Planering av urbana kyrkogårdar som rekreationsområden : En kvalitativ studie om kyrkogårdens platskänsla

Linköpings universitet | Tema Teknik och social förändring Kandidatuppsats, 15 hp | Samhällsplanering, kandidatprogram, 180 hp Vårterminen 2021 | LIU-TEMA/SAP-G—2021/019-SE

Planering av urbana kyrkogårdar som

rekreationsområden

-

En kvalitativ studie om kyrkogårdens platskänsla

___________________________________________

Planning for recreational urban cemeteries

- A Qualitative study about cemeteries sense of place

Agnes Lingøy & Tinde Strand

Handledare: Karin Skill Examinator: Anna Storm

Linköping universitet SE-58183 Linköping 013-28 10 00, www.liu.se

Abstract

Today, urban recreational green areas are gradually removed as a result of densification, while urban cemeteries are left untouched. This study aims to investigate the possibilities for urban cemeteries in Sweden to function as recreational areas, without losing the spiritual dimension. The study takes an abductive approach, where qualitative interviews with planners and representatives from the Church of Sweden were conducted. Furthermore, the concept of ‘sense of place’ has been used as a tool for interpreting the material. The conclusion is that there are many stakeholders, and different senses of place, to take into account in cemetery planning. Strategies for balancing the recreational and spiritual values involve working with different spaces and analyzing how they are used at different times. Adapting what type of recreation that is encouraged, is another approach. Lastly, some planners believe that the cemetery's spiritual values can be considered recreational in itself.

Sammanfattning

Idag byggs urbana, rekreativa grönområden ofta bort till följd av förtätning, samtidigt som städernas kyrkogårdar lämnas orörda. Studien syftar till att i en svensk kontext, undersöka möjligheterna att planera för att urbana kyrkogårdar även ska fungera som rekreationsområde, utan att platsens spirituella dimension går förlorad. Studien har en abduktiv ansats, där kvalitativa intervjuer med planerare samt en representant från Svenska kyrkan utförts. Vidare har platskänsla använts som verktyg för att tolka materialet. Slutsatsen är att det idag finns olika intressenter, tillika platskänslor, att ta hänsyn till vid kyrkogårdsplanering. Några strategier, för att balansera de rekreativa och spirituella värdena, är att låta kyrkogården ha olika funktioner på olika ytor eller tidpunkter. En annan strategi är att anpassa vilken typ av rekreation som platsen uppmanar till. Det finns också möjligheter att utveckla kyrkogårdens spirituella värden som kan betraktas som rekreativa i sig.

Förord

Det var under vintern 2021 som de initiala idéerna till uppsatsen formulerades. Skogskyrkogårdens pulkaåkande turister hade rört upp känslor hos delar av befolkningen, även personer som inte var bosatta i Stockholm hade en åsikt. Vi fann det intressant att så många människor kunde känna så olika känslor för en och samma plats, och undrade då hur man som samhällsplanerare kan ta hänsyn till detta.

Att studera urbana kyrkogårdar har varit otroligt lärorikt och givande på flera plan. Vi vill därför tacka vår fantastiska handledare, Karin Skill, som har stöttat oss genom hela processen. Du har peppat oss, lugnat oss, rätt ut våra frågetecken, och samtidigt aldrig klagat på att vi drar ut på mötestiden eller skriver på tok för långa utläggningar.

Vi skulle även vilja rikta ett stort tack till konsultföretaget Sweco och till vår handledare Johan Ericsson. Ni har verkligen välkomnat oss med öppna armar och fått oss att trivas på samtliga mötestillfällen. Avslutningsvis vill vi tacka alla inspirerande personer som vi har fått möjlighet att intervjua. Ni har bidragit till en djupare förståelse och väckt ett ännu starkare intresse för ämnet.

Linköping, april 2021

Innehållsförteckning

1.1 Syfte och frågeställningar 7

1.2 Avgränsning 7 2. Bakgrund 8 2.1 Kyrkogårdens historia 8 2.2 Dagens lagstiftning 8 3. Teoretiskt ramverk 9 3.1 Tidigare forskning 9 3.1.1 Skandinaviska kyrkogårdar 9

3.1.2 Aktiviteter och konflikter på kyrkogårdar 9

3.1.3 Kyrkogårdens utformning och funktion 10

3.1.4 Aktörer, inflytande och förvaltning 11

3.2 Teoretiska begrepp 12

3.2.1 Sense of place - platskänsla 12

4. Metod 14

4.1 Urvalsprocess 14

4.1.1 Intervjupersoner 14

4.2 Utformning och genomförande av intervjuer 15

4.2.1 Forskningsetiska principer 15

4.3 Tematisk analys 16

4.4 Metoddiskussion 17

4.4.1 Urval, validitet och reliabilitet 17

4.4.2 Abduktion 18

4.5 Källkritik 19

5. Resultat och analys 20

5.1 Platsens funktion 20

5.1.1 Gravplatsen 20

5.1.2 Plats för spiritualitet och rekreation 21

5.2 Spänningar och intressen 23

5.2.2 Spänningar mellan användargrupper 25

5.2.3 Samarbetet med Svenska kyrkan 26

5.3 Utformningens betydelse för rekreation 28

5.3.1 En känslig plats 28

5.3.2 Plastkvaliteter och platskänsla 29

5.3.3 Naturvärden 30

6. Diskussion 32

7. Slutsatser 36

Referenslista 37

Bilaga 1 - Intervjuguide - Planerare 39

Bilaga 2 - Intervjuguide - Representant från Svenska kyrkan 41

1. Inledning

Idag förekommer en trend av urbanisering och befolkningstillväxt i stora delar av Sverige. Denna utveckling leder till att allt fler människor behöver samsas om de urbana grönområden som finns, samtidigt som dessa krymper till förmån för bostadsutveckling och kommersiella byggnationsprojekt (Grabalov, 2018; Grabalov & Nordh, 2020; Lai et al, 2020; Skår et al., 2018). Några grönområden som dock lämnats relativt orörda är urbana kyrkogårdar. Forskning förklarar detta med att kyrkogården haft, och fortfarande har, en stark historisk och kulturell betydelse i samhället (Quinter & Duinker, 2019). Samtidigt tenderar kyrkogårdar att utelämnas när förändringar av den övriga stadsplaneringen genomförs (Skår et al., 2018). Platsen saknar dessutom förankring i lokala planeringsstrategier (Lai et al., 2020). En del studier tyder vidare på att kyrkogårdar är passiva och outnyttjade och att de inte används i den grad de har potential för (Grabalov, 2018; Lai et al, 2020; Skår et al., 2018).

Det finns flera argument för varför urbana kyrkogårdar borde nyttjas mer, särskilt i egenskap av rekreationsområde. Kyrkogårdar har exempelvis den typ av natur och topografi som medborgare föredrar (Skår et al., 2018). De bidrar även med flera ekosystemtjänster och ett naturliv som visat sig ha goda rekreativa värden (Skår et al., 2018; Quinter & Duinker, 2019). Fortsättningsvis påvisas kyrkogårdens starka spirituella och känslomässiga värde för invånarna, vilket är ett argument för att de kommer att fortsätta få ta plats i stadskärnorna (Grabalov & Nordh, 2020).

Det finns således forskning som underbygger att rekreationsmöjligheter på kyrkogårdar bör utvecklas. Att kyrkogården blir en plats för andra aktiviteter än gravbesök kan dock skapa konflikter. Mycket pekar nämligen på att en viss aktivitet kan anses vara lika acceptabel som oacceptabel beroende på vem man frågar (Grabalov, 2018). Även nyhetsrubrikerna vintern 2021 vittnade om denna konflikt, då en debatt uppstått mellan medborgare om huruvida det var okej att åka pulka på Skogskyrkogården i Stockholm eller inte (Malm, 2021; Sehlin, 2021; TT, 2021). Det finns alltså kulturella och individuella skillnader i synen på och användningen av kyrkogårdar som är viktiga att ta hänsyn till vid planering (Grabalov, 2018; Grabalov & Nordh, 2020; Quinter och Duinker, 2019). Det är också av vikt att skilja på vad som är fysiskt möjligt att planera för, och vad som är socialt accepterat på en plats (Quinter & Duinker, 2019). Många av de studier som gjorts kring rekreativa kyrkogårdar sätter användarna i fokus. Att det finns en komplex social och icke-instrumentell dimension av kyrkogårdsplanering är vidare fastställt i forskningen.Vad som saknas är studier som undersöker möjligheten för kyrkogårdar att fungera som rekreationsområde utifrån planerarnas perspektiv. Det finns också ett kunskapsglapp när det kommer till hur planerare i praktiken hanterar den sociala och känslomässiga dimensionen, och vilka utmaningar den ger upphov till utifrån deras perspektiv. En studie konstaterar att planerare saknar medel för att planera utifrån den känslomässiga aspekten av kyrkogårdar (Grabalov & Nordh, 2020). Baserat på frånvaron av planerarnas perspektiv i tidigare forskning, vill vi ta reda på vad planerarna ser för möjligheter och utmaningar med att planera för rekreativa kyrkogårdar. Eftersom Svenska kyrkan är markägare har vi till viss del även valt att involvera deras perspektiv.

