Icke-medborgare i Lettland
En kvalitativ studie om naturalisation av icke-medborgare i
Lettland
Mälardalens Högskola
Akademin för ekonomi, samhälle och teknik (EST) Avdelningen för ekonomi och samhällsvetenskap Statsvetenskap 31–60 (SKA120)
B uppsats, HT2019
Författare: Elvira Sitkevica Handledare: Lotta Gröning
Sammanfattning
Denna forskning handlar om icke-medborgare i Lettland som är en av EU mest kritiserade problem som är inte löst. Icke-medborgare i Lettland har rätt att naturaliseras och få Lettlands medborgarskap men det är fortfarande över 200 000 personer som behåller icke-medborgares status. Undersökningens syfte är att ta reda på orsaken varför skaffar icke-medborgare inte Lettlands medborgarskap. Undersökningen är uppbyggd som en fallstudie, det är historisk metod och kvalitativ textanalys som används i undersökningen. Undersökningens teori handlar om begrepp – medborgarskap, naturalisation, exkludering. Material är tidigare forskningen, en bok, vetenskapliga artiklar, historiska dokumenten, lagar och en semi-strukturerad intervju med 6 icke-medborgare i Lettland. Undersökningens resultat är att icke-medborgare lider fortfarande från en orättvis situation när de inte fick Lettlands medborgarskap som lovades till dem, upplever diskriminering inom olika livets område. De anser att naturalisationen som process är kränkande och komplicerad. Slutsatsen är att naturalisation inte fungerar som ett verktyg för att minska antal av icke-medborgare, andra åtgärder behövs för att lösa detta problem.
Innehållsförteckning Introduktion …... 4 Bakgrund …... 4 Syfte …... 5 Frågeställning ... 5 Avgränsningar ... 5 Tidigare forskning ... 6
Kritik mot tidigare forskning …... 7
Begreppsutredning …... 8 Teori …... 8 Metod …... 11 Material …... 14 Forskningsetiska överväganden …... 15 Analys …... 16 Slutsatsen …... 23 Källförteckning …... 25
Introduktion
Undersökningen handlar om situationen med icke-medborgare i Lettland. Problemet rör politiskt område, ekonomiska, sociala och mänskliga rättigheter, det är intressant att ta reda på detta ämne utifrån statsvetenskapligt perspektiv.
Situationen med personer som är icke-medborgare i sitt hemland är ovanligt i världen, det är bara 2 länder som hamnade i precis samma situation efter Sovjetiska Unionen föll isär – Estland och Lettland. Även ett grannland Litauen (med tanke på att alla tre Baltiska staterna brukar ha en gemensam eller liknande inställning i de flesta politiska frågor inklusive sammanfogning med EU) hade bestämt att alla landets invånare som vara bosatta i Litauen under sovjetiska tiden skulle ha litauiskt medborgarskap.
Icke-medborgare i Lettland fick rätt att naturaliseras och få Lettlands medborgarskap. Trots att de flesta icke-medborgare har en sådant rätt, det är fortfarande hundratusentals personer (ca 237 000 i 2017) som är icke-medborgare (Non-citizens (Latvia), 2019, 16 december). Det är intressant att undersöka orsaker varför den rådande situationen blev som den blev.
Situationen med icke-medborgare är hård kritiserats av EU som alla Baltiska staterna är medlemmar i sedan 2004. Lösningen till icke-medborgares problem hittades inte i nästan 30 år sedan detta problem uppstod. En situation där hundratusentals personer har oklart tillstånd, saknar politiska och andra rättigheter, har ingen stark anknytning med sitt hemland är inte acceptabel. EU rekommendationer är att Lettland skulle ta mer effektiva åtgärder att främja naturalisation och integration samt observera nationella minoriteters rättigheter (Non-citizens (Latvia), 2019, 16 december).
Bakgrund
Problemets ursprung finns i 1980-talen när folkrörelsen för sovjetiska länders självständighet tog full fart. Folk som var bosatta i Sovjetiska Unionen hade ett gemensamt sovjetiskt medborgarskap i form av pass av den sovjetiska republiken som varje person bodde i. Invånare i sovjetiska länder räknade på att de skulle få medborgarskap av ett visst land där dessa invånare var bosatta.
Lettland och Estland följde inte denna riktlinje efter den Sovjetiska unionen upphört i 1991. Dessa två länder hade utfärdat lagar att personer som flyttade i Lettland respektive Estland under sovjetiska tiden skulle vara så kallades icke-medborgare och skulle uppfylla några krav för att kunna naturaliseras och skaffa medborgarskap.
Lagen om medborgarskap i Lettland ändrades märklig flera gånger under 1990-talen samt under senaste tiden med anledningen att fastställa naturalisationens process och regler. Då började antal av icke-medborgare minskas. Men ändå är det högt fortfarande, det finns ingen anledning att
icke-medborgare skulle sluta existera som är en kategori i Lettland.
Syfte
Undersökningens syfte är att kartlägga nuvarande situationen med icke-medborgare i Lettland. Studien kommer att ta reda på dessa personers bakgrund, inställning mot Lettlands medborgarskap och, den viktigaste, anledningar varför dessa personer skaffar inte Lettlands medborgarskap trots att de har rätt till detta. Det är intressant att undersöka med hänsyn att dessa personer saknar flera viktiga politiska, ekonomiska och andra typer av rättigheter, t.ex. rösträtt båda på en lokal och på statensnivå samt rätt att erhålla vissa positioner hos statliga och kommunala myndigheter (Non-citizens (Latvia), 2019, 16 december).
Flera olika begrepp inom ämnet (naturalisation, medborgarskap, exkludering) ska tas upp som vägledande för att skaffa undersökningens mönster, hitta kausala samband mellan olika variabler i undersökningen. Studieobjekt i undersökningen är icke-medborgare i Lettland.
Frågeställning
Frågeställningen i denna undersökning är:
Varför skaffar inte icke-medborgare i Lettland Lettlands medborgarskap genom processen av en naturalisation?
Anledningen till denna frågeställning utgår från följande aspekter av studieämnet:
1 Naturalisation som ett verktyg att skapa anknytning (medborgarskap) till ett land som människor bor i.
2 Exkludering av icke-medborgare från viktiga processer i samhället (politisk deltagande, arbetsmarknad osv.) som motiverande faktor att skapa medborgarskap.
Avgränsningar
Det är viktigt att välja rätt, vilka begrepp skulle behandlas i undersökningen och avgränsa passande begrepp från inte passande begrepp.
Angående forskningsfrågan är det viktig att skilja begreppen ”exkludering” från ”diskriminering” eftersom båda lyftas upp ganska ofta när man pratar om icke-medborgare, och båda begrepp har vissa likheter. Många undersökningar visar att det finns diskriminering av icke-medborgare på arbetsmarknaden, hos myndigheter och i andra förhållande men just denna undersökning handlar om exkludering av en stor grupp av landets population från processer som rör alla som bor i landet (avsaknad av rösträtt osv.). En intervju, som är en del av denna undersökning, innehåller frågor om diskriminering men det är inte undersökningens huvudämne.
Andra viktiga avgränsningen handlar om relation mellan icke-medborgare i Lettland och EU. Tillvaro av icke-medborgare som befolkningens del med begränsade rättigheter får stark kritik av EU berörda myndigheter samt icke-medborgare har inte samma rättigheter som medborgare angående uppehälle och arbete i andra EU länder (Non-citizens (Latvia), 2019, 16 december). Just denna undersökning skulle genomföras på lokal nivå, annars skulle den vara för bredd att ta upp frågor som rör Lettlands relation med EU angående situationen med icke-medborgare.
Tidigare forskning
Problemet av icke-medborgare i Lettland hade undersökts av många forskare som erkänner problemets betydelse till Lettlands samhället samt på en internationell nivå. Två forskningar valdes som mest relevanta till denna studie, som mest omfattande, och som ger betydelsefullt insikt i forskningsfrågan.
Undersökningen ”Analysis of Integration of Latvian non-citizens” som genomförts i 2014 av en förening “Baltic Institute of Social Sciences” är väldigt omfattande, den innehåller båda kvalitativt och kvantitativt tillvägagångssätt till undersökningens objekt. Studien innehåller den teoretiska delen, statistisk analys, empiri samt prognosen om hur antalet icke-medborgare skulle minskas i framtiden. Slutsatsen innehåller rekommendationer till statliga myndigheter vilka åtgärder skulle tas att minska antal icke-medborgare (Šūpule et al., 2014).
