Samhällsanalys och Kommunikation inriktning Medie
och Kommunikationsvetenskap 180hp
"I saw a tiger" ... but did I see a true-crime?
En studie i den historiska utvecklingen av true-crime
och serien The Tiger King
Självständigt Examensarbete 15hp
Halmstad 2020-06-23
Abstract
Denna studie har i syfte att nå utökad kunskap inom genren true-crime, dess historiska utveckling samt senaste tillskott. Studiens metodik består av såväl en litteraturstudie av tidigare forskning som en narrativanalys av serien The Tiger King. Tre kompletterande frågeställningar har framställts i syfte att vägleda studien och dess disposition. Det teoretiska ramverket består av genreteori och teorier i narrativanalys från Gerard Genette och Ian Punnett. Litteraturstudien, som är presenterad kronologiskt, identifierar ett antal intentionsmässiga utvecklingar för true-crimes historia. Dessa intentioner består av sensation,
verklighetsrapportering, underhållning samt oskyldighetsrevolution. Den narrativa analysen
av serien the Tiger King är uppdelad och analyseras kronologiskt utefter sina sju avsnitt.
Analysen tyder på en stundvis avsaknad av narrativa aspekter som är väsentliga för true-crime och inslag av såväl sensationella som underhållande intentioner. Resultaten av litteraturstudien och den narrativa analysen sammanställs för studiens tredje frågeställning där the Tiger King behandlas utifrån genrens historiska utveckling. Förändringar i narrativets tidsaspekter, mängden avbildade aktörer och porträtteringen av rättsväsendet identifierades i studiens jämförelseanalys. Genrens mest uppseendeväckande förändring var dess porträtterande av offer och anklagade, samt hur dessa roller blivit ombytta. Dessa resultat leder studien till en diskussion kring genrens framtida utveckling och att the Tiger King kan innebära att true-crime genren återgår till underhållande intentioner. Studien diskuterar slutligen huruvida utvecklingarna inom genren dessutom tyder på en större samhällsförändring av attityderna mot brott och straff.
Titel: ”I saw a tiger”... but did I see a true-crime? Författare: Carl Mathisson & Cecilia Fondén Antal Sidor: 52
Program: Samhällsanalys och Kommunikation 180hp Kurs: Medie och Kommunikationsvetenskap C 61-90hp. Universitet: Högskolan i Halmstad
Termin: VT 2020
Examinator: Malin Hallén
Nyckelord: True-Crime, Genreteori, Narrativanalys, Litteraturstudie, Tiger King, Dokumentärserie
Innehållsförteckning
Abstract 0
Innehållsförteckning 1
Inledning & Problemformulering 3
Syfte & Frågeställningar 4
2.1 Syfte 4 2.2 Frågeställningar 4 2.3 Disposition 5 Teoretiskt Ramverk 6 3.1 Genreteori 6 3.2 Narratologi 7
3.2.1 Gerard Genette - Tempus, Modus, Röst 8
3.2.2 Ian Punnett - Narrativa Koder i True-Crime 8
Metod & Material 10
4.1 Litteraturstudie 10
4.1.1 Datainsamling 10
4.1.2 Urval & Inklusionskriterier 11
4.1.3 Analysmetod 11
4.2 Narrativanalys 12
4.2.1 Urval 13
4.2.2 Material - Översikt 13
4.3 Kritik mot Metod 14
4.4 Reliabilitet och validitet 15
5. Den Historiska Utvecklingen av True-Crime 17
5.1 Sensation 17
5.2 Verklighetsrapportering 19
5.3 Underhållning 20
5.4 Oskyldighetsrevolution 22
5.5 Summering Litteraturanalys 23
6. The Tiger King 25
6.1 ”Not Your Average Joe” 25
6.2 ”Cult of Personality” 26
6.3 ”The Secret” 28
6.4 ”Playing with Fire” 30
6.6 ”The Noble Thing To Do” 33
6.7 ”Dethroned” 34
6.8 Crusader, Geographic och Folkloric Code 37
6.9 Summering Narrativanalys 39
7. Tiger King och Genren True-Crime 40
8. Slutdiskussion 42
8.1 Summering 42
8.2 Diskussion 44
8.3 Förslag till Vidare Forskning 46
Källförteckning 48
Bilaga 1 51
Bilaga 2 53
1.
Inledning & ProblemformuleringÖverflöd av TV-serier, filmer, böcker och podcasts har sedan länge hängivit sig till
berättandet av verkliga brott. Återberättandet av så kallade true-crimes är dock ingenting nytt, då såväl kriminaljournalistik som tablålagda tv-program länge rapporterat kring brottslighet. Genrens popularitet kan enligt Bruzzi (2016) förklaras genom att det mest fängslande narrativet kommer från realiteten (252). Kombinationen slagkraftigt narrativ och historisk besatthet av sensationalism kan delvis förklara true-crime genrens efterfrågan. Intressant är huruvida narrativet inom genren har utvecklats sedan dess uppkomst i medeltida
krönikeböcker och 1500-talets ströskrifter. Hur ser genrens historiska utveckling ut?
“Den här serien har något som ingen annan serie har. Historiskt sett har vi alltid dragits till "freakshows", vi vill se konstiga människor och djur, vi vill fascineras. Kombinationen av väldigt galna figurer i en värld som vi inte vet så mycket om går genom bruset i ett utbud som är större än någonsin.”
(The Tiger King, Aftonbladet TT - 2020).
The Tiger King, en dokumentärserie i sju delar publicerad på streamingtjänsten Netflix i mars
2020, är den senaste produktionen att klassas som true-crime. Serien följer Joe Exotic, djurparksägare tillika vapenentusiast, som är anklagad för försök till kontraktsmord. Exotics kontroversiella levnadsstil och riskabla yrkesval har uppmärksammats frekvent av
nyhetsmedier världen över. The Tiger King belyser marknaden för stora kattdjur i USA och utnyttjandet av exotiska djur för underhållning. Serien kan dock istället sägas fokusera på olika excentriska djurparksägare samt deras hämndlystenhet och fejder sinsemellan. Efter tio dagar hade serien streamats över 34 miljoner gånger och steg snabbt på topplistor runt om i världen (Pallotta, 2020).
The Tiger Kings snabbt växande popularitet indikerar fortsatt besatthet av genren true-crime,
vars tidigare flaggskepp består av titlar som Making a Murderer och The Staircase, samt reality-tv som Cops och Americas Most Wanted. Genren erkändes först som självständig under 1990 talet, innebärande att en majoritet av dess titlar identifierats som true-crime i efterhand. Problematik uppstår dock när det saknas universella teorier som definierar
true-crime och dess innehåll (Punnett, 2018:15-16). True-crime berättelser kan förstås som narrativ bestående av verkliga händelser formade av berättaren samt genomsyrade av hens värderingar och tankar kring de brottsliga händelser som skett (ibid). Vaga beskrivningar har tillåtit true-crime att utvecklas till en otroligt bred genre med endast en enda gemensam avsikt, att avbilda brott. Då genrer ofta agerar stöd för produktionens förförståelse (Gripsrud, 2011:162), kan vaga true-crime beskrivningar vara otillräckliga för att skapa tydliga
förväntningar på genrens innehåll. En studie av den historiska utvecklingen av true-crime kan förhoppningsvis bidra till ökad kunskap inom genren. Hur förhåller sig genrens senaste tillskott till true-crime genrens historiska utveckling?
2.
Syfte & FrågeställningarFöljande avsnitt presenterar studiens syfte och frågeställningar. Studien består av tre
frågeställningar. Syftet presenterar studiens huvudsakliga ämnesinriktning samt avsikten med litteraturstudien och den narrativa analysen.
2.1 Syfte
Studiens syfte är att erhålla utökad kunskap inom genren true-crime vilket idag är en underkategori till genren dokumentära filmer och serier. Det övergripande målet är att ge förståelse för genrens förändringar över tid, innebärande berättande kring dess historiska utveckling. Syftet med studien är att kunna jämföra den historiska utvecklingen av true-crime med den senaste produktionen inom genren, the Tiger King (Mars 2020). Studien kommer därmed att analysera the Tiger King utifrån narratologi, för att sedan kunna diskutera dess position inom true-crime i ljuset av genrens historiska utveckling.
