”Det börjar ju sällan med ett knytnävsslag” : Kvalitativ studie om yrkesverksammas upplevelser av riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor utifrån den socio-ekologiska modellen

”Det börjar ju sällan med ett knytnävsslag”

Kvalitativ studie om yrkesverksammas upplevelser av riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor utifrån den socio-ekologiska modellen

Pia Efraimsson, Lina Mårtensson och Kajsa Sigfridsson

VT19

Självständigt uppsatsområde, 15 hp Huvudområde: Kriminologi

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Mika Andersson

Syftet med följande studie var att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och fem yrkesverksamma från relevanta organisationer deltog. Teman som identifierades i studien jämfördes med de olika nivåerna från den socio-ekologiska modellen och med tidigare forskning på området. I studien kunde tre av de fyra nivåerna från den socio-ekologiska modellen återfinnas som självständiga teman och den fjärde nivån återfanns som en underliggande faktor i samtliga teman. Resultatet visade även att de yrkesverksamma upplever att det finns personlighetsdrag som karaktäriserar män som utövar våld mot kvinnor men att männen ändå skiljer sig från varandra. Mäns våld mot kvinnor finns i alla samhällsklasser och miljöer vilket gör det svårt att identifiera vilka män som har denna typ av problematik. För att våldet ska minska krävs tidigt förebyggande arbete samt krafttag i hela samhället kring de rådande maskulinitetsnormerna. Vidare behövs mer forskning på hur de män som inte lagförs eller frivilligt söker behandling kan upptäckas samt motiveras till behandling för sin problematik.

Nyckelord: mäns våld mot kvinnor, riskfaktorer, yrkesverksamma, socio-ekologiska modellen.

experiences of potential risk factors to men's violence against women in relation to the socio ecological model. A qualitative interview study was conducted and five professionals from different organizations participated. Themes identified in the study were compared with different levels from the socio-economic model and with previous research in the field. In the present study, three out of four levels from the socio-ecological model were found as independent themes and the fourth level was found as an underlying factor in all themes. The results also showed that the professionals found personality traits that characterize men who use violence against women, but that the men still differ from each other. Men's violence against women exists in all social classes and environments, which makes it difficult to identify which men that have this type of problem. For the violence to decrease, early preventive work and effort are required throughout society and the current masculinity standards. More research is needed about how men who are not prosecuted or voluntarily seeking treatment can be discovered and motivated to treat their problems.

Key words: men’s violence against women, risk factors, professionals, socio ecological model

Riskbedömning ... 2

Riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor ... 3

Brister och styrkor med tidigare forskning ... 7

Socio-ekologiska modellen ... 7

Problemformulering och syfte ... 9

Metod ... 10 Deltagare ... 11 Material ... 12 Procedur ... 12 Etik ... 13 Analys ... 14 Resultat ... 16 Individen ... 17 Miljön ... 18 Strukturer ... 19 Diskussion ... 20 Teoretisk koppling ... 21

Denna studies resultat i förhållande till tidigare forskning ... 22

Styrkor och brister med aktuell studie ... 23

Framtida arbete kring mäns våld mot kvinnor ... 24

Referenslista ... 27 Bilaga 1

”Det börjar ju sällan med ett knytnävsslag”

Enligt de mänskliga rättigheterna har varje individ rätt till ett liv fritt från våld (World Health Organization, 2005; World Health Organization, 2013). Trots det förekommer mäns våld mot kvinnor i världens alla länder. För att kunna arbeta preventivt och motverka mäns våld mot kvinnor behöver möjliga riskfaktorer identifieras (Messing & Thaller, 2015; Regeringen, 2016). Det kan göras med hjälp av personer som arbetar med frågor kring mäns våld mot kvinnor, yrkesverksamma inom ämnet. Vilket i den aktuella studien även kommer innefatta personer vid ideella organisationer. Syftet med studien är därmed att undersöka

yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor. Både män och kvinnor kan utsättas för våld i nära relation (Socialstyrelsen, u.å). Merparten av förövarna är dock män och offren främst kvinnor. År 2017 misstänktes 5870 personer i Sverige för våld mot en partner som de tidigare haft en relation med eller som de vid brottstillfället hade en relation med (Brottsförebyggande rådet [Brå], 2018), 97 procent av dessa var män. Då majoriteten av förövarna för våld i nära relation är män kommer således begreppet mäns våld mot kvinnor i fortsättningen användas i denna studie och inte begreppet våld i nära relation (Brå, 2014; Brå, 2018). Även Förenta Nationerna väljer att definiera fenomenet på ett sätt som belyser faktumet att det vanligen är kvinnor som är offer och män som är förövare (Förenta Nationerna, 1979). Enligt Socialstyrelsen (u.å) kan våld i nära relation uttryckas i olika former, det kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, socialt, materiellt eller ekonomiskt. De olika formerna av våld utförs vanligen i kombination med varandra.

Var fjärde kvinna uppger att hon blivit utsatt för någon form av våld utövat av en nuvarande eller tidigare partner (Brå, 2014). Av dessa kvinnor uppger 24 procent att de blivit psykiskt utsatta och 15 procent att de blivit fysiskt utsatta för våld. Även återkommande våld är vanligare att utsättas för bland kvinnor än bland män, cirka 20 procent av de kvinnor som uppgivit att de varit utsatta för fysiskt våld har blivit utsatta minst en gång i veckan.

Arbetet kring mäns våld mot kvinnor har under senare tid blivit ett nytt fält på

arbetsmarknaden (SOU 2015:55). Fältet har gått från att endast innefatta ideella kvinnojourer till att innefatta flertalet olika aktörer i samhället. De ideella uppdragen sker dock ofta vid sidan av en annan huvudsaklig sysselsättning. Detta kan leda till att det ideella arbetet kring mäns våld mot kvinnor blir åsidosatt, vilket förklarar varför det finns en kunskapsbrist.

