Två sidor av samma
mynt
En kvalitativ textanalys av två böcker skriva av tidigare
medlemmar inom Scientologikyrkan.
KURS:Religionsvetenskap för ämneslärare, 61–90 hp PROGRAM: Ämneslärarprogrammet
FÖRFATTARE: Viktor Thelander EXAMINATOR: Peter Karlsson
II
Abstract
The purpose of this study is to analyze how two former members of the Church of Scientology describe their lives and the process from member to non-member. This will be achieved by answering how they describe their lives within the church and how they describe their process leaving the church. Also, by analyzing what crucial factors influenced their decision to leave the church. The study uses a qualitative text analysis to analyze two biographies written by two former members, Miscavige Hill and Tunedal.
The study concludes that the two former members lives in the church differ. Of that reason that one of them grew up in the movement and the other joined as an adult. Also, one of them were an ordinary member of the movement and the other were a member of the very exclusive “sea organization” within the Church of Scientology. Furthermore, the result of the study shows that the process from member to non-member is a lengthy process, and that there are a number of factors that contributed to the members decision to leave the Church of Scientology, such as the church demands for donation and the church control over its members. The study demonstrates the need for source criticism, and to be critical of stories from both members and former members. Not everyone has the same experience of new religious movement and each member has an individual experience. Whereby there will always be different versions of “the truth”.
III
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2
3 BAKGRUND ... 2
3.1SCIENTOLOGI OCH SCIENTOLOGIKYRKAN ... 2
3.1.1 Definition av begrepp ... 4
3.2NYRELIGIÖSA RÖRELSER ... 5
3.3AVHOPPARE OCH ANTIKULTRÖRELSEN ... 8
4 TIDIGARE FORSKNING ... 8
5 TEORI ... 11
6 METOD ... 15
7 URVAL OCH AVGRÄNSNING ... 16
8 RESULTAT ... 17
8.1HUR BESKRIVER FÖRFATTARNA SITT LIV OCH DEN SOCIALA GEMENSKAPEN INOM RÖRELSEN? ... 17
8.1.1 Stefan Tunedal – De hånfulla ... 17
8.1.2 Jenna Miscavige Hill – Bortom tron ... 22
8.2HUR BESKRIVS PROCESSEN FRÅN MEDLEM TILL AVHOPPARE? ... 26
8.2.1 Stefan Tunedal – De hånfulla ... 26
8.2.2 Jenna Miscavige Hill – Bortom tron ... 27
8.3VILKA FAKTORER SPELADE ROLL VID VALET ATT LÄMNA RÖRELSEN? ... 29
8.3.1 Stefan Tunedal – De hånfulla ... 29
8.3.2 Jenna Miscavige Hill – Bortom tron ... 30
8.4JÄMFÖRANDE ANALYS ... 33 9. AVSLUTNING ... 36 9.1RESULTATDISKUSSION ... 36 9.2SLUTSATSER ... 38 9.3DIDAKTISK DISKUSSION ... 39 REFERENSER ... 41
1
1 Inledning
I denna uppsats kommer jag att undersöka hur två tidigare medlemmar inom Scientologikyrkan beskriver sina liv inom rörelsen, vilka faktorer som fick dem att lämna, samt hur processen från medlem till avhoppare beskrivs. Jag har valt att undersöka tidigare medlemmars berättelse av den anledningen att jag alltid har haft ett stort intresse för nyreligiösa rörelser, och hur avhoppare skildrar sina liv inom rörelsen. Utifrån tidigare erfarenheter kan jag konstatera att det finns en nyfikenhet och ett intresse för nyreligiösa rörelser i våra svenska skolor. Som blivande religionslärare kommer en av mina uppgifter vara att undervisa om nyreligiösa rörelser och vad som kännetecknar dem. Därmed anser jag att min uppsats kommer hjälpa mig till en djupare förståelse för hur livet inom en rörelse kan skildras (Skolverket, 2011). Jag vill med min uppsats upplysa om att det alltid finns två sidor av samma mynt och att det är viktigt att vara källkritisk till både det som rörelsen presentera och vad avhoppare berättar, något som jag i min blivande lärarroll även ska förmedla till eleverna. I religionskunskaps syfte står det:
I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att analysera texter och begrepp, kritiskt granska källor i digital och annan form, diskutera och argumentera. (Skolverket, 2011)
Exempelvis presenterar scientologerna på sin egen hemsida att de står för en andlig upplysning och större frihet (Scientologi, 2020a) som ställer sig i konflikt med den redogörelse som avhopparna förmedlar. Genom att googla ”Scientologikyrkan avhoppare” kommer sökträffar på hundratals artiklar och intervjuer med tidigare medlemmar som valt att lämna rörelsen. Många av dessa avhoppare beskriver hur deras resa inom scientologerna gick från att vara nytt och spännande till något helt annat och de till slut valde att lämna (Wernersson, 2015). En av dessa är Håkan Järvå som vittnade om att det tog honom 14 år att lämna rörelsen och han beskriver hur han, likt många andra i hans umgänge som valt att lämna, uppvisar psykiska problem som de inte hade när de gick med i rörelsen. Järvå beskriver även hur han skuldsatte sig för livet genom alla de kurser han gick för att stiga i rank inom rörelsen (Järvå, 2014). Även om de flesta berättelser uppvisar ett liknande mönster som Järvås, så skiljer de sig något beroende på vart de tidigare medlemmarna varit aktiva, vart i hierarkin de befann sig samt hur de skötte sig i rörelsen. Därför anser jag att min uppsats ur ett
2
religionsdidaktiskt perspektiv kan bidra till en förståelse för hur nyreligiösa rörelser själva presentera sig, hur två avhoppare beskriver sitt liv inom resan och vad tidigare forskning har kommit fram till.
2 Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att undersöka hur avhoppare inom Scientologikyrkan berättar om sina liv från medlem till avhoppare. Med hjälp av Steven Hassans teori om olika kontrollmetoder som nyreligiösa rörelser använder för att värva och behålla medlemmar, analyseras hur det var att leva i rörelsen, vilka de avgörande faktorerna var till varför de valde allt lämna, samt hur de beskriver processen från medlem till avhoppare. Avsikten med undersökningen är att bidra till en djupare förståelse för hur avhoppare beskriver livet inom Scientologikyrkan samt hur den personliga processen från medlem till avhoppare skildras. Detta genomförs med en kvalitativ textanalys av de tidigare medlemmarna inom Scientologikyrkan Stefan Tunedals bok De hånfulla (2011) och Jenna Miscavige Hills bok bortom tron (2013).
Undersökningens frågeställningar är:
- Hur beskriver avhoppare sitt liv inom Scientologikyrkan? - Hur beskriver avhopparna sin process att lämna rörelsen?
- Vilka är dem avgörande faktorer som fick Miscavige Hill och Tunedal att lämna Scientologikyrkan?
3 Bakgrund
I detta kapitel kommer jag inledningsvis presentera scientologi och Scientologikyrkan, följt av en lista och en förklaring av de begrepp som kommer vara viktiga och återkommande i min undersökning. Vidare kommer jag presentera nyreligiösa rörelser, begreppet avhoppare och avslutningsvis antikultrörelsen.
3.1 Scientologi och Scientologikyrkan
Scientologikyrkans grundare var L. Ron Hubbard, som föddes 1911 i USA. Hubbard började under 30- och 40-talen att studera människans mentala och emotionella problem. På 1950-talet skapade Hubbard en typ av terapi som skulle hjälpa mot mentalt helande, som han senare döpte till dianetik (Frisk, 1998). Dianetik betyder;
3
genom sinnet eller själ, och är en metod som ansågs bearbeta och ta bort undermedvetna minnesbilder som påverkade människans sinne negativ. Genom dianetik kunde människor ge varande andlig vägledning, vilket Hubbard benämnde som auditera (Scientologi, 2020b). Auditering är en metod som scientologerna använder i sin verksamhet. Den innebär att en person under samtal med en medlem får hjälp att öka hens andliga förmågor och att nå en medvetenhet om att människan är en odödlig varelse. Under samtalet använder Scientologerna sig av en elektro-meter, som under samtalet ska hjälpa medlemmen att se personens elektriska motstånd som finns runt informantens kropp. Genom mätaren kan scientologen sedan se hur och om ditt sinne har lättat, samt om du har blivit befriad från sinnets andliga hinder eller inte (Gustafsson, Samuelsson, Sundberg, 1980).
