Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport F
RÅNSURHÅLOCH MYGGHELVETETILLMYLLRANDEVÅTMARKER– en utvärdering av arbetet mot
miljökvalitetsmålet Myllrande Våtmarker
Våtmarken
– en omvärderad naturtyp
Vi sammanfattar här vår utvärdering av arbetet mot miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Utvärderingen baseras på statistik, dokument och intervjuer och har publicerats i Naturvårdsverkets rapport 5146. Utvärderingen har också presenterats vid ett seminarium med representanter från de mest berörda samhällssektorerna. De instämde i huvudsak i våra bedömningar och underströk vikten av fortsatt och ökad hänsyn till våtmarkerna i alla verksamheter i samhället.
En av Naturvårdsverkets uppgifter är att utvärdera de nationella miljökvalitetsmålen. Utvärderingarna ska visa om vi är på rätt väg och var vi måste lägga ner ytterligare resurser eller styrmedel för att nå målen.
Viktiga för djur och växter
Många våtmarker är mycket artrika. Flera av landets hotade eller sällsynta växt-och djurarter hör hemma här.
Vissa djur och växter är helt beroende av våtmarkerna. Andra tar sin tillflykt dit när deras vanliga miljöer störs. Våta områden vid hav och sjöar och längs vattendrag utgör välfyllda skafferier för både våtmarkernas invånare och and-ra djur som söker sig dit för att äta.
Viktiga för vattnet
Våtmarkerna påverkar vattenbalansen i landskapet. De förlänger uppehålls-tiden för vattnet på dess väg ut i sjöar, vattendrag och i havet. Därigenom kan mer näringsämnen, framförallt kväve, tas om hand och hindras från att bidra till övergödningen av havet. Våtmarkerna dämpar också översvämningar ned-ströms.
Viktiga för människorna
Våtmarkerna är viktiga för friluftsliv och rekreation. De ger speciella natur-upplevelser, bjuder på hjortronmarker och skidterräng, orörd natur och gammal kulturmark. Efter århundraden av bete och slåtter har många utvecklat en speciell flora och fauna. Brukandet har också lämnat spår i form av byggnader och annat som idag tillhör samhällets kulturskatt.
Till våtmarker räknas här om-råden som är vattenrika, där vat-tennivån ligger nära, under, i eller strax över marknivån. Hit hör myrar i skogs- och odlingsland-skapet, sumpskogar men även strandområden vid sjöar och vat-tendrag och vid havet.
VÄRDEFULLA VÅTMARKER
HOTADE VÅTMARKER
Under de senaste 150 åren har en betydande andel av landets våtmarker för-svunnit. De har torrlagts för att bli skogs- och jordbruksmark, avvattnats för torvbrytning och dikats ut för att ge plats åt bebyggelse. Regleringen av sjöar och älvar för att utvinna energi har utplånat många våtmarker. Störst är förlusterna i landets stora jordbruksområden. Där har på sina håll mer än 90 procent av de ursprungliga våtmarkerna försvunnit.
I dag kommer hoten mot våtmarkerna främst från den fortsatta utbyggnaden av skogsbilvägar, från byggandet av vägar och järnvägar, och från tätorternas utbredning. På vissa ställen är torvbrytningen fortfarande betydande. Strand-ängarna och andra kulturvåtmarker försvinner efter hand när bete, slåtter och andra brukningsformer upphör.
VÄNDPUNKT I VÄRDERINGEN
Vi har funnit en successiv förändring av synen på våtmarkerna på många håll i samhället. Från att ha betraktats som i stort sett värdelös mark som helst borde utnyttjas för annat, ses våtmarkerna i dag som betydelsefulla delar av landskapet.
Från bidrag till förbud
Under större delen av 1900-talet har staten stimulerat utdikning av våtmarker genom bidrag. Vid slutet av 80-talet infördes i stället krav på tillstånd för markavvattning. Under 90-talet förbjöds markavvattning i vissa delar av lan-det. Eventuellt kommer detta förbud att utvidgas ytterligare.
Även om markavvattningen börjat avta tidigare, ser vi händelserna runt 1990 som en vändpunkt. Bidragen för markavvattning och för anläggning av skogs-bilvägar försvann och i stället kom bidrag för att anlägga och återställa våt-marker. Tillsammans med den ändrade lagstiftningen blev detta en mycket tydlig markering av en ändrad politisk viljeinriktning.