2.2 Frågeställningar
Följande frågeställningar har formulerats i syfte att begränsa och fokusera på det problemområde som studien undersöker (Bryman, 2018:30). Studiens frågeställningar representerar tre metodmässiga indelningar och vägleder studiens syfte att nå ökad kunskap om såväl de historiska som nutida aspekterna av genren true-crime. Studiens frågeställningar lyder:
1. Hur kan true-crime genrens historiska utveckling beskrivas?
2. Hur kan the Tiger King analyseras utifrån narratologi?
3. Hur förhåller sig the Tiger Kings narrativ till genren true-crimes historiska utveckling?
2.3 Disposition
Följande arbete introducerade först de vetenskapliga problem vilka skall undersökas, samt de frågeställningar som vägleder studien. Studien presenterar därefter det teoretiska ramverk och den begreppsapparat som vägleder studiens analys. Det teoretiska ramverket är högst relevant för den narrativa analysen samt behandlingen av litteraturstudiens resultat. Det fjärde
avsnittet beskriver studiens metod och material. Metodavsnittet utforskar också studiens urval och kritik gentemot vald metod. Det första empiriska materialet presenteras i avsnitt fem, vilket är en litteraturstudie för den historiska utvecklingen av true-crime. Avsnitt sex
presenterar den narrativa analysen utgörande det andra empiriska materialet, dvs. true-crime serien The Tiger King. Studiens sjunde avsnitt är en jämförande studie besvarande den tredje frågeställningen och analyserar narrativet hos the Tiger King i ljuset av genrens historiska utveckling. Studiens resultat summeras och diskuteras i ett sammanfattande avsnitt vid namn slutdiskussion, vilket också innefattar studiens kunskapsbidrag och förslag på vidare
3. Teoretiskt Ramverk
Följande avsnitt presenterar det teoretiska ramverk utifrån vilket studien har konstruerats. Teorier och begrepp inom genreteori och narratologi, presenteras i följande avsnitt för att besvara studiens frågeställningar och analysera det empiriska materialet. Studien utforskar såväl definitionen av true-crime och genrer, som föränderligheten av genrer enligt olika genreteorier. Studiens narratologiska teorier består av begreppen tempus, modus, röst samt sju narrativa koder specifika för genren true-crime.
3.1 Genreteori
Ordet genre kommer från latinets genus vilket betyder släkte eller familj (Gripsrud, 2011:162). Genre kan, utifrån semiotiken, definieras som en kod vilket hjälper till att bestämma vilka typer av tecken som kan kombineras inom en viss typ eller familj av texter (ibid). En genre definieras också som en specifik kategori utefter liknande stilarter, innehåll, meningar och känslomässiga effekter (Gledhill & Ball, 2013:347). Genrer möjliggör bl.a förförståelse till vilken typ av produktionsinnehåll en publik kan förvänta sig. Förväntningar på ett innehåll är dock enbart rimliga om publiken redan är familjära med de konventioner som gäller för genren (ibid). Konventionerna består utav olika koder, signalement och tecken synliga hos flertalet olika filmatiseringar inom samma kategori (Gledhill & Ball, 2013:348). Ordet klass eller klasser används ofta för att definiera genre, vilket kan vara vilseledande då genrens huvudsakliga syfte egentligen inte består av klassificering (Fowler, 1997:255). Särskild genreteori argumenterar att betoningen istället ligger på identifikation och
kommunikation (ibid), där genrer används för att genom koder kunna tolka verk snarare än att klassificera dem.
Genrekoder beskrivs som relativt stabila men detta innebär inte att de är oföränderliga. Förändringar av genrekoder bestäms av de kulturella konventioner som människor inom en viss kultur enas om (Gripsrud, 2011:162). Historiskt har producenter, medvetet som
omedvetet, försökt implementera förändringar inom olika genrer. Lyckade förändringar inom en genre utvecklas sedan till en del av den aktuella genrens konventioner och accepteras därefter av åskådarna (ibid). Relationen mellan producent och publik definierar det som kallas historiska genrer utefter Tzvetan Todorovs teorier (1990:17-18). Historiska genrer kan
särskiljas från teoretiska genrer, skapade av filmkritiker och forskare identifierande särskilda återkommande karaktärsdrag och filmtekniker inte helt självklara för publiken (Gripsrud, 2011:163). Vissa texter och produktioner har utifrån teoretiska genrer först erkänts som del utav en viss genre i efterhand, vilka inte existerade när de publicerades. För Todorov är frågor kring skapandet av en genre lika teoretiskt väsentlig som kring hur en genre formas över tid (1990:16). Vanligtvis är det ur en existerande genres utveckling som nya genrer och koder skapas och där det ofta krävs en viss tidsmässig eller kritisk distans för att kunna urskilja dem (Gripsrud, 2011:164). Genrer förändras ständigt i samband med sin historiska utveckling där de skapar nya kombinationer, grupperingar och ändrar form till nya
genre-uppställningar (Fowler, 1997:264). Fowler anser därmed att genreteori kan gynnas av att förhålla sig till mer fria och temporära begrepp (ibid) som bättre anpassas till dess föränderlighet.
3.2 Narratologi
Narratologi, eller narrativ teori, grundas i berättande och kan summeras som studiet av berättandets natur, funktion och struktur (Barthes, 1977:79)(Skalin, 2002:173).
Narrativ skapas ur uttalat språk, talat eller skrivet, frysta eller rörliga bilder och gester, och sträcker sig bortom historien och genom kulturer (ibid). Narrativ krävs för att kunna berätta historier som sagor, noveller, filmer, serier, nyheter eller samtal (ibid). Det är genom berättelser och dess narrativ som samhället görs begripligt (Robertsson, 2012:221). För narratologin är därmed också definitionen av en berättelse betydelsefull. Aristoteles, som frekvent citeras i detta syfte, menar att en berättelse innebär att en början, en mitt och ett slut tydligt kan urskiljas (Skalin, 2002:177). Den teoretiska synen på narrativ har dock utvidgats sedan dess och innehåller numera en stor variation begrepp och vetenskapliga
utgångspunkter. Narratologin består till stor del av teorier skapade i syfte att identifiera olika indelningar eller kategorier av berättande. Den mest grundläggande indelningen av genre är urskiljandet mellan narrativ historia (story) och diskurs (discourse). Ett välkänt namn inom diskursiv-narratologi är Gérard Genette. Genette argumenterar för tre huvudsakliga
distinktioner i ett narrativ under rubrikerna tempus, modus och röst, vilka presenteras i avsnitt 3.2.1. Genren true-crime besitter enligt Ian Punnett (2018) dessutom sina egna narrativa koder och distinktioner, dessa återfinns i avsnitt 3.2.2.
3.2.1 Gerard Genette - Tempus, Modus, Röst
Tempus relaterar till narrativets händelseförlopp och i vilken ordning berättelserna utvecklas
(Skalin, 2002:181). Enligt Genette bör inte Aristoteles narrativ-definition ses som bunden till endast kronologiska strukturer eller tempus. Ett narrativs tempus kan innehålla såväl
analepsis (tillbakablickar) som prolepsis (framåtblickande), eller innehålla in media tes
(börja i mitten av en handling) (ibid). Genettes Modus avser själva berättaren av ett narrativ, dvs den eller det som framför den berättande texten (Skalin, 2002:182). En teoretisk
distinktion bör här göras mellan vem som ser och vem som berättar i narrativet. Ett flertal olika begrepp kan användas för att inom modus förklara narrativets berättare, exempelvis ”voice of God” eller en utomstående ”point of view”, berättarens egen synvinkel, eller ”observerande kamera” (ibid). Röst förklarar relationen mellan berättaren och den handling som berättas i narrativet (Skalin, 2002:183). Signalement för röst är huruvida ett narrativ bedrivs i första eller tredje person, samt om berättaren också är handlingens utförare (ibid).
