• No results found

Hur sexuellt våldsutsatta kvinnor upplever hälso- och sjukvården : En litteraturöversikt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hur sexuellt våldsutsatta kvinnor upplever hälso- och sjukvården : En litteraturöversikt"

Copied!
47
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Grundnivå

Handledare: Caroline Krook

Examinator: Elisabeth Winnberg genom betygskommittén

Hur sexuellt våldsutsatta kvinnor upplever hälso- och sjukvården

En litteraturöversikt

How sexually abused women experience health care

A Literature Review

(2)

ofta i partnerskap därav definieras det inte av kvinnan alltid som övergrepp och mörkertalet är stort. De kvinnor som utsätts kan drabbas av långvarig ohälsa. Tillitsfullt och empatiskt bemötande är hos sjuksköterskan en

grundförutsättning i mötet. Det visar att det finns brist i kunskap och förståelse hos sjuksköterskor gentemot kvinnor som utsatts för sexuellt våld.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sexuellt våldsutsatta kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården.

Metod: En litteraturöversikt har genomförts baserat på elva kvalitativa vetenskapliga artiklar som inhämtats genom systematiska sökningar i databaserna Pubmed och Cinahl Complete.

Resultat: I resultatet framkom tre huvudteman, upplevelser av bemötandet, upplevelser av omhändertagandet och betydelsen av att prata om sexuellt våld. Kvinnorna hade positiva upplevelser av hälso- och sjukvården när vårdare bekräftade,

respekterade, lyssnade och tog dem på allvar. Kvinnorna hade behov av information, delaktighet och att få prata om deras upplevelser. Negativa upplevelser var att de kände sig oförstådda, förbisedda och dömda.

Slutsats: Kvinnorna som blivit utsatta för sexuellt våld upplever hälso- och sjukvården till stor del som kränkande, dömande och med ett oförstående bemötande. Väntan på hjälp upplevdes svår. Brist på kunskap och erfarenhet hos vårdare ledde till att kvinnorna kände sig osäkra i sjukvårdspersonals närvaro. Det förekom även upplevelser som var positiva när sjukvårdpersonalen bekräftade kvinnorna, lyssnade, involverade dem i omvårdnaden och gav tillräcklig

information. Det framkom att kvinnlig vårdare föredrogs. Sjuksköterskor borde fokusera mer på att bekräfta kvinnorna, lyssna och vara mer stöttande.

(3)

violence. It often happens in partnership, therefore it isn´t always defined by the woman as abuse and the number of unknown cases are high. Women are

exposed to long-term ill health. The nurse's trusting and empathetic treatment is a fundamental condition for the meeting. This shows that there is a lack of knowledge and understanding among nurses towards women who have been subjected to sexual violence.

Aim: The purpose of the study was to describe sexually abused women's experiences of health care.

Method: A literature review has been conducted based on eleven qualitative scientific articles obtained through systematic searches in the databases Pubmed and Cinahl Complete.

Results: The results revealed three main themes, experiences of the treatment, experiences of the care and the importance of talking about sexual violence. The women had positive experiences of health and medical care when caregivers confirmed, respected, listened and took them seriously. The women needed information, participation and to be able to talk to about their experiences. Negative experiences were that they felt misunderstood, overlooked and judged.

Conclusion: Women who have been subjected to sexual violence experience health care to a large extent as abusive, judgmental and with an incomprehensible treatment. Waiting for help was experienced as difficult. Lack of knowledge and

experience among caregivers led to women feeling insecure in the presence of health care professionals. There were also experiences that were positive when the medical staff confirmed the women, listened, involved them in the care and provided sufficient information. It turned out that female caregivers were preferred. Nurses should focus more on confirming women, listening and being more supportive.

(4)

BAKGRUND ... 1

Statistik om sexuellt våld mot kvinnor ... 1

Definition av sexuellt våld och intimt partnervåld... 2

Våldtäkt ... 3

Konsekvenser på hälsan efter sexuellt våld ... 3

När kvinnorna söker vård ... 4

Sjuksköterskors syn på vårdmöten med sexuellt utsatta kvinnor ... 4

Sjuksköterskans omvårdnadsansvar ... 5 PROBLEMFORMULERING ... 7 SYFTE ... 7 TEORETISK REFERENSRAM ... 7 Datainsamling ... 9 Urval ... 9 Analys ... 10 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN...11 RESULTAT ...12

Upplevelser av bemötandet från vårdpersonal ... 12

Att bli bekräftad, respekterad, lyssnad på och tagen på allvar. ...12

Att bli oförstådd, förbisedd och dömd. ...13

Upplevelser av omhändertagandet ... 14

Relation till vårdaren och delaktighet ...14

Betydelsen av information ...15

Tid och avskildhet ...16

(5)

Resultatdiskussion... 19

KLINISKA IMPLIKATIONER ...24

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING...24

SLUTSATS ...25

REFERENSFÖRTECKNING ...26

BILAGA1. Sökmatris ...32

(6)

INLEDNING

Under vår utbildning vid sjuksköterskeprogrammet har vi vid verksamhetsförlagt utbildning tyvärr uppmärksammat att våld mot kvinnor är vanligt förekommande och att man kan möta en utsatt kvinna vart som helst i vårdkedjan. Vi insåg att vi saknar kunskap i att upptäcka kvinnor som blir utsatta för våld och hur vi ska bemöta och ge god omvårdnad. Vi valde att fokusera på sexuellt våld ur kvinnors perspektiv inom vården och intresset för detta fenomen väcktes av att vi som snart färdiga sjuksköterskor vill ha ökad kunskap. Vi anser att mer kunskap kan öka allmänsjuksköterskans förståelse för dessa kvinnor och göra oss tryggare i rollen när vi ska bemöta och ge kvinnorna trygghet, tillit och respekt i den svåra situationen.

BAKGRUND

Statistik om sexuellt våld mot kvinnor

Enligt Världshälsoorganisationen WHO (2017) är våld mot kvinnor, särskilt intimt

partnervåld och sexuellt våld ett stort folkhälsoproblem som utgör ett allvarligt hot mot den drabbades hälsa. Globala uppskattningar visar att ungefär en av tre kvinnor i hela världen någon gång under sin livstid upplevt antingen fysiskt eller sexuellt våld av sin partner eller sexuellt våld av någon annan än partner.

Enligt Brottsförebyggande rådet (2020.a) har antalet polisanmälda sexualbrott ökat kontinuerligt under de senaste decennierna. Under 2019 anmäldes ca 23 200 sexualbrott i Sverige. I 95 % av sexualbrotten mot vuxna var offret en kvinna, unga kvinnor är

överrepresenterade som offer och 2019 var 98 % av de misstänkta förövarna män. 15 % av sexualbrotten sker i offrets eller förövarens hem. År 2018 kan man i statistik se att i åldern 20–24 år är det flest som varit med om sexuellt våld eller ofredande på något vis och därefter är det åldersgruppen 16–19 år som är mest drabbade. Om man ser tillbaka i tiden tio år så har anmälningar om sexuellt brott mot kvinnor och flickor tilltagit med 43 procent enligt

brottsförebyggande rådet, det ska nämnas att det också skett förändringar i lagar som kan påverka det resultatet. Genom statistik som Brottsförebyggande rådet årligen sammanställer går det att följa utvecklingen av brott i Sverige. Statistiken visar enbart sexualbrott som är anmälda så mörkertalet uppskattas vara stort och ger ingen heltäckande bild, den faktiska utsattheten beräknas vara långt större än statistik visar (NCK u.å.b). Den 1 juli 2018 infördes

(7)

en ny sexualbrottslag i Sverige som bygger på att allt sex ska vara frivilligt och båda parter ska ha gett samtycke, annars är det olagligt och straffbart. Det ska vara möjligt att kunna döma en gärningsman för våldtäkt även om det inte förekommit våld eller hot (Sveriges riksdag, 2018). Efter att den nya sexualbrottslagen som ofta kallas samtyckeslagen trädde i kraft 1 juli 2018 har det skett en markant ökning av antalet gärningsmän som döms för våldtäkt. Enligt Brå (2020.b) har antalet fällande domar ökat från 190 domar år 2017 till 333 domar 2019, det är en ökning med 75 % och det tyder på en större effekt än vad många trodde den nya lagen skulle ha.

Definition av sexuellt våld och intimt partnervåld

I denna litteraturöversikt kommer både begreppen sexuellt våld och intimt partnervåld att användas, för att få en vidgad insyn. Intimt partnervåld kommer att benämnas med IPV och fokus är på det sexuella våldet. Världshälsoorganisationens WHO:s (2017) definition av sexuellt våld inkluderar begreppen sexuella övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier och beskrivs som varje försök till eller fullföljd sexuell handling eller annan handling riktad mot personens sexualitet med tvång. Av någon främmande person eller någon i relation till offret, i vilken miljö som helst. Sexuellt våld definieras av Callahan Long (2014) som kränkande sexuell kontakt, förnedring, trakasserier, övergrepp med sexuella

uppmaningar samt icke önskvärd beröring. Enligt Socialstyrelsen (2019.a) är sexuellt våld en händelse i sexuellt sammanhang som kvinnan inte vågar säga nej till för rädslan över att det exempelvis kan utvecklas till andra konsekvenser. På kvinnofridslinjen (2020) skriver de att om den ena parten märker att den andra inte vill skall det respekteras för att inte det ska betraktas som sexuellt övergrepp.