Inventering och skydd
Under 80- och 90-talen inventerades landets våtmarker. Planer togs fram för att skydda de mest värdefulla. Sveriges internationella åtaganden genom Våtmarkskonventionen, som Sverige anslöt sig till under 1970-talet, och nu nyligen Natura 2000, har ytterligare strukit under behovet av att skydda våtmar-kerna.
Ett eget mål
Våtmarkerna fick ett eget nationellt miljökvalitetsmål 1999 – Myllrande våt-marker.
Myllrande våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.
FRAMGÅNGAR OCH UTMANINGAR
Ökad hänsyn
Beslutet om miljökvalitetsmålet, de internationella åtagandena och ändringarna i lagstiftning och bidragssystem har alltså tillsammans bidragit till förbättringar. Av stor betydelse är också, enligt vår bedömning, den ökade miljöhänsynen i samhällets verksamheter. På olika sätt visar sig en ökad förståelse för våtmar-kernas behov av hänsyn och skydd. Våtmarkerna som något som är värt att bevara har till exempel tagits upp i allt flera företags och myndigheters miljöprogram.
Miljöorganisationernas arbete och allmänhetens ökade miljömedvetande är ytterligare en betydelsfull faktor. Att informera, medverka i restaureringsprojekt, uppmärksamma exploateringshot och fråga efter miljöcertifierade produkter är några former av sådant stöd.
Färdigdikat – men påverkan fortsätter
I dag har avvattningen för att vinna ny jordbruksmark i stort sett upphört och markavvattningen i skogen har minskat till en bråkdel av tidigare omfattning. Det beror säkerligen på både den ändrade lagstiftningen och inställningen, men också på att det mer eller mindre är “färdigdikat” såväl i jordbruket som inom skogsbruket.
Den markavvattning som redan gjorts fortsätter dock att påverka markvatten-nivåerna. Arealen våtmarker kommer därför att minska ännu några tiotal år också utan ytterligare dikning.
Ett alltför noggrant underhåll av befintliga diken kan dessutom ställa till med nya skador, eftersom dikena kan bli både bredare och djupare. Många torrläggningsföretag, som bildades för länge sedan, fortsätter av gammal vana att rensa och hålla sina diken i stånd. En utmaning framöver för sådana företag blir att tänka om och avsluta den markavvattning som inte längre behövs.
För den som fått lära sig att våta marker är “försumpade” och ett tecken på dåligt skötsel av marken eller som har arbetat med dikningsrådgivning, kan det givetvis kännas svårt att se de lärdomarna förkastas. Vi har förstått att det finns en del “dikningspositiva” värderingar kvar hos både myndigheter, skogs-folk och jordbrukare. Därför kan ett generationsskifte bli till fördel för våt-markerna.
Hänsyn i skogsbruket
Den nya skogspolitiken speglar ett nytt förhållningssätt till naturvärdena i skogs-bruket, med ökat intresse för den biologiska mångfalden och för att bevara olika naturtyper. Arbetet med våtmarkerna har blivit en viktig del i skogs-brukets naturhänsyn.
De stora skogsbolagen har var för sig utvecklat miljöpolicy och handlings-program som innebär ökad hänsyn vid avverkning och anläggning av skog. Vi bedömer att anslutningen till FSC är en viktig framgångsfaktor.
Nätet av skogsbilvägar tätnar
Ett av de återstående allvarligaste hoten mot våtmarkerna förefaller vara den fortsatta utbyggnaden av skogsbilvägar.
En viktig uppgift för den närmaste framtiden för naturvården och skogs-bruket blir att försöka nå samsyn om när skogsbilvägar leder till markavvatt-ning och hur man ska kunna begränsa skador på våtmarkerna när vägar byggs. Från flera håll har man efterlyst gemensamma bedömningskriterier.
Vi har också sett goda exempel på handläggningsrutiner där planerade väg-byggen bedöms med hänsyn till eventuella avvattningseffekter. Dessa goda exempel måste spridas.
Återställa i stället
I jordbrukslandskapet handlar våtmarksfrågorna numera sällan om ingrepp i våtmarkerna. Den stora utmaningen är att återskapa eller ersätta de våtmarker som har försvunnit. Detta är en av de viktigaste och mest resurskrävande åtgärderna för att få Myllrande våtmarker.
Arbetet med att minska övergödningen av havet spelar här en viktig roll. Insikten om våtmarkernas betydelse för att minska tillförseln av kväve till havet har blivit ytterligare ett skäl för att skapa våtmarker. Det tidigare stödet till avvattning har ersatts av stöd till nyanläggningar och restaurering av våtmarker och småvatten.
