Socialtjänstens attityder till unga män i hederskulturer : En kvantitativ enkätstudie

Socialtjänstens attityder till unga

män i hederskulturer

En kvantitativ enkätstudie

HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete

FÖRFATTARE: Sofia Helgeroth & Josefin Sers JÖNKÖPING 2021 Juni

i

Förord

Vi vill tacka vår handledare Olov för vägledning under studiens gång. Vi vill även tacka de enhetschefer som har hjälpt oss att skicka ut enkäten, samt tacka de anställda som har tagit sig tiden att svara på enkäten.

ii

Abstract

Title of the study: Social services' attitudes towards young men in honor cultures: a quantitative survey

Supervisor: Olov Aronson Examiner: Magnus Jegermalm

The study is a quantitative survey and takes the help of previous research to strengthen its results. Honor is a topic that is constantly relevant and several authorities in Sweden are actively working to counteract the violence and oppression that takes place in honor cultures. The purpose of the study is to investigate whether there are differences in attitudes about how employees in the social services' children and youth offices view young men in comparison with young women in honor cultures. The study is important as it shows differences in attitudes among employees in the social services where the young men are considered less vulnerable in these areas studied: shame, ostracism, threats of violence, the experience of violence, double life, forced marriage, being a victim and being forced to control their family members in comparison with the young women. The focus of the study is to shed light on the young men's situation of being a victim in honor cultures. The study contributes to increasing knowledge about the young men's situation, but more research in the field is requested.

iii

Sammanfattning

Titel på studien: Socialtjänstens attityder till unga män i hederskulturer: en kvantitativ enkätstudie

Handledare: Olov Aronson Examinator: Magnus Jegermalm

Studien är en kvantitativ enkätundersökning och tar hjälp av tidigare forskning för att stryka dess resultat. Heder är ett ämne som ständigt är aktuellt och flera myndigheter i Sverige arbetar aktivt med att motverka det våld och förtryck som sker inom hederskulturer. Syftet med studien är att undersöka om det finns skillnader i attityder kring hur anställda inom socialtjänstens barn och ungdoms kontor ser på unga män gentemot unga kvinnor inom hederskulturer. Studien är viktig då den påvisar attitydskillnader hos de anställda på socialtjänsten där de unga männen betraktas som mindre utsatta när det gäller dessa undersökta områden: skam, utfrysning, hot om våld, upplevelsen av våld, dubbelliv, tvångsäktenskap, offerskap och att tvingas styra sina familjemedlemmar i jämförelse med de unga kvinnorna. Fokuset i studien är att belysa de unga männens situation av att vara offer inom hederskulturer. Studien bidrar till att öka kunskapen om de unga männens situation men mer forskning inom området efterfrågas.

iv

Innehållsförteckning

3.1.2 Hedersrelaterat våld och förtryck   ... 9

3.1.3 Hederskulturella normer och värderingar    ... 10

3.1.4 Den patriarkala familjestrukturen  ... 11

4. Tidigare forskning ... 11

4.1 Unga män och unga kvinnor som lever i hederskulturer ... 11

4.2 Socialiseringen in i hederskulturer ... 13

4.3 Männen som offer i hederskulturer ... 14

4.4 Hur myndigheter i dagsläget arbetar med hedersrelaterat våld och förtryck ... 17

4.5 Hur myndigheterna bör arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck ... 19

4.6 Synen på myndigheter från de unga utsatta ... 21

5. Teori ... 22

5.1 Intersektionalitet ... 23

5.1.1 Bakgrund ... 23

5.1.2 Intersektionalitet som begrepp ... 23

5.1.3 Kön och intersektionalitet ... 24

5.1.4 Intersektionalitet och etnicitet ... 25

6. Metod ... 26

6.1 Kvantitativ metod  ... 26

 6.2 Urval  ... 26

6.2.1 Bortfall ... 27

6.3 Tillvägagångsätt och datainsamlingsmetod   ... 27

6.3.1 Mått ... 27 6.4 Databearbetning ... 28 6.4.1 Statistisk analys ... 28 6.4.2 Hypotesprövning ... 28 6.4.3 Tillvägagångsätt ... 29 6.5 Studiens kvalitet   ... 29 6.5.1 Reliabilitet ... 29 6.5.2 Validitet ... 30 6.6 Etiska reflektioner  ... 30 7. Resultat/analys ... 31 8. Diskussion ... 35

8.1 Skiljer sig socialtjänstens attityder till unga män och unga kvinnor som lever i en hederskultur?  ... 35

8.2 Stämmer socialtjänstens attityder in på tidigare forskning om de unga männens situation i en hederskultur?  ... 36

v

8.4 Implikationer ... 42

8.5 Metoddiskussion ... 43

8.6 Förslag på vidare forskning ... 44

9. Slutsats ... 44

Litteraturförteckning ... 45

Bilagor ... 48

Bilaga 1: Enkät ... 48

6

1. Inledning

Heder är ett ständigt aktuellt ämne och regeringen arbetar aktivt med att öka skyddet för personer som är utsatta för hedersrelaterad brottslighet (Regeringskansliet, 2020). I en proposition till riksdagen står det: 

“Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar främst flickors och unga kvinnors men även unga mäns och unga Hbtq-personers grundläggande fri- och rättigheter. Konsekvenserna av hedersrelaterat våld och förtryck är oacceptabla” (Prop. 2019/20:131). 

Regeringen har gett Länsstyrelsen Östergötland ett nationellt uppdrag att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck (Länsstyrelsen Östergötland, 2014). Länsstyrelsen Östergötland har en nationell stödtelefon dit yrkesverksamma och personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan vända sig. Statistik från stödtelefonen visar att det mellan januari och mars månad 2021 kom in 208 ärenden. Av dessa 208 ärenden berörde 80% tjejer och kvinnor, 13% pojkar och män och 7% okänt kön. Minst 63% av alla ärenden berörde utsatta under 18 år. 40% av ärendena rörde fysiskt våld, 8% sexuellt våld, 10% tvångsäktenskap och 14% hot om våld eller rädsla för att dödas (Länsstyrelsen Östergötland, 2021). 

Enligt Baianstovu, Strid, Cinthio, Särenstedt Gramnaes och Enelo (2019) är socialtjänsten en central aktör i arbetet med att hjälpa och stödja människor som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. För att nå framgång i arbetet med människor som befinner sig i hederskulturer är bemötandet viktigt samt att kunna skapa tillit. Individer i hederskulturer har ofta en brist på tillit när det gäller myndighetspersoner och upplever att socialtjänsten inte tar dem på allvar eller ofta missar att det rör sig om hedersrelaterat våld och förtryck (Baianstovu et al., 2019). 

Mycket av den forskning som finns fokuserar på kvinnorna inom hederskulturer (Baianstovu et al., 2019) men Hamednaca (2010) belyser att även de unga männen kan vara utsatta och att de är hedersproblematikens osynliga offer. Schlytter och Rexvid (2016) skriver att det är viktigt att förstå och analysera de unga männens roll i hederskulturer för att kunna förändra normerna. Mer kunskap behövs om männens roll i hederskulturer för att samhället ska kunna agera i tid och för att människor inte ska utsättas för det våld och förtryck som förekommer inom hederskulturer (Schlytter & Rexvid, 2016). Tidigare

7

forskning visar på att de unga männens situation inom hederskulturer av att vara offer missas av socialtjänsten (Baianstovu et al., 2019). Unga män kan vara offer genom att de tvingas in i äktenskap och genom att de tvingas styra sina kvinnliga familjemedlemmar. De unga männen riskerar också att utsättas för psykiskt och fysiskt våld och de riskerar att utsättas för utfrysning om de inte följer familjen och kollektivets normer (Hamednaca, 2010; Schlytter & Rexvid, 2016; Baladiz, 2009; Baianstovu et al., 2019). Studien fokuserar därför på att belysa de unga männens situation av att vara offer inom hederskulturer och genom att använda intersektionalitet analyseras studiens resultat kring socialtjänstens föreställningar om de unga männen.

2. Syfte

Syftet med studien är att undersöka om attityderna skiljer sig åt inom socialtjänsten gentemot unga män och unga kvinnor som lever i hederskulturer. Syftet är även att undersöka om socialtjänstens attityder stämmer överens med tidigare forskning om de unga männens situation av att vara ett offer.

2.1 Forskningsfrågor  

Följande forskningsfrågor har formulerats för att vägleda studien: 

• Skiljer sig socialtjänstens attityder till unga män och unga kvinnor som lever i en hederskultur? 

