Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Mats Ahnlund
Title
Kasernbyggnadsnämnden och dess arkitekter
Issue
20
Year of Publication
1990
Pages
143–156
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Kasernbyggnadsnämnden
och dess arkitekter
av
Mats
Ahnlund
Ochhvilken
dugande arkitekt, äfven
omhan
sitter ien civil
byggnadskommission, vill
väl
förbinda sitt
namnvid
engruppering
af de
olikabyggnaderna, där borrningskartan
för
grunden skulle spela första fiolen och bygg¬
nadernas inbördes
läge med hänsyn till det
praktiska behofvet
och
utseendet skulle
blif-va enbisak?
Citatet är hämtat ur Illustrerad
Militärrevy 19071
—sammaår somArméns
kasernbyggnadsnämnd
inrättades. Att
någon på
det här
sättetförsvarade
”militärarkitektens” roll var
ovanligt,
men utta¬landet
speglar tydligt den infekterade debatt
somföregått beslutet
om ensärskild kasernbyggnads¬
nämnd.
Tidigare, under 1890-talet
och
framtill
1907,
var det nästanundantagslöst arkitekten Erik Joseph¬
son och hans
ritbyrå vid
Kungliga fortifikationen
someffektuerade allny
militärarkitektur
somefter
hand kom att
efterfrågas. Efter det
attriksdagen
antagit
en nyhärordning
1901 hade
emellertid
si¬
tuationen
påtagligt förändrats. Enorma
resurser hadenu ställts tillförfogande för uppförandet
aven
mängd
nyakasernetablissement.
Redan 1902
hademerän20
miljoner
kr anslagits och
merskulle
komma. Vaddet handlaromärden isärklassstörs¬
ta
satsningen någonsin
vad
gäller
ettsamlat bygg¬
nadsföretag i
vårt
land.
Om
Josephson kan
sägas
atthan
ävenfortsätt¬
ningsvis löste sina uppgifter väl med tanke på de
re¬surser som nu ställdes till
ritbyråns förfogande.
Arkitekturenblev kanske nog
så typiserad och
ut¬slätad,
mendet
varmåhända
just därför
somJo¬
sephson undslapp den
kritik
somkom
attdrabba
så
många
andra
avde
inblandade.
Genom inrät¬
tandet avden nya
kasernbyggnadsnämnden ansåg
man dockattde kvarvarandebyggnadsföretagen,
i första hand 15fullständiga
infanteriregementen,
skulle kunna
genomföras effektivare och inte
minst
billigare jämfört med de tidigare projekten.2
Till den nya
nämnden,
somkom
attverka
1907—1925, knöts många namnkunniga arkitek¬
ter,
vilka
varerkänt
duktiga i sitt
värv.
Josephson
ficksåatt
säga
konkurrens! Vilka
vardå dessa
nya”militärarkitekter”? Vad
byggdes? Blev resultatet
en
billigare
och bättre militärarkitektur jämfört
med
tidigare? Jag skall försöka
svarapå
frågor
av dettaslag,
menförst
enkort
historisk tillbakablick.
Kasernbyggnadsnämnden blandas nämligen lätt
ihop med andra
organi kasernbyggnadsfrågor,
varförjag vill klargöra vissa skillnader
avseende
kompetens
och
uppgifter. Framställningen bygger
iförstahand
på nämndens samtliga protokoll med
bilagor.
Fortifikationens
kasernbyggnadsavdelning
Inom fortifikationen hade det från och med 1884 funnits en särskild
byggnadsavdelning.
Chef för
avdelningen
vari
praktiken
den
som varchef för
helamilitärbyrån
med allt vad detta kunde innebä¬
ra.Ett särskilt ritkontor medettväxande antalan¬
ställdahade inrättats
på 1890-talet.3
1902 delades
byggnadsavdelningen,
somsedan
1893 kallatsByggnadsavdelningen
vid
Fortifikatio¬
nens
huvudstation, i
enfästningsbyggnadsavdel-ning och
enkasernbyggnadsavdelning.
Vardera
av¬delningen hade
enchef
samttvå eller
tretjänstgö¬
rande officerare. I och med 1907 års instruktion
för
arméförvaltningen inträdde
enomläggning
av helaorganisationen.
Militärbyrån
delades i
enfästnings-
och
enkasernbyggnadsavdelning.
De
två motsvarande
avdelningarna vid
huvudstatio¬
nen
flyttades
således in i
departementet
dit de
ju i
egent-lig mening blev därigenom inte längre
represente¬rat inom fortifikationens huvudstation.4
Chef för den nya
kasernbyggnadsavdelningen
blev
major Carl Leonard Lundquist,
somockså
ti¬
digare under
ettparår
fungerat
somtillförordnad
avdelningschef vid den kasernbyggnadsavdelning
som var knuten till fortifikationens huvudstation.
Det ärsamme
Lundquist
som1914,
då
överste
och
fortfarande chef för
kasernbyggnadsavdelningen,
avgav
den Berättelse rörande arbeten utförda å
1901, 1902, 1904 och 1908 års
anslag
till ”nya bygg¬
nader
för armén”,
somså ofta citeras
avolika mili¬
tärhistoriker.5 Bland
Lundquists tidigare meriter
kannämnas atthan sedan 1900också varit lärare i
byggnadskonst med ritning
vid
Kungl.
artilleri
och
ingenjörhögskolan i Stockholm.
Vid sidanom
Lundquist fanns det till
enbörjan
tre fast knutna
underlöjtnanter
vid kasernbygg¬
nadsavdelningen. Organisationen
växte
och 1912
hade
Lundquist
trekaptener,
enlöjtnant och
enfortifikationskassör, tillika förrådsförvaltare, till
sitt
förfogande.6
Militärbyggnadskåren
Efter sekelskiftet utsattes fortifikationen för en
delvis hård kritiknärdet
gällde sättet
attsköta
de
stora
byggnadsarbeten
somhade påbörjats och
delvis redan hunnit bli avslutade. I flera fall hade
byggnadsprojekten
dragit alltför dryga kostnader.
En ny
organisation med
mercivila inslag, särskilt
efter den 1905
uppmärksammade
”Rindöskanda-len”7, föreslogs
bli lösningen. Problemet aktuali¬
serades i
riksdagens andra kammare. Bl
amed
hänvisning till
endebattartikel i Illustrerad Militär¬
revy nr11
1905,8
somockså citerades
i
argumenta¬tionen, lämnade det frisinnade medicinalrådet Ri¬
chard
Wawrinsky
i Saltsjöbaden
enmotion i frå¬
gan,där han yrkade för upprättandet
av ensär¬
skild
militärbyggnadskår.9
Wawrinsky
var,i likhet med
statsrevisorerna,
starkt
bekymrad
över
kostnadsutvecklingen och
pekade bl
apå fästningen i Boden. Den
hade
av 1897 årsbefästningskommitté kostnadsberäknats
tilldrygt fem miljoner,
menredan vid 1905 års riks¬
dag
omberäknats till i det
närmaste
det dubbla.
Dessa
byggnadersjmålsmän kunde knappast ingiva
förtroende. Attfortifikationen skulle kunna besit¬ta
erforderlig kompetens
för
etträttvist beaktande
avökande
fordringar i
sanitärt och humanitärt
av¬seende vid konstruktion och
uppförande
avkaser¬
neroch
militärsjukhus
ifrågasattes
också. Särskil¬
da ochhelt
nödvändiga
fackkunskaper måste
till.10
Naturligtvis
fanns
det också de
somville
behålla
dengamla ordningen.