Forskare analyserar medborgarskap utifrån tre perspektiv – som status, som känsla av tillhörighet och som en sedvana och sammanfattar olika teoretikers syn på medborgarskap (Šūpule et al., 2014, ss.12–17).
Den kvalitativa delen innehåller figurer vem är icke-medborgare i Lettland i 2014 – uppdelning efter bostadsort, ålder, nationalitet osv. (Šūpule et al., 2014, ss.18–22). Denna del ger inte information om naturalisation men är viktig för att presentera undersökningens enheter.
Kapitel 3 i undersökning handlar om naturalisation men är också kvalitativ, den innehåller sammanfattning av tidigare forskningar (innan 2014) kring ämnet och visar hur ändras icke-medborgares inställning genom år (Šūpule et al., 2014, ss.23–38). Till exempel, enkätundersökning i 2000 visar att mest populära hinder till naturalisation är oförmåga att klara prov i lettiska språket och historia (Šūpule et al., 2014, ss.29). Samma anledningar förekommer inte som viktigaste i undersökningen i 2012, den prioriterande tanke är att medborgarskap skulle ges automatiskt (Šūpule et al., 2014, ss.30–31).
Den kvantitativa delen (kapitel 4–6) innehåller utdrag ur intervjuer och figurer som sammanfattar den som upptäcktes genom undersökningen. Intervjuer har flera inriktningar –
naturalisation, tillhörighet till ett land, deltagande i politiskt och socialt liv, anknytning till Lettland eller ett annat land som ett fosterland (Šūpule et al., 2014, ss.39–74).
I artikeln ”From immigrants to (non-)citizens: political economy of naturalizations in Latvia” av Artjoms Ivļevs & Roswitha M King undersöker författare en likadan fråga som tas upp i detta arbete – bestämmande faktorer på vilja av icke-medborgare att skaffa Lettlands medborgarskap (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.1).
Till skillnad från undersökningsupplägg av denna studie operationaliserar forskare andra indikatorer som förmodligen påverkar naturalisation: utbildningsnivå, arbetslöshet samt bostadsområde av respondenter (forskare antar att bostadsområde med en låg andel av icke-medborgare påverkar positiv icke-icke-medborgares vilja att naturaliseras) (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.1).
Forskare involverar två kategorier av respondenter: nuvarande icke-medborgare (under perioden när undersökningen tog plats) samt redan naturaliserade medborgare. Det innebär att undersökningen studerar båda motiverande faktorer att skaffa Lettlands medborgarskap samt hinder för att skaffa den. Författare kommer till ganska bredd utbud av slutsatser, t.ex. att unga människor är mer positiv inställda mot naturalisation (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.19).
Kritik mot tidigare forskning
Undersökningen ”Analysis of Integration of Latvian non-citizens” är an värdefull informationskälla eftersom den inte bara sammanfattar situation med icke-medborgare i 2014 men ger också rekommendationer till myndigheter vad skulle göras för att minska antal icke-medborgare. I prognosdelen (kapitel 7) ger författare ganska precis prognos om antal icke-medborgare i 2017 och 2019 (Šūpule et al., 2014, ss.77). Den stämmer överens med verkligheten enligt uppräknade information – ca 237 000 i 2017 (Non-citizens (Latvia), 2019, 16 december) och ca 205 000 i 2019 (Central Statistical Bureau of Latvia, 2019). Då kan det antas att vidare prognoser kan vara ganska trovärdiga.
Ovan nämnda forskningen är mer omfattande än studieobjekt i detta arbete men forskningen innehåller en stor mängd av bra material som är användbar i denna studie. Detta material kan användas som stöd i del som matchar denna studies inriktning.
Forskare som genomförde undersökningen i artikeln ”From immigrants to (non-)citizens: political economy of naturalizations in Latvia” analyserar relevanta men gamla data från intervjuer som tog plats i 2007 medan själva artikeln skrevs i 2012.
Artikeln är relevant till denna studie, är användbar som en referens till tidigare forskning samt som teori i form av en vetenskaplig artikel, artikeln är publicerad i en vetenskaplig tidskrift och är expert-granskad.
Begreppsutredning
Innan själva teoretiska delen är det viktig att fastställa begrepp som användas i denna undersökning. Alla begrepp som tas i detta avsnitt ingår i arbetets frågeställning.
Arbetet handlar om icke-medborgare i Lettland. Icke-medborgare som kategori av statens befolkning är ett sällsynt fenomen i världen som finns i få länder och är svårt att definiera inom vanliga typer av tillstånd som brukar finnas i olika länder. Det är viktigt att påpeka att det är viktigt att skilja icke-medborgare och statslösa.
Genom att använda en metod av teoretisk definition – uppfinna, utveckla, modifiera begrepp med hjälp av andra, mer kända teoretiska begrepp (Esaiasson et al., 2017, ss.58–59), kan icke-medborgare som begrepp tilldelas i två andra begrepp: medborgarskap och exkludering. Icke-medborgare kan ses som en kategori som exkluderas från vissa politiska, sociala och andra rättigheter som medborgare njuter.
Medborgarskap - enligt en modern definition, är medborgare en person som har fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en stat (Medborgarskap, 2019, 1 november).
I sin natur är icke-medborgares status tillhörig till en extern exkludering – flera sätt när individer och grupper som skulle vara inkluderade är avsiktligt eller oavsiktligt är utelämnade av möjlighet att vara med i en diskussion eller beslutsfattande (Young, 2000, ss.53–54).
Ett annat viktigt begrepp som är en del av arbetets frågeställning är naturalisation. Den är en rättsakt eller process genom vilken en icke-medborgare i ett land kan skaffa medborgarskap eller nationalitet i detta land. Det kan vara automatiskt genom en stadga, dvs. utan någon slags ansträngning på den del av en individ, eller den kan involvera en ansökan eller en motion med godkännande av statliga myndigheter. Naturalisationens regler kan skilja sig från land till land (Naturalization, 2019, 23 december).
Teori
Det teoretiska stödet till denna forskning utgår ifrån att alla tre ovan nämnda begrepp samspelar med varandra och förklarar varandra i undersökta fall: man skaffar medborgarskap genom processen av naturalisation. Begreppsutredning förskriver att begrepp som användas i undersökningen har samband med varandra som en del av en teoretisk definition. Medborgarskap har samband med exkludering i fall av icke-medborgare (personer som exkluderas ur medborgarskapet).
Den vetenskapliga artikeln ”From immigrants to (non-)citizens: political economy of naturalizations in Latvia” av Artjoms Ivļevs & Roswitha M King undersöker naturalisationsprocessen i Lettland och icke-medborgares vilja att genomgå naturalisationsprocessen. Det finns flera krav som icke-medborgare skulle uppfylla för att bli medborgare (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.4).
Forskare analyserar faktorer som påverkar icke-medborgares vilja att naturaliseras och konstaterar att det finns ett stort antal av icke-medborgare i Lettland trots att det finns många fördelar med att bli medborgare. En av dessa är en typ av protest, att icke-medborgare betraktar naturalisation som förnedrande (kränkande). En annan faktor är att avgiften för naturalisation är ganska kostsam (ca 28 EUR) (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.5).
Empirisk del i forskningen uppvisar ett starkt samband mellan ålder och vilja att naturaliseras – desto yngre är respondenter, ju starkare är vilja att bli medborgare. Det är baserat på att yngre människor är mer aktiva i ekonomiskt och politiskt område, vill resa utomlands och vara en del av alla samhällets aktiviteter (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.10).
Forskare undersöker andra faktorer och upptäcker att den viktigaste faktor som påverkar vilja att skaffa medborgarskap är språkförmåga. Människor som har lettiska språkets kunskap på en låg nivå är ovilliga att genomgå naturalisationsprocessen (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.13).
Som slutsatsen uppdelar forskare dessa faktorer som påverkar icke-medborgares vilja att naturaliseras i flera kategorier: instrumentala (fördelar på arbetsmarknaden och möjlighet att jobba i statliga myndigheter, möjlighet att resa utan visa till flera länder), emotionella (medborgarengagemang, en negativ attityd mot själva naturalisationsprocessen, stark känsla av tillhörighet till Ryssland eller andra ex-sovjetiska ursprungsländer. Den starkaste hinder mot naturalisation, enligt artikeln, är låg utbildningsnivå, låg lettisk språkförmåga samt bostadsområde utanför huvudstaden Riga (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.13).
