• No results found

Tredje mans rätt vid utmätning : Utgör samäganderättsavtal ett utmätningshinder?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Tredje mans rätt vid utmätning : Utgör samäganderättsavtal ett utmätningshinder?"

Copied!
60
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Linköpings  universitet  |  Institutionen  för  ekonomisk  och  industriell  utveckling   Masteruppsats  30  hp  |  Masterprogram  i  Affärsjuridik  -­‐  Affärsrätt   HT  2017/VT  2018  |  LIU-­‐IEI-­‐FIL-­‐A-­‐-­‐18/02694-­‐-­‐SE                  

Tredje  mans  rätt  vid  

utmätning  

–  Utgör  samäganderättsavtal  ett  utmätningshinder?  

 

Third  party´s  right  at  seizure    

–  Does  a  joint  ownership  contract  constitute  a  seizure  

impediment?  

 

 

Caroline  Poles        

Handledare:  Herbert  Jacobson     Examinator:  Anders  Holm  

                            Linköpings  universitet   SE-­‐581  83  Linköping,  Sverige   013-­‐28  10  00,  www.liu.se  

(2)

Sammanfattning

För näringsidkare i dagens samhälle är äganderättsskyddet av stor betydelse, synnerligen när egendom ägs med samäganderätt. När en gäldenär inte förmår att uppfylla sina betalningsförpliktelser kan det leda till att gäldenären får en exekutionstitel mot sig. För att inte inskränka annans äganderätt måste det säkerställas att egendom som kan komma att utmätas ägs av gäldenären. För näringsidkare eller fysiska personer som har ingått ett samäganderättsavtal innehållande ett försäljningsförbud, som innebär att en av andelsägarna inte får begära att samägd egendom ska bjudas ut till offentlig försäljning, är det viktigt för parterna att veta i vilka situationer deras avtal inte är gällande. Även för sökande borgenär är vetskap om vilken egendom som är utmätningsbar och som inte kan hämmas av ett samäganderättsavtal av betydelse. Sålunda finns det ett behov av att klargöra för vilka situationer ett samäganderättsavtal som innehåller ett försäljningsförbud inte är gällande, för att samägande tredje man möjligen ska kunna undvika att drabbas av en annan samägares betalningsförsummelser. I praxis har det fastslagits att det är betingelsen av ett förvärv som avgör när ett samäganderättsavtal står fast och när det inte gör det. Därmed torde samägande tredje man inte kunna nyttja ett samäganderättsavtal som ett hinder från att samägd egendom utmäts. För att ett samäganderättsavtal, som innehåller ett försäljningsförbud, ska kunna nyttjas som ett utmätningshinder krävs det att samägd egendom har förvärvats benefikt. I och med att HD nyligen har meddelat dom i mål Ö 2347/17 har det klargjorts vems intresse, samägande tredje mans äganderätt eller borgenärs fordringsrätt, i ett utmätningsförfarande som ska tillmätas störst betydelse och skyddas. Betydelsen av vems intresse som väger tyngst är särskild viktig när Kronofogdemyndigheten ska avgöra om utmätning av gäldenärs lön eller bostadsfastighet ska ske, eftersom borgenärens rätt till betalning konkurrerar med samägande tredje mans äganderätt. HD:s avgörande har tydliggjort att de omständigheter som ska beaktas och som är av avgörande betydelse är löneutmätningens väntade tidsspann och fastighetsutmätningens beräknade överskott. Uppsatsens slutsats följer av att det, vid ett beaktande av de bestämmelser som gäller för samäganderätt och för utmätning samt ett hänsynstagande till relevant praxis, inte tycks vara någon skillnad om samägande tredje man är en juridisk eller en fysisk person, samma regler gäller för dem båda. Det är de förhållanden, beträffande hur lång tid en löneutmätning kan väntas ta och hur stort överskott en fastighetsutmätning kan väntas ge, som råder i det enskilda fallet som avgör vems intresse som får en övervägande betydelse.

(3)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

1.1 PROBLEMBAKGRUND ... 1

1.2 PROBLEMFORMULERING ... 3

1.3 SYFTE ... 3

1.4 METOD OCH MATERIAL ... 4

1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 5 1.6 DISPOSITION ... 6 2. RÄTTIGHETER ... 7 2.1 ÄGANDERÄTT ... 7 2.2 FORDRINGSRÄTT ... 9 2.3 SAMÄGANDERÄTT ... 10 2.3.1 Allmänt om samäganderätt ... 10 2.3.2 Samäganderättslagens begränsningar ... 12

2.3.3 Samäganderättslagen beträffande enkelt bolag ... 14

3. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTMÄTNING ... 16

3.1 KRONOFOGDEMYNDIGHETENS UPPDRAG ... 16

3.2 UTMÄTNINGSFÖRFARANDET ... 17

3.3 UTMÄTNINGSORDNING ... 18

3.4 FÖRSVARLIGHETSBEDÖMNING, INTRESSEAVVÄGNING OCH PROPORTIONALITETSPRINCIP 19 3.5 UTMÄTNINGSBAR EGENDOM ... 22

3.6 GÄLDENÄRENS BENEFICIUM ... 23

4. TREDJE MANS STÄLLNING VID UTMÄTNING ... 26

4.1 TREDJE MANS ANSPRÅK ... 26

4.2 PRESUMTIONSREGLERNAS BETYDELSE ... 26

4.3 BEVISNING BETRÄFFANDE ÄGANDERÄTTSPRESUMTION ... 27

4.3.1 Allmänt om presumtionens brytande ... 27

4.3.2 Rekvisitet ”framgå” ... 27

4.3.3 Rekvisitet ”görs sannolikt” ... 29

4.4 FÖRELÄGGANDE EFTER ORDINÄR UTMÄTNING ... 30

4.5 SJÄLVRÄTTELSE ... 32

4.6 VERKAN AV EXEKUTIV FÖRSÄLJNING I FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE MAN ... 33

4.7 MÅL Ö 2347/17 ... 35

5. ANALYS ... 38

5.1 INLEDNING ... 38

5.2 HYPOTETISKT SCENARIO ... 38

5.3 DISKUSSION ... 39

5.3.1 Betydelsen av att utesluta 6 § SamägL tillämplighet ... 39

5.3.2 Samäganderättslagens innebörd för enkla bolag ... 43

5.4 TREDJE MANS RÄTT VID UTMÄTNING ... 44

(4)

5.4.2 Presumtionens betydelse och beviskravens innebörd ... 45

5.4.3 Betydelsen av vilken egendom som får utmätas ... 48

5.5 ANALYS OCH INNEBÖRD AV HD:S DOM I MÅL Ö 2347/17 ... 50

6. SLUTSATS ... 52

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 53  

(5)

Förkortningar

ABL Aktiebolagslag (2005:551)

Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

HBL Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag

HD Högsta domstolen

KFM Kronofogdemyndigheten

KonkL Konkurslag (1987:672)

NJA Nytt juridiskt arkiv

PreskrL Preskriptionslag (1981:130)

Prop. Proposition

RB Rättegångsbalk (1942:740)

RF Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

RH Rättsfall från hovrätterna

RSV Riksskatteverket

SamägL Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt

SKV Skatteverket

SOU Statens offentliga utredningar

TR Tingsrätten

(6)

1. Inledning

1.1 Problembakgrund

Äganderätt, ett rättsligt fenomen som ger antydan om en absolut förfoganderätt till viss egendom, ger uttryck för en uppfattning som inte överensstämmer med äganderättens verkliga innebörd. Såsom lagar är föränderliga är även äganderätten en föränderlig rättighet som kräver en negativ beskrivning, en beskrivning vari rättens konkreta betydelse förstås först efter att samtliga inskränkningar har dragits ifrån rättigheten.1

En inskränkning i äganderätten som inte är ovanlig är den som kan komma att bli aktuell när en gäldenär blir insolvent. I samband med att en gäldenär blir insolvent och hamnar på obestånd aktualiseras tvångsvisa verkställigheter som gäldenären inte kan styra över. Dels aktualiseras specialexekution genom utmätning, dels aktualiseras generalexekution genom konkurs. Utmätning regleras i utsökningsbalken (1981:774) (UB) och genomförs av Kronofogdemyndigheten (KFM) genom att fast eller lös egendom som tillhör gäldenären tas om hand och säljs för att därefter täcka borgenärens fordran.2 Vid konkurs, vilket är ett omfattande förfarande, blir gäldenären genom konkursbeslutet ekonomiskt omyndigförklarad och förhindrad att råda över sin egendom. Konkursförfarandet regleras i konkurslagen (1987:672) (KonkL) vari det stadgas att en konkursförvaltare ska ta hand om konkursboets tillgångar, som ska förvandlas till kontanta medel och fördelas mellan berörda borgenärer.3