Överskridandet
avden be¬
räknadekostnaden för kasernernapå
Rindön kan¬
skeintevarså
häpnadsväckande?
Förberedelsear¬
betena kunde nog
ha skötts
bättre,
menöverskri¬
dandenvar
långt ifrån
ovanliga. Hur
vardet med
riksdagshuset och hur
varförhållandena
när
ope¬ran
byggdes? Hade
fortifikationen
skött
sig
sämre
än civila
byggnadsmyndigheter? Kanske
vardet
tvärtom? En skribent i Illustrerad
Militärrevy
ut¬tryckte det hela
på
följande
sätt:11
För
övrigt
bestårju
fortifikationens
kasärnbygg-nadsafdelning
af både civil och
militärpersonal,
ochdessarkitektärpå
sammagång
arkitekt i
öf-verintendentsämbetet. Såledesfinnes intet skäl
att tro, att
fortifikationens
kasärnbyggnadsaf-delning endast
därför,
attden har
enmilitär be¬
nämning,
skall
varamindre kompetent
att
lösa
sin
uppgift
änandra byggnadsmyndigheter,
exempelvis fångvårdsstyrelsen,
medicinalstyrel¬
sen,
järnvägsstyrelsen
mfl.
Finns
det
då någon
rimlig anledning
att tro, attdå entreprenadan¬
bud
infordras å arbetena, lägre sådana skola in¬
kommaendastdärför,
att
den
infordrande
myn¬digheten icke har med fortifikationen
attgöra?
Namnet
”fortifikationen” har
ju
hittills
inom
den tekniskavärldenhaft
engod klang och dess
personal varit
kändför både kunskaper och dug¬
lighet.
Utskottsbehandlingen i riksdagen
kom
emellertid
att visa
på
en storuppslutning kring Wawrinskys
förslag:12
,Då i
fråga
omfästningsarbetena
speciell
fortifi-katorisk och militär
kunskap
icke kan undvaras,
lär däremot
för
utförande af kasernbyggnadsar¬
beten
dylik specialkunskap ingalunda
vara avnöden.
Statsrevisorernas
anmärkning innehöll också
enhänvisning till hur motsvarande
förhållanden
var ordnade iTyskland, varför utskotten
inhämtade
kännedom om dettagenom en
utredande
prome¬ moria. Av dennaframgick
attalla
fästningsarbe-tenhade överlämnats åtenmilitär
byggnadsavdel-ning (Ingenieur-
und
Pionierabteilung), medan ka¬
sernbyggnaders
utförande däremot
anförtrotts åt
(Unterkunftsabtei-GötaArtilleriregemente i Göteborg. Den slutna ochmedeltidsinspirerade anläggningenmedenmagnifik kanslikasern i fronten uppfördes i mittenav1890-talet.Ritningarm mi Krigsarkivet visarattErik Josephsons förslag förelåg redan 1890—91—såledesen avhansförsta
ochmerbetydande insatsersomarkitekt vid Kgl Fortifikationens Ritbyrå. Fotoca 1930, Nauckhoffs album, Krigsarkivet.
lung för underhållsarbeten
m moch
Bauabteilung
för
nybyggnader
od). Arbetena utfördes i
regel
aventreprenörer
med armékårens
byggnadsmyndig-hetersomkontrollerandeorgan
med
rätt
attingri¬
pa.13
Motionen hade fått stöd i
sak,
menattomedel¬
bartupprättaen
militärbyggnadskår ansågs
avför¬
stakammarensom
något
förhastat
och
manyrka¬
de
på
enutredning.
Andra kammaren biträdde det¬
tabeslut.14
Kasernbyggnadskommittén
En
parlamentarisk kommitté,
kasernbyggnads¬
kommittén, tillsattes för
attnärmareutreda fortifi¬
kationens
kompetens
attdriva kasernbyggnadsar¬
beten. Bland de femriksdagsledamöterna
i kom¬
mittén fanns också en erfaren
arkitekt,
nämligen
Johan
Ludvig Peterson.'5
Kasernbyggnadskommittén
kritiserade i sin
ut¬redning fortifikationen för
attden inte fullt insett
betydelsen
avgrundliga markundersökningar in¬
nanettnytt
projekt drogs igång. För
attbelysa det¬
ta valdes bl a etablissementen i Sollefteå. Vid
Norrlands
trängkår hade
ettnipras
medfört
att enbyggnad hade varit
tvungen attflyttas och strand¬
kanten måst förstärkas med
dyrbara
stensättnin-gar o
d.
För
Västernorrlands
regementehade
manenligt kommittén valt helt fel plats
med dryga
grundläggningskostnader
som enomedelbar följd.
Fortifikationenhade i allmänhet underskattatvik¬
tenav attgöraupp
planer med särskild hänsyn till
markens beskaffenhet föratt/ stället rikta sin upp¬ märksamhet
på
enimposant
gruppering
avbyggna¬
derna,16
Fortifikationen
ansågs
sakna
nödig fackkun¬
skap och hade vidare tvingats anlita
för
många
ut¬omstående när det
gällt
attutarbeta
ritningar,
kostnadsförslag och planer för byggnadsarbetena.
Des k
typritningarna borde vidare
ha modifierats
i
varje enskilt fall
med
hänsyn till lokala
önskemål
av
militära,
hygieniska
och
förvaltningsmässiga
Johan Ludvig Peterson (1853—1931), ledamotavkasernbygg¬
nadskommittén ochsenare,1914—1917,ledamotavkasernbygg¬ nadsnämnden och tillika byggnadschef. Kungliga bibliotekets porträttsamling, Stockholm.
AronJohansson(1860—1936), ordinarie ledamotavkasernbygg¬
nadsnämnden 1907—1913.Arkitekturmuseetsbildarkiv, Stock¬
holm.
Kasernbyggnadskommissionen
Att anlita överintendentsämbetet i
kasernbygg-nadsfrågor hade föreslagits från
endel håll.18
Ka¬
sernbyggnadskommittén ansåg emellertid inte det¬
ta vara
lämpligt. En
nyoch fristående myndighet
av
tillfällig
art—enkommission
bestående
av3—5
ledamöter med
fackinsikter i afseende å husbyggna¬
ders konstruktion ochutförande
samtaffärsmässig
ledning blev i stället kommitténs förslag.
Under
en sådankasernbyggnadskommission borde
ettrit-,
byggnads-
och
kassakontor inrättas
med den
direk¬
ta
uppgiften
attlösa kasernbyggnadsfrågan,
gärnamed
hjälp
aventreprenörer
—helt eller
delvis.19
Särskilda
sakkunniga hade också bemyndigats
att
granska
och
komma med
ettslutligt förslag till
en
omorganisation
avarméns centrala förvaltning.
Dessa anslöt
sig i allt väsentligt till vad kasernbygg¬
nadskommitténnuföreslog,
menpåpekade vikten
av att denföreslagna kommissionens ritkontor
borde anlita den välutbildade och
ganska talrika
personal
somunder de
senasteåren anställts
vid
fortifikationens
ritbyrå.20
Kasernbyggnadsnämnden
Kasernbyggnadskommissionen fick
namnetAr¬
méns
kasernbyggnadsnämnd och tillsattes den 14
juni 1907. Nämnden skulle tekniskt och ekono¬
miskttahandom
planläggning och uppförande
avnya
kasernetablissement för femton
avde besluta¬
de,
men ännuej påbörjade infanteriregementena.
