• No results found

I väntan på kärleken

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "I väntan på kärleken"

Copied!
92
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

NUMMER 4 1995

Ar kärlekspassionen bara en

förberedelse för männens äventyr?

Varför stannar kvinnorna hemma och

väntar ? Ar det han som tar initiativet

även bland dagens unga kvinnor och

män - precis som i dans bandsmusikens

texter ? Och hur ser mönstret ut

iförhållanden mellan kvinnor?

(2)

eningen Kvinnovetenskaplig tidskrift. Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar. För insända ej beställda manuskript ansvaras ej.

Ansvarig utgivare: Sylvia Benckert. Redaktörer: Gerd Lindgren och Carin

Matin-berg-Zackari.

Amnesredaktör för detta nummer: Annelie

Bränström Öhman

Redaktionskommitté: Eva Aniansson, Sylvia

Benckert, Annelie Bränström Ohman, Gunilla Domellöf, Lena Eskilsson, Eva

Marie Staberg.

Referensgrupp: Eva Borgström, Mona

Elias-son, Johanna Esseveld, Anita GöransElias-son, Birgitta Holm, Ulla Tebelius och Gert-rud Aström.

Kvinnovetenskaplig tidskrift utkommer

med fyra nummer om året. Prenumerera genom att sätta in 230 kr på pg 88 41 78-5. Stödprenumerationer å 250 kr eller mer är mycket välkomna.

Förteckning över tidigare utkomna tema-nummer kan beställas från redaktionen.

Kungsgatan 95, 903 31 Umeå

Tel 090-13 55 90, 13 57 30. Fax 090-13 04 01.

Grafisk form: Leif Thollander. Vinjetter: Maria Persson.

Tryckt på miljövänligt papper hos Centraltryckeriet, LTmeå. ISSN 0348-8365.

© Författarna och Kvinnovetenskaplig tidskrift.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Utbildningsdepartementet.

Nr 4 1995 Årg 16

Från r e d a k t i o n e n 1 ANDERS ÖHMAN

Äventyraren, passionen och kvinnan 3 ANNELIE BRÄNSTRÖM ÖHMAN

Kvinnan, kärleken och Lord Byrons förbannelse 14 INGRID BOSSELDAL

Skillnad mellan ideal och praktik i förälskelsen 25 G U N I L I A DOMELLÖF

Den erotiska frigörelsen i Karin Boyes r o m a n Kris 37 KARIN STRAND

G e n o m vatten och eld 47 KATARINA SJÖBERG

Variationsrikedomen stor i hawaiiansk samlevnad 56

Medverkande 66 Debatt 67 Våra f ö r m ö d r a r 75 Kåseriet 76 Recensioner 79 Från läsarna 87 Vad h ä n d e r 87

(3)

Cindy Sherman, Untitled Film Still # 11, 1978 (från utställningen på Malmö konsthall, hösten 1995).

Från redaktionen

Någon gång i livet har vi alla gått i väntan på kärleken. V ä n t a n d e t p å den stora kärlekens ankomst eller en förlorad kärleks återkomst är d e n f ö r b i n d a n d e r ö d a tråden mellan en rad av vår kulturs stora berättelser. V ä n t a n d e t som sådant är en allmängiltig existentiell belägen-het, vare sig det är G u d eller Godot, tomten eller kärleken, vi tror oss vänta på. Men när vi talar o m kärlek är det onekligen så att det är kvinnorna som väntar. I filmer, r o m a n e r , schlagertexter och tv-serier vimlar det av frus-trerat, tappert, ursinnigt och tålmodigt vän-tande kvinnor. Det är kvinnor som ger väntan-det ett ansikte, som gör väntanväntan-det till en livs-stil - j a , nästan en konstart för sig.

Ocli det är ingalunda något nytt. I vår euro-peiska kulturs gryning sätter sig P e n e l o p e resolut vid vävstolen, när h e n n e s make Odysseus ger sig ut på sin mångåriga

äventyrs-resa på världshaven. Rollfördelningen kan m e d rätta b e n ä m n a s klassisk. I relationen mel-lan den väntande kvinnan och d e n äventyrlige m a n n e n finns de till synes orubbliga grund-stenarna i vår västerländska kärleksuppfatt-ning.

T e m a t för 1995 års sista n u m m e r av Kvin-novetenskaplig tidskrift är alltså kärlek. Vi h a r valt att ge n u m r e t titeln "I väntan på kärleken" för att ge en fingervisning o m var tyngdpunk-ten ligger. Man kan säga att väntandets pro-blematik sammanfattar d e n konflikt mellan kärlekens ideal och dess praktiska vardags-verklighet som flertalet av skribenterna bely-ser i sina artiklar.

Frågan om passionens plats i vardagen var utgångspunkten för Anders Ohman och Annel.ie Bränström Öhman, litteraturforskare och äkta makar, när d e inledde det samtal som

(4)

resulte-rade i d e n "diptyk" o m skönlitteraturens älskande m ä n och kvinnor, som står att läsa här. Anders O h m a n visar i sin artikel h u r kär-lekspassionen ofta för m a n n e n h a r fyllt funk-tionen av en språngbräda från vardagen och ut i det okända, in i äventyrens lockande värl-dar. I litteraturen h a r äventyraren nästan all-tid en trofast väntande kvinna, som h a n förr eller senare återvänder till. D e n väntande kvinnan står i fokus för Annelie Bränström O h m a n s artikel o m d e n kvinnliga passionsro-m a n e n . Där blir väntandet en kreativ strategi, ett medvetet skapande av en kärlekens kvinn-liga estetik.

De könskonservativa relationsmönster som skönlitteraturen gestaltar återspeglas även bland verklighetens u n g a m ä n och kvinnor i Sverige p å 1990-talet. Sociologen Ingrid Bossel-dal visar i sin u n d e r s ö k n i n g h u r det heterosex-uella parförhållandet r e d a n f r å n det första spi-r a n d e föspi-rälskelsestadiet pspi-räglas av genussyste-mets maktstruktur. H ö g a jämställdhetsideal till trots, väntar kvinnan ä n n u p å att m a n n e n ska ta initiativet i kärleken. När h a n r e d a n är p å väg bort, håller h o n ä n n u p å att inrätta sitt liv för att ge h o n o m plats.

Den handlingskraftige m a n n e n och d e n väntande kvinnan är huvudfigurer också i dansbandsmusikens texter. D e n n a så typiskt svenska musikgenre analyseras av litteraturve-taren och musikern Karin Strand, som m e n a r att dansbanstexterna spelar en ofta förbisedd roll n ä r det gäller att befästa könsstereotypa värderingar. I texterna ägnas kärleken e n när-mast religiös dyrkan - i den, självskrivet,

hete-rosexuella tvåsamhetens skepnad. I detta och flera a n d r a avseenden, d e n publika drag-ningskraften inte minst, liknar dansbandsmu-siken f o r n a tiders väckelsemusik och uppfyller delvis samma behov.

Men h u r ser kärleken ut i d e relationer som överskrider de biologiska könsgränserna? I Katarina Sjöbergs artikel o m icke-heterosexuel-la samlevnadsformer på Hawaii, f r a m tonar bil-den av ett samhälle där d e n sexuella ibil-dentite- identite-ten inte betraktas som oskiljaktligt f ö r b u n d e n m e d det biologiska könet. Istället för två kön, f r a m t r ä d e r plötsligt minst fyra - en variations-rikedom som för våra västerländska ö g o n kan te sig s n u d d på visionär.

Gunilla Domellöfs artikel o m Karin Boyes brott m o t samtidens könsmoral i r o m a n e n Kris (1934), placerar diskussionen om det heterosexualiserade kärleksbegreppet i ett kulturhistoriskt perspektiv. D e n erotiska frigö-relse som Boye förespråkar blir en del i hen-nes radikala kritik av d e n borgerliga enhets-kulturen.

U n d e r vinjetten Våra f ö r m ö d r a r berättar Marie Louise Ramnefalk o m en a n n a n sorts kär-lek. I 1300-talets England, präglat av d i g e r d ö d och krig, blev Julian av Norwich en betydande teolog och mystiker. Sedan biskopen invigt h e n n e till livet som eremit skulle h o n aldrig u n d e r sin livstid l ä m n a sin cell invid kyrkan S:t Julian i Norwich. Till eftervärlden har h o n

lämnat färgstarka berättelser som f ö r e n a r känsla och intellekt i en gudsbild som är både faderlig och moderlig.

(5)

ANDERS ÖHMAN

Äventyraren, passionen och kvinnan

Äventyraren är en man som bryter upp frän tryggheten och ger

sig ut i världen för att söka efter det okända. Äventyraren representerar

rastlöshet, uppbrott och förändring, medan lians väntande kvinna - ty en sådan

finns alltid — står för den stabilitet och kontinuitet till vilken han så

småningom återvänder.

Äventyret signalerar u p p b r o t t och föränd-ring. Äventyret är själva motsatsen till trygghet och kontinuitet, allt det som kan inbegripas i o r d e t vardag. Vardagen är handlingar som u p p r e p a s så ofta att de till slut k n a p p t känns igen som handlingar. Vardagen förknippas m e d det kvinnliga; det dagliga pysslandet m e d h e m m e t och b a r n e n . Äventyraren är där-emot nästan alltid en man. Äventyrets hand-lingar är ofta storslagna och märkbara, och leder till att saker och ting förändras.