Vissa läkare och psykiatriker har kritiserat Hubbards teori om dianetik och auditering. Religionssociologen Roy Wallis (Refererad i Frisk, 1998) beskrev att problemet var att dianetiken inte levde upp till de förväntningar som de lovade. L Ron Hubbard hade lovat att efter tjugo timmars auditering skulle människan och dess själ uppnå det scientologerna benämner som Clear (Frisk, 1998). Scientologerna menar att Clear-tillståndet är något som människan alltid har eftersträvat, men som aldrig varit möjligt att uppnå innan dianetiken slog igenom. Enligt Scientologin kan en människa som har uppnått tillståndet Clear aldrig utsättas för någon del av den negativa påverkan som sinnena kan ge upphov till. När en person uppnå detta tillståndet förstärks den naturliga personlighet och kreativitet, samt att personen blir fri från sina känslor och kan tänka självständigt (Scientologi, 2020c).
Frisk (1998) förklarar att något som utmärker Scientologikyrkan är att de tar betalt för att avancera i rank inom kyrkan, och detta kan medlemmarna göra genom att delta i ett flertal kurser. Den högsta nivån som finns inom Scientologerna som en medlem kan nå genom kurser är Operating Thetan-nivåer, vilket är hemligt för utomstående (Frisk, 1998). En nybörjarkurs som har som utgångspunkt att förbättra och bevara äktenskapet kostade år 1998 sexhundra kronor. Priset på kurserna stiger allt efter som man avancerar inom kyrkan. Dessa kurser är omtalade och kritiserade, bland annat efter flera omtalade rättegångar där medlemmar ville ha pengarna tillbaka eftersom de anser att kurserna inte alls stämde överens med det som lovades. (Frisk, 1998).
4
Enligt scientologerna riktas sig scientologi inte i första taget till människans kropp och sinne, utan har som fokus på den mänskliga anden. Scientologins teologi är att människan är betydligt mer än en produkt av sina gener och miljö, och slutmålet inom scientologi är sann andlig upplysning och frihet. Vidare på scientologernas hemsida skriver de att människan har en egen vilja och att det enbart beror på dem själva som människor om de ska lyckas uppnå en andlig befrielse och broderskap med universum (Scientologi, 2020d). Scientologi ser sig själva som en religion, men inte som en dogmatisk religion, vilket kortfattat innebär att inom scientologin förväntas medlemmarna inte att bekänna sig till något, baserat enbart på tro. Utan tvärtom, du som människa ska själv upptäcka att scientologins principer är sann och det gör du genom att tillämpa deras principer (Scientologi, 2020d).
3.1.1 Definition av begrepp
Jag kommer i detta avsnitt kortfattat presentera begrepp som är viktiga och återkommande i min undersökning.
Sjöorganisationen
Detta är den innersta kärnan i Scientologikyrkan. De som är medlemmar av sjöorganisationen är de som driver och sköter Scientologikyrkan, ser till att pengar kommer in samt utför auditering och många andra uppgifter. Kortfattat går det beskriva sjöorganisationen som ledningen av Scientologikyrkan.
Kadettorganisationen
Kadettorganisationen är sjöorganisationens barn- och ungdomsorganisation. Barn till föräldrar inom sjöorganisationen genomgår en kadettutbildning för att vid vuxen ålder ansluta sig till sjöorganisationen.
Suppressiv person (SP)
Suppressiv person är en person som inte stöder Scientologikyrkan. Om någon inom ledningen anser att en annan person är SP ger de personen en SP-declare, vilket innebär att medlemmen är utesluten från kyrkan och får inte ha någon kontakt med andra medlemmar.
5 West Coast Buildning (WB)
Är en byggnad i Clearwater som tillhör sjöorganisationen där medlemmar bor.
Commoder’s messenger organization (CMO)
Är en organisation inom Scientologikyrkan som såg till att medlemmar inom Scientologikyrkan följer de regler och ordningar som finns.
3.2 Nyreligiösa rörelser
Begreppet nyreligiösa rörelser har blivit allmänt vedertaget inom religionsvetenskap de senaste decennierna. Enligt Liselotte Frisk (1998) är nyreligiösa rörelser en paraplybeteckning för ett antal olika rörelser som egentligen inte behöver ha något gemensamt. I den nyreligiösa subkulturella miljön kan vi hitta organiserade nyreligiösa rörelser, samtidigt som oorganiserade rörelser även faller under begreppet. Frisk (1998) poängterar att det egentligen inte finns några gemensamma överenskommelser om vilka eller vilka som inte borde kallas nyreligiösa utan ses som ett alternativ till begreppet sekt.
Göran Gustafsson (1997) som är professor i religionssociologi förklarar att begreppet nyreligiös rörelse kom till Sverige under 1970-talet. Han menar att de rörelser som växte fram fick beteckningen ”nya”, av den anledning att människor ville skilja de nya rörelserna från de etablerade samfunden och de äldre sekterna samt att visa att de skiljer sig i sin syn på andlighet (Gustafsson, 1997). Det finns inget rätt svar när man ska försöka hitta rätt definitioner av en nyreligiös rörelse. Eileen Barker som är professor i religionsvetenskap förklarar att definitioner av nyreligiös rörelse är mer eller mindre användbara, inte mer eller mindre sanna. Hon förklarar vidare att en nyreligiös rörelse anses som ny i den utsträckningen att rörelsen har på senare år blivit mer allt mer synlig för samhället. Även att den inte enbart erbjuder tunna teologiska uttalande om sånt som är övernaturligt utan kan svara på existentiella frågor som traditionella religioner svara på (Barker, 1999).
Vidare diskuterar Frisk (1998) begreppen ”ny”, ”religiösa” och ”rörelser” var för sig. Författaren förklarar att ordet ny är relativt och att alla nya rörelser måste i sin längd bli gamla. Men ändå fortsätter vi att till exempel kallar Hare Krishna-rörelsen för nyreligiös rörelse trots allt deras rötter går tillbaka flera hundra år. Frisk förklarar att
6
rörelserna ofta genomgår en förändring i den västerländska kulturen som gör att de inte längre är helt identiska med sina ursprungstraditioner. Begreppet religiösa är inte heller helt okomplicerat. Frisk (1998) förklarar att många nyreligiösa rörelser egentligen befinner sig i gränsområdet mellan religion och olika former av terapi eller personlighetsutveckling, exempelvis scientologerna där auditering och andlig vägledning består av terapi (Frisk, 1998). Begreppet rörelser är enligt Frisk svårtolkat. Hon skriver att en rörelse måste på något sätt ha någon form av organisation, men hur omfattade den måste vara finns inget rätt eller fel svar på. Linjen mellan nyreligiositet och en nyreligiös rörelse är flytande. Frisk (1998) förklarar vidare att ett populärt begrepp för nyreligiösa rörelser är sekter eller kulter. Hon väljer att inte använda begreppen på grund av att det finns en negativ värdeladdning i orden som hon själv inte finner någon vinning i att använda (Frisk, 1998). Jag kommer i min undersökning att göra som Frisk och benämna scientologerna som en nyreligiös rörelse och inte sekt eller kult, då jag anser att begreppet sekt är mer negativt laddat och väljer därför att avstå det begreppet i min undersökning.
Frisk (1998) diskuterar den kritik som finns till nyreligiösa rörelserna, samt till nyreligiösa företeelser som uttrycker att de inte är religiösa för att de är en verksamhet som omsätter pengar som bedrivs i vinstsyfte under yrkesmässiga former. Frisk instämmer i kritiken och förklarar att det är vanligt att nyreligiösa rörelser är innovativa på det ekonomiska området. Vissa nyreligiösa rörelser använder sig av kurser, sessioner, vägledning och föredrag för att kunna finansiera sig själva ekonomiskt (Frisk, 1998).
Enligt Frisk (1998) anklagas flera av de nyreligiösa rörelserna i Sverige för att manipulera människor till att gå med i rörelsen, samt att de använder opålitliga metoder. Frisk förklarar att i Sverige finns det en bild av att medlemmar inom en nyreligiös rörelse mår dåligt och att ledaren inom rörelsen missbrukar sin ställning. Frisk poängtera att detta kan stämma in på vissa nyreligiösa rörelser, men att det inte finns några belägg som styrker att dessa påståenden är generella (Frisk, 1998).
Men vilka är det som ansluter sig till nyreligiösa rörelser? Enligt Eileen Barker är det alla olika typer av människor som ansluter sig till nyreligiösa rörelser. I västvärlden är det vanligtvis den vita medelklassen. Men beroende på vilken nyreligiös rörelse det rör
7
sig om skiljer sig medlemmarnas etnicitet, hudfärg, ålder och socioekonomisk bakgrund, vilket således innebär att det är svårt att generalisera. Detta går emot den rådande synen på att det är människor som är psykiskt instabila eller från lägre samhällsklasser som ansluter sig till nyreligiösa rörelser. På senare år går det konstatera att en stor del av de nyreligiösa medlemmar som finns är födda in i rörelsen (Barker, 1999).