Under den
planerade
verksamhetstiden kunde
dessutom
ytterligare byggnadsuppdrag komma
attöverlämnas. 1 instruktionen betonades att
inga
byggnadsarbeten fick igångsättas förrän
ritningar,
situationsplaner och kostnadsförslag
fastställts
avKungl. Maj:t. Yttranden
med hänsyn
till lokala
förhållanden skulle vidareregelmässigt inhämtas
från vederbörande militära och medicinska myn¬
digheter. Arbetena
skulle normalt ske
genom ent¬reprenad.21
Arméns
kasernbyggnadsnämnd kom
attledas
aven
byggnadschef tillika ordförande i
nämnden.
■v *
Somsådan
utsågs docenten och överstelöjtnanten
vid
väg-
och vattenbyggnadskåren
Per
Axel
Lin¬
dahl. Lindahl hade erfarenheter från större civilaLarsJohan Lehming (1871—1940), chef för kasernbyggnads¬ nämndens ritbyrå 1910—1914. Kungliga biblioteketsporträtt¬ samling, Stockholm.
ritningar
över ettkasernetablissement för
ettfältin¬
fanteriregemente
somden
sk Generalkommissio¬
nenpresenterat
den
15
mars1907.24
Cronstedt
gjorde
omedelbart
endel utkast och
skisserrörande
situationsplaner, kasernbyggnader
m m.25 Fro mden 1
maj
1908 hade han också låtit
anställa arkitekten Werner Melinder. Med två arki¬ tekter
på ritkontoret
växte
det
snartfram relativt
kompletta
situationsplaner
både
för Uppsala,
Örebro
och Karlstad.Regementschefen vid
det
förstnämnda regementethade deklarerat sin
sär¬ skildauppskattning
över
Cronstedts förslag
attlägga etablissemanget utmed landsvägen intill
Upplands
artilleriregemente.
Flera byggnadstyper
fannsnusom
genomarbetade förslag.26
Cronstedt,
somi
många sammanhang visat sig
vara enidérikarkitekt meden
synnerligen
bred
er¬farenhet av olikartade
projekt,27 hamnade
emel¬
lertid efter kort tidpå kollissionskurs med den by¬
råkratiske och exakte Lindahl. Den utlösande fak¬tornblevatt arkitekten villeha
tjänstledigt för
att delta vidinvigningen
avTärna
kyrka den
19
juli
1908.28 Somkyrkans arkitekt
varhan
inbjuden till
OttoSigfrid (Sigge) Cronstedt (1869—1958), chef förkasern¬ byggnadsnämndens ritbyrå 1907—1908. Kungliga bibliotekets
porträttsamling,Stockholm.
byggnadsprojekt.
Han hade verkat
somkonstruk¬
töroch kontrollant vid
bygget
avKungliga
operanpå
1890-talet och sedan varit arbetschef vid
upp¬ förandetavsåvälRosenbadspalatset
somDramati¬
skateatern. Lindahl hade också verkatsomlärare ibyggnadsteknik
vid KTH.22
Kasernbyggnadsnämnden
erhöll
enbred civil
fackkompetens.
Av nämndens två
övriga ordinarie
ledamöter var till en
början den
enebyggmästare
(Anders Emil Andersson) och den andre arkitekt
(Aron
Johansson).
Som
extraordinarie ledamot
fanns dessutomen
byggnadsingenjör (CarlFrithiof
Dahl).23
Arkitekterna
Kasernbyggnadsnämndens ritbyrå skulle förestås
av enarkitekt. Den
nyinrättade tjänsten
hade loc¬
kat hela åtta sökande. Enenhällig
nämnd
ansåg
Sigge Cronstedt
somden
mestlämpade.
Bland
öv¬riga
sökande kan
nämnasAxel Rudolf Bergman
och Fredrik OlausLindström. Som denförste ira¬
denavarkitekter hadeCronstedtattomedelbartta itu med
principiella ändringar i
det
förslag till
typ¬Magnus Dahlander (1862—1951), chef för kasernbyggnads¬
nämndensritbyrå 1914—1917. Kungliga biblioteketsporträtt¬ samling, Stockholm.
Kasernbyggnadsnämndens första storaprojekt gälldeLivrege¬
mentetsgrenadjärer i
Örebro
1909—1913—kanslibyggnadupp¬förd i traditionell stil, dvsistortenligtJosephsons typritningar.
Fotofrån 1925 i Krigsarkivet, Stockholm.
den lilla
lappmarksförsamlingen
för
attbesiktiga
byggnaden. Lindahl hade
dock ingen
större
förstå
else fördetta,
utanville
attCronstedt skulleupp¬skjuta
resandärför
att enmängd entreprenadrit¬
ningar
rörande de
påbörjade
etablissementen först
måste
färdigställas
—arkitekten
hade inte
rättfat¬
tatsin
ställning och moraliska förpliktelse,29
Cronstedtbegärde avsked.
Han
hade sedan någ¬
ra månader
börjat
tvivla på sin uppgift. Arbetet
tycktes
meningslöst. Här fanns
varesig plats eller
möjlighet till
något
nyskapande!
Såsom
jag
såväl uti bref till Herr Ordföranden
som ock
mundtligen till Herrar Ledamöter af
Nämndenförklarat, har jag förlorat
tronpå det
arbete,
somålagts Arméns Kasernbyggnads¬
nämnds
ritkontor, och
förmodar
jag
attarbete¬
naderstädes tillstörstadelen äro
förgäfves.
Allt
efter
somarbetet
och studierna fortskri¬
dit, och
jag dervid kommit i beröring med militä¬
rersamt
fått djupare inblick iförhållandena och
deförestående
arbetena,
framstår
det
för
mig så¬
som
tydligt,
attdå Arméns Kasernbyggnads¬
nämnd tillsattes
för
de 15
Infanteriregementenas
nybyggnader,
vardenned all sannolikhet ej
af-sedt,
attden skulle låta utarbeta helt
nyaeller
af-sevärt
förändrade byggnadstyper, och
synesmig
förutsättningarne
varaganska ringa,
att
Nämn¬
den inom
rimlig tid skall kunna åstadkomma
än-damålsenligare och billigare
—eller
enslika
billi¬
ga—
sådana
änFortifikationens ritkontor med
dess
mångåriga och rika erfarenhet
i ämnet.
Citatetärhämtaturden
långa
förklaring30
somCronstedt anmodades avlämnamed
anledning
av sin avskedsansökan. Hans ansökanbeviljades och
Melinder
utsågs
tills vidare till föreståndare för
rit-byrån.
Aron
Johansson
tognu meraktiv del i arbe¬
tetoch besöktebyrån
ettpargånger
i veckan för
attsärskilt tillse de arkitektoniska
anordningarna.