3.2.2 Ian Punnett - Narrativa Koder i True-Crime
Punnett (2018) har identifierat ett antal narrativa karaktärsdrag unika för genren true-crime. Enligt Punnett är narratologi inom true-crime präglat av en tvåstegsprocess bestående av åtta narrativa koder (2018:195). Det första steget är att bedöma huruvida texten överlag är sanningsenlig eller rik på fakta så till den grad att den faller under genren true-crime. Sanningsenlighet tillhör den teleologiska koden, vars syfte är att kontrollera att en text eller ett material inte tolkats och bearbetats så att det inte längre överensstämmer med verkligheten (Punnett, 2018:196). Den teleologiska koden kan dock ta flera år att undersöka, speciellt i den fluida relationen mellan sanning och den dokumentära genren. Det gäller därmed ett generellt antagande om att publicerade och granskade produktioner inom true-crime lever upp till standarden för den teleologiska narrativa koden (ibid). Det andra steget i true-crimes narratologi består av sju specifika narrativa koder Punnett identifierat frekvent
förekommande hos genren. Den första koden är justice, innebärande att narrativet tyder på ett sökande efter rättvisa för offret/offren (Punnett, 2018:197). För justice koden är det väsentligt att identifiera vilken aktör som är berättelsens offer, samt vilken roll narrativet har i att
förmedla denna rollfördelning. Subversive code, relaterar till justice koden där narrativet tyder på en sympati med ett oväntat offer. Ett true-crime narrativ som innehar en subversive
code sympatiserar med de anklagade och kan också inneha ett fientligt framställande av brottsbekämpning och auktoriteter (ibid). Punnetts tredje kod, crusader code, tyder på ett narrativ som söker större sociala förändringar ur representationen av det utvalda fallet (2018:198). Denna narrativa kod hör också samman med justice koden i sitt syfte att söka rättvisa för såväl offret som för ett större samhällsproblem.
Geographic code, täcker narrativets fysiska plats och betydelsen av den lokala geografin
(ibid). Punnetts teori är att den geografiska koden påverkar hur publiken uppfattar aktörerna i narrativet och dess handlingar (ibid). Detta kan i sin tur påverka huruvida publiken
sympatiserar med berättelsens aktörer och de utförda brotten. Den femte koden, forensic
code, avser narrativets användning av forensiska detaljer och bevismaterial (Punnett,
2018:199). Representationen av verkliga brott inom genren true-crime är ofta omöjlig utan inkluderandet av olika materiella bevis och brottsliga artefakter. Vocative code, är baserad på den latinska ordet för emfas eller tonvikt (Punnett, 2018:200) och talar om narrativets
tendenser att betona vissa ståndpunkter eller aktörer i berättelsen. Implikationerna för
vocative code är att narrativet tar position och riskerar att agera till någons fördel, till skillnad
från ett neutralt berättande (ibid). Punnett argumenterar att true-crime genren präglas av det kreativa behandlandet av materialet och att det neutrala rapporterande som är synligt i kriminaljournalistik inte längre existerar för genren. Detta argument betonas för den sjunde narrativa koden, folkloric code, där de narrativa karaktärsdragen av true-crime påminner mer om fiktion eller folksagor än journalistik (Punnett, 2018:201). Folkloric code belyser
svårigheterna med dokumentära genren och dess representerande av verkliga händelser, där en fullständig ”sanning” är nästintill omöjlig. Brott och kriminalitet, speciellt mordfall, kan uppfattas som orealistiska i sin natur, vilket också speglas i berättelsernas narrativ (ibid).
4. Metod & Material
Studiens kvalitativa metod består av en litteraturstudie och en narrativanalys inom genren true-crime. Kvalitativa metoder används som ett övergripande begrepp för alla typer av metoder som innehåller intervjuer, observationer eller analyser av texter i alla dess former (Ahrne & Svensson 2018:9). Resultat från kvalitativ forskning ska generaliseras till teori, snarare än population (Bryman, 2008:369). I följande kapitel presenteras metodiken för de empiriska materialen individuellt, samt kompletteras av en beskrivning kring dess urval och indelning.
4.1 Litteraturstudie
Torraco (2016) menar att målet för ett litteraturstudie är att såväl kritiskt analysera litteratur, som att introducera nya perspektiv på dem (404). En litteraturstudie passar sig därför väl för att berätta kring den historiska utvecklingen av true-crime och presentera förändringar i genrens intentioner. Litteraturstudien består utav elva stycken vetenskapliga artiklar totalt. Artiklarnas översiktliga innehåll presenteras i tabellform i Bilaga 1. Litteraturstudiens urvalsprocess har illustrerats med ett flödesschema i Bilaga 2.
4.1.1 Datainsamling
Den tidigare forskning som utgör studiens litteratur påträffades med hjälp av ett antal sökord. I syfte att få tillgång till en stor variation av vetenskapliga artiklar i fulltext användes primärt Högskolan i Halmstads databas OneSearch. Denna metod resulterade i tusentals artiklar från bl.a JStor, Taylor & Francis, ScienceDirect och Sage Publications. I datainsamlingen
användes det huvudsakliga sökordet true-crime i kombination med sökorden history,
narrative, narration, narratology, films, tv-series, shows, genre, och genre-theory. Antalet
sökresultat för den inledande datainsamlingen överskred sjuttiotusen artiklar, vilket lade vikt på studiens urval och inklusionskriterier.
4.1.2 Urval & Inklusionskriterier
Studiens inledande urval bestod av sökandet efter artiklar skrivna på engelska och berörande true-crime genren i ett anglosaxiskt land. I den primära datainsamlingen identifierades ett stort antal artiklar som analyserade icke-engelska true-crime titlar varav en majoritet ifrån sydamerikanska länder. Studiens narrativa analys behandlar ett material producerat på
engelska i ett engelskspråkigt land. Ett språkmässigt och geografiskt urval grundades därmed i förhoppningen att kunna bedriva en pålitlig jämförelseanalys mellan litteraturstudien och den narrativa analysen. Utöver det översiktliga urvalet granskades de vetenskapliga artiklarna genom en process i fyra steg, illustrerat med Bilaga 2.
Den första processen är en granskning av artiklarnas titlar och keywords. Avsikten med detta steg är att kunna översiktligt identifiera relevanta artiklar inom ramen för studiens
problemområde. Artiklar vars titlar eller keywords motsvarade två eller flera av studiens utvalda sökord inkluderades i denna process. Det andra steget var att granska de utvalda artiklarnas abstrakt i syfte att skapa en bättre förståelse för dess innehåll. Urvalet präglades i det andra steget av kriterier för vilka medietyper artiklarna behandlade. I syfte att återigen försöka uppnå hög pålitlighet i studiens jämförelseanalys inkluderades endast artiklar som behandlar filmatiserade (film eller tv-serier) true-crime produktioner. Det tredje steget granskar fulltexten av de utvalda vetenskapliga artiklarna med fokus på innehållsmässiga inklusionskriterier. Detta steg säkerställer att studien förhåller sig inom ramarna för medie- och kommunikationsvetenskap. Det innehållsmässiga urvalet innebär ett bortval av studier som undersöker bl.a psykologiska aspekter, publikundersökningar och de sociala
konsekvenserna av true-crime. Totalt sjutton artiklar inkluderades i processens fjärde steg vilket består av djupläsning och primäranalys av materialet. Utifrån denna djupläsning bedömdes elva vetenskapliga artiklar som användbara i berättandet av true-crime genrens historiska utveckling.
4.1.3 Analysmetod
Fokus för litteraturstudien är att berätta kring den historiska utvecklingen av genren samt de genretypiska narrativa karaktärsdragen för true-crime produktioner genom tiderna. En litteraturstudie kan genomföras och struktureras på tre olika sätt: (i) konceptuellt, genom att
presentera litteratur som täcker samma idéer och teorier, (ii) metodiskt, där litteratur
presenteras utifrån användandet av samma forskningsmetodik, eller (iii) historiskt, utifrån den kronologiska ordningen av litteraturen (Torraco, 2016:405). Litteraturstudien förhåller sig huvudsakligen till den tredje, historiska, strukturen med inslag av den konceptuella struktureringen. Ett antal frågor ställdes till materialet i syfte att analysera samt såväl historiskt som konceptuellt kunna strukturera dess innehåll. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån följande vägledande frågor: Vad är artikelns historiska räckvidd? Hur
berättas true-crime genrens historia? Vilka genremässiga exempel använder sig artikeln av? Hur berättas true-crime narrativet i de genremässiga exemplen? samt Vilka återkommande nyckelord, eller ”keywords”, används i artikelns berättande av true-crime narrativ?.
Dessa analytiska frågor resulterade i identifierandet av ett antal återkommande trender för berättandet av genrens historiska utveckling. De vetenskapliga artiklarna använde samma eller snarlika nyckelord för att berätta om specifika tidsmässiga karaktärsdrag av true-crime narrativen. Dessa nyckelord presenteras i tabellen som utgör Bilaga 1. Utifrån att analysera de frekvent återkommande nyckelorden identifierades fyra tydliga förändringar i genrens intentioner över tid. Litteraturstudien arrangerades därefter med en konceptuell struktur titulerad med de fyra intentionerna: sensation, verklighetsrapportering, underhållning och
oskyldighetsrevolution. Litteraturstudien är presenterad i kronologisk ordning och avsnitten är
indelade utan specifika tidsramar i syfte att främja den naturliga uppdelning synlig i genrens historiska utveckling.