Motsättningar mellan manligt och kvinn-ligt tycks konstrueras över p o l e r n a äventyr och vardag. Många forskare m e n a r att kvin-n a kvin-n står kvin-n a t u r e kvin-n kvin-nära och karakteriseras av en m e r a cyklisk tidsuppfattning, m e d a n man-nen representerar kulturens linjära tidsupp-fattning, och att sådana skillnader n ä r a n o g är eviga.1 För kvinnan är därför vardagen något

d j u p t meningsfullt. Vardagliga handlingar är mättade m e d m e n i n g i kraft av att d e uppre-pas. Att stanna i vardagen är för m a n n e n inte bara att h a tråkigt, utan det är att bli ifrågasatt i sin manlighet. Därför är m a n n e n s flykt från vardagen in i äventyret också ett sätt att befäs-ta och bekräfbefäs-ta sin manliga identitet. Vad i n n e b ä r då äventyret? H u r förhåller sig även-tyret till vardagen?

Äventyrets idé grunden

för modern civilisation

D e n tyske litteraturvetaren och filologen Michael Nerlich m e n a r i sin studie av äventy-rets ideologi, att det är d e föreställningar vi knyter till äventyret som utgör g r u n d e n för d e n m o d e r n a civilisationen.2 Före 1100-talet

var äventyret något som d r a b b a d e en person utan d e n n e s egen förskyllan. En äventyrare som exempelvis Odysseus var ett passivt offer för gudarnas, ödets och slumpens spel. I d e n antika r o m a n e n , t ex Daphnis och Chloe, var det både m a n n e n och kvinnan som råkade u t för sådana äventyrligheter som att lida skepps-brott, bli bortrövade av pirater, insatta i fäng-else etc.3 På I 100-talet f ö r ä n d r a s emellertid

förhållningssättet till äventyret. Själva ordet äventyr h ä r r ö r från latinet och betyder unge-fär "överraskande händelser som d r a b b a r en person". Det nya på 1100-talet är att dessa överraskande händelser aktivt uppsöks av oförvägna män. Det finns inget m a n hellre åtrår än att oväntade saker ska inträffa m e d ens person.

Nerlich hävdar att d e n f ö r ä n d r a d e inställ-ningen till äventyret signalerar en rad viktiga f ö r ä n d r i n g a r i d e n västerländska kulturen. Från att h a betraktat stabilitet och o r d n i n g som viktiga värden i livet, innebar d e n även-tyrsideologi som växte fram u n d e r medelti-den att m a n började acceptera och eftersträva ekonomiska, sociala, kulturella och mentala förändringar. Kaos var inte längre något att frukta (som de antika t r a g ö d e r n a gjorde), utan uppfattades som det viktigaste steget in i en ny ordning. Inte heller var det o k ä n d a längre s k r ä m m a n d e , utan blev tvärtom något positivt. Man l ä m n a d e avsiktligt den kända vardagen till f ö r m å n för det okända, ty m a n k ä n d e begär efter det nya. På samma vis för-höll det sig m e d slumpen, som m a n före medeltiden sökte undvika g e n o m att blidka g u d a r n a m e d offer. I äventyrsideologin blev slumpen d e n kanske viktigaste beståndsdelen.

(6)

Det var slumpen som k u n d e f ö r ä n d r a indivi-dens situation och göra det möjligt för d e n n e att k o m m a i kontakt m e d det nya och okända. Slutligen m e d f ö r d e även hyllandet av det o k ä n d a ett e r k ä n n a n d e av d e n andre, dvs a n d r a raser, a n d r a språk och a n d r a kulturer. Inte nödvändigtvis på ett tolerant vis, utan snarare g e n o m att tillägna sig och införliva d e n a n d r e m e d sig själv, antingen fredligt eller g e n o m våld.

Skälen till u p p k o m s t e n av äventyrsideolo-gin var från början mycket konkreta och ma-teriella, m e n a r Nerlich. A n h ä n g a r n a av även-tyrsideologin var de delar av ridclerskapet som saknade e g e n d o m a r och förläningar och som tvingades ut i världen för att söka lyckan. För att b å d e legitimera och dölja d e n n a prosaiska strävan skapades d e n mycket seglivade före-ställningen om det ädla äventyret som, i takt m e d att det ideologiska inslaget blev alltmer betydelsefullt, o r n a m e n t e r a d e s m e d b å d e magiska och sagoaktiga inslag. Det är Nerlichs tes att äventyrsideologin fortsatte att spela en viktig roll även efter riddartidens och d e n höviska kulturens n e d g å n g . Borgerskapets k ö p m ä n övertog ideologin från ridderskapet i jakten på nya m a r k n a d e r och större vinster,

och u n d e r 1700-talet var det vetenskapsmän-n e vetenskapsmän-n , k o vetenskapsmän-n s t vetenskapsmän-n ä r e r vetenskapsmän-n a och d e ivetenskapsmän-ntellektuella som a n a m m a d e ideologin. Det är viktigt att kom-ma ihåg att det är fråga o m en ideologi, dvs atl det rör våra föreställningar om verkligheten. Trots att exempelvis k ö p m ä n n e n u n d e r 1500-och 1600-talen odlade myten o m sig själva som äventyrare vilka utsatte sig för stora faror och strapatser, var d e hela tiden angelägna om att m i n i m e r a slumpen och skaffa sig ga-rantier i m ö t e t m e d det okända, bl a g e n o m att sluta sig s a m m a n i olika gillen och skrån.

Nämner kvinnan

bara i förbifa rten

O m Nerlich n å g o n gång n ä m n e r kvinnan i sin u n d e r s ö k n i n g är det bara i förbifarten, som när h a n noterar att b å d e Daniel Defoe och J o n a t h a n Swift m e n a d e att äventyret inte gick att k o m b i n e r a m e d kvinnor och b a r n .4

A n d å är det u p p e n b a r t att kvinnan h a d e stor betydelse som ett slags närvarande frånvaro

för d e n manlige äventyraren. Kvinnan var den som lämnades h e m m a vid u p p b r o t t e t och flykten ut i det o k ä n d a och h o n var d e n till vil-ken äventyraren förhoppningsvis sedan åter-vände. Kvinnan som d e n väntande i vardagen. Här finns ett p r o b l e m k o m p l e x som rör man-nens och kvinnans roll i skapandet av d e n m o d e r n a civilisationen.

Enligt Nerlich är det alltså m a n n e n som lägger g r u n d e n till m o d e r n i t e t e n . Det är d e n manlige äventyraren som bejakar förändring-en, slumpen och instabiliteten i övertygelsen o m att det kan leda till en ny, a n n o r l u n d a och bättre värld, m e d a n kvinnan utgör ett konser-verande element i sitt v ä r n a n d e o m d e n gam-la invanda världens trygghet och stabilitet. Men är inte e n sådan u p p d e l n i n g i en manlig och kvinnlig sfär alltför schablonmässigt enkel, och stryker d e n inte alla våra f ö r d o m a r om manligt och kvinnligt medhårs? Är det inte så att kvinnan h a r en viktig plats i äventy-rets ideologi, och finns det inte ett s a m b a n d mellan äventyret och d e n vardag som kvinnan representerar?

I sin klassiska studie, Kärleken och västerlan-det, antyder d e n schweiziske idéhistorikern Denis de R o u g e m o n t ett sådant samband.5

H a n hävdar att samtidigt som äventyrsideolo-gin växer f r a m vid de medeltida hoven upp-står även en livskraftig kärleksideologi. D e n n a ideologi kan vi i de R o u g e m o n t s efterföljd kallatnstanismen efter d e n gamla sagan o m Tristan och Isoide, det första och kanske främ-sta uttrycket för ideologin.'1 Vad är det då som

karakteriserar tristanismen?

Till en b ö r j a n måste m a n konstatera att Tristan uppfyller alla kriterier på en äventyra-re. Efter att h a blivit berövad sin far och mor, och sitt arv, blir Tristan b o r t f ö r d av norska k ö p m ä n . Av en slump h a m n a r h a n i Cornwall där han snart vinner sin morbrors, k u n g Marcs, vänskap och respekt. Han befriar Cornwall f r å n Irlands och jätten Morholts förtryck, och till slut får h a n u p p d r a g e t att h ä m t a h e m k u n g Marcs blivande gemål, Isoide d e n blon-da. På båtresan tillbaka till Cornwall råkar de emellertid av misstag dricka d e n kärleksdryck som preparerats för att Isoide och k u n g Marc ska fatta tycke för varandra.7 Isoide och

(7)

för-b j u d e n kärlek som tvingar d e älskande till lis-ter och finlis-ter f ö r att stjäla sig till korta s t u n d e r av h e m l i g a kyssar o c h älskog. Man e r t a p p a r d e m emellertid, och vid ett tillfälle tvingas d e att r y m m a tillsammans in i Morois' stora skog. Det d r ö j e r inte l ä n g e f ö r r ä n d e t r ö t t n a r p å skogslivet o c h lyckas övertyga k u n g Marc att d e r a s kärlek aldrig varit brottslig. Så fortsätter d e att träffas i smyg ä n d a tills d e g e n o m svek och missförstånd d ö r i v a r a n d r a s a r m a r .