Oti-lius
Österberg
engagerades
även
i
ettparmånader
förattinkomma med fasadskisser i första hand för
Upplands infanteriregemente.31
Stadsarkitekten i
Helsingborg, Alfred
Heller-ström,hade redan i
september anmält sitt intresse
för den nu vakanta
arkitekttjänsten. När befatt¬
ningen
utannonserades någon månad
senarevisade
det
sig
varasju sökande
—bl
a enarkitekt
R
Hedströmfrån Berlin. I första
förslagsrummet pla¬
cerades Victor Bodin. Den utvalde tvekade dock. Bodinansåg
sig inte
på
några
villkor kunna inträda
i full
tjänst. Nämnden valde då Hellerström
som fick sitt förordnande den 7januari 1.909. Redan
en vecka senare sade han dock uppsig
avhälsoskäl
(nervositet)
och
nämnden började på
nyttförhand¬
Värmlands regementei Karlstad,Kasernbyggnadsnämndens andrastörreföretag1909—1914, Fotoca1930,Nauckhoffsalbum,Krigsar¬
kivet.
halvtid.
Förmiddagarna
ville han
nämligen
helt
äg¬
naåtsitteget
ritkontor.
Både
Melinder och
Öster¬
berg
arbetade kvar
så
länge och
nublev det
något
lugnare
ett tag—ja, ända fram
till hösten
1910 då
Bodinutan
pardon blev
avskedad!32
Nämnden
ansåg
attarkitekten
Bodin inte
vistats
på sitt tjänsterum
tillräckligt
ofta och
därmed gjort
sig
skyldig
till avtalsbrott.
Bodin hade
dock
hunnit
lägga
ned
åtskilligt arbete på
etablissementen
i
Uppsala,
Örebro,
Karlstad
och
Jönköping.33
Nästearkitekti raden blev LarsJohan
Lehming,
som efterunderhandskontakter
förmåtts
inlämna
en
skriftlig ansökan. Aron
Johansson
gick
i god
för
Lehming,
vilken
utlovat
endaglig
arbetstid
omsextimmarmotett
årligt
arvode
av7
500 kr. Sam¬
tidigt förordnades också
Melinder
som andrearki-tektpå
heltid
mot5
000 kr
perår.
I
mars1911
upp¬ rättadesen noggrannInstruktion
för den hos Ar¬
méns
Kasernbyggnadsnämnd
anställde arkitekt.
Arbetstiden
reglerades
i detalj samtidigt
somarki¬
tekteninte skulle fåutföranågot
somhelst arbete
vidsidanomtjänsten! Något
litet extraarbete
skul¬
le dock eftersärskild
prövning kunna komma
ifrå¬
ga,
såvida det inte kunde
anseshindrande
för den
normala
tjänstgöringen. Förutom
de två
arkitek¬
ternaoch en s k förste ritare
(E.
Hollinder)
fanns
det nu inte mindre än
sju andra
ritare
på
byrån.
Chef för rit- och
byggnadsbyrån
varingenjören
ochdåvarande
löjtnanten Ernst
Lindh,34
År
1912varåttaavfemton etablissement för in¬fanteriregementen
under uppförande
genomka¬
sernbyggnadsnämndens
försorg.35 Under
Leh-mings tid tycks det också ha
blivit lite
extrafart på
projekten
även
omentreprenörer
bråkade och
kontrollantertrilskades.36
Lehming
stannade fak¬
tiskt kvar iöver
fyra år. Han efterträddes
avMag¬
nusDahlander. Med
ingången
av1914
skedde
enomorganisation
avhela nämnden.
Enligt instrukti¬
onen
utgjordes den
nu av enordförande och
trele¬
damöter,
avvilka
endessutom
varbyggnadschef.
Till ordförandeutsåg Kungl. Maj:t
landshövdin¬
genMauritz
Sahlin och
till byggnadschef, vilket
särskilt börpåpekas,
förre ledamoten i kasern¬
byggnadskommittén
arkitekten Ludvig Peterson.
Av
protokollen från den här
tiden märker
man ocksåatt arkitekturen diskuteras meräntidigare.
På hösten samma år ändras också nämndens in¬ struktiongenom en
nådig kungörelse
—arkitekten
(Dahlander)
i stället för
ingenjören (Lindh) gjordes
till föreståndare för rit- och
byggnadsbyrån.37
Dahlanderavgick den 30 september 1917 och
ef¬
terträddesavarkitektenEricHalvdan Malmcrona.Ettochetthalvt årsenareslutadeockså
Ludvig
Pe¬
terson som
byggnadschef. Ernst Lindh erhöll
nudetta förordnande. Under hans
ledning blev
nämn¬
den alltmertekniskt inriktad. Fleranyaingenjörer
anställdes och efterattha läst
protokoll och stude¬
ka-Älvsborgs
regementei Borås 1911—1915.Fotoca 1930, Nauckhoffs album,Krigsarkivet.raktärisera Malmcrona som ”halvdan” när det
gäller
atthålla arkitekturens fana högt!
Att
tvingas
skriva
långa PM beträffande fristående
pissoarer
i
Kristianstadochatt utföraandra små och
föga in¬
spirerande arbetsuppgifter
avbyråkratisk
naturborde inte ha anståtten
riktig arkitekt! Malmcrona
blev kvar
på
sin
postsamtidigt
somritbyrån
växte.Dennådde sitt maximum 1919 med 20anställda.38
Först 1920 sammanfördes arméns hela
bygg-nadsväsende under
fortifikationsdepartementet.
Då inrättadesbefästnirtgsbyrån, med uppgift
atthandlägga
ärenden
somrörde befästningar
avoli¬
kaslag
under
lantförsvaret,
samtkasernbyrån,
som skulle sköta underhåll och vård av arméns
byggnader, övningsfält och skjutbanor och sist
meninte minstta ansvaretför
uppförandet
av nyabyggnader. Chef för den
senareblev Erik Joseph¬
son.39Det helavar
på
sätt
och vis
enåtergång
till
de
äldre förhållandena och kanses som en
logisk följd
avattkasernbyggnadsnämndens uppdrag
nu när¬ madesig sitt slut.
Kasernbyggnadsnämnden
somävenden vid
det
här
laget
röntskarp kritik
från
många håll och
varshuvuduppgift ansågs
varaavslutad avskaffades
— men först 1925. Ernst Lind var då fortfarandebyggnadschef
och
somtjänstgörande arkitekt
ver¬ kade Eric Malmcrona.40Byggnadsföretag
och
ritningar
Att
säga
vem avkasernbyggnadsnämndens arki¬
tektersomritade vadär
synnerligen vanskligt.
Den
enetog
i allmänhet vid där den andre hade klutat.
Även
omt exVictor Bodinsignerade
och därmed
tog ansvaret
för
endel ritningar till
nyakaserner
vid Polacksbacken i
Uppsala, så bygger ritningar¬
na
på skisser
avSigge Cronstedt
somi sin
turhar
varit starkt beroendeavErik
Josephsons
äldre
typ¬ritningar.
Om det
i stället
ärLars
Johan
Lehming
som ståtar med sin
signatur så får
kedjan
ännu
enlänk. Dessutom
deltog
somvisats
även
andra arki¬
tekteri de direktaarbetetpå
byrån;
t o mAron Jo¬
hansson ochsenareävenLudvig Peterson.42
Förhållandena var
likartade,
meninte lika
ac¬centuerade, vid
fortifikationens ritbyrå.
Här
var detnaturligtvis också ofta frågan
omettlagarbete.
Men här fanns ErikJosephson. Det
varhan
somCentralbyggnaden vid Norra skånska infanteriregementet, Kristianstad. Foto från 1923 i Krigsarkivet, Stockholm.