4.2 Narrativanalys
Narrativ forskning är ett brett ämne berört utav flertalet olika discipliner. Studier av narrativ kan antingen analysera berättelser i syfte att få svar på specifika forskningsfrågor eller låta berättelsen själv agera forskningsobjekt (Skott, 2004:40). Egentligen kan all forskning som studerar berättelsematerial klassificeras som narrativ forskning (Skott, 2004:41), vilket lägger stor vikt på analysernas specificering och urval. Intentionen med den narrativa analysen är att tydliggöra hur en specifik berättelse utformats samt vad denna berättelsen vill förmedla (Skott, 2004:130). En narrativ analys förhåller sig därmed väl till studiens syfte att granska true-crime serien Tiger King i relation till genrens historiska utveckling.
Denna studie förhåller sig till såväl Gerard Genettes tre dimensioner för berättande, som Ian Punnetts sju narrativa koder inom true-crime. Metodiken för den narrativa analysen
genomförs individuellt per avsnitt utefter Genettes tempus, modus och röst samt ett urval utav Punnetts koder; justice, vocative, forensic och subversive. Punnetts resterande narrativa koder presenteras utifrån serien som helhet. Uppdelningen av presentationen för Punnetts koder i den narrativa analysen baserades på hur frekvent de förekom i seriens avsnitt. Geographic,
crusader och folkloric koderna förekom inte tydligt nog i de individuella avsnitten, utan blev
först identifierbara när serien analyserades som helhet. The Tiger Kings sju avsnitt har
analyserats individuellt utefter totalt sju narrativa aspekter, samt som helhet utefter ytterligare tre narrativa koder. Seriens översiktliga innehåll har summerats i såväl avsnitt 4.4 som mer djupgående i studiens sjätte avsnitt.
4.2.1 Urval
För studiens narrativa analys är urvalet begränsat till endast en tv-serie, The Tiger King, vilket är streamingtjänstens Netflix senaste tillskott inom genren. True-crime genren, pga dess långa historia samt nyligen ökade popularitet, återfinns dock i flertalet olika format som böcker, radioprogram, podcasts m.m. Titlar inom true-crime återfinns i flertalet olika länder, är producerade på många olika språk och spelas på ett stort antal streamingtjänster. Valet av serien the Tiger King grundar sig på att det under studiens gång var det absolut senaste tillskottet inom genren true-crime på samtliga streamingtjänster med engelsktalande material. Serien är publicerad internationellt på streamingtjänsten Netflix som redan besitter ett stort utbud av filmer och serier inom genren true-crime. Netflix producerade också en utav de mest välkända true-crime serierna i modern tid, Making a Murderer, som förekommer frekvent i litteraturstudiens vetenskapliga forskning.
4.2.2 Material - Översikt
Materialet som använts för denna uppsats är en dokumentärserie vid namn Tiger King publicerad på streamingtjänsten Netflix under genren true-crime. Serien i sju delar
producerades av Goode Films, av filmskaparen Eric Goode och regissören Rebecca Chaiklin. Samtliga avsnitt i serien hade premiär den 20 Mars 2020, och fick snabbt global
Baskin, Doc Antle och Jeff Lowe. Serien har i syfte att följa dessa aktörer genom den amerikanska världen av stora kattdjur i fångenskap. Serien är uppdelad i sju avsnitt och tabellen nedan presenterar avsnittens titlar, publiceringsdatum samt fullständiga längd i minuter. Tillhörande narrativa analys är titulerat utefter avsnittets namn.
Tabell 1
”Not Your Average Joe”
20/3-2020
49 Minuter
”Cult of Personality” 47 Minuter
”The Secret” 47 Minuter
”Playing with Fire” 46 Minuter
”Make America Exotic Again” 43 Minuter
”The Noble Thing to Do” 44 Minuter
”Dethroned” 41 Minuter
4.3 Kritik mot Metod
Kritiken mot den kvalitativa metoden ligger i att forskningen framstår som alldeles för subjektiv. Detta grundas i en föreställning om att forskarna potentiellt kan bygga sin uppfattning om vad som är viktigt och betydelsefullt osystematiskt, samt att även det nära förhållandet mellan objektet och forskaren blir för personligt (Bryman 2008:368). Kvalitativ forskning har problematiserats för dess förmåga att generalisera forskningsresultatet (ibid). En fallstudie utgör inte ett stickprov av en population, de personer som intervjuats eller undersökts är inte representativa för en population (Bryman 2008:369). En kvalitativ studie, som litteraturstudie eller narrativanalys, har dock i huvudsakligt syfte att appliceras till teorier och inte populationer, innebärande att metoden för denna studien är väl anpassad till dess frågeställningar för att nå utökad kunskap om genren true-crime. Dock kritiseras också litteraturstudier för såväl dess urval som forskarnas påverkan. Det neutrala perspektivet i litteraturstudier och textanalyser, som narrativanalys, kan kritiseras då all recension och diskussion kräver personlig tolkning (Torraco, 2016:409). Även forskarens och författarens positionering eller point-of-view i litteraturen kan påverka resultatet och analysen av materialet (ibid). Den utvalda litteratur som utgör underlaget för litteraturstudien har av
forskaren själv genomgått ett innehållsmässigt urval, innebärande att berättandet kring genrens historiska utveckling aldrig kan vara helt fullständigt. Litteraturstudien kan endast bestå av representationer av den specifikt utvalda forskningen och de aspekter av historien som just de forskarna har valt inom true-crime. Denna kritik återges också för narratologi, där endast de utvalda teorierna (Genette, Punnett) styr den narrativa analysen och berättandet kring genrens senaste tillskott.
4.4 Reliabilitet och validitet
Studiens reliabilitet och validitet är viktig är ta i beaktning i syfte att producera ett pålitligt och beprövat resultat. Reliabilitet behandlar tillförlitligheten av studien, samt om dess metod kan tillämpas och undersökas igen med samma resultat (Bryman, 2008:49). Validitet syftar till att studien faktisk mäter det som den avser att mäta (Bryman, 2008:50). I kvalitativa undersökningar tillämpas validitet och reliabilitet inte endast till datainsamling, utan också till behandlandet och tillämpandet av materialet i bl.a analys (ibid).
Studiens val av metod, litteraturstudie samt narrativanalys, prövar det traditionella
kvantitativa förhållningssättet till validitet och reliabilitet. Validiteten i studien representeras via en transparens i såväl datainsamling och urval som analysprocess. Validitet uppnås bl.a. genom att presentera samtliga steg i sökandet och analyserandet av artiklarna för studiens litteraturanalys. Denna interna validitet har i avsikt att kommunicera relationen mellan forskningsprocess och resultatets giltighet. Kvalitativ forskning, inklusive litteraturstudie och narrativanalys, tillämpas på teorier snarare än populationer (Bryman, 2008:369). Författarna av studien kan därmed inte avgöra huruvida dess resultat är generaliserbart eller ej, då detta avgörande istället görs av läsaren. Studiens syfte speglar denna aspekt av validitet i att endast vilja nå utökad kunskap om genren true-crime. Resultaten för studien anses dock
tillämpningsbara för genreteori av och om historiska utveckling av true-crime samt dess rådande sakläge. I studiens skrivande stund är the Tiger King det senaste tillskottet inom genren true-crime på samtliga engelsktalande streamingtjänster. Reliabiliteten grundas på att de strukturella och teoretiska riktlinjerna för studien möjliggör för resultatet att också kunna tillämpas i framtida nyproduktioner inom genren.
Objektivitet för studiens reliabilitet kan dock ifrågasättas i samband med såväl
litteraturstudien som den narrativa analysen. Urval och inklusionskriterier påverkar det material som i sin tur formar litteraturstudiens berättande av genrens historiska utveckling. Ett annorlunda urval, andra sökord eller förändrade kriterier har potential att påverka resultatet och berättandet kring genren true-crime. Den narrativa analysen präglas också av det utvalda teoretiska ramverket för studien, där andra narratologiska teorier möjligtvis hade resulterat i en skildrande analys. Reliabilitet i ljuset av vald metod och analysverktyg, har dock fortfarande potential att påverkas av författarnas tolkningar. Studien bestod därmed av samtliga sju avsnitt för att individuellt genomföra en analys av samtliga scener. Narrativa analyser som endast undersöker enskilda scener ur utvalda avsnitt eller filmatiseringar riskerar att gå miste om narrativets kontext och helhetsbild. En analys av alla scener och avsnitt eliminerar möjlighet för att betydelsefulla narrativa sekvenser utelämnas i analysen. Att individuellt analysera avsnitten utifrån sju narrativa teorier utesluter också möjligheten för att seriens egna utveckling förbises.