Forskare har diskuterat olika sätt att klassificera nyreligiösa rörelser och en av dem är professorn Roy Wallis. Han har kategoriserat nyreligiösa rörelser i tre olika huvudsakliga inriktningar utifrån deras relation till den sociala världen. Den första kategorin som Wallis beskriver i boken Cults and new religious movments (2003) är de världsavvisande rörelserna. Dessa är oavsett religiös tradition, de mest uttalade religiösa inriktning. Inom dessa rörelser finns det en klar bild av en personlig Gud, men som dock är radikalt åtskild från människan. I de världsavvisande rörelserna anses ofta att människan och samhället har avvikit från Guds föreskrifter och plan. Rörelserna anser att människan har tappat kontakten med Gud och det andliga, och att människan istället har fokuserat på materiell lycka. Exempel på världsavvisande rörelser är enligt Wallis; Familjen, Hare-Krishna rörelsen och Enighetskyrkan.
Den andra kategorin är de världsanpassande rörelserna. Inom dessa rörelser finns det en gräns mellan det världsliga och andliga och religion tolkas därför inte som det främsta i livet, det ses snarare som något som ger tröst eller utveckling åt det personliga inre livet och ska stärka människan. Vidare skriver Wallis att det finns få konsekvenser för hur människan ska leva, fokus ska läggas på att leva på ett religiöst inspirerat sätt (Wallis, 2003).
Den tredje och sista kategorin är de världsbejakande rörelserna, vilka är mest intressant för min undersökning. De världsbejakande rörelserna är enligt Wallis den inriktning som till störst del saknar de traditionella kännetecken som förknippas med religion. Wallis skriver att det är vanligt att dessa nyreligiösa rörelser inte har någon fysisk kyrka, inga gemensamma ritualer och i vissa fall saknar både etik och teologi. Inom de världsbejakade rörelserna ses inte samhället och den sociala ordningen som föraktligt, utan något som har många önskvärda egenskaper. Inom dessa rörelserna finns det en tanke om att individen har en stark inre kraft som rörelsen kan hjälpa dem
8
nå, ett exempel på detta är scientologerna som har dianetik och auditering (Wallis, 2003).
3.3 Avhoppare och Antikultrörelsen
På slutet av 80-talet började många som anslutit sig till en nyreligiös rörelse också att lämna den. I nyreligiösa rörelser finns flera olika sätt att bli avhoppare. Antingen kan medlemmen själva aktivt välja att lämna rörelsen, eller i vissa fall blir personen utesluten av rörelsen (Frisk, 1998). Om en person i en nyreligiös rörelse väljer att stanna eller att lämna rörelsen menar Frisk beror på hur mycket personen har investerat i rörelsen, samt om rörelsen levde upp till dess förväntningar. En person som har investerat mycket, och som anser att hen inte har något att återvända till i samhället får det svårare att lämna. Frisk (1998) skriver att en viktig faktor som avgör en avhoppares tid efter rörelsen beror på hur hen ser sitt medlemskap i den nyreligiösa rörelsen. Anser hen sig själv ha blivit hjärntvättad kan det vara destruktivt för eftersom personen bedömer att den saknar kontroll över sitt eget liv. Frisk menar i stället att det är bättre att en avhoppare ser sin tid i den nyreligiösa rörelsen som något lärorikt och en erfarenhet (Frisk, 1998).
Enligt en artikel på SVT nyheter lämnar varje år cirka två tusen människor en nyreligiös rörelse i Sverige, och många väljer att aldrig prata om det. Men det finns också människor som vill varna andra för vad det har blivit utsatta för (Järvå, 2014). Ett exempel är antikultrörelsen som växte fram i USA i slutet av 1970-talet. Anledningen till att antikultrörelsen växte snabbt berodde på den nyreligiösa rörelsen Folkets tempel, inom vilken 900 människor i ett gemensamt självmord valde att avsluta sina liv. Antikultrörelsen menade att personerna i rörelsen hade blivit hjärntvättade och att en snällare typ av avprogrammering var nödvändigt för att rädda personer i liknande situationer (Barker, 1986).
4 Tidigare forskning
Jag kommer i detta kapitel att presentera tidigare forskning som har gjorts inom områdena; samhällets syn på nyreligiösa rörelser, ledarskapet inom nyreligiösa rörelser, synen som finns på teorin om hjärntvättning och avsluta kapitlet med varför människor väljer att gå med samt lämna en nyreligiös rörelse.
9
Min undersökning kommer utifrån Tunedal och Miscavige Hills berättelse ha som avsikt att bidra till en djupare inblick i hur tidigare medlemmar beskriver sina liv inom Scientologikyrkan. Professorn i religionshistoria Liselotte Frisk har gjort forskning kring nyreligiösa rörelser och deras syn på samhället. I Nyreligiositet i Sverige (1998) redogör Frisk för att det finns ett motstånd från samhället när det kommer till nyreligiösa rörelser och det kan bero på att rörelser tar avstånd från traditionella föreställningar i samhället. Inom vissa nyreligiösa rörelser förekommer det olika påbud från rörelsens ledare som bidrar till att rörelsen blir ett motstånd till etablerade samhällsnormer som råder (Frisk, 1998). Annan forskning om nyreligiösa rörelser och deras ledare presenterar Gustafsson (1999). Han beskriver att ett gemensamt drag inom nyreligiösa rörelser är att grundaren har en stor roll i rörelsen och hen ska betraktats med respekt av medlemmarna, samt att ledaren ska inneha en stor makt över sina medlemmar. Vidare beskriver han att grundaren till den nyreligiösa rörelsen ofta har mystifierat sig själva genom att inte närvara utan enbart hänvisa till deras skrifter. Han avslutar och skriver att inom Scientologikyrkan och många andra nyreligiösa rörelser är det religiösa engagemanget en heltidssysselsättning (Gustafsson, 1999). Beroende på hur samhället och den nyreligiösa rörelsen står i motstånd eller inte förklarar Frisk (1998) beror på om rörelsen har en avvikande ideologi och livsstil eller inte, samt om rörelsen trotsar upprättade institutioner i samhället. Frisk menar att en drivande faktor till varför Scientologikyrkan står i konflikt med samhället beror på dess syn på människans psykiska ohälsa. Frisk summerar med att dra slutsatsen att när samhället och en nyreligiös rörelse hamnar i en konflikt och rörelsen svarar aggressivt mot samhället leder det till att spänningen mellan samhället och rörelsen växer (Frisk, 1998).
James T Richardson (2003) som är professor i sociologi har forskat om problematiken runt hjärntvättsteorin. Han skriver att många unga människor valde att ansluta sig till nyreligiösa rörelser i USA och i västvärlden under 1960–1980 talet. Många av de unga som valde att ansluta sig till en nyreligiös rörelse såg som högutbildade i området och detta väckte oro i samhället och hos familj och vänner. En alternativ förklaring som växte fram till varför många valde att ansluta sig förklarades att de hade blivit hjärntvättade av rörelsen, något som Richardson (2003) har kritiserat. Anhöriga till de som hade valt att ansluta sig sa att de som anslöt sig hade blivit manipulerade eller
10
tvingade att delta och styrs av ledaren genom ”mind control” (Richardson, 2003, s.160). Richardson är kritisk till teorin om hjärntvättning och skriver att många använder hjärntvätt som en ursäkt för att ha något att skylla på varför deras barn eller någon anhörig valde att ansluta sig till en nyreligiös rörelse. Richardson skriver att de som utför avprogrammering på en person kan använda hjärntvättsteorin som en förklaring för sitt nya yrke, genom detta försvarar sig personen som utför avprogrammering från att gripas av myndigheten med tanke på att avprogrammering ofta innebär fysisk beröring och i värsta fall kidnappning. Något som Richardson dock poängtera är att människor som väljer att lämna en nyreligiös rörelse också kan lämna självmant utan några problem (Richardson, 2003).