Det är av stor vikt att bedriva ett våldspreventivt arbete för att upptäcka både kvinnor som riskerar att bli utsatta för våld samt för att upptäcka våldsbenägna män (SOU 2015:55). I bästa fall upptäcks dessa män innan de utvecklat ett våldsamt beteende. Dagens kunskap om

mäns våld mot kvinnor har utvecklats till största del genom forskning på män som genomgått behandlingsprogram för våld eller frivilligt sökt sig till en organisation för att få hjälp med sitt våldsamma beteende. Det är av betydelse att förstå att det är långt ifrån alla män som utövat våld mot kvinnor och att de våldsamma männens beteende kan skilja sig åt.

Samhället har vid flera tillfällen misslyckats med att upptäcka män som kan eller ha varit våldsamma mot kvinnor de lever eller har levt med, vilket kan leda till svåra

konsekvenser för kvinnorna (SOU 2015:55). Arbetet med att förhindra utveckling av ett våldsamt beteende mot kvinnor bör påbörjas redan i tidig skolålder med en diskussion kring exempelvis normer, jämställdhet och mänskliga rättigheter. I följande studie kommer yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor att

undersökas. De yrkesverksamma kan bidra med kunskap som kan skilja sig från vad tidigare forskning visar och således göra skillnad i det framtida förebyggande arbetet.

Riskbedömning

För att bedöma risken för mäns våld mot kvinnor använder sig en del organisationer, och således yrkesverksamma inom området, riskbedömningsinstrument som hjälper dem att identifiera faktorer vilka kan leda till våldsutövning gentemot en partner (Belfrage, Strand, Storey, Gibas, Kropp, Hart & Kovera, 2012; NCK, u.å). Riskbedömningsintstrumenten Spousal Assault Risk Assessment [SARA] samt Brief Spousal Assault Form for the Evaluation of Risk [B-SAFER], är två av de riskbedömningsinstrument som används i Sverige av yrkesverksamma i olika organisationer. Instrumenten kan användas av yrkesverksamma för att bilda sig en uppfattning om hur hotbilden mot den våldsutsatta kvinnan ser ut samt vilka faktorer mannen innehar som kan öka risken för ett våldsamt beteende.

Spousal Assault Risk Assessement Guide [SARA]. SARA är i dagsläget utformat som en checklista som ska hjälpa yrkesverksamma att bedöma risken för mäns våld mot kvinnor (Belfrage m.fl., 2012; Kropp, Hart & Belfrage, 2010). Riskbedömningsinstrumentet är tänkt underlätta bedömning av riskfaktorer och baseras på tidigare forskning kring mäns våld mot kvinnor. De yrkesverksamma fyller i checklistan och tar ställning till om riskfaktorer

föreligger hos de aktuella personerna, de ska även ta i beaktning om riskfaktorerna förekommit under den närmsta tiden eller tidigare i livet. SARA ser även till exempelvis vilken form av våld som utövats, psykosocial anpassning samt sårbarhetsfaktorer hos

utövaren. Beroende på vilka eller vilken riskfaktor en person innehar bedöms risken olika från person till person. Instrumentet grundar sig således inte i ett poängsystem där de personer med

högre antal poäng skulle inneha större risk att bruka våld mot kvinnor än personer med lägre antal poäng.

Brief Spousal Assault Form for the Evaluation of Risk [B-SAFER]. B-SAFER är en förkortad version av SARA specifikt framtagen för att användas av poliser i deras arbete (Storey, Kropp, Hart, Belfrage & Strand, 2014). Vid förkortningen togs vissa delar, bland annat de som berörde förövarens psykiska hälsa och den eventuella förekomsten av psykiska sjukdomar, bort från checklistan. Syftet var att underlätta för poliser genom att inte kräva att de skulle göra en psykologisk värdering av den våldsutövande mannen parallellt med sina andra arbetsuppgifter. B-SAFER innefattar tio riskfaktorer, såsom våldsamt beteende, upptrappning av våld eller missbruksproblem, som användaren tar ställning till. Riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor har genom tidigare forskning kunnat förklaras på flera olika sätt. Följande avsnitt kommer redogöra för några av de faktorer som enligt tidigare forskning är mest framträdande bland män som brukar våld mot kvinnor. Dessa faktorer benämns som riskfaktorer vilket innebär faktorer som ökar sannolikheten eller risken för mäns våld mot kvinnor (Andershed, 2015). De behöver dock inte vara direkta orsaksfaktorer

Tidigare våldsutövande. Den tveklöst största riskfaktorn för mäns våld mot kvinnor som genom tidigare forskning kunnat identifierats är att mannen tidigare brukat våld mot en partner (Montalvo-Liendo, Matthews, Gilroy, Nava & Gangialla, 2018). Att vid ett initialt tillfälle utöva våld mot sin kvinnliga partner ökar risken för att vid upprepade gånger utöva våld mot en kvinnlig partner, både en nuvarande och eventuellt framtida partner (Novak & Furman, 2016). När utövning av våld mot sin partner tidigare förekommit är det lättare att ta steget att ytterligare en gång bruka våld. Därutöver ökar även risken om mannen utövat våld mot någon annan i ett tidigare skede (Abramsky m.fl., 2011; Grann & Wedin, 2002). Tidigare utövat våld behöver inte vara av fysisk karaktär för att det ska räknas som en riskfaktor för mäns våld mot kvinnor, även psykiskt våld kan leda till ett framtida våldsutövande (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012).

Uppväxtförhållanden. Att växa upp i ett bristfälligt hem, där vårdnadshavare inte kunnat tillhandahålla en uppväxt som gynnat barnen i familjen, kan vara en riskfaktor till varför män senare i livet utövar våld mot kvinnor (Reed m.fl., 2008; End Violence Against Women, 2011). Ett bristfälligt hem kan exempelvis innebära att familjen lider av ekonomiska svårigheter och att det således är svårt att försörja familjen.