• Stämmer socialtjänstens attityder in på tidigare forskning om de unga männens situation i en hederskultur? 

3. Bakgrund

Enligt Rikspolisstyrelsen (2009) är tendenserna i Sverige till att anmäla hedersrelaterade brott mycket låg och mörkertalet är sannolikt stort. Något som kan ha sin förklaring i att gärningspersonen ofta är en person i offrets närhet och att en anmälan därför för med sig en rädsla om att förvärra offrets situation (Rikspolisstyrelsen, 2009). Åklagarmyndigheten (2013) skriver att denna problematik förvärras ytterligare genom att många poliser och

8

åklagare generellt har svårt att se när det rör sig om hedersrelaterad brottslighet och därför missar att vidta lämpliga åtgärder.

Enligt Sjöblom (2019) råder det en problematik när socialtjänsten i Sverige arbetar med familjer med hedersrelaterat våld. Tjänstemännen missar barnperspektivet och i stället fokuserar de sitt arbete på att hålla ihop familjen. På så sätt flyttar socialtjänsten över orsakerna och lösningarna på familjen. För att socialtjänsten ska kunna skydda dem som drabbas av hedersrelaterat våld och uppfylla deras rättigheter så måste tjänstemännen börja tänka annorlunda. Socialtjänsten behöver ny och ökad kompetens när det gäller patriarkala strukturer, normer och hur dessa påverkar och begränsar de unga män och unga kvinnor som lever i hederskulturer i Sverige (Sjöblom, 2019).  Enligt Baianstovu et al. (2019) finns det en koppling mellan hedersrelaterat förtryck och faktorer som socioekonomisk utbildningsnivå, dålig boendemiljö, socioekonomisk utsatthet och stark religiositet hos föräldrar samt i viss mån familjens ursprung.

Inom hederskulturer är de unga kvinnorna mest utsatta men även de unga männen utsätts (Sjöblom, 2019). En kvantitativ studie av Socialstyrelsen (2007) visar att 5% av flickorna och 3% av pojkarna på gymnasiet i årskurs två i Sverige känner en oro över begränsningar av framtida partner i en hederskontext. Av dessa har 60% av flickorna och 50% av pojkarna utsatts för kränkande behandling eller hot och våld i form av heder utav någon i familjen vid minst ett tillfälle (Socialstyrelsen, 2007). 

Enligt Schlytter och Rexvid (2016) finns det i dagsläget en kunskapslucka när det kommer till de unga männens utsatthet inom hederskulturer då den största delen av forskningen är riktad mot hederskulturens kvinnliga offer.  

3.1 Begreppslista  

3.1.1 Heder  

I samhällen med hederskultur finns det en stark gemensam tro på heder. Hedern är det grundläggandet värdet i livet. Hedern är ditt rykte, din respekt och din personlighet (Doğan, 2014). När hederskoderna följs så ska samhället visa respekt åt familjen och dess ledare (Wikan, 2004).

I en hederskontext kan förlusten av heder vara detsamma som ett förlorat liv eftersom hedern står över det egna värdet (Doğan, 2014).  Heder relateras till vår bild av oss själva

9

och den bild som andra har av oss (Wrangsjö, 2010) och handlar om den kollektiva moralen (Länsstyrelsen Östergötland, 2020). I hederskulturer är familjen överordnad individen och dess behov (Grutzky & Åberg, 2013) och förlusten av heder drabbar hela familjen (Wikan, 2004). Om en individ inom kollektivet förlorar hedern så förlorar hela familjen sin heder. Huruvida en person och en familj har heder eller ej handlar om hur de runt omkring ser på dem och inte om individens egen självbild. Därmed spelar ryktet en stor roll och heder blir till ett ting – antingen något som du har eller inte har. Motsatsen till heder är vanheder. Vanheder och heder är nära knutet till hela individen och dess identitet (Wikan, 2004).

Heder är ett begrepp som bedöms efter en socialkulturell kontext eftersom dess betydelse varierar efter kultur och sammanhang.  En betydelsefull gemensam nämnare och en central roll i hedersproblematiken är kravet på kvinnlig oskuldhet (Schlytter & Rexvid, 2016).  För att ett kollektiv ska behålla sin heder är det av vikt att kvinnans sexualitet kontrolleras. Familjens anseende och status är beroende av kvinnornas faktiska eller påstådda beteende. I praktiken innebär det att om en kvinna inom familjen får dåligt rykte förlorar hela familjen sin heder (Länsstyrelsen Östergötland, 2020).

3.1.2 Hedersrelaterat våld och förtryck  

Heder används när en familjemedlem utför våld mot en annan familjemedlem i avsikt att kontrollera dess sexualitet. Något som drabbar både unga kvinnor och unga män (Wrangsjö, 2010). Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av att det är ett våld eller förtryck som utövas av ett kollektiv (Socialstyrelsen, 2016). Kollektivet är ofta släkt och familj. Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om att upprätthålla familjen eller släktens normer och värderingar.  Har familjen eller släktens rykte skadats kan heder också handla om att återupprätta anseendet inom kollektivet (Länsstyrelsen Uppsala län, 2017). Hedersrelaterat våld och förtryck är ett globalt problem som drabbar både unga män och unga kvinnor över hela världen (Schlytter & Rexvid, 2016).

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att en individ inte längre får medverka vid sociala tillställningar. Det kan handla om skol- och fritidsaktiviteter eller att inte längre vara en del av gemenskapen i den egna familjen. Hedersrelaterat våld och förtryck kan även uttryckas i sexuellt våld som tvångsäktenskap eller intolerans mot sexuell läggning. Det kan också vara ekonomiskt våld genom att individen inte får arbeta, studera eller sköta sin egen ekonomi. Hedersrelaterat våld och förtryck kan även yttra sig i psykiskt våld som

10

kränkningar, hot, bevakningar, skuld- och skambeläggning eller i fysiskt våld via misshandel och i extrema fall mord (Länsstyrelsen Uppsala län, 2017).  

3.1.3 Hederskulturella normer och värderingar   

Normer och värderingar från kollektivet ligger bakom det våld, förtryck och den kontroll som individen i hederskulturer utsätts för (Länsstyrelsen Uppsala län, 2017).  För de individer som lever i hederskulturer innebär det att kollektivets, släktens och familjens förväntningar och intressen är viktigare än individens eget intresse. I praktiken betyder det att individen kan tvingas till att bortse från sina intressen och frånsäga sig sina grundläggande mänskliga rättigheter. Det är vanligt inom hederskulturer att val av partner inte är individens egna val utan att det är en angelägenhet för familjen eller det större kollektivet.  De individer som inte följer kollektivets intressen riskerar att övertalas, pressas eller att utsättas för både psykisk och fysisk bestraffning (Länsstyrelsen Östergötland, 2020).

Enligt Doğan (2014) ska en hedervärd man arbeta och tjäna pengar på ett moraliskt sätt, skydda kvinnorna och tillgodose kvinnornas behov. Enligt Wrangsjö (2010) ska de unga männen inte begå brott, inte träffa någon tjej långvarigt utanför kollektivet eller sätta sig emot sin far när han ber honom att kontrollera systrar eller upprätta förlorad heder. För män knyts heder dessutom ofta till kriminalitet eller mäns samkönade sexualitet (Wrangsjö, 2010). Den manliga hedern är också nära kopplat till hur kvinnorna agerar enligt både Doğan (2014) och Schlytter och Rexvid (2016). En man utan heder tappar sin ställning i andras ögon och förlust av kontroll på sina kvinnliga släktingar kan leda till att närstående män till kvinnan förknippas med vanheder (Schlytter & Rexvid, 2016). Mäns heder är förenat med rent blod och ett obefläckat namn. Namnet bevaras obefläckat genom hur männen agerar och det rena blodet bevaras obefläckat genom kvinnornas ageranden. Männen har som ansvar i hederskulturer att se till att hedern återställs när det behövs och de har som ansvar att kvinnan inte drar skam över familjen (Schlytter & Rexvid, 2016).  

Enligt Schlytter och Rexvid (2016) kan endast männen ha heder. Den unga kvinnan i en hederskultur ska vara fruktbar och bevara sin oskuld tills hon gifter sig. Fruktbarheten och oskulden tillhör kärnan i den manliga hedern. Att ha kontroll över de unga kvinnorna från dess att de får sin menstruation till äktenskap angår hela familjen men allra mest bröderna. Att vara oskuld är ett absolut begrepp och någonting kvinnan antingen är eller

11

inte är. Den unga kvinnan ska förutom att vara oskuld ej delta i aktiviteter som kan ge henne dåligt rykte, inte umgås med pojkar, ha pojkvän eller vara oanständigt klädd. Kvinnan ska vara passiv och ha skam i kroppen så att mäns sexualitet inte ska kunna befästas med vanheder. Genom att kvinnan håller sig till de normer som familjen och hedersgruppen har kan de göra männen i familjen stolta, respektabla och hedersamma (Schlytter & Rexvid, 2016).  