1.1 Syfte och frågeställningar

Följande studie syftar till att undersöka möjligheterna att planera för att urbana kyrkogårdar som redan fungerar som gravplats, även ska fungera som rekreationsområde och således få en utökad funktion, utan att platsens spirituella och känslomässiga dimension går förlorad. I studien kommer både planerares och en representant för Svenska kyrkans perspektiv tas i beaktande. För att uppnå syftet har följande frågeställningar formulerats;

➢ Hur ser planeringen och utvecklingen kring svenska urbana kyrkogårdar ut idag? ➢ Vilka utmaningar kan uppstå vid planering och utveckling av urbana kyrkogårdar för

att främja rekreation?

➢ På vilket sätt kan rekreativa, känslomässiga och spirituella värden balanseras vid planering av urbana kyrkogårdar?

1.2 Avgränsning

Denna studie behandlar primärt kyrkogårdar som samhällsfunktion ur ett socialt perspektiv. Här ingår platsens vardagliga men också historiska värden. För att undersöka vad den känslomässiga och spirituella dimensionen har för betydelse vid planering av rekreativa kyrkogårdar studeras planerares perspektiv samt en representant från Svenska kyrkan. Denna avgränsning gjordes då dessa yrkesroller är avgörande vid utveckling och planering av kyrkogårdar, som sakkunniga i första fallet och som markägare i det andra. Andra perspektiv hade också kunnat vara intressanta, exempelvis medborgarnas, men vi anser att deras syn redan har behandlats i tidigare forskning.

Av de planerare som intervjuats i denna studie är majoriteten verksamma inom företaget Sweco. Detta beror på att studien gjordes i samarbete med företaget. Samarbetet har inneburit att vi fått hjälp med att lokalisera intervjupersoner och att Sweco fått ta del av det färdiga resultatet.

Vidare avgränsas studien till svenska urbana kyrkogårdar. Tidigare forskning tyder nämligen på att det finns stora skillnader i hur man ser på och använder kyrkogårdar i olika delar av världen (Quinter & Duinker, 2019). Trots att studiens empiri är insamlad i Sverige anser vi att resultatet är applicerbart även för andra skandinaviska länder, då de skandinaviska länderna har en liknande kultur (Grabalov & Nord, 2020). Omvänt anser vi att studier genomförda i andra skandinaviska länder kan bidra till en djupare förståelse för kyrkogårdsplanering i Sverige. Slutligen utgår studien i huvudsak från strategisk planering. Det förekommer dock inslag av fysisk planering.

2. Bakgrund

Här presenteras information av vikt för att förstå studien. En kort beskrivning av kyrkogårdens historiska plats i svenska städer presenteras, följt av en sammanfattning av aktuell lagstiftning i skandinavisk kontext.

2.1 Kyrkogårdens historia

Redan under 1900-talets mitt upprättades rekreativa kyrkogårdar, det vill säga kyrkogårdar som utöver gravplats främjar återhämtning. Initiativet lades dock ner då kyrkogårdarnas standard blev allt för svår att upprätthålla, vilket resulterade i att de till slut växte igen (Lai et al., 2020). Under samma tid var gravplatserna placerade utanför staden. Det var vanligt att de avskärmades med en stenmur, ett staket eller en häck, i syfte att bibehålla platsens avsedda aktivitet - att sörja de bortgångna (Grabalov & Nordh, 2020). Enligt Lai et al. (2020) bidrog därefter urbaniseringen till att städerna vidgades, och på så sätt integrerades gravplatserna successivt med staden. I takt med att urbana kyrkogårdar blev allt vanligare togs en del murar och övriga avdelare bort, i hopp om att integrera kyrkogårdarna med den resterande staden (Grabalov & Nordh, 2020). Trots detta kvarstod flera murar och häckar runt om i Sverige, vilket idag har lett till ett rikt djur- och naturliv (Skår et al., 2018).

2.2 Dagens lagstiftning

Enligt Begravningslag (1990:1144) särskiljs allmänna och enskilda begravningsplatser, där kyrkogårdar är allmänna begravningsplatser anordnade av en församling, en kommun eller övrig allmän verksamhet. I Sverige är det i huvudsak Svenska kyrkan som tilldelats förvaltningsansvaret, med undantag för Tranås kommun och Stockholm stad, där underhållet istället drivs av kommunerna själva (Begravningslagen, 1990:1144).

Vidare framhåller Kulturmiljölagen (1988:950) i 4 kap. 2 § att “kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.”. Inga väsentliga förändringar får således uppföras utan att Länsstyrelsen granskat ärendet och givit tillstånd (Kulturmiljölagen, 1988:950). Även begravningsplatser omfattas av denna lag, där begravningsplatsens underhåll och kulturhistoriska värde framhålls som viktiga aspekter att ta hänsyn till.

3. Teoretiskt ramverk

Här presenteras tidigare forskning som behandlar kyrkogårdar som rekreationsområden, vilka aktiviteter och konflikter som kan uppstå på kyrkogårdar samt betydelsen av kyrkogårdens fysiska utformning. Vi berör också kort forskning som studerat planerares handlingsutrymme när det kommer till att påverka användningen av en plats. Efter tidigare forskning beskrivs ‘platskänsla’, som används för att analysera och förstå studiens insamlade empiri.

3.1 Tidigare forskning

3.1.1 Skandinaviska kyrkogårdar

Det finns flera anledningar till att det är intressant att titta på just skandinaviska kyrkogårdar i diskussionen kring nya urbana rekreationsområden. Dels är länderna i Skandinavien några av de mest sekulariserade i världen, dels har det skett en avgörande förändring i skandinaviska begravningstraditioner där kremering blivit allt vanligare istället för kistbegravning (Grabalov & Nordh, 2020). Kremering leder till att gravplatserna upptar mindre plats på kyrkogården (Santarsiero et al., 2000). Många väljer också att strös i minneslund (Grabalov & Nordh, 2020). Redan idag använder skandinaver dessutom kyrkogårdar för en del rekreativa aktiviteter, som inte kan kopplas till kyrkogårdens traditionella syfte (Grabalov, 2018; Grabalovs & Nordhs, 2020; Skår et al., 2018).

3.1.2 Aktiviteter och konflikter på kyrkogårdar

Tidigare forskning har uppmärksammat olika debatter kring vilka aktiviteter som är acceptabla att utföra på kyrkogårdar och inte. Grabalov (2018) observerade tre kyrkogårdar i Malmö, där resultaten visade att majoriteten av de aktiviteter som förekom inte var relaterade till gravbesök, även om gravbesök var vanliga. Vanligt förekommande aktiviteter, utöver gravbesök, var promenader, rastning av hund, jogging och cykling. Mindre vanliga, aktiviteter var att ha picknick, läsa, sporta, spela spel och leka med barn (ibid). Analysen tydde vidare på att en del av dessa aktiviteter var i konflikt med varandra. Grabalov (2018) diskuterar bland annat det faktum att lika många ansåg jogging helt acceptabelt som helt oacceptabelt. Det visar på den komplexitet som finns kring aktiviteter på kyrkogårdar och vilka konflikter de i slutändan kan ge upphov till.

En studie av aktiviteter på två kyrkogårdar i Oslo visade att många använder kyrkogårdarna i rekreativa syften (Skår et al., 2028). På den ena kyrkogårdaren var 55 % där för att besöka en grav, medan endast 5 % besökte gravplatser på den andra. Detta menade Skår et al. (2018) kunde bero på att den senare kyrkogårdens besökare var yngre, och att det då eventuellt kan finnas ett samband mellan åldersfaktorn och besökarnas syfte. En konflikt som Skår et al. (2018) vidare belyser, är den mellan att skapa en trygg men också lugn plats. Trygghet kan nämligen bli en effekt av att fler människor rör sig på platsen, samtidigt som detta minskar

I en studie genomförd av Lai et al. (2020) påvisades ett samband mellan medborgarnas upplevelse av kyrkogårdars rekreativa effekter och huruvida de hade någon anhörig begravd på platsen. De som hade en anhörig begravd på den studerade kyrkogården menade att de vid besöket inte upplevde några rekreativa effekter. De som däremot inte hade någon anhörig begravd på kyrkogården ansåg att det var viktigt med kyrkogårdens rekreativa egenskaper. Quinter och Duinker (2019) konstaterar i ytterligare en studie, vikten av att separera frågorna kring vad som är kulturellt och socialt accepterat och vad platsen tillåter rent fysiskt. De menar att kyrkogården med sin atmosfär och sin vegetation endast lämpar sig för rekreativa aktiviteter som kretsar kring historia, utbildning, natur och lätt träning. Även Grabalov (2018) berör denna diskussion. Även om jogging inte utgör något direkt, ljudmässigt eller visuellt hot mot kyrkogårdens primära funktion, kan aktiviteten upplevas mer eller mindre respektlös. Quinter och Duinker (2019) tar även upp ett exempel från London där en kyrkogård utgjorde platsen för en aktivitetsdag med tävlingar och lekar. Detta upprörde många och en debatt skapades kring kyrkogårdars syfte. Med exemplet ville Quinter och Duinker (2019) uppmärksamma den starka känslomässiga betydelse som karaktäriserar kyrkogårdar.