Intimt partnervåld beskriver WHO (2017) som handlingar utförda av en intim partner eller expartner som orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada. Alsaker, Morken, Baste, Campos – Serna & Moen (2011) skriver att det sexuella våldet i en intim partnerrelation som tillika ofta är påtvingat samlag, vanligen innefattar drag i hår, prygel, att partnern bits och är överlägsen samt hårdhänt med kvinnans armar. IPV har betydande påverkan på kvinnans fysiska och psykiska hälsa samt är förknippat med höga sjukvårdskostnader och stort hälsobehov. Trots lagen om patientskydd och rekommendationer om rutinmässig screening utförs inte detta tillräckligt ofta (Clark, Renner & Logeais, 2017). Intimt partnervåld är i många fall en dold

(8)

fråga och den utsatta kvinnan kommer sällan själv använda ordet våldtäkt eller tvång. När sexuellt våld sker inom partnerrelationer definieras handlingarna ofta inte som övergrepp eller våldtäkt, varken av offret själv eller samhället trots att lagen är tydlig. Studier visar att kvinnor som utsätts för intimt partnervåld i större utsträckning besöker läkare än andra kvinnor, deras hälsoproblem är ofta diffusa och kroniska, sällan kopplade med pågående eller tidigare våld (Alsaker, Moen, Baste & Morken, 2018).

Våldtäkt

En vanlig uppfattning är att våldtäkter begås utomhus som ett överfall och där offret ej har någon koppling till förövaren, med dessa fall är ovanlig enligt Brå. Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten gjorde 2019 en undersökning av våldtäkter mot vuxna, där redovisades att 75 % av de misstänkta förövarna var bekanta med offret på något sätt. I nästan en tredjedel av våldtäcksfallen hade offren och förövaren en nära relation och i nära en femtedel var

förövaren en helt eller nästintill obekant person för offret. I dessa fall hade några av offren haft någon typ av kontakt innan, till exempel via nätdejting (NCK u.å.a).

Konsekvenser på hälsan efter sexuellt våld

Sexuellt våld kan medföra allvarliga och livslånga hot mot kvinnans hälsa och leda till att hon känner känslomässigt lidande, skuld, rädsla, misstro och drabbas av kroppsliga men

(Callahan Long, 2014). Scheffer, Lindgren och Renck (2008) talar om kvinnornas djupa ärr efter att ha blivit utsatt för sexuellt våld, exempelvis att varje gång vid sex få ont i magen, att inte kunna prata om det sexuella våldet för att det är för svårt att ta itu med. Majoriteten av kvinnorna i studien tog sig igenom dagarna fyllda med rädsla, osäkerhet, skam och skuld vilket påverkade deras hälsa varaktigt. Som vidare belyses på Kunskapsguiden (2019) leder sexuellt våld till folkhälsoproblem och samhällskonsekvenser. I en studie av Choudhary, Smith & Bossarte, (2011) så jämfördes personer som varit med om sexuellt våld med personer som inte utsatts för att se om det fanns en korrelation mellan sexuellt våld och psykisk ohälsa. Studien visade att personer som varit utsatta för sexuellt våld i högre grad var drabbade av depression och ångestproblematik. Även sömnbesvär som innebar både att vara väldigt trött och ha svårt att sova samt minskad aptit och sämre humör rapporterades.

(9)

När kvinnorna söker vård

Fanslow & Robinsons (2009) artikel visar att när kvinnan väljer att söka vård är det främst när hon utsatts för grovt våld, skador uppkommit, är rädd att mista livet eller inte orkar mer samt känner rädsla kring barnen. Leonardsson & San Sebastian (2017) menar att kvinnor som i första hand söker hjälp är dem som utsatts för kombinerat våld så som psykiskt, fysiskt och sexuellt. En av faktorerna som påverkar om kvinnor söker hjälp har visat sig vara mönstret av övergreppen samt konsekvenserna av IPV. 75 % procent av kvinnorna i en studie hade

berättat för någon om våldet det blivit utsatta för, dock hade mer än 40 % av kvinnorna upplevelsen att ingen hjälpt dem. Kvinnorna rapporterade att de sökt informell hjälp hos familj och vänner men att stödet inte alltid gav hjälp. Färre kvinnor sökte formell hjälp hos polis eller vården och anledningarna var att våldet uppfattades normalt eller inte allvarligt, känslorna till partner eller för barnens skull (Fanslow & Robinson, 2009). I en ytterligare studie uppgav kvinnorna även här att de inte söker vård på grund av att de inte uppfattar händelsen allvarlig eller att det är ett privat problem (Ameral, Palm Red & Hines 2020). Sjuksköterskors syn på vårdmöten med sexuellt utsatta kvinnor

I studien av Meloni-Vieira, Dos-Santos, & Ford (2012) rapporterades olika faktorer som hindrade från att hjälpa utsatta kvinnor: Tidsbrist, integritet, ej medicinskt ämne, kulturella hinder, sjukvårdspersonal saknade intresse för IPV, personalen saknade kunskap eller självförtroende. Samt upplevde rädsla för att vara inblandade i potentiellt farliga situationer och nämnde att det endast frågade om IPV när det fanns uppenbara tecken. I en studie av Callahan Long (2014) poängteras att många sjuksköterskor känner sig oförberedda i mötet och obekväma med att ställa frågan om sexuellt våld. Orsakerna tros vara rädsla för att bemöta kvinnorna fel och göra situationen värre. Vissa sjuksköterskor upplevde att de inte hade den tiden som krävdes för att ta itu med frågan om kvinnan svarade bekräftande på frågan. I en studie upptäcktes fem centrala faktorer som var ett hinder för sjuksköterskor att prata med kvinnor som utsatts för intimt partnervåld. Det var att sjuksköterskan inte trodde på sin egen förmåga, det sociala stödet fattades så som att socialtjänst och psykologisk hjälp fanns att hänvisa den våldsutsatta kvinnan till, sjuksköterskorna från denna studie hade förutfattade meningar och beskyllde kvinnorna vilket resulterade i icke lämplig vård. Slutligen var ett hinder för sjuksköterskor i deras arbete att de kände rädsla för sin säkerhet

(10)

både för sig själva samt kvinnorna de pratade med (Al- Natour, Gillespie, Felblinger & Wang, 2014).

Det visade sig i en studie att sjuksköterskor saknade lämpliga attityder, kunskaper, och beredskap i bemötandet gentemot kvinnorna vid sexuellt våld (Alhalal, 2020). Även om sjuksköterskor upplever rädsla och osäkerhet i mötet med den sexuellt våldsutsatta kvinnan så tog känslan av professionell tillfredställelse över av att ha hjälpt kvinnan (Jose dos Reis, Baena de Moraes Lopes, M-H, Higa, Riberio-Turato, Soares Chvatal & Jose Bedone, 2010). Sjuksköterskorna ansåg att de behövde mer utbildning för att kunna hantera situationen och bemötandet. Sjuksköterskor menade att den psykiska omvårdnaden var av lika stor betydelse som den fysiska omvårdnaden för att kvinnan skulle känna sig säker och trygg. Att inte vara förberedd i bemötandet och hantering av kvinnors avslöjande av sexuella övergrepp leder till att kvinnor inte blir tillfrågade rutinmässigt om en tidigare eller pågående utsatthet. Forskning visar att majoriteten av kvinnorna skulle vilja att sjukvården screenade kvinnan för att avslöja hennes historia. De belyste vikten av att ha kunskap om kvinnans historia om sexuella

övergrepp för att kunna ha ett så bra bemötande som möjligt mot kvinnan (LoGiudice & Douglas, 2016).

Sjuksköterskans omvårdnadsansvar

Svensk sjuksköterskeförening (2017) skriver att en legitimerad sjuksköterska har specifik kompetens i omvårdnadsarbetet kring en patient och det yttersta ansvaret att uppmärksamma patientens behov och vidta passande omvårdnadsåtgärder. Så som lindra lidande, återfå hälsa och tillgodose välbefinnande och livskvalité. Hälso- och sjukvården är oftast de första som träffar kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld och de kan söka hjälp var som helst inom vårdkedjan. Som ICN:s etiska kod (2014) beskriver är det av stor betydelse att som

sjuksköterska agera professionellt, lyssna till patienten och vara empatiskt i omvårdnaden. Om kvinnor får det bemötandet kan det påverka kvinnans möjligheter att bearbeta det hon blivit utsatt för senare. Det har även visat sig vara uppskattat om sjuksköterskan börjar med att ställa mer allmänna frågor och förklarar att man frågar alla rutinmässigt, det ger kvinnan utrymme att reflektera över sin egen situation och hon kan välja om hon vill berätta (NCK, u.å.c).

