ERFARENHETER OCH UPPLEVELSER AV FYSISK AKTIVITET
HOS PERSONER MED DEPRESSION OCH ÅNGESTSYNDROM
En litteraturöversikt
EXPERIENCES OF PHYSICAL ACTIVITY IN PEOPLE WITH
DEPRESSION AND ANXIETY DISORDER
SAMMANFATTNING Bakgrund
Depression och ångestsyndrom är idag ett växande folkhälsoproblem där psykofarmaka är den vanligaste behandlingen med vanliga biverkningar som trötthet och dålig sömn. Fysisk aktivitet är något som visat sig ha många hälsofördelar och fungerar bra som
kompletterande behandling till psykofarmaka. Arbetsmetoden Fysisk aktivitet på recept (FaR) möjliggör för sjuksköterskan att främja fysisk aktivitet som alternativ
behandlingsmetod vid depression och ångestsyndrom. Syfte
Syftet var att beskriva individers erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom.
Metod
Detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt där resultatet var baserat på 15 olika vetenskapliga artiklar som söktes via databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Urvalskriterier som användes var att artiklarna ej skulle vara publicerade tidigare än 2010, vara peer reviewed samt skrivna på engelska. Data analyserades med Kristenssons (2014) integrerade analysmetod.
Resultat
Fysisk aktivitet har visats ha en positiv påverkan på depression och ångestsyndrom. Patienter upplever att fysisk aktivitet ger en ökad energi samt att depressionssymtom minskar. Motiverande faktorer för att bibehålla träningen visade sig vara individanpassat stöd från en vårdkontakt samt att den fysiska aktiviteten skulle bidra till ökad energi och välbefinnande. Negativa effekter som uppmärksammades kring fysisk aktivitet kom av att aktiviteten ej var tillräckligt individanpassad.
Slutsats
Fysisk aktivitet som upplevdes tillfredsställande och givande gav många positiva effekter hos individer med depression och ångestsyndrom. Stöd från en vårdkontakt samt en individanpassad fysisk aktivitet sågs öka motivationen. En ej tillräckligt individanpassad fysisk aktivitet samt ej uppnådda förväntade känslor var orsaker till negativa upplevelser. Viktigt för upplevelse av positiva känslor kring fysisk aktivitet var att aktiviteten
utformades på en individanpassad nivå.
ABSTRACT Background
Depression and anxiety disorders are today a growing public health problem where antidepressant drugs are the most common treatment where the drugs can cause side effects as fatigue and poor sleep. Physical activity is something that has been shown to have many health benefits and works well as a complementary treatment to antidepressant drugs. The working method Physical activity on prescription (PaP) enable the nurse to promote physical activity as an alternative treatment for depression and anxiety disorder. Aim
The aim was to describe individuals’ experiences of physical activity in depression and anxiety disorder.
Method
This work was a non-systematic literature review where the results are based on 15 different scientific articles that were searched in the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. The established selection criteria were that the articles should not be published earlier than 2010, be peer reviewed and written in English. Data were analyzed with Kristensson's (2014) integrated analysis method.
Results
Physical activity has been shown to have a positive effect on depression and anxiety disorders. Patients experience that physical activity provides increased energy and
decreases depressive symptoms. Motivating factors for maintaining exercise turned out to be individualized support from a care contact and that the physical activity would
contribute to increased energy and well-being. Negative effects that were noticed about the physical activity came from the fact that the activity was not sufficiently individualized. Conclusions
Physical activity that was perceived as satisfying and rewarding had many positive effects in individuals with depression and anxiety disorders. Support from a care contact and an individualized physical activity were seen to increase motivation. Insufficiently
individualized physical activity and unattainable expected emotions were causes of negative experiences. It was important for the experiences of positive emotions about the physical activity that the activity was designed on an individualized level.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund... 1
Psykisk ohälsa hos vuxna ... 1
Fysisk aktivitet ... 3 Sjuksköterskans roll ... 4 Teoretisk utgångspunkt ... 5 Problemformulering ... 5 Syfte ... 5 Metod ... 6 Design ... 6 Urval ... 6 Datainsamling ... 7 *Manuell sökning ... 9 Kvalitetsgranskning ... 9 Dataanalys ... 9 Forskningsetiska överväganden ... 10 Resultat ... 10
Motivation till fysisk aktivitet ... 11
Positiva erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet ... 12
Negativa erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet ... 14
Träningsformer ... 15 Diskussion ... 16 Resultatdiskussion ... 16 Metoddiskussion ... 18 Slutsats ... 20 Referenser ... 22 Bilaga A - B
INLEDNING
Depression och ångestsyndrom ökar kraftigt bland befolkningen. Under de senaste tio åren har det setts en ökning i antalet personer som vårdats för depression och ångestsyndrom och inom några år förutspås det att depression kan komma att bli en internationell sjukdomsbörda. Ett stort antal patienter med dessa diagnoser behandlas idag med psykofarmaka, dock
upplever endast cirka hälften av individerna önskad effekt av dessa. Vanliga biverkningar av psykofarmaka är sämre sömn och en påtaglig trötthet. Stora hälsofördelar har setts hos patienter med depression och ångestsyndrom som ägnar sig åt fysisk aktivitet. Denna litteraturöversikt beskriver hur individer har upplevt fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom. Genom att lyfta de arbetsmetoder och kunskaper som finns kring fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom samt individers erfarenheter och upplevelser av dessa önskar författarna med denna litteraturöversikt kunna främja ett ökat användande av fysisk aktivitet som alternativ behandlingsmetod.
BAKGRUND
Psykisk ohälsa hos vuxna
Begreppet psykisk ohälsa finnes under paraplybegreppet psykisk hälsa vilket innefattar både god psykisk hälsa och psykisk ohälsa. Begreppet handlar om hur en person mår psykiskt samt förmågan att klara av livet med både dess positiva- och negativa intryck
(Folkhälsomyndigheten, 2020c). Vid upplevd god psykisk hälsa menar Folkhälsomyndigheten (2020c) att man har förmåga att känna välbefinnande, lycka och tillfredsställelse samt att stärka sin inre kapacitet.
Cirka 17 procent av den svenska befolkningen mellan 16–84 år uppgav vid en mätning gjord 2018 att de upplevde ett nedsatt psykiskt välbefinnande där cirka sex procent fler kvinnor än män upplevde detta (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Alla som drabbas av psykisk ohälsa får en försämrad livskvalitet samt svårigheter med sin vardag i någon form (Socialstyrelsen, 2020). Detta kommer av de åtföljande symtomen av psykisk ohälsa som passivitet och undvikande. I Rezaie et al. (2017) studie beskrivs att tabu kring psykisk ohälsa i samhället medför undvikande för situationer där individer känner sig utsatta. Det beskrivs också att individer undviker gym då rädsla för att inte bli accepterad finns (Rezaie et al., 2017). Personer som drabbas av psykisk ohälsa har också större risk att drabbas av somatiska sjukdomar (Socialstyrelsen, 2020). Detta innebär att den samhällsekonomiska kostnaden för psykisk ohälsa blir hög då en person med dessa typer av tillstånd utgör en kostnad i både den psykiatriska- och den somatiska vården. I patientgruppen som lider av psykisk ohälsa är antalet sjukskrivningar stort, vilket drabbar arbetsmarknaden och individens sociala funktion (Hallgren et al., 2019). Kostnaderna för mental ohälsa i världen var 2,5 biljoner US-dollar år 2010. Detta väntas öka med 100 procent till år 2030 (Trautmann et al., 2016).
Världshälsoorganisationen (WHO, 2020) menar att depression kan vara den mest världsomfattande sjukdomsbördan inom några år. Den mest framträdande orsaken till funktionsförlust utgörs idag av depression då tillståndet ofta är långvarig och påverkar i hög
Depression
Depression är en stor del av den psykiska ohälsan hos vuxna. Cirka 20 procent av världens befolkning kommer uppskattningsvis utveckla någon form av depression under sitt liv (WHO, 2013). Depression påverkar kraftigt den drabbades livskvalitet och relationer negativt. Det är även en av de största riskfaktorerna för självmord (Clemente-Suárez., 2020). Depression uppkommer ofta vid en avgörande livshändelse eller då man upplevt tilltagande negativa känslor och tankar under en längre period (Sun et al., 2020). Depression och ångestsyndrom kan drabba människor oavsett ålder och räknas som en av våra folksjukdomar där kvinnor har större risk att drabbas än män (Socialstyrelsen, 2020). Diagnosen depression ställs i Sverige främst med hjälp av ICD-10 (International statistical classification of diseases and related health problems). Symtom som anses viktiga för att definiera depression är brist på energi, nedstämdhet eller förlorat engagemang som varat längre än två veckor (Socialstyrelsen, 2020). Kända riskfaktorer för utveckling av en del somatiska sjukdomar beskrivs i Knapen et al. (2014) vara livsstilsfaktorer som fysisk inaktivitet, nikotinanvändning och dålig kost, vilka också setts som riskfaktorer för utveckling av depression.