3.1.3 Kyrkogårdens utformning och funktion

När det kommer till kyrkogårdsplanering betonar Skår et al. (2018) vikten av att planerarna ställer sig frågan för vem kyrkogårdarna är utformade, och även på vilket sätt de används. Författarna menar fortsättningsvis att svaret på den förstnämnda frågan är de sörjande. Kyrkogårdar är primärt en gravplats och därmed bör denna funktion inte frångås till förmån för

rekreationsmöjligheter (ibid).

Skår et al. (2018) menar fortsättningsvis att det finns potential hos kyrkogårdar att bli en naturlig del av människors vardag. Samtidigt har det visat sig att människors rörelsemönster inte alltid tagits hänsyn till i planeringen, vilket kan försvåra en sådan integrering av kyrkogårdar i vardagslivet. Ytterligare en utmaning vid utformning av rekreativa kyrkogårdar är att de är privata och offentliga på samma gång, vilket är ett resultat av att gamla murar och häckar fått stå kvar. Dessa avskärmningar skapar således en sluten känsla, vilken ytterligare förstärks av att platserna har allmänna utrymmen, samtidigt som gravstenarna är privata (ibid). Frågan är vidare hur kyrkogården skulle kunna utformas för att skapa större rekreationsmöjligheter. Grabalov och Nordh (2020) framhåller flexibla kyrkogårdar som ett förslag. Författarna menar att planerare i Oslo och Köpenhamn redan idag arbetar för platseffektiva och flexibla kyrkogårdar, i syfte att beakta invånarnas olika behov. Studien genomförd av Skår et al. (2018) visar även att medborgare uttryckt önskemål om att de olika funktionerna skulle separeras på kyrkogården. På så sätt behöver inte övriga besökare störa de sörjande (ibid). Vidare påvisar Grabalovs (2018) studie att kyrkogårdars storlek, läge och utformning kan ha betydelse för vilka aktiviteter som förekommer på platsen. Det visade sig nämligen att högst aktivitet förekom på de största och mest centrala kyrkogårdarna, vilket dels

förklaras med att stora grönområden främjar olika typer av aktiviteter, dels med att stadskärnor tenderar att inte ha så många andra grönområden (ibid).

3.1.4 Aktörer, inflytande och förvaltning

Ägarskap och förvaltning har diskuterats vid planering för rekreativa kyrkogårdar. Idag äger kyrkan majoriteten av alla kyrkogårdar i Sverige, vilket Skår et al. (2018) ser som en potentiell utmaning vid planeringen av rekreativa kyrkogårdar. Författarna menar att platsen skulle bli en större samhällelig tillgång med religionsneutrala aktörer. Samtidigt påvisar Skår et al. (2018) att planerarens handlingsutrymme är begränsat av andra faktorer, såsom användarna. Författarna framhåller att planerare enbart kan skapa förutsättningar för ett visst användningsområde, huruvida platsen sedan nyttjas utifrån denna vision är upp till medborgarna själva. Användningen av urbana offentliga rum är således inte bara ett resultat av planeringen, utan också ett resultat av normer och kultur (ibid).

Politiska mål och strategier anses i låg grad involvera kyrkogårdar, trots att de utgör stora offentliga platser i städer. Grabalov och Nordh (2020) beskriver exempelvis att politiker sällan lyfter kyrkogårdar i sin politik och att en anledning till detta skulle kunna vara att det inte är ett ämne som vinner röster. För att involvera kyrkogårdar i politiken och planeringen anser Lai et al. (2020) att kommunerna behöver se över målsättningarna och formulera gemensamma planer med Svenska kyrkan.

3.1.5 Den filosofiska parken

Samtidigt som kyrkogårdar och parker har många likheter vad gäller växtlighet menar flera författare att det finns betydelsefulla skillnader i platsernas sociala struktur och i deras respektive normer (Grabalov, 2018; Grabalov & Nordh, 2020; Skår et al., 2018; Quinter & Duinker, 2019). Att en plats kan vara föremål för liv och rörelse och samtidigt ha en påtaglig dimension av döden, menar Skår et al. (2018) skapar en ovanlig utgångspunkt för planerare.

Att kyrkogårdens normer gör platsen komplex anser också Grabalov och Nordh (2020) som kallar kyrkogården för ‘den filosofiska parken’. Med uttrycket vill de belysa den filosofiska och spirituella aspekten av kyrkogårdar, som i jämförelse med andra grönområden, frambringar mer komplexa och känslomässiga tankar och beteendemönster hos besökare. Bland annat tyder intervjuer, som de genomfört, på att många förhåller sig med eftertanke och respekt gentemot andra besökare. Dessa icke-instrumentella värden kräver också en mer nyanserad planering. I dagsläget anser dock Grabalov och Nordh (2020) att det saknas begrepp och verktyg för att som planerare kunna bemöta denna filosofiska aspekt. “(...) planning currently plays no active role in guiding cemeteries’ development and maintenance nor has an inclusive vocabulary for articulating the specific non-instrumental values which differentiate cemeteries from other green urban spaces” (Grabalov & Nordh, 2020 s. 34).

Grabalov och Nordh (2020) konstaterar fortsättningsvis att kyrkogårdar med sin filosofiska och spirituella betydelse, trots att de får en rekreativ och parkliknande funktion, alltid kommer att skilja sig från parker. Kyrkogårdar står dessutom många gånger ensamt för närvaron av bortgångna, döden och det spirituella i västerländska sekulariserade städer (ibid).

3.2 Teoretiska begrepp

3.2.1 Sense of place - platskänsla

För att studera hur kyrkogårdar genom planering kan få en utökad funktion kommer vi att använda det teoretiska begreppet sense of place. Begreppet gör det möjligt att förstå det som urskiljer kyrkogårdar från andra parker och erbjuder ett verktyg för att undersöka intervjupersonernas förhållningssätt till platsens användning och utveckling.

Sense of place har sin bakgrund i andra begrepp såsom Topophilia och placelessness. Det förstnämnda myntades av Tuan år 1974 och betyder ‘kärlek för platsen’. Begreppet förklarar samspelet mellan individer och deras emotionella platser, det vill säga platser som individer identifierar sig med och känner trygghet inför (Tuan, 1974). Vidare uppkom begreppet placelessness för att kunna undersöka med modernismens framfart från mitten av 1900-talet (Relph, 1976). Relph (1976) använde placelessness som ett sätt att förklara hur det känslomässiga bandet till hemmet hade försvagats. Detta till följd av modernismens tendenser att standardisera och homogenisera hemmet.

Ur begrepp som placelessness och Topophilia, har sense of place vuxit fram. Det är således ett paraplybegrepp och kan likställas med den kognitiva och perceptuella upplevelse en människa har med sin fysiska omgivning (Azaryahu & Foote, 2009). Genom att addera ‘sense’ till ‘place’ och på så sätt balansera subjekt och objekt menade Tuan (1974) att man på nya sätt skulle förstå humangeografiska fenomen. Medan ‘place’ representerar det fysiska rummet är alltså ‘sense’ den kognitiva upplevelsen av det. Den senare tar sig enligt Azaryahu och Foote (2009) uttryck i värderingar, intentioner och skyldigheter såväl som i känslomässigt och socialt engagemang. Vidare menar Azaryahu och Foote (2009) att sense of place existerar både på individnivå och på gruppnivå. Med undantag för beskrivningen av begreppet sense of place ovan, kommer fortsättningsvis den svenska översättning - platskänsla, att användas i denna studie.