5. Den Historiska Utvecklingen av True-Crime
I syfte att undersöka utvecklingen av genren true-crime genomförs en litteraturstudie för att berätta delar av dess historia. Denna litteraturstudie har därmed i avsikt att besvara studiens första frågeställning. Följande avsnitt är presenterad i kronologisk ordning och är indelad utefter konceptuella avsnitt skapade utifrån genrens intentionsmässiga förändringar. Utifrån en extensiv mängd tidigare forskning har följande intentioner med genren true-crime formulerats; sensation, verklighetsrapportering, underhållning, och oskyldighetsrevolution.
5.1 Sensation
True-crime erkändes som självständig genre relativt sent, detta skedde först då bokhandeln började dedikera separata avdelningar för verk med reella brott under mitten av 1990-talet (Durham m.fl, 1995:144). Berättelser om true-crime existerade dock långt innan dess och har genom historien varit en innehållsrik genre. Wiltenburgs (2004) forskning är en extensiv kartläggning av true-crimes uppkomst och tidiga historia. I den vetenskapliga artikeln True Crime: the origins of modern sensationalism, argumenterar Wiltenburg att genren existerat så tidigt som i medeltida verk och dess berättelser distribuerades redan på 1400-talet
(2004:1381). Innehållsmässigt påminner genrens medeltida exemplar om moderna true-crime historier. Berättelserna centrerades kring förödelse och mord, konsekvenser av hämnd, fejder eller krig (Wiltenburg, 2004:1381). En trend märkbar i senare true-crime verk är kampen mellan gott och ont, mellan brott och straff. Detta saknas i de tidiga krönikeböckerna för genren, då dessa forna samhällen ofta saknade en neutral bestraffande myndighet (ibid). Förändrade samhällsstrukturer samt evolutionen av tryckkonsten kan ha förändrat förutsättningarna för true-crime och samtidigt dess innehåll. 1500-talets tidiga tryck och massproduktion av ströskrifter resulterade i spridningen av berättelser, eller nyheter, om de senaste brotten, bestraffningarna och avrättningarna (Wiltenburg, 2004:1379). Detta innebär att true-crime narrativ gick ifrån att porträttera flera karaktärer till att namnge och fokusera på individuella brottslingar. Wiltenburgs analys tyder på att redan i detta tidiga skede av
true-crime narrativ användes medvetna produktionstekniker för att öka textens emotionella mottagande (ibid). Detta koncept kallas för sensationalism och definierar intentionerna med genren i dess tidigaste stadium.
Linkof (2014) har studerat en utav true-crime genrens tidigaste filmatiserade exempel av sensationalism, Sensation, en dokumentärfilm från 1930-talets Storbritannien som porträtterar ett mord i ljuset av kriminaljournalistikens intrusiva tillvägagångssätt. Berättandet av
true-crime genrens historiska utveckling är omöjligt utan att också nämna utvecklingen av kriminaljournalistik. Efter tryckpressens massproducerade spridning av kriminalhistorier nyttjades sensationella tekniker fortsatt också in i utvecklingen av radio och tv-baserade narrativ. Sensationella kriminalhistorier uppskattas bidra till hela 40% av den engelsktalande filmproduktionen i starten av 1930-talet (Linkof, 2014:110). Linkof argumenterar att den dåvarande populariteten av true-crime genren baserades på kombinationen av sensationella produktionstekniker och en grundläggande mänsklig önskan att få en insikt i andras privatliv (2014:121-122). True-crime filmen Sensation exemplifierar denna önskan där själva brottet överskuggas av den stundtals olagliga journalistiska intrusionen, som inte bara belyses utan nästintill glorifieras (Linkof, 2014:117). Enigt Linkof är narrativet i Sensation typiskt för de tidiga true-crime filmatiseringarna. Publiken får inte bara bevittna, utan också känna sig delaktiga i att lösa brottet (ibid). Såväl Wiltenburgs som Buozis forskning tyder på liknande resultat, där tidiga true-crime narrativ lät publiken följa såväl offer som andra vittnen till händelsen (2004:1390)(2017:260). Detta innebär att de blev mer samkonspiratörer än observatörer. Detta narrativ bidrar till en inkluderande helhetsbild av brottet, men ofta utan att gärningsmannen ges till känna (ibid). Att utesluta den skyldige till brottet bidrar till det emotionella produktionsmedel sensationalism bygger på. Publiken blir därmed känslomässigt involverade och delaktiga i brottets händelseförlopp. Wiltenburg hävdar att true-crime
narrativet alltid var, först och främst, sympatiserande med offren vilket intensifierades genom många grova och blodiga scener (2004:1393). Michael Buozis har studerat sensationalism i nutida true-crime texter med specifik inriktning på radiodokumentärer och podcasts. Buozis argumenterar att genren true-crime fortsatt präglas av dess sensationalistiska begynnelse men alltid har främjat sig självt som ’sanningssökande’ snarare än våldsam (2017:255).
Wiltenburgs forskning stödjer detta, då hon slutligen argumenterar för en förändring där genrens narrativ går från sensation till en efterfrågan efter realitet och verklighet (2004:1383).
5.2 Verklighetsrapportering
I höjd med att kriminaljournalistik professionaliserades fick true-crime en ny innebörd. Tasker (2016) undersöker bl.a förhållandet mellan utredning och sensation i
kriminaltelevision i sin studie ”Sensation/Investigation”. Tasker menar att true-crime har trots sin långa historia av sensation, senare betonat undersökningar, vittnesintervjuer och
brottsförhör i sina narrativ (2016:310). Taskers studie har analyserat historiska true-crime narrativ genom ett jämförande med fiktionella kriminalserier, ett ämne som blir aktuellt i nästkommande avsnitt av denna litteraturstudie, underhållning. Innan dess, präglades true-crime genren av en grundläggande dokumentär intention att representera verkligheten. Denna fas i genrens historia exemplifieras av Parker Tylers vetenskapliga artikel för the American Quarterly från 1949. Tidiga exempel av true-crime filmatiseringar kategoriseras då som ”glorifierade nyhetsrullar” skapade i utbildningssyfte och porträtterande världen som den faktiskt var (Tyler, 1949:100-101). Gränserna mellan dokumentär, historia och true-crime verkar under denna tid ha varit nästintill obefintliga. Det historiska narrativet styrde den dokumentära brottsgestalningen, bestående av en början, en mitt, ett slut och en tydlig tidsram (Tyler, 1949:102). Dokumentärfilmens önskan att upplysa och undervisa om andras realitet präglade också innehållet för true-crime och dess narrativ (ibid). Produktionsmässiga berättartekniker utvecklades för att öka känslan av fakticitet i filmerna. True-crime berättelser började också spelas in i de städer och på de platser där brotten begicks, något som tidigare blivit iscensatt (Tyler, 1949:108). Trots influenser från såväl historiskt som dokumentärt berättande, präglades true-crime genren fortsatt i majoritet av kriminaljournalistik, något som återigen utforskas i Michael Buozis forskning. Buozis argumenterar att likheterna mellan journalistik och true-crime blev märkbara i mitten av 1900-talet, men existerar i genren än idag (2017:255). De båda vilar på tre intentionsmässiga påståenden; fakta, sanning och verklighet (Buozis, 2017:255-256), vilket reflekteras i dess narrativ. Såväl
kriminaljournalistik som true-crime produktioner bestod enligt Buozis utav representationer av verkligheten där polis, domstolar, myndigheter, experter och till och med de anklagade inkluderades (2017:257). Det narrativ som skapade illusionen av att publiken förseddes med ett helhetsperspektiv för ett specifikt brott exemplifierar genrens sanningssökande intentioner. Denna heltäckande representation av rättssystemet innebar också ett narrativ präglat av
bevismaterial och forensiska detaljer (ibid). Inkluderandet av faktiska artefakter från de utförda brotten stärkte true-crime genrens verklighetsförankring.