(11)

Det är sällan som kvinnor själva väljer att berätta att de blir utsatta för våld, men studier visar att kvinnor inte har något emot att frågan om våld ställs, bara det görs empatiskt,

professionellt och att den som frågar har kunskap. På sättet läkaren frågar kan avgöra om kvinnan väljer att berätta om sina upplevelser eller inte (Mør, Tanggaard Andersen & Taket, 2014). Många gånger ser kvinnan det själv inte som misshandel, övergrepp eller våldtäkt. Därför är det viktigt för sjuksköterskan att använda konkreta ord som slag, knuffar och fokusera på kvinnans egen upplevelse genom att använda uttryck som exempelvis gjort dig illa, blivit rädd, varit med om med mera när sjuksköterskan ställer frågor om våld

(Socialstyrelsen, 2019, b).

För att fråga kvinnor vill sjuksköterskor att det ska finnas strategier och rutiner förankrade för att veta hur hen ställer frågan och har beredskap för att ta emot svaret (Sundborg, Törnkvist, Saleh‐Stattin, Wändell & Ingrid Hylander, 2015). Socialstyrelsen beskriver betydelsen av hur och under vilka omständigheter som kvinnan blir frågad. Rutin för hur frågeprocessen går till, utbildad personal som vet hur man frågar om våld, patienten är i en trygg miljö enligt sig själv när frågan ställs, patienten känner förtroende, tydliga rutiner vart patienten kan hänvisas inom organisationen eller för vidare instanser är förutsättningar för att kunna ställa frågor om våld (Socialstyrelsen, 2019, b). I mötet med kvinnan bör sjuksköterskan informera att det är brottsligt att utöva våld och att hälso- och sjukvården har tystnadsplikt, men att denna kan brytas vid eventuell orosanmälan. Hjälpa kvinnan att vid behov få kontakt med socialtjänst, socialjour och kvinnojour. Sjuksköterskan ska ta alla symtom på allvar och utesluta att kvinnan drabbats av andra medicinska tillstånd, vid sidan om våldet (Viss, u.å).

På NCK (u.å.d) skriver dem att när indikation eller yttring finns om att våld skett är det sjuksköterskans ansvar att ställa frågan om utsatthet. Det skall dokumenteras att frågan har ställts och vad utfallet blev. Även om kvinnan motsätter sig att polisanmäla händelsen direkt bör de obligatoriska undersökningarna och dokumentation göras om kvinnan ger

medgivande. Då finns möjlighet för kvinnan att anmäla i efterhand. Inför intima undersökningar måste sjuksköterskan bygga upp ett förtroende och vara tydlig med att kvinnan säger till om hon vill avsluta undersökningen, för att inte känna obehag eller upplevelsen av ett nytt övergrepp (Ejd, 2011). Detta beskrivs också i ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (2014) där det bland annat framhävs att det är viktigt att tillhandahålla

(12)

patienten individanpassad information kvinnan behöver för behandling samt tillåtelse till behandling. Om kvinnan ger medgivande behöver kroppsliga undersökningar göras för att dokumentera och vårda skador, även beskriva storlek och var på kroppen skadorna finns. (NCK, u.å.d). Fotografera skador för att vidare ha det som bevis samt att kvinnan behöver få ta prover för att få vetskap om eventuella sexuellt överförbara infektionssjukdomar, graviditet eller intag av droger. När det kroppsliga är klart följer planering för återbesök och behov av psykologisk hjälp.

PROBLEMFORMULERING

Sexuellt våld mot kvinnor är ett stort folkhälsoproblem och ett brott mot mänskliga

rättigheter som hotar kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Ungefär en av tre kvinnor i hela världen har någon gång under sin livstid upplevt sexuellt våld. På grund av att sexuellt våld ofta sker i nära relation till förövaren är det ofta en dold fråga och handlingarna definieras inte som övergrepp eller våldtäkt och det finns ett stort mörkertal. Våldet uttrycker sig på olika sätt och när kvinnan söker vård är inte alltid på grund av våldet.

Hälso- och sjukvårdens bemötande gentemot kvinnan i en sårbar situation kan vara

avgörande för kvinnans hanterbarhet. Hos allmänsjuksköterskan finns brist på kompetens och förståelse som krävs för att kunna identifiera och bemöta kvinnor utsatta för sexuellt våld och övergrepp. Sjuksköterskor kan vara obekväma med att ställa frågan om sexuellt våld, sakna tydlig beredskap, kunskap, tid och självförtroende i mötet med våldsutsatta kvinnor. För att sjuksköterskan ska få lärdom av ett tillitsfullt och empatiskt bemötande, vilket ingår i yrkesrollen, krävs att synliggöra kvinnors upplevelser av bemötandet. Därför har författarna valt att belysa litteraturöversikten utifrån kvinnors perspektiv.

SYFTE

Syftet var att beskriva sexuellt våldsutsatta kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården.

TEORETISK REFERENSRAM

Författarna har valt att förankra Katie Erikssons caritativa teori om att lindra lidande i resultatdiskussionen, teorin används som utgångspunkt då ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att lindra lidandet hos patienter. Teorin beskriver att

(13)

vårdlidande är individuellt och beskrivs av Eriksson (2015.a) som frånvaro av vård eller brister i vårdandet och att alla människor kan uppleva vårdlidande på olika sätt. Författarna kommer att använda sig av begreppen värdighet, autonomi, delaktighet, obekräftat lidande & vårdlidande. Det finns fyra centrala delar i vårdlidandet som Eriksson (2015.a) beskriver är förolämpning gentemot personens värdighet, det kan exempelvis vara att man inte lyssnar till personen eller att man inte ser till patientens bästa vid omvårdnad. Att man är dömande gentemot patienten och bestraffar genom att ignorera patienten eller med något patienten behöver hjälp med som denne inte klarar själv. Maktutövning är också ett av de centrala begreppen i vårdlidande vilket kan beskrivas som att patienten gör något denne inte vill eller att vårdaren inte tror på patienten eller tar patienten på allvar vilket leder till att patienten känner avsaknad av makt. Utebliven vård eller vård som inte utförs är det sista begreppet och förklaras som att det kan exempelvis vara att vårdaren missar vad patienten är i behov av, eller att vård glöms bort. Eriksson (2015.b) definierar vårdandet som att man går bredvid människan som är i behov av vård och finns där för att ha del i patientens lidande, stötta och vid behov hålla uppe människan. Exempelvis kan patientens fysiska eller psykiska tillstånd mildras om vårdaren är delaktig. Genom att dela de fysiska eller psykiska besvären med vårdaren utvecklas förståelsen för exempelvis sin känsla av skam och på så vis kan patienten klara av att handskas med sina känslor. Ett obekräftat lidande kan ge upphov till uteblivet hopp, hoppet är en viktig del i att kunna lindra lidandet. För att patienten ska orka vara i lidandet som är svårt gäller det att sjuksköterskan finns där för stöttning och samtal. Oberoende av hur patientens inställning är så kan lidandet lindras (Eriksson, 2015.a).

METOD

Metoden för studien var en litteraturöversikt där data från tidigare forskning inom valt område valdes ut, analyserades, studerades noggrant och kvalitetsgranskades för att besvara syftet. En litteraturöversikt är lämplig för att ge en heltäckande insikt om det aktuella kunskapsläget inom ett specifikt område (Friberg, 2017). Med anledning av detta fann författarna metoden lämplig för att sammanställa kunskap om kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården efter att ha blivit utsatta för sexuellt våld.

(14)

Datainsamling

Artiklarna till denna litteraturöversikt är framtagna från databaserna Pubmed och Cinahl complete som båda har fokus på omvårdnad vilket författarna ansåg relevant för att besvara syftet. Friberg (2017) menar att genom användning utav flera databaser ökar möjligheterna till att hitta vetenskapliga studier inom det valda ämnesområdet. För att få fram artiklar i databaserna som besvarade syftet gjordes både fritextsökningar och sökningar med hjälp av sökblock och operatorer. Boolesk söklogik användes genom att sammanfoga termer med operatorerna AND och OR (Friberg, 2017). OR användes för att få ett bredare resultat som hade någon av våra valda termer, exempelvis sexual assault OR Sexual abuse, för att få så många artiklar som möjligt som innehåller vårt valda ämne sexuellt våld. AND användes för att precisera sökningarna så att det kommer så nära vårt problemområde som möjligt,

författarna ville ha artiklar som belyser både sexuellt våld, upplevelser och sjukvården. När författarna gjorde sökningar med sökblock delades syftet upp i två sökdelar, den första sökdelen skulle handla om sexuellt våld och den andra delen om kvinnors upplevelser av sjukvården. Författarna tog hjälp av Svenska MeSH och Cinahl Subject headings för att hitta passande sökord och ämnesord. Sökblocken som skapades var 1: ämnesord Sexual assault examination, ämnesord sexual abuse, ämnesord intimate partner violence. Sökblock 2: ämnesord nurse-patientrelations, ämnesord nursing care samt fritextsökningarna experience, experiences och health care. Sökorden i sökblocken kombinerades med ett OR och när båda sökblocken var klara adderades ett AND. Sökorden som användes var: Sexual violence, sexual abuse, sexual assault, intimate partner violence, nurse-patient relations, nursing care, health care, women, experience, experiences, victims, survivors. Sökningarna finns

redovisade i en matris se bilaga 1. Urval

Författarna valde att göra avgränsningar i urvalet av studier för att var säkra på att studierna som kom med skulle vara relevanta för litteraturstudiens syfte. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara vetenskapliga originalartiklar, publicerade mellan 2010–2020, peer - reviewed, skrivna på engelska, ha kvinnornas perspektiv, endast kvinnor, kvinnor över 18 år. Exklusionskriterierna var män och barn. Då författarna har använt sig av artiklar från

(15)

men för att säkerställa detta behövde författarna gå till den aktuella tidningens hemsida där det kan stå (Moberg, 2015).