Tristans och Isoides kärlek är en kärlek som skyr allt vardagligt u m g ä n g e , m e n a r de Rouge-m o n t . Istället söker d e n u p p allt soRouge-m h i n d r a r kärleken från att förverkligas. Det är alltså inte lycka som är dess mål, u t a n det är en kärlek som tycks sträva efter att bli passion i ordets ur-sprungliga betydelse av lidande och sjukdom. Finns det inget som h i n d r a r kärleken från att förverkligas och bli vardaglig, måste h i n d e r ska-pas för att stegra ska-passionen och lidandet, såsom Tristan gör n ä r h a n i skogen lägger det d r a g n a svärdet mellan sig och Isoide. Denis de Rou-g e m o n t m e n a r att i detta beRou-gär efter passionen grundläggs d e n västerländska föreställningen att d e t b a r a är g e n o m lidande vi kan vinna kun-skap. Det är emellertid inte bara kunskap pas-sionsmyten kretsar kring, m e n a r jag. Passionen m e d sina h i n d e r och sin o t r o h e t skapar ju även o o r d n i n g och en flykt u n d a n stabilitet och trygghet, dvs allt som h a r smak av vardag. Därför är också passionsmyten n ä r a f ö r b u n d e n m e d äventyrets ideologi, och det är ingen till-fällighet att b å d a uppstår i d e n höviska riddar-kulturen på 1100-talet.

Passionen blott en

förberedelse för äventyret

H ä r finns en f ö r b i n d e l s e m e l l a n d e n m a n l i g e äventyraren och k v i n n a n som ä n n u inte utfor-skats i alla dess aspekter. Det verkar således som o m m a n n e n f ö r b e r e d d e sig f ö r äventyret i passionen för kvinnan. Det är som o m pas-sionen b e k r ä f t a r att d e t inte l ä n g r e finns n å g o n stabilitet o c h trygghet; att allt är satt i g u n g n i n g . D e t är ju också för att " g l ö m m a " Isoide som Tristan g e r sig ut i världen och u p p s ö k e r äventyr, o c h i d e m e d Tristansagor-n a samtida A r t h u r - l e g e Tristansagor-n d e r Tristansagor-n a är det passio-n e passio-n m e l l a passio-n r i d d a r e passio-n Lapassio-ncelot o c h Guipassio-neve-

Guineve-re, k u n g A r t h u r s h u s t r u , som tvingar L a n c e l o t ut på äventyr för att söka d e n heliga Graal.^

M a n n e n kan m e d h j ä l p av kärlekspassio-n e kärlekspassio-n r u c k a p å d e kärlekspassio-n g a m l a o r d kärlekspassio-n i kärlekspassio-n g e kärlekspassio-n och kasta sig in i äventyret som e r b j u d e r m ö j l i g h e t e r till en ny o r d n i n g , ny k u n s k a p o c h materiella för-delar. Man kan alltså se d e t som att m a n n e n "drar nytta" av k v i n n a n i kärlekspassionen; h o n blir d e n m o t vilken h a n tar spjärn f ö r att våga s p r å n g e t ut i det o k ä n d a . F r å g a n är emel-lertid o m inte k v i n n a n g ö r n å g o t l i k n a n d e . I p a s s i o n e n sätter även h o n allt p å spel, o c h i väntan på äventyrarens h e m k o m s t ligger ock-så en förväntan o m f ö r ä n d r i n g . B å d e f ö r kvin-nan och m a n n e n i n n e b ä r passionen och även-tyret en äventyrstid, för att tala m e d Michail Bachtin, dvs en tid m e l l a n t i d e r n a då d e bio-grafiskt b e s t ä m d a s a m m a n h a n g e n f ö r tillfället u p p h ä v s och allt kan h ä n d a .9

Väntan tycks konstituera

kvinnans väsen

Det är d o c k farligt att generalisera. I olika tider o c h i olika texter spelar äventyraren o c h k v i n n a n olika roller. I exempelvis Roland-sången f r å n slutet av 1000-talet är kvinnan så till d e n g r a d f ö r b u n d e n m e d äventyraren att väntan tycks k o n s t i t u e r a hela h e n n e s väsen, vilket u t g ö r en stor skillnad jämfört m e d d e n vida m e r aktiva Isoide. N ä r greve R o l a n d h a r dött i sin h j ä l t e m o d i g a k a m p m o t s a r a c e n e r n a m e d h u v u d e t "vänt m o t d e o t r o g n a s land", som d e n äventyrare h a n är, å t e r v ä n d e r k u n g Karl till Frankrike o c h måste m e d d e l a nyhe-ten till d e n v ä n t a n d e j u n g f r u Alde:

Nu frågade hon: "Var är den ädle Roland som lovat mig att ta mig till sin hustru?"

Då tyngs kungens sinne av sorg och smärta. Han gråter, och han drar i sitt skägg. "Nu frågar du efter en som fallit i kampen. Men jag skall ge dig ett värdigt vederlag: Ludvig, min egen son, en präktig husbonde, och han skall ärva riket efter mig."

Då svarade Alde: "Det var sällsamt tal. Gud förbjude, hans änglar och hans helgon, att jag skall leva efter Rolands död."

Hon bleknade och föll ner vid kungens fötter. Hon var helt död. Gud vare henne nådig! Och krigarna från Frankrike brast i gråt.'0

(8)

I äventyrets ideologi ingår det självfallet att ingen "präktig h u s b o n d e " kan ersätta en djärv äventyrare. Det är ett av skälen till att Alde måste dö.

Shelley analyserar

äventyrets ideologi

Går m a n emellertid n ä r m a r e vår egen tid blir förhållningssättet till äventyret och äventyra-ren betydligt m e r a ambivalent. Fortsättning-en av d e n n a essä vill j a g därför ägna åt att u n d e r s ö k a två texter där m a n kan se h u r även-tyrets roll ifrågasätts och problematiseras. Den första texten är unik i det att det troligen är d e n första text som b e h a n d l a r äventyraren som är skriven av en kvinna, nämligen Mary Shelleys Frankenstein eller den möderne Promete-heus, utgiven 1818.

H u v u d p e r s o n e n i Shelleys r o m a n , veten-skapsmannen Victor Frankenstein, uppvisar b å d e likheter och skillnader g e n t e m o t 1100-talets äventyrare. Vi k o m m e r ihåg att Nerlich m e n a d e att äventyrets ideologi övertogs av de intellektuella u n d e r 1700-talet, m e n m e d skillnaden att d e n intellektuelles äventyr var rationellt och inte som tidigare omgivet av saga och magi. Själva förhållningssättet är dock likadant. Victor Frankenstein, exempel-vis, l ä m n a r sin familj och sin trolovade för atl k o m m a i kontakt med det o k ä n d a och möjli-gen lyckas utvinna ny kunskap.

Den viktigaste skillnaden är emellertid inte att Shelleys r o m a n gestaltar d e n m ö d e r n e äventyraren, som strävar efter att k o m m a livets hemlighet p å spåren, utan att d e n även utgör en kritisk analys av äventyrets ideologi.

R o m a n e n b ö l j a r m e d en a n n a n äventyra-res, Robert Waltons, expedition i norra isha-vet för att u p p t ä c k a nya o k ä n d a kontinenter. Det föresvävar Walton att h a n kanske kom-m e r att f i n n a ett nytt Eden, o kom-m h a n vågar sig tillräckligt långt in b l a n d ismassorna. Walton framhåller i brev till sin syster att h a n ä n d a sedan h a n var en liten pojke d r ö m t o m att få ge sig ut i det okända. Det som mest inspire-rade h o n o m var några inspire-rader ur d e n romantis-ke p o e t e n Samuel Coleridges dikt The Ancient Mariner, e n upplysning som inte är oviktig i s a m m a n h a n g e t eftersom Mary Shelley i sin

b a r n d o m var bekant m e d Coleridge, och dess-u t o m var gift m e d en a n n a n av d e n engelska romantikens förgrundsgestalter, Percy Bysshe Shelley. Relationen mellan Walton och hans syster är också betydelsefull. H o n är gift och har familj, vilket h a n inser att h a n aldrig kom-m e r att k u n n a skaffa sig. Systern represente-rar alltså d e n vardag som Walton övergivit, m e n som h a n ä n d å håller kontakt m e d g e n o m att det är till h e n n e h a n f ö r m e d l a r sina upplevelser.

I det ogästvänliga islandskapet påträffar expeditionen en clag d e n kringirrande Victor Frankenstein. Så s m å n i n g o m berättar d e n n e sin historia för Walton, som i sin tur återger d e n i sina brev till systern. Frankensteins berättelse utgör ett v a r n a n d e e x e m p e l för äventyraren och är det som slutligen får Ro-bert Walton att återvända h e m , utan att h a lyckats m e d det han föresatt sig.

Flykten från vardagen

slår tillbaka mot äventyraren

Victor Frankensteins berättelse h a n d l a r o m b å d e besatthet och upptäckariver. Han kom-m e r från en idyllisk och välkom-mående fakom-milj, m e n när m o d e r n d ö r går lian helt u p p i sina studier och experiment. Han l ä m n a r h e m m e t och sin fästmö för att studera vid universitetet i en stad m å n g a mil bort. Frankenstein umgås dock inte m e d a n d r a studenter utan isolerar sig snart helt m e d sitt arbete. U n d e r tre års tid träffar h a n nästan inte n å g o n a n n a n männis-ka, och det är knappt att han ens h ö r av sig m e d brev till sin familj. Istället d r ö m m e r h a n o m d e n ära som ska tillkomma h o n o m då h a n lyckats m e d sitt projekt att p å egen h a n d kun-n a skapa kun-nytt liv. Då h a kun-n äkun-ntligekun-n, g e kun-n o m sto-ra ansträngningar och m e d hjälp av slumpen, lyckas i sina föresatser blir h a n förfärad. Ty det h a n har skapat är ett m o n s t e r inför vars anblick h a n endast k ä n n e r avsky och vämjel-se.