Den vetenskapliga artikeln av Christian Joppke “Transformation of Citizenship: Status, Rights, Identity” analyserar medborgarskap utifrån tre perspektiv: status, rättigheter och identitet. Artikeln lyfter också flera aspekter av naturalisation av invandrare i olika länder.
Medborgarskap som status föreslår att syn på medborgarskap ändras under den senaste tiden, den blir mer tillgängligt till invandrare, mer liberal, mindre nationalistisk:
“Considering the removal of ethnic, racial, and cultural restrictions, citizenship is no longer exempt
from the sociological commonplace that people have multiple identities, which are already forced upon them by the process of functional differentiation”
medborgarskap flyttas från omfördelande sociala rättigheter till processuella medborgerliga rättigheter, särskilt minoriteters rättigheter. Den viktigaste drag av en sådan tendens är att vissa medborgares rättigheter är utsträcka till icke-medborgare samt minoriteters rättigheter blir starkare (Joppke, 2007, ss.41–42).
Medborgarskap som identitet definierar Joppke inte entydigt eftersom det finns en synpunkt på identitet av vanligt folk och officiella åsikter framdrivna av staten.
”As antidote to the decoupling of citizenship from nation and identity, states have tried to load
citizenship with new meaning. This is the object of contemporary campaigns for unity and integration, which aim predominantly at the incorporation of immigrants and ethnic minorities”
(Joppke, 2007, s.40).
Joppke kommer till slutsatsen att alla dimensioner av medborgarskap påverkar varandra och utvecklas som en kedja: förändringar i den första dimensionen (medborgarskap som status) leder till förändringar i den andra dimensionen (medborgarskap som rättigheter), som i sin tur påverkar den tredje dimensionen (medborgarskap som identitet). Omvandling av medborgarskap kännetecknas med mer liberal tillgänglighet av medborgarskap, etnisk mångfald i samhällen i olika länder som främjar minoriteters rättigheter (Joppke, 2007, s.46).
T.H. Marshall i sin artikel “Citizenship and social class” presenterar en annan kategorisering av medborgarskap. Den består också av tre delar.
Den första kategori är ett civilt medborgarskap. Den innehåller rättigheter som är väsentliga till den individuella friheten:
“liberty of the person, freedom of speech, thought and faith, the right to own property and conclude
valid contrasts, and the right to justice”
(Marshall, 1950/2006, s.30). Marshall presenterar en historisk insikt i civila medborgarskapets uppkomst från 1800-talen till de moderna tiderna för att betona vikten av dessa rättigheter.
Den andra kategori är ett politiskt medborgarskap. Marshall definierar det som rättigheter att ta del i ett politiskt liv:
”right to participate in the exercise of political power, as a member of a body invested with responding institutions are parliament and councils of local government”
(Marshall, 1950/2006, s.30). Marshall påpekar att denna kategori av medborgarskap är viktig men ger inte en detaljerad beskrivning eller analys av politiskt medborgarskap i sin artikel.
Den tredje kategori är ett socialt element av medborgarskap. Kategorin är bredd, den inkluderar flera typer av moderna rättigheter som är viktiga i samhällets liv:
”the whole range, from the right to a modicum of economic welfare and security to the right to share to the full in the social heritage and to live the life of a civilized being according to the standards prevailing in the society”
(Marshall, 1950/2006, s.30). Denna aspekt av medborgarskap främjar social jämlikhet och föreslår grundläggande ekonomiskt stöd till fattiga klasser i samhället.
Marshall påpekar till ett samband av medborgarskap och social ojämlikhet. En social rättvisa och ekonomiska behov påverkar varandra, medborgarskap anses vara en av krafter som förändrar sociala ojämlikheten (Marshall, 1950/2006, ss.38–39).
En kategori av icke-medborgare kan relateras till politisk exkludering som Iris Marion Young tar upp i sin bok ”Inclusion and Democracy”. Young motsätter inkludering som är ett av demokratins ideal till exkludering som finns i samhället och anses vara orättvis.
Exkludering är en situation när vissa personer eller persons grupper är borttagna från processen av beslutsfattande (Young, 2000, s.53). Young uppdelar exkludering i två typer: extern och intern exkludering. Den typ av exkludering som är viktig i denna undersökning är en extern exkludering. Denna typ av exkludering innehåller en tendens att vissa individer eller grupper inte har tillgång till medverkan i diskussioner eller beslutsfattande. Det kan vara en avsiktlig eller oavsiktlig process (Young, 2000, s.54).
Metod
Det finns flera viktiga kännetecken att kartlägga denna studie utifrån klassificering som beskriver olika typer av vetenskapliga arbete. Dessa följande drag karakteriserar studiens design och upplägg:
– Detta arbete är en fallstudie (Esaiasson et al., 2017, s.109), den handlar om ett visst fall – icke-medborgare i Lettland, studie innehåller inte någon jämförelse;
– Studien är kvalitativ (Kvalitativ forskning, 2019, 20 november), med fördjupande insikt i detaljer, orsaker av undersökte fallet;
– Studien är empirisk (Esaiasson et al., 2017, s.13) – den söker svar på frågor utifrån tillgängligt material och observationer (intervjuerna);
– Studien är induktiv (Esaiasson et al., 2017, s.109) – slutsatsen skulle vara baserat på empiriska observationer;
– Studien är förklarande (Esaiasson et al., 2017, s.37) eftersom den innehåller frågan ”varför” i frågeställningen och skulle leda till ett resultat – en förklaring till ett fenomen som undersökas; – Studien är teorikonsumerande (Esaiasson et al., 2017, s.42). Den handlar om ett fall, då skulle
Begrepp som är aktuella i undersökningen: – Medborgarskap;
– Exkludering; – Naturalisation.
Alla begreppen presenteras i avsnittet Syfte och sedan utredas i avsnittet Begreppsutredning. Avsnittet Teori handlar också om material (en bok och flera vetenskapliga artiklar) som har djupare insikt i dessa begrepp.
En operationalisering (Esaiasson et al., 2017, s.56) i undersökningen handlar om variabler som kommer att användas i undersökningen.
Den beroende variabeln (Esaiasson et al., 2017, s.52) – vad ska mätas eller det fenomenet som skulle förklaras. Den är icke-medborgares vilja att skaffa (i undersökta fallet – skaffa inte) Lettlands medborgarskap.
Den oberoende variabeln (Esaiasson et al., 2017, s.52) – en förklaringsvariabel. Den är en process av naturalisation som icke-medborgare har rätt att genomgå och skaffa Lettlands medborgarskap.
Det finns flera operationella indikatorer som förekommer i form av intervjufrågor och har syftet att förklara olika aspekter av naturalisation: respondenters inkomstnivå, lettisk språkförmåga, respondenters utbildningsnivå, motiverande faktorer som skulle leda till önskan att naturaliseras, hinder mot naturalisation, attityd mot naturalisation som en process (är den t.ex. komplicerad eller kränkande), diskriminering som påverkar en person som icke-medborgare. Alla indikatorer är viktiga, även dessa som stor i Bakgrundsfrågor i intervjuguide. Till exempel, upplever icke-medborgare i tidigare forskningar att avgiften för naturalisation är för stor, då kan attityd mot naturalisation förklaras bland annat med respondentens inkomstnivå.
Arbetets analysenheter är icke-medborgare i Lettland.
Det finns flera metoder som är lämpliga för att genomföra denna undersökning. En kombination av 2 metoder skulle användas:
– En historisk analys (Historisk metod, 2015, 29 september) – denna metod ska användas för att ta reda på dokumenten från 1990-talen (en period när problemet uppstått) som ledde till en situation varför icke-medborgare finns i Lettland och varför blev många ovilliga att naturaliseras. Den andra delen av historisk metod ska innehålla undersökning av lagar som rör medborgare och förändringar i naturalisationsprocessen från 1990-talen till nutiden. – Kvalitativ textanalys (Esaiasson et al., 2017, ss.211–213) – denna metod innehåller urval av
texter (dokumenten, lagar) som är relevanta till problemet samt analys av dessa texter med syftet att finna på viktiga delar som leder till fenomenets förklaring.