Frisk (1998) och Gustafsson (1997) har berört frågan om varför människor väljer att gå med i en rörelse och varför vissa väljer att lämna. Frisk (1998) har undersökt hur en människas meningssystem förändras när de väljer att ansluta sig till en nyreligiös rörelse. Processen som sker när en människa förändrar sitt meningssystem radikalt benämner författaren som omvändelse. Det finns inte några exakta kriterier en person måste uppfylla för att de ska gå från en förändring av meningssystemet till att det kallas omvändelse. Det finns många faktorer som spelar roll när en person väljer att gå med i en nyreligiös rörelse och samma gäller när en person väljer att lämna rörelsen. Frisk (1998) redogör för att det under 1960 och 70-talet började komma forskning som visade att de flesta som valde att ansluta sig till en nyreligiös rörelse också valde att lämna den. Vilket har benämnts som avfallsprocessen och syftet var att undersöka hur tidigare medlemmar beskriver hur det var att lämna en nyreligiös rörelse. Frisk (1998) förklarar att det forskningen visade var att processen att lämna en nyreligiös rörelse inte är snabb utan oftast är det en utdragen process och att personer som ansluter sig till rörelsen ofta väljer att lämna den och en av anledningarna kan vara att den inte stämde överens med de förväntningar som de hade på rörelsen. Frisk menar att beslutet att lämna en rörelse baseras på flera faktorer. En av faktorerna kan vara hur mycket medlemmen har valt att investera i rörelsen, en annan kan vara om personen har något att återvända till i samhället och många personer som väljer att ansluta sig till en nyreligiös rörelse lämnar både familj och vänner bakom sig. De flesta medlemmar som väljer att lämna en nyreligiös rörelsen upplever en personlig kris, de känner sig svikna och får en känsla av att de förlorat något viktigt i livet. Dock är det viktigt att poängtera är att många som väljer att lämna en nyreligiös rörelse inte
11
upplever några problem (Frisk ,1998). Annan tidigare forskning som har behandlar varför människor väljer att ansluta sig till en nyreligiös rörelse är Gustafsson (1997). Han skriver att många nyreligiösa rörelser kan erbjuder färdiga sociala sammanhang för människor som har svårt att binda kontakter med människor. Personen som väljer att gå med i den nyreligiösa rörelsen får nu ett socialt nätverk, en meningsfull tillvaro samt meningsfulla uppgifter inom rörelsen och de känner sig betydelsefulla (Gustafsson, 1997).
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att beslutet att lämna en rörelse baseras på flera faktorer. En av faktorerna enligt Frisk (1998) kan vara hur mycket medlemmen har valt att investera i rörelsen, en annan kan vara om personen har något att återvända till i samhälle. Vidare visar tidigare forskning att medlemmar i nyreligiösa rörelser ofta påverkas av själva rörelsens syn på samhället. Rörelser som tar avstånd från etablerade samhällsnormer och traditioner möter ett motstånd från samhället i sig, vilket i sin tur förstärker ett motstånd till samhället från rörelsen (Frisk, 1998). Samtidigt visar Gustafssons (1997) tidigare forskning att medlemmars syn på samhället påverkas av en generellt stark och mäktig ledare, som kräver ett heltidsengagemang av medlemmar i rörelsen. Min undersökning syftar till att utifrån tidigare forskning bidra med förståelse för hur avhoppar beskriver hur det var att leva i Scientologikyrkan, samt deras process att lämna rörelsen för att belysa vad för faktorer som spelade roll i deras beslut att lämna.
5 Teori
Jag kommer i min undersökning att använda mig av den amerikanska psykologen Steven Hassans teori som han benämner som BITE model. Begreppet BITE är en förkortning för Behavior Control, information Control, Thought Control och Emotional Control, vilket går att översätta till beteende-, information-, tanke- och emotionellkontroll. Hassan har utvecklat denna teori för att beskriva de speciella metoder som nyreligiösa rörelser använder för att värva och behålla kontroll över sina medlemmar. Hassan skriver att dessa fyra komponenter är starkt kopplade till varandra och skulle någon av dess komponenter förändras hos en individ har de andra komponenterna en tendens att också förändras, för att hindra att en identitetskris ska uppstå hos individen. Om alla fyra skulle förändras skulle en personlighetsförändring
12
uppstå (Freedom of mind, 2018). BITE teorin kommer i min undersökning att bidra till en djupare förståelse för hur avhoppare inom Scientologikyrkan beskriver sina liv i rörelsen, samt deras process från medlem till avhoppare. Genom att använda teorin för att förklara mitt resultat kommer jag således att få en djupare förståelse för varför Scientologikyrkan gjorde som de gjorde utifrån Tunedal och Miscavige Hills berättelse och Hassans komponenter.
Den första komponenten som Hassan (1990) presenterar är beteendekontroll. Denna komponent har som utgångspunkt i att en nyreligiös rörelse har olika sätt att kontrollera medlemmarnas beteende och detta görs genom belöning och bestraffning. Vid oönskade beteende kan medlemmar bli utskällda av högre uppsatta ledare, förödmjukade eller bli straffade med att utföra straffarbete. Vid önskat beteende kan medlemmarna belönas med allt från gåvor till att erhålla en högre position i rörelsen. Ett annat sätt att kontrollera medlemmars beteende är genom att rörelsen ofta har ett noga schema som medlemmarna måste följa samt att de har vissa mål och kriterier de ska uppfylla varje dag. Hassan (1990) skriver att inom vissa nyreligiösa rörelser måste medlemmarna fråga om lov och beviljas att kontakta sin familj som inte är medlemmar inom samma nyreligiös rörelse. Hassan beskriver att inom vissa nyreligiösa rörelsen har ledaren eller högre uppsatta inom rörelsen kontroll över medlemmens pengar och de måste fråga om lov för att få köpa något. Högt uppsatta eller ledare inom nyreligiösa rörelser vet att du inte kan styra vad medlemmarna tänker eller inte tänker, men Hassan menar att genom att styra beteendet kommer tanke och känsla till slut att följa med (Frisk & Jiton, 2009).
Den andra komponenten är informationskontroll. Hassan (1990) skriver att medlemmar i en nyreligiös rörelse inte är medlemmar för att de saknar information som är kritiskt mot rörelsen utan för att de har en bristfällande mekanism för att kunna bearbeta informationen. Om någon inom rörelsen bryter mot några regler, kritisera den nyreligiösa rörelsen eller beter sig olämpligt uppmanas de andra medlemmar att rapporteras detta till ledningen och på detta sätt kan rörelsen få större kontroll på sina medlemmar. Det finns enligt Hassan (1990) en mentalitet inom nyreligiösa rörelser att ingen ska veta allt, medlemmen ska endast veta det som hjälper hen att lösa uppgiften som den har blivit tilldelad. På detta sättet kan rörelsen avgränsa och skydda andra delar av organisationen. I många nyreligiösa rörelser har inte medlemmarna alltid
13
tillgång till olika sorters medier och det som de får läsa kommer ofta från rörelsens ledning och är rörelsens egna skrifter.
Tankekontroll beskriver Hassan (1990) är ett sätt för den nyreligiösa rörelsen att påverka medlemmarna att bli mer lika varandra i sitt sätt att tänka om lärorna och sitt språkbruk. På detta sätt får den nyreligiösa rörelsen medlemmarna att känna sig speciella, vilket resulterar i att individen känner sig utvald och ett större avstånd mellan individ och samhället kan uppstår. Medlemmarna i den nyreligiösa rörelsen lär sig med tiden att använda metoder för att stoppa negativa tankar och istället fokusera på rätt tankar. Genom denna metod kan medlemmarna i den nyreligiösa rörelsen att stoppa tankar som ifrågasätter deras verklighetsuppfattning eller hotar rörelsen. Hassan (1990) skriver att genom att använda ”tankestoppande metoder” lär sig medlemmarna att de måste manipulera sina tankar för att vara en god medlem. Medlemmarna i den nyreligiösa rörelsen får enligt Hassan lära sig att det enbart finns en sanning och den sanningen finns i rörelsen. Den information och kritik som kommer utifrån lär sig medlemmarna att ignorera och tolka som oförståelse då rörelsen redan har lärt dem att den rätta sanningen finns i rörelsen (Hassan, 1990).
Den sista komponenten är emotionell kontroll som innebär att rörelsen allt med tiden försöker hämma individens känslor. Genom medlemmarnas känslor kan rörelsen kontrollera dem och det är genom fruktan och skuld som rörelsen kan framkalla lydnad och en starkare sammanhållning mellan sina medlemmar. Som tidigare nämnda använder rörelsen skuldkänslor som metod för att kontrollera medlemmarna, dock är detta något medlemmarna inte alltid märker för de är vana att skuldbelägga sig själva för allt fel som händer. Hassan (1990) skriver att genom emotionell kontroll kan rörelsen säga att all kritik och information som kommer utifrån beror på oförståelse och genom emotionell kontroll lär sig medlemmarna genom fruktan att sammansvetsa gruppen. Dels för att kunna se det yttre hotet från samhället som kan utgöra fara för gruppens frälsning och säkerhet, men också då medlemmen kan vara rädd för att bli bestraffad av rörelsens ledare vid felaktigt beteende. Medlemmarna befinner sig vad Hassan (1990) benämnes som mental obalans. Detta innebär att medlemmar växelvis bestraffas eller hyllas utan att redigt förstå varför. Den sista men viktigaste punkten inom emotionella komponenten är det Hassan benämner som den fobiska indoktrineringen. Medlemmarna i den nyreligiösa rörelsen har blivit övertygande om
14
att de aldrig skulle klara sig i samhället. Hassan (1990) beskriver att många medlemmar inte våga lämna den nyreligiösa rörelsen för att de tror att samhället och det som väntar utanför rörelsen är värre än hur de har det i rörelsen, så därför väljer många hellre att stanna. Genom fobiska indoktrinering stannar medlemmar i rörelsen fast de inte är lyckliga eller att de mår dåligt, för som tidigare presenterat tror de att det som väntar på utsidan är värre. Hassan förklarar att alla rörelser inte uppfyller alla fyra komponenter, men att det går se spår av en eller flera inom nyreligiösa rörelser (Hassan, 1990). Avslutningsvis förklarar Hassan att det centrala är inte i vilken utsträckning rörelsen uppfyller komponenterna utan vilken påverkan det har över personerna i rörelsens kontroll över sina egna livsval eller inte (Frisk & Jiton, 2009).