Ångestsyndrom
Ett tillstånd som även det ingår i begreppet psykisk ohälsa är ångestsyndrom. I begreppet ångestsyndrom ingår tillstånd som paniksyndrom, fobier, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och generaliserad ångest (Skärsäter, 2014). Enligt Socialstyrelsen (2020) diagnostiseras cirka 25 procent av befolkningen av ångestsyndrom någon gång under sitt liv. Däremot har det visats sig att ett större antal personer någon gång i livet upplevt en känsla av ängslan, oro eller ångest (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Vanliga ångestsymtom som kan upplevas är panik, sömnproblem, nervositet och irritabilitet (Sun et al., 2020). Ångest upplevs ofta kring kritiska situationer samt situationer man inte kan påverka och framkallas av
dramatisk oro. Ångest kan upplevas vid tillfällen i livet utan att det anses som psykisk ohälsa. De är först när en person känner av en icke-specifik oro under en lång period eller är rädd för katastrof utan skäl för detta som ångesten räknas som en typ av psykisk sjukdom (Sun et al., 2020).
Behandling
Enligt Kim et al. (2019) är psykofarmaka den behandling som används mest vid depression och ångestsyndrom. Trots detta är det bara cirka 60 procent av patienterna som får god effekt av denna behandling. Farmaka ger i många fall biverkningar som leder till lidande för
patienten samt utgör en fara för kvinnor vid graviditet och amning (Kim et al., 2019).
Exempel på biverkningar som kan uppstå är trötthet, dålig sömn, huvudvärk, viktuppgång och muntorrhet (Holmér, 2020). För att minska dessa biverkningar har nya strategier tagits fram för att kunna arbeta preventivt med att förhindra uppkomst av depression och ångestsyndrom samt att hitta effektiva egenvårdsstrategier (Kim et al., 2019). För att undvika utveckling av dessa tillstånd ska goda levnadsvanor, tillräcklig fysisk aktivitet samt undvikande av rökning och riskbruk av alkohol uppmuntras (Socialstyrelsen, 2020). Vid behandling av personer med depression och ångestsyndrom är det viktigt att vårdpersonal ger en tydlig information om de olika behandlingsalternativen. Vid behandling bör fokus ligga på personens individuella behov och förutsättningar. Personer som lider av dessa tillstånd och inte får behandling i tid riskerar med stor sannolikhet att få en sämre funktionsförmåga samt att återinsjukna. Ett obehandlat tillstånd av depression och ångestsyndrom ökar markant risken för suicid (Socialstyrelsen, 2020).
Fysisk aktivitet
För att förebygga sjukdom och förtida död samt bidra till god hälsa är rekommendationen enligt WHO (2010) att vuxna människor bör aktivera sig minst 150 minuter per vecka med aktivitet av måttlig intensitet. Vid utförande av högintensiv träning är rekommendationen 75 minuter per vecka (WHO, 2010). Aerob träning där ökad puls och andning förekommer är det som rekommenderas av Folkhälsomyndigheten (2020a). Martinsen (2009) rekommenderar främst styrketräning och löpning som fysisk aktivitet och Knapen et al. (2014) belyser att aerob träning är det mest effektiva vid lindrande av depressiva symtom. Människor med depression och ångestsyndrom kan själva utse många hinder för att inte utföra fysisk aktivitet. Dessa hinder kan vara trötthet, lågt självförtroende, försämrat hälsotillstånd eller brist på motivation (Knapen et al., 2014). Att hitta motivation för fysisk aktivitet kan vara svårt. Knapen et al. (2014) beskriver hur motivationsstrategier bör införas i den fysiska aktiviteten hos patienter med depression för att kvaliteten och motivationen ska bevaras. Viktigt är att den fysiska aktiviteten är individanpassad och inte känns övermäktig. Mål och delmål är viktiga komponenter för att bibehålla motivationen, likaså stöd från den sociala omgivningen samt från sin vårdgivare. När den fysiska aktiviteten ger resultat både fysiskt och psykiskt kommer motivationen att fortsätta finnas naturligt och därmed bidra till ökat välbefinnandet hos patienter med depression och ångestsyndrom (Knapen et al., 2014).
Enligt Martland et al. (2019) artikelhar fysisk aktivitet och en sammanställd träning visat stora resultat inom hälsofrämjande fördelar, både hos människor som lider av depression och ångestsyndrom och hos friska individer. Fysisk aktivitet har visats ha en positiv effekt på blodtryck, minskad risk att utveckla typ-2 diabetes och hypertoni, samt minska risken för att dö i förtid. Vardaglig fysisk aktivitet förbättrar uppmärksamheten, hjälper kroppen att hålla sig frisk och kan användas som en tilläggsbehandling vid depression och ångestsyndrom (Martland et al., 2019). Det krävs endast ett kort träningspass för att höja pulsen,
sinnesstämningen och få kontroll över blodsockernivåerna i kroppen. Vid regelbunden fysisk aktivitet rör sig blodet snabbare genom kroppen vilket bidrar till en ökad frisättning av
hormonerna serotonin, kortisol och adrenalin samt att motståndet i kranskärlen minskar vilket reducerar risken att utveckla krans-kärlsjukdomar. En annan effekt av regelbunden fysisk aktivitet är att livskvaliteten och stämningsläget höjs (Henriksson & Sundberg, 2016).
Socialstyrelsen (2020) beskriver att det finns en bevisad, positiv effekt av fysisk aktivitet hos personer med depression- och ångestsyndrom och upplyser om hur sjukvården kan erbjuda fysisk aktivitet som alternativ behandling för personer med lindrig till medelsvår depression. Fysisk aktivitet och psykisk ohälsa
Som tidigare nämnt är psykofarmaka en vanlig behandling för depression och ångestsyndrom (Kim et al., 2019), med vanliga biverkningar som trötthet och dålig sömn (McDowell et al., 2019). Personer som använder psykofarmaka uppnår i lägre grad riktlinjerna för fysisk aktivitet. Wiklund Gustin (2014) beskriver att personer med depression och ångestsyndrom har större benägenhet att dra sig undan från sociala sammanhang vilket utifrån McDowell et al. (2019) analys beskriver risker med att riktlinjerna för fysisk aktivitet inte uppnås.
Sjuksköterskans roll
Enligt Svensk Sjuksköterskeförening (SSF, 2017) är omvårdnadens huvudsakliga uppgift att vårda varje enskild individ utifrån ett hälsofrämjande perspektiv. Sjuksköterskan möter patienter med depression och ångestsyndrom överallt inom vården. Detta innebär att det är viktigt för sjuksköterskan att se symtom hos patienter med depression och ångestsyndrom och därmed identifiera den vård som behövs (Skärsäter, 2014). Mötet mellan sjuksköterskan och patienten med dessa diagnoser bör ske utifrån varje individs behov där sjuksköterskan vårdar patienter med ett helhetsperspektiv och utifrån ett holistiskt synsätt där både kropp och själ respekteras. Detta synsätt ökar välbefinnandet hos patienten (Rosenbaum et al., 2014). En viktig del i mötet är att skapa förtroende mellan patient och sjuksköterska för att undvika känslor av ångest och oro hos patienten. Detta leder till att patienten känner sig sedd samt att sjuksköterskan bidrar till en god omvårdnad (Skärsäter, 2014). Omvårdnad kring patienter med depression och ångestsyndrom kan vara sådan som riktar in sig på att stärka känslan av kontroll, hantera känslor samt skapa strategier över sitt liv. Under mötet är det upp till sjuksköterskan att lyssna på patienten, arbeta med öppna frågor samt uppmuntra till olika känslor (Skärsäter, 2014).
En legitimerad sjuksköterska ska arbeta evidensbaserat samt använda och utföra de metoder och behandlingar som är mest gynnsamma för patienten. Behandlingen ska vara beprövad och baserad på vetenskap samt alltid ha som utgångspunkt att vården ska ske utifrån patientens preferenser och behov (SSF, 2017). Begreppet hälsa har vuxit enormt under de senaste åren, vilket har gjort att många utvecklar riktlinjer och strategier för att kunna arbeta så
hälsofrämjande som möjligt inom olika professioner (SSF, 2017). Fysisk aktivitet beskrivs som viktig både för att förbättra både den fysiska- och psykiska hälsan (Happel et al. (2012); Rosenbaum et al. (2014). I Happel et al. (2012) belyses det holistiska synsättet som innebär att människan ses som en helhet av kropp, själ och ande. Utifrån detta beskrivs hur patienter har påverkats positivt av den fysiska aktiviteten, både psykiskt och fysiskt. Det är viktigt att sjuksköterskor som innehar kunskapen om fysisk aktivitet som behandlingsform tar ett ansvar och väljer detta oftare. Detta då det finns studier som tyder på att fysisk aktivitet är en bra alternativ behandling vid psykisk ohälsa (Happel et al., 2012).