Örebro Livregementets grenadjärer 1909—1913
Karlstad Värmlandsregemente 1909—1914 Uppsala Upplandsinfanteriregemente 1909—1915 Uddevalla Bohusläns regemente 1910—1915 Skövde Skaraborgsregemente 1910—1915 Jönköping Jönköpingsregemente 1911—1915 Borås
Älvsborgs
regemente 1911—1915 Vänersborg Västgötaregemente 1912—1917Växjö Kronobergsregemente 1915—1921
Eksjö Kalmarregemente 1916—1922
Strängnäs Södermanlands regemente 1916—1923
Linköping Förstaoch Andra
livgrenadjärrege-mentena 1917—1923
Kristianstad Norraskånskainfanteriregementet 1917—1923
Lund Södra skånskainfanteriregementet 1918—1919
Tab 1. Deinfanteriregementensomkomattuppföras under led¬ ningavArméns kasernbyggnadsnämnd. Etablissementenärlista¬ deidenordningsomarbetenatogsinbörjan. Tidenföruppfö¬
randetavrespektiveregemente tognormalt 5—6 år. / flera fall börmanlägga till ytterligareettparår med hänsyn tillattbyggan¬
detavsjukhus, mässaroch marketenterier ofta släpade efter. Påpekas börattbyggnadsverksamheten vid Södra skånskain¬ fanteriregementet avbrötsavstatsmakterna redanimars1919 i
avvaktanpå den pågående försvarsrevisionen. Genom nådigt brevavden 25januari 1924 bemyndigades slutligen nämndenatt
träffa avtal med AB Skånska Cementgjuterietomförsäljningav
upphandlat och iförråd upplagt byggnadsmaterialför det påbör¬ jademenej avslutade kasernetablissementet i Lund.*'
stod förkontinuitetenochsom
regelmässigt
signe¬
rade. Han hade en särdeles
lång
erfarenhet inom
området och han betraktadesavsin samtidsom en
stor auktoritet. Han hade säkert också
förmågan
att fåstörregehör för sina synpunkter
än
vad arki¬
tektersomCronstedt, Bodin och
Lehming någon¬
sin fick.
Sådana här saker ställer alltid till
problem för
densomvill attribueraritningar till
någon särskild
arkitekt. Det anförda
exemplet visar
med all
tydlig¬
hetattensignatur i
de här
sammanhangen inte
van¬ligen
och nödvändigtvis betyder
attendast
enarki¬
tekt
ligger
bakom
ritningen ifråga. Ritningen
mås¬
tealltidsättasin i sittsammanhang och kontrolle¬
ras mot andra
handlingar där
så
ärmöjligt.43
Enprincipiell
jämförelse kan också
görasmed
förhållandena vid överintendentsämbetet. Arki¬tekterna, conducteurerna,
signerade inte alltid
sina
ritningar. Däremot påträffas
ofta intendentens
(också han arkitekt) eller
självaste
överintenden¬
tens
namnteckning
på
ritningarna.44
Kasernbyggnadsnämnden
och
militärarkitekturen
Nämndens olika
projekt följde i
stortde grund¬
mönstersomredanvaretableradeinom svenskmi-Situationsplan—relationsritning avseende Kalmarregemente,
Eksjö. Jämfört med de äldre
etablissementen bör
mani första
hand läggamärketill denskekonomibyggnaden—centralt placeradmitt på kaserngården,samtderelativt fritt grupperade bostadshusen utanför
grindarnavästerdärom. Ur Lindh II 1925,
planchbilagan
s.2.
litärarkitektur.
Naturligtvis försökte
manibland
skapa
variationer. Upptäckten
att enkaserngård
inte alltid behövdevara
rektangulär gjorde
attman i Skövde tillätsig placera
endominerande kasern
samtendelandra
byggnader på diagonalen! Kans¬
lihus kunde vidare
placeras
mereller mindre in¬
dragna eller något
utanför frontlinjen
somi
Öre¬
bro —ellert o m
långt framför
somi Uddevalla!
Nya
stilideal, vad gäller fasadutsmyckningen,
smy¬ gersig också med tiden in. Det börjar med inslag
avvasastil och
jugend.
Arkitekturen utveckas
senare mot 20-taletsstrama klassicism.45Efter 1915 användes också en ny
uppsättning
typritningar
somkasernbyggnadsnämnden ansåg
fylla högre
ställda anspråk på militär och hygienisk
ändamålsenlighet. Varje bataljon disponerade två
•kasernbyggnader
i två våningar46 istället för
eni
fyra våningar.
Alltså på
sätt
och vis
enåtergång
till
Josephsons förslag
inför
1901
års
härordning.47
Kök,
matsal,
tvättinrättning,
varmbadhus,
gymnastiklokal, olika förråd
m mförsökte
mansammanföra till ett centralt
förlagt
byggnads-komplex. Tidigare hade
manlåtit sprida dessa
funktioner tillett flertal olika
byggnader.
Fortfa¬
rande
placerades dock
kanslibyggnaden i
huvud¬
fronten mitt emellanettpar avkasernerna. Det
är
ocksånu somunderofficerarnas
bostadslägenheter
börjar uppföras
somtvåfamiljhus
avvillatyp.48
Ytliga
jämförelser utifrån de mycket
detaljerade
Berättelser49som
upprättades avseende
projekten i
fortifikationens
respektive kasernbyggnadsnämn¬
dens
regi tyder inte på
attde
senareskulle ha lyc¬
kats bättre med avseendepå
ekonomin. Hur det
efter-som
jag inte kan
göra
ensådan jämförande analys
på
etträttvisande
sätt.
Kasernbyggnadsnämndens
förberedelserochkontroller och därmed den admi¬ nistrativa apparaten var
dock helt överlägsen.
Nämnden avladetexalltid besök vid de tilltänkta
byggnadsplatserna och
det gjordes bl
amycket
noggrannamarkundersökningar.
Regelbundna
återbesök hörde också till rutinerna.Dessutomha¬
de man särskilda och
högt
kvalificerade kontrol¬
lanteranställda vid
varje
större
arbetsplats. Bygg¬
nadsarbetena komemellertidattdralångt
över
den
avsedda tiden.50
De 14
infanteriregementena
—det 15:e
lämnade
manju bara
påbörjat
—blev
väl i viss mening bätt¬
reändesomhadebyggts
i början
avseklet.
Kansli¬
husenblevt exbefriade från vakt-ocharrestloka-ler,
vilka
förlädes
till särskilda
byggnader. Tegel
blev med tiden det
byggnadsmaterial
somanvän¬
des vid
uppförandet
av nyaexercishus, köks- och
matsalsbyggnader
etc.De
traditionella plåttaken
fick också oftage
vika för
eternitplattor och
tegel¬
pannor.51
De
riktigt
storaförändringarna kom
alltså inte
till stånd förrän vid
uppförandet
avKronobergs
re¬ gementei
Växjö,
somi likhet med
de
efterföljande
var mer
praktiskt
anordnat.52 Magnus
Dahlander
blev
därigenom
den arkitekt
somnogkom
attbety¬
da mest! Menvad skulle inte
Cronstedt,
Bodin eller
Lehming ha
kunnat åstadkomma
med
lite friare
händer ochdärmedarbetsglädje. Vid kasernbygg¬
nadsnämndens
ritbyrå bjöds
tyvärr
inga möjlighe¬
terattfå levautsom
riktig fackman och
konstnär!