Det har på senare år riktats kritik inom religionsvetenskap och religionssociologi mot Steven Hassans teori BITE. Kritiken som finns är riktad mot det Hassan (1990) benämner som mind control. En av kritikerna är Thomas Robbins som är forskare inom religionssociologi. Robbins (2013) skriver att processerna med hjärntvätt och mind control är i sig naturliga men att människan inte använder begreppet hjärntvätt eller mind control vid alla typer av personlig eller psykologisk påverkan. Utan enbart när det är en påverkan som inte godkänns av samhället, som exempelvis en nyreligiös rörelse. Att använda begreppet mind control eller hjärntvätt när man pratar om nyreligiösa rörelser kan ge en negativ effekt och forskning visar att det kan leda till att en ”vi och dem” känsla kan uppstå. Vilket således kan leda till att klyftorna mellan rörelsen och samhället växer (Robbins, 2013). Richardson, som jag tidigare har presenterat, förklarar att det är vanligt att människor som väljer att lämna en nyreligiös rörelse skyller på att de blev hjärntvättade eller befanns sig i en mind control. Detta är enligt Richardson ett sätt för personen att slippa det personliga ansvaret och lägga all skuld på rörelsen (Richardson,2003). Robbins (2003) och Richardson (2013) är både kritiska till mind control och hjärntvätt som förklaring till varför människor väljer att ansluta sig, samt stanna i en nyreligiös rörelse.
Jag är medveten om kritiken vid val av Steven Hassans teori men har valt att använda den då jag anser att den kan bidra med en intressant synvinkel utifrån mitt forskningsområde. Jag är medveten om att Hassans teori om mind control inte enbart går att applicera på nyreligiösa rörelser, utan också på flera organisationer i vårat samhälle, exempelvis fotbollsklubbar eller politiska organisationer. Som tidigare
15
nämnt anser jag att Hassans komponenter går att se i flera organisationer i vårt samhälle. Min avsikt är att beskriva hur enskilda individer beskriver sitt liv inom rörelsen, inte att dra generella slutsatser om rörelsen i sig.
6 Metod
Jag kommer i detta kapitel att presentera uppsatsens analysmetod och de textanalytiska frågor undersökningen kommer använda sig av.
Undersökningens metod utgår från vad Esaiasson (2012) benämner som en kvalitativ textanalys. Vid användningen av en kvalitativ textanalys ligger fokus på att ta fram och klargöra det grundläggande innehållet i texten samt att fånga det centrala i tillvägagångssättet. Detta görs genom att aktivt läsa och samtidigt ställa frågor till texten för att se om dessa frågor kan besvaras. För att en undersökning skall nå en djupare förståelse måste texterna som ska behandlas läsas ett flertal gånger. (Esaiasson, et. al. 2012).
Det finns två olika huvudtyper av textanalytiska frågeställningar, denna undersökning kommer att utgå från den som Esaiasson (2012) benämner som den systematiserande typen av kvalitativ textanalys. En systematiserad undersökning har som syfte att klargöra tankestrukturen i innehållet, som i denna undersökning är litteraturen De
hånfulla (2011) och Bortom tron (2013). Som Bergström & Boréus (2012) förklarar
kommer jag först utforma textanalytiska frågor som ska ställas till texten. Undersökningen kommer sedan med hjälp av de utformade frågorna försöka svara på undersökningens frågeställning. Jag kommer inledningsvis att läsa de två valda böckerna var för sig, samtidigt som jag utgår från de textanalytiska frågorna och med hjälp av olika färgkodningar markera vart i texten jag finner svaren på frågorna. (Bergström & Boréus, 2012). Jag kommer därefter skriva ihop svaren på de textanalytiska frågorna till en löpande text, för att slutligen analysera texten och använda teorin för att diskutera och förklara resultatet
De kvalitativa textanalytiska frågorna som ska svara på frågeställningen:
• Hur beskriver författarna sitt liv och den sociala gemenskapen inom rörelsen? • Hur beskrivs processen från medlem till avhoppare?
16
7 Urval och avgränsning
Jag kommer i min uppsats att undersöka två avhoppares berättelse från medlem till avhoppare. Jag har valt att analysera böckerna De hånfulla (Tunedal, 2003) och
Bortom tro (Hill, 2013). Anledningen till att jag valde dessa böcker beror på att jag vill
i min undersökning få två olika perspektiv på berättelserna. De hånfulla är skriven av en svensk man som vid tjugo års ålder valde att gå med i rörelsen. Den andra boken Bortom tro är skriven av en kvinna som föddes in i rörelsen i Concord i New Hampshire USA. För att läsaren ska få en djupare förståelse kommer jag nedan att presentera författarna och böckerna i sin korthet.
Den första författaren som jag kommer presentera är Stefan Tunedal som har skrivit boken De hånfulla (2011). Stefan föddes 1959 och är uppväxt i Stockholm. Han gick med i scientologerna 1980 och valde att lämna 1992. Författaren har valt att skriva boken för att nuvarande medlemmarna ska få upp ögonen för hur rörelsen är, samt att informera allmänheten om vad som sker inom kyrkans väggar. De hånfulla (2011) är den första boken som en svenska avhopparen inom Scientologikyrkan har skrivit.
Den andra författaren är Jenna Miscavige Hill som har skrivit boken Bortom tron (2013). Jenna föddes 1984 i Concord i New Hampshire USA. Jenna föddes in i Scientologikyrkan och är uppväxt inom rörelsen. Jenna blev redan före skolåldern separerad från sina föräldrar och blev istället uppfostrad på en internatskola i kyrkans regi. Vid tjugoett års ålder valde Jenna att lämna allt bakom sig och lämna Scientologikyrkan. En viktig detalj att ha med sig vid läsningen av hennes bok är att hennes farbror är David Miscavige, vilket är den högsta ledaren för hela Scientologikyrkan.
Det är viktigt att lyssna på avhoppares berättelse, samtidigt som det är viktigt att hela tiden ha i åtanke att de just är avhoppare. En person som aktivt har valt att lämna en rörelse gör det inte för att hen trivdes bra i rörelsen, utan troligtvis på grund av negativa omständigheter. Jag är i min undersökning medveten om är att det är avhoppares berättelser och min uppgift är inte att undersöka om dessa stämmer eller inte, utan redogöra för hur de beskriver att det var att leva inom scientologikyrka samt deras berättelse från att vara medlem i Scientologikyrkan till att bli avhoppare. Genom att
17
analysera två böcker som skildrar två olika perspektiv och berättelser är min avsikt att bidra till en bredare och djupare förståelse för hur livet inom Scientologikyrkan beskrivs samt hur processen att lämna rörelsen kan skildras. Min undersökning kommer enbart utgå från två berättelser vilket således innebär att min undersökning inte kommer kunna svara på hur det är, utan enbart hur två avhoppare upplevde och berättar om det. Jag vill i min undersökning komma så nära sanningen som möjligt och har därför valt att utgå från två primärkällor, och det är anledningen till att jag analysera två böcker som är skrivna av tidigare medlemmar och inte artiklar.
8 Resultat
I detta kapitel kommer jag att presentera böckerna separat utifrån de kvalitativa textanalytiska frågorna. Inledningsvis kommer jag besvara; hur författarna beskriver sina liv och den sociala gemenskapen inom rörelsen, följt av; hur processen från medlem till avhoppare beskriver och slutligen; vilka faktorer som spelade in vid valet att lämna Scientologikyrkan. Jag kommer sedan att använda Hassans teori för att förklara resultatet. Avslutningsvis kommer jag göra en jämförande analys av resultatet.