Fysisk aktivitet på recept (FaR)
En arbetsmetod som kan användas av sjuksköterskan för att främja fysisk aktivitet som behandlingsmetod är Fysisk aktivitet på recept (FaR). Denna metod används bland annat vid depression och ångestsyndrom. Receptet förskrivs utifrån patientens individuella plan som bestäms utefter diagnos, livssituation och intressen (FYSS, 2008). Rödjer et al. (2016) belyser i sin studie att FaR är en outnyttjad resurs inom hälso- och sjukvården. För att öka
användningen av FaR krävs ytterligare kunskap och utvärdering av effekter för personer som får recept på fysisk aktivitet samt tydligare internationella riktlinjer (Olsson et al., 2015) I Rödjer et al. (2016) studie har det visat sig utifrån självrapporterade data att de flesta individer som får FaR ordinerat ökar utövandet av fysisk aktivitet samt bibehåller denna under en längre period. För vissa individer med låg känsla av sammanhang finns risk att FaR inte är tillräckligt för att ändra personens livsstil (Rödjer et al., 2016). Enligt nationella
riktlinjer rekommenderas rådgivande samtal tillsammans med en skriftlig ordination på fysisk aktivitet (Socialstyrelsen, 2020). Avgörande för att detta ska ha god effekt är att
svårighetsgraden för den fysiska aktiviteten är tillräcklig. Aktiviteten bör vara pulshöjande och motiverande, med mål att minska stillasittande och öka den fysiska aktiviteten
kostnadseffektivt och ha en större positiv påverkan på kroppen jämfört med andra kända behandlingsmetoder för depression och ångestsyndrom (Lundqvist et al., 2017).
Teoretisk utgångspunkt
Författarna har i denna litteraturöversikt valt Dorothea Orems egenvårdsteori som teoretisk utgångspunkt. Detta då fysisk aktivitet används som en alternativ behandling vid depression och ångestsyndrom och är en form av egenvård då det kräver självdisciplin och vilja hos patienten (FYSS, 2008). Dorothea Orem startade sitt arbete i mitten av femtiotalet genom att skapa sin omvårdnadsmodell. Hennes arbete har under åren utvecklats, ändrats och
kompletterats (Orem, 2001). Med egenvård menas de åtgärder som påbörjas och uträttas av patienten själv utifrån egen vilja och motivation i syfte att förbättra sin hälsa och
välbefinnande. När egenvården genomförs på ett effektivt sätt bidrar den till en bibehållen integritet, funktion och utveckling hos individen (Orem, 2001). När en persons
egenvårdskapacitet blir försämrad vid till exempel sjukdom eller funktionsnedsättning är sjuksköterskan en viktig resurs (Orem, 2001). Sjuksköterskan har kunskap i att identifiera patientens möjligheter till egenvård, välja eller bekräfta patientens egenvårdshandlingar samt att i mötet med patienten identifiera hens redan använda egenvårdsstrategier (Orem, 2001). Denna kunskap är värdefull för att kunna möta patienten där just hen är. Om patientens egenvårdskapacitet är helt nedsatt kan det krävas ett fullt omvårdnadsbehov. I andra
situationer kan sjuksköterskan behöva vara behjälplig med en del saker och ibland räcker det med att sjuksköterskan stöttar patienten i hens utveckling att klara uppgifter helt själv (Orem, 2001).
Problemformulering
Psykisk ohälsa upplevs idag av cirka 17 procent av befolkningen, varav depression och ångestsyndrom utgör den största delen. De senaste tio åren har fler personer vårdats för depression och ångestsyndrom. Dessa tillstånd leder ofta till passivitet, försämrad livskvalitet, minskad arbetsförmåga samt en större risk att utveckla somatiska sjukdomar. Behandling med psykofarmaka medför ofta många påfrestande biverkningar som trötthet och dålig sömn vilket ofta innebär en högre grad av fysisk inaktivitet. Enligt studier har fysisk aktivitet som
behandlingsmetod för depression och ångestsyndrom samt FaR visat sig ge goda effekter hos patienter med dessa diagnoser. Fysisk aktivitet som behandlingsmetod samt FaR är dock outnyttjade resurser inom hälso- och sjukvården som kräver mer omfattande kunskap samt mer utvärdering av effekter hos personer med depression och ångestsyndrom för att öka förskrivning av detta. Författarna vill därför undersöka vilka erfarenheter och upplevelser individer med depression och ångestsyndrom har kring fysisk aktivitet.
SYFTE
Syftet var att beskriva individers erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom.
METOD Design
Metoden som användes i detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt då avsikten var att undersöka specifika problemområden inom ämnet (Kristensson, 2014). En
icke-systematisk litteraturöversikt går ut på att icke-systematiskt söka efter artiklar, göra urval samt kvalitetsgranska de valda artiklarna. Varje del av metoden ska vara tydligt redovisad. Detta innebär att alla relevanta studier noga granskades och sammanställdes. Detta arbetssätt höjer resultatets tillförlitlighet samt kvaliteten på studien. Genom att noga läsa litteraturöversikter kan vårdpersonal utöka sina kunskaper och därmed hålla sig uppdaterade inom den
evidensbaserade vården (Kristensson, 2014). Urval
En icke-systematisk litteraturöversikt ska vara pålitlig och väl genomarbetad. För att uppnå detta krävs det att aktuella och relevanta artiklar används (Polit & Beck, 2012). Viktigt är att tillvägagångssättet författarna använt för att finna de inkluderade artiklarna är väl beskrivet. Inklusions- och exklusionskriterier samt kriterier för kvalitetsgranskning ska finnas beskrivet. Genom att använda avgränsningar i sökningarna begränsades sökträffarna till de mest
relevanta för denna litteraturöversikt vilket ökar kvaliteten på studien (Polit & Beck, 2012). Avgränsningar
En av avgränsningarna som användes i sökningen var att artiklarna ej skulle vara publicerade tidigare än 2010, detta för att få den mest aktuella forskningen. Andra avgränsningar var artiklar skrivna på engelska samt att studien handlade om vuxna (adults). Public Medline [PubMed] definierade vuxna som personer över 19 år medan Psycinfo och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] definierade vuxna som personer 18 år och äldre. I enlighet med Kristensson (2014) användes artiklar skrivna på engelska då författarna behärskar språket väl. I en litteraturöversikt är det viktigt att endast originalartiklar innefattas (Friberg, 2018). Med originalartikel menas att ny forskning presenteras. För att försäkra oss om att endast originalartiklar inkluderades användes avgränsningen Research article. Peer reviewed användes som avgränsning i databaserna CINAHL och PsycInfo. Detta betyder att artiklarna som publicerats är kvalitetsgranskade, vilket innebär att artikeln är publicerad i en vetenskaplig tidskrift där garanti finns för att forskningen är granskad av experter inom samma ämnesområde för att garantera god kvalitet innan publicering (Friberg, 2018). I
PubMed är denna begränsning inte disponibel därav krävdes manuell kontroll av artiklarna för att försäkra att dessa var peer reviewed.
Inklusionskriterier
Inklusions- och exklusionskriterier ska utformas styrda av syftet (Friberg, 2018). Studierna som inkluderades innefattade personer över 18 års ålder med depression och ångestsyndrom. Studierna var skrivna utifrån ett patientperspektiv då det var patienternas upplevelser och erfarenheter författarna ville beskriva. Då författarna ville belysa individens upplevelser samt erfarenheter kring ämnet fanns både kvalitativa- och kvantitativa studier med i
litteraturöversikten. Exklusionskriterier
uppmärksammade effekter av fysisk aktivitet på somatiska sjukdomar (exempelvis fysisk aktivitet och dess effekter vid metabolt syndrom) exkluderades.
Datainsamling
Data samlades in från databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Datainsamlingen skedde på ett systematiskt sätt utifrån författarnas avgränsningar samt inklusions- och
exklusionskriterier. Författarna valde att använda sig av samtliga tre databaser för att omfatta så många relevanta artiklar som möjligt för studiens syfte. I databasen CINAHL finns artiklar med fokus på omvårdnadsvetenskap, fysioterapi, arbetsterapi och medicin. PubMed innehåller artiklar om omvårdnad och medicin och PsycInfo behandlar artiklar med ämnen som
psykiatri, omvårdnad, sociologi och medicin (Karolinska institutet, 2020a). Författarnas sökningar i sin helhet presenteras i tabellen nedan (Tabell 1).