Män som vuxit upp med en pappa med kriminell livsstil kan i vuxen ålder inneha ökad risk för att misshandla sin partner (Theobald & Farrington, 2012). Att ha bevittnat våld tidigt i

livet är ytterligare en riskfaktor, vilken kan uttryckt sig exempelvis i att ens pappa brukat våld mot mamman i hemmet under uppväxten (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007). Att våld har utövats inom familjen under mannens uppväxt kan leda till problem med anknytning senare i livet, vilket i sin tur ökar risken för våldsutövande i ett framtida

förhållande (Godbout m.fl., 2017). Att under uppväxten bevittnat våld kan även resultera i flertalet konsekvenser (Skuja & Halford, 2004; End Violence Against Women, 2011). Utöver att misshandla sin egen partner, kan mannen även dominera och tala nedvärderande till partnern samt missbruka ett uppbyggt förtroende som finns inom familjen. Till följd av

beteendet som mannen i familjen uppvisar kan konflikter uppstå, vilket i sin tur kan resultera i att våld utövas av mannen. Risken att utsätta sin partner för våld i framtiden ökar även ifall mannen själv varit utsatt för våld under sin uppväxt (Carr & Vandeusen, 2002; Skuja & Halford, 2004).

Sociala strukturer.

Att män brukar våld mot kvinnor har i forskning visats kunna bero

på samhällets syn av hur en man ska vara (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019; Reidy, Berke, Gentile & Zeichner, 2014). De olika stereotyperna kring manligt beteende kan

innebära att en man ska nedvärdera kvinnor eller anse sig ha en äganderätt över en kvinna, för att ses som manlig enligt somliga samhällsnormer (End Violence Against Women, 2011). Det kan anses vara maskulint att vara styrd av ilska istället för att visa medkänsla (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019). Tankar eller känslor som inte upplevs som maskulina kan motivera männen till att bete sig, som de uppfattar det, manligt enligt normen genom aggressivitet eller dämpa medkänslor för andra i sin närhet.

När samhällets syn på hur en man bör uppträda krockar med hur en man upplever sig själv och sin maskulinitet kan det ge uttryck i ett dominant och aggressivt beteende vilket kan leda till våld mot sin partner (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019; Reidy, Berke, Gentile & Zeichner, 2014). Krocken mellan samhällets normer kring maskulinitet och mannens uppfattning om sig själv har i forskning identifierats som en möjlig riskfaktor till mäns våld mot kvinnor. Mannen kan besitta en bild av vad, enligt samhället och normen, är stereotypiskt manligt beteende och således agera i enlighet därefter (End Violence Against Women, 2011).

Ojämlikhet mellan kvinnor och män, vilken uttrycks bland annat socialt, politiskt och ekonomiskt, beskrivs som en av många riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor (García-Moreno m.fl., 2015). Att som man bruka våld mot kvinnor kan ha sin grund i att mannen använder våldet för att bevisa för omgivningen eller kvinnan som utsätts för våldet att han är en “riktig man” och maskulin (End Violence Against Women, 2011).

Generell brottslighet. Ytterligare en riskfaktor för mäns våld mot kvinnor är att den våldsutövande mannen har en aktiv kriminell livsstil eller ett tidigare kriminellt förflutet (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012). Mannens kriminella beteende, utöver våldet han brukat mot kvinnor, kan bestå av brottsliga handlingar som inte är våldsrelaterade. En generell kriminalitet hos mannen kan vara en möjlig riskfaktor till våldsutövande och att mannen brukar våld mot sin kvinnliga partner. Män med tidigt antisocialt eller kriminellt beteende har även en ökad risk att senare i livet utöva våld mot kvinnor.

Manliga förebilder.Män som exponeras för objektifiering av kvinnor från män i deras närhet kan uppvisa en syn på kvinnor som mindre värda (Reed m.fl., 2008), speciellt om de män som exponeras för detta befinner sig i tonåren eller tidig vuxen ålder. När unga män iakttar en objektifiering av kvinnor kan det leda till att beteendet sprider sig till andra unga män. I studien beskrivs hur de manliga förebilderna som fanns tillgängliga för förövarna i ung ålder betedde sig illa mot kvinnor de hade ett förhållande med. Förövarens manliga umgänge kan även ha påverkat förövaren till att misshandla sin kvinnliga partner eller till en negativ bild av kvinnor. Männen talar om att de, för att få ökad respekt i en vänskapsgrupp av män, ofta kunde skryta om hur de ägde kvinnor och hur de såg på kvinnor som mindre värda (Reed m.fl., 2008; End Violence Against Women, 2011). I de fall där män i sina tonår umgåtts i princip uteslutande med andra unga män som dessutom har begått brott är risken stor att de kommer att utveckla ett beteende som kan leda till våld mot kvinnor senare i livet (Casey & Beadnell, 2010).

Attityder. En riskfaktor för mäns våld mot kvinnor är den attityd som mannen har generellt mot brott (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012). Är attityden till brott positiv har mannen inga bekymmer med att begå brott vilket ökar risken för att han också ska begå våldsbrott och bruka våld mot kvinnor. Attityden mannen har till brott generellt påverkas av personer han har runt omkring sig, men även av uppväxt. En positiv attityd till våld kan också komma till följd av egen exponering och utsatthet för våld tidigt i mannens liv (Markowitz, 2001). Attityder är influerade av den sociala miljön och är denna tillåtande av brott påverkas mannen av detta och hans attityd till brott blir också tillåtande. Detta leder till ökad risk för antisocialt eller brottsligt beteende vilket även ökar risken för att mannen ska bruka våld mot kvinnor. En attityd till att bruka våld mot kvinnor ökar inte enbart risken för att detta faktiskt ska ske utan även risken för att våldet mot kvinnan ska utövas mer frekvent.