3.1.4 Den patriarkala familjestrukturen 

Den patriarkala familjestrukturen är ett samhällsystem där män har mer makt än kvinnor (Giddens & Sutton, 2017). Inom den patriarkala familjestrukturen står fadern högst upp i hierarkin och det är han som har den övergripande makten inom familjen. Det är också fadern som representerar familjen i kontakterna utanför familjen. Inom det patriarkala systemet ingår även andra delar av släkten i familjen (Al-Baldawi, 1998). 

Inom traditionella patriarkala familjer har barnen och föräldrar inte bara skyldigheter mot varandra utan de har också skyldigheter gentemot ett större kollektiv. Detta leder till att familjemedlemmarnas relationer till varandra påverkar grundvalen för individernas moraliska liv. Familjen har ett stort inflytande på individen både i det moraliska och sociala livet och barnen lär sig redan från att de är små att det som är bäst för familjen och att familjens heder går före dem själva. Barnen lär sig att de först och främst är en del av ett kollektiv och därefter egna individer (Al-Baldawi, 1998). 

4. Tidigare forskning

Denna del belyser tidigare forskning på ämnesområdet hederskultur. Eftersom studiens syfte är att undersöka socialtjänstens attityder till unga utsatta inom hederskulturer med fokus på männens offerskap kommer denna del i uppsatsen främst ha fokus på målgruppen unga män. Avsnittet kommer introduceras med en överskådlig del som inkluderar lite kort om olika köns utsatthet. 

4.1 Unga män och unga kvinnor som lever i hederskulturer

I studier gjorda av Schlytter, Högdin, Ghadimi, Sjöberg-Backlund och Rexvid (2009a) samt av Schlytter, Högdin och Rexvid (2009b) framkommer det att var tredje ung kvinna med utlandsfödda föräldrar i Stockholms stad måste följa hedersrelaterade traditioner och

12

normer. De unga kvinnorna får inte själva välja sin partner eller ha någon pojkvän. Det är viktigt att de är oskuld när de gifter sig och de unga kvinnorna får inte delta i alla skolämnen. Även de unga männen kan vara begränsade men begräsningarna handlar mindre om det vardagliga livet. Begränsningarna handlar i stället om att de unga männen tvingas begränsa och kontrollera sina systrar och kvinnliga kusiner samt att de unga männen begränsas i sina val av äktenskap. Av studierna framkommer det att andelen unga kvinnor och unga män som växer upp med hedersrelaterade traditioner och normer sannolikt är lika fördelat när det kommer till antal (Schlytter et al., 2009a; Schlytter et al., 2009b).

Baianstovu et al. (2019) nämner i sin studie att ungdomarna sällan söker hjälp och att det är de unga kvinnorna som i större utsträckning kontrolleras och utsätts för våld av närstående. I studierna framkommer det siffror som indikerar att andelen flickor som lever med hedersrelaterade normer ligger mellan 10% och 23% och för pojkarna mellan 3% och 5%. Andelen flickor inom hedersgruppen som lever med våldsutsatthet ligger mellan 25% och 60% och för pojkarna mellan 10% och 50%. Dock finns det en viss kritik till utförandet av dessa studier och även om de är av vikt så måste fler studier göras på området (Baianstovu et al., 2019).

Hamednaca (2010) och Wrangsjö (2010) betonar att de unga kvinnorna i en hederskultur är mer kontrollerade än de unga männen men poängterar att även de unga männen kan få sin frihet begränsad. Hamednaca (2010) skriver att de unga männen är hedersproblematikens osynliga offer och drabbas av det tänk som slutar i våld, isolering eller tvångsäktenskap. Schlytter och Rexvid (2016) beskriver hur de unga männen konstant lever med hedern, den blir en del av deras liv. Hedern är enligt Doğan (2014) en del av ditt rykte. Män kan hamna i vanheder på grund av handlingar och rykten av en kvinnlig närstående. Ryktet för kvinnan drabbar både dem själva, deras närstående män samt deras familj (Schlytter & Rexvid, 2016).

Hansson (2010a), Doğan (2014) och Hamednaca (2010) skriver att männen både bär sin och familjens heder, de måste därför försvara kvinnornas rykte när det behövs. I en vanhedrad familj är de unga männen på flera sätt utsatta. Mannens stolthet, rykte och anseende är beroende av kvinnans beteende och sexualitet. Manliga familjemedlemmar som blir vanhedrade tas inte på allvar och anses som misslyckade inom kollektivet. Männen

13

i den vanhedrade familjen ska inte visa sig ute, inte möta blickar och de ska ses på med förakt (Hansson, 2010a).  

4.2 Socialiseringen in i hederskulturer

Hamednaca (2010) och Schlytter och Rexvid (2016) uppmärksammar att pojkarnas fostran påverkar deras hederstänk och beskriver hur ungdomar inom hederskulturer socialiseras inom olika normsystem. Enligt Schlytter och Rexvid (2016) föds flickorna in i ett sammanhang där socialiseringen gör dem ofria och där de ska tränas i att följa beslut. Pojkarna föds in i en annan position men kan trots det vara offer för systemet. Redan i barndomen lär sig pojkarna genom socialiseringen att de har ett högre värde än kvinnorna. Dessa normer och värderingar skapas och upprätthålls av mekanismer med starka inslag av hot, tvång, våld samt sociala och känslomässiga påtryckningar. I relationen mellan pappa-son samt mellan pappa-son-äldre bror lär sig pojkarna att de är underordnade fadern och de äldre bröderna efter en hierarkisk ordning och därav ska lyda. Schlytter och Rexvid (2016) skriver även att mödrarna är med och uppfostrar de unga männen in i ett hedersbaserat norm- och värderingssystem. Mödrarna kan därmed i kontrast även öppna upp för möjligheten att uppfostra och socialisera sonen efter humana värden gentemot det kvinnliga könet. Relationen mellan bror-syster bidrar även den i socialiseringen av de unga männen. De unga männen får lära sig att systrarna inte har samma förmåga som dem själva att ta goda beslut och att de unga männen är överordnade sina systrar. Det är en patriarkal relation där brodern har makten och tolkningsföreträde över systrarna (Schlytter & Rexvid, 2016).  Enligt Baladiz (2009) är grupptrycket starkt från familjen och släkten och hederstänket finns där från att de unga männen är små. Värderingar blir därför ofta svåra att förändra (Baladiz, 2009). Enligt Schlytter och Rexvid (2016) är en del av socialiseringen av de unga männen att de ska beläggas med skam. Detta medför att om de unga männen tar efter andras attityder och införlivar dem så finns det en risk att de själva kommer anse att de är värdelösa. Skambeläggandet gör att det uppkommer en rädsla om att bli betraktad som värdelös av fadern eller omgivningen eller till och med en rädsla om att bli övergiven av fadern. Denna rädsla gör att de unga männen får respekt för fadern samt att de utvecklar en stark rädsla mot att bli förnedrade eftersom det väcker intensiva skamkänslor (Schlytter & Rexvid, 2016). Inom hederskulturer är skam oftast förknippat med kvinnorna, det är dem som ska ha skam i kroppen. Saknar kvinnorna skam går det ut över männen. Om männen inom hederskulturen inte klarar av att kontrollera kvinnorna kan det leda till

14

känslor av maktlöshet, en känsla som inte hör hemma hos männen i hederskulturer. Dessutom kan en man som är maktlös jämföras med en kvinna, vilket blir skamfullt. Att bli skambelagd i en kultur där skam inte hör hemma hos män kan bli smärtsamt. Om skam drabbar familjen, släkten eller kollektivet så måste skammen repareras (Schlytter & Rexvid, 2016).  I de intervjuer som Baladiz (2009) presenterar berättar de unga männen att om de gick in i missbruk, kriminalitet eller inte respekterade sina föräldrar eller hade systrar med dåligt rykte så skulle de dra skam över familjen.