Sökningar som gjordes i databaserna utgick från ämnesordlistor. I PubMed kallas
ämnesordlistan Medical Subject Heading (MeSH) termer och i CINAHL, CINAHL headings. Dessa ämnesordlistor har termer som används som taggar i artiklarna. Detta underlättar sökandet av artiklar när författarna vill hitta fler artiklar inom samma ämne. Termerna i ämnesordlistorna är ord med underkategorier som utgörs av synonymer till det ursprungliga ordet. Detta gör att sökningen breddas ytterligare (Karolinska institutet, 2020b). För att finna MeSH termer användes Svensk MeSH. Sökningar i fritext utfördes i databasen PsycInfo med hjälp av fritexttermer, där ämnesordlista saknas. När sökningar i fritext görs finnes endast artiklar där det sökta ordet återfinns i artiklarna exakt så som sökningen utfördes. Med detta menas att författarna själva behövde söka på synonymer samt ordet i olika grammatiska former för att finna alla relevanta artiklar (Karolinska institutet, 2020b). För att utöka författarnas kunskap om databassökningar samt arbeta fram effektiva sökstrategier
konsulterades en bibliotekarie från Sophiahemmet Högskola, den nionde november 2020. Utifrån denna konsultation arbetades relevanta ämnesord för syftet fram. Ämnesorden användes i olika kombinationer med hjälp av de Booleska sökoperatorerna AND och OR för att bredda och specificera sökningarna (Kristensson, 2014).
I det första steget av datainsamlingen lästes sökträffarnas samtliga titlar gemensamt av författarna. Detta för att sålla ut de artiklarna som redan i titeln inte uppnådde inklusions- och exklusionskriterierna. När artiklarnas relevans bedömts utifrån titlarna lästes de kvarvarande artiklarnas abstract av författarna oberoende av varandra. När detta var gjort diskuterades artiklarnas relevans mellan författarna och ännu en gallring av icke relevanta artiklar gjordes (Kristensson, 2014). Efter detta lästes de artiklar som författarna gemensamt bestämt skulle inkluderas i fulltext. Kristensson (2014) beskriver vikten av att dokumentera hur många artiklar som lästes samt hur många som inkluderades. Detta gjordes av författarna i Tabell 1. Författarna läste 45 abstracts, av dessa lästes sedan 25 artiklar i fulltext. Därefter
kvalitetsgranskades dessa 25 artiklar för att identifiera de artiklar som utgjorde tillräckligt god kvalitet för att ingå i det slutgiltiga resultatet (Friberg, 2018). Författarna valde slutligen 15 artiklar som utgjorde denna litteraturöversikts resultat, vilka har markerats med asterisk (*) i referenslistan.
Tabell 1. Presentation av databassökningar i PubMed, CINAHL och PsycInfo. Databas och datum Sökord Antal träffar Antal lästa abstract Antal lästa artiklar Antal inkluder ade artiklar PubMed 10/11-2020
Anxiety AND anxiety disorder AND exercise therapy OR exercise AND depression
33 4 1 1
PubMed 10/11 - 2020
Depression AND Mentally ill persons AND anxiety OR anxiety disorder AND physical activities 56 8 4 2 PubMed 10/11 - 2020 Depressive Disorder,
Major/therapy AND physical activity
20 2 2 1
CINAHL 10/11 - 2020
exercise+ OR physical activity OR physical activity (titel) OR exercise (titel) AND anxiety disorders OR anxiety OR Depression AND Patient satisfaction+ OR Health
knowledge OR patient attitudes
57 5 1 1
Phycinfo 11/11 - 2020
Experience AND physical activity AND major depression
64 4 4 2
PubMed 12/11 - 2020
Depression OR anxiety OR anxiety disorder OR depressive disorder AND physical activity (Title/Abstract) OR exercise OR aerobic exercise OR exercise (Title/Abstract) AND
experience (Title/Abstract) OR motivation OR health
knowledge, attitudes, practice OR patient satisfaction OR perception (Title/Abstract)
PubMed 12/11 - 2020
Mental health (Title/Abstract) AND physical activity
(Title/Abstract) AND participants (Title/Abstract) 589 6 4 2 Chinal 13/11 - 2020
Experience AND Physical activity AND Depression
46 4 3 2 *Manuell sökning 1 1 1 1 TOTALT 978 46 26 15 *Manuell sökning
Förutom sökningar gjorda med söktermer i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo gjordes manuell sökning. Machaczek et al. (2021) artikel påträffades genom förslag på likande artiklar vid granskning av de artiklarna författarna av denna litteraturöversikt fann i databasen PubMed och som inkluderades i resultatet.
Kvalitetsgranskning
De artiklar som lästes i fulltext och som författarna ansåg vara av betydelse för att besvara syftet kvalitetsgranskades med hjälp av bilaga A. Författarnas ambition var att endast använda artiklar av eller medelhög kvalitet. Detta efter att artiklarna sorterades i tre grupper; hög-, medelhög- samt låg kvalitet med hjälp av Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvaliteten avseende studier för kvantitativ och kvalitativ metodansats. Modifierad utifrån Berg, Dencker och Skärsäter (1999) och Willman,
Bahtsevani, Nilsson och Sandström (2016). Efter granskning av artiklarnas kvalitet inkluderades tio artiklar med hög kvalitet samt fem artiklar med medelhög kvalitet. Granskningen utfördes även för att undersöka om bias förekommer.
Dataanalys
Författarna gjorde en integrerad analys i tre steg som innebar en noggrann bedömning av relevans och kvalitet över artiklarna. Detta gav möjlighet att lägga fram resultatet på ett väldisponerat sätt och gjordes i enlighet med Kristensson (2014), se figur 1. I första steget av analysen lades de inkluderade artiklarnas resultat in i ett gemensamt dokument och lästes därefter av författarna var för sig för att sedan diskutera likheter och skillnader i den lästa texten. I andra steget markerades de resultat i artiklarna som ansågs relevant för att besvara syftet med olika färgmarkeringar, vilket gjordes gemensamt av författarna. Med
färgmarkeringar fick författarna en tydligare bild av vilka delar av resultaten som relaterade till varandra och kunde därefter skapa de kategorier som skulle ingå i studiens resultat. Med
Forskningsetiska överväganden
I genomförandet av en litteraturöversikt ska hänsyn tas till forskningsetiska överväganden. Under forskningsprocessen är det viktigt att beakta de fyra principerna: göra gott principen, icke-skada principen, autonomiprincipen samt rättviseprincipen. Appliceringen av dessa principer syftar till att fokusera på människans välbefinnande samt vikten av människans självbestämmande (Sandman & Kjellström, 2013). Forskning som involverar människor regleras av lagen [SFS] (2003:460) vars avsikt är att respektera människans värde. I valet av inkluderade artiklar har författarna tagit hänsyn till att deltagarna i studierna ej skadats eller utnyttjats. Helsingforsdeklarationen är en viktig del i forskning som är riktad till människor och beaktar betydelsen av att skydda människors integritet (Kristensson, 2014). Personer som ingår i forskning ska därför få information om informerat samtycke samt möjlighet att avstå deltagande närhelst de vill under forskningsprocessens gång (Kristensson, 2014). Vid
datainsamling togs hänsyn till de fyra etiska principerna beskrivna ovan. Detta gjordes genom att författarna noggrant analyserade studiernas tillvägagångssätt och därmed försäkrade att alla inkluderade artiklar utförts med hänsyn till Helsingforsdeklarationen. Författarna värderade att behandla insamlade data på ett korrekt sätt och ej återge primärkällor felaktigt. För att säkerställa att kopiering av material ej skett gjordes plagiatkontroll genom urkund. RESULTAT
Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Dessa delades in i fyra kategorier och 13 subkategorier och skapade de rubriker som utgjorde resultatet, se tabell 2.
Motivation till fysisk aktivitet Inre och yttre motivation
Motivation beskrevs av Pickett et al. (2017) som två delar: inre motivation och yttre
motivation. Yttre motivation kom av yttre faktorer som påverkade individer att utföra fysisk aktivitet som till exempel att promenera med hunden eller när vänner uppmuntrade till
gemensam gymträning. Inre motivation kom av att vilja utveckla sin fysiska förmåga samt bli tillfredsställd av den fysiska aktiviteten. En deltagare med svår depression svarade på frågan varför hon startade med fysisk aktivitet:
“Just friends really, just they wanted to go to the gym. Um, I think basically what they
were trying to do was just to keep getting me out, you know, to introduce me to different things, just to give me motivation otherwise I would have just sat in bed all day.” (Pickett et al., 2017, s. 104)
Individer som hade en god inre motivation utförde oftare fysisk aktivitet frivilligt och med anledning av att de mådde bra av rörelse och inte på grund av yttre faktorer som påverkade dem (Pickett et al., 2017). Det visade sig att de individer som styrdes av yttre motivation efter en tid kopplade fysisk aktivitet till positiva känslor och övergick sedan till att utföra fysisk aktivitet med inre motivation (Pickett et al., 2017).
Faktorer för ökad motivation
Att ha kontroll över sin vikt samt ha kunskap om kända hälsofördelar med fysisk aktivitet motiverade kvinnor med diagnostiserad depression (Azar et al., 2010). Stöd och uppmuntran kring utövande av fysisk aktivitet från familj och vänner beskrevs som en motiverande faktor för bibehållande av fysisk aktivitet (Azar et al., 2010; Danielsson et al., 2016; Searle et al., 2014). Unga kvinnor kände sig mycket nöjda när de fick komplimanger över deras utseende och viktnedgång, vilket motiverade dem att fortsätta med träningen (Azar et al., 2010).