En grundläggande regel vid utmätning är att egendom som uteslutande ägs av gäldenären får utmätas för dennes skulder, vilket stadgas i 4 kap. 17 § UB. Enligt 4 kap. 18 § UB presumeras gäldenären äga egendom som finns i gäldenärens besittning, om inte motsatsen framgår.4 Vad som, enligt författarens mening, bringar svårigheter och problem är de fall när egendom som gäldenären samäger med en annan person, en tredje man, blir föremål för utmätning. Enligt 1 § lag (1904:48 s.1) om samäganderätt (SamägL) innebär samäganderätt att två eller flera personer, fysiska eller juridiska, tillsammans äger viss egendom.5 Särskilda problem kan

uppstå när samägande parter har egendom i gemensam besittning, vilket är vanligt i de fall när gäldenär varaktigt sammanbor med annan i äktenskap eller ett äktenskapsliknande                                                                                                                

1  Millqvist,  Göran,  Sakrättens  grunder,  7.,  uppl.  Norstedts  juridik,  Stockholm,  2015,  sid  26-­‐27.     2  A.a.,  sid  45.  

3  A.a.,  sid  46. 4  Ibid.

(7)

förhållande, men även när både gäldenär och borgenär är juridiska personer och tillsammans äger viss egendom.

För att samägande tredje man ska skydda sig från att egendom som samägs med gäldenären ej ska utmätas för annan, kan parterna avtala om ett samäganderättsförhållande enligt SamägL, men att lagens 6 § inte ska vara gällande dem emellan. Enligt 6 § SamägL har envar delägare rätt att, för delägarnas gemensamma räkning, hos rätten ansöka om att samfälld egendom ska utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Rätten att avtala bort offentlig försäljning av samägd egendom kan utgöra ett hinder även vid försäljning på grund av utmätning enligt 8 kap. 8 § UB, eftersom egendom stoppas från att bjudas ut till försäljning på offentlig auktion. Högsta domstolen (HD) har nyligen meddelat dom i mål Ö 2347/17, som behandlar en intresseavvägningsfråga mellan gäldenär och borgenär. I målet gör borgenären anspråk på gäldenärens fasta egendom, som ägs till hälften vardera av gäldenären och hans maka. Makan överklagade KFM:s beslut om att utmäta fastigheten. I sitt yrkande framförde hon bland annat att makarna år 2012 ingick ett avtal om att SamägL skulle gälla vid köp av fastigheten, dock med undantag för lagens 6 §. Efter en intresseavvägning mellan gäldenären och borgenären, kom hovrätten till slutsatsen att borgenären inte hade framfört några skäl som talade för att det skulle finnas ett starkt intresse av att betalning skulle flyta in utan dröjsmål. Hovrätten fäste stor vikt vid den enskildes rätt till respekt för sitt hem, vilket följer av artikel 8 i Europakonventionen6 samt att det krävs starka skäl för att utmäta en bostad, därmed beslutade hovrätten att upphäva KFM:s utmätningsbeslut. I HD fäste domstolen däremot särskild vikt vid den tid löneutmätningen hade beräknats ta och ansåg att borgenären skulle behöva vänta under en alltför lång tid för att erhålla full betalning för sina fordringar. HD kom därmed att fastställa KFM:s beslut om att utmäta gäldenärens fastighet. Hur HD har valt att väga gäldenärens respektive borgenärens intressen i målet samt vilken betydelse domen kan komma att ha i framtida tvister är frågor som är av särskilt intresse.

Vid utmätning av andel i samägd egendom, exempelvis av andel i fast egendom eller av andel i ett bolag, är det den ideella andelen som utmäts, vilket kan visa sig vara opraktiskt för KFM vid genomförandet av att utmäta sådan egendom.7 Det opraktiska i att sälja ideella andelar av en egendom är att de ideella andelarna kan vara av personlig karaktär och inte vara särskilt                                                                                                                

6  Europeiska  konventionen  den  4  november  1950  om  skydd  för  de  mänskliga  rättigheterna.  

7  Heuman,  Lars,  Specialprocessrätt,  utsökning  och  konkurs,  6.,  uppl.  Norstedts  juridik,  Stockholm  2007,  sid  

(8)

attraktiva för utomstående personer som är intresserade av hela egendomen. Det tycks inte heller vara ändamålsenligt att en kvarvarande delägare ska påverkas av att en annan delägares egendom utmäts genom försäljning av dennes andel. En fråga som därmed behöver utredas är om ett samäganderättsavtal med villkor som utesluter 6 § SamägL tillämplighet kan vara ett sätt för en andelsägare att skydda sig mot att samägd egendom utmäts för annan samägares räkning.

1.2 Problemformulering

• Utgör samäganderättsavtal mellan näringsidkare ett utmätningshinder?

• Vems intressen är av avgörande betydelse vid utmätningsbeslut när borgenärens fordringsrätt står i konflikt med samägande tredje mans äganderätt?

1.3 Syfte

Uppsatsen riktar sig till jurister med intresse för obeståndsrätt, särskilt för utmätning samt till jurister som arbetar med obeståndsrättsliga frågor. Syftet med uppsatsen är att besvara angivna frågeställningar och att analysera hur samt om samägande tredje man kan använda sig av ett samäganderättsavtal, som utesluter tillämpligheten av 6 § SamägL och nyttja det som ett utmätningshinder.

I samband med att HD har kommit med ett prejudicerande avgörande i mål Ö 2347/17 kommer avgörandet att vägleda KFM i framtida utmätningsbeslut. Därmed är det aktuellt att analysera vilka intressen som HD kom att tillmäta störst betydelse. Om de intressen som HD kom att fästa särskild betydelse vid är tillämpliga på näringsidkare som samäger egendom är angeläget att utreda, eftersom det kan leda till en möjlighet för samägande tredje man att förutse om denne kan behålla sin verksamhet och inte drabbas av annan delägares insolvens. Syftet med uppsatsen är även att redogöra för de situationer när en borgenärs fordringsrätt konkurrerar med samägande tredje mans äganderätt och vad som är avgörande för vems intresse som ges företräde. Det ska för en borgenär och samägande tredje man, när det råder konkurrens mellan parternas intressen, vara tydligt vems intresse som väger tyngst när det ska avgöras vilken parts rättighet som kommer att inskränkas. Omständigheten när en borgenärs rätt till betalning konkurrerar med samägande tredje mans äganderätt till viss egendom förefaller vara ett oklart rättsläge som denna uppsats syftar till att precisera.

(9)

1.4 Metod och material

I uppsatsen har den rättsdogmatiska metoden använts, vilken syftar till att fastställa, beskriva och systematisera gällande rätt. De rättskällor som en rättsdogmatisk uppsats utgörs av är bland annat lagar, förarbeten, prejudikat och doktrin.8 För att fastställa gällande rätt har

svenska rättskällor om utsöknings- och samäganderätt såsom lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin studerats. Den rättsdogmatiska metoden tillåter även författaren att använda sig av annat material för att berika sin analys.9 Därmed har, utöver nämnda rättsakter, även KFM:s handbok för utmätning utgjort material i uppsatsen. Trots att KFM:s handbok inte karaktäriseras av att vara en bindande rättskälla, är den viktig för KFM:s verksamhet, särskilt inom KFM:s verkställighetsarbete. KFM:s handbok, som innehåller ställningstaganden, handläggningsrutiner och samtliga lagar och regler som måste följas vid verkställighetsarbetet, kan sägas utgöra en speciell författningssamling för KFM.10 Genom att studera KFM:s handbok har författaren berikats med kunskap om hur KFM går tillväga i utmätningssituationer, vilket har bidragit till att författaren har fått en ökad möjlighet till att undersöka om samägande tredje mans ställning, i en utmätningssituation, kan stärkas eller ej. För att erhålla den kunskap som har erfordrats för att besvara uppsatsens problemformulering har författaren främst använt sig av litteratur från Torkel Gregow, litteratur som behandlar tredje mans rätt vid utmätning, samägd egendom och utsökningsrätt. Litteraturen som har använts i uppsatsen har både varit av äldre upplagor och av senare upplagor, vilket har bidragit till ökad kunskap och förståelse kring hur och om utsöknings- och samäganderättsbestämmelser har ändrats och anpassats efter dagens samhälle. Litteraturen har använts som ett komplement till de förarbeten som har använts under författandets gång. För att lättare begripa hur bestämmelser på utsöknings- och samäganderättsområdet ska tolkas och tillämpas har författaren använt diverse rättsfall, som främst har behandlat tvistemål beträffande samägande tredje mans ställning i utmätningssituationer. De rättsfall som har använts i uppsatsen har utgjort viktiga beståndsdelar i författarens arbete vid besvarandet av uppsatsens problemformulering och vid en analys av HD:s dom i mål Ö 2347/17.