Alkohol och droger. Tidigare forskning har visat att alkoholkonsumtion kan vara en riskfaktor för mäns våld mot kvinnor (Smith, Homish, Leonard & Cornelius, 2012; Stuart, Temple, & Moore, 2007). Konsumtion av alkohol leder främst till ökad risk för fysiskt våld

(Jose, O’Leary, Graña Gomez & Foran, 2014) men även till ökad risk för psykiskt våld (Renzetti, Lynch & DeWall, 2018). Att alkoholkonsumtion kan leda till att män utövar våld mot kvinnor går att förklara genom att alkoholen hämmar självkontrollen hos en individ, som inte skulle utöva våld om denne var nykter (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012). Alkohol som riskfaktor behöver inte återfinnas endast hos mannen som utövar våldet, utan kvinnor som konsumerar alkohol löper också en större risk att utsättas för våld av sin partner. Även användande av droger har visat sig ha ett samband med mäns våld mot kvinnor, dock inte i samma utsträckning (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012; Coker, Smith, McKeown & King, 2000; Smith, Homish, Leonard & Cornelius, 2012). Viss användning av specifika droger, såsom cannabis eller hallucinogener, tillsammans med en alkoholkonsumtion kan öka risken för mäns våld mot kvinnor (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012)

Psykisk ohälsa.Att lida av psykisk ohälsa är något som kan vara en riskfaktor för mäns våld mot kvinnor (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007). Psykisk ohälsa i kombination med att utöva våld mot kvinnor kännetecknas av bland annat depression eller missbruk av olika slag (End Violence Against Women, 2011). Män som utövat våld mot kvinnor kan även utveckla psykisk ohälsa efter våldet ägt rum, som resultat av plötsliga förändringar likt arbetslöshet som konsekvens av våldet. Att känna stress över att vara arbetslös tillsammans med andra faktorer såsom en upplevd social isolering kan leda till psykisk ohälsa.

I de fall där mäns våld mot kvinnor leder till dödlig utgång är förövare med allvarlig psykisk ohälsa överrepresenterade (Belfrage & Rying, 2004). Av de 164 manliga förövare som ingick i studien hade 95 procent minst en psykiatrisk diagnos, där den vanligaste diagnosen var personlighetsstörning. Även forskning på fall där utgången inte varit dödlig visar att personlighetsstörningar är frekvent förekommande bland män som utövat våld mot sina kvinnliga partners (Hart, Dutton & Newlove, 1993). Den psykiska ohälsan kan uppvisas i form av kognitiva och emotionella brister (End Violence Against Women, 2011). Det kan uttryckas genom att vissa män inte visar någon empati eller respekt för kvinnor de har i sin närhet.

Yrkesverksammas upplevelser av riskfaktorer. En del av den tidigare forskning om yrkesverksammas upplevelser av riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor undersöker hur poliser ställer sig till att identifiera och jobba med riskfaktorer på olika sätt, bland annat genom samarbete med socialtjänst eller användning av riskbedömningsinstrument (Messing & Campbell, 2016; Ward-Lasher, Messing & Hart, 2017). Forskning finns även kring hur

sina föräldrar (Fusco, 2013). Tidigare har forskning visat att personer som möter mäns våld mot kvinnor i sitt arbete tenderar att lägga skulden till våldet på offret samt inte se våldet som ett problem (Danis & Lockhart, 2003). Forskning (Black, Weisz & Bennett, 2010) visar att flera av de tillfrågade respondenterna trodde att mäns våld mot kvinnor hade enkla

förklaringar, såsom att kvinnan hade provocerat fram våldet eller att mannens

alkoholkonsumtion var anledningen. Av de tillfrågade som hade tidigare erfarenhet av arbete med mäns våld mot kvinnor angav dessa mer komplicerade anledningar till varför våldet skett, vilka inte var grundade i offrets roll i våldet. Eftersom att konsekvenser till mäns våld mot kvinnor kan sträcka sig genom hela livet är det av stor vikt att förstå vad yrkesverksamma har för upplevelser av våldet för att på bästa sätt kunna arbeta med förebyggande mot våldet. Brister och styrkor med tidigare forskning

Mycket av den tidigare forskning som återfinns är baserad på att män som utövat våld mot kvinnor själva har rapporterat om hur deras liv sett ut och forskare har senare identifierat riskfaktorer utifrån deras berättelser (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019; Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007). Självrapportering kan innebära att forskningen kring mäns våld mot kvinnor blir skev då männen svarat som de tror forskarna vill att de ska svara eller tror är önskvärt utifrån tidigare uppfattning om mäns våld mot kvinnor. Det går därav inte att vara säker på att de svar som ges via självrapporteringsformulären är

sanningsenliga då förövaren kanske vill uppfattas på ett visst sätt.

När det kommer till forskning om maskulinitetsnormer och mäns våld mot kvinnor behövs mer forskning som ser till socialiseringsprocessen av män (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019). Forskningen behöver främst undersöka pojkar och unga män för att upptäcka när i mannens liv den maskulina socialiseringen som uppmuntrar aggressivt beteende mot kvinnor sker. Dessutom är det av betydelse att se till var forskning kring maskulinitetsnormer och socialisering genomförs då det kan skilja sig åt mellan olika länder och kulturer. Detta kan innebära att slutsatser som dras från forskningen inte nödvändigtvis går att applicera på andra kontexter än de undersökta.