Trots genrens intentioner att så realistiskt som möjligt kunna berätta om verkligheten, existerade en del förvrängda representationer. I forskningen Images of Crime and Justice, av Durham, Elrod och Kinkade, undersöks true-crime genrens historiska representationer av brott och dess verklighetsförankring. Enligt deras studie, bestod genren till mestadels (ca. 80%) av narrativ porträtterande dråp eller mordfall (Durham m.fl, 1995:146), och förbisåg andra typer av brott. Durham m.fl argumenterar att även etnicitet och samhällsklass är överrepresenterade kaukasiska och över- eller medelklass (1995:150). True-crime genrens tidiga narrativ, trots dess verklighetsrepresenterande intentioner, speglade därmed inte den egentliga brottsligheten. Verklighetsförankring och sanningsenlighet verkade dock ytterligare minska i prioritet när intentionerna för genren gick från att undervisa till att underhålla.
5.3 Underhållning
Brottsnarrtiv tog ny form på 1970 och 80-talet, och true-crime genren inspirerade flertalet fiktiva kriminalberättelser. Legendariska serier som Starsky and Hutch och Miami Vice erbjöd en actiontät inblick i det fiktiva polisarbetet och rättssystemet, något som tidigare endast bistås av en kriminaljournalistisk genre (Tasker, 2016:306). Brott och straff hade blivit underhållande och true-crime genrens intentioner förändrande. Taskers forskning
argumenterar att gränserna mellan fakta och fiktion under denna period suddades ut och att det påverkade såväl genrens narrativ som innehåll (2016:306). Plantigas studie av
dokumentära definitioner utforskar de produktionsmässiga hjälpmedel som påverkar narrativet i bl.a true-crime filmatiseringar. Plantiga identifierar ett samband mellan genren, underhållning och användandet av musik, titlar samt voice-over narration (2005:107). Dessa tillägg skapar ett gripande och spännande narrativ i ett annars seriöst ämne. För en
dokumentär genre som true-crime kan representationen av verkligheten genomföras på många olika sätt och med hjälp av en rad olika produktionsmässiga aspekter. Plantigas studie hänvisar till Bill Nichols representationsmodus för att kunna förklara genrens definition i relation till underhållning (2005:109), där expository eller observational mode ansågs mest framstående för true-crime. Dessa modus inkluderade antingen en voice-of-God som
vägledde narrativet (Plantiga, 2005:114) och kompletterades av formella intervjuer, eller saknade en översiktlig berättare i narrativet och som istället bestod utav material från övervakningskameror och smygfilmningar. True-crime i sitt underhållande skede erbjöd därmed ett allseende narrativ för kriminalitet och brottslingar, stärkt av stämningsfull musik och berättarröster. Andrea Mayers studie av Chopper, from the inside hävdar att en besatthet för brottslingar länge existerat, med exempel i såväl Robin Hood som Bonnie och Clyde (2012:261). Mayer vill dock poängtera att ett publikintresse inte är synonymt med en sympati för brottslighet (ibid).
I takt med att true-crime filmatiseringar uppdelades i avsnitt och blev televiserade ökade också solidariteten för rättssystemet. Skillnaden mellan gott och ont framhävs i genren och narrativet föreslog en sympati med dem som bekämpar brottslighet (LaChance, Kaplan, 2020:86). Daniel LaChance och Paul Kaplans forskning undersöker skälet till vår nutida fixering med genren true-crime genom att studera dess relation till underhållning. Enligt dem exemplifieras förändringen i genren bäst genom introducerandet av tv-serien Cops som startade 1989 (2020:81). Cops, en reality serie bestående av icke-skådespelare som begår, poliserar och straffar brott (ibid) i USA och senare andra delar av världen, definierar genrens dåvarande förhållande till underhållning. Avbildandet av verkliga brott präglades av dramatik och fara, med en polisstyrka porträtterade som hjältar (LaChance, Kaplan, 2020:83). Till skillnad från tidigare exempel av genren har istället brottsbekämpning fått mer plats, och i många fall har också polisyrket glorifieras. I true-crimes skildrande av gott och ont kunde ett antal narrativa aspekter identifieras som bidrar till genrens underhållande intention. Dessa inkluderar porträtterandet av verkligheten som bestående av två moraliskt polära motsatser, scener som talar till publikens emotioner, samt avsaknaden av ett klassiskt linjärt narrativ (LaChance, Kaplan, 2020:86). Det icke-klassiska narrativet, synligt i exempelvis Cops, innehåller flashbacks, drömsekvenser eller tidsmässiga break i det annars kronologiska narrativet (ibid). Även Yvonne Tasker har studerat betydelsen av tv-serier som Cops och Americas Most Wanted (1988-2011), i sin forskning om kriminaljournalistik. Tasker argumenterar att underhållning i kriminella berättelser baserats på en kombination av såväl tidig sensationalism med en dramatisk underton, som ett begär för att utreda verkligheten (2016:306). True-crime genrens underhållande intention försedde detta begär genom att bidra till att observera och följa polisstyrkan, vilket dock resulterade i en ensidig representation av
den reella brottsligheten. Fascinationen med kriminalitet, polisarbete och bevismaterial stärkt av den växande mängden streamingtjänster med egna produktionsmedel resulterade i en utveckling inom genren. Anklagade aktörer gick ifrån att porträtteras som ”monster” till att bli oväntade hjältar i jakt på rättvisa (Mayer, 2012:262).
5.4 Oskyldighetsrevolution
Den tidigare förbestämda uppfattningen av gott och ont med sympati för auktoriteter och polisarbete, utmanades i och med den ”moderna” true-crime genrens narrativ. Under 2010-talet publicerades en true-crime triad av ”utomrättsliga utredningar” (LaChance, Kaplan, 2020:84) som låg till grund för genrens massiva ökning i popularitet. True-crime definierades därefter utav titlar som Making a Murderer (2015), The Jinx (2016) och The Staircase (2016), samtliga serier som väckte uppmärksamhet för dess alternativa porträttering av de anklagade. Denna nya avbildning av brott och straff, skyldig och oskyldig, påverkade narrativets relation mellan publik och berättande. Genrens produktioner tillät numera
publiken att agera som jurymedlemmar för en ”alternativ rättegång” där flertalet olika teorier av brottet och de anklagade presenterades (LaChance, Kaplan, 2020:83). LaChance och Kaplans forskning argumenterar att titlar som Making a Murderer också tog avstånd från den intrusiva kriminaljournalistik som präglade genren i dess begynnelse (2020:86). Genom att filma och dokumentera de exploaterande journalisterna, distanserade sig true-crime
produktioner från dess sensationella bakgrund. Genren positionerade sig istället sympatisk med de anklagade och dess kamp mot såväl medierna som rättssystemet (ibid). Bruzzi (2016) menar att denna nya, eller moderna, våg av true-crime signifieras av dess
”following-the-subject” narrativ exemplifierat av såväl The Staircase, som The Jinx och Making a Murderer (250). Detta narrativ tillät ett närgånget observerande och följande av en utvald aktör mer än andra (Bruzzi, 2016:251). Resultatet blev att publiken lärde känna den sidan av fallet bättre och därför hade lättare att sympatisera med aktören i fråga. Bruzzis studerande av the Staircase antyder ett narrativ där filmskaparen själv var osäker på huruvida den anklagade aktören var skyldig eller oskyldig (ibid). Denna ovisshet återfinns i flera true-crime produktioner för genrens intention att söka rättvisa, där de anklagade också intog en narrativ offerroll. LaChance och Kaplan argumenterar för att kalla denna utveckling i genren true-crime som ”oskyldighetsrevolutionen” (2020:84) vilket också summerar genrens
intentioner. Mystiken kring aktörernas skyldighet eller oskyldighet uppehölls via narrativets skildrande tempus, då de anklagades öden redan var förutbestämt vid tidpunkten då
produktionerna släpptes. Genom användandet av tillbakablickar och återberättande intervjuer, skapade true-crime produktionerna en alternativ reell tidsram. Detta innebar att de bestod av bl.a cliff-hangers och tillagd mystik i försök att återskapa ett narrativ som utvecklades i ”nutid” (Bruzzi, 2016:252).
Intentionen av att söka rättvisa innebar att true-crime som genre bestod utav ett
argumenterande narrativ antingen för eller emot det avbildade brottet och dess anklagade. I jakt på att söka rättvisa för dessa aktörer, blev porträtterandet av forensiskt material återigen populärt i genren. Stella Bruzzi menar att genren i detta skede visade en nästintill
fetischliknande besatthet avbevismaterial och ofta grova scener från mordplatsen (2016:251). Avsnitten i serien The Staircase är exempelvis indelade utifrån de olika avslöjanden av nytt bevismaterial och narrativet styrs av sökandet efter ett avgörande mordvapen (ibid). Del Viscos granskande artikel av Making a Murderer föreslår dock att true-crime genren sträckte sig längre än debatten kring aktörernas oskyldighet (2016:212). I observerande av Averys kamp för rättvisa, belyste även Making a Murderer ett större samhällsproblem och potentiell korruption i det amerikanska rättssystemet (Del Visco, 2016:213). Filmskaparna Laura Ricciardi och Moira Demos var också transparenta med syftet av M.a.M som en produktion för social rättvisa som ville undersöka utvecklingen av rättsväsendet (LaChance, Kaplan, 2020:83). Ovetande om att deras produktion i sin tur ledde till en utveckling av genren true-crime i sig.