Deltagare i Searle et al. (2011) studie upplevde att psykofarmaka underlättade påbörjande och bibehållande av fysisk aktivitet. En del individer upplevde det lättare att ta psykofarmaka kontra de intresse som krävdes för att upprätthålla fysisk aktivitet. Deltagare beskrev att de influerades positivt när andra i deras närhet var aktiva men influerades dock negativt vid motsatsen. Något som ökade motivationen hos individer var också att bli medveten om andras träningsmängd (Azar et al., 2010; Chum et al., 2017).
I Chum et al. (2017) studie sågs att känslan av att vara mer insatt i sin egen träning och börja reflektera över avsaknad av fysisk aktivitet i sin vardag gav mer motivation till att öka den fysiska aktiviteten. Användandet av en aktivitetsklocka som mäter antalet steg samt sömnkvalitet, i detta fall av märket Fitbit, fick deltagarna att bli mer medvetna om sin träningsmängd och ökade motivationen hos majoriteten av deltagarna i Chum et al. (2017) studie. Det visade sig i Searle et al. (2011) studie vara viktigt att den fysiska aktiviteten man ägnade sig åt gav glädje och tillfredsställelse och att deltagarna kände självsäkerhet i den aktivitet de utförde för att orka hålla motivationen uppe. Flera deltagare upplevde att ha kontakt med en person som hjälper till att främja den fysiska aktiviteten var en bra resurs för ökad motivation. Deltagarna upplevde också att kunskapen om förhållandet mellan depression och fysisk aktivitet blev större (Danielsson et al., 2016; Machaczek et al., 2021; Searle et al.,
på ett sätt som skapar förutsättning för att planera den fysiska aktiviteten på ett
individanpassat sätt och därmed i möjligaste mån förhindra negativa upplevelser (Machaczek et al., 2021).
Barriärer för motivation
Begränsad motivation och lågt självförtroende hos personer med depression visade sig utgöra hinder för att uppnå rekommenderad mängd fysisk aktivitet (Azar et al., 2010; Searle et al., 2011). Ett flertal studier visade att trötthet var vanligt hos deltagarna, vilket ansågs som en barriär (Azar et al., 2010; Danielsson et al., 2016; Mata et al., 2012). De deltagarna i Mata et al. (2012) studie som upplevde trötthet som en barriär, deltog i färre planerade aktiviteter än de som inte kände någon trötthet. Även brist på energi utgjorde en stor barriär i samma studie. Studier visade att deltagare upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd och motivation från sin omgivning vilket begränsade motivationen för fysisk aktivitet (Azar et al., 2010;
Danielsson et al., 2016). I Azar et al. (2010) var brist på tid en bidragande faktor till att inte utöva någon form av fysisk aktivitet.
Positiva erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet Känsla av ökad energi
I flera studier framkom det att fysisk aktivitet hade en positiv påverkan på den psykiska hälsan hos individer med depression och ångestsyndrom (Herring et al., 2019; Mata et al., 2012; Picket et al., 2017; Picket et al., 2012; Searle et al., 2011). Ett flertal personer rapporterade att de känt en positiv effekt av fysisk aktivitet för sina depressiva symtom (Picket et al., 2017; Searle et al., 2011). I Picket et al. (2017) uppgav en deltagare att hon kände mer energi och motivation till att påbörja och slutföra projekt utöver jobb och
vardagssysslor. Hon hade levt med depression i över 30 år och berättade att hon upplevde mer energi både på jobbet och efter arbetsdagens slut sedan hon börjat ta cykeln till jobbet.
“Before I started cycling to work, you know, when I used to drive, I would get home and just slump in a chair […] so when I get home in the evenings now, I'm far more inclined to go and do something like … go out in the garden for an hour and do some gardening or go and visit somebody after work.” (Pickett et al., 2017, s. 104)
Träning har visat sig ge en minskning av självupplevd trötthet, minskad känsla av oro samt ökad motivation och energi (Toups et al., 2018; Herring et al., 2019). Toups et al. (2018) beskriver även att brist på förmågan att uppleva njutning blev förbättrad vid fysisk aktivitet. Ökad energi och motivation hos deltagarna som effekt av fysisk aktivitet var av större betydelse än den förbättrade förmågan att uppleva njutning (Toups et al., 2018). I Herring et al. (2019) studie belystes skillnaden mellan män och kvinnors upplevelser av fysisk aktivitet där männen upplevde färre positiva känslor kring trötthet och oro. Männen kände endast en förbättrad energi efter träningen, medan ångest och oro inte minskade. Skillnaden av effekter mellan träningsgruppen och vilogruppen var större hos kvinnorna än hos männen. Detta visar på att det kan skilja sig mellan könen huruvida effekterna av den fysiska aktiviteten upplevs förbättra känslor och symtom kring depression (Herring et al., 2019).
Minskade depressionssymtom
Upplevelse av både fysiska- och psykiska besvär som trötthet, ångest och lågt självförtroende var vanligt hos personer med depression (Azar et al., 2010; Danielsson et al., 2016; Mata et al., 2012; Searle et al., 2011). Deltagare i Danielsson et al. (2016) studie uppgav att de
tidigare hade varit fysiskt aktiva i livet, men tappat glädjen att röra på sig efter att de drabbats av depression. I Picket et al. (2017) studie rapporterade majoriteten att den fysiska aktiviteten hade ökat sinnesstämningen samt haft en positiv påverkan på deras depression. Flera individer
beskrev att självbilden och identiteten upplevdes som återställd via träningen vilket fick dem att hitta tillbaka till den person de var innan depressionen (Danielsson et al., 2016; Picket et al., 2017).
Flera studier har visat att lågt utförande av fysisk aktivitet ger en ökning av
depressionssymtom (Blough et al., 2018; Herring et al., 2019; Picket et al., 2017; Toups et al., 2018). Blough et al. (2018) utförde en studie under två veckor där det fanns tre grupper, två interventionsgrupper och en kontrollgrupp. De två interventionsgrupperna tvingades minska sin fysiska aktivitet under första veckan för att sedan återgå till sin normala mängd fysiska aktivitet under vecka två. Kontrollgruppen var endast med i studien under vecka ett och utförde sin normala mängd fysiska aktivitet. För att mäta depressiva symtom användes depressionsenkäten, PHQ-9, där höga poäng visade på en ökad depressionsproblematik. Deltagarna i de båda interventionsgrupperna skattade högre poäng i depressionsenkäten under vecka ett vilket innebär att de upplevde ökade depressionssymtom. Båda grupperna skattade dock lägre poäng i enkäten under vecka två jämfört med vid studiens start. Studien
uppmärksammar att det inte är bevisat om det är minskad fysisk aktivitet eller ökat stillasittande som förvärrar depressionssymtomen hos deltagarna (Blough et al., 2018). Fysisk aktivitet som alternativ till psykofarmaka
I Chalder et al. (2012) studie jämförs läkemedel mot den fysiska aktiviteten som behandling. Det framkom att antalet deltagare som använde psykofarmaka var färre efter fyra månaders utövande av fysisk aktivitet än när studien började. Deltagare i Searle et al. (2011) studie uppgav att fysisk aktivitet gav många subjektiva fördelar och fungerade bra som alternativ behandling, framförallt när det jämfördes med psykofarmaka. I Searle et al. (2011) uttrycktes önskan om att fysisk aktivitet skulle främjas mer i vården av depression och ångestsyndrom. Behandlingen med psykofarmaka tenderade att bli långvarig vilket inte sågs som positivt. Det ansågs att fysisk aktivitet bör användas mer i behandlingen av depression och ångestsyndrom (Searle et al., 2011).
Psykosocialt välbefinnande
Det är inte endast kroppen som påverkas positivt vid fysisk aktivitet, utan även andra delar i livet, bland annat den psykosociala delen av människors liv (Danielsson et al., 2016;
Machaczek et al., 2021; Picket et al., 2012). Fysisk aktivitet har visat sig öka det sociala engagemanget hos personer med depression och ångestsyndrom (Danielsson et al., 2016; Searle et al., 2011). I Machaczek et al. (2021) studie beskrev deltagarna att både gemenskapen och att finna nya sociala kontakter bidrog till att den fysiska aktiviteten blev värdefull.
Individer som upplevde sig vara socialt isolerade kom med hjälp av den fysiska aktiviteten ur sin isolering (Machaczek et al., 2021). Picket et al. (2012) kom fram till i sin studie att
fritidsaktiviteter kan ge ökad känsla av välbehag. Fritidsaktiviteter kan även bidra till ökat intresse i mer fysiskt krävande aktiviteter. Det visade sig att deltagarna upplevde den psykosociala upplevelsen av fysisk aktivitet som mer effektiv för minskande av
depressionssymtom än den ökade energi som träningen gav (Picket et al., 2012). I en annan studie beskrev deltagarna hur deras sociala välbefinnande blev bättre i samband med
Deltagare i Searle et al. (2011) studie beskriver att fysisk aktivitet inte bara gav god effekt genom distraktion och utsöndring av endorfiner. De menar också att det hade goda effekter på det sociala livet (Searle et al., 2011). Det sociala stödet från familj och vänner ansågs vara viktigt för flera individer (Azar et al., 2010; Danielsson et al., 2016; Searle et al., 2014). Kvinnorna i Azar et al. (2010) rapporterade att de upplevde många fördelar med fysisk aktivitet som till exempel att deras sociala interaktioner upplevdes lättare, deras sömn blev bättre samt att deras vikt höll sig på en hälsosam nivå. Alla dessa positiva effekter gav ett bättre självförtroende och en ökad självkänsla.