Med bakgrund i att uppsatsen syftar till att klargöra vems intresse, samägande tredje mans eller borgenärs, som tycks väga tyngst vid utmätningssituationer har författaren, efter vad som                                                                                                                

8  Sandgren,  Claes,  Rättsvetenskap  för  uppsatsförfattare,  3.,  uppl.  Norstedts  juridik,  Stockholm,  2015,  sid  43.  

9  A.a.,  sid  44.  

10  Kronofogdemyndigheten,  901,  Handbok  -­‐  Utmätning,  7.,  uppl.  Kjele  Gustafsson,  Gustafsson  &  Löthman  

(10)

har framkommit i uppsatsens referensram, behövt föra de lege ferenda argumentation. Argumentation om hur 8 kap. 8 § UB kan kompletteras för att skapa klarhet för när bestämmelsen är gällande och när den inte är det. Detta med bakgrund i att ett samäganderättsförhållande inte ska bortses från vid utmätningssituationer och för att en samägare ska vara medveten om när ett samäganderättsavtal inte är gällande.

Hovrätten framhåller i mål Ö 2347/17 vikten av artikel 8 i Europakonventionen, vilken stadgar rätten om respekt för sitt hem, som en viktig beståndsdel i äganderätten varpå Europakonventionen utgör viktigt material i uppsatsen. Relevant praxis från Europadomstolen11 har ingått som ett komplement till den rättsdogmatiska metoden, praxis som har analyseras och använts som stöd i en analys av HD:s dom i mål Ö 2347/17.

En metodutmaning vid uppsatsskrivandet har varit den rådande bristen på rättskällor och relevant praxis beträffande samägande tredje mans ställning vid utmätning i fall när både tredje man och gäldenär är näringsidkare. Utmaningen har gett upphov till att författaren har behövt göra analogiska jämförelser och tillämpningar av relevant praxis och rättskällor som berör utmätning av fysiska personer. Nyhetsvärdet i uppsatsen finns inom angiven utmaning, eftersom egna analyser och slutsatser, om en näringsidkare som samägande tredje man har möjlighet att hindra utmätning av samägd egendom, har erfordrats.

1.5 Avgränsningar

Uppsatsen har avgränsats till att endast behandla svensk lagstiftning, dock har även material såsom praxis från Europadomstolen använts i begränsad omfattning. Författaren har använt praxis från Europadomstolen för att kritiskt analysera HD:s domslut i mål Ö 2347/17 samt för att tolka vems intressen Europadomstolen avsett att skydda när det råder en intressekonflikt mellan tredje man och borgenär.

Någon avgränsning för vilken typ av egendom som kan bli föremål för utmätning har inte gjorts, därmed har både lös och fast egendom berörts i uppsatsen. Den bolagsform som uppsatsen har behandlat och avgränsats till är enkelt bolag. Varför endast enkelt bolag har utgjort material för utredning är för att bolagsformen är en speciell typ med ett särskilt ansvar i jämförelse med ett aktiebolag. Men även på grund av att det kan vara svårt att skilja mellan ett enkelt bolag och ett samäganderättsförhållande, vilket även motiverar varför författaren                                                                                                                

(11)

inte har valt att avgränsa sig till att behandla handelsbolag. I ett enkelt bolag svarar varje bolagsman för sin enskilda förpliktelse, eftersom bolagsformen inte utgör en juridisk person enligt 1 kap. 4 § lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL), medan aktieägare i ett aktiebolag inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, 1 kap. 3 § aktiebolagslag (2005:551) (ABL). Bolagsformen enkelt bolag har således analyserats beträffande hur det kan påverkas av och använda ett samäganderättsavtal för att möjligen skydda egendom från att utmätas för annan delägares räkning.

1.6 Disposition

Uppsatsen följs fortsättningsvis av kapitel 2, vari en genomgång av de olika rättigheterna ägande-, fordrings- och samäganderätt kommer att ges. I kapitel 3 kommer det att redogöras för vilka förutsättningar som krävs för att utmätning ska kunna ske. Kapitlet kommer att fortsätta med en redogörelse för vilka intressen lagstiftaren avsett att skydda samt Europakonventionens betydelse vid utmätningsförfaranden. I nästföljande kapitel kommer det att redogöras för samägande tredje mans ställning vid utmätning. I den mån det blir aktuellt att presentera rättspraxis kommer berörda kapitel att innehålla korta rättsfallsreferat. Uppsatsens kapitel 5 kommer att bestå av en analys där det material som redan har framkommit i uppsatsens referensram kommer att analyseras, vari diskussion om personbolagsdelägare kan använda ett samäganderättsavtal som ett skydd mot utmätning kommer att föras. I analysen kommer en kritisk analys av HD:s dom i mål Ö 2347/17 att göras, som kommer att avsluta kapitel 5. I uppsatsens sista kapitel presenteras slutsatserna.

(12)

2. Rättigheter

2.1 Äganderätt

Äganderättens primära syfte är att skydda ekonomiska intressen som fysiska och juridiska personer kan ha i viss egendom, men även att skydda andra icke-ekonomiska intressen såsom förfoganderätt över viss egendom.12 Egendom ska gå att koppla till viss person och dennes förmögenhet.13 Äganderätt är ett rättsligt begrepp som inte alltid är enkelt att definiera, ett begrepp som på grund av sin svårdefinierbara karaktär saknar en beskrivning i allmänna ordalag. För att få en saklig definition måste begreppet sättas i sitt sammanhang och beroende på situation avgör kopplingen mellan rättsfakta och rättsföljder vilken definition begreppet får. Till exempel kan följande påstående belysa problematiken – ”Jag äger denna fastighet, därför kan jag bygga mitt hus på den”. För att fastställa påståendets rättsfakta är det möjligt att undersöka om de rättsfakta som erfordras, för ett äganderättsförvärv till fast egendom, föreligger. Beträffande rättsföljden av att äga fast egendom måste hänsyn tas till gällande lagar som begränsar fastighetsägarens möjlighet att uppföra bygge på fastigheten.14

Äganderätten karaktäriseras av att vara den mest genomgripande förmögenrättsliga rättighet över viss egendom. Förutom att vara egendomsägare åtnjuter ägaren även befogenhet att disponera, upplåta säkerhet i och bruka egendomen. Äganderätten till viss egendom utgör även ett förpliktelseunderlag och får tas i anspråk och utmätas, om ägaren inte fullgör sina rättsliga skyldigheter.15

Det föreligger en skillnad mellan anspråk på äganderätt och anspråk på betalning. Vid anspråk på betalning riktar sig anspråket mot en förutbestämd gäldenär, vars förpliktelse avser gäldenärens totala utmätningsbara egendom. Vid anspråk på äganderätt riktar sig anspråket istället mot viss svaranden som även gör ett äganderättsanspråk till samma egendom. Skulle svaranden överlåta egendom som ett äganderättsanspråk riktar sig mot, måste kärande därmed rikta sitt anspråk mot den part som erhåller egendomen. Vem som är svaranden bestäms av vem som gör anspråk på viss egendom och som gentemot kärande påstår sig ha bättre rätt till egendomen. Egendomskonkurrensen ska ligga i att någon med särskild makt kan hindra en                                                                                                                

12Åhman,  Karin,  (red.),  (förf.),  Äganderätten:  dess  omfattning  och  begränsningar,  1.,  uppl.  Iustus  förlag,  

Uppsala,  2009,  sid  131-­‐132.  

13  Adlercreutz,  Axel  &  Pfannenstill,  Magnus,  Finansieringsformers  rättsliga  reglering,  5:3.,  uppl.  

Studentlitteratur,  Lund,  2010,  sid  21.  