Platskänsla har behandlats i flera studier sedan det lanserades, både kvantitativa och kvalitativa (Brehm et al. 2013; Rajala et al. 2020; Stedman, 2003; Hedblom et al., 2020). Detta trots att det teoretiska begreppet i sin ursprungliga kontext uteslutande användes inom humanistisk, kvalitativ forskning (Azaryahu & Foote, 2009). Exempelvis har beskrivningen av platskänsla som enbart en social konstruktion ifrågasatts på senare tid. En del studier visar på att platsers fysiska karaktär har stor betydelse för platskänslan, och att det till och med finns tydliga samband mellan olika platsattribut och den kognitiva upplevelsen (Hedblom et al., 2020; Stedman, 2003). Idag finns det således en del forskning som både direkt och indirekt förutsätter att begreppet är mätbart.

I en studie gjord av Rajala et al. (2020) påvisas dock hur komplext begreppet kan vara även i kvantitativa studier. De undersöker vad platskänsla har för betydelse för människors reaktioner på socio-ekologiska förändringar av platser som de har en relation till. Deras diskussion mynnar bland annat ut i att människor tydligt värderar olika saker med platser, vilket gör att deras reaktioner kring platsförändringar är väldigt individuella. Rajala et al. (2020) kommer också fram till att en platskänsla på gruppnivå, alltså en gemensam känsla kring en plats, motiverar kollektiva handlingar för förändring och åtgärder vid hot mot platsen. En mer omtvistad eller varierande platskänsla kan istället hämma all sorts utveckling på platsen.

Ytterligare en forskare som gjort en del studier kring platskänsla är Massey (1991). I sin artikel diskuterar hon hur viktigt det hittills varit för människan att ha en stark och lokal platskänsla, och frågar sig om det ska (och kan) fortsätta vara så i en globaliserad värld. Det hon tillslut kommer fram till är att platskänsla, och även platser i sig, snarare är processer än något statiskt, fruset i tiden. Platsens känsla och identitet är med andra ord något föränderligt och bör således kunna formas efter nya förutsättningar. Slutligen menar Massey (1991) att platser i regel aldrig förknippas med en enda platskänsla. Hon skriver att det finns otaliga platsspecifika identitetskriser och konflikter, som ofta handlar om vad platsen har varit, vad den är och vad den ska bli.

4. Metod

Här beskrivs de metoder som användes vid materialinsamling och bearbetning av data i denna kvalitativa studie. Fyra intervjuer genomfördes med planerare, där tre arbetade på konsultföretaget Sweco och en arbetade på Linköping kommun. Slutligen intervjuades även en representant för Svenska kyrkan. Den insamlade empirin tematiserades med hjälp av tematisk analys och teorin ‘platskänsla’, och diskuterades sedan utifrån tidigare forskning.

4.1 Urvalsprocess

Intervjupersonerna identifierades genom en kombination av snöbollsurval och selektivt urval. Snöbollsurval innebär att urvalet inte är slumpmässigt utan görs efter hand baserat på rekommendationer från deltagare eller kontakter (David & Sutton, 2016). Vi valde snöbollsurval då det lämpar sig bäst när specifik kunskap eftersöks hos urvalet (ibid). För att säkerställa att intervjupersonerna hade den kompetens och bakgrund som efterfrågades utfördes även ett selektivt urval, som karaktäriseras av att forskaren själv väljer ut sina deltagare baserat på deras kunskap (David & Sutton, 2016). Detta gjorde vi genom att dela studiens syfte samt intervjuguiden med intervjupersonerna och låta dem svara på om ämnet var något de hade kompetens och erfarenhet inom. Våra kriterier var att de skulle ha kommit i kontakt med kyrkogårdsplanering, alternativt frågor kring social hållbarhet vid projekt av allmänna ytor. Urvalsprocessen inleddes med att kontakta Sweco som rekommenderade fler potentiella intervjupersoner, varav tre valdes ut genom selektivt urval. Två av intervjupersonerna föreslog, i sin tur, en representant från Linköpings kommun och en från Svenska kyrkan. Med hänsyn till studiens geografiska avgränsning är alla intervjupersoner verksamma i Sverige.

4.1.1 Intervjupersoner

Fyra av intervjupersonerna kallar vi i denna studie för “planerare”, trots att flera av dem inte har denna yrkestitel. Vi anser dock att deras kunskap och professionella erfarenheter gör att de i detta sammanhang kan kallas planerare. De har samtliga arbetat med planering av eller runt kyrkogårdsmiljöer.

Intervjuperson 1 är trafikplanerare på Sweco med fokus på stadsutvecklingsfrågor. Personen har bland annat verkat i trafikutvecklingsprojekt i innerstäder, och har på så sätt kommit i kontakt med kyrkogårdar. Personen har även tidigare arbetat i en kommun med liknande frågor. Idag arbetar hen i huvudsak med gång- och cykelstråk.

Intervjuperson 2 är kulturmiljöspecialist på Sweco, med inriktning mot bebyggelse, - arkitektur- och trädgårdshistoria. Intervjupersonen har kommit i kontakt med kyrkogårdar i form av trädgårds- och vårdplaner samt som antikvarie. Vidare har intervjupersonen tagit fram styrdokument kring förvaltning av kyrkogårdar utifrån en kulturhistorisk synvinkel.

Intervjuperson 3 är trafikplanerare med fokus på social hållbarhet, med särskild inriktning mot barnkonsekvensanalys och socialkonsekvensanalys. Personen arbetar på Sweco och har kommit i kontakt med kyrkogårdar genom olika exploateringsprojekt, där hen samarbetat med olika aktörer.

Intervjuperson 4 är arkitekt och kulturantikvarie och har forskat inom arkitekturhistoria. Personen har, som planerare på kommun, arbetat med bland annat kulturarvs- och kulturminnesfrågor rörande kyrkogårdar. Vidare har intervjupersonen erfarenhet av vård, planering, byggnation och förändring av kyrkogårdsmiljöer.

Intervjuperson 5 är en representant för Svenska kyrkan. Personen är jurist i grunden, men verkar idag som samordnare för begravningsverksamheten inom Svenska kyrkan vid Kyrkokansliet. Intervjupersonen har tidigare varit anställd i statsförvaltningen, på Kammarkollegiet och delvis i Regeringskansliet, där hen bland annat arbetade med statskyrkoreformen. Intervjupersonen har även haft en rådgivande roll och stöttat församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan kring hur de ska hantera sin verksamhet.

4.2 Utformning och genomförande av intervjuer

Studien baserades på kvalitativa intervjuer, med motivet att söka en djupare förståelse för den intervjuades specifika yrkeskompetens och infallsvinkel i förhållande till problemområdet (David & Sutton, 2016). Intervjuerna var semistrukturerade där en intervjuguide användes som stöd (se bilaga 1 & 2). När intervjuer är semistrukturerade innebär det att formen och strukturen på frågorna inte behöver följas fullt ut, eller vara densamma för varje intervju (ibid). Det fanns således utrymme för eventuella sidospår, nya perspektiv, infallsvinklar och följdfrågor som vi inte hade tänkt på tidigare.

De frågor som formulerades berörde tre övergripande teman; kyrkogårdar idag, möjligheter och till sist utmaningar. Temat kyrkogårdar idag syftar till att förstå hur intervjupersonen såg på platsens nutida funktion. Möjligheter handlade om vilka fördelar och förutsättningar som intervjupersonen kunde identifiera hos kyrkogårdar i utvecklingen till att bli mer rekreativa. Det sista temat behandlade slutligen vilka potentiella utmaningar som intervjupersonen kunde identifiera i samband med planering och utveckling av kyrkogårdar som rekreationsområden.

4.2.1 Forskningsetiska principer

Det finns fyra grundläggande individskyddskrav; samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtyckeskravet innebär att deltagaren samtycker till sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2019), vilket vi tillgodosåg genom att dela information om samtycke och personuppgiftsbehandling med varje intervjuperson (bilaga 3). Att säkerställa att intervjupersonerna förstått vad deras medverkan går ut på och hur vi hanterar deras

innebär informationskravet att intervjupersonerna ska vara väl informerade om studiens syfte. En nackdel med kvalitativa intervjuer menar David och Sutton (2016), är att det informerade samtycket inte alltid är representativt för studiens slutliga resultat. Detta beror på att vi som gör studien inledningsvis inte alltid vet vad studien kommer att landa i, då den kommer att påverkas av bearbetningen.