Arbetets språk är svenska men det finns flera typer av material på engelska och lettiska. Engelska källor presenteras enligt regler i referenslistan samt med citat i arbetet. Alla lettiska material som användas i form av citat presenteras i bilagor till arbetet med precis översättning till svenska. Alla delar i dokumenten och lagar som användas direkt i detta arbete (primärkällor) finns i form av skärmdumpar av viktiga utdrag ur dessa dokument i bilagor med översättning till svenska under varje dokument. Empirisk del – intervjuer – genomfördes på ryska (alla respondenter är rysktalande). Frågor (intervjuguide) på svenska finns i bilagor, intervjutranskriberingar på svenska finns också i bilagor.
För att samla empiriskt material till undersökningen en semi-strukturerad intervju (Esaiasson et al., 2017, ss.235–239) används. Intervjun är utdelad i fyra avsnitt:
– Bakgrundsfrågor (kön, ålder, inkomstnivå, utbildningsnivå, språkförmåga, sysselsättning osv). Svar på dessa frågor skulle vara korta och konkreta, flera frågor föreslår ett val av flera alternativ;
– Ursprung och framtid – dessa frågor har syfte att kartlägga respondenters ursprung, attityd till Lettland i helhet, grad av anknytning till Lettland. Flera frågor i detta avsnitt skulle svaras med mer detaljerad beskrivning.
– Medborgarskap och naturalisation – det viktigaste avsnittet i intervjun. Respondenter skulle berätta detaljerad om deras inställning mot naturalisation – anledningar varför de hade inte naturaliserats, hinder, attityd mot naturalisation som en process, motivationsfaktorer som skulle främja naturalisation.
– Diskriminering – arbetet handlar inte om diskrimineringen som kategori men dessa frågor är viktiga eftersom diskrimineringen kan verka vara en motiverande faktor att skaffa medborgarskap (personen är diskriminerad på grund av icke-medborgares status => personen genomgår naturalisationen och skaffar medborgarskap => diskriminerande faktorerna blir utslagna).
Material
Det finns flera typ av empiriskt material som används i undersökningen:
– Dokumenten från 1990-talen som bevisar hur problemet med icke-medborgare uppstått och utvecklades till en komplicerad situation som har inte lösning tills vidare;
– Lagar som rör icke-medborgare och visar hur naturalisation infördes, utvecklades och förändrades. Ändringar i lagar uppvisar att naturalisation som en process pågår under olika villkor i olika tidsperioder;
– En semi-strukturerad intervju med icke-medborgare i Lettland.
Alla dessa material är viktiga och relevanta till undersökningens frågeställning. Materialet valdes utifrån behov att upptäcka problemets ”rötter” med hjälp av primärkällor (originella dokumenten och lagar).
Intervjuer med respondenter genomfördes genom sociala medier och Messenger. Alla kontakter med respondenter skedde via e-post och sociala nätverk. Det var en annons placerad på Facebook att det behövs icke-medborgare i Lettland som respondenter till en intervju. Icke-medborgare i Lettland är intervjuns population (Esaiasson et al., 2017, s.156). Det är den enda viktigaste kriteriet om respondenters val.
Urvalet av respondenter är icke-slumpmässig och innehåller en kombination av två metoder: – Självselektionsurval (Esaiasson et al., 2017, s.190) – analysenheterna själva bestämmer att vara med i undersökningen. Intervjun genomfördes med dessa personer som svarade på webbannonsen och uttryckt önskan att delta i undersökningen.
– Snöbollsurval (Esaiasson et al., 2017, s.190) – analysenheter kan hjälpa hitta andra enheter som i sin tur kan hjälpa att hitta ytterligare nya enheter osv. Det finns tecken på en sådant typ av urval i denna undersökning eftersom det var flera personer som delade Facebook-inlägg om intervju och hjälpte hitta fler lämpliga respondenter bland sina Facebook-vänner.
Intervjupersoner hade möjlighet att uttrycka sig fritt, ställa ytterligare frågor omkring undersökningens ämne eller vägra svara vissa frågor om respondenter upplevde dessa frågor vara känsliga. Författares personliga egenskaper och samhällsposition antas inte spela någon roll i intervjuprocessen eller kunde ha påverkat intervjuresultatet. Författare har ett gemensamt modersmål med alla intervjupersoner med de bor i olika länder och har inte någon slags personliga kontakt med författaren i ett vardagligt liv.
Det finns kausalitet (Esaiasson et al., 2017, ss.79–80) mellan inställningen mot Lettlands medborgarskap och naturalisation som är ett verktyg för att skaffa medborgarskap till vissa personer. Det finns ett samband (Esaiasson et al., 2017, s.68) mellan beroende variabel (icke-medborgares vilja att skaffa Lettlands medborgarskap) och oberoende variabel (process av naturalisation) eftersom icke-medborgare skulle genomgå naturalisation för att skaffa medborgarskap. Det är möjligt att fastställa
en fullständig kausal mekanism (Esaiasson et al., 2017, ss.79–80) med hjälp av operationella indikatorer som användas i undersökningen för att förklara sambandet mellan variablerna.
Undersökningen har en viss grad av validitet. Den har begreppsvaliditet (Esaiasson et al., 2017, ss.58–59) eftersom begrepp som tas upp i studien har samband med variablerna och undersökas vidare i teoriavsnittet. Valda teoretiska verk är passande till begrepp och frågeställningen. Det mätas precis vad skulle mätas i själva undersökningen, studien påvisar inte närvaro av systematiska fel. Det finns också extern validitet (Esaiasson et al., 2017, s.59) – undersökningens population är relevant till ämnet, det är möjligt att generalisera resultaten till större population. Intervjufrågor är relevanta och kan jämföras med svar på likadana frågor i tidigare forskningar omkring samma ämne.
Reliabilitet (Esaiasson et al., 2017, s.64), som är frånvaro av slumpmässiga eller osystematiska fel anses vara tillräckligt högt, det finns inga tecken på ett sådant slags fel. Det betyder att resultatvaliditet (Esaiasson et al., 2017, s.64) som är kombination av begreppsvaliditet och reliabilitet – också finns. Den enda indikator som påverkar studiens validitet och reliabilitet är antal respondenter i kvalitativa intervjuer som har krav av 6–10 personer till B-uppsats. Resultaten påverkas inte av författare som forskaren, ämnet valdes eftersom det är intressant på grund av författares etnicitet och ursprung med arbetet är objektiv i val av materialet till undersökningen och i frågor till respondenter.
Forskningsetiska överväganden
Intervjun i studien innehåller vissa känsliga eller personliga frågor som är viktiga att nå undersökningens mål. Exempel av sådana frågor:
– Inkomstnivå. Det finns inte direkt fråga i intervjun hur mycket precis respondenten tjänar, inkomsten klassificeras enligt enkla nivå: låg, medel eller högt. Det är viktig att ta reda på respondenters inkomst eftersom den kan ha en stor betydelse i attityd mot naturalisation. Många respondenter i tidigare forskningar upplevde att naturalisationens process är kostsam, den kan vara en avgörande faktor till en person med låg inkomst för att inte naturaliseras.
– Diskriminering. Det kan vara ett känsligt ämne, inte alla respondenter vill uppge hur precis har de upplevt diskrimineringen. Den är i alla fall en viktig faktor att studera attityd mot medborgarskap – när en person upplever diskriminering men vill inte ändå bli medborgare för att undvika dessa faktorer.
inte i intervjuguiden, transkriberingen eller i själva studien. Det förklaras till respondenter att denna studie skrivs till en utländsk högskola, alla svar ska översättas till svenska. Transkriberingen genomföras enligt ordningsnummer i tur hur vilket svar inkom.
Analys
A – historiska dokumenten
Folkrörelsen som syftade till att uppnå de sovjetiska republikens självständighet blev aktiva och spriddes över alla republiker under 1980-talen. Denna rörelse i Lettland kallades för den Lettiska Folkfronten. Folkfrontens program som röstades igenom under den Lettiska Folkfrontens 2a kongressen i Riga, 1990, var ett omfattande dokument som inkluderade alla politiska, ekonomiska, etniska, kulturella och andra frågor inom som skulle röra den självständiga Lettland. Dokumentet är på 24 sidor, men den viktigaste delen som rör blivande icke-medborgare är Paragraf 2 ”Det politiska systemet och återställande av statens självständighet”. Punkt 2.5. i denna paragraf avser att alla invånare i Lettland skulle ha lettiskt medborgarskap:
LTF [den lettiska folkfronten] har inställning att de invånare som är permanent bosatta i Lettland skulle ha medborgarskap om de uttrycker sin vilja att skaffa lettiska medborgarskap och tydligt sammankopplar sina öden med Lettlands staten.