14  Millqvist,  Göran,  2015,  sid  26.  

(13)

kärandes äganderättsanspråk, ett exempel på sådan makt kan vara att egendom finns i konkurrentens besittning.16

I 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152) (RF) stadgas ett visst skydd för äganderätten, vari det föreskrivs att ingen kan tvingas avstå sin egendom, varken till det allmänna eller till annan enskild genom expropriation eller annat förfogande, utom i de fall när angelägna allmänna intressen behöver tillgodoses. Motsvarande skyddsregel återfinns i artikel 8 i Europakonventionen samt i artikel 1 i Europakonventionens första tilläggsprotokoll17. Enligt artikel 8 i Europakonventionen och artikel 1 i tilläggsprotokollet stipuleras det att var och en har rätt till sin egendom. Egendomen ska lämnas okränkt och inte inskränkas av stat om det inte är nödvändigt med hänsyn till det allmännas intressen.18

Syftet med 2 kap. 15 § RF är att ge ett tillförlitligt skydd för den enskilde. Bestämmelsen omfattar både fysiska och juridiska personer.19 Enligt Europakonventionen tillfaller de mänskliga fri- och rättigheterna individen som är det subjekt konventionen avser att skydda. Trots att det är den fysiska personen som är det huvudsakliga skyddssubjektet har Europadomstolen fastställt att det även är möjligt att överföra vissa rättigheter på juridiska personer. Europadomstolen har till exempel tillerkänt juridiska personer rätten till respekt för egendomsskydd enligt artikel 8 i Europakonventionen och artikel 1 i tilläggsprotokollet.20

Inom folkrättslig rättspraxis finns målet Société Colas Est m.fl. mot Frankrike21, vari

Europadomstolen fastställde att egendomsskyddet enligt artikel 8 i Europakonventionen även omfattar juridiska personer. I målet granskade den franska myndigheten och den Europeiska kommissionens konkurrensdirektorat tre vägbyggnadsbolag. Lokaler genomsöktes och dokument beslagtogs, varpå bolagen kom att bötfällas på grund av lagöverträdelser. Utredarnas besök var oanmälda och saknade förhandstillstånd från rättslig myndighet, vilket medförde att bolagen ifrågasatte och överklagade lagligheten av genomsökningarna och beslagen. Bolagen gjorde gällande att en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen hade skett och anförde att genomsökningarna kränkt respekten för deras ”hem”. Europadomstolen erinrade om det franska begreppet domicile, som är ett vidare begrepp än det engelska                                                                                                                

16  Rodhe,  Knut,  Handbok  i  sakrätt,  Nordstedts,  Stockholm,  1985,  sid  13-­‐14.   17  Europeiskakonventionens  tilläggsprotokoll  20  mars  1952.  

18  Se  artikel  8  i  Europakonventionen  samt  artikel  1  i  Europakonventionens  första  tilläggsprotokoll.   19  Prop.  1993/94:177,  sid  48.  

20  SOU  2010:87,  Betänkande  av  Utredningen  om  det  allmännas  ansvar  enligt  Europakonventionen,  

Skadestånd  och  Europakonventionen,  Stockholm,  2010,  sid  377.  

(14)

begreppet home samt att det franska begreppet även kan innefatta en persons kontor. Domstolen ansåg att myndigheternas ingrepp var oproportionerliga i förhållande till det legitima syftet av dem, vilket var att hindra kartellbildningar. Domstolen fastslog därmed att en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen hade skett.

2.2 Fordringsrätt

Civilrätt är det juridiska rättsområde som berör förhållandet mellan fysiska och juridiska personer. En del av civilrätten utgörs av förmögenhetsrätten, som kan uppdelas i diverse avtalstyper där varje typ, exempelvis hyra, gåva eller köp studeras var för sig och betecknas som förmögenhetsrättens speciella del. Vid sidan av förmögenhetsrättens speciella del finns förmögenhetsrättens allmänna del, vari studier av avtalens gemensamma drag görs. Frågor som är hänförliga till den allmänna delen är de som rör förpliktelsers uppkomst, innehåll, förändring och upphörande samt omfattas av obligationsrätten.22 Liksom obligationsrätten behandlar förpliktelsers uppkomst, innehåll, förändring och upphörande behandlar även fordringsrätten samma frågor dock avseende fordringar.23

När en part har ett anspråk på betalning, en fordran eller fordringsrätt, kan denne inte hindra att egendom som anspråket avser blir föremål för gäldenärens övriga borgenärers exekutionsåtgärder eller förvärvas av gäldenärens singularsuccessorer. Inom sakrättslig litteratur utgör termen fordringsrätt en kvalifikation av ett visst rättsfaktum. Vill part få ut viss egendom med äganderätt, avgör egendomens beskaffenhet vilken typ av anspråk det blir fråga om, antingen ett äganderättsanspråk eller ett betalningsanspråk. Avser exempelvis X att köpa bilen A som ägs av Y avser anspråket en individuellt bestämd egendom, där avtalet endast kan uppfyllas om specifikt bilen A levereras. Om X istället köper en liter målarfärg utgör köpet en generiskt bestämd egendom, eller fungibel egendom, som Y kan fullfölja genom att med hjälp av diverse färgdroppar uppnå specifik färg och fullgöra avtalet. Liksom målarfärgsfallet gäller motsvarande om X istället skulle ha haft ett betalningsanspråk mot Y. Kravet att med äganderättsanspråk erhålla generiskt bestämd egendom benämns därmed som fordringsrätt.24

                                                                                                               

22  Mellqvist,  Mikael  &  Persson,  Ingemar,  Fordran  &  skuld,  10.,  uppl.  Iustus  Förlag,  Uppsala,  2015,  sid  18-­‐20.   23  Ingvarsson,  Torbjörn,  Fordringsrätt:  en  lärobok,  1:1.,  uppl.  Wolters  Kluwer,  Stockholm,  2017,  sid  13.  

–  Med  fordringar  avser  författaren  penningfordringar  –.    

24  Håstad,  Torgny,  Sakrätt  avseende  lös  egendom,  6.,  omarb.  uppl.,  Norstedts  juridik,  Stockholm,  2000,  sid  

(15)

Det vanligaste sättet som fordringar eller förpliktelser kan uppkomma på är bland annat genom avtal. De kan även uppkomma utomkontraktuellt, genom skadegörande handlingar, men även inom kvasikontraktuella förhållanden som kan utgöras av negotiorum gestio, tjänst utan uppdrag.25 Vid negotiorum gestio har den part som utför något för annan ingen utfästelse att anföra till för att grunda sitt krav på ersättning. Däremot torde den som utför tjänsten vara berättigad till att erhålla ersättning för sina kostnader och hållas skadelös.26

För att en fordran ska föreligga krävs en förpliktigad gäldenär och en borgenär med ett krav mot gäldenären. Emellertid upphör fordringar att existera när de fullgörs, vilket sker när gäldenären presterar enligt parternas avtal. Om gäldenären utgörs av en juridisk person, till exempel ett aktiebolag, kan bolaget försättas i konkurs enligt 1 kap. 2 § KonkL, om det inte kan betala sina skulder. Om ett aktiebolag försätts i konkurs övergår bolagets samtliga utmätningsbara tillgångar till ett konkursbo, som en konkursförvaltare ska realisera och, genom de medel som flyter in, betala av bolagets skulder så långt boets behållning räcker.27

Beslutar en borgenär att efterge sitt krav kan en gäldenär helt eller delvis befrias från sin betalningsförpliktelse. Kvittning är en form av betalningsuppfyllelse som gäldenären kan använda för att få en skuld att upphöra, innebärande att en gäldenär med en motfordran mot en borgenär kan kvitta sin fordran till den del fordringarna täcker varandra.28 Enligt 2 § preskriptionslag (1981:130) (PreskrL) preskriberas en fordran om den inte görs

gällande inom tio år från fordringens uppkomst. Avbryts inte fordringen innan dess preskriberas den, medförande att borgenären, enligt 8 § första stycke PreskrL, förlorar sin rätt att kräva ut sin fordran.