De unga männen förväntas kontrollera sina systrar och kvinnliga kusiner och får kontinuerliga påtryckningar om att rätta sig efter kollektivets normer och värderingar (Schlytter & Rexvid, 2016; Hamednaca, 2010; Baladiz, 2009). Genom sin uppfostran lär sig de unga männen i hederskulturer att förtrycka, kontrollera, misshandla och i extrema fall ta livet av en närstående kvinna som inte har hållit sig till hedersnormerna. Att pojkarna lär sig att ha makt och kontroll genom socialisationen kan påverka deras vilja eller ovilja att bryta med hederskulturens normer (Schlytter & Rexvid, 2016). Genom detta system hamnar de unga männen i en offersituation som både övervakare och förövare utan att kunna ifrågasätta sina handlingar. Ansvarstagandet sträcker sig över alla åldrar eftersom de unga männen är framtidens män som ska bevara släktens levnadsstandard (Hamednaca, 2010). 

4.3 Männen som offer i hederskulturer

Gör de unga männen egna val som går emot kollektivets önskan kan de utsättas för våld eller bli förkastade (Hamednaca, 2010).  Baladiz (2009) och Bredal (2011) har i sina studier intervjuat olika unga män som lever i hederskulturer. Flera av de intervjuade berättar att de blivit utsatta för barnaga och att det i hemländerna är vanligt att utsätta barnen för fysiska bestraffningar. 

Hamednaca (2010), Wrangsjö (2010) och Darvishpour (2010) lyfter att en flytt till Sverige kan innebära hårdare kontroll och hårdare regler.  Darvishpour (2010) förklarar detta med att familjer i ett nytt land kan känna sig diskriminerade och att mannen tappar sin roll som familjens överhuvud. Den ökade frustrationen och konflikten inom familjen kan leda till våld eller ökad kontroll för att mannen ska kunna återta sin roll som överhuvud (Darvishpour, 2010). Hamednaca (2010) förklarar att den hårdare kontrollen beror på att männen måste svara till den äldre generationen eller klanledaren ifrån hemlandet. Hamednaca (2010) lyfter även att det kan bero på att det ofta sker en

15

modernisering där hederstänkandet i det gamla landet blir mer och mer löst, medan att de som har flyttat till ett annat land får ett mer konservativt tänk för att vakta och bevara vad de anser vara sin kultur. Wrangsjö (2010) förklarar det i stället med att gamla familjemönster ger familjen en känsla av sammanhållning vilket kan leda till att könsrollerna blir mer stereotypa och metoderna för att upprätthålla kontrollen mer auktoritära. Baladiz (2009) som har intervjuat flera unga män i hederskulturer skriver att de unga männen upplever det som att de som inte är omgivna av sina landsmän har det lättare eftersom de inte påverkas i samma grad av hederstänket. De unga männen som intervjuades ansåg att det med största risk är landsmännen som skulle kunna föra vidare vad de sett och därmed skada familjens heder (Baladiz, 2009). 

Schlytter och Rexvid (2016) lyfter att när unga män mördas i en hederskultur så är det inte den egna släkten som mördar utan det är släkten till den tjej som den unga mannen har en relation med. Det enda undantaget när sönerna kan bli mördade av sin egen familj är om sönerna går ut med en Hbtq-läggning.  Vid hedersmord är anledningen till att övervåld används ett sätt att bekräfta att någon har dött samt att skända och kränka kroppen så att utomstående förstår att offret är värdelöst. Genom ritualiseringen av våldet så kommunicerar dessutom gärningsmannen med hedergruppen. Källan till skammen måste utsättas för smärta, förnedring och förödmjukelse om den utskämde ska kunna vistas ute igen. Det är genom övervåldet som skamfläckar kan tvättas bort (Schlytter & Rexvid, 2016).

Baianstovu et al. (2019) skriver om det psykiska våldet som finns i form av ryktesspridning och utfrysning från den sociala gemenskapen. Genom detta tillvägagångsätt är det psykiska våldet dolt och vilande och utgör en effektiv begränsning för de unga männens livsutrymme (Baianstovu et al., 2019). Cinthio (2010) beskriver hur en ung mans föräldrar tog avstånd när den unga mannen skaffade en familj utanför kollektivets önskningar och även Hamednaca (2010) lyfter att unga män faller offer för det tänk som slutar i utfrysning. Schlytter och Rexvid (2016) skriver att om de unga männen skulle bli för nordiska kan de skickas på uppfostringsresa eller bli bortgifta. Söner betraktas dessutom inte som individer utan som en son till en man. Skulle den unga mannen gå emot fadern skulle den unga mannen anses vara respektlös och värdelös och därför inte inkluderas av omgivningen. Skulle fadern förneka sin son så skulle den unga mannen frysas ut (Schlytter & Rexvid, 2016). 

16

De unga männen faller offer för det tänk som slutar i tvångsäktenskap (Hamednaca, 2010). Enligt Bredal (2011) och Baladiz (2009) förväntar sig föräldrarna att de ska vara med i beslutet angående val av partner till framtida äktenskap. Den unga mannen får i vissa fall ha förhållanden med tjejer innan äktenskap men om han ska gifta sig så ska det vara någon som familjen godkänner. Den unga mannen hamnar i en position där han måste foga sig efter släktens och familjens vilja (Bredal, 2011; Schlytter & Rexvid, 2016). Enligt Schlytter och Rexvid (2016) anses äktenskapet vara positivt om det sker mellan två kusiner och ofta är det de unga männens skyldighet att gifta sig med sin kusin. Eftersom modern har ett starkt emotionellt band till sonen spelar hon en stor roll i arrangerandet av äktenskap (Schlytter & Rexvid, 2016). Enligt studierna av Schlytter et al. (2009a) och Schlytter et al. (2009b) har 9% av pojkarna i årskurs nio i Stockholm stad inget eget val när det kommer till val av framtida partner utan de lever i en situation där de ska acceptera andras beslut om äktenskap.  

Enligt Baianstovu et al. (2019) är Hbtq-personer en grupp som lider en ökad risk för tvångsäktenskap. Detta beror på att familjen inte vill att personen ska dra skam över kollektivet och därför bestämmer att personen ska giftas bort (Baianstovu et al., 2019).  Hamednaca (2010), Baladiz (2009) och Wrangsjö (2010) nämner de homosexuella killarna som en särskild utsatt grupp inom hederskulturer. De löper enligt både Hamednaca (2010) och Baladiz (2009) en ökad risk för våld, hot, kränkningar eller avvisning från familjen. Varken det svenska samhället, familjen, släktingar eller vänner accepterar dem och om en ung man är homosexuell kan han bestraffas genom att avvisas från familjen (Baladiz, 2009). Om den unga mannen är homosexuell skadar det familjens rykte och ofta anses homosexualitet vara en sjukdom inom hederskulturer (Schlytter & Rexvid, 2016). 

Baianstovu et al. (2019) skriver om hur Hbtq-personer utsätts för sexuellt våld som bestraffning. Den sexuella bestraffningen som utförs på de utsatta har som avsikt att korrigera de utsattas sexuella läggning eller könsuttryck. Baianstovu et al. (2019) nämner en kurator som berättar att unga män inom hederskulturer som hen möter kan falla offer för gruppvåldtäkter av personer i familjen, släkten eller ute i samhället med avsikt att omvända de utsatta individerna (Baianstovu et al., 2019). 

17

En annan del av att vara offer som ung man inom hederskultur är att leva i ett samhälle med påtryckningar från nya och gamla normer, värderingar och krav. Något som gör att de unga männen kan tvingas leva ett dubbelliv (Darvishpour, 2010). Bredal (2011) skriver att unga män som växer upp i hederskontexter måste förhålla sig till motsägelsefulla och tvetydliga maskulinitetsideal. Enligt Hansson (2010b) ska mannen enligt den äldre generationen till fullo försvara familjens heder och enligt gammal kultur ska unga män visa på mod och ha begränsat känsloliv. I det moderna samhället är det i stället mer accepterat för unga män att visa mjukhet, lyhördhet och omsorg. Detta sätter de unga männen i hederskulturer i en situation där de upplever parallella manlighetsideal (Hansson, 2010b).  Även Darvishpour (2010), Hamednaca (2010) samt Schlytter och Rexvid (2016) beskriver hur unga män som lever i en hederskultur kan känna press från två olika håll: både krav från föräldrar samt av samhället.  Hamednaca (2010) lyfter att dubbelheten leder till att det saknas en trygg identitet eftersom killarna beter sig på olika sätt i olika kontexter. Förutom att leva ett dubbelliv kan de även ställas utanför bägge samhällen och blir därmed extra utsatta vilket kan leda till en större känsla av utanförskap (Darvishpour, 2010). Wrangsjö (2010) betonar att ungdomar är förvirrade under tonåren men att de blir extra utsatta om de befinner sig mellan sin traditionella kultur och den moderna kulturen.