För att få ett helhetsperspektiv av innehållet i de vetenskapliga artiklarna användes ett helikopterperspektiv som Friberg (2017) beskriver är ett öppet och kreativt sätt att få en översikt av syftet och kunna bedöma om studien är relevant och uppfyller kraven för litteraturöversiktens syfte. Urvalet av de vetenskapliga artiklarna skedde i flera steg,

inledningsvis lästes artikeltitel i de studier som framkom efter författarnas sökord, de artiklar som ansågs vara relevanta utifrån syftet gick vidare och abstrakt granskades. Av de artiklar som fortsatt var intressanta för författarna lästes fulltext och slutligen gjordes en

kvalitetsgranskning för att avgöra vilka artiklar som skulle inkluderas och om någon skulle exkluderas.

Att göra en kvalitetsgranskning handlar om att ha ett kritiskt förhållningssätt och gå igenom studiens olika delar mer ingående och författarna tog hjälp av Fribergs (2017) frågeställningar för att säkerställa kvaliteten på valda studier så att de kunde ingå i examensarbetet. Det var bland annat vilken metod dem använt sig av och om denna var beskriven på ett tydligt sätt, om de haft ett relevant urval, hur deltagarna i studien är beskrivna, om syftet var tydligt formulerat och att artiklarna hade ett rimligt resultat. En artikel valdes bort. En av artiklarna fanns ej i full text, då författarna bedömde artikeln som relevant köptes den. En av artiklarna fanns inte med under avgränsning All Adult, författarna har säkerställt att artikelns deltagare endast är vuxna, därför finns den med i resultatartiklarna. Slutligen inkluderades elva

kvalitativa vetenskapliga originalartiklar som uppfyllde kraven och besvarade litteraturöversiktens syfte (se bilaga 2).

Analys

Författarna har analyserat de valda artiklarna utifrån Fribergs (2017) tre steg av kvalitativ forskning. I det första steget handlar det om att läsa artiklarna ett flertal gånger med en öppenhet och följsamhet för att förstå helheten. Författarna läste först de utvalda studierna med fokus på resultatet separat och gjorde sammanfattningar som stöd för vidare analys, sedan läste författarna tillsammans för ökad förståelse av innehållet och se så att tolkningarna stämde överens. Det andra steget innefattar att man använder en översiktstabell som

(16)

dokumenterade författarna i en översiktstabell för att skapa en överskådlighet av studiernas syfte, metod, analys och resultat. Detta moment fördes in i en matris, var god se bilaga 2. I steg tre identifierades likheter och olikheter därefter sorterades och kategoriserades materialet och slutligen sammanställs data och en ny helhet framträder (Friberg 2017). Författarna identifierade likheter och skillnader i artiklarna genom att granska resultaten, de jämförde de inkluderade artiklarna tillsammans för att hitta gemensamma faktorer och ta reda på om det kunde besvara litteraturöversiktens syfte. Författarna gjorde färgmarkeringar utav stycken och meningar i de utvalda elva kvalitativa studierna för att göra analysarbetet

lättöverskådligt, meningar som handlade om liknande upplevelser ingick i samma färg. När alla färgmarkeringar var färdigställda påbörjades sortering samt kategorisering och därefter sammanställning till ett nytt resultat under teman som framkommit i analysprocessen.

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Sandman & Kjellström (2013) beskriver att betydelsen av forskningsetik vid examensarbeten är att värna om människors grundläggande värden och rättigheter samt skydda personer som deltar i studier. Ytterligare skäl till att beakta forskningsetik i ett vetenskapligt arbete är för allmänhetens förtroende till forskning, om en person missköter sin forskning minskar tilliten och det blir svårt för forskare som kommer efter. Under arbetets gång har författarna haft Belmontrapportens tre grundläggande etiska principer i åtanke och tagit hänsyn till detta när de kontrollerat design, metod, analys och resultat huruvida valda artiklar bedrivit god etisk forskning. De tre principerna är autonomiprincipen, göra-gott-principen och

rättviseprincipen.

Forskning kring upplevelser i bemötandet av kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld är värdefull för att öka förståelsen och kunskapen inom ämnet. Här innebär det att väga risker mot nytta då forskningen är betydelsefull både för den enskilda personens liv,

sjukvårdspersonal och samhället i stort. För ny kunskap krävs dock att personer medverkar och berättar om sina personliga upplevelser utav våldet vilket äventyrar deras säkerhet och känslor. Författarna till denna studie har granskat att resultatartiklarnas författare följt samtycke, garanterat kvinnor anonymitet, rätten att avbryta och att etiska förfaranden följts. Med avsikt att värna om forskningsetikens viktiga delar har författarna valt artiklar som är godkända av en forskningsetisk kommitté och eller genomgått etiska överväganden.

(17)

Författarna har även varit noga med att följa Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer genom att reflektera över sina egna värderingar, vara sanningsenliga, tydliga, noga med översättningen, ej fabricera data, utöva plagiat eller förvränga. Detta minimerar risken av vetenskaplig oredlighet som skulle kunna innebära att människor kommer till skada då resultaten kan användas i exempelvis omvårdnadssyfte. Författarna till denna litteraturöversikt har varit tydliga med att inte blanda in sina egna förväntningar eller förutfattade meningar hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld upplever bemötande i sjukvården, då detta anses oetiskt att vrida på resultatdelen utifrån vad de förväntat sig finna.

RESULTAT

Denna litteraturöversikt baserar sitt resultat på elva kvalitativa vetenskapliga artiklar där alla kvinnor blivit utsatt för någon form av sexuellt våld eller intimt partnervåld. I analysarbetet återkom tre huvudteman och flertal subteman om hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld upplever hälso- och sjukvården. Dessa var upplevelser av bemötandet från

vårdpersonal - att bli bekräftad, respekterad, lyssnad på och tagen på allvar och att bli oförstådd, förbisedd och dömd. Upplevelser av omhändertagandet - relation till vårdaren och delaktighet, betydelsen av information, tillgång till vård. Betydelsen av att prata om sexuellt våld.

Upplevelser av bemötandet från vårdpersonal

Att bli bekräftad, respekterad, lyssnad på och tagen på allvar.

När kvinnorna blev bemötta med respekt och vårdaren hade ett bemötande som inte var dömande, upplevde kvinnorna förbättrad återhämtning och de hjälpte för att gå vidare i livet (Fehler-Cabral, Campbell & Petterson, 2011; Sebaeng, Davhana- Maselesele & Manyedi, 2016; Rose Pajak, Ahmad, Fischer & Chan, 2014). Sexuellt våld fick kvinnorna att känna sig avhumaniserade (Fehler –Cabral et al., 2011). Genom att sjuksköterskorna tog händelserna på allvar, trodde på kvinnorna, visade empati, var stödjande, omtänksamma och personliga i kommunikationen återfick kvinnorna en känsla av värdighet (Fehler- Cabral et al., 2011; Rose Pajak et al., 2014; Gagnon, Wright, Srinivas, De Prince., 2018). För kvinnorna handlade återhämtning efter sexuellt våld om att acceptera att man blivit utsatt, återfå kontrollen, befrias från negativa tillstånd, ta emot hjälp och bli betrodd av andra (Ranjbar & Speer, 2013; Fehler- Cabral et al., 2011). Kvinnorna upplevde ökad självkänsla och lindring av svåra

(18)

händelser i de fall då sjukvårdspersonalen visade förståelse, förtroende samt bekräftade deras upplevelser (Rose Pajak et al., 2014; Reeves & Humphreys, 2017; Fehler- Cabral et al., 2011). Omsorgsfullt bemötande, individuell behandlingsplan, pålitlig vårdgivare som talar lugnt, är varsam och försiktig vid undersökningar var positiva upplevelser (Holton, Joyner & Masch, 2018; Reeves & Humphreys, 2017). Att skapa förtroende, tillit och en respektfull och ömsesidig relation med sin vårdare var betydelsefullt för kvinnorna (Pratt-Eriksson,

Bergholm, Lyckhage, 2014; Reeves & Humphreys, 2017). Även att vårdare tog sin tid och bara lyssnade på deras oro utan att döma, samt berättade att det ej var deras fel när de la skulden på sig själva, var andra värdefulla aspekter (Reeves & Humphreys, 2017; Fehler- Cabral et al., 2011; Rose Pajak et al., 2014). Kvinnorna ville inte bli bedömda utifrån deras socioekonomiska bakgrund som exempelvis på vilket sätt dem levde, droganvändning, kriminalitet, ursprung eller boendesituationen (Gagnon et al., 2018). Vidare när vårdarna bekräftade kvinnorna och deras synliga skador, upplevdes det positivt. På grund av att det bevisades att övergreppet hade hänt på riktigt, det gjorde att kvinnorna kände en känsla av kontroll över situationen och delaktighet i vården (Fehler- Cabral et al., 2011; Rose Pajak et al., 2014).