I detta agerar h a n åter i enlighet m e d även-tyrets ideologi. Istället för att ägna sin skapel-se daglig omvårdnad, ta h a n d om det nya livet, stöter h a n bort d e n n e och förvandlar h o n o m till något namnlöst f r ä m m a n d e , ett monster. Det blir därför också d e n roll

(9)
(10)

stret k o m m e r att få i r o m a n e n , åtminstone för Victor Frankenstein. Monstret k o m m e r i sin tur att, som utstött och f r ä m m a n d e , ta h ä m n d på sin skapare. H ä m n d e n drabbar i första h a n d Frankensteins familj. Monstret m ö r d a r Victors yngre bror, vilket leder till j u n g f r u n [ustines avrättning som Victor på g r u n d av skamkänslor för monstret inte f ö r m å r avstyra.

Det dödar även hans bäste vän, Henry Clerval,

och slutligen, på bröllopsnatten, Victors hus-tru Elisabeth.

Mordet på Elisabeth är betydelsefullt. Elisabeth kan m a n säga är urtypen för clen väntande kvinnan. I tre års tid har h o n , utan att n å g o n gång ha träffat Victor, väntat på att han ska h a lyckats i sitt sökande efter ny kun-skap och äntligen k o m m a h e m . När Victor i desperation över sin k r y m p a n d e familj hastigt b e s t ä m m e r att de ska gifta sig, m ö r d a s h o n i n n a n äktenskapet h i n n e r fullbordas, efter-som Victor b e f i n n e r sig någon annanstans på spaning efter monstret.

På m å n g a nivåer är Shelleys r o m a n en kri-tik av äventyrets ideologi. Det kanske mest s p ä n n a n d e är h u r h o n ställer vardagens vär-den g e n t e m o t äventyrets, och visar h u r flyk-ten från vardagen riskerar att slå tillbaka m o t äventyraren själv. Frankenstein kapar b a n d e n till familjen och det "lilla" livet för att uppsöka skapandet i e n s a m h e t i sin jakt efter det nya och okända. Därigenom är faran stor att re-sultatet av ett sådant asocialt skapande ham-nar i ett vacuum u t a n f ö r alla s a m m a n h a n g . Det förblir något f r ä m m a n d e , monstruöst, som aldrig kan införlivas i kretsen av nära och kära. Det förvandlas till något som hotar var-dagen m e d u n d e r g å n g och ödeläggelse. O c h finns det inte längre något h e m att återvända till, n å g o n älskande som väntar, blir äventyra-ren lik en rymdfarare söm slungas ut i univer-sums oändliga iskyla.

Shelley ambivalent

till äventyrarens roll

Till skillnad från Victor överger emellertid inte Mary Shelley sin skapelse. Det d j u p t ori-ginella m e d Frankenstein, och som gör att kri-tiken mot äventyrets ideologi fördjupas, är att h o n inte låter monstret förbli f r ä m m a n d e .

Monstret ges röst i r o m a n e n och får berätta historien ur sitt perspektiv. R o m a n e n är kom-p o n e r a d som kinesiska askar, m e d berättelser inneslutna i berättelser, och längst in bland dessa berättelser återfinner vi monstrets.

Monstrets berättelse handlar om övergiven-het, o m att vara d e n f r ä m m a n d e Andre, m e n även o m värdet av d e n n a f r ä m m a n d e blick på den kända kulturen. Det är nämligen så att monstret lär sig att tala och blir bildad g e n o m att leva u t a n f ö r flyktingfamiljen De Laceys stu-ga i skogen. Den u n g e m a n n e n i familjen, Felix, undervisar sin älskade Safie (även h o n en främling i d e n europeiska kulturen) om Europas historia, och monstret tjuvlyssnar. Monstret får bl a h ö r a talas om erövringen av Amerika och d e n blodiga slakten på indianer. H a n lär sig alltså att se d e n västerländska kul-turens grymhet mot det som är f r ä m m a n d e , m e n h a n lär sig också att uppskatta det goda i västerlandets civilisation; de demokratiska idealen, familjens sammanhållning.

I och m e d att läsaren får ta del av monstrets egen historia, blir d e n n e s handlingar, mor-d e n på Frankensteins familjememor-dlemmar, o m inte acceptabla så dock förståeliga. Även möj-ligheten att g e n o m monstrets ögon se den e g n a kulturen f u n g e r a r kritiskt distanseran-de. På så vis blir också monstret ett slags även-tyrare. H a n saknar h e m h ö r i g h e t och biogra-fisk bestämning och kan d ä r i g e n o m bidra m e d ny kunskap om det invanda och etable-rade.

Det finns således en ambivalens hos Mary Shelley själv a n g å e n d e äventyrarens roll. Vår västerländska kultur h a r behövt och behöver äventyraren för att utvecklas och förändras, samtidigt som det är livsfarligt n ä r äventyra-ren helt och hållet överger d e s a m m a n h a n g från vilka h a n har utgått. Det är som om Mary Shelley på en och samma gång ville försvara m o d e r n i t e t e n s landvinningar och varna för att äventyraren kan, o m äventyret förblir en manlig isolerad företeelse, bli vår u n d e r g å n g . Victor Frankensteins sista ord i slutet av roma-n e roma-n får uroma-nderstryka ambivaleroma-nseroma-n. H a roma-n ber Robert Walton dra lärdom av den historia h a n berättat och tona ner sin ärelystnad och återvända h e m , m e n så avbryter han sig och utbrister: "Men varför säger jag detta? Mina

(11)

egna f ö r h o p p n i n g a r har grusats, m e n kanske n å g o n a n n a n kan lyckas".11 Detta kan vara en

obotlig äventyrares sista ord, m e n det kan också vara en idé o m ett a n n a t sätt att söka äventyret på. Att språnget ut i det o k ä n d a för att söka nya världar och ny kunskap inte nöd-vändigtvis behöver i n n e b ä r a en förnekelse av vardagen och d e sociala s a m m a n h a n g e n .

Det finns ytterligare en aspekt av Franken-stein som förtjänar att kommenteras.1'-

Un-dertiteln är j u "den m ö d e r n e Prometheus", vil-ket i sig signalerar att boken rymmer en kritik av äventyrets ideologi. Prometheus-myten var mycket o m h u l d a d av de engelska romantiker-na vid d e n tid Mary Shelley skrev sin r o m a n . För de manliga romantiska p o e t e r n a repre-senterade P r o m e t h e u s mänsklighetens befria-re ur okunskap och träldom. P r o m e t h e u s var d e n gud som vågade trotsa d e a n d r a g u d a r n a och skänka d e n förslavade mänskligheten elden, ljuset och kunskapen. Det var en roll som r o m a n t i k e r n a k u n d e identifiera sig med. De var visionärerna, profeterna, vilkas dikter skulle väcka det s l u m r a n d e folket. Marys make, P B Shelley, skrev ett versdrama, Den befriade Prometeheus (1821), som slutade m e d folkets befrielse g e n o m kärleken mellan P r o m e t h e u s och hans kvinnliga del Asia. Folket k o m m e r dock aldrig till tals i dramat. De utgör ett staffage som uteslutande reage-rar på g u d a r n a s handlingar.

Det är mot b a k g r u n d av en sådan abstrakt idealistisk hållning m a n också kan läsa Frankenstein. De manliga romantikerna lät bara folket omtalas i sina dikter, det fick sällan en egen röst. För r o m a n t i k e r n a var det även poesin som var d e n yppersta litterära f o r m e n , m e d a n r o m a n e n var något prosaiskt, vardag-ligt och föraktvardag-ligt. Men det är m e d d e n n a var-dagens litterära g e n r e f r a m f ö r a n d r a som d e n knappt nitton år gamla Mary Shelley gjorde sitt första f r a m t r ä d a n d e i litteraturen, och h o n visade m e d all tydlighet att det just är i r o m a n e n som olika perspektiv tillåts få röst och k o m m a till tals. Därigenom blev även valet av litterär f o r m en kritik av äventyrets ideologi. Mary Shelley visade att befrielsen inte k u n d e k o m m a utifrån, u r isolering och u p p h ö j d ensamhet, utan måste växa f r a m i vardagen i nära relationer mellan människor,

vilket var ett perspektiv som den så föraktade r o m a n e n var den mest lämpade att förmedla. Man kan alltså hävda att Mary Shelley kritise-rade äventyrets ideologi m e d hjälp av b å d e vardagens värden och r o m a n e n s form.

Söker inte kärlekens fullbordan

utan passionen och lidandet

I och m e d att r o m a n e n efter r o m a n t i k e n blev 1800-talets d o m i n e r a n d e litterära genre, kan m a n kanske tycka att äventyrets ideologi n u spelat ut sin roll. Ändå vill j a g hävda att d e n än idag har stor betydelse för den manliga identiteten. Det h a r dock blivit svårare att överge familj och vardag för att ge sig ut i det okända. Den r e n o d l a d e äventyraren är för-svunnen, m e n istället har vi kvar en slags frus-trerad äventyrare. Det är en gestalt som jag vill u n d e r s ö k a m e d hjälp av en n u f ö r t i d e n tämli-gen bortglömd r o m a n från slutet av 1800-talet, B e r n h a r d Meijers självbiografiska berät-telse Excelsior! En fantasts historia från 1888.