4.4 Hur myndigheter i dagsläget arbetar med hedersrelaterat våld och förtryck

2007 aktualiserade regeringen en gemensam agenda för olika former av våld inom ramen för jämställdhet. Sverige blev därmed det första landet i Skandinavien att ta fram ett gemensamt policydokument. Policydokumentet fick namnet Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39). I policydokumentet finns det tre indelningar: bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Samtliga indelningar hade varsin presentation på aktuella åtgärder (Bredal, 2014). Socialstyrelsen (2019) lyfter i sin rapport att det stöd och den hjälp som våldsutsatta behöver inte alltid erbjuds trots att detta är något som de har rätten till.

Enligt Bredal (2014) har de budgetar, strukturer och intuitioner som producerats under rubriken våld i nära relationer ofta i första hand riktats mot den grupp som faller under kategorin partnervåld. Hedersrelaterat våld har dock blivit alltmer inkluderat och de som blir utsatta får alltmer hjälp. År 2006 publicerade den svenska Åklagarmyndigheten

18

handböcker om hedersrelaterat våld och år 2009 tog Åklagarmyndigheten tillsammans med Rikspolisstyrelsen fram en gemensam handbok, brott i nära relationer, som fortfarande används. I denna handbok är hedersrelaterat våld ett återkommande ämne samt ett ämne som har tilldelats ett eget avsnitt. I Sverige är hedersrelaterat våld dessutom inkluderat i de nationella strategierna när det kommer till att bekämpa våld i nära relationer (Bredal, 2014). Enligt Hamednaca (2010) är det i dagsläget svårt för ungdomar som inte vill följa hederskulturens normer att få hjälp. Myndigheterna hänvisar till respekt för religion och kultur vilket leder till att myndigheterna ofta ställer sig på föräldrarnas sida. Det gör att ungdomarna hamnar i ett utanförskap där de inte får hjälp från myndigheterna och samtidigt riskerar att uteslutas från familjen. Baianstovu et al. (2019) skriver att ett misstag som myndigheterna gör är att de berättar allt för föräldrarna och därigenom tolkar informationsplikten fel. Genom detta tillvägagångsätt tas inte ungdomarna på allvar eller ges relevanta insatser.

Enligt Baianstovu et al. (2019) är stereotypen av det hedersrelaterade våldets offer i dagsläget en ung, heterosexuell flicka eller kvinna, vilket gör att männens och pojkarnas utsatthet osynliggörs. Män, Hbtq-personer och kvinnor som inte uppfyller de normer som är stereotypiska för ett offerskap kan bli diskriminerade när de vill ha hjälp ifrån samhället. Eftersom de inte är det stereotypiska offret så osynliggörs, misstros och avvisas de från relevanta insatser (Baianstovu et al., 2019). I studien av Baianstovu et al. (2019) berättar en advokat att han har sett att unga män som hjälper sina systrar att undgå tvångsgiftermål riskerar lika mycket som sina systrar men ändå inte får någon hjälp. En annan aktör i samma studie lyfter att det stöd som i dagsläget finns bara är anpassat efter flickor och kvinnor.

Enligt Baianstovu et al. (2019) finns det få insatser för Hbtq-personer inom hederskulturer i dagens samhälle. Några aktörer berättar att det finns få skyddande boenden och lite kunskap och beredskap från socialtjänsten när det kommer till denna grupp. En av aktörerna säger:

” Men det är ingen som har koll. Reaktionerna är typ: ”Hedersvåld, då är det ju kvinnor vi kan hjälpa, i första hand”. På många socialkontor har man har inte ens föreställt sig att män, eller kan Hbtq-personer, skulle kunna vara utsatta. Man tänker att heder, det är heterosexuella kvinnor. ”

19

Flera deltagare i en rapport gjord av Länsstyrelsen Dalarna (2018) ger uttryck för att de känner en osäkerhet när det gäller arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck. De anställda inom socialtjänsten är rädda för att diskriminera och kategorisera människor som redan är i en utsatt position. De beskriver också en rädsla för att kategorisera våldet som hedersvåld och att det därför är svårt att komma med åtgärder som är riktade mot just det hedersrelaterade våldet och förtrycket. De anställda upplever en brist när det gäller både rutiner och erfarenhet kopplat till hedersvåld. De beskriver att de har ett bedömningsverktyg vid namn Patriark, men att det är ett verktyg som många inte känner sig bekväma att arbeta med. En annan upplevelse som beskrivs är de dilemman som finns när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Flera socialsekreterare berättare att de är obekväma och ovana vid dessa dilemman och därför undviker ärenden som rör heder (Länsstyrelsen Dalarna, 2018). Yrkesverksamma efterfrågar enligt Socialstyrelsen (2019) mer kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. De efterfrågar att de förutsättningar som i dagsläget finns ska förbättras så att de kan erbjuda bättre hjälp och stöd. Inom många större kommuner har specialenheter och nya tjänster öppnats som är speciellt inriktade på hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen, 2019).

Rapporten av Länsstyrelsen Dalarna (2018) tar upp att socialsekreterarnas arbetsvillkor när det gäller hedersärenden behöver förbättras. Många hedersärenden är av akut karaktär och de anställda påtalade vid flera tillfällen bristen på tid. De saknar stöd från ledningen och känner att de inte har den kunskap som krävs för att kunna arbeta med denna typ av ärenden. Socialtjänsten har också få insatser att erbjuda personer som är utsatta för hedersrelaterat våld. Det är brist på familjehem och familjebehandlare inom kommunerna som saknar rätt kunskap. Länsstyrelsen Dalarna (2018) belyser även att socialtjänsten fortfarande arbetar utifrån det traditionella synsättet att hjälpen finns inom familjen.

4.5 Hur myndigheterna bör arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck

Schlytter och Rexvid (2016) samt Hamednaca (2010) belyser vikten av att de unga männen förstår vilket sammanhang de befinner sig i för att kunna välja att bryta med hederskulturen. Hamednaca (2010) och Baladiz (2009) beskriver vikten av att undervisa och prata om hederskulturfrågor med de utsatta killarna för att kunna förändra tänkandet. Baladiz (2009) uppmärksammar att det i dagsläget inte finns någon diskussion i skolan om jämställdhetsfrågor eller hedersrelaterat våld och ser ett stort behov av att ungdomarna får diskutera dessa frågor så att de kan börja reflektera över deras handlingar och synsätt.

20

Även i studien gjord av Cihangir (2013) drogs slutsatsen att starka kulturella övertygelser och attityder relaterade till heder kan förändras genom utbildning. Doğan (2014) uppmärksammar hur attityder inom hederskulturer kan förändras om gamla normer suddas ut och inte överförs till kommande generationer. Baladiz (2009) betonar att ett jämställdhetsarbete och en öppen dialog kan få den yngre generationen att tänka och agera annorlunda. Genom att diskutera olika perspektiv vidgas killarnas egna synsätt eftersom de får med sig nya värderingar (Baladiz, 2009). Enligt Baianstovu et al. (2019) ska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck vara könsmedvetet och genomsyras av ett förändringstänk när det kommer till barn, ungas och vuxna uppfattningar om jämlikhet, jämställdhet, barns rättigheter och mänskliga rättigheter (Baianstovu et al., 2019).

Ritzén (2010) och Wrangsjö (2010) betonar att myndigheter måste förändra sitt arbetssätt och börja vara lyhörda gentemot mångkulturer för att inte stärka motsättningar. Enligt Ritzén (2010) måste samtalen gå längre än att berätta hur kulturen ser ut i Sverige eller att en individ helt ska anpassa sig efter majoritetssamhället. Detta eftersom det bara stärker motsättningar och nytänkande. Ritzén (2010) nämner även att myndigheternas tolkningsföreträde och prestige måste läggas åt sidan när det kommer till hedersrelaterat våld eftersom det i detta tänk blir ett vi mot dem. Att mötas med respekt och att bli välkomnad in i ett samhälle påverkar hur familjerna som invandrar kommer ställa sig gentemot hederstänkandet. Desto mer de välkomnas och respekteras desto mer kommer de omfamna den svenska kulturen (Wrangsjö, 2010). Baianstovu et al. (2019) argumenterar för vikten av att ha verksamma socialsekreterare med god kunskap om hedersproblematik eller i andra hand socialsekreterare som inte har specialistkunskapen men som är lyhörda och som vet när de ska ta hjälp av sina kollegor och andra specialister. Detta för att åstadkomma ett gott bemötande och kunna ge god hjälp. Enligt Baianstovu et al. (2019) är vikten av att se de utsattas behov centralt när de uppsöker hjälp. Yrkesverksamma ser enligt Socialstyrelsen (2019) ett stort behov av att förbättra det stöd och den hjälp som riktar sig mot de utsatta. Socialstyrelsen (2019) har identifierat att särskilt viktiga områden att jobba med är bemötandet, tillgången till boende, tillgången till stödsamtal och traumabehandling, tillgång till insatser och långsiktigt stöd samt att det sker en uppföljning vid stöd och insatser. Utbildning och fortbildning bör enligt Baianstovu et al. (2019) ges till samtliga yrkesgrupper som på något sätt möter individer inom hederskulturer samt till de föräldrar som lever i en hederskultur. Det bör även enligt Baianstovu et al. (2019) tas fram olika

21

möjligheter för män och kvinnor att delta i samhällslivet eftersom detta motverkar våldsnormer.