Negativa erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet Upplevelser av vårdkontakter
Ett fåtal studier hade deltagare som upplevde negativa erfarenheter av den ordinerade fysiska aktiviteten (Danielsson et al., 2016; Picket et al., 2017; Searle et al., 2011). Behov av att reda ut känslor på ett djupare plan tillsammans med en terapeut fanns vilket innebar att fysisk aktivitet som ensam behandling för depression inte ansågs vara tillräckligt effektiv (Searle et al., 2011). I Chalder et al. (2012) studie gjordes en jämförelse mellan deltagarna där hälften haft kontakt med vårdpersonal som främjar fysisk aktivitet och den andra hälften fått vanlig vård. Deltagarna skattade sina depressionssymtom med hjälp av skattningsformuläret Beck depression inventory scale. Det framkom av detta att ingen evidens fanns för att främjande av fysisk aktivitet bidrog till minskade depressionssymtom. Det kunde heller inte urskiljas någon skillnad i välbefinnande mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen (Chalder et al., 2012).
Upplevda känslor
I Searle et al. (2011) studie uppmärksammades att utförande av fysisk aktivitet gav upphov till negativa känslor då träningen blev en kamp om att hela tiden bli bättre. Känslan av att ge allt eller inget i sin träning fick individerna att bli mentalt utmattade. Deltagarna upplevde i Azar et al. (2010) att de kände skam- och skuldkänslor om de prioriterade andra saker före träningen. I Picket et al. (2017) studie sågs att promenader gav upphov till förvärrade depressiva symtom hos vissa individer då de upplevde det som ett tvång att promenera samt att tankarna blev värre vilket gjorde det svårt att ta till sig omgivningen och känna
välbefinnande. I Danielsson et al. (2016) studie angav deltagare att de hade blivit besvikna på den fysiska aktiviteten då de inte kände den eufori som de hade hoppats på samt att den fysiska aktiviteten upplevdes ostimulerande och tråkig. Andra deltagare menade att det inte fanns tillräckligt med anledning att fortsätta med träningen endast för sin egen skull efter avslutad studie (Danielsson et al., 2016; Picket et al., 2017). I Azar et al. (2010) studie ingick det 20 kvinnor med depressiva symtom och 20 kvinnor utan depressiva symtom. Denna studie fann att kvinnor med inaktiva föräldrar i barndomen samt föräldrar som inte engagerade sig i kvinnornas fritidsaktiviteter hade blivit påverkade negativt kring sin fysiska aktivitet. Dessa kvinnor hade i högre utsträckning upplevt negativa känslor kring fysisk aktivitet som barn eller ungdom (Azar et al., 2010). Dillon et al. (2018) hittade inga signifikanta skillnader i sin studie mellan fysisk aktivitet och depression. De depressiva symtomen minskade inte genom att stillasittande beteende ersattes med fysisk aktivitet. Däremot kunde det ses att en lätt aktivitet på 30 minuter om dagen ökade välbefinnandet och minskade ångestsymtomen hos deltagarna (Dillon et al., 2018).
Utebliven effekt av träningshjälpmedel
I Chum et al. (2017) studie uppmärksammades effekter av en intervention med Fitbit.
Majoriteten av deltagarna i studien upplevde att interventionen gav positiva resultat men cirka en tredjedel av deltagarna upplevde att användandet av Fitbit inte påverkade dem till att utföra mer fysisk aktivitet. Flera av de medverkande i studien upplevde att Fitbiten var obekväm och gav hudirritation vilket ledde till mindre användning. Personer som klättrade eller gick på löpbandet kunde inte registrera sin träning med Fitbiten vilket gav ett negativt omdöme från dessa individer (Chum et al., 2017).
Träningsformer Aerob träning
Det visade sig att individer som trodde på de fysiologiska faktorerna och dess effekt vid fysisk aktivitet också upplevde mer välbefinnande efter träning som innebar ökad puls, det vill säga aerob träning (Searle et al., 2011). Dessa individer uttryckte vid starten att de hade en uppfattning om att det krävdes aerob träning för att ge effekt på den mentala hälsan. En deltagare i studien sa “[...] I always feel energised and elevated after I have done something that’s caused me hard work, my heart to beat faster […]” (Searle et al., 2011, s. 152). En annan deltagare uttryckte “‘I think it probably has to be a bit aerobic. Because I think that some of it is getting your blood supply working fast enough and getting the endorphins going, and I’m not sure that they work on very slow things.” (Searle et al., 2011, s. 152). Enligt Herring et al. (2019) hade aerob träning en positiv påverkan hos unga vuxna kvinnor med generaliserad ångest. De som däremot använde träning för att skingra sina tankar och på så sätt minska sina depressiva symtom tyckte att det räckte med fysisk aktivitet som inte var aerob (Searle et al., 2011). Dessa personer använde träningen i mer meditativt syfte. Det beskrevs att den mer lågintensiva träningen som inte syftar till att höja pulsen gav en effekt av distraktion. En man med djup depression sa “I don’t know, for me the karate has that kind of meditational quality, an effect which is clearly not down to there being a kind of a high.” (Searle et al., 2011, s. 152).
Utomhus- kontra inomhusträning
Att träna inomhus kontra utomhus jämfördes mot en kontrollgrupp som hade tillgång till brädspel och böcker. Miljöerna visade sig ha en del olika effekter på den mentala hälsan men sågs också ha en del gemensamt (Frühauf et al., 2016). Hur hårt kroppen arbetar under träning skiljde sig inte beroende på om träningen skedde utomhus eller inomhus. Dock sågs skillnader i känslor där mer positiva känslor infann sig under träning utomhus kontra träning inomhus. Vid jämförelse av inomhus- och utomhusträning med kontrollgruppen sågs det att ilskna känslor, trötthet och depressionssymtom reducerades mer under utomhusträning. Då personer som tränade utomhus kände sig piggare och mer aktiva jämfört med kontrollgruppen ansågs fysisk aktivitet utförd utomhus besegra trötthet (Frühauf et al., 2016).
Gruppträning
Det visade sig i Azar et al. (2010) att de kvinnor som hade depressiva symtom upplevde gruppträning mer negativt än kvinnor utan depressiva symtom. Kvinnor med någon form av
Machaczek et al. (2021) studie rapporterade deltagarna att fysisk aktivitet i grupp bidrog till att komma över den sociala fobin. Detta genom att känslomässiga band till andra samt viljan att vara lojal var starkt bidragande till att engagemanget till den gruppbaserade fysiska
aktiviteten bevarades. Det visade sig också att prestera tillsammans som grupp gav upphov till en känsla av seger vilken bidrog till en lust att bibehålla den fysiska aktiviteten (Machaczek et al., 2021).
DISKUSSION Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att beskriva individers erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom. Resultatet visade att majoriteten av deltagarna i studierna upplevde positiva effekter av fysisk aktivitet. Minskad trötthet, bättre
självförtroende, ökad lust att engagera sig i vardagliga sysslor samt en ökad energinivå var de mest framträdande positiva effekterna av fysisk aktivitet. Att träna tillsammans med andra ökade känslan av sammanhang samt att orken till socialt engagemang ökade. Det framkom även i resultatet av detta arbete att en del individer upplevde den fysiska aktiviteten som negativ då de ej upplevde den som tillräckligt tillfredsställande. Negativa upplevelser sågs ofta komma av otillräckligt individanpassad fysisk aktivitet.