LTF anser att frågan om lettiska medborgarskapets rättsliga ställning skulle beslutas bara efter återställandet av Lettlands statens självständighet.
(Den lettiska folkfrontens kongress 2. Program, stadgan, beslut, 1990, översättning i Bilaga 1). Detta dokument är inte ett officiellt statsdokument men den har en avgörande betydelse i vidare händelseförloppet eftersom flera personer som var aktiva i folkrörelsen tog makt i den självständiga Lettland och utfärdade statens lagar. Det stor klart och tydlig i dokumentet att alla invånare i Lettland ska ha lettiskt medborgarskap. Lettlands befolkning som röstade för Lettlands självständighet litade på den som lovades under denna tid.
Detta förslag skulle var ett allomfattande medborgarskap enligt Joppkes modell av medborgarskap som beskriver medborgarskap som status – tillgänglig till alla invånare, liberal, inte nationalistisk (Joppke, 2007, s.40).
Den faktiska återställningen av Lettlands självständighet skedde den 4 maj 1990. Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republikens Högsta råd utförde flera dokumenten som var deklarativa i sin natur (utan någon juridisk kraft) men anses vara officiella statliga dokumenten. Dessa dokument är viktiga eftersom de blev ett slags riktlinjer till Lettlands parlamentet och regeringen som valdes senare.
Ett av dessa dokument är Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republikens Högsta Råds Deklaration om återställande av Lettiska Republikens självständighet. Den innehåller en punkt 8 som
gäller en situation med blivande icke-medborgare:
Garantera till den Lettiska Republikens och till medborgare av andra länder som är permanent bosatta på Lettlands territorium de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter samt politiska friheter som är motsvarande till allmänt accepterade internationella mänskliga rättigheters normer. Den är fullständigt relaterad till dessa Sovjetunionens medborgare som skulle uttrycka vilja bo i Lettland utan att anta dess medborgarskap.
(Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republikens Högsta Råds Deklaration om återställande av Lettiska Republikens självständighet,1990, översättning i Bilaga 2).
Detta dokument har mer försiktiga formuleringar angående Lettlands medborgarskap. Dokumentet anger bestämmelser om politiska rättigheter och friheter som medborgare skulle ha men innehåller inte direkt påstående vem dessa medborgare skulle vara.
Ett annat dokument som utfördes samma dagen var Lettiska Republikens Högsta Råds Upprop till Lettlands folket. Det är också ett deklarativ dokument som innehåller vissa löften och förutsättningar till blivande självständiga Lettland. En del i dokumentet (2 sista stycken på s.2) rör också medborgarskap, folkets friheter och rättigheter.
Lettiska Republikens Högsta Råd, med hänsyn till att återställande av den självständiga Lettiska Republiken de facto är den enda vägen som kan tillhandahålla till hela Lettlands befolkningen människans värdig liv, anser att det viktigaste principen av sina verksamheten är förse att alla nationella grupper som är bosatta i Lettland skulle ha politiska friheter, garanterade ekonomiska och sociala rättigheter, förutsättningar till nationella kulturella utvecklingen, med att lyda allmänna mänskliga rättigheters normer samt enskilda nationella minoriteters kulturella intressen. Lettiska parlamentet anser som sitt uppdrag att upprätthålla som heliga Lettiska Republikens speciella demokratiska intressen av nationella kulturer. Den säkraste garantin för att uppnå detta mål är Lettlands nationella gruppers representanters personliga medverkan i process av skapande politiska, ekonomiska och rättsliga grunder av den självständiga Lettiska Republiken.
Bara genom att hela Lettlands befolkningen går steg för steg tillsammans ska vi kunna återställa självständig, demokratisk europeisk Lettlands staten i gemensamma intressen.
(Upprop till Lettlands folket, 1990, Översättning i Bilaga 3).
Detta dokument undviker också en direkt hänvisning vem skulle bli Lettlands medborgare. Den påstås i dokumentet att politiska friheter är viktiga och att nationella minoriteters intressen skulle observeras.
B – lagstiftning
Icke-medborgares status i Lettland i början på 1990-talen var oklart samt icke-medborgares antal var inte precis räknad. Icke-medborgare försatt ha sovjetiska pass som resedokument och id-handling som byttes till tillfälliga dokumenten under tiden. Det saknades lagstiftning i alla områden,
vissa sovjetiska lagar vara fortfarande gällande. Självständiga Lettlands parlamentet utförde nya lagar under första hälften på 1990-talen. Lagen om medborgarskap trädde i kraft den 14 augusti 1994. Denna lag definierar vem är Lettlands medborgare i Paragraf 2:
Tillhörighet till Lettlands medborgarskap Lettlands medborgare är:
1) Personer som var Lettlands medborgare den 17 juni 1940 samt ättlingar av dessa personer som registrerades i enlighet med lagen utom de personer som efter 4 maj 1990 skaffade medborgarskap (länsplikt) i ett annat land.
2) Personer som naturaliserades eller på ett annat sätt fick Lettlands medborgarskap med i enlighet med en laglig grund.
3) Barn som upphittades på Lettlands territorium och deras föräldrar är okända. 4) Barn som saknar föräldrar och är bosatta i Lettlands barnhem eller internatskolor.
5) Barn vems båda föräldrar är Lettlands medborgare vid födelsen inte beroende på barnens födelseplats. (Lagen om medborgarskap, 1994, översättning i Bilaga 4)
Denna lag föreskriver att lettiska medborgare är dessa personer och deras ättlingar som var Lettlands medborgare den 17 juni 1940. Det var faktisk innan Lettland blev del av den Sovjetiska Unionen och tappade sin självständighet. Alla personer som blev bosatta i Lettland under och efter Andra Världskriget kategoriserades som icke-medborgare. Lagen saknar dock en formulering av ”icke-medborgare” som en kategori trots att dessa personer fick en speciell status och speciella pass. Icke-medborgare skulle inte blandas med statslösa personer. De har en viss grad av tillhörighet och anknytning till Lettland. Lagen föreskriver naturalisations process och villkor.
Icke-medborgare får skaffa Lettlands medborgarskap genom naturalisationsprocessen. Ordningen av naturalisation har dock vissa begränsningar som finns i lagens Paragraf 14:
Naturalisation enligt vanlig ordning
(1) Ansökan från personer om antagning till Lettlands medborgarskap, med hänsyn till denna Lags paragraf 11 och 12, ska börja granskats i följande ordning:
1) Från 1 januari 1996 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är 16 till 20 år gamla; 2) Från 1 januari 1997 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 25 år gamla; 3) Från 1 januari 1998 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 30 år gamla; 4) Från 1 januari 1999 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 40 år gamla; 5) Från 1 januari 2000 – ansökan av alla andra personer som föddes i Lettland;
6) Från 1 januari 2001 – ansökan av personer som föddes utanför Lettland men anlänt i Lettland som icke-myndiga;
7) Från 1 januari 2002 – ansökan av personer som föddes utanför Lettland men anlänt i Lettland i ålder under 30 år;
8) Från 1 januari 2003 – ansökan av alla andra personer. (Lagen om medborgarskap, 1994, översättning i Bilaga 5)
skaffa medborgarskap även om de vill naturaliseras. Den försämrar ännu mer dessa personens rättigheter eftersom de skulle vänta på sin tur för att ansöka till naturalisation.
Den situation där en stor del av landets befolkning saknar medborgarskap och tillhörighet till detta land kan betraktas som exkludering enligt Young. Den kan klassificeras som extern exkludering (Young, 2000, s.54). Exkludering ur medborgarskap i Lettlands fall är en avsiktlig process som handlar på en statlig nivå.