Enligt Schlytter och Rexvid (2016) behöver de unga männen som vill bryta sig fria från hederskulturen hjälp med att hitta personer som kan ge dem stöd. De unga männens egen förmåga att själva hitta de här personerna kan vara begränsade och omgivningen behöver därför lära sig att läsa av verbala och kroppsliga tecken. Ett sätt att förhindra pojkarna från att socialiserats in i hederskulturer är att ta ett beslut om tvångsvård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52) (LVU). Att ta ett LVU på pojkar i hederskontexter mot deras vilja handlar i det långa loppet om att bryta deras socialisering in i hederskulturen (Schlytter & Rexvid, 2016). 

4.6 Synen på myndigheter från de unga utsatta

Baianstovu et al. (2019) och Baladiz (2009) lyfter i sina studier att det finns oroande statistik som pekar mot att ungdomar som lever med hedersnormer genomgående inte vill söka hjälp eller stöd. Det finns en oro för familjerelaterade konsekvenser vid ett alternativt rop på hjälp. Baladiz (2009) nämner i sin studie att det inte finns någon tilltro till myndigheter. En av de intervjuade i studien berättar att en risk med att söka hjälp är att familjen kommer frysa ut honom. En annan ung man berättar att socialtjänsten aldrig var ett alternativ – de skulle bara göra skada. En annan ung man berättar om en vän som hade sökt hjälp och nu tappat kontakten med sin familj. Skulle han själv ta kontakt med socialtjänsten så trodde han att även hans familj skulle agera likadant (Baladiz, 2009).

Baianstovu et al. (2019) nämner i sin studie om vittnesmål där utsatta berättade om upplevelser av svek och misstag från myndigheternas sida, svek och misstag som gjorde att våldet i stället ökade och att de utsatta blev isolerade från omvärlden. Myndigheterna gjorde inte heller någon uppföljning, de litade helt på föräldrarnas historia och därmed utsattes den unga för ökad och fortgående risk för utsatthet. Vissa vittnade om att de på grund av sin kontakt med myndigheter blivit tvungna att genomgå tvångsäktenskap i ett annat land och att tjänstepersoner framför föräldrarna hade ställt känsliga frågar som satte dem i en svår situation (Baianstovu et al., 2019). En aktör i studien av Baianstovu et al. (2019) nämner att det även finns en farhåga hos de unga utsatta om att vända sig till myndigheterna efter hjälp. Ungdomarna är rädda att de kommer att bemötas med stereotypifiering och av förutfattade meningar som naturaliserar våldet. Ungdomarna

22

nämner även en farhåga om att ett litet problem ska bli något mycket större på grund av hur socialtjänsten agerar (Baianstovu et al., 2019).

Baianstovu et al. (2019) lyfter även tillfällen då samhällets stöd har fungerat. Exempelvis när en skolkurator är lyhörd för unga utsattas behov och därigenom ger goda förutsättningar för ett stöttande arbete. I några av dessa hjälpsituationer som har fungerat positivt kan även någon från socialtjänsten ha gett gott stöd genom hela handläggningsprocessen. I de positiva fallen med god hjälp ifrån socialtjänsten har mötena varit personliga och individuellt anpassade och de utsattas behov och resurser har varit i fokus (Baianstovu et al., 2019). I en rapport av Socialstyrelsen (2019) har de utsatta efterfrågat professionella stödsamtal och att bli bemötta som en individ med lyhördhet för individuella behov. Enligt Baianstovu et al. (2019) finns det en risk för att tjänstemän inte tar sitt ansvar och gör orosanmälningar enligt anmälningsplikten samt att de orosanmälningar som görs inte tas på allvar. Flera utsatta bevittnar att samverkan inte fungerat mellan olika myndigheter och att orosanmälningar därmed inte har gjorts i tid trots att det finns en anmälningsplikt för de tjänstepersoner som känner oro för att ett barn far illa (Baianstovu et al., 2019).

5. Teori

I följande avsnitt kommer begreppet intersektionalitet att beskrivas. Intersektionalitet har valts ut för att kunna göra en djupare analys av de unga männens situation. Intersektionalitet bygger på konstruktionismen och att antaganden om verkligheten blir på det sätt som de tolkas. Genom att göra en intersektionell analys avses att på ett fördjupat sätt diskutera kring socialtjänstens syn och konstruktion gällande de unga männen. Genom att analysera hur kategorierna kön och etnicitet samspelar och vävs samman kan en djupare förståelse för de unga männens situation diskuteras i relation till studiens resultat. Kön och etnicitet är två av de kategorier som ingår i en intersektionell analys och de anses vara relevanta kategorier i den här studien utifrån att de kan bidra till att förklara de unga männens situation. Olika kategorier kan vara olika relevanta i olika sammanhang, i studiens sammanhang anses kön och etnicitet vara relevanta för att föra en diskussion kring hur kategorierna kan bidra till utanförskap och stigmatisering. Samspelet mellan kön och etnicitet anses vara det som bidrar till ojämlikhet i studien. Teoriavsnittet börjar med en bakgrundsbild av intersektionalitet, för att sedan beskriva intersektionalitet som begrepp. Efter det beskrivs kön och etnicitet var för sig i förhållande till intersektionalitet.

23

5.1 Intersektionalitet

5.1.1 Bakgrund

Under 1990-talet utvecklades en kritisk diskurs om hur kön som kategori skulle tolkas, förstås och användas. Kritik kom mot att ordet ”kvinna” användes på ett allt för trångsynt sätt. Genusforskningen utgick under 90-talet från västerländska medelklasskvinnor vilket gjorde att andra grupper av kvinnor blev osynliggjorda och förtryckta (Mattson, 2015). Enligt Mattson (2015) kan olika grupper av kvinnor tolka sina erfarenheter på olika sätt. Varken kvinnor eller män är homogena grupper, de har olika erfarenheter av sexualitet, etnicitet och klass som påverkar kvinnorna och männens upplevelser på olika sätt. Mattson (2015) lyfter att kritikerna mot genusforskningen såg att det kan finnas förtryck och orättvisor inom gruppen av kvinnor och gruppen av män och att bara ställa de två grupperna mot varandra leder till en allt för ensidig analys. Intersektionalitet har varit ett sätt att komma vidare från kritiken som genusforskningen har fått (Mattson, 2015). 5.1.2 Intersektionalitet som begrepp

Intersektionalitet som begrepp kommer från engelskans intersection och betyder korsning eller skärningspunkt. Intersektionalitet innehåller kategorierna: kön, sexualitet, klass och etnicitet. Genom att analysera dessa kategorier på ett komplext och dynamiskt sätt vill intersektionalitet påvisa hur olika maktstrukturer och kategorier vävs ihop och påverkar varandra (Mattson, 2015).

Mattson (2015) beskriver hur kategorierna kön, sexualitet, klass och etnicitet är självständiga kategorier, men att de också är sammanvävda med varandra. Styrkan i hur de är sammanvävda kan variera i olika sammanhang och de olika kategorierna kan vara mer eller mindre relevanta i olika sammanhang. Kön, sexualitet, klass och etnicitet blir därmed beroende dels av varandra, dels av sammanhanget (Mattson, 2015).