Socio-ekologiska modellen

Socio-ekologiska modellen kan förklara mäns våld mot kvinnor med hjälp av olika nivåer av riskfaktorer som identifierats (Heise, 1998). Modellen består av fyra nivåer; individnivå, relationsnivå, samhällsnivå och strukturellnivå (se Figur 1), vilka samtliga innefattar riskfaktorer för våldsutövande. Utifrån modellen går det att kartlägga och identifiera riskfaktorer som har störst inverkan på mannen. Utöver att kartlägga riskfaktorer kan

modellen även hjälpa till att upptäcka kombinationer av riskfaktorer som utgör en större risk för mäns våld mot kvinnor. Detta kan i sin tur vara användbart när preventionsprogram och interventioner utvecklas för att förebygga mäns våld mot kvinnor och eventuellt återfall i våldsutövande.

Figur 1. Socio-ekologiska modellen (Heise, 1998).

Individuella faktorer i modellen är personlighetsdrag och erfarenheter hos individen som ligger till grund för hur denne reagerar på stressande faktorer i relationer och närmiljön (Heise, 1998). För manliga förövare kan en sådan faktor vara att bevittnat våld mellan föräldrar under uppväxten. Andra riskfaktorer på individnivå är utsatthet för psykiska eller sexuella övergrepp samt som barn haft en frånvarande eller avvisande pappa.

Faktorer på relationsnivån i den socio-ekologiska modellen syftar till de nära relationer mannen som brukar våld mot kvinnor har (Heise, 1998). Relationsfaktorer innefattar faktorer likt manlig dominans i familjen, manlig kontroll över familjens ekonomi, relationskonflikter och mannens alkoholkonsumtion. Dessa faktorer kan bidra till bråk inom familjen vilket i sin tur kan leda till att mannen brukar våld mot kvinnan.

Samhällsnivån syftar till de formella och informella sociala strukturer som inkräktar på den miljö mannen befinner sig i (Heise, 1998). De sociala strukturerna påverkar hur mannen influeras, begränsas och vilka beslut som tas. Samhällsnivån kännetecknas av faktorer likt arbetslöshet, låg socioekonomisk status, isolering av kvinnan och familjen samt antisocialt umgänge.

De strukturella faktorerna i socio-ekologiska modellen berör samhällets kulturella tro och värderingar, uppfattningar kring könsroller, känslor av ägandeskap över kvinnan samt bestraffningar och våld som konfliktlösning (Heise, 1998). Dessa delar genomsyrar sedan de övriga delarna i modellen. Exempelvis kan manlighet definieras olika beroende på kultur. Somliga definierar det som dominans och aggressivitet när andra definierar manlighet genom att vara en bra förälder och möjlighet att försörja sin familj. Beroende på kultur och

Strukurellnivå Samhällsnivå Relationsnivå Individnivå

samhällets uppfattning om hur en man ska vara påverkas mansrollen och därmed även mäns våld mot kvinnor.

Socio-ekologiska modellen är ett verktyg som hjälper en förstå hur möjliga riskfaktorer samverkar med varandra (End Violence Against Women, 2011; Heise, 1998). På individnivå kan modellen användas för att identifiera de män som löper störst risk att bruka våld mot en kvinnlig partner. Med hjälp av modellen går det att finna svar till varför de individuella förutsättningarna tillsammans med miljön individen befinner sig i kan vara antingen gynnsam eller missgynnsam. Exempelvis kan en mans riskfaktor för att bruka våld mot kvinnor träda fram i en missgynnsam miljö, men inte i en gynnsam miljö. Med hjälp av den strukturella nivån kan förståelsen för männens våldsutövande variera beroende på den miljö mannen befinner sig i. Det är av vikt att förstå att riskfaktorerna i teorin är just eventuella riskfaktorer för att en man ska utöva våld, det är inte kausala orsaksfaktorer, något som med säkerhet kan sägas vara det som orsakar våldet (End Violence Against Women, 2011). Vilka och hur många riskfaktorer en man som brukar våld mot kvinnor besitter är individuellt från man till man. En man kan besitta flera riskfaktorer men inte utöva våld eller endast inneha en

riskfaktor och vara våldsam. Problemformulering och syfte

Enligt den tioåriga nationella strategin för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som regeringen presenterade år 2016 bör arbetet kring mäns våld mot kvinnor skifta fokus (Regeringen, 2016). Istället för att enbart hantera konsekvenser av mäns våld mot kvinnor, behöver arbetet även fokusera på vad som orsakar våldet för att kunna förebygga denna form av brott. Att identifiera riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor är av stor vikt för att kunna använda de mest effektiva preventionsstrategierna för att förebygga våldet (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007; Fleming, Gruskin, Florencia, & Dworkin, 2015; Tilley & Brackley, 2005).

Genom att använda yrkesverksammas upplevelser kan möjliga riskfaktorer identifieras utifrån olika perspektiv beroende på organisation eller verksamhet (Messing & Thaller, 2015; Regeringen, 2016). Olika organisationer kan ha varierande syn på vilka riskfaktorer som är av betydelse, beroende på hur deras arbete kring mäns våld mot kvinnor ser ut. En del av de utvalda organisationerna har mer kontakt med männen som utövar våldet medan andra jobbar på ett övergripande plan, således kan upplevelserna skilja sig åt från de olika

organisationerna. De yrkesverksammas upplevelser ska sedan testas gentemot den socio-ekologiska modellen i syfte att se eventuella likheter eller olikheter. Om de yrkesverksammas upplevelser av riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor skiljer sig från tidigare forskning kan

detta påverka arbetet med att förebygga våldet på ett negativt sätt (Danis & Lockhart, 2003). Med fel kunskap kan viktiga grundläggande faktorer till mäns våld mot kvinnor förminskas och det preventiva arbetet fokusera på faktorer som inte bearbetar problemet på djupet, vilket kan leda till att förebyggande arbete inte når sin fulla potential. Att ställa deltagarnas

upplevelser av riskfaktorer mot den socio-ekologiska modellen kan hjälpa att identifiera vad för evidensbaserade riskfaktorer som får mycket utrymme i ett preventivt arbete samt vilka faktorer som ges mindre utrymme.