Lagen om medborgarskap fick flera ändringar: i 1995 och 1997. Dessa ändringar innehåller inte villkor som rör icke-medborgare eller naturalisation. De viktigaste ändringarna i lagen skedde i 1998. Först fick lagen en formulering vem är icke-medborgare:
2. Tillägga begreppslistan uppgivna i lagen med följande begreppet:
”Icke-medborgare – en person som i enlighet med lagen ”Om ställningen av dessa före detta
Sovjetunionens medborgare som har inget Lettlands eller annat statens medborgarskap” har rätt att få icke-medborgare pass utfärdats av Lettiska Republiken.”
(Ändringar i Lagen om medborgarskap, 1998, översättning i Bilaga 6).
Ett annat steg för att främja naturalisationsprocessen var inställning av så kallade ”naturalisationens fönster” eller begränsningar som lagen av 1994 föreskrev. Enligt en ny version av lagen hade alla icke-medborgare rätt att naturaliseras oavsett ålder. Självklart skulle andra villkor observeras (en person skulle vara bosatt i Lettland under en viss tid, ha laglig inkomst osv.):
Paragraf 14. Naturalisation enligt vanlig ordning.
(1) Ansökan från personer som nådde ålder av 15 år om antagning till Lettlands medborgarskap, med hänsyn till denna Lags paragraf 11 och 12, ska granskas i ordning av inlämning.
(Ändringar i Lagen om medborgarskap, 1998, översättning i Bilaga 6).
Den aktuella versionen av lagen trädde i kraft den 1 oktober 2013 och är tillgänglig på engelska. Begreppslistan i början på lagen saknar igen en definition vem icke-medborgare är (Citizenship law, 2013). Det betyder att själva lagstiftare fortfarande inte är överens om dessa personens rättsliga ställning trots att problemet existerar i 30 år.
Begränsade rättigheter (först politiska, men också ekonomiska, sociala och kulturella) av icke-medborgare kan också relateras till Marshalls teori om medborgarskap där 3 dimensioner (civilt, politiskt och socialt medborgarskap) påverkar varandra. Icke-medborgare har vissa begränsningar i rättigheter inom alla dessa kategorier (Marshall, 1950/2006, ss.38–39) och kan inte påverka sin situation på statlig nivå eftersom de saknar rösträtt just på grund av icke-medborgares status.
C – intervju
En semi-strukturerad intervju är genomförd med 6 personer som är icke-medborgare i Lettland (undersökningens population). Intervjutranskriberingar finns i Bilaga 8. Dessa personer tillhör till olika kön, ålder, har olika bakgrund, inkomstnivå, utbildning och språkförmåga. Intervju är anonym, respondenters namn förekommer inte någonstans i arbetet på grund av känsliga frågor som ingår i undersökningen (t.ex. om diskrimineringen).
3 respondenter är män och 3 – kvinnor. De tillhör till olika åldersgrupper (yngsta respondenten är 25 år gammal, äldsta är 52 år gammal). 2 av 6 har utbildning på gymnasienivå (en är student på sista terminen i högskolan och kan anses vara en högskoleutbildad person). 5 av 6 respondenter är ryska, 1 vill inte uppge. 1 respondenten är student, 5 – arbetar. Inkomstnivå är olika (det finns respondenter med låg, medel och hög inkomst) samt språkförmåga skiljer sig hos olika respondenter – 2 med låg, 2 med medel och 2 med flyttande lettiska. Sista frågan är själv-värderande, respondenter svarar hur de själva upplever sin språkkunskap. 5 respondenter bor i Riga, som är Lettlands huvudstad (nästan halv av landets population bor i Riga och närmaste förorter) eller nära huvudstaden, 1 i Moskva, Ryssland.
5 av 6 respondenter föddes i Lettland, 1 i Ukraina men denna person flyttade till Lettland under sovjetiska tiden. Denna respondent är också ukrainsk medborgare. Frågan om respondenten har något annat medborgarskap ger också ett bidrag i kunskap om denna persons motivering att skaffa Lettlands medborgarskap. Lettlands lagstiftning angående dubbel medborgarskap anses också vara diskriminerande eftersom Lettland erkänner dubbel medborgarskap bara med vissa länder. Det finns i Lagen om medborgarskap, Sektion 12, Paragraf 2:
If a citizen of a Member State of the European Union, a Member State of the European Free Trade Association, a Member State of the North Atlantic Treaty Organisation, the Commonwealth of Australia, the Federative Republic of Brazil, New Zealand or a citizen of the country with which the Republic of Latvia has entered into agreement regarding recognition of dual citizenship is admitted to Latvian citizenship, he or she is entitled to retain citizenship of the relevant country.
(Citizenship law, 2013). Ukrainska medborgare får inte behålla sitt medborgarskap om de väljer naturaliseras i Lettland.
4 av 6 respondenter bor eller planerar bo i Lettland i framtiden, 1 har redan flyttat till Ryssland. 1 respondent hade bott utomlands under längre perioden och har tappat rätt att naturaliseras för tillfälle. 1 respondent har också arbetat/studerat i olika länder under vissa perioder. Dessa respondenter har rätt att naturaliseras som icke-medborgare men måste uppfylla lagens (Lagen om medborgarskap, Sektion 12, Paragraf 1, Punkt 1) krav – att vara bosatta i Lettland:
procedures:
1) whose permanent place of residence, as on the day of submitting an application for naturalisation, has been in Latvia for not less than the last five years of which an interruption of one year in total is permitted but which cannot be during the last year before the day of submitting the application for naturalisation (for a citizen of another country or stateless person the five-year period shall be counted from the day of receipt of the permanent residence permit or permanent residence certificate);
(Citizenship law, 2013). Det betyder att de skulle ändra sina livsförhållande och anstränga mer än andra för att skaffa Lettlands medborgarskap.
Respondenter har stark anknytning med Ryssland, 4 reser till Ryssland regelbundet, 1 bor där. Den är också en viktig faktor som motverkar motiveringen att naturaliseras eftersom Lettlands icke-medborgare behöver inte visum för att resa till Ryssland.
Bara 2 respondenter var myndiga i 1991 och kunde rösta i folkomröstningen om Lettlands självständighet men deltog inte i denna omröstning. Det är inte denna undersöknings syfte att ta reda på om dessa personer erkände betydelse om denna folkomröstning under den tiden och hur upplevde de faktiska konsekvenser av omröstningen med de valde i alla fall att vara inte med och inte påverka beslutet som togs under denna period.
Alla respondenter har en formell rätt att naturaliseras och bli Lettlands medborgare med väljer ändå behålla sin icke-medborgares status eller uppfyller inte lagens krav. En respondent tror att hen inte har rätt att naturaliseras på grund av detta. En respondent hade inte tagit reda på information om naturalisation på grund av brist på intresse.
Alla respondenter har någon typ av negativ upplevelse om naturalisationsprocessen och vissa personliga motiv för att inte skaffa Lettlands medborgarskap. Det finns inte en gemensam närmare i alla frågor kring naturalisation. Vissa orsaker förekommer oftare än andra: att naturalisationsprocessen är långsam och dyrt, att det krävas att bevisa sin språkförmåga, att naturalisationen är kränkande (och medborgarskap till icke-medborgare skulle ges automatiskt från början).
De flesta respondenter vägrar att komma på vad skulle vara motiverande faktorer att skaffa Lettlands medborgarskap. En svarar att det kunde vara ”en normal livsnivå i landet, en adekvat attityd till personer med ryska som modersmål” (Bilaga 8). Detta rör båda diskrimineringsfrågor och landets ekonomiska tillstånd.
En diskriminerande situationen där icke-medborgare hamnade i leder till en negativ attityd mot själva medborgarskapet. Respondenter ger flera positiva svar på frågan om de skulle mottaga Lettlands medborgarskap nu om det skulle ges genom lagen utan krav att naturaliseras men även
Den sista sektionen i intervjun är frågor om diskrimineringen. Alla respondenter upplever att de är diskriminerade på olika grund. Diskrimineringen är inte denna undersöknings huvudämne men den samspelar med naturalisation och motiveringen att skaffa medborgarskap – om en person är diskriminerad, då kan denna person skaffa Lettlands medborgarskap och bli av med del av diskriminerande faktorer (diskriminering handlar också om personens nationalitet, inte bara om medborgarskap). Den fungerar inte som motiveringen, respondenter ändå naturaliseras inte på grund av andra orsaker.