8.1 Hur beskriver författarna sitt liv och den sociala gemenskapen inom rörelsen?
8.1.1 Stefan Tunedal – De hånfulla
Tunedal beskriver att han blev medlem i Scientologikyrkan i början av 80-talet i stockholmsorganisationen Guardians Office, vilka hade som uppgift att hjälpa Scientologikyrkan att etablera sig i det rådande samhället. Tunedal beskriver stränga regler och att det var förbjudet som medlem i Guardians Office att ha sex innan äktenskap, vilket enligt författaren ledde till att han gifte sig med en kvinna efter bara några månader. Efter 15 månader inom Guardians Office blev Tunedal befordrad och fick flytta till Clearwater, Florida för att arbeta för sjöorganisationen. Detta är enligt Tunedal ett stort steg inom Scientologikyrkan och han förklarar att det var tack vare sitt engagemang och driv han steg i position. En förklaring till Tunedals förflyttning är att nyreligiösa rörelser, likt Scientologikyrkan, har ett system av att belöna eller bestraffa medlemmar. I Tunedals fall handlade det om att han blev belönad för hårt arbete. Hassan (1990) menar syftet med detta är att nyreligiösa rörelser arbetar med belöning- och bestraffningsmetoder beror på att de genom det kan kontrollera medlemmarna till ett önskat och enhetligt beteende. Vid önskat beteende kan
18
medlemmen exempelvis få gåvor eller stiga i position, och vid oönskat beteende blir de snabbt nerflyttade i position eller bli straffade (Hassan, 1990).
Författaren beskriver att livet i rörelsen präglades av arbete från morgon till kväll, vilket ledde till att han blev mer och mer isolerad och kontrollerad av Scientologikyrkans ledning. Han beskriver att den enda sociala gemenskapen han hade var med andra medlemmar från Scientologikyrkan. På grund av att Tunedal enbart umgicks med andra medlemmar hade han ingen kontakt med samhället och allt i hans liv kretsar runt Scientologikyrkan, vilket Hassan (1990) menar är ett sätt för den nyreligiösa rörelsen att få sina medlemmar att tänka och handla på ett enhetligt sätt. Detta ska enligt Hassan resultera i att medlemmarna känner sig utvalda och speciella, samt få känslan av att de är en del av något större.
Redan efter två år i sjöorganisationen valde Tunedal att lämna. Han beskriver att den enda vägen ut ur sjöorganisationen var att försöka fly innan någon hann stoppa honom. Han beskriver att medlemmar i sjöorganisationen blir uppmanade att rapportera varandra till ledningen och därför var medlemmarna hårt bevakade av varandra. När medlemmar bevakar och rapportera varandra uppstår det en fruktan mellan medlemmar, Hassan förklarar att fruktan uppstå när medlemmar är rädd att någon annan ska rapportera hen. På detta sättet framkalla rörelsen en lydnad och enhetlighet mellan medlemmarna (Hassan, 1990). Detta ledde till att Tunedal tillsammans med sin fru var tvungen att smyga ut mitt i natten för att inte bli upptäckta av andra medlemmar, för att sedan ta ett flyg hem till Sverige. Att medlemmar ofta ha noga schemat som de måste följa från morgon till kväll är enligt Hassans (1990) ett tillvägagångssätt för ledningen inom en nyreligiös rörelse att kontrollera medlemmarna till ett önskat beteende. Hassan förklarar vidare att nyreligiösa rörelser vill inte enbart kontrollera medlemmars under arbetstid utan kontrollen stäcker sig till personens privatliv. Detta kan nyreligiösa rörelser uppnå genom kontrollerade och noggranna scheman enligt Hassans teori. Att medlemmar och ledningen inom en nyreligiös rörelse rapporterad och kontrollera varandra förklarar Hassan utifrån hans teori att rörelsen försöker få större kontroll och enhetlighet på sina medlemmar (Hassan, 1990).
19
När Tunedal kom tillbaka till Sverige blev han snabbt kontaktad av den svenska Scientologikyrkan som berättade han var tvungen att genomgå flera steg och kurser för att åter igen bli godkänd medlem igen. Tunedal beskriver att han efter en tid blev godkänd medlem igen, men denna gången valde han att enbart vara vanlig medlem i Scientologikyrkan och inte åka tillbaka för att arbeta och verka inom sjöorganisationen. Tunedal beskriver att han fortfarande gillade scientologernas terapi och kurser och valde därför att stanna som vanlig medlem men inte som medlem inom sjöorganisationen.
Tunedal beskriver att under slutet av 80-talet förändrades Scientologikyrkan. Istället för att handla om hur de kunde på bästa sätt hjälpa människor, började det istället handla om pengar och donationer. Samtidigt började scientologikyrkan enligt författaren att växa som mest i Sverige och i takt med det började ledningen inom Scientologikyrkan att höja priserna för de kurser som de sålde. Samtidigt som rörelsen började förändras började även Tunedals liv inom rörelsen att förändras. Från att vara nyfiken och målinriktad gick han över till att bli orolig och ängslig. Anledningen till detta beskriver Tunedal beror på att han tog massa lån för att kunna betala för de kurser och den terapi han ville delta i. Detta slutade med att han hamnade på vad han beskriver som finansiell botten. Tunedal är dock noga med att påpeka att det inte var någon som tvingade honom till att ta lån utan det enbart handlade om dumhet och inkompetens från hans egen sida. Hassan förklarar att det är vanligt att medlemmar inom en nyreligiös rörelse ofta skuldbelägger sig själva för de fel som händer. Han förklarar vidare att det är en del av den emotionella kontrollen som en nyreligiös rörelse utsätter medlemmar för (Hassan, 1990).
Efter att Tunedal lyckades återhämta sig finansiellt återgick han till att gå kurser och terapi inom Scientologikyrkan, men lovade sig själv att aldrig mer ta lån för att kunna betala för något. Scientologikyrkan och dess ledning har alltid förlitat sig på donationer och Tunedal beskriver att medlemmarna blev uppmanade att donera pengar, material för renoveringar av lokaler, samt ställa upp och arbeta gratis för kyrkan vilket resulterade i att Tunedal blev kritisk till Scientologikyrkan. Det gick till och med så långt enligt författaren att Scientologikyrkan använde bröllop som ett tillfälle att samla in pengar till organisationen och om en scientologimedlem inte donerade på bröllopet fick de inte lämna lokalen förens sent på natten. Tunedal beskriver nu att livet i
20
rörelsen enbart handlar om donationer och hur kyrkan kunde få in så mycket pengar som möjligt. Ett exempel är att Tunedal beskriver att de blev tvingade att köpa scientologiböcker och sedan donera dem till bibliotek runt om i Sverige för att få upp försäljningssiffrorna.
Tunedal förklarar att anledningen till att det är sån kontroll och isolering av medlemmar beror således på att gruppen anses skadas om individen gör fel. Ett exempel på det är den gången Tunedal lyckades rymma från sjöorganisationen. Han förklara att flera andra medlemmar straffades för att han hade lyckats fly. Detta är enligt Tunedal och vilket Hassan också påpekar är en metod Scientologikyrkan och nyreligiösa rörelser använder sig av. Genom att medlemmar kontrollera varandra blir möjligheten att bara smita svårare och detta menar Tunedal beror på att rörelsen försöker hålla kvar så många medlemmar som möjligt inom rörelsen och utifrån Hassans teori använder sig rörelser av detta för att framkalla en lydnad och rädsla för att kunna kontrollera medlemmar i en större utsträckning (Hassan, 1990).
Tunedal beskriver att Scientologikyrkan till en början handlade om individen och människans bästa, till att enbart handla om gruppen i sin helhet. Han skriver att Scientologikyrkan i slutet av hans tid enbart handlade om gruppens existens, vad gruppen kan få och hur individen ska anpassa sig till gruppen. Han avslutar och skriver:
Individen är intressant under den korta minut då han bidrar till gruppen och därefter är han bara ännu en gruppmedlem (Tunedal, 2003, s.133)
Detta går i linje med komponenten tankekontroll i Hassans teori. Den har som utgångspunkt att medlemmar inom en nyreligiös rörelse ska mer och mer likna varandra i sitt sätt att tänka, och detta ska bidra till att medlemmarna känner sig utvalda och speciella och enligt Hassan kan detta resultera i att ett större avstånd mellan individen och samhället uppstår (Hassan, 1990).
En vanlig medlem finner sig i den kontroll som medarbetare utövar på dem. Jag har sett och träffat medlemmar som desperat försöker hitta pengar som de kan få låna, eftersom de ”sitter fast” på centret och inte får åka hem utan att de betalat och gjort mer. Jag har sett gråtfärdiga och gråtande medlemmar. Detta är verkligen inget ovanligt. Organisationen utövar märkligt nog en sådan kontroll över dem, att
21
de tror att de inte kan åka. De tror att något förskräckligt ska hända om de inte gör som de blivit tillsagda (Tunedal, 2003, s 97).