Föreliggande studie visar att fysisk aktivitet gav minskade depression- och ångestsymtom samt en ökad energinivå och minskad upplevd trötthet. Det sågs också att många individer upplevde att sinnesstämningen ökade samt gav en bättre självbild. Carek et al. (2011) har uppmärksammat i sin studie att depression och ångestsyndrom är ett av de vanligaste tillstånden inom begreppet psykisk ohälsa. Olika grader av effektivitet av behandlingar för depression och ångestsyndrom har setts. Fysisk aktivitet är en av de behandlingar som minskat symtomen för dessa tillstånd i en större utsträckning. I många fall såg även Carek et al. (2011) att fysisk aktivitet var förknippad med bättre hälsa och livsstil samt psykiskt välbefinnande. Orem (2001) menar att varje individ bör inneha en egenvårdskapacitet för att främja hälsa eller för att minska psykisk ohälsa. Detta är något som författarna av denna litteraturöversikt anser kan appliceras genom den fysiska aktivitet då det krävs att individer tar eget ansvar för att utföra någon form av träning vid depression och ångestsyndrom. Carek et al. (2011) stärker vikten av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom då fysisk inaktivitet associeras med övervikt, nedsatt psykisk hälsa samt en försämrad livskvalitet. I detta arbetets resultat framkom att barriärer för individer med depression och ångestsyndrom visade sig vara lågt självförtroende, brist på motivation, trötthet samt otillräckligt med stöd från omgivningen. Det mest förekommande hindret visade sig vara trötthet. Deltagare som upplevde trötthet deltog i färre planerade aktiviteter. Liknande barriärer för utförande av fysisk aktivitet ses hos deltagare i Rogerson et al. (2012) som lider av depression till följd av sin hjärt- kärlsjukdom. Hos dessa deltagarna var utmärkande barriärer låg sinnesstämning, brist på motivation samt negativa upplevelser av hälsoförändringar. Vissa deltagare hade svårt att acceptera sina hälsoförändringar vilket bidrog till minskad fysisk aktivitet. Andra deltagare hade lågt intresse av fysisk aktivitet på grund av faktorer som: rädsla för träning, brist på kunskap samt socioekonomiska faktorer (Rogerson et al., 2012). Författarna av denna litteraturöversikt anser med detta att sjuksköterskan har en viktig roll i att ta hänsyn till de individuella barriärer som kan finnas hos individer med depression och ångestsyndrom för fysisk aktivitet. Då barriärer kan variera kraftigt mellan individer är det av stor betydelse att sjuksköterskan arbetar med individanpassad fysisk aktivitet.
I litteraturöversiktens resultat beskrevs att individer fann behandling med psykofarmaka som effektiv för att påbörja samt bibehålla fysisk aktivitet i vardagen. Bevis fanns för att individer som utförde fysisk aktivitet minskade användandet av psykofarmaka efter fyra månader. I Melrose (2018) studie sågs att kombinationen mellan ett lättare träningsprogram och
psykofarmaka hade en bevisad minskad effekt av depressiva symtom hos äldre. Carek et al. (2011) menade att träning i jämförelse med psykofarmaka kunde liknas med en utmärkt behandling för patienter som lider av mild till måttlig depression. Lorenz & Meston (2014) beskrev att kvinnor med biverkningar av psykofarmaka, som påverkat deras sexuella upphetsning hade god effekt av fysisk aktivitet. Resultatet i Lorenz & Meston (2014) studie visade att träning som utförts precis före en sexuell aktivitet ökade den sexuella
upphetsningen hos kvinnorna. Detta menar författarna av denna litteraturöversikt styrker att fysisk aktivitet är ett bra komplement till psykofarmaka i behandlingen till personer med depression och ångestsyndrom. Då fysisk aktivitet kan utföras av patienten själv på valfri plats menar författarna av detta arbete att främjandet av fysisk aktivitet kan bidra till minskad belastning på vården, vilket styrks av Lorenz & Meston (2014). Att implementera fysisk aktivitet som alternativ behandling för patienter med dessa diagnoser kan leda till att patientens känsla av delaktighet i vården främjas i enlighet med Orem (2001) teori.
Författarna av denna litteraturöversikt tror på att insättning av fysisk aktivitet som behandling ska göras i ett tidigt skede då det anses ha mest effekt på mild till måttlig depression. Enligt Knapen et al. (2014) skulle den fysiska aktiviteten som främjades av vårdpersonal vara
individanpassad samt innehålla delmål och mål för att motivera patienten. Enligt Orem (2001) stöttar sjuksköterskan patientens väg till egenvård genom att ge information anpassat för den individuella patienten samt handleda patienten på det sätt som krävs i vardera enstaka fall. Resultatet i denna litteraturöversikt beskrev vilka motiverande faktorer som individer med depression och ångestsyndrom fann viktiga i relation till fysisk aktivitet. Det visade sig i flera studier att en vårdkontakt som främjade fysisk aktivitet ökade motivationen för att utföra träning samt underlättade bibehållandet av aktiviteten. Deltagarna fick också mer kunskap kring kända hälsofrämjande effekter av fysisk aktivitet (Danielsson et al., 2016; Machaczek et al., 2021; Searle et al., 2014). Individer med hjärt- kärlsjukdomar med efterföljande
depression uttryckte i Rogerson et al. (2012) studie vikten av stöd från vårdpersonal för att fortsätta sin rehabilitering. Det fanns olika sätt att stödja patienterna på, dels med en fysisk person men också med hjälp av teknik. Individer upplevde ökad motivation när de blev kontaktade via en applikation flertalet gånger om dagen där det blev ombedda att dokumentera sin fysiska aktivitet. De två olika metoderna för att öka motivationen hos deltagarna som presenterats här menar författarna av denna litteraturöversikt visade på att det viktiga för att patienterna skulle känna ökad motivation var att de hade en deadline där de behövde presentera ett resultat. Deltagarna kände sig då sporrade till att presentera en förbättring. Författarna av denna litteraturöversikt anser detta resultat vara viktigt för att belysa positiva effekter av socialt stöd där sjuksköterskan har en viktig roll i att motivera individerna.
En del studier i resultatet presenterar negativa upplevelser kring stöd från vårdpersonal (Danielsson et al., 2016; Picket et al., 2017; Searle et al., 2011). Deltagarna ansåg att fysisk
arbetade på liknande sätt upplevde situationen (Beighton et al., 2015). De flesta
sjuksköterskorna beskrev att tillräcklig tid med varje patient underlättade deras arbete med att hjälpa patienter till en mer hälsosam livsstil samt se förbättring. De sjuksköterskor som ingick i studien visade sig vara bra på att individanpassa vården till varje patient (Beighton et al., 2015). Författarna av denna litteraturöversikt ser genom detta att främjandet av fysisk
aktivitet ses som positivt i de flesta fall både från patienten och sjuksköterskan. Orem (2001) menar att sjuksköterskan ska vara närvarande i vårdmötet mellan patient och sjuksköterska samt visa empati och förståelse för varje individ. I främjandet av fysisk aktivitet menar författarna att även egenvården hos patienten främjas. En god egenvårdskapacitet beskriver Orem (2001) som en förutsättning för att uppnå god hälsa och ett gott välbefinnande.
Litteraturöversiktens resultat visade att fysisk aktivitet hade god effekt på deltagarnas sociala liv. Många deltagare beskrev den positiva sociala upplevelsen som mer effektiv för att förbättra depression- och ångestsymtom jämfört med den ökade energin som upplevdes av fysisk aktivitet. En del individer angav att det blev lättare att ta kontakt med personer som hade ett gemensamt intresse för träning. Det sociala engagemanget upplevdes öka hos
individerna när fysisk aktivitet implementerades i deras vardag. Något som ansågs viktigt för att bibehålla den fysiska aktiviteten var stöd från familj och vänner vilket styrks av Coleman et al. (2014). I Coleman et al. (2014) studie sågs att personer som drabbats av cancer och hade ett gott stöd från familj och vänner oftare deltog i aktiviteter med fysisk aktivitet. Det visade sig att cancerpatienter under sin återhämtning beskrev det sociala stödet som det viktigaste för att orka bibehålla den fysiska aktiviteten (Coleman et al., 2014). Vikten av stöd från familj och vänner stärks ytterligare av Rogerson et al. (2012) där deltagarna upplevde det lättare att bibehålla motivationen när stöd från närstående fanns. Enligt Orem (2001) har sjuksköterskan kunskap i att identifiera patientens egenvårdskapacitet och kan då stötta patienten i
utvecklingen av sina egenvårdshandlingar. Metoddiskussion
Metoden som författarna använde i denna studie var en icke-systematisk litteraturöversikt. I en litteraturöversikt belyses kunskap som presenterats i tidigare studier vilket också var avsikten för detta arbete (Kristensson, 2014). I detta arbete granskades endast 15 artiklar vilket kunde ge ett riktat resultat då författarna av detta arbete hade stor möjlighet att välja ut artiklar som stärkte författarnas antaganden (Friberg, 2018). För att undvika ett riktat resultat valde författarna artiklar som belyste både negativa och positiva synsätt kring syftet.