Diskrimineringsfrågor uppdelas i 2 grupper: diskriminering på grund av nationalitet och diskriminering på grund av medborgarskap (frånvaro av medborgarskapet i undersökta fall).
Diskriminering på grund av nationalitet uttrycks ofta, enligt respondenter, kring språk och möjlighet att kommunicera med statliga myndigheter samt utbildning på ryska. En respondent upplever som viktig att det är omöjligt att använda originell skrivande av namn och efternamn i dokumenten på en officiell nivå, alla namn transkriberas enligt lettiska skrivregler. Det var omöjligt att behålla originell namnstavning även i parentes eller på andra sidor av id-handlingar under perioden när icke-medborgare infördes.
Diskriminering av personer som icke-medborgare handlar om ingen rösträtt, begränsningar av rörelsefrihet, förbud att arbeta inom olika yrke (t.ex. polis) eller vara anställda i flesta positioner hos statliga myndigheter.
Artjoms Ivļevs & Roswitha M King i artikeln ”From immigrants to (non-)citizens: political economy of naturalizations in Latvia” kommer fram med olika typer av motiv som instrumentala och emotionella motiv samt hinder mot naturalisation (Ivļevs, A., King, R.M., 2012, s.13). Denna studies empiriska undersökning påvisar att respondenters attityd mot naturalisation samspelar med underökningen som genomfördes av Ivļevs och King. Bland viktigaste orsaker varför respondenter skaffar inte medborgarskap finns också uppfattning att medborgarskap skulle ges utan orättvis och kränkande naturalisation, att naturalisations process skulle vara enklare, att del av respondenter saknar tillräckligt språkförmåga, att del av respondenter inte behöver Lettlands medborgarskap all osv.
En situation där en stor grupp av landets population exkluderades ur medborgarskap och saknar flera viktiga politiska, ekonomiska och sociala rättigheter ledde till ett resultat att många av dessa människor har en negativ inställning mot naturalisation och själva medborgarskapet. Detta leder till en vidare kedja av konsekvenser – en negativ inställning mot Lettland i helhet. Icke-medborgare upplever Lettland som en stat där mänskliga rättigheter observeras inte, människor är diskriminerade på grund av sin status och etnicitet.
Slutsatsen
Undersökningen handlar om ett problem med icke-medborgare i Lettland som uppstod under 1990-talen när personer som flyttade till Lettland under sovjetiska tiden fick inte den självständiga Lettlands medborgarskap. Lettiska Lagen om medborgarskap från 1994 föreskrev inte att alla icke-medborgare skulle naturaliseras, dessa villkor förändrades med tiden – ändringar i Lagen om medborgarskap i 1998 gav en möjlighet att genomgå naturalisationsprocessen till alla.
Det är fortfarande mer än 200 000 icke-medborgare som naturaliseras inte trots att de är tillåtna att göra det. Syfte med detta arbete var att studera icke-medborgares inställning mot naturalisation och anledningar varför de skaffar inte Lettlands medborgarskap. Frågeställning är: varför skaffar inte icke-medborgare i Lettland Lettlands medborgarskap genom processen av en naturalisation?
Undersökningen visar att nuvarande icke-medborgare har en låg motivation att naturaliseras och en negativ inställning mot naturalisation som en process. Det finns ett stark negativ samband mellan icke-medborgares vilja att skaffa Lettlands medborgarskap och processen av naturalisation. Alla respondenter i den empiriska undersökningen har någonting negativ att säga om naturalisation. Den leder också till en nekande inställning mot medborgarskap (flera respondenter i undersökningen vill inte ha det även om naturalisationen blir teoretiskt borttagen) som i sin tur skaffar antipatisk attityd mot Lettland, icke-medborgare känner inte en stark anknytning till ett land som många av dem föddes i. Det betyder att naturalisation inte fungerar som ett verktyg att avskaffa icke-medborgare, det behövs andra åtgärder att bygga ett samhälle med en känsla av samhörighet och gemensamma värderingar. Avsaknad av medborgarskap betyder också en extern exkludering av en stor grupp av landets befolkning.
Problemet av icke-medborgare är känd och väl undersökt, det får en stark kritik av organisationer som arbetar med att avskaffa diskrimineringen och främja mänskliga rättigheter. Det finns tidigare forskningar och vetenskapliga artiklar som undersöker medborgarskap som teori, naturalisation i Lettland samt orsaker varför denna process har hinder. En ny upptäckt som förekom i denna studie är att icke-medborgares inställning påverkas med tiden. Undersökningar i början på 2000-talen påvisar att populäraste orsaker varför icke-medborgare ville inte naturaliseras var mer ”praktiska” - låg språkförmåga, höga kostnader av naturalisation. Nuvarande icke-medborgare som är kvar har mer ”ideologiska” anledningar att inte skaffa medborgarskap – t.ex. att den skulle ges automatiskt utan naturalisation (att kompensera orättvis situation med icke-medborgare från början) eller att naturalisationsprocessen är komplicerad och kränkande.
Vidare forskningen inom problemets ramar kan handla om jämförelse mellan Lettland och Estland eftersom det är dessa 2 länder som har icke-medborgare som invånares kategori. En sådan studie kan ta reda på vilket land är bättre med att hantera icke-medborgares problem och mer framgångsrik med naturalisation samt integration. Det krävs också ca 30 intervjuer för att resultaten kunde vara statistiskt säkerställt.
Källförteckning
Central Statistical Bureau of Latvia (2019) Lower birth and migration rates recorded in Latvia. Hämtad 2019-12-19 från
https://www.csb.gov.lv/en/statistics/statistics-by-theme/population/number-and-change/search-in-theme/2444-number-population-latvia-2018
Den lettiska folkfronten (1990). (Översättning i Bilaga 1) Den lettiska folkfrontens förlag. Den lettiska folkfrontens kongress 2. Program, stadgan, beslut. Riga, 1990. Hämtad 2019-12-14 från https://web.archive.org/web/20150402113522/http://www.tuvari.com/uploads/ltfii.pdf
Den Lettiska Republiken (4 maj 1990). (Översättning i Bilaga 3) Upprop till Lettlands folket. Riga, 4 maj 1990. Hämtad 2019-12-14 från Lettlands Nationella Arkiven http://www.archiv.org.lv/index3.php?id=1139
Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H., Towns A., Wängnerud L. (2017) Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. Femte upplagan. Stockholm: Wolters Kluwer
Historisk metod (2015, 29 september). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-29 från https://sv.wikipedia.org/wiki/Historisk_metod
Ivļevs, A., King, R.M. (2012). From immigrants to (non-)citizens: political economy of naturalizations in Latvia. IZA J Migration 1, 14, doi:10.1186/2193-9039-1-14
Joppke C. (2007). Transformation of Citizenship: Status, Rights, Identity. Citizenship Studies, Vol.11(1), pp.37-48.
https://doi.org/10.1080/13621020601099831
Kvalitativ forskning (2019, 20 november). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-29 från https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalitativ_forskning
LEGAL ACTS OF THE REPUBLIC OF LATVIA (2013). Citizenship Law. Hämtad 2019-12-14 från https://likumi.lv/ta/en/en/id/14740
2020-01-07 från https://likumi.lv/ta/en/en/id/57512
LEGAL ACTS OF THE REPUBLIC OF LATVIA (2014). Om privatisationskuponger. Hämtad 2020-01-07 från https://likumi.lv/ta/id/34503-par-privatizacijas-sertifikatiem
Lettlands Budbärare (1994) (Översättning i Bilaga 4 och Bilaga 5) Upplaga av 1994-08-14 Nr.93. Lagen om medborgarskap. Hämtad 2019-12-18 från https://www.vestnesis.lv/ta/id/57512
Lettlands Budbärare (1998) (Översättning i Bilaga 6) Upplaga av 1998-10-27 Nr.315/316. Ändringar i Lagen om medborgarskap. Hämtad 2019-12-18 från
https://www.vestnesis.lv/ta/id/50382-grozijumi-pilsonibas-likuma
Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republiken (4 maj 1990). (Översättning i Bilaga 2) Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republikens Högsta Rådets Deklaration om återställande av Lettiska Republikens självständighet. Riga, 4 maj 1990. Hämtad 2019-12-14 från Lettlands Nationella Arkiven http://www.archiv.org.lv/index3.php?id=1139
Marshall T.H. (1950/2006). Citizenship and social class. Nytryck i Pierson C. & F.G. Castles (red.) The welfare state reader. 2 Rev ed., pp.30–39. Cambridge: Blackwell
Medborgarskap (2019, 1 november). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-26 från https://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarskap
Naturalization (2019, 23 december). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-26 från https://en.wikipedia.org/wiki/Naturalization
Non-citizens (Latvia) (2019, 16 december). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-17 från https://en.wikipedia.org/wiki/Non-citizens_(Latvia)
Šūpule I., Bebriša I., Kļave E. (2014). Analysis of Integration of Latvian non-citizens. Baltic Institute of Social Sciences. Hämtad 2019-12-17 från
http://www.biss.soc.lv/downloads/resources/nepilsoni/BISS_Noncitizens_2014.pdf
Bilaga 1
Utdrag ur den lettiska folkfrontens program av 1990, s.4 av 24.