5.5 Summering Litteraturanalys
I berättandet av true-crimes historiska utveckling har fyra intentionsmässiga indelningar identifierats. Genrens begynnelse präglades av sensation med en uppseendeväckande intention med avsikt att känslomässigt beröra och involvera publiken i de brott som begåtts. Denna sensationella genre kan spåras hela vägen tillbaka till medeltiden och är fortsatt synlig i såväl filmatiseringar från 1930-40 talet som än idag. Genren utvecklades därefter i takt med att kriminaljournalistik professionaliserades och intentionerna för true-crime istället förlitade sig på fakta, sanning och verklighet. True-crime med intentionen att rapportera kring
verkligheten gav större fokus på rättsväsendet och bestod av ett narrativ som inkluderade
samtliga aktörer av ett brott. Genren introducerade dessutom forensiska detaljer och bevismaterial för att öka verklighetsförankringen. True-crime utvecklades därefter till en
underhållande intention i samband med populariteten för fiktiva kriminalserier och reality-tv
baserat narrativ. Tv-serier som Cops och Americas Most Wanted präglade den actiontäta underhållningen hos true-crime genren, vilket ytterligare betonades med hjälp av
stämningsfull musik och berättarröster. Polisyrket och brottsbekämpning framhävs för genren i en tydlig kamp mellan gott och ont. Nästkommande utveckling för true-crime ifrågasatte denna moraliska kamp med en oskyldighetsrevolution för de anklagade aktörerna. Genren definierades av ett antal välkända titlar (Making a Murderer, The Staircase, The Jinx), där samtliga belyser en kamp mellan skyldig och oskyldig. Publiken tilläts agera jurymedlemmar vid dessa alternativa rättegångar, med ett narrativ som antyder en nästintill besatthet med forensiska bevismaterial. Oskyldighetsrevolutionen visar också på en vilja att belysa större samhällsproblem i takt med avbildandet av individuella mordberättelser, där dess
6. The Tiger King
Följande textanalys har för avsikt att besvara studiens andra frågeställning. Den narrativa Analysen har genomförts med stöd ur studien teoretiska ramverk, inkluderande Genettes
tempus, modus, röst samt Punnetts sju narrativa koder för true-crime. Den narrativa analysen
har indelats utefter seriens sju individuella avsnitt och är presenterad i flytande text kompletterade av såväl citat som bildmaterial. Dessa avsnitt har endast analyserats
individuellt utefter fyra av Punnetts narrativa koder. Resterande tre koder presenteras utifrån serien som helhet i avsnitt 6.8. I syfte att tydliggöra resultaten från analysen har ett antal tabeller konstruerats som slutligen summerar avsnittet.
6.1 ”Not Your Average Joe”
Serien the Tiger King består av en introduktion av samtliga huvudaktörer, varav en befinner sig i fängelse, samt av filmskaparen Eric Goode. Avsnittet inleds med att Goode förklarar skälet till producerandet av serien samt relationen med djurhandeln av exotiska djur. Narrativet är underförstått som en inblick i denna outforskade värld, med Goode som berättelsens modus och vägledare. Moduset består utav intervjuscener, där filmskaparen också tydligt porträtteras som intervjuare. Goode är positionerad alternativt mittemot eller bredvid de intervjuade och ställer tydliga frågor som för narrativet framåt. Denna
intervjustruktur präglar avsnittets röst, som kompletteras av narrativ i tredje person utifrån bl.a utdrag ur nyhetsrapporteringar. Avsnittets tempus är en kombination av tillbakablickar och scener i reell tid, då Goode inleder narrativet med att nämna en produktionstid på totalt fem år. Som filmskapare och modus visar Goode i detta avsnitt en transparens i
filmskapandet och produktionsmässiga beslut. Denna transparens påverkar uppfattningen av seriens aktörer och deras relation till filmskaparen.
DOC ANTLE:
“ We´re gonna film, you know -- this is my crib here. Go to the front door and i'll open it and
GOODE:
“I like that Doc is better at directing than we are.”
(The Tiger King, 2020 - Avsnitt 1, 19:42).
Det första avsnittet innehar redan tidigt en vocative kod i sitt narrativ, där en utav seriens huvudaktörer presenteras. Carole Baskin, ägare av Big Cat Rescue, introduceras av hennes största rival, Joe Exotic. Genom att låta Exotic först nämna och presentera henne, bjuder narrativet in till en negativ positionering för Baskin. Detta skiljer sig från introducerandet av Exotic själv, som är otroligt närgånget och personligt. Ackompanjerat av nedstämd musik och barnbilder, formas sympati i narrativet för Exotic och hans återberättelse kring uppväxt och sexualitet. Skildringarna av dessa två presentationer stärker avsnittets vocative positionering för en aktör över en annan. Avsnittets justice kod är tydlig i det inledande narrativet då brottet, ett påstått kontraktsmord, nämns tidigt. Ett narrativ som däremot tillåter den anklagade att tala direkt till publiken angående hans oskuld i fallet, tyder på att rättvisa tillämpas för påstådda brottslingen. En ytterligare justice kod närvarar i narrativet för det första avsnitten som vädjar för djuren, eller katterna, som offer. Relationen mellan dessa offer och det avbildade brottet är ännu inte presenterat. De synliga forensiska koderna består av material som mejlkorrespondens, egenproducerade videos och inslag i nyhetstidningar, dock inte förstärkande av någon utav avsnittets justice aktörer. Istället påvisar det forensiska materialet på en långtgående fejd mellan seriens huvudaktörer, en fejd som präglar samtliga avsnitt i serien the Tiger King.
6.2 ”Cult of Personality”
Seriens andra avsnitt är en djupgående insyn i och hos de olika djurparkerna som ägs av huvudaktörerna. Avsnittet argumenterar i att dessa parker har tendenser som påminner om sekt och kultbeteende. Speciellt fokus för det andra avsnittet är aktören Doc Antle och hans kontroversiella livsstil. Avsnittets modus består utav producenten Goode som fortfarande görs synlig för publiken där han intervjuar medverkande personer, fast frågorna inte alla gånger hörs. Tempus präglas av historiska tillbakablickar vilka sker genomgående i detta
avsnitt och i samband med vad intervjupersonen säger. Goode agerar fortsatt huvudsakligt
modus bakom kameran, även om han ibland är synlig i vissa scener.
Sökandet efter rättvisa, dvs justice code, för ett specifikt brott återfinns inte i avsnittet utan fokus riktas istället mot att avbilda den levnadsstandard och de arbetsförhållanden som existerat i de olika djurparkerna. Offret i detta avsnitt porträtteras som en aktör som har lyckats lämna djurparkslivet och berättar i följande citat om anställningen på Myrtle Beach Safari:
FD. MEDARBETARE MYRTLE BEACH:
”Doc says, ’You’re this garbage person, but if you listen to me, I'll make you great”
”If (anställda vid Myrtle Beach) wanted to get to the top really quickly, they should sleep with him”
”There was a certain personality of woman that he wanted. They were virgins or close to virgins”
(The Tiger King, 2020 - Avsnitt 2, 21:46)
Ett genomgående tema i avsnittet är hur Doc Antles Myrtle Beach Safari uppvisas som jämförbart en sektliknande miljö, vilket insinuerar en negativ vocative code mot Antle. Flertalet oberoende aktörer ställs frågan om hur många fruar de tror Doc Antle har, varpå en kompilering av intervjusekvenser resulterar i svaren: tre, fyra, fem, eller nio. I porträtteringen av Exotics GW Zoo existerar också en vocative code, men istället till Exotics fördel. I
intervjuerna nämner Exotics anställda deras lojalitet mot djuren och djurparken samt att de är rädda för att Exotic skall porträtteras som en brottsling. En aktör anställd vid GW Zoo
exemplifierar denna lojalitet i återberättandet om hur hen var tillbaka på jobbet endast sju dagar efter en allvarlig olycka i en tigerbur.