Utgångspunkten i den intersektionella analysen är beroendet och samspelet som finns mellan kön, sexualitet, klass och etnicitet. De är komplexa kategorier som kan konstrueras i varandra och genom varandra. Samspelet mellan de olika kategorierna är det som är med och bidrar till att konstruera ojämlikhet. Intersektionalitet försöker beskriva det faktum att de olika kategorierna alltid innehåller föreställningar om varandra. Tillexempel innehåller kategorin kön alltid föreställningar om sexualitet, klass och etnicitet. De olika kategorierna inom intersektionalitet måste förstås i relation till varandra, kategorierna kan inte separeras ifrån varandra utan ska förstås som interagerade. Styrkan i de olika kategorierna kan variera

24

i olika sammanhang, dock är de alltid beroende av varandra och av kontexten. Intersektionalitet koncentrerar sig på beroendeförhållandet och samspelet som finns mellan de olika kategorierna (Mattson, 2015).

5.1.3 Kön och intersektionalitet

Inom den genusvetenskapliga forskningen är tanken att kön är något som individer konstrueras, fostras och socialiseras till. Kön är inte något biologiskt som är fixerat i kvinnor och mäns kroppar utan kön är förändringsbart under livets gång. Hur kön uppfattas skiftar utifrån vilken kontext individen befinner sig i. Hur män och kvinnor är och hur de uppfattas är inget som går att ta förgivet och är något som kan skifta. Män och kvinnor kan uppfatta sig själva och uppfattas av andra på olika sätt utifrån vilket sammanhang de befinner sig i. Detta är också centralt i genusforskningen (Mattson, 2015). Vad som uppfattas och definieras som manligt och kvinnligt varierar över tid och vad som betraktas som maskulint eller feminint ligger i individers föreställningar. Kön, maskulinitet och femininitet skapas genom föreställningar och normer kring vad män och kvinnor kan antas vara. Kön konstrueras genom ord och handling och genom att förmedla normer om maskulinitet och femininitet. Kön konstrueras även genom att individer uppmärksammar, synliggör och osynliggör önskade och oönskade beteenden. Genom att tala och agera samt genom individens egen presentation av sig själv och genom att tolka och bemöta andra på ett omedvetet sätt konstrueras kön (Mattson, 2015).

Kön skapas i flera olika sammanhang och på olika nivåer och att bidra till könskonstruktionen är oundvikligt. Dock går det att förändra de normer som definierar manligt och kvinnligt genom att agera, synliggöra och uppmärksamma att män och kvinnor kan vara på olika sätt. Det finns inget kön eller någon sexualitet som är mer riktig eller naturlig än någon annan. I stället är det bara individers konstruktioner om vad som är riktigt och naturligt som finns. Samhället präglas av maktstrukturer där män överordnas och kvinnor underordnas. Män har tillgång till mer makt och maktrelationer och kvinnor utesluts systematiskt från maktpositioner. Mannen ifrågasätts eller definieras inte som kön och blir därmed en norm och könsneutrala, medan kvinnan regelbundet synliggörs som kvinna och avvikare (Mattson, 2015).

Centralt för dagens genusforskning är konstruktionen av kön, hur kön skapas och upprätthålls, hur det reproducerar könsmaktssystemet och bidrar till föreställningen om män och kvinnor. Genusvetenskaplig forskning har bidragit till att utveckla en komplexare

25

förståelse för kön vilket också har bidragit till ett större genusperspektiv inom socialt arbete. Det har bidragit till en mer dynamisk förståelse för maktstrukturer (Mattson, 2015). 5.1.4 Intersektionalitet och etnicitet

Anthias och Yuval-Davies (2002) samt Ålund (2005) ser etnicitet som ett resultat av sociala processer och social interaktion. Enligt dem är etnicitet inte något statiskt och en gång för alla givet. Etnicitet är processer som skapar samhörighet mellan och inom grupper av olika individer. Enligt Mattson (2015) skapar etnicitet också en hierarkisk organisering av dessa grupper. Etnisk samhörighet skapas i förhållande till ekonomiska resurser, områden och kulturell eller språklig samhörighet. Grunden ligger i att gruppen känner en gemenskap i att uppleva utanförskap och marginalisering i samhället (Mattson, 2015). Ålund (2005) skriver att etnicitet ska förstås som en social organisering av grupper på grundval av kulturella skillnader. Etnicitet hänger alltid ihop med strukturella och sociala förhållanden (Mattson, 2015).

Etnicitet kan förstås som en analytisk kategori som används för att beskriva den konstruerade gemenskap som finns inom en grupp. Den konstruerade gemenskapen är kopplad till kulturella aspekter, till exempel språk och religion. Viktigt är att etnicitet handlar om föreställningar om skillnader. Skillnad är inte något som finns i sig utan det är något som människor föreställer sig, skapar och återskapar. En central del är uppdelningen och skillnaden mellan ett vi och dem. Människor skapas i interaktion med andra. Genom att spegla sig i andra människor jämför och definierar människor skillnader och likheter med andra (Mattson, 2015).

Hall (1992) för en diskussion om binära oppositioner och hur de är centrala för att utveckla känslan av ett vi och ett dem. Enligt Hall (1992) är känslan av olikheter och skillnader i förhållande till andra central för att konstruera känslan av ett vi och ett dem. Binära oppositioner innehåller motsatspar som konstruerar varandra, som tillexempel man och kvinna. Motsatsparen är också centrala för att vara med och skapa klass, etnicitet och sexualitet. Motsatsparen utgör centrala delar när det gäller olika maktstrukturer och system som både upprätthåller och skapar kategorierna kön, sexualitet, klass och etnicitet. De är centrala i individers sätt att uppfatta, förstå och konstruera världen. De binära oppositionerna blir grundläggande när det gäller hur människor konstrueras sig själva genom att spegla sig i det motsatta paret och på så sätt skapas en gräns mellan ett vi och

26

dem. Motsatsparen går också att dela in i under och överordnade grupper där den ena gruppen är överordnad den andra och tillskrivs därmed mer makt (Mattson, 2015).

6. Metod

I följande avsnitt presenterar vi vad en kvantitativ studie är samt hur vi har gått till väga med urval, datainsamlingsmetod samt tillvägagångsätt. Behandlingen av vår insamlade data presenteras och metodavsnittet avlutas med en diskussion kring studiens kvalitet och etiska reflektioner.   

6.1 Kvantitativ metod 

En kvantitativ datametod syftar till att samla in data som sedan kodas om till siffror som används för att besvara forskningsfrågor (Bryman, 2018). Denna studies datainsamling har gått ut på att mäta socialtjänsten attityder. De insamlade svaren har kvantifierats och gjorts om till siffror. En kvantitativ datainsamlingsmetod har en deduktiv syn på förhållandet mellan teori och praktik (Bryman, 2018). Genom att formulera hypoteser utifrån vad tidigare forskning säger och sedan undersöka hur det ser ut i praktiken inom socialtjänsten analyseras datan i resultatet för att se om hypotesen ska förkastat eller ej. 

 6.2 Urval 

Studien undersöker socialtjänstens attityder till unga män och kvinnor inom hederskulturer. Populationen vi vill undersöka blir därför anställda på socialtjänstens barn och ungdoms kontor som arbetar med utredning inom olika kommuner i Sverige. Att undersöka hela populationen anställda inom socialtjänsten skulle vara tidskrävande och kräva mycket resurser, samt att totalundersökningar av alla individer nästan aldrig görs (Bryman, 2018). I stället har ett slumpmässigt urval av deltagare genomförts. Ett urval som görs slumpmässigt är ett så kallat sannolikhetsurval. Sannolikhetsurval är viktiga inom den samhällsvetenskapliga forskningen då det på underlaget från dem går att generalisera resultatet till hela populationen (Bryman, 2018).

Utifrån en lista på samtliga kommuner slumpades kommuner fram som sedan kontaktades för att se om de kunde tänka sig att delta i studien. Förfrågan om att delta i studien ställdes till 30 olika kommuner, varav 11 tackade ja till att delta. Alla som har fått enkäten har enligt vår kännedom haft samma möjlighet att delta.

27 6.2.1 Bortfall

Det är svårt att säga hur stort bortfallet är i undersökningen. Enkäten distribuerades till 30 kommuner och 11 av dessa kommuner valde att skicka ut enkäten till sina anställda. Hur många som är anställda inom dessa kommuner och som har fått tillgång till enkäten saknas det uppgift om. Men då enbart 47 svar har inkommit går det att anta att bortfallet har varit stort.