Att bli oförstådd, förbisedd och dömd.

Studierna lyfte fram kvinnors rädsla för att förlora sin rätt till att bestämma själv och vikten av kontinuitet, respekt, förståelse, empati och att ej bli dömd i uppföljningen efter sexuellt våld (Pratt-Eriksson et al., 2014; Holton et al., 2018; Larsen, Krohn, Puschel & Seifert, 2014; Reeves & Humphreys, 2017; Rose Pajak et al., 2014; Sebaeng et al., 2016; Fehler- Cabral et al., 2011; Gagnon et al., 2018). En del kvinnor saknade synliga skador efter övergreppen av sexuellt våld, som ledde det till en rädsla av att inte bli betrodda eller tagna på allvar när de sökte vård (Pratt-Eriksson et al., 2014; Larsen et al., 2014; Place, Billings & Valenzuela, 2019; Reeves & Humphreys, 2017). Kvinnorna upplevde svårt lidande när de mötte vårdare som var oförstående och respektlösa, sensitivitet i beteendet saknades, var ignoranta, och trodde inte på dem (Pratt-Eriksson et al., 2014; Steinbrenner, Shawler, Ferreira, Drauckner, 2017). Kvinnorna fick minskat förtroende för sjukvården när de upplevde det meningslöst att berätta om våldet, eftersom det inte ledde till det bättre. Hoppet om att förövaren skulle få ett straff försvann (Pratt-Eriksson et al., 2014).

(19)

Kvinnorna kände att vårdarna saknade kunskap och kontroll i hanteringen av sexuellt våldsutsatta vilket hindrade deras återhämtningsprocess (Ranjbar & Speer, 2013; Reeves & Humphreys, 2017). En del kvinnor kände att sjuksköterskan var kall, icke-närvarande och att besöket var på rutin. Andra upplevelser som förekom var avsaknad av empati, vänlighet, tålamod, respekt, erfarenhet och stöd hos vårdpersonal och känsla av att kvinnorna gjort något fel (Pratt-Eriksson et al., 2014; Place et al., 2019; Steinbrenner et al., 2017). Kvinnorna hade negativa vårdupplevelser av att vårdare beskyllde kvinnorna för övergreppen, det förekom även tvång, stigma och skam. Kvinnorna upplevde att vårdarna hade myter och fördomar av sexuellt utsatta, vilket hindrande kvinnorna att bearbeta och återhämta sig från sexuellt våld (Rose Pajak et al., 2014; Ranjbar & Speer, 2013). Kvinnornas upplevelse var att de kände att de fick skulden för händelsen och uppfattade sig som förbisedda och att vårdarna även var osympatiska (Place et al., 2019). Kvinnorna uppgav att läkarna var reserverade mot dem och berättade att de inte kände sig lyssnade till av läkarna. Önskan fanns att någon skulle uppmärksammat deras känslor, frågat vad som hänt, visat större känslighet för deras

traumaberättelser och när stödet uteblev förlorades tillit (Larsen et al., 2014; Place et al., 2019; Gagnon et al., 2018). De ville ha förståelse för kognitiva och emotionella reaktioner efter sexuella övergrepp, så som ilska, skuld och skam, känna sig smutsig, generad och

förödmjukad. Kvinnorna ville inte bli påminda om dessa känslor, då de redan tänkt mycket på det (Gagnon et al., 2018).

Upplevelser av omhändertagandet Relation till vårdaren och delaktighet

Det framkom att kvinnorna uppskattade kvinnliga vårdare och närvaro då tilliten till män var borta efter våldtäkten (Holton et al., 2018; Place et al., 2019; Reeves & Humphreys, 2017). Att undersökningar utfördes av en kvinna var viktigt då de inte ville att en man skulle röra deras kroppar. Kvinnor upplevde en brist på tillitsfulla, ömsesidiga och respektfulla relationer med sin vårdare. Att vårdaren kändes säker, empatisk, pålitlig och kvalificerad samt utförde personlig omvårdnad och gav utrymme för att berätta om våldet. Dessa aspekter var av betydelse och kvinnorna tyckte att de ledde till självbestämmande, bekvämlighet och

(20)

Att kunna påverka och att ha möjlighet att välja en vårdare som de ansåg passade bra för dem var av betydelse för kvinnornas delaktighet i vården (Reeves & Humphreys, 2017). Vidare upplevde kvinnorna det jobbigt att behöva byta vårdare särskilt om denna var av manligt kön och behöva berätta om övergreppen om och om igen (Holton et al., 2018; Reeves &

Humphreys, 2017).

Kvinnorna uttryckte även betydelsen av att få vara påklädd vid gynekologiska

undersökningar, då det ökade integriteten (Reeves & Humphreys, 2017). Under svåra undersökningar eller behandlingar använde kvinnorna olika avslappningsövningar så att de kunde koppla bort den faktiska känslan av ångest och rädsla. De utförde även självprat som är för att vägleda sig själv genom påfrestande vårdmöten. Självprat ledde till att känna mod, närvaro samt ett lugn (Reeves & Humphreys, 2017). Kvinnorna i en studie upplevde att det inte fick valmöjligheter under undersökningarna och det ledde till att de blev upprörda och frustrerade och saknade kontroll över situationen. Kvinnorna som utsatts för sexuella övergrepp belyste betydelsen av att sjuksköterskorna gav dem val vid undersökningar, till exempel om de ej ville fortsätta med undersökningen eller avstå vissa moment av

undersökningen eller ej berätta. Genom att få valmöjligheter och veta att undersökningarna är frivilliga så uppfattades sjuksköterskorna ha tålamod och respekt vilket gjorde att kvinnorna kände sig mer bekväma och de hjälpte i deras process att återfå kontrollen (Fehler- Cabral et al., 2011).

Betydelsen av information

Kvinnor upplevde att informationen från läkare som gjorde undersökningen och

dokumenterade deras skador var fattig. De saknade vägledning samt information och hur de kunde gå vidare under sjukhusvistelsen och behandlingarna. Ibland kunde även samtycke saknas. Kvinnorna önskade mer hjälp att få tillgång till information, utbildning, stödjande rådgivning och resurser av personalen för att komma vidare och även vart de kan vända sig för deras behov (Place et al., 2019; Larsen et al., 2014;Pratt-Eriksson et al., 2014; Gagnon et al., 2018). Det förekom kvinnor som uttryckte att de var i ett läge där det var svårt att komma ihåg all information på en gång vid undersökning. Det ledde till en osäkerhet och kvinnorna kände sig obekväma. De upplevde saknad av att ha kontroll och att bestämma över sin egen kropp (Fehler- Cabral et al., 2011; Place et al., 2019; Reeves & Humphreys, 2017).

(21)

Kvinnorna upplevde det även obehagligt att känna beröring och att det kunde infinna sig en känsla av att bli utsatt för övergrepp igen vid vissa vårdsituationer. Vid gynekologiska undersökningar uppskattade kvinnorna stöd av kvinnliga sjuksköterskor som var öppna, ärliga, talade lugnt och förklarade metodiskt vad som skulle göras. Det underlättade momenten och deras trauma lindrades (Fehler- Cabral et al., 2011; Reeves & Humphreys, 2017).

Tid och avskildhet

Kvinnorna berättade om dåliga erfarenheter av att sitta i väntrummet eller väntan på att få hjälp (Pratt-Eriksson et al., 2014; Larsen et al., 2014; Place et al., 2019; Holton et al., 2018). Miljön i väntrummet beskrevs vara smutsig, stämningen dålig och av undermålig standard (Place et al., 2019). Kvinnorna berättade om situationer i väntrummet som var jobbiga och visade på bristande integritet samt skydd för sekretessen (Pratt-Eriksson et al., 2014; Place et al., 2019; Holton et al., 2018). Kvinnorna beskrev svårigheter i att möta personalen i

primärvården för uppföljande vård, då de låg nära deras hem och kunde vara välkända, de skulle få reda på anledning till att de var där och att det var svårt att vara anonym (Holton et al., 2018). När kvinnorna fick ett rum eller en plats bakom skynke upplevde de återigen brist på integritet, kvinnorna beskrev att sjukvårdspersonal inte knackade eller frågade om de fick komma in vilket var en påfrestning när de varit med om ett övergrepp (Place et al., 2019). Det framkom att kvinnorna upplevde tiden som en bristande faktor hos sjukvården och att tiden påverkade kommunikationen och sensitiviteten i mötet (Reeves & Humphreys, 2017). Vidare beskrev kvinnorna att det förekom lång väntetid, de kände ökad stress kring att vänta och hinna fundera på vad de utsatts för och det ledde till en stegrande oro. Det var viktigt för kvinnorna att få snabba svar på provresultat för att inte gå runt och fundera (Steinbrenner et al., 2017; Place et al., 2019). Det positiva relaterat till tid, var att kvinnorna som fick inbokade återbesökstider på papper uppskattades eftersom alla kom på de inbokade besökstiderna (Holton et al., 2018). Kvinnorna tyckte att tillgången till fysisk vård var lättåtkomlig och allmänläkare var ofta tillgängliga. Dock upplevdes de ha en avvisande attityd gentemot kvinnorna samt så uppfattade kvinnorna att dem inte blev lyssnade till. De blev erbjudna läkemedel som alternativ för samtalsstöd vilket upplevdes som ignorant. Kvinnorna ville ha tillgång till psykiatrisk vård men det var mycket svårare än att få tillgång till fysisk vård, och väntetiden upplevdes besvärlig (Larsen et al., 2014).