Samtliga intervjuer hölls via kommunikationsplattformen Teams där inspelningarna återigen skedde i samförstånd och samtycke med intervjupersonerna. Personuppgifterna behandlades konfidentiellt och inspelningen kommer raderas i enlighet med samtycket. Att personuppgifter behandlas konfidentiellt innebär att de inte får delas med någon obehörig (Vetenskapsrådet, 2019), vilket vi tog hänsyn till. Vidare innebär konfidentialitetskravet att urvalsgruppen inte ska gå att identifiera (ibid) i den färdiga uppsatsen. Med hänsyn till detta krav avpersonifierades materialet i så stor utsträckning som möjligt. Samtidigt är det ett begränsat antal anställda på konsultföretaget Sweco som har arbetat med kyrkogårdsplanering, vilket skulle kunna innebära att deras identitet avslöjas. Liknande problematik uppstår för representanten från Svenska kyrkan, då denne är relativt ensam om sin befattning. För att ge trovärdighet till intervjupersonernas erfarenheter, yrkeskunskap och upplevelser ansåg vi dock att yrkestitel behövde framgå, vilket har skett i samtycke med intervjupersonerna själva. Likaså ställdes frågor med tydlig utgångspunkt i intervjupersonernas yrkesroll för att minimera risken för att de skulle utelämna sig som privatpersoner. Med tanke på ämnet för denna studie ser vi dock att det många gånger är svårt att skilja på personliga och professionella utgångspunkter. Nyttjandekravet handlar om att inte låta inhämtad information nyttjas i annat syfte än forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2019), vilket också följdes.

4.3 Tematisk analys

Studien har en abduktiv ansats, vilket innebär att teori används som inspiration snarare än att den prövas (Alvesson & Sköldberg, 2017). Studien har således utgått både från insamlad empiri och från vår teori. Denna utgångspunkt har genomsyrat den tematiska analysen och påverkat vilka mönster som vi har valt att studera, samtidigt som utrymme gavs för att se nya teman, se

avsnitt 4.4.3.

Vid den tematiska analysen utgick vi primärt från Braun och Clarkes (2006) sammanfattade guide, där processen definieras med hjälp av sex steg. Analysens första steg inleds redan vid datainsamlingen, där intervjuaren bekantar sig med materialet genom att exempelvis formulera nyckelord eller genomföra en transkribering (ibid), vilket vi gjorde.

Steg två utgörs av att dela in materialet i flera meningsfulla grupper vilket kan beskrivas som en initial kodning (Braun & Clarke, 2006). I vårt fall var kodningen, till en början, osorterad och spretig då vi i huvudsak utgick ifrån vad intervjupersonerna sade, kände och tyckte. Detta benämns som semantiska teman, där kodningen utgår ifrån vad intervjupersonen säger i mer direkta termer (ibid). Den initiala kodningen kan således ses som mer induktiv. Under vår

kodningsprocess letade vi efter upprepningar, likheter och skillnader i materialet (Ryan & Bernard, 2003).

Analysguidens tredje steg handlar om att kategorisera kodningsgrupperna, från steg två, under olika teman (Braun & Clarke, 2006). Vid det här stadiet av analysprocessen undersökte vi även latenta teman, vilket handlar om att fokusera på strukturer och/eller ideologier bakom det intervjupersonen säger (ibid). Vi var då även intresserade av att studera hur intervjupersonerna samtalade kring kyrkogårdsplanering utifrån deras bakgrund och profession. Vi noterade exempelvis att representanten från Svenska kyrkan genomgående använde begreppet gravplatser, trots att frågan ställdes med hänsyn till kyrkogårdar.

Vid tredje stegets kategorisering använde vi begreppet platskänsla, i syfte att tolka samt få en bredare förståelse för vår empiri. Vi började då med att operationalisera vår teori. Operationaliseringen resulterade i ett antal teman som vi tillslut inte valde att använda. Processen gav dock upphov till nya perspektiv och sätt att tänka kring vårt material utifrån platskänsla. Genom att komplettera och jämföra dessa teoribaserade teman med vår empiri, växte nya arbetsteman successivt fram. Efter att våra arbetsteman hade identifierats använde vi oss av metoden Cutting and sorting (Ryan & Bernard, 2003) för att sortera vårt material. Vi tilldelade varje transkribering en egen färg för att därefter placera olika citat och resonemang under rätt tema.

I fjärde steget beskriver Braun och Clarke (2006) att en sista sortering görs, där icke relevanta och otillräckliga teman tas bort eller görs om. Vi baserade denna sortering på vårt syfte och våra frågeställningar, för att på så sätt bibehålla studiens fokus. Sorteringen hjälpte oss även inför guidens två sista steg, där varje tema skulle namnges och motiveras (Braun & Clarke, 2006). Våra teman blev; Platsens funktion, Spänningar och intressen samt Utformningens betydelse för rekreation.

4.4 Metoddiskussion

4.4.1 Urval, validitet och reliabilitet

Det kan ifrågasättas varför vi valt att intervjua planerare varav majoriteten arbetar som konsulter på Sweco. Detta skulle kunna innebära att vi går miste om viktiga planeringsperspektiv med relevans för denna typ av studie. Att tre av fyra planerare arbetade på Sweco är ett resultat av vårt samarbete med företaget, där vi genom snöbollsurval blev rekommenderade intervjupersoner. Vi anser dock att deras bakgrund, där många arbetat på exempelvis kommun eller andra företag, gjorde att de i huvudsak kunde betraktas som planerare och inte enbart konsulter på Sweco. Resultatet för denna studie har ingen vinning för Sweco mer än att de får ta del av nya perspektiv kring kyrkogården som fenomen. Vi ser därför

Intervjupersonerna kan inte representera hela sin yrkesgrupp och resultatet blir därmed inte generaliserbart för alla planerare. Den externa validiteten, som syftar till hur representerbar insamlade data är för en population (David & Sutton, 2016), är därför låg. Å andra sidan är det intern validitet som följande studie vill uppnå. Studien är således explorativ och syftar till att identifiera hur de som intervjuats upplever och förhåller sig till ett samhälleligt fenomen. Strävan efter intern validitet motiverar därför vårt val av metod, vilken är kvalitativa intervjuer. Enligt Kvale et al. (2014) är det vanligast att man gör mellan 5–25 intervjuer vid kvalitativa studier. Med hänsyn till arbetets begränsade omfattning, ansåg vi att fem intervjuer var tillräckligt för att undersöka problemområdet och uppnå god intern validitet.

Vid kvalitativa intervjuer riskeras även reliabiliteten, vilken kan förstås som graden av tillförlitlighet (David & Sutton, 2016). Hade intervjupersonerna exempelvis svarat samma sak om de intervjuats vid ett annat tillfälle? Genom att vara så transparent som möjligt med metoden och våra intervjuguider visar vi dock hur vi kommer fram till våra slutsatser.

4.4.2 Abduktion

I denna studie har ansatsen varit abduktivt. Abduktion är enkelt beskrivet, en kombination av induktion och deduktion (Alvesson & Sköldberg, 2017). Istället för att pröva en teori, som vid deduktion, används den som inspiration. Under processens gång bearbetas då teorin och den analytiska inriktningen kan skifta (ibid). Våra intervjuer med tillhörande intervjuguider utgick således inte från teorin kring platskänsla, vi var dock pålästa kring fenomenet samt tidigare forskning och hade en tanke med de frågor vi ställde.

I vår studie syns även den abduktiva ansatsen i den tematiska analysen. Alvesson och Sköldberg (2017) beskriver teorin som ett sätt att få bredare förståelse för materialet och som kan exponera nya ingångar. “Under forskningsprocessen sker således en alternering mellan (tidigare) teori och empiri, varvid båda successivt omtolkas i skenet av varandra.” (Alvesson & Sköldberg, 2017 s. 56). Vi identifierade med andra ord teman utifrån teorin som vi sedan förändrade och bearbetade när de förankrades i materialet. Processen att formulera teman kan också påverkas av exempelvis ‘a priori-teman’. Dessa teman formuleras oundvikligt och ibland omedvetet hos oss som gör studien under empiriinsamlingen och när vi läser materialet (Ryan & Bernard, 2003). Hur undersökande och explorativa vi än försöker vara som intervjuare, så har vi alltid en idé om vad vi vill höra från de vi intervjuar eller om materialet som sedan ska analyseras. Det är omöjligt enligt Braun och Clarke (2006) att inte låta sina epistemologiska antaganden påverka studien, oavsett induktiv, abduktiv eller deduktiv ansats. Vi som gjort studien har en samhällsplanerarbakgrund vilket kan ha påverkat hur vi tolkat intervjuerna. Resultatet hade troligtvis sett annorlunda ut om studien genomförts med en annan ingång. Detta kan vara bra att vara medveten om vid bedömning av studiens resultat.