Hassan (1990) förklarar att ett sätt att kontrollera en människas beteende är att använda sig av noga mål och kriterier som medlemmar måste uppfylla. I det Tunedal beskriver är vissa medlemmar så desperata att uppfylla sina krav att de tigger pengar av andra medlemmar för att kunna uppnå sina krav. Utifrån det tidigare nämnda citatet går det läsa att medlemmar enbart ”tror” att de inte kan åka hem, medans Tunedal menar att det egentligen bara är att lämna. Tunedal förklarar att medlemmarna är så kontrollerade att de är rädda för vad som kommer hända om de inte klara uppfylla kraven. Enligt Hassan (1990) använder sig nyreligiösa rörelser sig av fruktan och skuld för att nå lydnad och enhetlighet. Nyreligiösa rörelser kan på detta sättet kontrollera medlemmarnas känslor och styra dem till ett önskat beteende.
Tunedal beskriver att han har sett familjer splittras och föräldrar som vägrat prata med sina barn som har valt att lämna Scientologikyrkan. Han kände själv många tidigare medlemmar han var tvungen att bryta med för att de lämnade rörelsen, vilket i sin tur hämnade hans sociala gemenskap. Detta går enligt Tunedal helt emot Scientologikyrkans filosofi som ska få människan att få ett lyckligare och bättre liv. Enligt Tunedal lär sig medlemmarna att samhället är farligt och att det enbart är Scientologikyrkan som kan lösa det rådande hotet. Hassan (1990) skriver att detta är en av de nyreligiösa rörelsernas metoder för att kontrollera en medlems känslor. Att beskriva samhället som farligt uppstår en vi och dem känsla och medlemmen väljer att stanna i rörelsen även om fallet skulle vara att hen inte trivdes, då de tror att utsidan är mycket värre.
Tunedal beskriver sina sista år i scientologirörelsen som en mental rävsax. Han skriver att övervakningen och kontrollen över medlemmarna bara blev värre och värre. Han var tvungen att genomgå säkerhetskontroller där han tvingades att berätta och bekänna allt som hände i hans liv, allt från skadliga handlingar till pinsamma saker. Detta användes sedan emot den som någon gång bestämde sig för att lämna rörelsen, då alla säkerhetskontroller spelades in med en dold kamera eller dokumenterades. Detta är dock något Tunedal inte skriver att de använde emot honom när han valde att lämna. Avslutningsvis skriver Tunedal att denna kontroll och bevakning fick han och
22
hans vänner att ta avstånd från varandra då de var rädda att de skulle säga något fel och bli rapporterade till ledningen. Att Tunedal och hans vänner inom Scientologikyrkan valde att ta avstånd från varandra går utifrån Hassans teori förklara att medlemmarna inom nyreligiösa rörelser blir uppmanade att rapportera varandra. Om medlemmar rapportera varandra vid oönskat beteende ska detta enligt Hassans teori leda till att ledningen inom rörelsen ska få en större kontroll på sina medlemmar och gruppen ska bli mer lojala sina ledare (Hassan, 1990).
8.1.2 Jenna Miscavige Hill – Bortom tron
Miscavige Hills föräldrar gick med i scientologirörelsen igen när hon var två år gammal och inte långt efter det valde de att bli medlemmar inom sjöorganisationen. Mellan att Miscavige Hill var två och sex år gammal levde hon med sina föräldrar i en lägenhet och gick på en av scientologernas förskola. Författaren beskriver att barn till föräldrar som tillhör sjöorganisationen hade en egen skola och där delades inte barnen upp efter ålder, utan efter föräldrarnas status inom kyrkan. Miscavige Hill beskriver denna tiden i livet som lyckligt och hon har många kompisar som hon kunde umgås med.
Författaren beskriver att vid sex år ålder hade hennes mamma och pappa båda stigit i rank inom sjöorganisationen, vilket innebar att deras schema var fullspäckat med uppgifter från morgon till kväll, något som skulle kunna betraktas som beteendekontroll, och ett sätt för organisationen att styra medlemmarna och dess schema för att få full kontroll över dem. Om medlemmarna har ett schema som sträcker sig från morgon till kväll kan de enbart fokusera på att arbeta för rörelsen och de enda människor de träffar är andra medlemmar. Detta således kommer leda till att rörelsen har full uppsikt över dig och din sociala gemenskap. Medlemmarna kommer med tiden att likna varandra i deras sätt att tänka och handla, något som nyreligiösa rörelser uppmanar enligt Hassans (1990) teori.
Att Miscavige Hills föräldrar gick med i sjöorganisationen innebar det således att hon blev tvungen att flytta till ranchen, som är en plats för barn över sex år till föräldrar inom sjöorganisationen. Författaren beskriver att ranchen är en kadettorganisation som förbereder barnen till att bli värdiga medlemmar inom Scientologikyrkan och främst sjöorganisationen. Miscavige Hill beskriver att det var tufft att växa upp på ranchen, dagarna var långa och deras tid schemalagdes ned på minutnivå. Dagarna
23
kunde innehålla allt från inspektioner, studera L. Ron Hubbards texter, till hårt kroppsarbete. Hon beskriver hur hon ständigt var övervakad och om hon gjorde fel blev hon utskälld framför de andra barnen. Detta kan enligt Hassans teori ses som en bestraffningsmetod. Han beskriver att nyreligiösa rörelser använder sig av bestraffning för att kontrollera medlemmars beteende (Hassan, 1990).
Miscavige Hill beskriver att det knappt fanns någon tid att umgås med andra barn och författaren jämförde ranchen med ett militärt grundutbildningsläger. Hon beskriver det såhär:
Ifrågasättande inställning och nonkonformistiskt beteende hölls i schack genom hotelser, bestraffningar och förödmjukelser inför gruppen. Så fort man kom för sent, inte fick godkänt vid en inspektion eller uppträdde på ett sätt som inte ansågs vara etiskt fick man en anmärkning, ibland flera anmärkningar om dagen, beroende på hur många som bestämde sig för att skriva ut en. En anmärkning var ett slags skriftligt nedvärdering. En fick man själv, och en kopia hamnade i ens etikmapp (Hill & Pulitzer. 2013, s.58).
Detta citatet går utifrån Hassans teori analysera och se likheter i det han benämner som emotionell kontroll och informationskontroll. Hassan beskriver att nyreligiösa rörelser utifrån hans teori hotar, bestraffar och förödmjukar medlemmar för att genom fruktan och skuld framkalla lydnad och enhetlighet i gruppen. Den nyreligiösa rörelsen uppmanar medlemmarna att rapportera varandra och genom de kan den nyreligiösa gruppen uppnå en större kontroll på sina medlemmar (Hassan, 1990).
Det var inte bara ledarna på ranchen som skrev anmärkningar utan barnen hade också blivit uppmanade att rapportera varandra, om inte, betraktades de som medbrottsling och fick samma bestraffning. En konsekvens av detta enligt Miscavige Hill var att hon inte kunde litade på någon förutom sina närmaste vänner. Författaren beskriver att anledningen till detta beror på att L. Ron Hubbards trodde att framgångarna i en grupp hängde på att medlemmar i gruppen upprätthöll en uppförandekodex och att gruppen var viktigare än individen. Vidare förklarar Miscavige Hill att det var en kontrollerande miljö på ranchen. Hon beskriver att barnens brev till och från sina föräldrar kontrollerades, detta för att kontrollera så ingen skrev något negativt om Scientologikyrkan eller sjöorganisationen. Detta är enligt Hassans teori ett sätt för
24
rörelsen att kontrollera vilken information som kommer och lämna rörelsen samt för att ha en större kontroll på sina medlemmar generellt (Hassan, 1990).
Under Miscavige Hills tid i ranchen fick hon lära sig att inte umgås med människor som inte var medlemmar i Scientologikyrkan, enda anledningen till att träffa en icke-medlem var om syftet var att ”cleara” dem. Inom Scientologikyrkan sågs enligt författaren icke-medlemmar som omedvetna om vad som egentligen pågick, och deras omedvetenhet kunde synas genom deras ytliga prioriteringar. Detta kan ses som en typ av tankekontroll som innebär att all information som kommer utanför rörelsen ska ignoreras och enbart tolkas som oförståelse (Hassan, 1990).