(22)

Betydelsen av att prata om sexuellt våld

Det visade sig att kvinnorna kände och trodde att de var ensamma om det de varit med om (Pratt-Eriksson et al., 2014; Larsen et al., 2014; Steinbrenner et al., 2017). Det var

betydelsefullt att kvinnorna fick rådgivning och möjlighet att prata med andra som upplevt sexuellt våld, det ökade förståelsen för att det inte var ensamma om att ha blivit utsatta och en känsla av stöttning samt befrielse över att inte lida i ensamhet (Steinbrenner et al., 2017). Det var viktigt med stöd efter våldtäkt och att få prata om övergreppet (Steinbrenner et al., 2017; Sebaeng et al., 2016). Kvinnor la skulden på sig själva över de sexuella övergreppen, då var det av stor betydelse att vårdpersonalen lyssnade utan att döma och förmedla att det ej var deras fel (Reeves & Humphreys, 2017; Fehler- Cabral et al., 2011; Rose Pajak et al., 2014). En återkommande upplevelse var att kvinnor kände ett outhärdligt lidande i mötet med sjukvården (Reeves & Humphreys, 2017; Pratt-Eriksson et al., 2014). En känsla framträdde av att det inte fanns utrymme för dem i sjukvården och vad just dem varit med om.

Kvinnorna upplevde en önskan av att vårdare skulle ha större förståelse, lyssna mer, bekräfta, samt uttrycka att de trodde på dem när de berättar om sina upplevelser och inte beskylla kvinnan för händelsen. Det menade kvinnorna skulle få de att känna sig trygga och finna en känsla av att de får hjälp och inte är ensamma (Larsen et al., 2014; Gagnon et al., 2018). Mindre bra möten med vården kunde orsaka ytterligare smärta för kvinnan (Sebaeng et al., 2016). Kvinnorna menade att situationen lindrats om det alltid fanns någon att vända sig till och vidare reducerat fysiska problem (Larsen et al., 2014). Kvinnor hade en känsla av att deras lidande var det ingen av vårdpersonalen som brydde sig om och en känsla av förnedring fanns. Kvinnor av utländsk härkomst kände sig extra förbisedda (Pratt-Eriksson et al., 2014).

DISKUSSION

I metoddiskussionen granskas litteraturöversiktens styrkor och svagheter i alla metodens delar, samt hur författarnas tillvägagångssätt kan ha påverkat resultatet och om något kunde ha gjorts annorlunda.

I resultatdiskussionen diskuteras det framkomna resultatet kopplat till litteraturöversiktens syfte, tidigare forskning, den valda teoretiska utgångspunkt som är Katie Erikssons

(23)

den sexuellt våldsutsatta kvinnan i hälso- och sjukvården. Ny relevant vetenskaplig litteratur har använts för att styrka författarnas egna reflektioner.

Metoddiskussion

Författarna började med att använda sig av sökordet sexual violence för att se hur utforskat ämnet var, i sökningarnas fortskridning lades ytterligare sökord till för att finna artiklar mer relevanta för resultatet, när vi valde att skapa ämnesblock så kom de flesta inkluderade artiklar upp vilket bekräftad författarnas val av ämnesord. Begreppet intimt partnervåld som har en bred innebörd användes vilket ses som en nackdel i arbetet med resultatdelen.

Författarna valde i artiklar som handlade om intimt partnervåld att fokusera på det sexuella våldet. Då kvinnorna ofta utsattes för en kombination av olika former utav fysiskt, psykiskt och sexuellt våld blev det en svårighet att urskilja upplevelser i resultatet för denna

litteraturöversikt. Litteraturöversikten bestod från början av tolv vetenskapliga artiklar, elva kvalitativa och en kvantitativ som var tänkta till resultatdelen. Efter ytterligare läsning och genomgång av artiklarna valde författarna att plocka bort den kvantitativa artikeln på grund av att den inte svarade på syftet. Det resulterade i att i denna litteraturöversikt finns endast kvalitativa artiklar, vilket författarna ansåg vara en fördel då syftet med studien var att belysa subjektiva upplevelser hos sexuellt våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. En svaghet med att endast använda artiklar med kvalitativ metod är att resultatet grundar sig på några få utvalda individer och inte är ifrån en större grupp (Segesten, 2017). Författarna är medvetna om att denna litteraturöversikt har begränsad möjlighet att se in i det aktuella området och bristen på studier ger ett urval som har förmåga att välja ut det viktigaste i sammanhanget (Friberg, 2017). Nackdelen med att inte ha med kvantitativ forskning kan vara som Segesten (2017) skriver att man missar att få fram vilken omvårdnadshandling som är till störst fördel för kvinnor gentemot en annan handling. Genom att exempelvis mäta olika

omvårdnadshandlingar, vilka som föredras av kvinnor och värderas sedan med för och nackdelar.

När de första sökningarna genomfördes använde sig författarna av avgränsningen Full text, då det sedan framkom att det kan vara av nackdel att inneha den då författarna kan missa en stor del vetenskapliga artiklar som svarar på syftet samt att de hade svårt att finna tillräckligt med passande artiklar ändrades denna avgränsning. Författarna har använt sig av

(24)

avgränsningen All Adult för att de endast vill ha vuxna med i litteraturöversikten men upptäckte att i ett flertal vetenskapliga artiklar inkluderades det ändå minderårig i deras studier. Vilket gjorde att författarna dels fick utesluta många artiklar som till synes besvarade syftet. Författarna har valt att inkludera två artiklar i resultatdel som har minderåriga med. Detta på grund av att författarna ansåg att artikeln besvarat deras syfte väl samt att de kunnat urskilja åldern på kvinnorna och bortse från deras upplevelser i resultatet.

Litteraturöversiktens resultatartiklar är ifrån Europa och andra delar av världen, vilket författarna upplevde positivt för att få en global helhetsbild av hur kvinnor upplever hälso- och sjukvården oavsett vart i världen man är med om sexuellt våld. Vidare har författarna då fått ett mångkulturellt resultat som berikar den svenska hälso- och sjukvården. I denna litteraturöversikts ena resultatartikel ingår SANE som är ett vårdprogram, syftet med den vetenskapliga artikeln stämmer inte helt då de ej har kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården som syfte. SANE skapades för att kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld upplevde trauma av vården och detta problem skulle lösas. Men i deras resultatdel finns intressant information som stämmer överens med syftet tillhörande denna litteraturöversikt. Det var en av de bättre artiklarna som tydligt synliggjorde kvinnors upplevelser av vården. Författarna har haft ett nära samarbete under arbetet med god kommunikation, vilket har skapat god kvalité på arbetet. Författarna har fördelat arbetet jämlikt och tagit hjälp av ett online dokument. Författarna har svenska som modersmål vilket kan ha en negativ inverkan för förståelsen på de vetenskapliga artiklarna på grund av att alla vetenskapliga artiklar är skrivna på engelska och en del ord är svåra att översätta. Författarna har hjälpt varandra för att få ökad förståelse för texten och därmed kvalité på översättningen då texter lästs

upprepade gånger. Resultatdiskussion

Ett övergripande resultat var att kvinnorna hade negativa upplevelser av bemötandet från vårdare när de blivit utsatta för sexuellt våld. Studien av Buck & Collins (2007) visade att sjuksköterskor hade brister i beredskapen av utsatta kvinnor, de saknade riktlinjer och

kunskaper om intimt partnervåld och kände svårigheter i hur man ställer frågan och handskas med svaret. Vårdare ansåg sig själva ha tidsbrist, sakna resurser, ansåg att det ej var deras ansvar, rädda att förolämpa kvinnorna och upplevelsen av att kvinnorna skulle stanna i

(25)

relationen trots övergrepp, vilket är en anledning till att de kände sig obekväma med att screena kvinnorna.

Resultatet visade att kvinnorna kände sig förbisedda av sjukvården. Det framkom att kvinnorna blev erbjudna läkemedel i stället för stödjande samtal. Vilket kan kopplas till studien av Sundborg, Saleh-Stattin, Wändell & Törnkvist (2012) då de flesta sjuksköterskor som upptäckte våld inte tog tag i svaret utan erbjöd istället kvinnorna ett läkarbesök.