Att
Josephson
stod
utvid
fortifikationens
bygg-nadsavdelning torde ha berott på
attarbetsmiljön
därvarbättre,
menockså
på
atthan hade
förmå¬
ganatt
avskärma
sig och parallellt
gripa sig
anand¬
raoch intressantare
uppgifter.
Igjgyjr
Centralbyggnaden vid Norra skånska infanteriregementet,
Kristianstad. Fotofrån 1923 iKrigsarkivet,Stockholm.
Mats
Ahnlund,
f
1944, FD.
Högskolelektor
i
konstvetenskap
vid Umeå
universitet.
Noter
1. Signaturen P-l. Kasärnbyggnaderna och fortifikationen,
(IMRnr2 1907),s.51.
2. OmJosephsonmm seMats Ahnlund. Staden,militärarki¬
tekturen och denmilitäramiljön, (i Boden: Fästningen Gar¬
nisonen Samhället. Boden 1990). Byggnadsverksamheten
medanledningav 1901 års härordning hadeursprungligen
planerats omfatta tvåperioder. Under den första
byggnads-perioden, till vilken medel anvisades vid 1901—1904 års
riksdagar,uppfördes Karlskrona grenadjärregemente,Hal¬
lands, Västmanlands och Norrbottens regementen, Vax¬
holms grenadjärregemente, Gotlands infanteriregemente,
Livregementets husarer, Smålands husarregemente, fem
skvadroneravvartochett avSkånska husar- ochdragonre¬
gementena, fembatterierav Norrlands artilleriregemente,
Bodens ingenjörkår, fästningsingenjörkompanierna i
Karlskrona ochVaxholm,ävensomför trängkårerna,med undantag av Norrlands trängkår. Dessutom verkställdes
utvidgnings- och förändringsarbeten vid redan befintliga
kasernetablissement: Svea och Götalivgarden, Livgardet till häst, Skånska husar- och dragonregementena, Kronprin¬
senshusarregementen,Norrlands dragonregemente, desex
fältartilleriregementena, fälttelegrafkåren samtNorrlands
trängkår. Den andra byggnadsperioden skulleomfatta tju¬
goicke garnisoneradeinfanteriregementen, Postitionsartil-leriregementetsamtGotlands artillerikår. Vid 1904 årsriks¬
dag hemställde emellertid Kungl.Maj:tommedel för igång¬
sättandetavarbetenafördefemnordligasteavde planerade infanteriremementena (Dalregementet, Hälsinge och Väs¬
terbottensregementen,Jämtlandsfältjägarregementesamt
Västernorrlandsregemente).Riksdagen biföll dennafram¬ ställning. Ernst Lindh. Berättelseöverdebyggnadsföretag,
vilkauppförtsgenomArménsKasernbyggnadsnämnd1de¬
len 1924 (otryckt ms i KrA, Arméns Kasernbyggnads¬ nämnd, B:1V),s. 1—2.
3. CarlWilhelm Lindblad. Ett tekniskt verk underkrigstid och nedrustning 1907—1930, (i Arméförvaltningens historia. Stockholm 1987), s. 283. Förste chef för fortifikationens byggnadsavdelninganses varaOscar Adolf Busch (1844— 1916). Se vidare nekrolog i KrVAH år 1916. Stockholm
1916,s. 147—148. Busch hartillsammans med Erik Joseph¬
son bla sattsitt namn underritningar till byggnader för Norrlandsträngkår i Sollefteå, Norrlands dragonregemente
i Umeå och Andra Götaartilleriregementei Jönköping.
Ej-nar Berg. Erik Josephson och svensk kasernarkitektur.
Stockholm 1975,s.43—54.
4. A.vonHeijne.Fortifikationsdepartementet och dess före¬
gångare 1635—1935, (T1F 1935),s. 133—134.
5. Berättelsenpublicerades också,menutanplancher, i TIF 1915,s.136—154 ochs. 177—234.
6. Svensk! PorträttgalleriVII. Armén. Sjunde häftet. Stock¬ holm1908,s.40.Sverigesstatskalender för år 1906 respekti¬
ve 1907 och 1908. Utgifven efterKungl. Majtts nådigaste
förordnande aff dess Vetenskapsakademie. Uppsala och
Stockholm 1906, 1907 och 1908,s. 187, 178respektive53. Svenskrikskale.ider 1913.Stockholm 1912,s.66.
7. Angående Rindöaffären, Vaxholmskommisionen m m se t exsignaturenA.B.& C. Efter domen i Rindömålet, (1MR
nr3 1910),s.92—103.
8.Signaturena&a.Omorganisation af Fortifikationen, (1MR
nr11 1905), s.353—372.
9. Orsaker ochförlopp beskrivsavStefan
Östergren.
Det för¬valtande ämbetsverket, (i Arméförvaltningens historia.
Stockholm1987),s.249ff. Jämför också Bihang till Riksda¬
gensprotokollvid lagtima Riksdageni Stockholm år 1906. Stockholm 1906, 1:2:2 (A),motion inom andra kammaren
nr 28 samt Bihang till Riksdagens protokoll vid lagtima
Riksdagen i Stockholm år 1907. Stockholm 1907, 1:1:5, propositionnr 106,s.3—4.
10. Motionärensnärmaremotivering i Bihang till Riksdagens
protokoll vid lagtima Riksdagen i Stockholm år 1906.
Stockholm 1906, 8:2:1, första kammarens tillfälliga ut¬
skotts(nr1)utlåtandenr9,s. 1—5.Jämför också utskotts-utlåtandet iandra kammaren.Bihang till Riksdagensproto¬
koll vidlagtima Riksdagen i Stockholm år 1906. Stockholm 1906,8:2:2, andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 4) utlå¬
tandenr10,s.1—4.JohanLarssoni Presstorpmfllämna¬
de ocksåsenare enmotion,varshuvudsyftevarattförsöka
fåendelavdeplanerade kasernetablissememenförlagda vid
gamla övningsplatser. I motionen berörs emellertid även
kritikenmotfortifikationensbyggnadsverksamhet och Bo¬
den draspånyttframsomnågontingavdet värsta: ”Färska exempel tex från kasernbyggena på Rindön, på hvilket
statsrevisorernaoch statsutskottetgjortanmärkning,mana
till varsamhetjust i dylika fall,attnuej talaomden varning
motblint tillit tillobestämda, ungefärliga militära kostnads-förslag,somordet Boden innebär”. Bihang till Riksdagens protokoll 1906,1:2:2 (B), motion inom andra kammaren,nr 157 s. 3. Kasernbyggnadskommittén, som avlämnade sitt
betänkande den 7 februari1907,varemellertid benägenatt
fritafortifikationenfrån kostnadsansvaretförfördyringen
avdfästningsbygget i Boden. En särskild kommitté hade ju upprättat förslagen och ävengjort beräkningarna.
Öster¬
gren 1987,s.257.
11.Signaturen P-l. 1907,s. 49.
12. Bihang till Riksdagens protokoll 1906, 8:2:1,s.5.Jämför också 8:2:2.
13. Bihang till Riksdagens protokoll 1906, 8:2:1, s. 6—8 och 8:2:2,s.6—7.
14.Bihang till Riksdagens protokoll 1906, 8:2:1,s. 8—10 och
8:2:2 andra kammarenstillfälliga utskotts (nr 4) utlåtande nr18. Se ocksåBihang till Riksdagens protokollvid lagtima
riksdagen i Stockholm år 1906, 10:1:1 (B), riksdagens skri¬ velsernr 187.