Dokumentets titel:
Den lettiska folkfrontens kongress 2. Program, stadgan, beslut. Riga, 1990. Paragraf 2.
Det politiska systemet och återställande av statens självständighet. Punkt 2.5.
LTF [den lettiska folkfronten] har inställning att de invånare som är permanent bosatta i Lettland skulle ha medborgarskap om de uttrycker sin vilja att skaffa lettiska medborgarskap och tydligt sammankopplar sina öden med Lettlands staten.
LTF anser att frågan om lettiska medborgarskapets rättsliga ställning skulle beslutas bara efter återställandet av Lettlands statens självständighet.
Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 2
Utdrag ur Deklaration om återställande av Lettiska Republikens självständighet
Dokumentets titel:
Lettlands Sovjetiska Socialistiska Republikens Högsta Rådets Deklaration om återställande av Lettiska Republikens självständighet.
Punkt 8.
Garantera till den Lettiska Republikens och till medborgare av andra länder som är permanent bosatta på Lettlands territorium de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter samt politiska friheter som är motsvarande till allmänt accepterade internationella mänskliga rättigheters normer. Den är fullständigt relaterad till dessa Sovjetunionens medborgare som skulle uttrycka vilja bo i Lettland utan att anta dess medborgarskap.
Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 3
Upprop till Lettlands folket
Dokumentets titel:
Lettiska Republiken. Upprop till Lettlands folket. 2 sista stycken.
Lettiska Republikens Högsta Rådet, med hänsyn till att återställande av den självständiga Lettiska Republiken de facto är den enda vägen som kan tillhandahålla till hela Lettlands befolkningen människans värdig liv, anser att det viktigaste principen av sina verksamheten är förse att alla nationella grupper som är bosatta i Lettland skulle ha politiska friheter, garanterade ekonomiska och sociala rättigheter, förutsättningar till nationella kulturella utvecklingen, med att lyda allmänna mänskliga rättigheters normer samt enskilda nationella minoriteters kulturella intressen. Lettiska parlamentet anser som sitt uppdrag att upprätthålla som heliga Lettiska Republikens speciella demokratiska intressen av nationella kulturer. Den säkraste garantin för att uppnå detta mål är Lettlands nationella gruppers representanters personliga medverkan i process av skapande politiska, ekonomiska och rättsliga grunder av den självständiga Lettiska Republiken.
Bara genom att hela Lettlands befolkningen går steg för steg tillsammans ska vi kunna återställa självständig, demokratisk europeisk Lettlands staten i gemensamma intressen.
Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 4
Utdrag ur Lettlands Lagen om Medborgarskap Nr.93 av 1994-08-11
Dokumentets titel:
Upplaga av 1994-08-14 Nr.93 Lagen om medborgarskap Paragraf 2
Tillhörighet till Lettlands medborgarskap Lettlands medborgare är:
1) Personer som var Lettlands medborgare den 17 juni 1940 samt ättlingar av dessa personer som registrerades i enlighet med lagen utom de personer som efter 4 maj 1990 skaffade medborgarskap (länsplikt) i ett annat land.
2) Personer som naturaliserades eller på ett annat sätt fick Lettlands medborgarskap med i enlighet med en laglig grund.
3) Barn som upphittades på Lettlands territorium och deras föräldrar är okända. 4) Barn som saknar föräldrar och är bosatta i Lettlands barnhem eller internatskolor. 5) Barn vems båda föräldrar är Lettlands medborgare vid födelsen inte beroende på
barnens födelseplats. Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 5
Utdrag ur Lettlands Lagen om Medborgarskap Nr.93 av 1994-08-11
Dokumentets titel:
Upplaga av 1994-08-14 Nr.93 Lagen om medborgarskap Paragraf 14
Naturalisation enligt vanlig ordning
(1) Ansökan från personer om antagning till Lettlands medborgarskap, med hänsyn till denna Lags paragraf 11 och 12, ska börja granskats i följande ordning:
1) Från 1 januari 1996 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är 16 till 20 år gamla;
2) Från 1 januari 1997 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 25 år gamla;
3) Från 1 januari 1998 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 30 år gamla;
4) Från 1 januari 1999 – ansökan av dessa personer som föddes i Lettland och är upp till 40 år gamla;
5) Från 1 januari 2000 – ansökan av alla andra personer som föddes i Lettland;
7) Från 1 januari 2002 – ansökan av personer som föddes utanför Lettland men anlänt i Lettland i ålder under 30 år;
8) Från 1 januari 2003 – ansökan av alla andra personer.
Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 6
Utdrag ur Lettlands Ändringar i Lagen om Medborgarskap Nr.315/316 av 1998-10-27
Dokumentets titel:
Upplaga av 1998-10-27 Ändringar i lagen om medborgarskap
2. Tillägga begreppslistan uppgivna i lagen med följande begreppet:
”Icke-medborgare – en person som i enlighet med lagen ”Om ställningen av dessa före detta Sovjetunionens medborgare som har inget Lettlands eller annat statens medborgarskap” har rätt att få icke-medborgare pass utfärdats av Lettiska Republiken.”
Paragraf 14. Naturalisation enligt vanlig ordning.
(1) Ansökan från personer som nådde ålder av 15 år om antagning till Lettlands medborgarskap, med hänsyn till denna Lags paragraf 11 och 12, ska granskas i ordning av inlämning.
Dokumentet tillgängligt:
Bilaga 7 Intervjuguide A – Bakgrundsfrågor Kön (markera) * man * kvinna Födelseår Nationalitet Bostadsland, ort Utbildningsnivå (markera) * grundskola * gymnasienivå * högskolenivå Sysselsättning (markera) * arbetar heltid eller deltid * egen företagare * studerar * pensionär * arbetslös * annat (specificera) Inkomstnivå (markera) * 0–500 eur/mån * 500–1000 eur/mån * över 1000 eur/mån
Lettisk språkförmåga (markera) * låg (svårt att prata eller skriva) * medel (pratar eller skriver med fel) * flyttande
B – Ursprung och Framtid
I vilket land eller i vilken ex-sovjetiska republiken är du född?
När flyttade du till Lettland? (svara bara om du föddes inte i Lettland)
Brukar du resa till Ryssland? Hur många resor har du gjort i senaste 5 år? Vad var anledning till dessa resor?
Planerar du bo i Lettland i framtiden? Om nej, i vilket land skulle du överväga flytta? Inom hur många år?
Är du en medborgare i ett annat land (inte Lettland)? Vilket?
C – Medborgarskap och Naturalisation
Om du var myndig i 1991 röstade du i folkomröstningen om Lettland skulle vara ett självständigt land? Hur röstade du?
Har du rätt att naturaliseras och få ett lettiskt medborgarskap? Om nej, i vilken anledning? Vilka är huvudsakliga orsaker att du inte naturaliseras som Lettlands medborgare? Beskriv gärna så detaljerad som möjligt.
Uppfattar du att det finns någonting särskilt jobbigt eller komplicerad med själva naturalisationens process? Vad?
Vad skulle motivera dig att skaffa Lettlands medborgarskap?
Skulle du mottaga Lettlands medborgarskap nu om det skulle ges till dig genom lagen, utan krav att naturaliseras?
D - Diskriminering
Upplever du någon form av diskriminering på grund av din nationalitet? Beskriv gärna så detaljerad som möjligt.
Upplever du någon form av diskriminering på grund att du är icke-medborgare i Lettland? Beskriv gärna så detaljerad som möjligt.