B e r n h a r d Meijer var en av de mest radikala f ö r e t r ä d a r n a för åttitalsrörelsen eller Det u n g a Sverige, vilken brukar inräkna m e r a n a m n k u n n i g a p e r s o n e r som August Strind-berg och Gustaf af Geijerstam. I huvudsak var Meijer verksam som journalist och lexikograf, även o m det var författare h a n strävade efter att bli. Excelsior! blev dock d e n e n d a r o m a n som h a n publicerade u n d e r sitt liv. Det finns m å n g a intressanta aspekter i Meijers r o m a n , inte minst vad gäller r o m a n e n s status som självbiografisk berättelse, m e n h ä r vill jag kon-centrera mig på det som har drag av äventy-rets ideologi. 1 3

H u v u d p e r s o n e n i r o m a n e n , Meijers alter ego Ragnar Möller, har två stora ideal i livet. Det e n a är sanningslidelsen, att ständigt ge akt på och vara sann m o t sig själv, det a n d r a är att bli Sveriges främste författare. Dessa ideal k o m m e r snart att samverka i Ragnars liv; det är g e n o m att f ö r m e d l a sina sanna erfarenhe-ter som h a n ska nå positionen som u p p h ö j d författare. Det återstår dock att finna d e n tän-d a n tän-d e gnistan för skapantän-det, och tän-det är ingen tvekan om att det är hos kvinnorna Ragnar måste söka den. Det är som om författarska-pet, som i mycket uppvisar äventyrets alla

(12)

kän-n e t e c k e kän-n , måste f ö r b e r e d a s i k o kän-n t a k t m e d kvinnan, p å s a m m a sätt som r i d d a r e n förbe-r e d d e sig p å förbe-resan u t i d e t o k ä n d a .

D e n första kvinna R a g n a r i n l e d e r ett för-h å l l a n d e m e d är sin för-hyresvärdinna u n d e r stu-d i e t i stu-d e n i L u n stu-d . H o n h e t e r D a g m a r von D ö h n e n o c h är gift, m e n h a r rykte o m sig att vara "lössläppt". R a g n a r b ö r j a r s p i n n a fantasi-er kring h e n n e och f ö r b i n d e r genast dessa m e d s k a p a n d e t : "Ragnar ö n s k a d e i n g e n t i n g h ö g r e än ett riktigt r o m a n t i s k t kärleksäfven-tyr, ett s å d a n t som k u n d e ge fart åt h a n s poe-tiska llygt o c h ä m n e åt h a n s d i k t n i n g . " Dag-m a r är en g a n s k a j o r d n ä r a kvinna o c h s e d a n h o n i sin tur blivit förälskad i R a g n a r , tvingas h a n på olika sätt söka f r e d a sig m o t h e n n e s inviter. Det är ju passionen o c h l i d a n d e t Rag-n a r söker, iRag-nte kärlekeRag-ns f u l l b o r d a Rag-n .

H a n f ö r s ö k e r d ä r f ö r " u p p f o s t r a " D a g m a r till att tygla sin sexualitet, anpassa sig till kon-v e n a n s e n o c h o m f a t t a h a n s h ö g a r o m a n t i s k a ideal, samtidigt som h a n u t k ä m p a r e n väldig "själskamp" i n o m sig mellan att ge e f t e r f ö r sin åtrå eller att stoiskt avstå. Det är d e n själs-k a m p e n h a n t ä n själs-k e r utnyttja till ä m n e för sin k o m m a n d e r o m a n . S o m sista utväg f ö r att u n d e r b l å s a passionen, n ä r d e n n a b ö r j a r tyna bort, lyckas R a g n a r övertala D a g m a r att ta sig an ett f o s t e r b a r n . D ä r e f t e r k ä n n e r h a n sig fri att resa till S t o c k h o l m f ö r att söka lyckan. När R a g n a r sitter på tåget d r ö m m e r h a n o m h u r h a n ska utnyttja passionshistorien m e d Dag-m a r för att skriva in sig i litteraturhistorien. H a n inser visserligen att h a n gjort sig skyldig till egoism i sitt h a n d l a n d e g e n t e m o t h e n n e , m e n d e n n a insikt är i själva verket en källa till n j u t n i n g f ö r h o n o m , då d e t är m e d v u n n e n k u n s k a p o m d e n n a konflikt h a n ska f r a m t r ä -da i litteraturen.

Historien m e d D a g m a r g ö r h o n o m d o c k inte till f ö r f a t t a r e , o c h m e d nästa kvinna h a n m ö t e r , Lilli, blir det svårare att pröva passio-n e passio-n e f t e r s o m h o passio-n ipassio-nte som D a g m a r är gift. Det existerar alltså inga h i n d e r för kärleken att fullbordas, vilket f ö r R a g n a r f r a m s t å r som s k r ä m m a n d e . Gifter h a n sig m e d Lilli är d e t kanske ett tecken på att h a n inte är en riktig äventyrare att h a n s f ö r f a t t a r å d r a är svag -o c h att h a n istället väljer att låta sig u p p s l u k a s av v a r d a g e n . H a n t ä n k e r o m sitt d i l e m m a :

Nina Ericson, Triptyk, 1995.

Var det pligten, som bjöd honom att för lifvet bin-da sig vid denna flicka? Eller var det enbin-dast en svag-het i karaktären, ett fegt eftergifvande för omstän-digheternas makt, kanske rent af ett bevis därpå att författardriften hos honom ej var af den äkta sor-ten, då den lätt kunde låta sig kufvas, i stället for att nära sig på alla de öfrige känslornas bekostnad och bli härre öjver hela hans jag. 14

Rädd för vardagens

äktenskapliga trygghet

Att vara f ö r f a t t a r e är således att e x p l o a t e r a alla a n d r a känslor, d r i f t e r och talanger i full-f ö l j a n d e t av full-förfull-fattarskapet. Att vara full-f ö r full-f a t t a r e i n n e b ä r , i e n l i g h e t m e d äventyrets ideologi, att våga s p r å n g e t ut i d e t o k ä n d a d ä r överras-k a n d e h ä n d e l s e r väntar e n . Ä överras-k t e n s överras-k a p e t överras- kom-m e r d ä r f ö r att h o t a äventyret kom-m e d alltför mycket vardag o c h alltför mycken hänsyn till relationer.

T r o t s d e n n a tvekan gifter sig R a g n a r m e d Lilli, mycket p g a d e t h a n kallar konvenan-sens krav, m e n g ö r klart f ö r Lilli att h a n sätter sitt författarkall f r ä m s t samt förväntar sig full-ständig ö p p e n h e t e m e l l a n d e m . Till e n

(13)

bör-j a n n bör-j u t e r R a g n a r av familbör-jelivet o c h atmosfä-r e n i h e m m e t . Lilli, d ä atmosfä-r e m o t , b ö atmosfä-r j a atmosfä-r alltmeatmosfä-r k ä n n a sig som h i n d e r i vägen för R a g n a r s d r ö m o m att bli författare, i s y n n e r h e t som h o n blivit gravid. Lilli är d o c k övertygad o m att d e t t a k o m m e r att f ö r ä n d r a s , d å h o n är säker på att h o n snart k o m m e r att d ö . När h o n h a r sagt det åt Ragnar, e r f a r h a n f ö r för-sta g å n g e n att h a n älskar h e n n e . H e n n e s eventuella d ö d h a r äntligen f ö r t in ett h i n d e r i d e r a s relation, n å g o t som b å d e kan stegra p a s s i o n e n och u t g ö r a i n c i t a m e n t e t till förfat-tarskapet. R a g n a r förklarar h e n n e sin kärlek, m e n Lilli g e n o m s k å d a r h o n o m . H o n säger: jag vet nog att du skall sörja mig / . . . / sörja mig

mycket, men du skall på samma gång känna dig glad och fri! Detta yttrande slog honom. Det var som hade han blivit gripen på bar gärning vid begående av ett brott. Med ens stod det nämligen klart för honom att han redan, vid tanken pä han-nes död, haft en känsla som af glädje / . . . / . 15

Då Lilli inte d ö r n å g o n naturlig d ö d , b ö r j a r h o n p l a n e r a sitt självmord m e d m å n g a maka-b r a detaljer, maka-bl a iordningställer h o n d e n resväska s o m R a g n a r e f t e r h e n n e s d ö d ska

a n v ä n d a för sin utlandsresa. Det p l a n e r a d e självmordet blir d o c k problematiskt f ö r R a g n a r . Visserligen längtar h a n e f t e r h e n n e s offer, d e t är kanske h e n n e s d ö d som kan för-vandla h o n o m till en stor k o n s t n ä r , m e n sam-tidigt k a n h a n inte låta bli att k ä n n a skuld-känslor. Det f a k t u m att h a n är m e d v e t e n o m att h o n t ä n k e r o f f r a sitt liv f ö r h a n s skull g ö r h o n o m till inget m i n d r e än en m ö r d a r e .

Slutligen g ö r Lilli ett misslyckat självmords-försök m e n e f t e r det, sedan R a g n a r försäkrat h e n n e o m sin kärlek, lever d e ett relativt lyck-ligt liv m e d v a r a n d r a . Lilli ger liv åt en d o t t e r och R a g n a r k ä n n e r f ö r en s t u n d att h a n h a r n å g o t att leva och a r b e t a för. En k o r t tid e f t e r b a r n e t s födelse insjuknar Lilli i t u b e r k u l o s och d ö r , vilket p å ett "naturligt" vis löser R a g n a r s s k u l d k o m p l e x .