15. Kommitténsuppdrag enligtnådigtbrev den 4augusti1906.
16.Bihang tillRiksdagens protokoll 1907, 1:1:5,s. 11 —12. Det förargliga nipraset i Sollefteå beskrivsavGustaf Humbla.
Norrlands Trängkårsetablissement i Sollefteå, (T1MH 2 häftet 1902),s. 118—119.
17. Bihang tillRiksdagens protokoll 1907, 1:1:5,s. 14.
18. Set exsignaturenSeb. ”Fortifikationens omorganisation”,
(1MRnr3 1906),s. 114.
19.Kommitténhade medledningavvad fortifikationens ritbyrå
kostadeatt driva beräknat utgiften förett nytt kontor till
33 000:-. Bihang till Riksdagens protokoll 1907, 1:1:5, s.
16—17.
20.Bihang tillRiksdagens protokoll1907, 1:1:5,s.19—24. De sakkunniga hade avgivit sitt särskilda yttrandeöverkasern¬ byggnadskommitténs förslag den 21 februari 1906. Deras huvuduppgiftvaremellertidattarbeta vidare på den 1905 tillsatta kommittén föravgivandeavförslagangåendeorga¬
nisationenavarméns centralaförvaltningsmyndighet. Den¬
nakommitté hade isitt betänkandeavden28maj 1906 ej
ifrågasatt några förändringar avseende fortifikationens handhavandeavarménsnybyggnader och underhållavdet äldrebyggnadsbeståndet, vilket medtanke påomständighe¬
ternanogfår betecknassomförvånande. Se ocksåBihang
till Riksdagens protokoll1907, 10:1:1 (B), riksdagensskri¬
velsernr123.
21. Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för arméns kasernbygg¬
nadsnämnd; gifven Stockholms slott den 14 juni 1907. Stockholm 1907, (Bihang till svensk författnings-samling förår 1907),bihangnr28,paragraf 1—8.
22. Fr. Ploman. Matrikel öfver officerare iKungl. Väg-ochvat¬ tenbyggnadskåren 1851—1918. Stockholm1919, s.53.Jfr
också dödsruna iNDAden 16nov 1934.
23.Svensk rikskalender 1908. Stockholm 1907,s.241.
24.Cronstedt antogssomarkitektden 17 oktobermot ettårligt
arvodeav 9 000 kr”underförbehåll,attgrefve Cronstedt
under denärmasteårenskulle uteslutandeägnasig åt arbete för Nämndensräkning,dock medför honom delsattafsluta
andra för handen varande arbeten delsockatt,likväl iun¬
dantagsfall, åtaga sig smärreuppdrag efterattbyggnadsche¬
fen härtill ihvarje särskildt fall lämnadttillstånd;”. KBN, protokoll den 15okt1907.Seäven5sept,21sept,17okt och
14 nov.KrA, (Ala; 1). IfrågaomCronstedts verksamhet i
övrigtse
Åke
Stavenow. OttoSigfrid (Sigge) Cronstedt, (iSvensktBiografiskt Lexikon.Niondebandet.Cornell-Dal.
Stockholm1931),s. 324-328. Om Bergmansomarkitektse
Lasse Brunnström.Kraftverken. En skissartadbakgrundtill kraftverksarkitekturen, (i Mats Ahnlund, Lasse Brunn¬ ström,Karin Eriksson och Eva Vikström.Äldreindustrier
ochindustriminnen vid Umeälvens nedre del. Norrländska
städer och kulturmiljöer 6. Umeå 1980),s. 200—202. Om
Lindström,sombla varUmeås första stadsarkitekt,seKa¬
rin Eriksson.Studier iUmeåstadsbyggnadshistoria. Från
1621 till omkring 1895. (Acta Universitatis Umensis 3).
Umeå1975,s. 134—137.
25.KBN,protokoll den 31 okt, 14nov,21nov,28nov,5dec och
30dec 1907samt6 feb 1908.KrA, (AIa:l).
26.KBN, protokoll den 16 april, 23 april, 30 april, 12 maj, 14 maj, 1 juni och 25 juni 1908. (KrA (Ala: 1).
27. Allt frånrestaureringsarbeten och utställningsarkitektur till
kyrkor och andra offentliga byggnader, bostadsbebyggelse, järnvägsbyggnader och industribyggnader. Bl aritade han
ettflertal massafabriker. SetexEva Vikström. Massain¬
dustrin, (i Ahnlundm fl 1980),s.210—238.
tjänstledighetavden 29 juni, bilaga C). KrA, (Ala:l).
29.KBN,protokoll den 20 juli 1908 (ordförandens PM i bilaga). KrA, (Ala:l).
30.KUN,protokoll den 6aug1908, (förklaringen i bilaga). KrA, (Ala:1). ”Nämnden,som tagitnoga del af ifrågavarande förklaring med däriangifnamotiv, ansåg sig böra tillproto¬
kolletanteckna,attden enhälligt funnit skrifvelsenolämplig
i formoch otillfredsställande till innehåll, hvarför Nämnden till sin delansåg lämpligast, det arkitektens anhållanome¬
delbart beviljades, hvarom han skulle genom protokollet underrättas.” Protokoll den lOaug 1908.
31.KBN,protokoll den 10aug, 13aug,20aug,24aug,27aug, 1 okt och 10 dec 1908.KrA, (AIa:l).
32.KBN, protokoll den 17sept,10 dec, 17 dec, och 21 dec 1908
samt7jan, 8 jan, 14 jan, och 21 jan 1909. KrA, (Ala: 1).
33.KBN,protokoll den 13 jan, 12 juli, 9aug,27 okt och 24nov
(Bodins skrivelse ibilaga)1910. KrA, (Ala: 1).
34.KBN,protokoll den 27 okt och 24 okt 1910samt19okt 1911. Instruktionen som bilaga A till protokollet den 30 mars
1911.KrA, (Ala: 1).
35.13, 16, 18,19, 112, 115, 117 och 122. Byggandetavettnionde hade beslutatsden 6junisammaår.
Årsberättelse
af före¬draganden i krigskonst (överstelöjtnanten mm C.G.V Hammarskjöld).(Upplästpåhögtidsdagen den12nov1912
och vid sammankomsten den 21jan 1913), (KrVAH 1913),
s. 60—61.
36. SetexKBN,protokoll den 7aug1913. KrA, (Ala:l).
37. Se vidare Lindh 11924, s.422—424och Lindh II 1925,s.
522—523.
38. Lindh 11 1925, s. 522—523. Ang nyanställningarse tex
KBN, protokoll den 3april 1919. Hänvisad PM återfinns
sombilaga till protokollet avden 12oktober 1922. KrA,
(Ala: 1).
39. Endasti vadsomkunderöradriftenavartilleriets fabriker
odsamtvidgranskningavsjukhusbyggnader, stallarm m hade artilleridepartementet respektive sjukvårdsstyrelsen
möjlighetattlägga synpunkter,vonHeijne 1935,s. 137.
40.vonHeijne1935,s. 134ochSveriges statskalender för året
1925.Uppsala 1925,s.324.
41.Uppgifterna har sammanställts medledningavLindhIoch
II, 1924respektive 1925. Motslutet åtog sig också KBNen deluppdragvia Arméförvaltningens
fortifikationsdeparte-ment,blarörande någramilitärsjukhus,
ammunitionsfab-riken iMariebergm m.Kungl. Maj:t uppdrog även åt KBN
attförmedicinalstyrelsensräkning uppföra två paviljonger
föroroligt sjukavid hospitalet i Västervik.Lind III 1925.