MEDARBETARE 1 GW ZOO:
”My biggest thing, and it was derived from Joseph, he said ’our mission is to give these animals a fighting chance’, so i knew if i stayed in that hospital the media wins”
...”I seen how much they blew it up into this horror story - that i felt like the best thing to do was get right back to work”
(The Tiger King, 2020 - Avsnitt 2, 2:57-3:11)
Det fanns därmed potential för denna medarbetare att agera offer i narrativet och Exotic porträtteras som brottsling. Detta framgår dock aldrig, utan narrativa sympatier och vocative koder gynnar fortfarande Exotic. Forensiska koder för avsnitt två är relativt svaga, då brottet i detta avsnitt är hur Joe föder upp tigrar för försäljning vilket förklaras väldigt ytligt och endast genom tredje-persons narrativ i intervjuscener. Några av de medverkande berättar var de har lämnat djur i olika stater, vilket inte är tillräckligt för att klassas som ett forensiskt bevismaterial. Ett kort inslag av subversive code är synligt mot slutet av avsnittet, där polismyndigheten ifrågasätts för att marknaden inte är kontrollerad när det samtidigt är en olaglig aktivitet som pågår.
6.3 ”The Secret”
Seriens tredje avsnitt fokuserar på Big Cat Rescue i Tampa, Florida ägt utav Carole och Howard Baskin. Avsnittet undersöker det mystiska försvinnandet av Baskins exman Don Lewis och belyser såväl teorier som konspirationer kring fallet. Avsnittets modus präglas av filmskaparen Eric Goodes återkommande närvaro vilket påminner publiken om att narrativet består utav direkta intervjuer, trots att intervjufrågorna sällan hörs. Rösten för avsnittet består av den fortsatta kombinationen av att berättaren är intervjuare och de intervjuade berättar om händelseförloppet. Goodes interaktion med de intervjuade, såväl bakom som framför
kameran, skapar en familjär och avslappnad röst för narrativet. Dessa intervjuer genomförs med såväl handlingarnas utförare som utomstående åsikter och icke-centrala aktörer i serien. Den huvudsakliga aktören för avsnitt tre är Carole Baskin, samt hennes försvunna exman Don Lewis. Avsnittets tempus inkluderar därmed ett stort antal tillbakablickar från deras liv ihop, bestående utav hemmavideos samt personliga bilder och fotoalbum.
Avsnitt tre har flertalet narrativa vocative koder som antyder en negativ positionering gentemot Baskin och ifrågasätter hennes uppgifter. Denna vocative positionering existerar
trots att hon inte blivit officiellt undersökt eller dömd för avsnittets huvudsakliga brott. Denna positionering presenteras i mindre än en minut in av avsnittet:
VERNON YATES:
”There are so many strange twists in that story, you would have to write books and volumes of the stuff that went wrong there, the lies that are there.”
(The Tiger King, 2020 - Avsnitt 3, 00:51)
Narrativet för det tredje avsnittet är tydligt sympatiskt till fördel för den försvunna ex-mannen Don Lewis och stärks utav intervjuer med såväl exfru som barn. Via
inkluderandet av närstående till den försvunna Don tar narrativet vocative position i att han porträtteras som avsnittets offer, trots att alternativa teorier till det påstådda brottet
presenteras. Filmskaparen Goodes interaktioner och reaktioner under det intervjubaserade narrativet betonar också ett oneutralt tolkande av Baskins situation och oskyldighet.
GOODE:
”And what about the money in the end?”
LEWIS DOTTER 1:
”We definitely did not end up with … probably ten percent”
GOODE:
”You inherited only ten percent of his estate?” … ”and where did the rest go?”
LEWIS DOTTER 2:
”Carole”
(The Tiger King, 2020 - Avsnitt 3, 40:05-40:21)
Narrativet för avsnitt tre innehåller flertalet forensic koder i syfte att stärka en misstanke kring Lewis plötsliga försvinnande och Baskins inblandning. Dessa forensiska koder består utav besöksförbud, polisarbete, fingeravtryck, och personliga dagböcker. Utdragen ur
Baskins dagböcker presenteras av Exotic, en ytterligare indikation på en vocative kod i narrativets osympatiska positionerande i frågan om Baskins oskyldighet. Denna positionering och de frekventa forensiska koderna insinuerar att ett brott faktiskt begåtts trots avsaknaden av officiell polisutredning. Såväl vocative som forensic koderna tyder på att narrativets huvudsakliga brott är försvinnandet av Baskins exman, vilket därmed resulterar i att Don Lewis i detta avsnitt representerar justice koden. Avsnittets jakt på rättvisa porträtteras genom den okunskap som existerar kring Lewis försvinnande, där argumenten för att ett brott har begåtts är många.
I avsnittets undersökande av Lewis försvinnande ifrågasätts också det polisarbete, eller snarare avsaknaden av en dylik värd namnet, som skedde i samband med händelsen. Narrativet tillåter en negativ inställning gentemot auktoriteterna genom inkluderandet av negativa åsikter från intervjuer med de berörda aktörerna. Polisens egna intervjuer inkluderas inte tillräckligt i narrativet, och porträtterandet är ensidigt, detta är exempel på det tredje avsnittets subversive kod. Enligt Punnetts narrativa koder faller avsnitt tre under genren true-crime, dock kan dess relaterbarhet till det huvudsakliga brottet i serien Tiger King diskuteras.
6.4 ”Playing with Fire”
I avsnitt fyra belyser filmskaparen Goode de produktionsmedel Exotic själv besitter i sin jakt på framgång och kändisskap. Det följer de filmskapare och journalister som Exotic anställt för att skapa en egenproducerad tv-serie om hans liv på GW Zoo. Avsnittet fokuserar också mer detaljerat på fejden mellan de två huvudaktörerna. Tempuset ger återigen många historiska tillbakablickar i narrativet vilka kombineras med intervjuerna i reell tid samt framåtblickande, bestående utav Exotics telefonsamtal från fängelset. Dessa avbrott i det tidsmässiga narrativet skapar otydlighet för såväl tempus som röst. Moduset i avsnittet har förändrats, detta då filmskaparen Goode syns mindre och mindre framför kameran. Narrativet upplevs därmed mindre styrt av frågor och mer som ett direkt berättande av handlingens händelseförlopp, där moduset som vägleder narrativet nu skapas av de intervjuade. Narrativet indikerar också en observation av Exotics process i att skapa sin egna tv-serie, illustrerat av följande visuella utdrag från det fjärde avsnittet:
Bildmaterial 1 (Netflix, The Tiger King, Avsnitt 4 - 07.31). Bildmaterial 2 (Netflix, The Tiger King, Avsnitt 4 - 10:41)
Det observerande narrativet innebär att en tydlig vocative code inte kan identifieras. Avsnittet innehåller en del forensic koder utifrån det material Exotic själv producerar via sina
personliga mediekanaler. Dessa forensiska bevismaterial agerar dock endast som stöd för det copyright brott som belyses i avsnitt fyra, och inte för det huvudsakliga brottet i serien. För avsnittets justice code presenteras ett brott gällande upphovsrätt med forensics i form av jämförelser av olika logotyper som stulits. I avsnittets händelseförlopp täcks ett ytterligare potentiellt brott, en brandolycka i Exotics tv-studio, där justice koden tillfaller Exotic som huvudaktör och offer för denna potentiellt anlagda branden.
6.5 ”Make America Exotic Again”
I det femte avsnittet av serien Tiger King återges Exotics politiska engagemang samt den tragiska bortgången av Travis Maldonado, Exotics andra fästman. Avsnittet följer Exotics kampanj för såväl Amerikansk president som guvernör av staten Oklahoma. Avsnitt fem består till stor del av en kombination av tillbakablickar som intervjuer i reell tid, men saknar ett specifikt tidsmässigt tempus. Tempus överlag för avsnitt fem är konsekvent med
händelseförloppen i tidigare avsnitt av serien. Berättande i form av individuella intervjuer kompletteras med urklipp från tidigare händelser och material producerat under de fem år Goode framställde serien. Det är dock inte längre tydligt vilka sekvenser som är
tillbakablickar, framåtblickande (till nutid då Exotic sitter i fängelse) eller i seriens reella tid. Narrativets tidigare modus, filmskaparen Goode, blir mindre synlig i avsnitt fem och
berättandet upptas helt av avsnittets aktörer. Detta innebär att narrativet och handlingen sammanvävs och intervjustrukturen inte längre är självklar.