Om de nyskapade våtmarkerna ska ge bästa möjliga effekt måste de hamna rätt i landskapet. Hittills har regelverket för bidragen lagt en del hinder i vägen för en övergripande planering, men ändringar är på gång.
Forest Stewardship Council, FSC, är ett certifieringssystem för skogsbruk.
Vägar för bilar och grodor
Tätorternas expansion och det växande transportbehovet medför fortsatta ingrepp i våtmarkerna. I avvägningen mellan markpriser, transportkostnader, sysselsättning, bekvämlighet och skyddet av våtmarker har de senare fort-farande svårt att hävda sig
Transportmyndigheterna inledde tidigt sitt miljöarbete, både på eget initia-tiv och på regeringens uppdrag. Tillsammans med bland annat SIKA och Naturvårdsverket utarbetade trafikmyndigheterna ett program för miljöan-passat transportsystem (MaTs).
De mål som Vägverket har satt upp för sitt miljöarbete tyder på en ökad förståelse för våtmarkernas värden och för hur deras biologiska mångfald ska skyddas.
Som man kan vänta är det lättare att miljöanpassa själva vägbygget än vä-gens dragning. Här står regional- och transportpolitiska krav mot miljökrav som innebär omvägar för att skona känslig natur.
SIKA står för Statens institut för kommunikationsanalys.
Vi har också mött önskemål om mera preciserade riktlinjer för hur man ska anlägga våtmarker för olika ändamål.
Ideella naturvårdsorganisationer har på olika sätt varit ett bra stöd i våtmarks-arbetet. De har väckt engagemang och ökat trovärdigheten i flera av projekten.
Miljöhänsynen har framför allt inneburit att vägarnas utformning miljö-anpassats, dels när det gäller den estetiska utformningen dels genom tekniska lösningar som tunnlar för grodor och fångstdammar för att ta hand om dagvatten från vägen.
Om miljöhänsynen verkligen når ända ut i miljön beror också på de entreprenörer som anlitas och på hur deras arbete följs upp. Riksrevisionsverket har till exempel pekat på att det finns mer att göra i Vägverkets uppföljning av vägbyggen.
Torv, energi och sysselsättning
Även om torvutvinningen har minskat leder den fortfarande till betydande ingrepp lokalt och regionalt. I vissa regioner används torv i kraftvärmeverk, och lokalt är torvbrytningen viktig för sysselsättningen. Ekonomiskt kan tor-ven inte bära långa transporter. Därför blir trycket på torvfyndigheterna stort runt de platser där den används. Också myrar med höga naturvärden kommer i farozonen.
NÅR VI MÅLET?
Vår utvärdering visar att arbetet för att nå målet Myllrande våtmarker går i rätt riktning. Om arbetet är tillräckligt för att våtmarkerna ska myllra på det sätt och i den omfattning som miljökvalitetsmålet förutsätter är däremot ännu osäkert.
Viktigt framöver är att så långt det går klara ut hur mycket våtmarker som behövs för att deras ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och hotade arter ha möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden. Vad “myllret” ska bestå av för att motsvara målet kan också behöva preciseras. Viktigt blir också att förbättra statistiken över in-grepp och andra åtgärder i våtmarkerna så att utvecklingen kan följas bättre än hittills.
Senast år 2005 ska en nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar vara klar. Den kommer förhoppningsvis att ge en del av de svar som behövs.
Att bevara de värdefullaste våtmarkerna, de som har tagits upp i myrskydds-planen, kommer nog att lyckas, om än på något längre sikt än till år 2010. Många av dem är skyddade som naturreservat och liknande redan i dag.
Men om målet ska nås, måste våtmarkerna i “vardagslandskapet” bevaras, utökas och behandlas varsamt. Det är där den stora utmaningen för sam-hällets olika sektorer ligger.
Den som vill veta mer om vad som har gjorts och kan göras för våtmarkerna rekommenderas att läsa utvärderingen i sin helhet, i Naturvårdsverkets rapport 5146.
Rapporten kan beställas från Naturvårdsverkets kundtjänst: Tfn: 08-698 12 00
Fax: 08-698 15 15
E-post: kundtjanst@environ.se
Internet-hemsida: http://www.environ.se
Utvärderingen har gjorts av Inger Vilborg och Olle Svanberg Broschyren har utformats av Annalog (www.annalog.se) Foto:
Omslagsbilden “Grodlek, åkergroda” Tero Niemi Tero Niemi (sid 3, 10)
Kjell-Arne Larsson( sid 4, 9) Johan Krook (sid 8)