42. Projektet i Uppsala redovisasöversiktligt avC-GAndrae
och K. Dahlberg.Byggnadsförteckning, (i Polacksbacken.
Engammallägerplats. Uppsala 1982).
43.Ritningsförslag ioriginalmåsteockså skiljasfrånsk
relati-onsritningar. En sådan uppgjordesi allmänhetav
byggnads-kontrollanten eller direktpåritbyrån,meni efterhand. Den
ger engoduppfattningomhur det egentligen blev,menef¬
tersomvederbörandeoftast ocksåsignerade ”sin” ritning
kan detsomEjnar Berg påpekatgeupphov tillmissuppfatt¬
ningar angåendeenbyggnadsegentligaursprung.JfrBerg 1975,s. 103.
44.Jfr BoGrandien. Drömmenomrenässansen.Fredrik Wil¬
helmScholandersomarkitekt ochmångfrestare. (Nordiska
museetsHandlingar 93. Stockholm 1979),s.229—230samt
KristerMalmström. Att tolkabyggnadsritningar,(BHTnr7 1984),särskilts. 80—81.
45.Jfrtexplanchbilagorna i Lind I—II 1924—1925.
46.Tvåvåningar medlogementsamtväl tilltagna förråd,puts¬ rumoch andrabiutrymmen—belägnasomi Eksjö i dens k jordvåningen i markplanet och i de dubblavindsvåningar¬
na.Se Lindh II 1925, planchbilagans.9—13.
47.Kungliga fortifikationens ritbyrå den 6nov1901,signerade
Erik Josephson. KrA, (Fortifikationsförvaltningen,
rit-ningsleverans1968).
48. Kasernbyggnadsnämnden visadeuppsinanyaprojekt vid Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Nämndens arki¬
tekt(Eric.Malmcrona) övervakade anordnandet.KBN,pro¬
tokoll den 5april och 19 juli 1923. Se också katalogen: Inter¬
nationella stadsbyggnadsutställningen. Nordiska avdel¬ ningen: Danmark, Finland, Norge, Sverige. Göteborg 1923, s. 398 och 400.
49.Lundquist 1914 och Lindh I—III 1924—1925.
50.1ettfall ocksåenarkitekt—ErnstKriiger i Göteborg,som bemyndigades att slutbesiktiga Uddevalla-etablissementet. KBN, protokoll 23septoch 27nov 1913. KrA, (Ala: 1)
51. JfrÅrsberättelseav föredraganden (majorenm mE. Fru-merie) i ingenjörsvetenskap, (KrVAH) 1925),s. 156—161).
52.Kasernbyggnadsnämnden hadetexhela tiden kämpatmot defyravåniga kasernerna. Se KBN, protokoll 25 juni och 10
dec 1908.KrA, (Ala: 1).
Förkortningar
BHT
Bebyggelsehistorisk tidskrift
IMR Illustrerad
Militär-Revy
KBN Arménskasernbyggnadsnämnd
KrA
Krigsarkivet, Stockholm
KrVAH
Kungliga
Krigsvetenskapsakademiens
Handlingar
KTH
Kungliga tekniska högskolan, Stockholm
NDANya
dagligt allehanda
TIF Tidskrift i fortifikation TIMH Tidskrift i militär hälsovård
Summary:
The
Swedish
Army’s Barracks
Board
and its architects
By Mats
Ahnlund
During the 1890’s, and
upuntil
1907,
virtually
all
ofarchitect Erik
Josephson
and his draughtsmen
at
Kungliga
Fortifikationen (The Royal
Fortifica¬
tions
Administration). However,
this situation
was to alterconsiderably
as aresult
of the Swedish
Parliament’s
approval of
abill in
connection with
a new
organization of the
armyin 1901. Huge
fi¬
nancial resources were made available for the construction of a
large number of
newbarracks
— all in all
by far the largest
combined
building
project
of its
typethat has
everbeen
carried
out
in Sweden.
Kungliga
Fortificationen’s handling
of
the
buil¬
ding work, which
included
sometencomplete bar¬
racks,
wassubjected
toseverecritisism. The
costs of theproject
weretoohigh, and it
wastherefore
proposed that
a neworganization should be
crea¬ ted for the construction of theremaining
fifteen
infantry
regiment barracks.
This article deals with
thisneworganization, Armeéns kasernbyggnads¬
nämnd
(The
Army’s Barracks Board), 1907—
1925, and its
architects.
Many
well known architects worked
atthe Bar¬
racks Board over the years— among
others, Jo¬
han
Ludvig Peterson, Aron Johansson,
Sigge
Cronstedt,
Victor Bodin, Lars Johan
Lehming
and
Magnus
Dahlander.
The
majority of them,
however,
left after
arelatively short time. They
did notconsider eithertheconditions of
employ¬
mentorthenatureof the workitselfas
being
par¬ticularly
totheir
liking. In order that he
should
be able todevote his undivided attentionto mili¬ taryarchitecture, the Barracks Board
demanded
that theirarchitect shoulddrop all his other work,
and this led to conflicts between the Board and
those architects who wished to run ther own
pri¬
vate
practices
atthe
sametime. Furthermore,
ar¬ chitect ErikJosephson
had of
coursealready
established what had come to beregarded
as anaccepted Swedish
military architectural style, and
this left very
little
scopefor further
architectural
development
orinnovation.
Thebarracks whichwerebuilt under thedirec¬
tion of the Barracks Boardare listed in Table 1.
Broadly speaking, the
Board’s different projects
followed thebasic patterns
which
werealready
es¬ tablished in Swedishmilitary architecture. Howe¬
ver,
after 1915,
(that
is
tosayfrom and
including
theplanning and
design of the barracks in
Växjö
for theKronoberg
regiment)
a newsetof
standard
drawings
wereused. It
wasfelt that these drawings
met withhigher functional demands
with regard
toboth
military and hygienic requirements. Eve¬
rybattalion
nowhad
two, two-storeybarrack
buildings,
instead
— as waspreviously the
most
common arrangement —
of
asingle four-storey
building.
Anattemptwas now
also made
tohouse the
kit¬
chen,
dining hall, laundry,
bath-house for hot
baths, gymnasium, and
different
storage accom¬modation etc in one
centrally located building
(Figs 9—10). These functions had
previosly been
located in a number of differentbuildings.
No
changes
weremade
tothe placing
of the building
containing the
regimental
administration offices,
and itwasstill
placed
onthe main front between
twoof the barrackblocks. Itwasalsoatthis time that it becamestandard
practice
to
build
housing
accommodation for the non-commissioned offi¬cersand their families in the form of
two-family
villa-type
buildings.
In 1920the whole ofthe
army’s
building acti¬
vitieswere
incorporated under
oneorganization,
and architect Erik
Josephson
wasappointed head
of the so-called
Kasernbyrån (Barracks Depart¬
ment),
whose field of
activity included the
respon¬sibility for the
construction of
newbuildings. The
circlewas nowcompleted. The
return tothe
old
situationcan beseenas a
logical result
of the fact
thatthe taskof the Barracks Boardwas now near¬
ly completed. However,
in spite
of the fact that
also the Barracks Board had come in forsharp
criticism from many quarters,
it
wasnot
finally
abolished until 1925. At thattime thearchitectwas