2.3 Samäganderätt

2.3.1 Allmänt om samäganderätt

En vanligt förekommande företeelse, som kan finnas inom olika relationer, är samäganderätt. Makar och sambor samäger bostäder liksom personbolagsdelägare samäger egendom som ingår i viss verksamhet. Vid gemensam investering i ett föremål där delägare avser att använda och dra nytta av föremålet framstår samäganderätt vara en praktisk lösning att tillta.29 Innebörden av samäganderätt är att två eller flera personer, fysiska eller juridiska, tillsammans äger viss egendom. Egendom som samägs kan utgöras av ett enda föremål, men även en enhet av olika föremål som tillsammans är av värde och som utgör en ekonomisk enhet. Vid samägande tycks ägandet avse ett andelsägande, som kan uttryckas utgöra ett ideellt                                                                                                                

25  Ingvarsson,  Torbjörn,  2017,  sid  16.  

26  Mellqvist,  Mikael  &  Persson,  Ingemar,  2015,  sid  35.   27  Ingvarsson,  Torbjörn,  2017,  sid  18.  

28  A.a.,  sid  64-­‐65.  

29  Gregow,  Torkel,  Samägd  egendom:  innebörden  av  bestämmelser  och  principer  på  samäganderättens  

(16)

andelsägande. I jämförelse med att äga en konkret del av en egendom kan det ideella ägandet sägas åsyfta en abstrakt del i egendomen. Att vara samägare innebär att en andelsägare endast i samförstånd med övriga ägare har rätt att vidta åtgärder avseende egendomen.30

Samäganderätt kan uppstå på olika sätt. I äldre tid uppkom samäganderätt främst genom familjerättsliga förvärv såsom genom arv, testamente eller gåva. Numera uppkommer samäganderätt främst genom att två eller flera personer, efter beslut om att tillsammans förvärva egendom, träffar avtal om vilka förhållanden som ska råda avseende egendomen. Exempelvis kan parterna komma överens om hur stor andel i egendomen varje part ska ha, deras förfoganderätt över den samt om det ska råda förbud för ägarna att begära försäljning av egendomen. Samäganderätt till bostäder som ägs av makar eller sambor är exempel på fall när samäganderätt uppkommer genom avtalsingående. Likväl är det även vanligt förekommande att företagare som till exempel är i behov av samma lokal avtalar om samäganderätt.31

Förutom att avtala om att ingå ett samäganderättsförhållande kan samäganderätt även uppstå när parter förvärvar egendom tillsammans. Hur parterna fördelar sina kostnader kan skilja sig, exempelvis kan ena partens kostnad bestå i att denne vid förvärvet betalar för egendomen medan den andra parten, med motsvarande belopp, svarar för egendomens löpande utgifter.32

Det finns två former av samäganderätt, reell samäganderätt som kan sägas vara en öppen samäganderätt, där ägandet är allmänt iakttagbart och redovisas öppet. Den andra formen är den dolda samäganderätten, vari det utåt sett framstår som att enbart den ena parten är ägare till egendomen när det i realiteten är båda parter som är ägare.33 Den dolda samäganderätten kan liknas vid ett bulvanförhållande, där det bakomliggande syftet finns i att makarna vill dölja egendom för den reella ägarens borgenärer.34

SamägL är dispositiv, innebärande att parterna fritt enligt förmögenhetsrättens allmänna regler kan reglera sina inbördes rättigheter till samägd egendom.35 Enligt 1 § SamägL framgår

det att lagen är tillämplig både på fast egendom och på lös egendom, som samfällt tillhör två eller flera. 1 § SamägL stadgar även att aktier, obligationer eller skuldebrev omfattas av                                                                                                                

30  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  31-­‐32.   31  A.a.,  sid  79-­‐80.  

32  SOU  1999:104,  Sambokommittén,  Nya  samboregler,  sid  147.   33  Prop.  1986/87:1,  sid  58.  

34  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  98.  

35  Walin,  Gösta,  Samäganderätt:  en  studie  rörande  samäganderättsanspråk  och  samäganderättslagen  m.m.  

(17)

lagen. Vad som är föreskrivet om samäganderätt till fast egendom är i tillämpliga delar även gällande i fråga om samägd tomträtt, vilket framgår av 20 § SamägL.36

2.3.2 Samäganderättslagens begränsningar

I SamägL finns begränsningar som föreskriver att vissa rättsförhållanden som består av en gemenskap, med avseende på egendom, faller utanför lagens reglering. 19 § andra stycke SamägL tar upp sådana bestämmelser. Paragrafens andra stycke stadgar att det finns andra föreskrifter avseende de rättsförhållanden som nämns däri. Dock utesluts det inte att lagen tillämpas på egendom som omfattas av angivna egendomsförhållanden, såvida de inte strider mot dem.37 Bestämmelsen hänvisar både till särskilda föreskrifter på diverse rättsområden, där det erinras om att de kan vara tillämpliga jämte SamägL och till att vissa bestämmelser inte är tillämpliga avseende andra rättsområden.38 De rättsförhållanden som det finns särskilda bestämmelser för är egendomsförhållanden som bland annat rör makar, sambor och bolagsmän. Beträffande egendomsförhållanden mellan bolagsmän är bestämmelserna i SamägL inte tillämpliga på egendom som ägs av och ingår i aktiebolag, istället tillämpas ABL. Likaså är lagens bestämmelser inte tillämpliga vid frågor beträffande förhållanden mellan handelsbolagsmän och bolagsmän i ett enkelt bolag, istället aktualiseras HBL.39 Samäganderätt upphör inte per automatik efter att visst tid är förgången eller efter att viss händelse har inträffat. Vad som erfordras för att ett samäganderättsförhållande ska upphöra är att egendom överlåts eller att någon av ägarna överlåter sin del av egendomen. Säljs en andel till utomstående part upphör samäganderätten mellan de tidigare delägarna, men egendomen ägs fortfarande med samäganderätt med den nya ägaren.40

Enligt 6 § SamägL föreligger ett särskilt fall för försäljning. Fallet innebär att en av andelsägarna kan begära att hela egendomen ska bjudas ut till försäljning på offentlig auktion och få till stånd en försäljning av egendomen.41 Paragrafen är av betydelse när andelsägare inte kommer överens och hamnar i motsättning till varandra, eftersom de kan använda bestämmelsen för att skydda sin rätt.42

                                                                                                               

36  Walin,  Gösta,  2000,  sid  104.   37  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  34-­‐35.   38  Walin,  Gösta,  2000,  sid  113.   39  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  35-­‐36.   40  A.a.,  sid  81-­‐82.  

41  Ibid.  

(18)

Andelsägare kan genom avtal avstå sin rätt till försäljning av gemensamt ägd egendom enligt 6 § SamägL.43 Vid avtal om försäljningsförbud ska avtalet och bestämmelsen respekteras som ett försäljningshinder.44 I NJA 1991 s. 597 hade KFM utmätt en makes andelar i två fastigheter, som han tillsammans med sin maka ägde en hälftendel av. I samband med bodelning efter boskillnad hade makarna föreskrivit att SamägL inte skulle tillämpas på egendom som de ägde gemensamt. Utmätningssökanden yrkade att fastigheterna i deras helhet skulle säljas, vilket makarna bestred. Till stöd för bestridandet anförde makarna att det förelåg hinder mot att, med stöd av 8 kap. 8 § UB, dra in makans båda hälfter av fastigheterna i utmätningsförfarandet, eftersom SamägL enligt avtal inte var tillämplig på deras gemensamt ägda egendom.

HD framhöll att makarnas avtal innebar att samäganderättsförhållandet inte fick upplösas genom försäljning på offentlig auktion, därmed hindrade makarnas avtal en sådan försäljning. Domstolens ståndpunkt grundades på att 8 kap. 8 § första stycke UB enbart hänvisar till 6 och 7 §§ SamägL, som inte gör undantag för fall när försäljning har begärts av utmätningssökanden. Med bakgrund i bestämmelsens utformning ansåg HD att en försäljning som begärts av utmätningssökanden hindrades av makarnas avtal och avslog yrkandet om att fastigheterna skulle försäljas.

I plenimålet NJA 2007 s. 455 frångick HD den tolkning av 8 kap. 8 § UB som domstolen gjorde i NJA 1991 s. 597. Likt omständigheterna i 1991 års fall hade KFM i NJA 2007 s. 455 utmätt en makas andel i en fastighet, som hon tillsammans med sin make ägde en hälftendel av. Vidare hade makarna en överenskommelse om att SamägL inte skulle vara tillämplig på den samägda egendomen. Sökanden i målet yrkade på att hela fastigheten skulle försäljas enligt 8 kap. 8 § UB.