R a g n a r är förvisso sorgsen över h e n n e s d ö d , m e n kan inte låta bli att k o m m a in på t a n k e n o m e n o f f e r d ö d . H e n n e s b o r t g å n g ska f ö r ä n d r a h o n o m och fylla h o n o m m e d d e n kraft h a n b e h ö v e r för att bli författare:

Han var ej längre upprörd. Det var honom en njut-ning alt tänka sig in i denna stora kärlek, som

(14)

skul-le föra hans lif in på nya banor, befrukta hans fan-tasi, befria hans ande. Denna kärlek skulle ge honom de länge saknade vingarna! Det blef honom klart att han innerst erfor den ljufva käns-lan af befrielse från ett tryck. Han skulle till sist ock-så bli skönlitterär författare! 16

Ragnars o p t i m i s m räcker d o c k b a r a ett litet tag. Snart f ö r e b r å r h a n sig för att h a k ä n t

gläd-je över Lillis död, och tvivlet på om han klarar

att bli f ö r f a t t a r e återvänder. R o m a n e n slutar i ett totalt misslyckande. R a g n a r söker förgäves vinna e n ny kvinna som kan ge h o n o m "ving-ar", d e n lilla d o t t e r n d ö r i s j u k d o m o c h Rag-n a r klarar iRag-nte att skriva siRag-n r o m a Rag-n . (På eRag-n metatextlig nivå kan m a n e m e l l e r t i d säga att B e r n h a r d Meijer lyckades m e d sin r o m a n , även o m d e n fick dåliga r e c e n s i o n e r och blev h a n s e n d a . )

Excelsior! är e n u p p r ö r a n d e bok, m e n fång-ar d e väsentliga d r a g e n i äventyrets ideologi. H ä r finns ö n s k a n o m passionen (kärleksoffret o c h l i d a n d e t ) som e n f ö r b e r e d e l s e f ö r språng-et ut i d e t o k ä n d a , h ä r finns rädslan för att låta sig u p p s l u k a s av v a r d a g e n s trygga e n f o r m i g -het, o c h h ä r f i n n s föreställningen o m äventy-ret som e n d a m ö j l i g h e t till f ö r ä n d r i n g , ut-veckling o c h v i n n a n d e av nya positioner. Det u n i k a m e d Excelsior! är emellertid d e t halv-g å n halv-g n a i R a halv-g n a r s projekt. Det är som o m h a n inte själv k l a r a d e av att slita sig f r å n v a r d a g e n . H a n finner n j u t n i n g i d e n f u l l b o r d a d e rela-tionen till sin kvinna och h a n u p p s k a t t a r d e n trygga l u n k e n i d e t h a r m o n i s k a h e m m e t . O c h istället f ö r att låta blicken l ö p a utåt m o t okän-da k o n t i n e n t e r , v ä n d e r sig Ragnars blick stän-digt inåt för att r a n n s a k a d e e g n a känslornas virrvarr och d o l d a motiv. R a g n a r är alltså en f r u s t r e r a d äventyrare. H a n d r ö m m e r hela tiden o m att ge sig av, m e n är alltför r o t a d i v a r d a g e n s mylla av r e l a t i o n e r och k o m p l e x a psykologiska härvtrådar.

Frustrerad äventyrare ersätter

passionen med otrohet

På så vis är d e n misslyckade R a g n a r Möller en värdig r e p r e s e n t a n t för 1900-talets äventyrare. D a g e n s m a n l i g a identitet, f ö r vilken j a g

me-n a r att äveme-ntyrets ideologi är ceme-ntral, står vis-serligen f ö r a n k r a d i vardagen, m e n h a r en b o r t v ä n d sida. D e t är en sida som alltid söker e f t e r n å g o n t i n g nytt, o k ä n t o c h f ö r ä n d e r l i g t . Det är en sida som vägrar att helt h ä n g e sig åt v a r d a g e n , samtidigt som d e n inte l ä n g r e vågar s p r å n g e t ut i d e t o k ä n d a . D ä r f ö r ä g n a r d e n sig åt halvheter. D e n ersätter passion m e d otro-h e t o c otro-h s ö k a n d e t e f t e r d e t o k ä n d a m e d flyk-ten in i arbetet. D a g e n s äventyrare h a r d ä r f ö r e n b å d e f r å n v a r a n d e o c h förvirrad blick.

En f r å g a kvarstår dock, n ä m l i g e n kvinnans roll för s k a p a n d e t av d a g e n s äventyrare. För visst är d e t väl så att k v i n n o r älskar äventyrare?

NOTER

' Se t ex Karen Davies, Women and Time. Weaving the

Strands ofEveryday Life, diss, Lund 1989.

- Michael Nerlich, Ideology of Adventure. Studies in Modern

Consciousness 1100-1750, vol 1-2, Univ of Minnesota

Press, Minneapolis, 1987.

3 Se Tomas Hägg, Den antika romanen, Carmina,

Stock-holm, 1980.

4 Nerlich. Ideology of Adventure, s 275.

5 Denis de Rougemont, Kärleken och västerlandet, Natur

och kultur, Stockholm, 1963.

'' För begreppet tristanism se t ex Thomas Bredsdorff,

Tristans born, Gyldendal, Kobenhavn, 1982.

7 Denna redogörelse följer Joseph Bédiers

sammanställ-ning från 1900 av sagans många olika varianter. I vissa versioner saknas exempelvis förevändningen med kär-leksdrycken. Se Joseph Bédier, Tristan och Isoide, Fo-rum, Stockholm, 1975.

8 I en modern fantasy-roman, Marion Bradley Zimmers

Avalons dimmor, återberättas Arthur-legenderna än en

gång. Det är historien om hur en matriarkal folklig religion gradvis trängs u n d a n av patriarkatet och kris-tendomen. Det mest spännande i denna roman är det konsekventa kvinnoperspektivet. Berättaren vägrar att följa med på och gestalta männens äventyr utan skil-drar istället vad kvinnorna gör u n d e r tiden vid hoven. '' Michail Bachtin, "Kronotopen", Det dialogiska ordet,

Anthropos, Gråbo, 1988, s 17-25.

'" Rolandsangen. I gjendiktning ved Helge Nordahl,

Asche-houg, Oslo, 1990, s 136 (min översättning).

'1 Mary Shelley, Frankenstein or The Modem Prometheus,

Oxford Univ Press, Oxford 1980, s 218 (min översätt-ning).

12 Det finns naturligtvis fler intressanta tolkningsaspekter

i romanen, vilket inte minst den rikhaltiga litteraturen om Mary Shelleys roman visar, men här koncentrerar jag mig på äventyrets tematik. De böcker jag inspirerats av är Anne K Mellor, Mary Shelley. Her Life, Her Fiction,

Her Monsters, Routledge, New York, 1988, Chris

(15)

Nineteenth-century Writing, Oxford Univ Press, Oxford,

1987. På svenska finns Ronny Ambjörnssons utmärkta kapitel om Frankenstein i Mansmyter, Carlssons, 1990.

1:^Jag är för närvarande sysselsatt med skriva en bok om

en variant av den självbiografiska romanen, apologin. Det är i detta sammanhang jag kommit att intressera mig för Bernhard Meijer.

1 4 Bernhard Meijer, Excelsior! En fantasts historia I-II,

Stockholm, 1888, del I s 266, (min kursivering).

1 3 Meijer, Excelsior!, del I s 326. 1 6 Meijer, Excelsior!, del II s 60 f.

LITTERATUR

Ambjörnsson, Ronny, Mansmyter, Carlssons, Stockholm, 1990.

Bachtin, Michail, Det dialogiska ordet, Anthropos, Gråbo, 1988.

Baldick, Chris, In Frankenstein 's Shadow: Myth, Monstrosity

and Nineteenth-century Writing, Oxford University Press,

Oxford, 1987.

Bédier, Joseph, Tristan och Isoide, Forum, Stockholm, 1975.

Bradley Zimmer, Marion, Aiialons dimmor, Norstedts, Stockholm 1989.

Bredsdorff, Thomas, 'Fristans b0m, Gyldendal, K0ben-havn, 1982.

Davies, Karen, Women and Time. Weaving the Strands of

Everyday Life, diss, Lund 1989.

I lägg, Tomas, Den antika romanen, Carmina, Stockholm, 1980.

Meijer, Bernhard, Excelsior! En fantasts historia I-II, Stock-holm, 1888.

Mellor, Anne K, Mary Shelley. Her Life, Her Fiction, Her

Monsters, Routledge, New York, 1988.

Nerlich, Michael, Ideology of Adventure. Studies in Modem.

Conscicmsness 1100-1750, vol 1-2, University of

Minne-sota Press, Minneapolis, 1987.

Rolandsangen. I gjendiktning ved Helge Nordahl,

Asche-houg, Oslo, 1990.

Rougemont, Denis de, Kärleken och västerlandet, Natur och kultur, Stockholm 1963.

Shelley, Mary, Frankenstein or The Modern Prometheus, Ox-ford University Press, OxOx-ford, 1980.

time in western civilization, change is regarded as a positive value, and adventure entails the active search for change and the unknown. What Nerlich doesn't consider, however, is the role of woman in this transformational process. By relating the theo-ry of adventure-ideology with the theotheo-ry of the ideology of love, as it was developed by Denis de Rougemont, it is possible to find a connecting link between man and woman. One aspect of the ideo-logy of love as it emerged in the middle ages, was that it obviously prepared the male for adventure. I.ove as passion is synonomous with suffering and disorder, and everything that is opposite to the routine of everyday life.

1 then examine two nineteenth-century novels from the viewpoint of adventure-ideology, and the ideology of love. In the first novel, Mary Shelley's Frankenstein or the Modern Prometeheus, I lind a high awareness of the importance of adventure-ideology in forming the relations between the everyday and the extraordinary, between common knowledge and new knowledge, and between man and woman. Mary Shelley definitely criticizes adventu-re-ideology from a woman's perspective, but she is also ambivalent.