Författarna granskade även artiklarna noga med ett objektivt perspektiv. En alternativ design för denna studie hade varit en systematisk litteraturöversikt. Detta hade givit ett mer
omfattande resultat samt en större vetenskaplig tyngd som följd då en systematisk
litteraturöversikt omfattar en större mängd data och därmed får en högre tillförlitlighet. En systematisk litteraturöversikt är mer tidskrävande vilket innebär att denna metod ej kunde genomföras med de resursramar som fanns för detta arbete (Rosén, 2017). Detta resulterade i att författarna slutligen valde icke-systematisk litteraturöversikt som metod för detta arbete. Då författarnas kunskaper i att söka i databaser var begränsade konsulterades en
högskolebibliotekarie från Sophiahemmet Högskola för utveckling av kunskaper. Genom detta möte fick författarna hjälp med att bredda sina kunskaper om databassökningar samt välja relevanta sökord som resulterade i artiklar som kunde besvara studiens syfte. Denna konsultation resulterade i en större säkerhet hos författarna under datainsamlingen vilket gav mer relevanta sökträffar. Författarna gjorde artikelsökningar i tre olika databaser: PubMed, CINAHL och PsycInfo. Detta var en styrka då fler sökträffar granskades och risken att missa
sökoperatorerna OR och AND resulterade i en mer detaljerad sökning (Kristensson, 2014). Genom användning av avgränsningen peer reviewed vid artikelsökning i databaserna CINAHL och PsycInfo garanterades att artiklarna var granskade av experter inom artikelns ämnesområde innan publicering i vetenskapliga tidskrifter (Friberg, 2018). Detta innebar att artiklar som ej var peer reviewed och därmed ej relevanta att inkludera i denna
litteraturöversikts resultat sållades bort redan i första steget av datainsamlingen (Kristensson, 2014). Denna avgränsning var inte möjlig i PubMed vilket krävde av författarna att manuellt granska dessa artiklar. Då författarnas kunskap i denna typ av granskning var reducerad fanns en risk att artiklar som ej var peer reviewed inkluderades i resultatet. Dock var författarna väl medvetna om denna risk och utförde därmed en noggrann manuell granskning av artiklar funna i PubMed. Något som ökade kvaliteten på denna litteraturöversikt var att alla inkluderade artiklar var originalartiklar.
Författarna valde att inkludera artiklar som ej var publicerade tidigare än 2010 för att innefatta så relevant kunskap som möjligt i studien, vilket stärks av Polit & Beck (2016). Författarna är med detta fullt medvetna om att relevant kunskap som publicerats innan 2010 har exkluderats och väsentliga data kan ha utelämnats. Artiklarna som inkluderades var skrivna på engelska då författarna ansågs sig behärska detta språk väl. För att undvika felöversättning av texten, vilket kan resultera i ett förvrängt resultat samt undvika att missa relevant kunskap, användes lexikon för att översätta svårtolkade ord (Kristensson, 2014). Ingen avgränsning av kön gjordes i de inkluderade artiklarna. Artiklarna belyste vuxna individers erfarenheter och upplevelser vilket innebär att resultatet endast kan appliceras på en vuxen befolkning. För att ge en bredare bild av ämnet hade studier som innefattade barn och ungdomar kunnat
inkluderats. Dock avgjorde författarna att antalet artiklar som en litteraturöversikt i detta fall skulle innehålla var för få för att ge en tillförlitlig bild av de båda åldersgruppernas
erfarenheter och upplevelser. De inkluderade studierna var utförda i olika länder: Irland, England, USA, Sverige, Österrike, Australien, Norge och Kanada. Genom att inkludera artiklar från flera olika länder gav studien kunskap om hur individer från olika kulturer och personer med olika socioekonomisk status upplevde fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom. Kristensson (2014) stärker att relevansen ökar vid inkludering av deltagare från olika populationer. Detta anses av författarna av detta arbete vara en styrka då
sjuksköterskor i den svenska hälso- och sjukvården möter individer från många olika kulturer. För att kunna utföra en individanpassad vård är skillnader i upplevelser mellan olika kulturer viktigt att ta hänsyn till.
Då en hög tillförlitlighet ville uppnås användes bara artiklar av hög- och medelhög kvalitet i resultatet. För att uppnå detta kvalitetsgranskades alla inkluderade artiklar med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet (Berg et al., 1999 & Willman et al., 2011). Författarna bedömde att både kvalitativa och kvantitativa studier skulle användas i denna icke-systematiska litteraturöversikt, vilket styrks av Friberg (2018), detta för att få en så bred bild av ämnet som möjligt. Användandet av kvalitativa studier ansågs viktigt då den subjektiva upplevelsen hos deltagarna ville beskrivas av författarna. Något som uppmärksammades var att utbudet av kvalitativa studier inom ämnet var begränsat. Vid en större inklusion av antalet kvalitativa studier hade syftet kunnat
dock att denna risk är svår att undvika helt. Av de inkluderade artiklarna återkom två
författarpar som hade skrivit två olika studier (Searle et al., 2011; Searle et al., 2014; Picket et al., 2012; Picket et al., 2017). Att författarna var samma till fler artiklar kan ha resulterat i ett mer selektivt resultat då författarna i dessa studier kan ha refererat till sina egna tidigare studier. Dock anser författarna av denna litteraturöversikt att forskare som utfört flertalet studier inom samma ämne bör ha mycket bred kunskap inom området.
Slutsats
Uppskattningsvis kommer cirka 20 procent av världens befolkning drabbas av depression samtidigt som ångestsyndrom drabbar cirka 25 procent av befolkningen. Fysisk aktivitet har många hälsofördelar hos individer med depression och ångestsyndrom. Resultatet för detta självständiga arbete visade att fysisk aktivitet gav många positiva effekter hos majoriteten av individerna. Stöd från en vårdkontakt samt att den fysiska aktiviteten var individanpassad sågs vara de mest utmärkande motiverande faktorerna för utförande av fysisk aktivitet. Utförandet av fysisk aktivitet som upplevdes tillfredsställande och givande sågs öka sinnesstämningen och bidrog till positiva upplevelser. Orsaker till negativa upplevelser av fysisk aktivitet sågs vara ej tillräckligt individanpassad aktivitet, känsla av tvång samt ej uppnådda förväntade känslor. Vitalt är att individanpassad och personcentrerad fysisk aktivitet bidrar till ökad motivation och positiva upplevelser av fysisk aktivitet hos individer med depression och ångestsyndrom.
Fortsatta studier
Utifrån det funna resultatet önskar författarna att fler kvalitativa studier görs inom ämnet, då denna typ av forskning saknas kring upplevelser av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom. Detta skulle kunna uppnås genom att utföra studier med djupintervjuer och därmed frångå de förutbestämda frågeformulären. Detta skulle ge mer subjektiva
beskrivningar av upplevelser. För att öka kunskapen ytterligare är det viktigt att lyfta fram individer som har negativa upplevelser av fysisk aktivitet och på detta vis finna vilka faktorer som ger upphov till dessa känslor och utifrån detta utveckla vården vidare. Utifrån de
inkluderade artiklarna ses en kunskapslucka om skilda upplevelser av fysisk aktivitet mellan könen. Av denna anledning anser författarna att vidare forskning kring detta bör utföras. Klinisk tillämpbarhet
Syftet med detta arbete var att beskriva individers erfarenheter och upplevelser av fysisk aktivitet vid depression och ångestsyndrom. Risken för att insjukna i somatiska sjukdomar samt att drabbas av övervikt kan minskas genom fysisk aktivitet. Denna litteraturöversikt kan bidra till ett ökat användande av fysisk aktivitet som behandlingsmetod och därmed reducera risken att insjukna i somatiska sjukdomar och även minska belastningen på den somatiska hälso- och sjukvården. Denna litteraturöversikt kan underlätta för tidig implementering av fysisk aktivitet som kompletterande behandling till psykofarmaka. Detta kan minska de barriärer individer upplever kring fysisk aktivitet då dessa barriärer kan liknas med de
upplevda biverkningar individer har erfarit av psykofarmaka. Litteraturöversikten kan ge ökad kunskap och medvetenhet kring fysisk aktivitet som behandlingsalternativ och bidra till utveckling av sjuksköterskans arbete kring detta. Resultatet i detta arbete belyser både positiva och negativa upplevelser av fysisk aktivitet. Detta anser författarna kan ge sjuksköterskan ett bredare perspektiv av vilka faktorer som påverkar utförandet av fysisk aktivitet hos individer med depression och ångestsyndrom. Denna ökade medvetenhet kan underlätta för sjuksköterskan att individanpassa den fysiska aktiviteten, främja användandet av detta och i största mån undvika negativa upplevelser av fysisk aktivitet.
Hållbar utveckling
Mål tre i Agenda 2030 är: God hälsa och välbefinnande. Detta mål syftar till att öka hälsa och välbefinnande hos alla individer genom ett hälsofrämjande arbete. Främjandet av fysisk aktivitet hos personer med depression och ångestsyndrom bidrar till ett ökat välbefinnande och en bättre mental hälsa samt minskar risken för suicid vilket går i linje med delmål 4: Minska antalet dödsfall till följd av icke smittsamma sjukdomar och främja mental hälsa (Globala målen, 2020). Implementering av fysisk aktivitet som alternativ behandlingsmetod vid depression och ångestsyndrom kan minska användandet av psykofarmaka samt minska risken att insjukna i somatiska sjukdomar. Dessa två aspekter bidrar till en ekonomisk hållbarhet inom vården.
Författarnas bidrag
Författarna till denna icke-systematiska litteraturöversikt, Marielle Päärni och Matilda Mårdh, har båda bidragit till alla delar i lika stor utsträckning.