Litteraturöversiktens resultat överensstämmer med resultaten från tidigare forskning i bakgrunden om att det finns hinder för sjuksköterskor att fråga om sexuellt våld. Sundborg, Törnkvist, Saleh - Stattin, Wändell & Hylander (2015) har tagit upp faktorer som underlättar svårigheter i att fråga om kvinnan blivit utsatt. Dessa aspekter är: strategier för hur, när, och vilken fråga sjuksköterskan kan ställa. Att sjuksköterskan är förberedd och trygg samt känner igen tecken underlättade också. Kvinnorna i resultatartiklarna önskade att någon hade

uppmärksammat deras känslor och traumaberättelser. Detta är något som stärks av tidigare forskning av Lo Giudice & Douglas (2016) om att det sällan är kvinnor själva som börjar berätta om våldet, men de har inte något emot att frågan ställs. Det visade sig i studien av Wadsworth, Kothari, Lubwama, Brown, Frank-Benton (2018) att ju oftare vårdpersonal ställer frågan, desto mer sannolikt är det att kvinnor avslöjar sin utsatthet. I detta

sammanhang reflekterade författarna om hur viktigt bemötandet är i form av att ha ett etiskt förhållningssätt, ökad medvetenhet och respekt för integriteten. Att föra bekräftande samtal med upprepning av vad kvinnan säger, visa tydlig närvaro, ögonkontakt och att lyssna. Vilket styrks av José dos Reis, Baena de Morares Lopes, Higa, Ribeiro Turato, Soares Chvatal, José Bedone (2010) som menar att betydelsen av ett välkomnande besök, viljan att skapa ett band med kvinnan och att det finns empati är en grund för humaniserad och individanpassad hjälp. Sjuksköterskor behöver dels visa att de är mottagliga för kvinnors lidande och smärta, dels att de finns där och kan sätta sig in i kvinnans situation. Wadsworth et al. (2018) menar att kvinnors brist på förtroende för hälso- och sjukvården kan leda till att färre kvinnor söker hjälp och anmäler. Detta stärker tidigare forskning från Brå (2020, a) att det befaras finnas ett stort mörkertal. Även Kramer (2002) beskriver att sjuksköterskan har en unik möjlighet att göra skillnad för kvinnorna. Detta genom att på ett enkelt, omtänksamt och förtroendefullt sätt ställa frågor, lyssna och tänka på effektiva strategier. Sjuksköterskans mål bör inte vara att lösa allt, utan att tillsammans med kvinnan samarbeta mot en bättre och säkrare framtid.

(26)

Vilket författarna anser leder till att kvinnorna känner sig sedda av sjuksköterskan och påverkar om de väljer att berätta om sin utsatthet eller inte. Allmänsjuksköterskan är många gånger den första att möta en utsatt kvinna, och det är av stor betydelse att hen upptäcker hennes historia och vårdbehov. Erikson (2015.a) menar att vårdlidande kan uppstå om sjuksköterskor missar kvinnornas omvårdnadsbehov.

I resultatet uttryckte kvinnorna rädsla av att inte bli förstådda, betrodda eller tagna på allvar, och de kände sig dömda och rutinmässigt behandlade. Kenward, Whiffin, Spalek (2017) menar att ej bli tagen på allvar och känslan av att vårdpersonalen saknar förmåga att ta oro på allvar samt åtgärder för att mildra oron kan bidra till att patienter känner sig osäkra i

vårdpersonalens närvaro. Brist på vårdares kunskap, erfarenheter, och intresse upplevdes som en bidragande faktor till att känna sig osäker i mötet. vilket även framkom i

litteraturöversiktens resultat. Resultatet visade även att kvinnor kan uppleva ett minskat förtroende för sjukvården och en meningslöshet när deras förväntningar av att berätta ska leda till det bättre, men så inte blir fallet. Utifrån Erikson (2015.a) skulle detta kunna leda till vårdlidande, när varje försök till kontakt blir meningslöst. Att inte bli tagen på allvar är att bli ifrågasatt för den man är och en känsla av att vara osynlig. När en människa blir ifrågasatt försvinner möjligheten till att bekräfta sin egen identitet och kan orsaka ett outhärdligt lidande som när det är orsakat av en vårdare även kan leda till vårdlidande.

Utifrån Eriksson (2015.a) kan man göra tolkningen att ett obekräftat lidande kan få kvinnorna att tappa hoppet. Författarna till denna litteraturöversikt anser att det är viktigt för

sjuksköterskan att möta kvinnor och bekräfta deras smärta och erfarenheter för att kvinnorna ska ta sig igenom sitt lidande efter sexuellt våld. Eriksson (2015.a) menar att lidandet kan ge uttryck på olika sätt och att när lidandet blir hopplöst så kan människan skydda sig emot det genom att spela komisk. Detta tolkar författarna som en viktig kunskap i kliniskt arbete att när man som kvinna inte blir tagen på allvar, så kan lidandet utryckas med skämt.

Sjukvårdspersonal bör uttrycka förtroende och stöttning för kvinnornas historier om övergrepp vilket kan leda till ökad självkänsla och lindra deras lidande.

Resultatet visade att kvinnorna blev upprörda och saknade kontroll över situationen när de inte fick göra aktiva val och bli informerade vid genomförandet av undersökningar.

(27)

vara påklädd vid gynekologiska undersökningar. Författarna har kopplat Katie Erikssons (2015.a) begrepp vårdlidande som en effekt som kan uppstå av att sjuksköterskan kränker patientens värdighet, autonomi och delaktighet. Eriksson (2015.a) menar att allt vårdlidande borde motverkas. Författarna anser att vårdlidande kan minskas om sjuksköterskor ej utövar makt i form av att tvinga kvinnorna till handlingar de ej vill genomföra, svara på frågor som de inte orkar och erbjuds att skyla sig vid gynekologiska undersökningar. Sjuksköterskor behöver bemöta kvinnorna med empati och respekt och låta dem vara delaktiga i sin omvårdnad genom att erbjudas valmöjligheter.

Resultatet visade att kvinnor kan få känslan av att sakna värdighet och känna sig

avhumaniserad efter ett sexuellt övergrepp. Att bli undersökt kan vara mycket oroande och uppfattas som en andra attack på kroppen. Därför menar Eriksson (2015.a) att

sjuksköterskans handlingar och sätt att vara på är av stor betydelse, då patienters värdighet kan förolämpas ytterligare om dessa skulle vara av kränkande karaktär. Författarna har reflekterat av betydelsen att vårdare har kunskap om mänskligt lidande och att de kan vara självkritiska mot sina handlingar och strategier i mötet och reflektera med kollegor för att inte orsaka onödigt vårdlidande hos kvinnor omedvetet. Det framkom även i resultatet att

vårdarna hade förutfattade meningar och fördomar om sexuellt våld, kvinnorna upplevde att vårdare la skulden på kvinnorna för övergreppen, vilket gjorde att kvinnorna kände skam. Enligt Eriksson (2015.a) medför händelser av skuld och skam en känsla av att patienten känner att denne inte är värd något. För att patienterna ska förstå och bekräfta sin egen värdighet, finns behovet av att sjuksköterskorna hjälper kvinnorna att förstå varför hen genomgår svåra situationer eller ohälsa. Utifrån detta har författarna reflekterat över att sjuksköterskor bör ha ett professionellt engagemang och bemötande som innebär att de skapar en tillitsfull relation med respekt och värdighet samt att bortse från att blanda in sina personliga värderingar, känslor och åsikter. De behöver utgå från ett helhetsperspektiv och inte endast se kvinnan som ett offer. Det tror författarna kan bidra till att kvinnorna upplever förtroende från sjuksköterskor och mindre skuld och skam i mötet med hälso- och

sjukvården.

Det framkom i resultatet att ett bra bemötande i sjukvården förbättrar återhämtningen i efterförloppet. Kvinnorna upplevde de positivt när sjuksköterskan lyssnade utan att döma,

(28)

bekräftade deras historier och berättade att det ej var kvinnornas fel när de la skulden på sig själva. Kommunikationen är ett viktigt redskap för samtalen mellan allmänsjuksköterskan och kvinnan. Canhizares Evangelista, Da Silva Domingos, Cerântola Siqueira & Mara Braga (2016) belyser att när utbildad vårdare lägger tid att lyssna på patienten och kommunicerar individanpassat leder det till att patienten känner välbefinnande och att oro och ångest mildras. Detta styrks även av Dahlberg & Segesten (2010) när sjuksköterskor gav patienten tid, lyssnade på dem och sökte ögonkontakt ledde det till vårdande samtal av entusiasm och energi samt att patienten kände sig sedd. Det visade sig att dåliga ordval som vårdare använder kan såra patienter och skapa distans. Här blir sjuksköterskans ansvar om en förtroendefull kommunikation och att svara på ett vårdande sätt tydligt. Författarna

reflekterade över kvinnorna som hade upplevelsen av att vårdare gav kvinnorna skulden för övergreppen. Författarna undrar om de haft brister i sina ordval som gjort att kvinnorna upplevde att det var deras fel att det blivit utsatta. Här blir det betydelsefullt att

sjuksköterskan måste tänka på sina ordval, hur man svarar på vålds frågor och hur man formulerar sig. Författarna hävdar att öppna frågor och att med jämna mellanrum fråga kvinnorna om man tolkat det kvinnan berättat rätt. Det för att minimera egna tolkningar och missförstånd.