The second novel I examine was written in 1888 by the swedish author Bernhard Meijer, and is fair-ly unknown today. In this novel I find the basic cha-racteristics of the male identity in the twentieth century, an identity which I call the frustrated adventurer. Anders Öhman Institutionen för litteraturvetenskap Umeå universitet S-901 87 Umeå S U M M A R Y

This artiele deals with adventure-ideology and its role in the formation of male identity. Adventure-ideology is therefore crucial in determining rela-tions beteween men and women. According to Michael Nerlich, who has studied the emergence of adventure-ideology, this ideology is a corner-sto-ne of modernity in Western Europé. For the first

(16)

ANNELIE BRÄNSTRÖM Ö H M A N

Kvinnan, kärleken

och Lord Byrons förbannelse

Kan kvinnor skriva om kärlek ulan att själva

bli kärlekens offer ? Lord Byrons ord om kärleken som kvinnans allt

har jagat kvinnliga författare som en förbannelse ända in i våra dagar. I den

kvinnliga passionsromanen får den klassiska bilden av den väntande

kvinnan ett nytt utseende. Väntandet blir en konstart,

en estetisk överlevnadsstrategi.

Som feministisk litteraturforskare m e d ett pro-fessionellt intresse f ö r kärleken och dess litte-rära gestaltningar, h a r j a g ibland k ä n t att jag b o r d e ikläda mig n å g o n f o r m av m e n t a l skyddsutrustning. N å g o t i stil m e d d e n m u n -d e r i n g som -d e n r e -d b a r a FBI-agenten o c h rättsläkaren D a n a Scully i d e n a m e r i k a n s k a tvserien Arkiv X ikläder sig i n f ö r varje o b d u k tion av e n m ä n n i s k o k r o p p f ö r t ä r d av u t o m -jordiska krafter. Skyddsglasögon, handskar, stänkförkläde - stilett och b e n s å g . Allt f ö r att inte bli ä n n u ett i r a d e n av o f f e r för L o r d Byrons f ö r b a n n e l s e "att b r i n n a och f ö r b r i n -na", k ä r l e k e n är kvinnans allt.1 Att uppslukas,

att f ö r l o r a distansen, b e m ä k t i g a s av d e n främ-m a n d e k r a f t e n . D a n a Scully försvarar sin pro-fessionella a u k t o r i t e t m e d en a n n a n skydds-mask: d e n rationella k u n s k a p e n s krav på att fysiska bevis måste f r a m b r i n g a s för att d e t irra-tionella, " p a r a n o r m a l a " , v e t a n d e t ska v i n n a legitimitet. H e n n e s m a n l i g e kollega Fox Mul-d e r blir istället Mul-d e n stolte b ä r a r e n av Mul-d e n tra-ditionellt kvinnliga k u n s k a p s f o r m e n , intuitio-n e intuitio-n , som h a intuitio-n m e d m a intuitio-n intuitio-n e intuitio-n s lika traditiointuitio-nella s t o r h e t s a n s p r å k riktar m o t h i m l e n s h ö j d , uni-versums o ä n d l i g h e t - the Truth is Out There, S a n n i n g e n f i n n s d ä r u t e , är h a n s valspråk, h a n s djärvt u t t a g n a k o m p a s s r i k t n i n g . Kvin-n a Kvin-n s f ö r b e h å l l , å t e r h å l l s a m h e t . M a Kvin-n Kvin-n e Kvin-n s tros-vissa, j a g b e r u s a d e hängivelse, gränslösa rörel-sevidd. Eko av a n d r a röster, f j ä r r a n tider, Odysseus seglande beständigt, m e d horison-ten som e n d a b e g r ä n s n i n g för sin f ä r d .

Pene-lopes utsikt, b e r a m a d fönsterutsikt , förblivan-d e i väntan, h e m m a viförblivan-d förblivan-det vetbara.

Kärlek och vetenskap

Av hävd h a r r ö r e l s e n utåt, u p p r ä t t h å l l a n d e t av distans, å t m i n s t o n e i vetenskapliga s a m m a n -h a n g , värderats -h ö g r e än fast-hållandet av närh e t e n , b r u k e t av d e n personliga e r f a r e n närh e -ten. N ä r h e t e n s perspektiv förväxlas m e d när-synthetens f ö r k r y m p t a synfält. En k ä r n f u l l s a m m a n f a t t n i n g av d e n n a p r o b l e m a t i k ger d e n a m e r i k a n s k e filosofiprofessorn Robert C S o l o m o n i sin b o k Kärlek i vår tid n ä r h a n dis-k u t e r a r h u r dis-kvinnor o c h m ä n sdis-kriver n ä r d e skriver o m kärlek:

Kvinnor skriver fortfarande om att älska och de besvikelser som därav följer, medan män predikar om kärlekens gudomliga natur och skriver böcker i egenskap av experter, djupa tänkare, psykiatrer eller helgon - aldrig bara i egenskap av män.-I f ö r s t o n e är d e t f r e s t a n d e att ge S o l o m o n rätt. Att skriva "om att älska" är att gå in i pågå-e n d pågå-e tid, n ä r v a r o o c h n ä r h pågå-e t , att u n d pågå-e r o r d n a sig känslan, u p p h ä v a distansen. Att "predika" o c h uttala sig o m kärleken som "expert" är att t r ä d a ut, hävda överblick o c h auktoritet. O c h mycket riktigt är d e t så att d e t g e n o m histori-en i stort sett b a r a är m ä n som m e d universel-la s a n n i n g s a n s p r å k tagit sig f ö r att b e r ä t t a vad kärlek är - o c h lått intellektuell h e d e r därav. Listan kan göras lång: f r å n Catullus och f r a m

(17)

till S t e n d h a l , Denis d e R o u g e m o n t , Erich F r o m m , Michel Foucault, Roland Barthes, Franscesco A l b e r o n i o c h flera m e d d e m . De kvinnor som skrivit o m k ä r l e k e n som "exper-ter" är d ä r e m o t f ö r s v i n n a n d e få. I lär är inte rätta platsen att u t r e d a varför, m e n f a k t u m är att flertalet av d e k v i n n o r som v u n n i t veten-skaplig a u k t o r i t e t f ö r vad d e skrivit o m kärlek rört sig p å d e t samhällsvetenskapliga forsk-ningsfältet.3 Till skillnad f r å n m ä n n e n alltså,

som f r a m f ö r a l l t g j o r t sig b e m ä r k t a som kär-leksexperter i n o m filosofiska och humanistis-ka discipliner.

T v ä r t e m o t Robert C S o l o m o n vill jag hävda att m ä n väldigt ofta skriver o m kärlek "bara i e g e n s k a p av m ä n " . Förvisso är d e t så att m ä n i vårt samhälle nästan aldrig, oavsett ä m n e eller a m b i t i o n , anses skriva "bara i e g e n s k a p av m ä n " . Precis som kvinnor nästan alltid, oav-sett ä m n e och a m b i t i o n , i första h a n d anses skriva i e g e n s k a p av kvinnor. Detta h a r att g ö r a m e d d e kulturella f ö r v ä n t n i n g a r som för-k n i p p a s m e d alla litteraturens g e n r e r , d e ve-tenskapliga likaväl som d e skönlitterära, och som förespeglar oss att kvinnor skriver "kvinn-ligt" m e d a n m ä n helt e n k e l t skriver. Går m a n b a k o m f ö r v ä n t n i n g a r n a ser m a n att m ä n i kär-lekslitteraturen f ö r b l u f f a n d e o f t a talar helt ö p p e t i e g e n sak. De personliga e r f a r e n h e t e r -na u p p h ö j s utan o m s v e p till filosofiska san-n i san-n g a r o c h försäkras o m vetesan-nskaplig legiti-mitet g e n o m att ständigt bekräftas av nya g e n e r a t i o n e r b r ö d e r i a n d e n .

Stendahls trestegshopp

Konststycket är att tala i e g e n sak o c h få d e t att f r a m s t å som allas sak. Ett u t m ä r k t e x e m p e l p å en sådan b e d r i f t g e r d e n nyss n ä m n d e Sten-d a h l o c h h a n s Filosofiska essäbok Om kärleken, som p u b l i c e r a d e s första g å n g e n 1822. B o k e n blev lindrigt sagt ett försäljningsfiasko, m e n S t e n d a h l lät sig icke nedslås. H a n skrev o m o c h lade till o c h p l a n e r a d e e n ny upplaga, d ä r h a n f ö r säkerhets skull r e d a n i f ö r o r d e t gjor-d e klart att h a n inte r ä k n a gjor-d e m e gjor-d n å g o n läsar-f r a m g å n g . H a n läsar-förutskickade att " k n a p p t läsar-fyra av h u n d r a läsare som h a r läst Corinne " skulle k o m m a att läsa o c h förstå h a n s bok. Svårbe-gripligheten försvarar h a n m e d att hänvisa till verkets vetenskaplighet:

Trots att den handlar om kärleken är denna lilla volym ingen roman, och framförallt är den inte underhållande som en roman. Det är rätt och slätt en exakt och vetenskaplig beskrivning(...).4

Det intellektuella t r e s t e g s h o p p som vi bevittn a r på dessa r a d e r är värt all b e u bevittn d r a bevittn . Ett -vänds d e t e g n a n e d e r l a g e t till seger g e n o m att d e t k l e n a läsarintresset tas till intäkt f ö r b o k e n s exklusivitet ("to t h e h a p p y few", som S t e n d h a l s e n a r e skulle b e t e c k n a sin målg r u p p ) . Tu en samtida litterär h u v u d k o n -k u r r e n t och tilli-ka -kvinna, M m e d e Staél, avfärdas i en bisats, u t a n att n ä m n a s vid a n n a t n a m n än en romantitel. T r e - s t a t u s e n på d e t e g n a verket höjs enligt g u n g b r ä d e s p r i n c i p e n g e n o m att p r e s e n t e r a s som en n e g a t i o n till allt vad M m e d e Staéls Corinne o c h a n d r a r o m a n e r r e p r e s e n t e r a r . H a n s tyngd o c h h e n -nes lättviktighet.