En sakrättslig princip som HD belyste är att överlåtelseförbud som är avtalade i samband med förvärv mot ersättning inte är gällande gentemot förvärvarens borgenärer. Principen är av betydelse på grund av att egendom eljest hade varit lätt att undandra från borgenärer om ett överlåtelseförbud inte skulle finnas. Om ett avtal om förbud mot offentlig försäljning skulle gälla mot samägarnas borgenärer och mot part som förvärvar en andel vid exekutiv försäljning, skulle andelarnas värde kunna göras oåtkomliga för borgenärerna. HD fann att ett                                                                                                                

43  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  158.  

(19)

förbud mot offentlig försäljning inte borde binda samägarnas borgenärer, förutom när förbudet tillkommit i samband med ett benefikt förvärv av andelarna. Utmätningsbeslutet att försälja hela egendomen på offentlig auktion hindrades sålunda inte av makarnas avtal. Att avtala om försäljningsförbud saknar verkan mot att hela egendomen säljs efter ett indragningsförfarande enligt 8 kap. 8 § UB, innebärande att om en gäldenärs andel blir föremål för exekutiv försäljning kan hela egendomen säljas exekutivt. Det medför att återstående del som ägs av tredje man, den andra delägaren, också dras in i exekutionsförfarandet.45 Har ett försäljningsförbud av egendomen dock ställts upp i samband med ett benefikt förvärv är det gällande gentemot indragningsförfarandet.46 Försäljs egendom enligt indragningsförfarandet har KFM att ta hänsyn till övriga delägare som drabbas av förfarandet, vilket innebär att de ska ha rätt att erhålla betalning ur medel som flyter in efter försäljning i förhållande till storleken av deras andelsägande.47

Trots att förutsättningar för att försäljning enligt 6 § SamägL kan föreligga ska domstolen besluta om att så inte ska ske, när en delägare kan visa att synnerliga skäl för anstånd föreligger. Följaktligen innebär det att beslut om anstånd enbart gäller under en viss tid och att den offentliga försäljningen skjuts upp till en senare tidpunkt. Omständigheter av synnerliga skäl ansågs föreligga i RH 1985:80. I hovrättsfallet hade en person genom ett gåvobrev, med villkor om att hon skulle få bo kvar i en fastighet under sin livstid, överlåtit fastigheten till sina släktingar. Sedan en släktings andel i fastigheten utmätts yrkade utmätningssökandena att hela fastigheten skulle säljas. Resterande gåvotagare bestred försäljningen och åberopade gåvobrevets villkor. I och med att samtliga släktingar påtecknat gåvobrevet ansåg hovrätten att delägarna hade förbundit sig till att inte begära gemensam försäljning för fastigheten.48

2.3.3 Samäganderättslagen beträffande enkelt bolag

För att ett enkelt bolag ska föreligga föreskrivs det i 1 kap. 3 § HBL att två eller flera har avtalat om att tillsammans utöva verksamhet i bolag, utan att ett handelsbolag enligt 1 kap. 1 § HBL ska föreligga. Utmärkande för ett enkelt bolag är att bolagsformen inte utgör en juridisk person, sålunda kan bolaget inte förvärva rättigheter eller ådraga sig skyldigheter. I och med att ett enkelt bolag inte är ett rättssubjekt kan bolaget inte äga egendom, emellertid                                                                                                                

45  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  82.   46  KFM:s  handbok,  sid  323.   47  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  394.   48  A.a.,  sid  161-­‐163.  

(20)

kan egendom finnas i bolagets verksamhet varvid bolagsmännen enskilt kan stå som ägare eller tillsammans stå som samägare.49

Utifrån det som stadgas i 19 § andra stycke SamägL förefaller lagen inte vara tillämplig på egendomsförhållanden som rör bolagsmän, för enkla bolag gäller istället de bestämmelser som återfinns i 4 kap. HBL.50 Emellertid förefaller det att om bestämmelserna i SamägL inte strider mot vad som finns föreskrivet om enkla bolag eller mot vad bolagsmännen har avtalat, torde det inte finnas några hinder mot att de tillämpas. Med bakgrund i hur ett enkelt bolag bildas kan tveksamhet råda kring om ett enkelt bolag föreligger eller huruvida parterna endast har kommit överens om ett samäganderättsförhållande. Har delägarna gemensamt bestämt att samägd egendom ska användas på ett visst sätt samt hur de ska dela upp kostnaderna för egendomen, innebär det inte uteslutande att ett bolagsförhållande föreligger.51

I NJA 1980 s. 547 hade två personer träffat avtal om att i enkelt bolag yrkesmässigt bedriva fiske tillsammans, vilka sedermera även förvärvat bostad tillsammans. Bostaden köptes i syfte för verksamheten, men även för bostadsändamål. HD fann att övervägande skäl talade för att förvärvet främst betingades av det gemensamt bedrivna fisket, som parterna avsett ingå i bolagsförhållandet. HD fastställde att SamägL inte var tillämplig och avslog den ena delägarens ansökan om att försälja fastigheten på offentlig auktion enligt 6 & 8 §§ SamägL. Trots att bolagsegendom ägs med samäganderätt föreligger det inget hinder mot att någon av delägarna överlåter sin andel till utomstående part, oaktat att det strider mot bolagsavtalet. Annan delägare har dock inte rätt att framtvinga försäljning av hela egendomen enligt 6 § SamägL, eftersom 19 § SamägL förskriver att lagen inte är tillämplig.52 Säljer en bolagsman

sin andelsrätt i tillgångar som ingår i bolaget ger förfarandet upphov till diverse problem, innebärande att andel i odelbar egendom för allmänheten inte utgör ett praktiskt värdefullt objekt. Andelsöverlåtelser som resterande bolagsmän inte har givit något samtycke för kan av dem anses utgöra ett illojalt handlande och ett kontraktsbrott, som vållar skada för bolaget.53

                                                                                                               

49  Gregow,  Torkel,  2016,  sid  36.   50  Walin,  Gösta,  2000,  sid  114.   51  Torkel,  Gregow,  2016,  sid  36-­‐37.  

52  Nial,  Håkan  &  Hemström,  Carl,  Om  handelsbolag  och  enkla  bolag,  4.,  (omarb.)  uppl.  Norstedts  juridik,  

Stockholm,  2008,  sid  389.  

(21)

3. Förutsättningar för utmätning

3.1 Kronofogdemyndighetens uppdrag

Kronofogdemyndigheten är den myndighet som ombesörjer verkställighet och som ensam har befogenhet att med tvång ta i anspråk egendom eller lön för betalning av fastställd skuld.54 KFM:s verksamhet regleras både i UB och i förordning (2007:781) med instruktion för Kronofogdemyndigheten. Instruktionen anger att myndigheten bland annat ansvarar för frågor rörande verkställighet enligt UB och andra författningar, indrivningsförfaranden samt tillsyn i konkurs. Utöver att driva in skulder och bistå borgenärer att erhålla betalning för sina fordringar, vilket utgör KFM:s mest omfattande arbetsuppgift, har KFM även ett uppdrag att arbeta för att motverka grovt organiserad brottslighet och penningtvätt.55

År 1965 förstatligades exekutionsväsendet i samband med beslut om att utmätningsmannens benämning skulle ändras till kronofogde samt om att riket skulle delas in i 81 kronofogdedistrikt. År 1973 blev Riksskatteverket (RSV) landets centralmyndighet för exekutionsväsendets administration samtidigt som länsstyrelserna ansvarade för viss tillsyn över indrivning och redovisning av skatter, som kronofogdemyndigheterna var underställda. Först år 1988 fick varje län i landet en egen kronofogdemyndighet med RSV som chefsmyndighet, emellertid genomfördes återigen en ny omorganisation av myndigheterna, som innebar att de 24 kronofogdemyndigheter ersattes av tio stycken regionmyndigheter. Den senaste omorganisationen av myndigheten genomfördes år 2006 där de tio myndigheter avvecklades och bildade en ny rikstäckande och fristående myndighet.56

Utmärkande för KFM:s verkställighetsförfarande är att det ska utgöras av effektivitet, ske snabbt, enkelt och vara billigt. För att finna och ta hand om utmätningsbar egendom som kan finnas hos en gäldenär är det av betydelse att utmätningsförfarandet sker snabbt, eftersom det föreligger risk för att gäldenär väljer att gömma undan egendom. Ur ett borgenärsperspektiv är både enkelhet och pris betydelsefulla punkter, eftersom borgenären enkelt ska kunna ansöka om verkställighet. Borgenären ska inte hindras från att ansöka om verkställighet på grund av att ansökningsprocessen till exempel uppfattas som besvärlig.57

I arbetet med att driva in fordringar finns två typer av mål som KFM skiljer på. Den ena typen benämns som allmänna mål58 och den andra typen som enskilda mål59. De grundläggande skillnaderna mellan de två ligger i att den förra typen rör indrivning av offentligrättsliga fordringar och den senare gäller övriga fordringar. Begreppen definieras i 1 kap. 6 § UB, vari                                                                                                                

54  SOU  2016:81,  Utsökningsutredningen,  Ett  modernare  utsökningsförfarande:  betänkande,  Wolters  

Kluwer,  Stockholm,  2016,  sid  19-­‐20.  Hädanefter  benämns  SOU:n  som  Utsökningsutredningen.  