Tidigare forskning kring yrkesverksamma och mäns våld mot kvinnor grundar sig i stor utsträckning i hur yrkesverksamma använder olika metoder och riskbedömningsinstrument för att identifiera riskfaktorer hos männen och således kunna arbeta preventivt mot våld (Messing & Thaller, 2015). Den aktuella studien skiljer sig från tidigare forskning då den ser till vad yrkesverksamma ser för riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till socio-ekologiska modellen. Studien anses även vara ett komplement till befintlig forskning om riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor som vanligen baseras på självrapportering från förövare (Reed m.fl., 2008). Då självrapportering riskerar att utmynna i resultat som inte är sanningsenliga (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019; Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007) går det att argumentera för att yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer kan belysa problemet på ett mer rättvist sätt. Detta då yrkesverksamma använder evidensbaserade riskbedömningsinstrument för att identifiera möjliga riskfaktorer (Belfrage, Strand, Storey, Gibas, Kropp, Hart & Kovera, 2012; NCK, u.å). Ett förebyggande arbete som bedrivs utan bakomliggande evidens kan stjälpa och bidra till utsatthet istället för att hjälpa (SOU

2015:55). Den aktuella studien syftar därmed till att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska

modellen.

Metod

För att besvara studiens syfte gällande yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen användes en kvalitativ ansats (Yin, 2013). Materialet till studien samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med deltagare från olika organisationer vilka ansågs relevanta för att kunna besvara studiens syfte. Flera olika organisationer valdes för att få en bredd i studien och för att se hur olika organisationer upplever mäns våld mot kvinnor. Yrkesverksamma användes som deltagare i studien då de sedan tidigare innehar kunskap utifrån sitt yrke om möjliga riskfaktorer. Denna förkunskap ansågs vara viktigt då deras kunskap om möjliga riskfaktorer sattes i relation till

den socio-ekologiska modellen. Då studien syftade till att testa de yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen användes ett deduktivt förhållningssätt (Yin, 2013). Frågorna i intervjuguiden var baserade på de fyra nivåerna som återfinns i den socio-ekologiska modellen; individen, relationer, samhälle och strukturell.

Deltagare

Till studien användes ett strategiskt urval, vilket innebär att personer från organisationer som ansågs vara relevanta för studiens syfte valdes ut till genomförandet av intervjuer (Silverman, 2015). Studien syftade att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen, därav var det ett krav att deltagarna var verksamma inom området och hade kunskap i ämnet. För att få olika

synvinklar och upplevelser från de yrkesverksamma rekryterades deltagare strategiskt från olika organisationer. Samtliga deltagare var yrkesverksamma i en svensk medelstor stad. Urvalsprocessen skedde via mail där tolv personer från relevanta organisationer kontaktades och tillfrågades om deltagande i den aktuella studien. Av de tolv personer som kontaktades hade fem deltagare tid och möjlighet att medverka i studien. Dessa fem var alla

yrkesverksamma inom ämnet mäns våld mot kvinnor. Således fanns ett bortfall i studien på sju personer (Yin, 2013).

Representanter från en mansmottagning och en tjejjour kontaktades eftersom dessa ansågs ha upplevelser som ligger nära förövare respektive offer. Frivården kontaktades då de har upplevelser utifrån ett behandlande perspektiv. Länsstyrelsen kontaktades på grund av att de ansågs ha övergripande upplevelser utifrån såväl nationellt och regionalt perspektiv. Slutligen kontaktades även polisen då de i sitt dagliga arbete, både patrullerande och

utredningsarbete, kommer i kontakt med män som utövar våld mot kvinnor, men också med kvinnorna som är offer för våldet.

Tabell 1

Organisationer representerade i studien

Organisation Antal deltagande

Länsstyrelsen 1st Frivården 1st Tjejjour 1st Mansmottagning 1st Polisen 1st Material

För att besvara syftet med denna studie har material samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer (Silverman, 2015; Yin, 2013). Vid användning av

semistrukturerade intervjuer ställdes öppna frågor utifrån en intervjuguide (se Bilaga 1). De öppna frågorna lämnade utrymme för eventuella följdfrågor vilka inte behövde finnas med i intervjuguiden. Om det bedömdes nödvändigt kunde följdfrågor användas av intervjuaren för att få deltagaren att utveckla sina svar på de ställda frågorna.

Intervjuguiden bestod av 13 frågor där fyra var av inledande karaktär, såsom “Vill du beskriva den verksamhet där du jobbar och hur den arbetar med mäns våld mot kvinnor?”. De inledande frågorna användes för att värma upp deltagaren inför den huvudsakliga intervjun och därmed inte gå direkt på de djupgående frågorna. Efter de inledande frågorna ställdes frågor som hörde till huvuddelen av intervjun. Ett exempel på en sådan fråga var “Enligt din uppfattning, finns det några typiska personlighetsdrag som karaktäriserar män som brukar våld mot kvinnor? Ge exempel.”. Då intervjun var av semistrukturerad karaktär gavs det utrymme att ställa följdfrågor likt “Kan du förklara hur du menar/Vill du utveckla?” om ett svar av intervjuaren bedömdes vara ofullständigt. Innan intervjun avslutades ställdes en fråga där deltagaren gavs möjlighet att tillägga information denne ansåg missats under intervjun eller som anses vara av vikt för studiens syfte.

Procedur

När deltagarna som valts utifrån studiens syfte kontaktats bestämdes tid och plats för intervju med varje deltagare. Intervjuerna ägde rum år 2019 under vecka 18 och 19 och varje intervju tog ungefär 30 - 60 minuter att genomföra. Intervjuerna hölls i ett enskilt rum hos

organisationen i fråga eller på Örebro universitet. Utöver deltagaren fanns de tre författarna av studien i rummet under intervjun. Dessa tre författarna hade olika roller, varav en ansvarade för att ställa frågor utifrån intervjuguiden samt eventuella följdfrågor. De övriga författarna ansvarade för tidtagning, eventuell ljudinspelning samt observation av kroppsspråk och ansiktsuttryck, något en ljudinspelning inte tar upp men som kan vara av relevans.