Även o m k v i n n o r n a inte n u m e r ä r t d o m i n e -r a d e -r o m a n f ö -r f a t t a -r n a s ska-ra p å 1800-talet, så var g e n r e n s läsekrets starkt k v i n n o d o m i n e -rad. S t e n d h a l s n o n c h a l a n s , för att inte säga förakt, m o t samtidspubliken, är inte b a r a soli-tärens akt av självförsvar. I lika h ö g g r a d är det möjligt att avläsa som ett m a n d o m s p r o v , e n revanschstrategi f ö r p o s t h u m u p p r ä t t e l s e av e n avvisad älskares f ö r l o r a d e h e d e r . Att bli m a n g e n o m att sätta k v i n n o r n a p å plats.

O c h visst, S t e n d a h l s strategi gick h e m . Ge-n o m b r ö d r a s k a p e t s f ö r s o r g h a r h a Ge-n försäkrats o m ett p e r m a n e n t c h a m b r e s e p a r é e i littera-turhistorien. Nya g e n e r a t i o n e r av b r ö d e r , o c h en och a n n a n syster, t r ä d e r alltjämt f r a m för att betyga h a n s status. N ä r Om kärleken k o m ut i svensk nyöversättning 1992 stod H o r a c e E n g d a h l r e d o att i sitt f ö r o r d u t d e l a ett antal u p p m u n t r a n d e ryggklappar till sin 1800-tals-f r ä n d e . M ä n o c h m ä n e m e l l a n k a n d e t sägas h ö g t att det inte helt "rätt och slätt" är veten-skap det h a n d l a r o m : "Den kvinna vars köld vi alltså h a r att tacka f ö r b o k e n var en milanesisk a d e l s d a m , som S t e n d h a l haft o f ö r s i k t i g h e t e n att förälska sig i 1818." N å g r a k v i n n o r t o r d e väl k n a p p a s t i n k l u d e r a s i E n g d a h l s införståd-d a ^ " ? Också i relation till p u b l i k g u n s t l i n g e n M m e d e Staél g ö r E n g d a h l S t e n d h a l s sak till sin: " H a n var lycklig att skriva m o t o p i n i o n e n ,

(18)

att vara n å g o t s o m M m e d e Staél aldrig våga-de, n ä m l i g e n feminist."5 Så var sista f j ä d e r n

p l o c k a d av h ö n a n .

Lord Byrons förbannelse

Fallet S t e n d h a l är inte unikt, kanske b a r a ovanligt tydligt. Kvinnor förväntas tala i e g e n sak, i kvinnosak, m e n h a r mycket sällan h a f t råd att g ö r a det i vetenskapliga s a m m a n h a n g . Män påstås tala i allas sak, m e n f o r t f a r att tala i e g e n m a n l i g sak. N ä r jag talar o m L o r d By-r o n s f ö By-r b a n n e l s e äBy-r d e t d e t t a jag m e n a By-r : m ä n kan skriva o m kärlek likaväl som krig m e d s a m m a l u g n a u p p h ö j d h e t (objektivitet, bru-kar d e t kallas i vetenskapliga s a m m a n h a n g ) . När kvinnor skriver o m kärlek ser d e t däre-m o t , f r å n däre-m ä n n e n s perspektiv, u t sodäre-m o däre-m alla g r ä n s e r luckras u p p . K v i n n o r n a uppslukas av kärleken, s j u n k e r som i kvicksand. Att hålla distans är lika f å f ä n g t som att jaga fatt sin e g e n skugga. H o n är r e d a n där, är alltid där: k v i n n a n ör kärlek. S å l u n d a talar L o r d Byrons I)on Juan:

Sin kärlek mannen har till bisak bara, men den är kvinnans allt. På land och våg har han för livets skilda värv att svara, han kyrkan har och Alexanderståg, förvärv och ämbeten och makt och fara, som fylla växelvis hans fria håg;

han har så mången uppgif t - men som kvinna har man blott en: att brinna och förbrinna.6

Frågan j a g n u vill ställa är h u r kärleken ser ut f r å n k v i n n o r n a s perspektiv. H a d e L o r d Byron n å g o t fog f ö r sin sak, g ö r k ä r l e k e n obevekligt k v i n n a n till offer? Vi kan b ö r j a m e d d e t e n k l a k o n s t a t e r a n d e t att d e t är till s k ö n l i t t e r a t u r e n - o c h f r a m f ö r a l l t till r o m a n e n - k v i n n o r n a går n ä r d e vill sätta k ä r l e k e n s p r o b l e m u n d e r d e b a t t . B o r t o m genrevalet skiljer sig vägarna åt, m e n ett inslag förblir i d e t n ä r m a s t e kon-stant långt in på 1900-talet. Det är b i l d e n av d e n v ä n t a n d e kvinnan, som likt h u v u d p e r s o -n e -n i A -n -n i e E r -n a u x r o m a -n Si-n-ne-nas tid gjort sin kärleksväntan till heltidssysselsättning: "Sen s e p t e m b e r f ö r r a året h a r jag inte gjort a n n a t än väntat p å en m a n : att h a n skall r i n g a mig eller k o m m a till mig."' Oavsett o m man-n e man-n är f r å man-n v a r a man-n d e , bortrest, eller ä man-n man-n u iman-nte

n e d s t i g e n f r å n d r ö m m a r n a s rike, ä g n a r d e n v ä n t a n d e k v i n n a n k ä r l e k e n en n ä r m a s t sakral dyrkan. För h e n n e är kärleken allt r e d a n i sin f r å n v a r o - kanske f r a m f ö r a l l t i sin frånvaro.

Kvinnliga passionsromaner

Så långt skulle vi alltså k u n n a ge L o r d Byron rätt: för d e n v ä n t a n d e k v i n n a n i litteraturen ä r k ä r l e k e n allt. M e n b ö r j a r m a n titta lite närm a r e på h u r k v i n n o r n a och deras r o närm a n h j ä l t -i n n o r f r å n s-in väntans h o r -i s o n t f ö r h å l l e r s-ig till kärleken så k o m p l i c e r a s b i l d e n . U n d e r l o p p e t av 1900-talet dyker det u p p ett flertal b ö c k e r av kvinnliga f ö r f a t t a r e som p r o b l e m a -tiserar kärleken på ett helt nytt sätt. Man kan kalla d e m kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r , efter-som d e h a n d l a r o m kvinnor efter-som d r a b b a t s av passion - eller väntar på att bli det. Tematiskt ansluter d e m e r eller m i n d r e tydligt till det klassiska m ö n s t r e t för gestaltningar av kär-lekspassioner i vår kultur, d e t som gäller f r å n

Tristan och Isoide f r a m till n u t i d a publiksuccé-er som R o b e r t J a m e s Wallpubliksuccé-ers Broarna i Ma-dison County. Grovt skisserat ser d e t ut så här: en kvinna o c h en m a n blir p a s s i o n e r a t föräl-skade i v a r a n d r a på e n plats som i tid o c h r u m är - o c h förblir - tydligt avgränsad f r å n vardagens l i v s s a m m a n h a n g . Passionens u n d a n t a g s -ställning, dess h i n d e r att förverkligas, u t g ö r dess existensvillkor. K o n f r o n t a t i o n e n m e d var-d a g e n l e var-d e r alltivar-d till passionens var-d ö var-d - o c h p å f a l l a n d e ofta även till kärleksparets andliga eller t o m bokstavligt fysiska d ö d .

De kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r n a skiljer sig d o c k f r å n d e klassiska v a r i a n t e r n a på ett par a v g ö r a n d e p u n k t e r : d e t är inte kärlekspassio-n e kärlekspassio-n utakärlekspassio-n v ä kärlekspassio-n t a kärlekspassio-n d e t , ikärlekspassio-nte k ä r l e k s p a r e t u t a kärlekspassio-n d e n v ä n t a n d e k v i n n a n som står i h a n d l i n g e n s c e n t r u m . M a r g u e r i t e Duras beskrivning av d e n koloniala e r a n s alla v ä n t a n d e vita kvinnor i r o m a n e n Älskaren skulle k u n n a u t g ö r a pro-totypen för hela g e n r e n :

De väntar. De klär sig för ingenting. De ser på sig själva. I skuggan av dessa villor speglar de sig för en tid som ska komma, de tror sig leva i en roman, de har redan sina långa klädkamrar fulla av klänning-ar som de inte vet vad de ska göra med, spklänning-arade lik-som tiden, dess långa följd av dagar i vän tan.s

(19)

References

Related documents

När allt fler människor flyttar från dessa orter och det sker en avfolkning så känner de existerande medierna att det inte finns något intresse att bevaka orten, effekten av det

Jag går fram och tillbaka för att inte somna, försöker se ut som flera stycken.. Planerar för

Den bostadsnära naturkontaktens betydelse och utrymme i storstadsbarns vardagsliv.

Det måste visas att antalet människor som utvandrat från Kuba är större än för något annat latinamerikanskt land, när det i verkligheten är betydligt mindre, trots

Sen kom Mbeki, han reste bara utomlands hela tiden och verkade bara vara president för pengarnas skull..

forskning som syftar till att beskriva vilka aktiviteter som individer använder sig av för att hantera sin depression, utan olika strategier där vardagliga aktiviteter

För det krävs att det finns kunskap kring att lärarens relationsbyggande arbete med eleverna är en förutsättning för undervisning och lärande och att det får konsekvenser

Den verksamhets- förlagda utbildningen har också gett mig insikt i hur byråkrati och ekonomiska argument många gånger hindrar att flerspråkiga elever får