Tema: Svamp i
oljeväxter och vallfrö
Oljeväxternas
svampsjukdomar
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R4. MA J1997
4
Av: Eva Twengström, Enheten för tillämpat växtskydd, SLU Ultuna
Oljeväxterna drabbas ibland av svampsjukdomar vilket kan med-föra stora skördeförluster. De sjuk-domar som har störst ekonomisk betydelse är bomullsmögel, svart-fläcksjuka, kransmögel och klump-rotsjuka. Andra svampar som angriper oljeväxter är t ex kålblad-mögel, torröta, ljus bladfläck och mjöldagg. Hur starka angreppen blir beror till stor del på vädret. De flesta svampar gynnas av hög fuktighet. Många svampar trivs också bäst om vädret dessutom är varmt.
Svamparnas spridningsmöjlighe-ter och smittkällor har stor bety-delse för hur risken för angrepp kan minskas. Sjukdomar som kransmögel och klumprotsjuka är starkt växtföljdsberoende och mot-verkas genom god växtföljd. Svartfläcksjuka och mjöldagg sprids lätt med vinden och
angreppsnivån i fält bestäms fram-förallt av väderleken och hur myck-et smitta som finns i områdmyck-et. Angreppsrisken för bomullsmögel kan bedömas med hjälp av prog-nos och påverkas både av mark-smitta i fältet och väderleken. Risken för starka angrepp av svampsjukdomar minskar med användning av friskt utsäde, god växtföljd, effektiv ogräsbekämp-ning och val av motståndskraftiga sorter.
Bomullsmögel
Bomullsmögel är en av de viktigas-te svampsjukdomarna i oljeväxviktigas-ter. Problemen är normalt störst i våroljeväxterna men även höstol-jeväxterna kan drabbas av starka angrepp. Om starka angrepp före-kommit tidigare år i fältet och om väderleken är regnig under vår, försommar och blomningsperiod ökar risken för angrepp. Täta och frodiga bestånd samt höga kväve-givor som leder till att grödan läg-ger sig, gynnar också sjukdomen. Svampen överlever i marken i form av sklerotier (vilkroppar). Om vädret är regnigt på försommaren kan sklerotierna gro och bilda apothecier (fruktkroppar). Det krävs ca fyra veckors fuktig markyta för att apothecier ska börja utveck-las. I apothecierna bildas sporer som kan infektera plantorna om fuktigheten i beståndet är hög. Infektionen sker under blomning-en, då nedfallna kronblad samlas på blad och i bladveck och utgör näring för svampen. I angripna plantor bildas mot slutet av säsongen nya sklerotier som kan överleva i marken i upp till 10 år. Förutom oljeväxter kan bomulls-mögel även angripa t ex ärter och solrosor. Svampen har dessutom många värdväxter bland ogräsen, tex åkersenap, tistel, penningört och lomme. Den vida värdväxtkret-sen gör att svampen kan finnas kvar i marken även om inte olje-växter odlas på många år.
Vid starka angrepp av bomulls-mögel är lönsamheten stor för
Svampangrepp i oljeväxterna kan orsaka stora skördeförluster. Kemisk bekämpning är
möjlig mot vissa skadegörare och behovsanpassad bekämpning bör då tillämpas.
Mot andra sjukdomar är friskt utsäde, god växtföljd och effektiv
ogräsbe-kämpning åtgärder som kan hålla svampangreppen på en låg nivå.
Överst: Bladfläckar orsakade av svartfläcksjuka.
Ovan: Skidangrepp av svartfläcksjuka Nedan: Bestånd där några plantor brutits på grund av angrepp av bomullsmögel. Foto: Eva Twengström
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R4. MA J1997 5 kemisk bekämpning. En
behand-ling måste dock sättas in innan man ser symptomen i fält. För att kunna bedöma bekämpningsbeho-vet i enskilda fält har en prognos-metod för bomullsmögel i vårolje-växter utvecklats vid SLU.
Metoden bygger på värdering av ett antal fält- och väderfaktorer samt på en regional riskbedöm-ning. Angreppsrisken bedöms vid oljeväxternas blomning med hän-syn till följande faktorer:
• antal år sen oljeväxter eller annan mottaglig gröda odlades • tidigare angreppsnivå • beståndets täthet • nederbörd de senaste två veckorna • väderprognosen • regional riskbedömning Vid SLU pågår för närvarande också ett projekt för att anpassa prognosmetoden för höstoljeväxter.