Observationer som ansågs vara av vikt antecknades under intervjun. Innan intervjun kunde påbörjas fick deltagaren både muntligt och skriftligt (se Bilaga 2) information kring studiens syfte, etiska aspekter, vad personens deltagande innebär och hur uppgifterna kommer att hanteras. I informationsbrevet fanns även kontaktuppgifter till författarna om frågor eller reflektioner skulle uppstå efter intervjun. Informationsbrevet fick deltagarna behålla efter att intervjun avslutats. När deltagaren läst igenom informationsbrevet fick denne även skriva på en samtyckesblankett. När blanketten var påskriven gav deltagaren sitt samtycke till att vara med i studien. I samtyckesblanketten fick deltagarna även ta ställning till huruvida de

godkände om intervjun spelades in eller ej. Först när detta var gjort kunde intervjun påbörjas. Intervjun genomfördes med stöd av den intervjuguide som tidigare utformats och utefter svaren deltagaren gav på dessa frågor ställdes följdfrågor eller uppföljande frågor kring sådant som ansågs relevant för studiens syfte. Vid slutet av intervjun gavs samtliga deltagare

möjlighet att komplettera med information denne ansåg vara relevant eller ville berätta mer om. När intervjun avslutats transkriberades den nära i tid till intervjutillfället och

kompletterades med de anteckningar som förts under intervjun. Materialet förstördes efter studiens slutförande då det endast var insamlat för studiens syfte och inget annat.

Som resultat av att intervjuguiden var av öppen karaktär kom deltagarna lätt in på ämnen som vid ett senare skede inte visades vara av större vikt för studien syfte. Exempel på ett sådant ämne var konsekvenser av mäns våld mot kvinnor, såsom samhällskostnader eller skador. Initialt genomfördes en analys på detta material vilket presenterades som resultat. Till följd av att ämnet inte låg inom ramen för studiens avgränsade syfte samt inte kunde härledas till den socio-ekologiska modellen ströks dock delarna om konsekvenser av mäns våld mot kvinnor från studien. Ytterligare ett ämne som upptog mycket tid av intervjuerna och som framkom vid analysprocessen var hur problematiken kring mäns våld mot kvinnor eventuellt skulle kunna hanteras för att minska. Då detta ämne inte gick i linje med syftet för den aktuella studien togs även detta, likt konsekvenser av våldet, bort från studien och dess resultat. Etik

För att skydda studiens deltagare uppfylldes de fyra forskningsetiska kraven; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2018). Informationskravet innebär att deltagarna ska informeras om den aktuella studiens syfte. Detta krav uppfylldes redan vid första kontakt med tilltänkta deltagare då författarna vid förfrågan om deltagande berättade vad studien syftar till. Studiens syfte redogjordes ytterligare vid intervjutillfället då deltagaren fick information muntligt samt läste igenom ett informationsbrev (se Bilaga 2) och skrev på en samtyckesblankett.

Samtyckeskravet innebär att studiens deltagare själva ska bestämma över sin medverkan och kunna avbryta när som helst under studiens gång utan några medföljande konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2018). Samtycke samlades in från deltagarna i den aktuella studien genom en samtyckesblankett som skrevs under och sparades av författarna.

Uppgifterna som samlades in om deltagarna samt deras svar under intervjun

behandlades med konfidentialitet, i enlighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2018). Uppgifterna förvarades även på ett sådant sätt att ingen obehörig kom åt dessa

uppgifter. Deltagarnas namn figurerar inte i texten, istället används den organisation de tillhör för att åtskilja dem. Deras arbetstitel presenterades inte i studien, då det finns risk att titeln skulle kunna möjliggöra identifiering av deltagarna.

Slutligen har även nyttjandekravet uppfyllts, vilket innebär att uppgifterna som samlats in under studiens gång endast har och kommer användas för denna studies syfte

(Vetenskapsrådet, 2018). Uppgifterna kommer inte användas i någon annan studie eller i kommersiellt syfte. Allt material som samlats in till studiens syfte förstördes efter studiens slutförande.

Utöver de fyra forskningsetiska kraven har andra aspekter tagits i beaktning. Deltagarna har själva fått välja huruvida intervjun skulle hållas på Örebro universitet eller i en lokal på den aktuella organisationen. På Örebro universitet kunde lokaler av neutral karaktär nyttjas medan lokaler på den aktuella organisationen eventuellt kunde öka känslan av trygghet och bekvämlighet för deltagaren.

Intervjuguiden utformades på sådant sätt att inga frågor kring egen utsatthet ställdes då det inte var i linje med studiens syfte, utan endast vilka upplevelser de yrkesverksamma har av mäns våld mot kvinnor. Därav anses frågorna inte vara av känslig karaktär. Innan intervjun startade förtydligade författaren som höll i intervjun för deltagaren att studien efterfrågar deras upplevelser som yrkesverksam och vill således inte samtala om egen utsatthet. Analys

För att analysera materialet från intervjuerna kom en tematisk innehållsanalys att användas (Graneheim & Lundman, 2004; Silverman, 2015). Det insamlade materialet analyserades utifrån olika teman och koder som återfanns i materialet. Koder och teman innehöll material

som var av relevans för den aktuella studiens syfte. Innehållsanalysen kom att bestå av flera olika steg vid genomförandet; sammanställning av data, demontering, remontering, tolkning av data samt slutsatser (Yin, 2013).