Författaren skriver att vid tolv års ålder var hennes kadettutbildning klar och hon förflyttades till Clearwater för att börja arbeta och utbilda sig till en värdig medlem inom sjöorganisationen. Innan hon kunde bli medlem i sjöorganisationen skulle hon klara flera utbildningar och visa sig värdig. Författaren beskriver att hon till en början trivdes väldigt bra i organisationen och fick många nya vänner. Hon bodde tillsamman med flera andra tjejer som också gick utbildningen för att bli medlem i sjöorganisationen. Författaren beskriver att under denna perioden var det viktigare än någonsin att inte lite på någon, för att slippa bli rapporterad till cheferna inom Scientologikyrkan. Författaren ger ett exempel och beskriver att hon själv bröt mot reglerna och hennes två vänner sprang direkt och hämtade vakterna och rapporterade henne.
Författaren beskriver att livet inom Scientologikyrkan var kontrollerande och fysiskt ansträngande. Det fanns hela tiden en osäkerhet i vem de kunde lita på och författaren beskriver hur hon enbart vågade prata öppet med ett fåtal människor. Miscavige Hill beskriver att hon var rädd för att bli rapporterad för att bli bestraffad. Hassan förklarar att medlemmar blir uppmanade att rapportera varandra för att ledningen ska kunna kontrollera sina medlemmar i en större utsträckning (Hassan, 1990).
Inom Scientologikyrkan och sjöorganisationen hade medlemmarna kurser som skulle göra dem till bättre scientologer och medmänniskor, detta i sin tur beskriver Miscavige Hill som påfrestande och psykiskt jobbigt. Författare beskriver en kurs där medlemmarna skulle lära sig att sitta helt stilla på en stol framför en annan medlem i
25
över två timmar. Om någon råkade röra sig fick de göra om kursen. Hon beskriver att syftet med kurserna var att medlemmarna genom kurserna skulle uppnå en högre lycka, framgång och överlevnad. Detta är enligt Hassan (1990) ett sätt för nyreligiösa rörelser att visa att de enbart genom rörelsen medlemmarna kan uppnå lycka och dem sitter på den enda sanningen.
Det fanns många regler inom Scientologikyrkan och sjöorganisationen. En av reglerna var att som medlem i sjöorganisationen inte fick äga någon tv eller mobil och ville en medlem använda internet fick de låna en dator på en av anläggningarna där sidor som var anti-scientologi var blockerade, dock ägde många medlemmar en tv eller mobil i hemlighet enlig Miscavige Hill. Detta kan enligt Hassan (1990) beskrivas som informationskontroll. Hassan förklara att medlemmar generellt inte saknar kritisk information om rörelsen utan att de ofta har en bristfallande mekanism för att kunna bearbeta den information som de får och genom att rörelsen förbjuder tv, mobil och internet kan medlemmen inte utveckla och granska informationen. Ytterligare ett exempel på det Hassan beskriver är att enligt författaren är det inom sjöorganisationen förbjudet att dejta en person som enbart är medlem i Scientologikyrkan. Författaren ger exemplet att hon själv blev intresserad av en person som inte var medlem i sjöorganisationen, men insåg efter en tids smygande att det aldrig kommer hålla i längden. Hon beskriver situationen såhär:
Jag kom på mig själv med att känna allt större bitterhet över att vara medlem i CMO och inte ha någon kontroll över mina vänskapsband eller mitt kärleksliv. Jag hade varit omgiven av regler, bestämmelser och krav hela mitt liv, men det hade aldrig varit så svårt att lyda dem (Hill & Pulitzer, 2013s. 214).
Miscavige Hill bad tillslut om att få bli omplacerad för att inte förlora kampen mot sina tonårsdrifter och riskera sin position i scientologirörelsen. Utifrån detta skulle slutsatsen kunna göras att författare val grundade sig på att hon var rätt att bli straffad eller i värsta fall bli utesluten vilket kan ses som en typ av beteendekontroll, då författaren beskriver att hon var rädd att straffas och flyttas ner i hierarkin för att bryta mot en regel (Hassan, 1990).
26
Miscavige Hill beskriver att om någon blev upprörd eller inte var överens med ledningen inom sjöorganisationen var Scientologikyrkan snabba med att berätta att det berodde på att personen i frågan undanhöll något eller hade gjort något dåligt och var tvungen att genomgå en auditering. Författaren beskriver att genom detta kunde scientologernas ledning kontrollera medarbetarna och få dem att hålla tyst istället för att uttrycka sina åsikter. Om en medlem på något sätt hade gjort något felaktigt och blivit nedflyttad i hierarkin var de tvungna att delta i vissa kurser och genomföra flera timmar av auditering och straffarbete, i vissa fall blev personen i frågan helt utfryst socialt tills de fick gå tillbaka till sin tidigare rank och fick godkännande av gruppen att komma tillbaka. Något som stämmer överens med Hassan (1990) teori om beteende- och tankekontroll, där rörelsen kan stoppa negativa tankar och hämna deras personliga åsikter, samt bestraffa felaktigt beteende.
8.2 Hur beskrivs processen från medlem till avhoppare?
8.2.1 Stefan Tunedal – De hånfulla
Tunedals resa från medlem till avhoppare var en långdragen process. Han hamnade ofta i konflikt med Scientologikyrkan och hotade med att lämna vid ett flertal gånger. Efter varje gång han hamnade i konflikt beskriver författaren att steget till att bli avhoppare bara blev närmre och närmre. Tunedal beskriver att om någon hamnar i konflikt ett flertal gången med Scientologikyrkan kommer de till slut att hantera dig, vilket innebär att det gradvis börja ske en utfrysning och författaren beskriver det ungefär som en mur som växer med några stenar dag för dag. Tunedal är enligt han själv en person med starka åsikter som inte är rädd att uttrycka vad han känner och tycker. Hassan (1990) förklarar utifrån sin teori att nyreligiösa rörelser bestraffar oönskat beteende och Tunedals straff blev att han gradvis blev mer och mer utfrusen från gemenskapen. Om medlemmen sedan visar ett önskat beteende blir det succesivt välkomnad in i gemenskapen igen.
Succesivt började Tunedal att sluta gå på event, sluta betala för kurser och besöka Scientologikyrkan vid färre tillfällen, men eftersom han hade flera vänner kvar i organisationen ville han inte lämna rörelsen riktigt än, emellertid var han enligt sig själv enbart ett namn på medlemslistan men om han lämnar kommer hans vänner som fortfarande är aktiva medlemmar inte att få kontakta eller prata med honom, då det är
27
en regel inom Scientologikyrkan. Detta kan vara ett sätt för kyrkan att kontrollera medlemmars informationskontroll, då tidigare medlemmar kan ha en negativ syn och åsikt om rörelsen (Hassan, 1990). Enligt Tunedal var det inte frågan om de fortfarande skulle vara medlemmar eller inte, nu handlade det enbart om att välja rätt tidpunkt att lämna. Tunedal beskriver att han 2010 skickade in sin oberoendeförklaring till Scientologikyrkan. Han skickade oberoendeförklaringen till Stockholm, Köpenhamn, Clearwater och scientologiskeppet Freewinds som var de ställen han har varit aktiv inom. För att vara säker på att Scientologikyrkan skulle vara säker på att han aktivt ville lämna kyrkan skickade han även kopior till hemsidor som drevs av tidigare medlemmar. Tunedal startade även en egen hemsida/blogg samma dag där han postade skrivelserna. Slutligen var det bara enligt Tunedal att vänta in scientologernas reaktioner som svarade med att förfölja honom i några veckor och försökte få honom tillbaka, utan att lyckas.
8.2.2 Jenna Miscavige Hill – Bortom tron
Processen från medlem till avhoppare var en långsam process även för Miscavige Hill. Det hela började med att hon och hennes man Dallas hade gjort uppror mot Scientologikyrkan och som straff blev de ivägskickade i några veckor:
Scientologikyrkan skulle skicka Dallas och mig någonstans där vi kunde lugna oss och ”destimulera”, en LRH-metod som användes för att hantera någon som har förlorat förståndet (Hill & Pulitzer, 2013, s.320).
Miscavige Hill beskriver att hon under denna tiden vägde fyrtiofem kilo och att hennes kropp inte längre klarade eller orkade av alla straff som hon fick på grund av sitt dåliga uppförande, och det var nu processen från medlem till avhoppare började.
Författaren skriver att alla komponenter fanns där för att lämna Scientologikyrkan, men hon vågade inte lämna själv för hon hade aldrig haft ett liv utanför Scientologikyrkan samt att hon skulle förlora sin man som inte var säker på om han ville lämna Scientologikyrkan. Hassan (1990) förklarar att medlemmar ofta är rädda för att lämna rörelsen för de är ovetande och rädda för vad samhället erbjuder, samt att ledare inom en nyreligiös rörelse har övertygat medlemmarna att de aldrig skulle klara sig i samhället. Vilket stämmer på Miscavige Hills berättelse där hon beskriver