Resultatet visar att kvinnor upplevde det positivt när skador bekräftades och dokumenterades och information hur de kunde gå vidare i processen efter sexuellt våld. Den relativt nya samtyckeslagen har resulterat till fler fällande domar i mål om sexuellt våld (Brå, 2020.b). Vilket författarna resonerat utifrån ett samhällsperspektiv kan leda till kvinnans förtroende gentemot sjukvården och rättsväsendet. Då förövaren får sitt straff och kvinnan känner sig betrodd och en meningsfullhet som påverkar den psykiska hälsan. Vilhelmsson & Tengland (2016) belyser att psykisk ohälsa är ett svårt lidande för människor eftersom hela livet påverkas och det är ett folkhälsoproblem. Författarna hävdar att det inom sjukvården borde finnas en tydlig handlingsplan för hur sjuksköterskor ska kunna binda bevis och dokumentera eventuella skador hos en kvinna efter sexuellt våld. Även att veta vart man ska vända sig om man får svar på frågan om sexuellt våld som kräver hjälp från annan vårdgivare eller instans. Det anser författarna i kombination med samtyckeslagen skulle kunna leda till ännu fler fällande domar då de inte endast bygger på kvinnans vittnesmål som i många fall blir ord mot ord.

(29)

KLINISKA IMPLIKATIONER

Litteraturöversiktens resultat kan bidra med kunskaper och ökad förståelse för vad kvinnor upplever som betydelsefullt i omvårdnaden när de varit utsatta för sexuellt våld. Författarna anser att ökad förståelse kan leda till mindre brister i bemötandet. Det framkommer i resultatet att sjukvårdens bemötande kan förbättras, att vårdare saknar kunskaper och är oförberedda i mötet. Författarna hävdar att alla sjuksköterskor måste ha den kunskap som krävs. Träning, kurser och erfarenhet i att identifiera och ställa frågor om våld är ett av de viktigaste redskap för att känna sig säker och trygg i sin yrkesroll. Genom att sjuksköterskan får konkreta förslag på frågor som hen kan ställa till kvinnor kommer de finnas som stöd för sjuksköterskan. Det leder till att kvinnor känner att sjuksköterskan visar hänsyn, kunskap och förståelse. Sjuksköterskor på sin arbetsplats kan lyfta och diskutera verksamhetens brister i bemötande och rutinerna efter sexuellt våld. Vilka åtgärder som skulle kunna göra att omvårdnaden utvecklas, förbättras och blir mer personcentrerad, samt införa riktlinjer som alla känner till. Att kritiskt reflektera över sjuksköterskans arbetssätt, som innefattar bland annat kommunikation och bemötande känns som en viktig del att ta med för att som person utvecklas i sitt yrke. Även att reflektera med kollegor om strategier och tillvägagångssätt för att handskas med utmanande möten och samtal.

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING

När författarna letade artiklar så framkom det sparsamt med artiklar som handlar om just kvinnors upplevelser av mötet med allmänsjuksköterskan när de utsatts för sexuellt våld. Många artiklar hade specialistsjuksköterskans perspektiv. Omvårdnaden kan förbättras om sjuksköterskor som många gånger är de första att möta kvinnan får en ökad kunskap om kvinnorna och deras behov och upplevelser, därför bör bemötandet utforskas ytterligare. Exempelvis forskning kring kvinnors hälsa en tid efter sjuksköterskors uppföljning, hur de anser att bemötandet påverkade deras återhämtning. Vilka faktorer som kvinnorna upplevde saknas i omvårdnaden, och eventuella önskemål för att förbättra uppföljningen. Författarna anser även att det skulle vara intressant och betydelsefullt om det forskades kring

sjuksköterskeprogrammets utbildning om sexuellt våldsutsatta, om det ger tillräcklig kunskap i nuvarande utbildning, eller om sjuksköterskestudenter kan behöva mer förberedelser inför den kommande rollen.

(30)

SLUTSATS

Litteraturöversiktens resultat visar att kvinnornas lidande minskade när sjukvårdspersonalen hade ett bra bemötande, icke dömande, bekräftade kvinnorna och lyssnade. Det underlättade kvinnornas återhämtning och deras upplevelser av vården blev positiva.

Det visar att kvinnorna föredrog kvinnliga vårdare efter en våldtäkt, då tilliten till män var borta. Även personliga vårdsamtal, varsamhet i beröringen, kontinuerlig information och val vid undersökningarna uppskattades. Det framkom att många kvinnor vid mötet med

sjukvården inte blev betrodda, kände sig dömda av vårdare, upplevde skuld och skam samt rädslan att förlora sin rätt till självbestämmande. Kvinnorna upplevde väntetiden som svår, sjuksköterskor var kalla, inte närvarande, oförstående och att de saknade erfarenheter och kunskaper av att ta hand om sexuellt våldsutsatta kvinnor. Detta ledde till att kvinnorna hade en övergripande negativ upplevelse av hälso- och sjukvården. I mötet med kvinnan måste sjuksköterskan vara lyhörd, bemöta med värdighet, ha en öppenhet i samtalen och reflektera över sitt eget etiska förhållningssätt. Sjuksköterskan bör inte sträva efter att lösa allt, utan känna att hen har en unik möjlighet att i interaktion med kvinnan göra skillnad i hennes liv.

(31)

REFERENSFÖRTECKNING

*= Resultatartiklar

Alhalal, E. (2020). Nurses' knowledge, attitudes and preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67(2), 265-274. Doi: http://dx.doi.org.esh.idm.oclc.org/10.1111/inr.12584

Al-Natour, A., G L, Gillespie. D, Felblinger., & L. L, Wang. (2014). Jordanian nurses' barriers to screening for intimate partner violence. Violence against woman, 20(12), 1473-1488.doi: 10.1177/1077801214559057.

Alsaker, K., Moen, B. E., Baste, V., & Morken, T. (2018). Sexual coercion in marriage or cohabitating relationships is linked to other types of intimate partner violence. Sykepleien Forskning, 13(70230)(e70230). Doi:

https://doi.org/10.4220/Sykepleienf.2018.70230

Alsaker, K., Morken, T., Baste, V., Campos-Serna, J., & Moen, B. E. (2011). Sexual assault and other types of violence in intimate partner relationships. Acta Obstreticia Et Gynecologica Scandinavica, 91(3), 301–307. Doi: https://doi.org/10.1111/j.1600-0412.2011.01336.x

Ameral, V., Palm Reed, K., & Hines, A. (2020). An Analysis of Help-Seeking Patterns Among College Student Victims of Sexual Assault, Dating Violence, and Stalking. Journal of Interpersonal Violence, 35(23-24), 5311–5335. Doi:

10.1177/0886260517721169

Brottsförebyggande rådet. (2020.a). Våldtäkt och sexualbrott. Stockholm:

Brottsförebyggande rådet. Från https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html

Brottsförebyggande rådet. (2020.b). Stor ökning av fällande domar för våldtäkt sedan samtyckeslagen infördes. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Från

https://bra.se/om-bra/nytt-fran-bra/arkiv/press/2020-06-15-stor-okning-av-fallande-domar-for-valdtakt-sedan-samtyckeslagen-infordes.html

Buck, L., & Collins, S. (2007). Why don't midwives ask about domestic abuse? Brittish Journal of Midwifery, 15(12), 753-758. doi:10.12968/bjom.2007.15.12.27789 Callahan Long, D. (2014). Addressing sexual violence trough preventive nursing practice.

Nursing for Women's Health, 18(6), 476–484. doi: 10.1111/1751- 486X.12160

Canhizares Evangelista, V., Da Silva Domingos, T., Cerântola Siqueira, F- P., & Mara Braga, E. (2016). Multidisciplinary team of intensive therapy: humanization and

fragmentation of the work process. Rev Bras Enfarm, 69(6), 1037–1044. DOI: http://dx.doi.org/10.1590/0034-7167-2016-0221

References

Related documents

Trots likvärdig upplevd tillit till föräldrar samt att studien visar att hög eller låg upplevd tillit signifikant påverkar grad av psykosomatiska symtom, upplever flickor i högre

The estimated odometry pose is the AMCL output based on the wheel encoder and IMU scenario; this is independent of the scan matching outputs (does not receive feedback from the

Kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplever oro, skam, rädsla för att prata eller en känsla av att inte bli trodd inför mötet med hälso- och sjukvården vilket leder

Vid mötet med våldsutsatta kvinnor beskrev sjuksköterskor att det infann sig en känsla av obehag för ta upp frågan om våld, även om det fanns misstanke att en kvinna blev

Barn lär sig att samspela med varandra och lek har en viktig funktion för barns utveckling eftersom barn sätter sina egna regler i till exempel genom rollekar lär sig barnen

Klara och Stina menar att genom att barnen får använda tredimensionella material, utvecklar barnen till exempel språk och matte, men även att språket blir ett hjälpmedel

Förgående kapitel visar att barnens re-presenterade bilder av verklighet i filmspråk kan medföra att barnen förstår ett sammanhang mellan tid och händelser i sin

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att främja en rikstäckande public service och motverka centralisering av public service-