Svartfläcksjuka
Svartfläcksjuka förekommer så gott som varje år på oljeväxterna men angreppsgraden varierar mycket. Störst skada orsakar svartfläcksju-ka om oljeväxterna angrips i slutet av blomningen när skidor och frön börjar tillväxa. Symptomen visar sig som bruna fläckar på bladen och svarta något mindre fläckar på skidorna. Vid varm och fuktig väderlek kan sjukdomen uppför-ökas mycket snabbt. Skördeförlus-terna kan vid starka angrepp upp-gå till 25-50%. Angrepp av svart-fläcksjuka medför också lägre tus-enkornvikt liksom sänkt olje- och proteinhalt. Svartfläcksjuka överle-ver under vintern bl a på infekterat utsäde, skörderester i marken och på höstoljeväxter. Starkt smittat utsäde får sänkt grobarhet.
Sporproduktionen på smittade skörderester kan vara mycket stor och sporerna sprids lätt med vin-den långa sträckor. Skörderester i markytan, i fältet eller närliggande fält är därför en viktig smittkälla. I områden där både höst- och vårol-jeväxter odlas kan svampen över-vintra på höstformen och vid trösk-ningen kan sporspridning ske till vårformen. När våroljeväxterna
sedan tröskas sprids sporer igen som kan smitta de nysådda höstol-jeväxterna. Odling av både höst-och våroljeväxter i samma område ökar därmed risken för angrepp av svartfläcksjuka.
Någon tillförlitlig metod att bestämma bekämpningsbehovet mot svartfläcksjuka finns förnärva-rande inte. Sjukdomsutvecklingen är mycket starkt beroende av temperatur och fuktighet och det finns troligen goda möjligheter att utveckla en prognosmetod där man med hjälp av väderfaktorer kan bedöma behovet av bekämp-ning.
Kransmögel
Kransmögel är en sjukdom som orsakar stora problem i både höst-och våroljeväxter i framförallt Skåne och Östergötland. Vid starka angrepp kan skördeförlusterna uppgå till åtminstone 1000 kg/ha. På angripna plantor gulnar först de nedersta bladen. Ofta är bara ena halvan av bladet gul medan andra halvan fortfarande är grön.
Vid blomning börjar plantan att brådmogna. Stjälken blir först blekgrön, sedan bronsfärgad och till sist grå-svart av svampens små svarta vilkroppar (mikrosklerotier) som bildas utanpå stjälken. Missfärgningen av plantan är ofta bara längs stjälkens ena sida medan den andra sidan förblir grön. Svampen överlever i marken som mikrosklerotier vilka kan vara livsdugliga i minst 8 år, kanske ända upp till 15 år.
Mikrosklerotierna stimuleras till groning av ämnen som avges av oljeväxtplantornas rötter. Infektion sker sedan genom rötterna och svampen växer därefter vidare genom plantans ledningvävnader som blir igensatta. Värdväxter för kransmögel är förutom oljeväxter bl a potatis, sockerbeta, lin, solros, lusern samt målla, våtarv, balders-brå, lomme och åkertistel.
Svampen kan inte bekämpas med kemiska medel. En växtföljd med minst 5-6 års mellanrum mel-lan oljeväxtgrödorna och effektiv ogräsbekämpning är de viktigaste åtgärderna för att minska risken för starka angrepp.
Klumprotsjuka
Klumprotsjuka är ytterligare en svampsjukdom som kan orsaka kraftiga skördesänkningar. Svamp-en är mest utbredd i Hallands, Värmlands och Örebro län men förekommer i alla områden där oljeväxter odlas. De första synliga symptomen är att plantorna slokar under varma dagar.
På rötterna av angripna plantor bildas svulster som kan täcka hela rotsystemet. I rotsvulsterna produ-ceras svampens vilsporer som är mycket långlivade. Kemisk be-kämpning av klumprotsjuka är inte möjlig och i starkt angripna fält kan
Ovan: Vårrapsplantor angripna av klump-rotsjuka.
Nedan: Vänstra plantan är angripen av bomullsmögel. Observera de svarta sklero-tierna inuti stjälken. Högra plantan där nedre delen av stjälken är gråsvart är angri-pen av kransmögel.
uppehåll i oljeväxtodlingen behö-va göras i 15-20 år. Genom att pro-vodla testplantor i jordprov från fältet kan eventuell klumprotsmit-ta i fältet påvisas. Om provodling-en visar att smitta finns bör olje-växter inte odlas på fältet. Jord-tester utförs vid Svalöf Weibull AB, Resistenssektionen, 268 00 Svalöv. Mer om klumprotsjuka finns att läsa i Svensk Frötidning nr 8/96.
