en likvärdig utbildning inom digital teknik. Frågan blir då vem som egentligen ansvarar för en likvärdig utbildning och förskola. Ska förskollärarna kompetensutveckla sig på sin fritid eller ska förskollärarna få en betald likvärdig utbildning inom området?

6.2 Förskollärarnas kompetensutveckling och kollegiala lärande

Samtliga förskollärare i studien uttrycker att de har ett behov av kompetensutveckling. De menar att de digitala verktygen utvecklats med tiden men att de inte fått utbildning i att använda dem. Det köps in olika digitala verktyg men kunskapen i hur man använder dem samt information och kunskap om vilka appar eller program som är pedagogiskt användbara saknas. I en av intervjuerna berättar Mia att bristen på utbildning och tid till att lära sig hantera den nya tekniken påverkar hennes undervisning med digitala verktyg. Hon menar att de nya verktygen ofta blir liggandes och barnen går miste om möjligheten att utveckla digitala kunskaper. Blackwell et al. (2014)menar att när ny teknik köps in är det viktigt att förskollärarna får stöd i att använda och integrera verktygen i undervisningen. Det är något som samtliga förskollärare i studien lyfter som ett problem. De verktyg som finns på förskolan används inte alltid av förskollärarna då de upplever en osäkerhet i att använda dem. Trots tidigare forskning om fördelarna med att använda digitala verktyg i undervisningen konstaterar Hernwall (2014) att förskolornas användning av digitala verktyg är begränsad. Den digitala tekniken utvecklas och barns användande av tekniken ökar men för många i förskolan är verktygen nya. För att förskollärarna ska kunna introducera och implementera digital

teknik i sin undervisning anser vi att det är viktigt att de själva har kunskap om dem. Det är viktigt att förskollärarna får kunskap om hur och när digitala verktyg ska användas. De verktyg som köps in till förskolorna får inte bli liggande utan de bör användas tillsammans med barnen.

Förskollärarna i studien upplever att de mesta utav kompetensutvecklingen sker via ett kollegialt lärande men att det inte alltid räcker till då bristen på tid till att lära varandra och tiden till att få utforska verktygen ofta uteblir. Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018a) ansvarar förskollärarna för att barn skall få möjlighet att använda digitala verktyg på ett sätt som gynnar till utveckling och lärande. Forsling (2020) belyser att förskollärarna behöver handledning i att hantera digital teknik praktiskt samt få en förståelse om pedagogisk användning i förskolans undervisning. Vidare beskriver Forsling att genom handledning lär sig också förskollärarna av varandra samt att de inspirerar varandra i användandet av ny teknik. Vi menar att ur ett sociokulturellt perspektiv får förskollärarna genom handledning möjlighet att nyttja utvecklingszonerna i ett situerat lärande där digitala verktyg finns tillgängliga. Det är i samspel med andra som lärandet blir meningsfullt och betydelsefullt. När förskollärarna får stöd från mer kompetenta kollegor utvecklas nya tankar och erfarenheter som i sin tur ger möjlighet till att utveckla ytterligare kunskaper. För att den kollegiala kompetensutvecklingen ska gynna förskollärarna är det viktigt att förskolerektorn ser till att förskollärarna får tid till att lära varandra under organiserade former.

6.3 Barns samspel kring arbetet med digitala verktyg

I studien framkommer det att flertalet förskollärare ser möjligheter till barns samspelande och delaktighet i arbetet till digitala verktyg. När barn får möjlighet att samspela och reflektera tillsammans utvidgas ett bredare perspektiv och barn kan se saker på olika sätt och erfara nya kunskaper. Otterborn et al. (2018) och Blackwell et al. (2014) belyser förskollärarnas förhållningssätt och attityder som avgörande faktorer i användandet av digital teknik. Detta är något som även framkommer i vår studie där förskollärarnas intresse, engagemang och kompetens är avgörande för barns möjlighet till delaktighet, samspelande och en digital gemenskap där barn kan påverka sitt utforskande och lärande.

Förskollärare som arbetar med appen Polyglutt ser möjligheter till att fler barn kan närvara och se boken och berättelsen som projiceras. I resultatet framkommer det dock en oro att digitala böcker tagit över och att man tappar den nära lässtunden tillsammans med barnen. Vi anser att det är viktigt att ta tillvara på olika sätt att läsa böcker, både analogt och digitalt. Oavsett vilken form av lässtund som förskollärarna erbjuder är det viktigt att man skapar en delad gemenskap och närhet

till barnen. Det är inte materialet av boken som blir avgörande om lässtunden blir en samspelande aktivitet utan vi tänker att det är valet av bok som har och får en större betydelse. Vi anser att det är av stort värde att erbjuda en variation av berättelser med olika analoga material, som böcker, flano och sagopåsar med små figurer men att digitala böcker även ska finnas med. De nära lässtunderna är viktiga och bör fortsätta oavsett om man använder sig av en bok eller en Ipad. Fördelen med appen Polyglutt är att det finns ett stort utbud av böcker som kan läsas och lyssnas på både svenska och andra språk. Det ger barn med annat modersmål större förståelse och möjlighet att följa med i berättelserna och kan då vara med och samtala om bokens innehåll beskriver förskollärarna i studien.