55  A.a.,  sid  51-­‐52.   56  A.a.,  sid  49-­‐50.  

57  Mellqvist,  Mikael,  Obeståndsrätten,  8.,  uppl.  Wolters  Kluwer,  Stockholm,  2017,  sid  18-­‐19.   58  Hädanefter  används  termen  a-­‐mål.  

(22)

det förskrivs att a-mål avser mål som gäller böter, vite, skatt, tull och andra avgifter som tillkommer staten och som får utsökas. Med e-mål avses annat än vad som avses med a-mål.60 KFM har två funktioner i a-mål, myndigheten ska dels företräda borgenären, staten, för vars fordran verkställighet ska ske och tillvarata dennes rätt, dels verka som exekutiv myndighet och objektivt handlägga målet. Myndighetens dubbla roll tycks inte vara förenlig och kan förorsaka uppkomsten av jävssituationer. Dock torde den dubbla rollen i praktiken inte leda till särskilda olägenheter, framförallt när det inte finns konkurrerande intressen.61

E-mål avser civilrättsliga skyldigheter, vari sökanden i e-målen utgörs av en fysisk eller juridisk person än stat och kommun. Det finns dock undantag för när verkställighet sker enligt reglerna för e-mål, trots att sökanden är stat eller kommun, exempelvis när staten på civilrättslig grund har tilldömts ett skadestånd. Bestämmelserna i UB är tillämpliga både på a-mål och på e-mål, emellertid finns det undantagsbestämmelser som anger när en del paragrafer inte är tillämpliga vid handläggning av a-mål. Distinktionen mellan a-mål och e-mål har därmed främst betydelse vid KFM:s behandling av dem.62

3.2 Utmätningsförfarandet

För aktualisering av specialexekution krävs att en gäldenär inte har fullgjort sin betalningsskyldighet. Gäldenärens vilja att inte prestera avgör om det blir aktuellt med utmätning enligt UB. Beträffande gäldenärens oförmåga att infria sin förpliktelse skulle sådan oförmåga istället kunna aktualisera en generalexekution enligt KonkL.63 För att en borgenär ska erhålla betalning från gäldenären, som har underlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, krävs det att borgenären begär verkställighet av en exekutionstitel hos KFM.64

Vid utmätning, som endast avser ekonomiska krav, verkställer KFM lagakraftvunna domar på exekutionstitlar och betalningsskyldighet som har fastslagits av domstol.65 Om det är möjligt för KFM att verkställa innan en exekutionstitel har vunnit laga kraft varierar, beroende på vilken typ av exekutionstitel det är fråga om. Det är av betydelse att hålla isär de bestämmelser i UB som anger att en exekutionstitel verkställs som lagakraftvunnen dom och de som föreskriver att en exekutionstitel får verkställas genast. Bestämmelserna bör särskilt beaktas vid utmätning, eftersom utmätning som verkställighetsform omfattar tre olika led.66

                                                                                                               

60  KFM:s  handbok,  sid  21.  

61  Gregow,  Torkel,  Utsökningsrätt,  4.,  omarb.  uppl.  Norstedts  juridik,  Stockholm,  2012,  sid  35.  Se  även  

Heuman,  Lars,  2007,  sid  110.  

62  KFM:s  handbok,  sid  22.  Se  även  Heuman,  Lars,  2007  sid  110.   63  Håstad,  Torgny,  2000,  sid  94.  

64  Heuman,  Lars,  2007,  sid  108.   65  Millqvist,  Göran,  2015,  sid  46.   66  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  74.  

(23)

Leden utgörs av utmätningsbeslut, försäljning av utmätt egendom och redovisning av influtna medel.67 När en exekutionstitel får verkställas genast får endast beslut om utmätning ske, de två senare leden i utmätningsförfarandet får inte äga rum. Det är först när exekutionstiteln har vunnit laga kraft som utmätningsförfarandet kan utföras. Emellertid får en lagakraftägande dom både påbörjas och avslutas utan särskilda villkor.68

Utmätningsförfarandet kan ske genom sakutmätning enligt 4 kap. UB, där tillgångar tillhörande gäldenären tas och säljs, för att efter försäljning i största mån täcka borgenärens fordran. Men även genom löneutmätning enligt 7 kap. UB, där viss del av gäldenärens lön tas i anspråk.69 Beslutar KFM att utmäta gäldenärens lön åläggs gäldenärens arbetsgivare att hålla inne en del av gäldenärens lön och redovisa den till KFM.70 Förfarandet är KFM:s mest utnyttjade tvångsmedel och kräver inte att gäldenären behöver lida någon realisationsförlust, vilket en sakutmätning gör.71 Utmätningsbeloppet72 som KFM beslutar om får endast gälla den del av inkomsten som överstiger vad gäldenären inte är i behov av för sitt och sin familjs underhåll samt för betalning av fordran som har bättre rätt än den för vilken löneutmätningen sker.73 Enligt 7 kap. 1 § andra stycke UB tillämpas löneutmätning endast på fysiska personer.

3.3 Utmätningsordning

Äger gäldenären flera objekt som är utmätningsbara finns det en utmätningsordning som KFM måste följa. I huvudsak ska först egendom som bringar minst kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären tas i anspråk, enligt 4 kap. 3 § UB. Hänsyn tas både till gäldenärens och till sökande borgenärs intresse. Gäldenären ska inte behöva lida onödig värdeförstöring och borgenären ska utan onödigt dröjsmål erhålla betalning för sin fordran.74 Om det kan antas att målet, inom tolv månader från den dag utmätningen börjar, kan bli fullt betald genom löneutmätning beslutar KFM normalt att verkställigheten stannar vid löneutmätning. Enligt den utmätningsordning som KFM i huvudregel bör följa ska kontanta medel, banktillgodohavanden och andra likvida tillgångar som finns tillgängliga först tas i

                                                                                                               

67  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  106.   68  A.a.,  sid  75.  

69  Ibid.  

70  Utsökningsutredningen,  sid  411.   71  KFM:s  handbok,  sid  141.  

72  Även  kallat  förbehållsbelopp.    

73  Utsökningsutredningen,  sid  415.   74  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  121.  

(24)

anspråk. Enligt ordningen ska sedan utmätning av lön, fonddelar och aktier, övrig lös egendom, fast egendom, tvistiga fordringar etcetera tas i anspråk.75

Utmätning av banktillgodohavanden, kontanter, andra likvida tillgångar och lön är mestadels fördelaktiga för gäldenären, eftersom realisation av egendom med åtföljande värdeförstöring inte aktualiseras. I och med att löneutmätning pågår under en längre period är verkställigheten inte lika fördelaktig för borgenären.76 Är sökanden och gäldenären dock ense om att viss egendom ska utmätas bör överenskommelsen följas, såvida tredje mans rätt inte kränks.77 Om sökandens fordran är förenad med en särskild förmånsrätt, har sökanden enligt 4 kap. 4 § UB rätt att få utmätning av den egendom vari förmånsrätten gäller.78 Emellertid ligger det inte alltid i sökandens intresse att sådan egendom tas i anspråk först. Exempelvis kan sökanden ha en sådan plats i förmånsrättsordningen att tvivel kan uppstå beträffande om sökanden kan erhålla betalning ur köpeskillingen för egendomen.79 Om det bedöms att egendom i vilken förmånsrätten gäller inte är tillräcklig för att sökanden ska erhålla full betalning får även annan egendom utmätas. Utmäts annan egendom för att sökanden ska erhålla full betalning för sin fordran, sker utmätning med förbehåll att betalning i regel först ska utgå ur den egendom som förmånsrätten belastar.80