4.5 Källkritik

Urvalet av tidigare forskning baserades på vilka länder den bygger på och utförts i, och att den är peer-reviewed. I sökningen användes sökorden; rekreativ, rekreation, park, urban, urbanisering, planering, aktivitet i kombination med; kyrkogård, begravningsplats eller griftegård. Vi sökte även litteratur med hjälp av sökordens engelska översättningar. Varför vi ansåg att det var viktigt huruvida forskningen var gjord i ett särskilt land, bygger på de kulturella skillnaderna som finns kring döden och begravningstraditioner. Eftersom vi inledningsvis ville undersöka svenska planeringsmöjligheter och svenska planerares perspektiv, valde vi därför att i första hand leta efter forskning som var gjord i Sverige och/eller av svenska forskare. Efter att vi läst ett antal studier insåg vi att flera forskare även diskuterar andra skandinaviska länder, då de har samma begravningstraditioner som i Sverige. Detta är anledningen till att vi tillslut valde att inkludera danska och norska studier. Referenserna, Grabalov (2018), Grabalov och Nordh (2020) och Skår et al. (2018), som ofta förekommer i vår studie är således svenska eller skandinaviska.

Två referenser som däremot inte är skandinaviska, men som ändå fick stort utrymme, är Lai et al. (2020) samt Quinter och Duinker (2019). Författarna har genomfört studier i Skottland respektive Kanada. Vi ansåg att dessa källor, trots att de inte var skandinaviska, hade relevans för vårt arbete. Dessa länder kan, liksom Skandinavien, betraktas som relativt sekulariserade. Viss kritik skulle kunna riktas mot att vi använt oss av litteratur som författats av ett mindre antal författare. Exempelvis har både Grabalov och Nordh förekommit i flera av de källor som vi valt att använda. Detta är ett resultat av att kyrkogårdar som rekreationsområde verkar vara ett relativt nytt fenomen och att det endast är ett fåtal i Skandinavien som har studerat området.

5. Resultat och analys

I följande kapitel redogörs resultatet från intervjuerna, utifrån de teman som identifierats; platsens funktion, spänningar och intressen samt utformningens betydelse för rekreation. Samtliga teman har analyserats utifrån det teoretiska begreppet platskänsla.

5.1 Platsens funktion

5.1.1 Gravplatsen

Det blir tydligt under intervjuerna, både med planerarna och med representanten från Svenska kyrkan, att kyrkogården har flera funktioner i dagens samhälle. Det finns också en samstämmighet vad gäller kyrkogårdens främsta syfte. De talar om kyrkogårdens primära funktion som en plats att sörja på, att besöka sina bortgångna anhöriga. “Självklart har de en roll för sörjande (...) de har de här som gravplats helt enkelt” säger exempelvis intervjuperson 1. “Det är viktigt ändå att det i första hand är en begravningsplats” menar intervjuperson 2. Planerarna använder fortsättningsvis begreppet kyrkogård när de talar om platsen, medan representanten från Svenska kyrkan snarare använder begreppet begravningsplats. Intervjupersonerna har således samma syn på kyrkogårdens primära funktion, men skillnaderna i ordval tyder på att de väger den primära funktionen olika tungt.

Några av planerarna anser också att kyrkogården har en viktig roll som förmedlare av samhällets historia och identitet. Intervjuperson 1 menar att “historia lär oss att vi ska kunna tackla framtiden på ett bättre sätt och då måste vi ha de här, vi måste ha vårt kulturarv kvar, vi måste spara historien i vår stad”.Om denna funktion byggs eller planeras bort riskerar staden att få “Alzheimers” förklarar intervjuperson 4.

Alzheimers leder till identitetslöshet för staden. Precis som för människan, det finns ingen skillnad mellan människor och samhällen. (...) Samhällen som glömmer sitt förflutna är meningslösa. Det är först genom att minnas som vi vet vem vi är och förstår vem vi är. Och när vi förstår vem vi är så förstår vi vad vi vill. Och då får vi en meningsfullhet i vårt samhälle. (Intervjuperson 4)

Vidare antyder Intervjuperson 4 att denna funktion väl hänger samman med kyrkogårdens funktion som gravplats och genom alla de som är begravda där. Vi kan därför tolka det som att dessa funktioner inte utmanar varandra utan existerar i symbios.

Tänk på alla berättelser som kan berättas på platsen, som kan vara meningsfulla. Du kanske sitter på en bänk på kyrkogården och du kanske är törstig på en berättelse, då får du en berättelse om platsen, eller en berättelse om någon som är begravd där eller någon händelse som har ägt rum. (Intervjuperson 4).

Kyrkogården fyller således en funktion för sörjande, men är också en plats för samhällets historia och identitet. Planerarna övergår dock relativt snabbt till att lyfta fram andra funktioner. Intervjuperson 3 menar exempelvis att dagens grönytor tenderar att byggas bort till förmån för

andra byggprojekt och “på det sättet finns det en stor potential i att kunna få två funktioner i en smäll”. Intervjuperson 2 menar vidare att kyrkogårdens funktion som gravplats är prioriterad men att “man kan ju ha andra funktioner som inte kolliderar med det.” Intervjuperson 1 anser fortsättningsvis att kyrkogårdens primära funktion ibland blir ett problem för stadens övriga tillgänglighet och för de rörelsestråk som behövs i innerstäder, “kyrkogårdar i innerstan som man ser blir stora hål som man måste gå omvägar kring och sådär”. Vidare anser hen att kyrkogården redan idag utgör viktiga grönstråk för staden och att det finns potential till att utveckla rekreationen. Samtliga planerare påpekar alltså vikten av att låta kyrkogården få en utökad funktion och bli en del av staden i större utsträckning. Även representanten från Svenska kyrkan visar på förståelse för att en rekreativ funktion kan vara positivt för stadsbilden, men är mer benägen att prioritera kyrkogården som begravningsplats.

5.1.2 Plats för spiritualitet och rekreation

Intervjupersonerna använder av förklarliga skäl inte begreppet platskänsla, men vid intervjuerna är det tydligt att deras beskrivningar av funktion ofta kan likställas med deras uppfattning om platsens känsla. Samtliga intervjuer tyder på hur viktigt det är för intervjupersonerna, oavsett yrkesbakgrund, att faktiskt bevara den platskänsla som går i linje med kyrkogårdens traditionella funktion. Det vill säga en platskänsla som ger uttryck för respekt, sorg, minnen, reflektion, historia och spiritualitet. Denna platskänsla kan dessutom tolkas vara en övergripande, kollektiv platskänsla hos kyrkogårdens användare. Intervjuperson 4 understryker platsens relation till det andliga, trots att kyrkogården idag inte nödvändigtvis är en religiös plats. “den har kopplingar från våra döda och till våra förfäder, fortsätter fortfarande i den andliga, i kyrkogårdens funktion. Och även om kyrkan har förflyttats så har inte funktionen förlorats i det här i sambandet”. Intervjuperson 1 uttrycker sig likartat.

Även om vi blir mer och mer sekulariserade och inte ens vill begravas framöver på en kyrkogård utan vi kanske vill vara på en yta som är mer neutral ur ett religiöst perspektiv så, kanske det känns som en viktig del av vårt arv och vår identitet. (intervjuperson 1)

Intervjuperson 4 förklarar också varför kyrkogården kommer att fortsätta vara speciell för samhället. I vilken riktning dess utveckling än kommer att ske.

Allt vi har i vår natur som människor, så fort vi stöter på lämningar från människoben eller så så har vi en direkt respekt för den döde och att den kan en förfader eller förmoder till oss. Och det inger alltid en annan stämning eller en annan respekt för en viloplats. Vi alla vi vet att det finns två gåtor här i livet, det ena är varifrån vi kommer och det andra är vart vi går. Det är en fundamental, filosofisk frågeställning som går djupt in i oss. (...) Och det är därför de här miljöerna, gröna miljöerna är så viktiga för oss. (Intervjuperson 4)

En fråga som indirekt diskuteras under intervjuerna är hur rekreation kan kombineras med denna spirituella och känslomässiga platskänsla, där vi kan urskilja tre tydliga strategier hos

strategin. Den innebär alltså att den rekreativa funktionen kan samexistera med den traditionella funktionen. Exempelvis menar intervjuperson 1 att respekt och dialog är avgörande för en kombination av platsens båda funktioner.

Och det ligger ju lite i att det inte bara blir en plats att sörja på, utan man kommer ut i naturen och man är ute och rör på sig och platsen används! (...) när barnen är lediga från skolan och föräldrarna kan ta med dem och köra pulka – det är inte samma tider riktigt som när man sörjer, så det krockar inte så jättemycket och bara visar man respekt och har en tydlig dialog så kanske det kan funka. (Intervjuperson 1)

Även resonemanget från intervjuperson 3 går i linje med denna strategi.

Det finns liksom en fin linje däremellan, det är ju liksom två olika känslor som ska blandas där. Men jag tror definitivt att man kan ha alltså, du kan ha förmodligen en lekplats där. Jag tänker på ställen där det finns mycket utrymme, typ Skogskyrkogården är ju ett praktexempel där du kan liksom, det är så pass mycket utrymme att du kan särskilja de två grejerna utan att det liksom blir en hel grej. (Intervjuperson 3)

Den andra strategin som förespråkas av en del planerare handlar om att den primära funktionen kan utvecklas, och då fungera återhämtande. Strategin antas av bland annat en planerare som tror att man kan bygga vidare på den spirituella platskänslan, då den är rekreativ i sig.