I arbetet med roboten Blue-Bot beskriver Lisa hur barnen vägleder och hjälper varandra att programmera och styra roboten. De samtalar om hur många steg roboten ska gå för att komma fram till målet, de räknar tillsammans, resonerar om roboten ska gå åt höger eller vänster. De lär sig grunderna till programmering med hjälp av varandras kunskaper. I arbetet med webb-ägget kan barnen fotografera, förstora och reflektera tillsammans. Genom att koppla webb-ägget till datorn eller en Ipad kan bilden förstoras och fler barn får möjlighet att utforska tillsammans. I intervjun berättar Elin om barns samspelande med Osmo. Hon berättar hur barnen introducerar programmet för nya barn. De äldre barnen hjälper och visar för de yngre barnen. Elin berättar att Osmo är ett populärt program som många barn är intresserade av. Barnen brukar sitta tillsammans och vägleda varandra för att lösa uppgifter eller komma till mål. Detta lyfter Elin som ett fint samspelande kring arbetet med digitala verktyg. Vi anser att förskollärarna bör skapa både kvalitativa och kvantitativa aktiviteter med digitala verktyg där barn får möjlighet att utforska och reflektera tillsammans, detta i likhet med det samtida sociokulturella perspektivet. I studien framkommer det att kommunikation och samspelande har stor betydelse för barns utveckling och lärande. I samspel med andra kan lärandet bli utvecklande, lekfullt och roligt. Detta lyfter även Sehnalová (2014) i sin studie där hon betonar betydelsen av närvarande förskollärare som stödjer och vägleder barnen i deras samspelande och användande av digitala verktyg.

6.4 Förutsättningar för förskolans digitala arbete

De digitala verktygen ger förskolans barn stora möjligheter att utforska hur digital teknik fungerar. Barn samspelar och vägleder varandra på ett naturligt och hjälpsamt sätt. Bakom barns samspelande och erfarna kunskaper finns troligtvis digitalt kompetenta förskollärare. Förskollärare som själva har kunskap och kunnat introducera tekniken till förskolans barn. Men hur ser det egentligen ut på förskolorna, har förskolorna ett likvärdigt digitalt arbete? I studien framkommer det trots det goda

arbetet och samspelet med digitala verktyg att tillgängligheten på digitala verktyg skiljer sig mellan förskolorna. Förskolorna i studien har en god tillgång men verktygen används inte av alla på grund av osäkerhet eller bristande kunskap. Skillnaden på tillgängligheten och möjligheten att använda digitala verktyg i verksamheten beror på att en del förskolor har verktygen framme och skapar stationer för dem medan andra plockar fram verktygen under speciella aktiviteter. Om digital teknik ska vara ett komplement till barns utforskande, utveckling och lärande borde de vara tillgängliga för barnen. Forsling (2011) lyfter betydelsen av en digital miljö där digitala verktyg tillåts ligga framme. I vår mening handlar det dock inte om att ha alla digitala verktyg framme samtidigt utan som förskollärare är det viktigt att fundera vad, hur och varför verktygen ska användas, detta i likhet med Forslings (2011) studie. Kjällander (2019) poängterar att adekvat digital kompetens handlar om att ha kunskap om vilka verktyg som kan användas samt när verktygen inte ska användas. Som förskollärare bör man ha en medvetenhet och kunskap om hur man introducerar, implementerar och kompletterar digitala verktyg i sin undervisning.

Studiens resultat visar att förskollärarna har ett intresse och en positiv uppfattning till arbetet med digitala verktyg. Resultatet visar att det råder en ojämn kompetens hos förskollärarna samt en skillnad på hur förskollärarna använder digitala verktyg i undervisningen. Kompetensklyftorna mellan förskollärarna riskerar påverka förskollärarnas undervisning och förskolans kvalité i arbetet med digitala verktyg.

Det finns forskning som visar att digitala verktyg har en positiv effekt på förskolans undervisning och barns lärande och därför är det av största vikt att förskollärarna har en adekvat digital kompetens som utvecklas i takt med samhällets digitala utveckling.

6.5 Metoddiskussion

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om och beskrivningar av arbete med digitala verktyg i förskolan. Valet av denna metod gav oss möjlighet att få ta del av förskollärarnas berättelser om deras arbeten med digitala verktyg. De semistrukturerade intervjuerna gjorde det möjligt att utgå från fasta frågor som vi kunde följa upp med följdfrågor under samtalets gång. Fördelen med de semistrukturerade intervjuerna var att förskollärarna kunde berätta egna tankar och erfarenheter om ämnet. Under samtalets gång fick vi dock styra tillbaka förskollärarna till huvudfrågan då de kom ifrån ämnet. Denna risk var vi medvetna och förberedda på vilket underlättade intervjun. Intervjuerna spelades in för att förenkla bearbetningen av det insamlade materialet. Det inspelade materialet gav oss också möjlighet att