Kålbladmögel
Kålbladmögel förekommer ofta i plantornas tidiga utvecklingsstadi-er men anses inte orsaka några större skördeförluster även om man ofta ser symptom på plantor-na under höst, vår och försommar. I höstoljeväxter drabbas hjärtbla-den ibland av kraftiga angrepp vil-ket kan medföra försenad utveck-ling och sämre övervintring. Att höstoljeväxterna utvintrar till följd av angrepp av kålbladmögel inträf-far dock sällan. Våroljeväxter kan också angripas men plantorna växer vanligen ifrån angreppet när längdtillväxten startar.
Kålbladmögel övervintrar som vilsporer i marken eller i växtres-ter. Efter infektion av småplantor-na växer svampen inuti bladen och angreppet visar sig som gul-grå fläckar på bladens ovansidor. Vid fuktig väderlek växer sedan svampens sporbärare ut genom bladens klyvöppningar.
Detta kan ses som ett grå-vitt ludd på bladens undersidor och är kännetecknande för just kålblad-mögel. De nya sporerna sprids med vinden och för att de ska kunna gro och infektera nya plan-tor krävs att bladyplan-torna är fuktiga. Kålbladmögel gynnas av ostadigt och svalt väder samt frodiga bestånd som torkar upp långsamt.
Torröta
Torröta är vanlig på höstoljeväxter i Skåne men förekommer även i Mellansvenska våroljeväxtfält. Oftast hittar man dock bara ensta-ka plantor som är angripna i vårol-jeväxterna. Svampen har svårt att infektera friska plantor och angrep-pen börjar därför ofta i anslutning till en skada på plantan, t ex ett
in-sektsgnag. På stjälkar och blad bil-das då ljusgrå till ljust gulbruna fläckar där svampens fruktkroppar kan urskiljas som små svarta prick-a r. Sporernprick-a från dessprick-a fruktkroppprick-ar sprids med regnstänk i beståndet. Svampen kan också överleva på halm och stubb varifrån sporsprid-ning kan ske under lång tid om skörderesterna inte brukas ner väl. Sporer som bildas på skörderester sprids lätt med vinden. För sprid-ning av torröta är därför odlingsin-tensiteten i området viktigare än den enskilda gårdens växtföljd. Utsädesburen smitta på fröet före-kommer också. En allvarligare vari-ant av torröta är när rothalsen blir kraftigt infekterad med brutna plantor som följd. Dessa symptom kan uppträda på höstoljeväxter under våren och kan då orsaka kraftiga skördesänkningar.
Ljus bladfläck
Ljus bladfläck förekommer framför-allt i södra Sverige och gynnas av milt och fuktigt väder under höst, vinter och vår. Under 1995 var angreppen ovanligt starka i Skåne. Svampen angriper både blad, stjälk och skidor. På bladen bildas små vita pustlar i koncentriska ringar. Senare gulnar fläckarna från mitten och utåt. På stjälkarna bil-das långsmala gul-bruna fläckar, ljusare i mitten och med en mörk kant. Vid starka angrepp uppkom-mer dessutom blå-grå fläckar på skidorna. Den viktigaste smittkäl-lan är skörderester och oljeväxter bör inte återkomma för ofta i växt-följden. Resistensegenskaperna skiljer sig åt mellan våra odlade sorter och genom att välja en sort med god resistens mot ljus blad-fläck kan kraftiga angrepp förhin-dras. Ljus bladfläck finns utförliga-re beskriven i Svensk Frötidning nr 10/95.
Mjöldagg
Kålmjöldagg kan förekomma i rik-lig mängd sent på säsongen, fram-förallt vid varmt och fuktigt väder. Svampen växer utanpå plantan med ett vitt mycel som kan täcka både över och undersidan av bla-den. Oftast kommer angreppet av mjöldagg sent på säsongen då
ski-dorna har växt färdigt. Skörde-minskningen pga mjöldagg är där-för vanligen av liten betydelse.
Rhizoctonia
Enstaka plantor angripna av Rhizoctonia hittas ofta i oljeväxtfält men starka angrepp har inte note-rats i Sverige. Symptomen är mörka fläckar med koncentriska ringar på nedre delen av stjälken eller i övergången mellan stjälk och rot. Rhizoctonia kan också orsaka skador vid uppkomsten, sk groddbrand.
Mer om oljeväxternas svamp-sjukdomar finns att läsa i Fakta-blad om växtskydd -jordbruk från SLU, nr 1, 14, 25, 26, 44 och 72. ■
Överst: Kålmjöldagg Foto: Eva Tw e n g s t r ö m Ovan: Rapsplantor med angrepp av Rhizoctonia Foto: Kajsa Göransson Nedan: Angrepp av torröta. De svarta prickarna är svampens fruktkroppar. Foto: Eva Twengström