Men vad kan vi göra för just de här platserna för dem ger så enormt mycket, skänker enormt mycket, den kommer med en laddning och en potential av att lyfta samhället, lyfta fram dess grundläggande existentiella villkor (...) och titta lite övergripande på meningen med sitt liv. Varför inte utveckla det? (Intervjuperson 4)

En annan planerare är inne på samma spår. Hen reflekterar kring betydelsen av döden på kyrkogården, och menar att det kan vara bra att ha en plats där vardaglig rekreation och reflektion kring död kombineras.

Så tror jag att vi har rätt mycket, det är svårt att prata om döden för många människor. Och då tror jag att det kan bli svårare att få in fler funktioner på en kyrkogård just för att man förknippar det med så mycket död och begravning (...) bättre att få folk att vara på kyrkogårdarna mer, för att avdramatisera det mer. Att få till att döden är lite mer naturlig och mer en del av vardagen än vad den är idag. Jag tror inte att det är riktigt nyttigt som vi lever idag att döden är så långt borta. (intervjuperson 2)

Den tredje och sista strategin handlar om att anpassa vilken typ av rekreation som uppmanas, till platsens primära funktion och platskänsla. Den påminner om den andra strategin men skiljer sig i den mån att rekreationen inte handlar om att reflektera kring döden, andligheten eller spiritualitet. Samma planerare som antyder att en lekplats skulle fungera på Skogskyrkogården, där det finns plats för båda funktionerna, menar att urbana mindre kyrkogårdar istället skulle få problem om en lekplats anlades. På mindre kyrkogårdar uppmuntrar intervjupersonen snarare till aktiviteter som inte stör den primära platskänslan.

Jag kan se en liten risk med att ha tillställningar där eller en lekplats med liksom rutschkanor och sådana här grejer, för det ger lite två olika budskap (...) i Stockholms innerstad där det finns liksom, hur lite plats som helst, där blir det väldigt nära varandra. Och då kanske man kan jobba på stigar och informationskampanjer istället. (...) Om man kan göra det till någon typ av utbildningsstråk. (Intervjuperson 3)

I citatet kan “två olika budskap” dessutom tolkas som att en lekplats kan ge upphov till två väldigt olika platskänslor och att dessa på en liten kyrkogård skulle involveras för mycket i varandra. Enligt Azaryahu och Foote (2009) hjälper platskänsla till att förklara vilka normer som existerar på platsen. Att anlägga en lekplats på en liten kyrkogård skulle alltså kunna leda till förvirring kring vilka beteenden och normer som platsen ger utrymme för.

Representanten från Svenska kyrkans resonemang stämmer bäst överens med strategi två eller tre. Hen konstaterar att det finns olika typer av rekreativa aktiviteter som antingen fungerar med begravningsplatsen eller som inte gör det. När intervjupersonen använder ordet “besökare” syftar hen dessutom till de personer som besöker gravplatser. Rekreativa värden får gärna utvecklas, men att det då är för gravbesökare snarare än för allmänheten. Intervjupersonen hänvisar även till begravningslagen där man skulle kunna tolka det som att rekreation, i form av pulkaåkning eller styrketräning, enligt hen inte går i linje med lagen.

Det får ju hemskt gärna vara en vacker plats, gärna med liksom träd och växtlighet tycker jag, så det blir lugnt och fint, men när det kommer till (...) att man vill anlägga någon typ av gym, det tycker jag inte, inte på begravningsplatsen. Jag tycker inte heller det som har varit här i Stockholm (...) det här med pulkaåkning, alltså jag tycker inte det. Då läser jag det stadgandet som finns i begravningslagen, och det anger ju ändå att det är en särskild plats det här och att den är till för att hedra de avlidna och jag vet inte. (Intervjuperson 5)

Det som planerarna och representanten från Svenska kyrkan indirekt förmedlar, är att det finns en hierarki av funktioner och platskänslor, där en viss platskänsla är viktigare än en annan. Kanske den främsta, och i sammanhanget viktigaste, kollektiva platskänslan är just den som förknippas med sorg och spiritualitet, och att denna är viktig att bevara oavsett hur man väljer att planera för rekreation.

5.2 Spänningar och intressen

5.2.1 Anledningar till spänningar

Planerarna och representanten från Svenska kyrkan uttrycker indirekt att det finns en kollektiv platskänsla som går i linje med kyrkogårdens traditionella funktion som gravplats.En planerare exemplifierar de starka traditionerna och normerna kring kyrkogårdar med hur hen tror att medborgarna i Linköping skulle reagera om man började planera för bostäder på mark som i nuläget tillhör den centrala kyrkogården.

Jag tror att det skulle bli ramaskri idag om någon av de centrala griftegårdarna, om man bara föreslår nya bostäder oj oj oj vad det skulle bli, även om marken kanske just där är lämplig för de och det kanske finns en mer lämplig plats för kyrkogårdar någon annanstans så tror jag det skulle vara väldigt kontroversiellt. (Intervjuperson 1)

Intervjuperson 2 menar att det i viss utsträckning är personer som inte går till kyrkan som är det starkaste motståndet till förändring. Hen menar att denna medborgargrupp ser kyrkan som en viktig symbol för traditioner. Samtidigt framhäver andra planerare att det istället är kyrkans besökare som står för motståndet, exempelvis medlemmar i församlingen. Därmed redogörs det för två olika grupper, där ena gruppen nyttjar platsen och den andra gruppen inte gör det, men där platskänslan är densamma. Vid utveckling av rekreativa kyrkogårdar kan planerarnas beskrivning, av kyrkogårdens starka traditionella funktion och platskänsla, tolkas som en förklaring till varför platsen inte har utvecklats i den grad den anses ha potential för. Detta förklarar Rajala et al. (2020) med att en stark kollektiv platskänsla tenderar att sätta stopp för beslut som skulle kunna innebära förändringar i platsens rådande funktion och normer. Det finns alltså en spänning mellan utvecklingen av kyrkogårdar, och det som uppfattas som den primära, kollektiva platskänslan. Intervjuerna antyder också att det finns fler konflikter kring just urbana kyrkogårdar, ofta med anledning av att de är centrala platser som många rör sig kring. “Är det många naturliga rörelsestråk i staden som ansluter till en kyrkogård så då blir den ju mycket, mycket mer tillgänglig än om den ligger i någon slags avkrok där det bara finns en väg fram till den.” säger Intervjuperson 1. Urbana kyrkogårdar blir således en del av staden på ett annat sätt än andra kyrkogårdar. Intervjuperson 5 berättar om en centralt belägen kyrkogård i Göteborg där det finns en konflikt om platsens syfte i stadens centrala delar.

Mitt där inne i stan ligger en liten kyrkogård som heter Stampen, den ligger jättenära centralstationen och där vet jag att, det är flera, flera år sedan men, där ville man ha någon typ av nyårsfyrverkerier men de sa kommunen nej till, med stöd av, alltså att det är ju en särskild plats så där ska vi inte ha tjo och tjim på ett sånt sätt. (Intervjuperson 5)

Exemplet visar alltså på när traditioner kommer i konflikt med nya intressen, intressen som kanske är mer sammanfogade med platskänslan i den övriga staden eller i områden kring kyrkogården. Ett annat exempel kommer från intervjuperson 4.

Eftersom att den ligger mitt i staden så finns det många anspråk på den här platsen och då alla vill, tänker på sin verksamhet och sina behov, kortsiktigt och glömmer bort den stora bilden. (..) Alltså skapar du en restaurang som vetter sig mot parken som är hög då bryter du hela den där tystheten, det där allvaret. Det kan du inte göra. Sätter du en parkering för bilar så bryter du också det. (intervjuperson 4).

Trots att det verkar finnas en utbredd primär, kollektiv platskänsla, tyder mycket av det planerarna berättar om på att den är hotad av andra starka intressen. Olika ideologier verkar påverka hur vi ser på, planerar och använder våra kyrkogårdar, vilket i sin tur påverkar platskänslan. Intervjuperson 4 berättar exempelvis att Svenska kyrkan, vid ett tillfälle och i samförstånd med kommunen, ville sätta upp kommersiella skyltar för turister precis vid

kyrkobyggnadens entré. Vid ett annat tillfälle en turisttoalett intill kyrkans östra axel. “Då har kyrkan tappat fullständigt sina egna rötter, sina tematiska och fundamentala världsbildsbyggande”, påpekar intervjuperson 4. Östra axeln på kyrkor bör egentligen betraktas som ‘helig’ menar hen, då Jesus sägs komma från öst vid sin återkomst. Vidare beskriver intervjuperson 4 att många planeringsstrategier går ut på att integrera kyrkogården mer i staden. Det görs med goda avsikter, konstaterar hen, men på ett opassande sätt i förhållande till vad kyrkogården kan bidra med för typ av rekreation. Hen menar också att det blir kontraproduktivt, då kyrkogården blir ytterligare en kommersialiserad plats som det plötsligt kostar att röra sig på. Det blir även en demokratisk fråga.