3.4 Försvarlighetsbedömning, intresseavvägning och proportionalitetsprincip

Vid beslut om vilken egendom som ska utmätas ska KFM enligt 4 kap. 3 § UB göra en försvarlighetsbedömning och en intresseavvägning. Av 4 kap. 3 § första stycke UB följer att utmätning enbart får ske om det belopp som beräknas flyta in, efter avdrag för kostnader som uppkommit efter utmätningen, ger ett överskott och gör utmätningen försvarlig.81 De kostnader som uppkommer efter utmätningen tas ut ur köpeskillingen. Därmed måste det finnas ett överskott, efter att försäljningsavgifter och hanteringskostnader har dragits av, som gör utmätningen försvarlig.82 Uppkomna kostnader eller resterande fordringsbelopp behöver inte beräknas bli fullt betalda för att avgöra om utmätning ska ske eller ej. Det som är

                                                                                                               

75  Utsökningsutredningen,  sid  172.  Se  även  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  121.   76  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  121-­‐122.  

77  Prop.  1980/81:8,  sid  359.   78  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  122.   79  Prop.  1980/81:8,  sid  359.   80  Gregow,  Torkel,  2012,  sid  123.   81  Utsökningsutredningen,  sid  184.   82  KFM:s  handbok,  sid  102.  

(25)

avgörande är att så mycket därav blir betalt att utmätningen framstår som försvarlig. Således ska hänsyn tas både till KFM:s arbetsinsats och till olägenheter för gäldenären.83

Av 4 kap. 3 § andra stycke UB framgår att en intresseavvägning ska göras när det finns flera utmätningsbara tillgångar att ta i anspråk. I regel ska tillgång som till minsta kostnad, förlust eller olägenhet för gäldenären kan användas till fordringens betalning först tas i anspråk.84 För att gäldenären inte ska behöva lida onödig värdeförstöring bör i första hand kontanta medel, banktillgodohavande och andra likvida tillgångar utmätas, följt av annan lös egendom och till sist fast egendom.85

Även en proportionalitetsbedömning ska göras, innebärande att avsedd åtgärd ska stå i proportion till vad som kan vinnas med åtgärden och inte vara mer ingripande eller omfattande än vad som erfordras. När åtgärdens proportionalitet ska bedömas vägs samtliga faktorer som är av betydelse in, om verkställigheten exempelvis påverkar ett barn måste barnkonventionens86 bestämmelser beaktas.87 Proportionalitetsprincipen är en grundläggande rättsprincip som genomsyrar folkrätten och som är en del av Europakonventionen. Åtgärder som KFM vidtar och som enligt Europakonventionen kränker individens rättigheter ska prövas i ljuset av principen. Om viss åtgärd innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna, exempelvis rätten till respekt för egendom och för den enskildes hem enligt artikel 8 i Europakonventionen, ska utmätning inte ske. För att avgöra om en åtgärd är proportionerlig eller ej måste KFM väga in följande omständigheter: fordringens storlek, utmätningsbeslutet, egendomens värde och beskaffenhet, alternativa möjligheter att betala skulden och gäldenärens, borgenärens och tredje mans intressen. Omständigheterna värderas och vägs mot varandra för att KFM sedan ska kunna göra en sammanvägd bedömning.88 Europadomstolen meddelade den 25 juli 2013 dom i målet Rousk mot Sverige.89 I målet

fastslogs det att exekutiv försäljning och avhysning från en fastighet för en utmätningsbar skuld till staten, som endast uppgick till 6 721 kronor, stred mot artikel 8 i Europakonventionen och artikel 1 i första tilläggsprotokollet. Bakgrunden i målet följer av att gäldenären, Rousk, blev skönstaxerad år 2002 och debiterades en kvarskatt om cirka 230 000                                                                                                                

83  Prop.  1993/94:50,  sid  294.   84  Utsökningsutredningen,  sid  184.   85  Prop.  1980/81:8,  sid  358-­‐359.  

86  Förenta  nationernas  konvention  om  barnets  rättigheter.     87  Utsökningsutredningen,  sid  172-­‐173.  

88  A.a.,  sid  190-­‐193.  Se  även  Kronofogdens  ställningstagande,  nr.  7/14/VER,  sid  3.  

(26)

kronor. På grund av att Rousk inte betalade kvarskatten överlämnades den år 2003 till KFM för indrivning, som sedan utmätte Rousks bostad. Rousk fick ingen delgivning av utmätningsbeslutet, men fick senare meddelande av KFM om att bostaden skulle försäljas. Rousk kontaktade KFM och begärde anstånd med försäljningen. KFM avslog begäran om anstånd och skickade en underrättelse om information beträffande försäljningen till Rousk. Bostaden såldes och Rousk vägrade att frivilligt flytta, vilket medförde att KFM efter begäran av köparen avhyste Rousk. Vid försäljningstillfället uppgick Rousks skatteskuld enbart till 6 721 kronor. Europadomstolen fann att KFM:s åtgärder var oproportionerliga, eftersom KFM utmätte, sålde och slutligen avhyste Rousk. Men framför allt på grund av att det fanns andra tillgångar som kunde täcka skulden, till exempel en bil. Varken statens eller köparens intressen ansågs väga över Rousks intresse, vilket resulterade i att staten fick betala ett skadestånd till Rousk.

Efter Rousk-målet har även HD i rättsfallet NJA 2013 s. 1241 uttalat att hänsyn ska tas till Europakonventionen vid avvägning mellan gäldenärens och sökandens intressen samt att starka skäl krävs för att utmätning av bostad inte ska strida mot artikel 8 i Europakonventionen.90 Bakgrunden till detta rättsfall var att KFM hade beslutat om utmätning

av gäldenären D.W:s andel både i en fastighet samt i två pantbrev i fastigheten för en skatteskuld som uppgick till 625 000 kronor. D.W. hade även en hustru och två barn som var i behov av särskild omsorg.

Efter avdrag för förrättningskostnader och utdelning till kreditgivare med säkerhet i fastigheten uppskattades försäljningen ge 36 000 kronor till betalning av skatteskulderna. Emellertid hade det beslutats om och pågick utmätning i gäldenärens lön, dessutom skulle gäldenärens skattefordringar preskriberas vid utgången av år 2017 och vid utgången av år 2018. Gäldenären och makan överklagade KFM:s beslut om utmätning av fastigheten och de två pantbreven, yrkade på att beslutet skulle upphävas och gjorde gällande att åtgärden inte var försvarlig med hänsyn till familjens situation.

HD framhöll försvarlighetsbedömningen och intresseavvägningen i 4 kap. 3 § UB och konstaterade att utmätning endast ska ske om det belopp som beräknas flyta in är försvarligt samt att egendom som förorsakar minst olägenhet för gäldenären ska tas i anspråk. Vidare                                                                                                                

References

Related documents

Enligt en lagrådsremiss den 10 oktober 2013 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1.. Förslagen har inför

Har egendomen stort ekonomiskt värde, såsom vissa maskiner eller liknande, ska ett anbudsförfarande användas. Det finns, i motsats till upphandling, inga tvingande lagregler men det

registermyndigheten, om gäldenären har registrerat skepp eller skepps- bygge, andel i sådan egendom eller villkorlig äganderätt till egendomen eller till andel i den,..

62 För det fall mottagaren inte tar emot godset anses transportören inte längre ha godset i sin vård när (i) detta har lagts upp för mottagarens räkning i enligt med avtal,

2 Mellqvist, Mikael. Fordran & skuld.. Utöver att borgenären fått panten i sin besittning skall även gäldenären ”avskäras från möjligheten att disponera panten”.

208 KFM utgår således från att egendom som är i gäldenärens besittning helt tillhör gäldenären och kan därför tas i anspråk för dennes fordringar, men om tredje man

Frågan om tredje mans roll i skiljeförfaranden och hur den ökade mängden tvis- ter med flera olika typer av aktörer bör hanteras är en av de största utmaningarna skil-

Se även 3 kap 3 § konkurslagen (1987:692) (KonkL) som stadgar att all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades ingår i konkursen.. köpeskillingen och