6.3 Tillvägagångsätt och datainsamlingsmetod  

För att kunna generalisera resultatet och få så många deltagare som möjligt valde vi att använda oss av en enkät som datainsamlingsmetod. Enkäter kan distribueras på olika sätt till deltagarna i studien (Bryman, 2018). Vi valde att konstruera en enkät (se bilaga 1) med hjälp av Google formulär som sedan skickades ut till enhetscheferna på de kommuner som tackade ja till att delta i studien. Samtidigt som enkäten skickades ut bifogades ett följebrev med information om studien och deltagandet (se bilaga 2). Enhetscheferna var behjälpliga med att vidarebefordra enkäten till sina anställda, totalt fick vi in 47 besvarade enkäter. Fördelar med att använda sig av en enkät vid datainsamling är att enkäter är snabbare och billigare att administrera än strukturerade intervjuer. En annan fördel med enkäter är att deltagarna själva fyller i svaret på frågorna och att alla deltagare får frågorna ställda till sig på samma sätt. Nackdelar med enkäter är att det inte går att hjälpa deltagarna om det finns frågor kring enkäten, det går inte heller att ställa uppföljningsfrågor till deltagarna eller få fördjupade svar från dem. Det finns också en risk för bortfall vid enkäter och att enkäter som bara är delvis besvarade kommer tillbaka (Bryman, 2018).

När enkäter skapas är det viktigt att tänka på utformningen, för att minska bortfall ska enkäten uppfattas som kort och layouten ska se professionell ut. Det är viktigt att skilja mellan öppna och sluta frågor och att enklare frågor kommer tidigt i enkäten (Bryman, 2018).

6.3.1 Mått

Enkäten i studien består av frågor med flervalsalternativ, frågorna är rangordnade efter svårighetsgrad och de enklaste frågorna kommer först. Tanken med detta är att enkäten ska vara inbjudande att svara på och att deltagarna inte ska uppfatta enkäten som för svår. Först i enkäten kommer slutna frågor som ställs för att få information om deltagarna. Efter det följer frågor som avser att mäta deltagarnas attityder. Frågor om de unga männen ställs

28

först och därefter exakt samma frågor om de unga kvinnorna i samma ordningsföljd. Genom att dela upp frågorna i denna könsordning kommer den grupp som ofta är hederns osynliga offer enligt Hamednaca (2010) först i enkäten och deras svar påverkas därmed förhoppningsvis inte av svaren på de unga kvinnornas situation.

Enkäten består av 11 påståenden som ska besvaras med hjälp av en 1–7 gradig skala för att mäta de anställdas attityder. Två påståenden avser dessutom att mäta socialtjänstens egen uppfattning av kunskaper och kontakt. På skalan är 1 instämmer inte alls i det som påståendet antyder och 7 är instämmer helt och hållet med det som påståendet antyder. Genom att svarsalternativen 2–6 även ges finns det en möjlighet för de anställda att lägga sig någonstans emellan det högsta och lägsta svarsalternativet om de varken helt håller med eller ej. Tabellen i resultatdelen baseras på denna skala. Valet av gradskalan reflekterar att attityder vill mätas och huruvida de anställda instämmer helt med i påståendena eller ej eller om deras attityd är någonstans däremellan. Enkäten avser att mäta socialtjänstens attityder i nutid.

6.4 Databearbetning

6.4.1 Statistisk analys

Vid statistiska analyser dras slutsatser om grupper och inte enskilda individer och statistiska metoder används för att med hjälp av ett stickprov dra generella slutsatser om en hel population. Vilken analysmetod som är lämplig att använda beror på frågeställning och hur den insamlade datan ser ut (Ejlertsson, 2012). Den statistiska analysen av studiens insamlade data har gjorts med hjälp av dataprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS).

6.4.2 Hypotesprövning

En hypotesprövning innebär att en hypotes formuleras för utfallet av studien som antingen ska förkastas eller accepteras. Hypoteserna skrivs som H0 och H1 och med hjälp av en signifikansnivå bestäms vilken av hypoteserna som är sann (Ejlertsson, 2012). Om skillnaden i stickprovet är tillräckligt stor, förkastas den uppsatta hypotesen och påstår att skillnaden även finns i populationen, alltså är resultatet signifikant. H0 är sann till motsatsen har bevisats. Sannolikheten benämns som ett p-värde och p kommer från engelskans probability. Det finns tre olika signifikansnivåer: 5 %, 1 % och 0,1 %. Inom samhällsvetenskaplig forskning är det vanligaste att 5 % används. Om signifikansnivån är

29

under 5%, p=,05, förkastas H0 och H1 accepteras (Bryman, 2018). Detta tillvägagångssätt används i den här studien.

6.4.3 Tillvägagångsätt

Som första steg analyserades datan för att se om den var normalfördelad eller inte. Att veta om datan är normalfördelad eller inte blir viktigt för att kunna analysera datan med hjälp av rätt test (Ejlertsson, 2012). För att undersöka om datan var normalfördelad eller inte användes SPSS. Genom att välja analyze, descriptive statistics och sedan frequencies togs ett histogram fram som visade att datan inte var normalfördelad. Något som innebär att datan är icke-parametrisk (Ejlertsson, 2012).

Vid en statistisk analys finns flera olika tester att använda sig av (Ejlertsson, 2012). Två av dessa tester är relevanta för denna studie: T-test och Wilcoxon signed rank test. T-testet används alltid när variablerna är normalfördelade, oavsett storleken på stickprovet (Ejlertsson, 2012). Först genomfördes ett T-test med hjälp av SPSS, men då normalfördelningen av variablerna är tveksam så gjordes också ett Wilcoxon signed rank test. Wilcoxon signed rank test lämpar sig att använda när datan är icke-parametrisk, när det rör parvisa observationer och när stickprovsstorleken är liten (Ejlertsson, 2012). Enkäten som använts för att samla in data avser att undersöka hur samma individ ser på två olika grupper och därmed ska en jämförelse mellan två relaterade grupper göras i analysen. Datan är icke-parametrisk och observationerna är beroende av varandra. I resultat delen kommer därför resultatet från Wilcoxon signed rank testet att presenteras då variablerna inte är normalfördelade, datan består av ett mindre stickprov och då de två grupperna är beroende av varandra.

6.5 Studiens kvalitet  

6.5.1 Reliabilitet

Reliabilitet handlar om hur pålitlig mätningen i studien är och innehåller tre viktiga faktorer: stabilitet, intern reliabilitet och internbedömarreliabilitet (Bryman, 2018). För att denna studie ska vara tillförlitlig måste måttet vara stabilt över tid. Genom att beskriva tillvägagångsättet av datainsamlingen så noggrant som möjligt är det möjligt att reproducera datainsamlingen. Om detta görs och ett liknande resultat framkommer kan måttet i studien anses vara stabilt över tid.

30

För att den interna reliabiliteten ska bli hög krävs det att de indikationer som relaterar till varandra i enkäten besvaras på ett liknande sätt av deltagarna. Ett sätt att mäta om den interna reliabiliteten är hög är att använda sig av Cronbachs alfa där 0.7 utgör en hög intern reliabilitet (Bryman, 2018). Vid mättningar av våra indikationer ges ett Cronbachs alfa på α=.91 vilket indikerar en hög intern reliabilitet i denna studie.

6.5.2 Validitet

Validitet handlar om att det som avses mätas verkligen mäts (Bryman, 2018). För att studien ska ha en god validitet är det av vikt att deltagarna i studien uppfattar frågorna i enkäten på det sätt som tänkts när enkäten formulerats. Validiteten på studien hade gått att stärka genom att genomföra en pilotundersökning innan enkäten distribuerades till de anställda inom socialtjänsten. En pilotundersökning hade underlättat för att veta om frågorna uppfattades på samma sätt av deltagarna i studien som de gjordes av de som ställde frågorna.

6.6 Etiska reflektioner 

För att uppfylla de etiska krav som finns när det gäller den forskning som sker har hänsyn tagits till Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer. De fyra forskningsetiska principer som finns är samtyckes-, informations-, nyttjande och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet innebär att de som deltar i undersökningen ska få veta villkoren för deras deltagande och vilken uppgift de har i studien. Deltagarna har också rätt att veta att de när som helst har rätt att avbryta deltagandet i studien. Samtyckeskravet innebär att de som deltar i undersökningen själva har rätt att bestämma över sitt deltagande och deltagandet ska vara frivilligt (Vetenskapsrådet, 2017).  

För att uppfylla principerna om information- och samtyckeskravet har vi formulerat ett följebrev som vi skickade ut ihop med enkäten. Följebrevet (bifogas som bilaga 2) innehåller information om vilka vi är som genomför studien, varför vi genomför den och information om syftet med studien. Följebrevet informerar också om att deltagandet är frivilligt och formuleringar som kan verka påtryckande för att svara på enkäten har undvikts. Vi har också erbjudet dem som deltar i datainsamlingen en möjlighet att få ta del av slutresultatet om de önskar.