Man säljer allting till de som har pengar för att bygga sina serveringar och that’s it, det är vårt utbyte vi får. Alltså väldigt begränsat till få. Visst det säljer, detta kostar också, det är dyrt, och inte har, alla har inte samma rätt till det här viktigaste rummet i stan. Demokratifrågan är viktig. Så det här är lika relevant på stora torget som det är på Domkyrkoparken. Så det är en större fråga. Vad gör vi. Det är väldigt tydligt att vi har en mer och mer kommersialiserad värld där pengarna styr. (Intervjuperson 4)

Att kyrkogården inte är ett undantag vad gäller olika kommersiella planeringsideal är, utifrån intervjuerna, ett faktum. Intervjuperson 1 berättar om en centralt belägen kyrka som valt att sälja delar av sin mark, just till bostadsbyggnation, för att tjäna pengar till sin ungdomsverksamhet. Detta är också intressant med tanke på att intervjuperson 4 menar att Svenska kyrkan vänder sig till ungdomarna i hopp om att inte försvinna i takt med sekulariseringen.

De lever i en rädsla, vad händer nu med oss, försvinner vi. Kommer vi överleva. De skapar. med alla medel, en verksamhet som kan dra till sig ungdomen, alltså jag förstår, de vill ha ungdomarna i de här miljöerna, att de ska på något sätt skapa en föryngring och en, ett intresse och en framtid för de här grundläggande frågorna. (Intervjuperson 4)

Att så många intressen gör anspråk på kyrkogårdens mark antyder att det finns fler spänningar kring kyrkogårdens utveckling än den mellan rekreativa aktiviteter, sorg och spiritualitet. Några av spänningarna kan vara ett resultat av kommersialiseringen där platskänslan, enligt Massey (1991) påverkas av globala ideal och inställning till platser generellt.

5.2.2 Spänningar mellan användargrupper

Utöver dessa större spänningar, som speglas på samhällelig nivå, verkar det även finnas mindre intressekonflikter på kyrkogården. Planerarna, men också representanten från Svenska kyrkan, pratar om känslor kring platsen som är väldigt individuella, och som i sig skapar osämja kring platsens syfte. Intervjupersonerna framhåller att det exempelvis kan spela stor roll om du som besökare känner någon som nyligen gått bort.

Ju äldre man blir desto fler kamrater och släktingar har man ju som gått bort (...) har man varit i svår eller djup sorg någon gång då tror jag att man förstår att det kanske inte är jättejättekul med alla som åker pulka, far runt och gymmar och sånt där, (Intervjuperson 5)

Intervjuperson 5 och 3 konstaterar fortsättningsvis det faktum att det finns olika sätt att sörja sina anhöriga, vilket ibland blir föremål för konflikt mellan besökare och kan påverka vistelsevärdena. Även åldern på den som är begravd samt hur besöken ser ut, menar hen ger upphov till konflikter. “ja säg att det är en yngre människa eller nåt, alltså där man träffas och det är fimpar och lite ölburkar och sånt där”, säger hen. Intervjuperson 3 är också inne på ålder och menar att ungdomar tenderar att skräpa ner mer, vilket kan påverka de rekreativa funktionerna hos kyrkogården. Dessa konflikter tyder på att det finns en spänning mellan olika användargrupper.

Vidare framkommer det att intervjupersonerna själva har olika relationer till kyrkogårdar, både utifrån sina yrkesmässiga och personliga erfarenheter, vilket påverkar hur de ser på kyrkogårdsplanering. Kanske skulle den privata platskänslan kunna påverka hur man vill planera professionellt? Intervjuperson 1 beskriver vid ett tillfälle att hen uppfattat en skillnad mellan äldre och yngre kollegor i deras inställning till planering av kyrkogårdar.

Min känsla är väl också att äldre personer även hos oss eller hos kommunen som är planerare, hade mer respekt för kyrkogårdar och att det något mer heligt på något sätt och de blir oroliga bara det nämns och man förbereder sig väldigt mycket inför samtal med kyrkan och att det... är lite det här med mössan i handen... eller vad man ska säga som jag inte tror att den yngre generationen av planerare har på samma sätt. (Intervjuperson 1)

Ett annat exempel är planerarnas olika yrkesinriktningar.

Jag som trafikplanerare vill ha så här bred cykelväg för att det ska bli så bra som möjligt för cyklarna, sen har vi en landskapsarkitekt som vill ha så här mycket yta för träden (...) och sen har vi arkitekter som bygger husen som vill ha mycket yta till husen, sen har vi de som jobbar med kulturmiljö och vill bevara någon fornlämning (...) listan kan bli hur lång som helst.” (Intervjuperson 1)

Likaså verkar Svenska kyrkan vara splittrad i synen på rekreation. Representanten verkar utifrån sina beskrivningar ha stor respekt för platsen som begravningsplats, samtidigt som hen berättar att en del församlingar vill bygga utegym och lekplatser. Mycket från intervjuerna tyder således på att olika människor och olika yrkespersoner har en varierad syn på kyrkogården och vad som bör prioriteras för att skapa rätt platskänsla. Det finns därmed många platskänslor kring kyrkogården som inte alltid går i linje med varandra.

5.2.3 Samarbetet med Svenska kyrkan

Som en del i planeringen framhåller planerarna vikten av samarbete, i huvudsak med Svenska kyrkan. Flera planerare efterfrågar då ett bättre samarbete med tydligare dialog.

Vad jag saknar från Svenska kyrkan, det är mer dialog med samhällsplaneringen (...) jag saknar Svenska kyrkans intresse för de stora samhällsplanerarfrågorna, trots deras stora, kärnfulla och centrala placering inne i stadskärnan. (Intervjuperson 4)

Vidare menar intervjuperson 4 att det bristande samarbetet, aktörerna emellan, påverkar hela stadsbilden. Hen säger att “de jobbar också med sina strategier men de jobbar med fokus på verksamheten, inte på staden som helhet. (...), de är precis som vilken privater [sic.] som helst, de tänker på sin verksamhet”. Fortsättningsvis förklarar intervjuperson 2 att Svenska kyrkan inte är så vana vid att ta hjälp av planerare, vilket gör att de inte alltid vet hur de vill utveckla platsen. Resultatet visar även att planerarna upplever en viss maktlöshet när det kommer till kyrkogårdsplanering. Flera framhåller exempelvis att Svenska kyrkan äger marken och att planerarna inte har så stort utrymme att påverka kyrkogårdarna, så länge Svenska kyrkan inte efterfrågar en förändring.

Det är ju kyrkans mark, det är ju de som bestämmer och de får göra vad de vill. Alla parker och grönstråk ägs ju annars av kommunen, de köper ju upp marken och driftar det själva. (Intervjuperson 1)

Ett liknande resonemang förs av intervjuperson 4 som säger att “det där är tufft för man kan inte styra, man kan inte lägga sig i där”. Trots att flera planerare ger uttryck för att samarbetet med Svenska kyrkan kan vara bristande, menar intervjuperson 2 att Svenska kyrkan vill utvecklas.

Jag tycker att kyrkan är ofta förändringsbenägen. Man vill ofta utveckla och man vill ju att folk ska komma till kyrkan och kyrkogården och ta del av den. (Intervjuperson 2)

Därefter beskriver intervjupersonen att Svenska kyrkan befinner sig i en situation där de har viljan att utveckla kyrkogården och sin verksamhet, men att de saknar medlen för att göra det. Min upplevelse är att det kan vara ganska jobbigt för kyrkan. Just det där att man. Ja och så står dom där med sina stora, dyra byggnader som kräver jättemycket kostnader och som kanske inte ens passar deras moderna verksamhet som kyrkan bedriver. Det är ju en svår situation för dem. (Intervjuperson 2)

Representanten från Svenska kyrkan menar dock att deras visioner och intressen sällan är integrerade i kommunens plan- och visionsdokument, och att det snarare är där problemet ligger. “Nej, nej det tycker jag inte, och det är ju ett av våra, det är väl ett av våra problem”, säger hen. Intervjupersonen menar fortsättningsvis att samarbetet med Sveriges kommuner ser olika ut i olika delar av landet, där det i en del kommuner fungerar väldigt bra med god kommunikation.