Det första steget vid den tematiska analysen var att sammanställa data (Yin, 2013). Det innebar att det insamlade materialet från intervjuerna transkriberades och sorterades utefter de olika deltagarna i studien. Steg nummer två i analyseringsprocessen, demontering, innebar att materialet bröts ner i mindre delar, meningsbärande enheter. Dessa enheter återfanns i

transkriberingen och bestod av meningar eller ord av relevans för studiens syfte (se Tabell 2). Enheterna plockades ur texten utan att kvalitén i dem försvann (Graneheim & Lundman, 2004). För att enheterna skulle bli mer lätthanterliga under analysen kortades de ner till mindre ord, så kallade koder. Koder kom senare att paras samman med andra koder, utifrån denna sortering bildades teman som beskrev en grupp av liknande koder. Vid bildning av teman blev innehållsanalysen av tematisk karaktär (Silverman, 2015). Vid steg tre i analysen, remontering, flyttades koderna mellan olika teman (Yin, 2013). Detta för att finna det tema där en kod passade bäst. Koderna sorterades in i tabeller, för att öka tydligheten och underlätta demontering- och remonteringsfasen.

I innehållsanalysen upprepades steg två och tre flera gånger, detta för att säkerställa att koderna hamnade under rätt tema och tillsammans med andra koder som berörde samma sak (Yin, 2013). När dessa steg upprepades kunde vissa koder tillkomma, försvinna eller kodas om, beroende på vad som ansågs vara relevant utifrån studiens syfte. Samtliga författare genomförde steg två och tre i analysen självständigt, vilket sedan jämfördes och diskuterades sinsemellan. Under steg fyra i analysen tolkades materialet, de teman och subteman som identifierats i de tidigare stegen. Materialet hade tidigare samlats i tabeller och dessa tabeller användes för att underlätta tolkningen. Det som gick att utläsa i tabellerna skulle spegla det fullständiga materialet som samlats in under intervjuerna. Även denna del av analysen gjorde författarna självständigt för att vid ett senare skede jämföra sina resultat och komma fram till slutgiltiga teman och subteman. Efter tolkningen drogs slutsatser, vilket var det femte och sista steget i analysprocessen. Slutsatserna kom att användas för att beskriva studiens resultat, vilket ska besvara den aktuella studiens syfte.

Tabell 2

Exempel på tillvägagångssätt vid tematisk innehållsanalys

Meningsbärande enheter Kod Subtema Tema

“det förekommer ju ganska mycket, att vi känner igen både målsägande och misstänkta, de kommer tillbaka, upprepat, målsägaren kan komma tillbaka, antingen med samma misstänkt gång efter annan”

Återkommande förövare

Våldsutövaren Individen

“det vi tänker är väl egentligen att det är den här strukturen i samhället, att män är överordnade kvinnor, att det finns normer kring, kring det”

Könsmaktordning Samhällsstrukturer Strukturer

“Ja men kombinationen är väl liksom plötslig förändring i livet ihop med kanske då andra saker”

Livsförändringar Utlösande faktorer Miljö

Resultat

Syftet med den aktuella studien var att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen. Utifrån de intervjuer som genomförts har tre centrala teman och sju subteman framkommit (se Figur 2). Temana som framkom vid analysen var individen, miljön och strukturer vilka presenteras nedan.

Figur 2. Teman och subteman utifrån studiens resultat.

Individen

Personlighetsdrag Uppväxt-förhållanden Våldsutövare

Miljö

Sociala närmiljön Utlösande faktorer

Strukturer

Maskulinitets-normer Samhällsstrukturer

Individen

Individuella faktorer är något som lyfts fram i intervjuerna med yrkesverksamma från de olika organisationerna gällande mäns våld mot kvinnor. Deltagarna menar att individuella faktorer kan påverka mannen att utöva våld mot kvinnor. Under temat Individen har tre subteman skapats; personlighetsdrag, uppväxtförhållanden och våldsutövaren.

Personlighetsdrag.Deltagarna i studien talar om att det finns återkommande personlighetsdrag hos de män som utövar våld mot kvinnor. Återkommande i intervjuerna med samtliga deltagare är att det inte går att identifiera någon viss typ av man som utövar våld mot kvinnor, men det finns dock personlighetsdrag som är utmärkande hos vissa förövare. Det kan exempelvis vara aggressivitet, lättkränkthet, narcissism, dålig självkänsla och omogen personlighet. “...lite överdrivet kontrollbehov kanske, lättkränkthet, är ju liksom faktorer som spelar in.” (Polisen, 2019). Personlighetsdragen kan vara en faktor på individuell nivå som förklarar varför män utövar våld mot kvinnor. Även behovet av kontroll av kvinnan sägs kunna vara en bidragande faktor. Kontrollbehovet kan grunda sig i mannens personlighet.

Uppväxtförhållanden.Mannens uppväxtförhållande syftar till att förklara hur hans miljö och relationer såg ut under uppväxten, vilket kan ha bidragit till ett våldsamt beteende som påverkar mannen och som han bär med sig upp i vuxen ålder. Att mannen under sin uppväxt bevittnat våld, haft ett destruktivt levnadssätt eller vuxit upp i ett socioekonomiskt utsatt område, framkommer av deltagarna kunna påverka honom att utsätta kvinnor för våld. En man med trygga föräldrar, som fått kärlek och omtanke under uppväxten menar deltagarna inte utövar våld mot kvinnor i samma utsträckning som de män som inte haft dessa goda förutsättningarna under uppväxten.

Vad jag tycker är det viktigaste det är ju liksom det här att människor oavsett kön får en bra uppväxt, det låter, men förstå alltså att det här med att se barns utsatthet och stötta familjer som har det svårt för att det här sprider sig liksom från generation till generation.

(Mansmottagning, 2019)

Att mannen själv blivit våldsutsatt under sin uppväxt kan ha påverkan i två riktningar, å ena sidan kan det ha en motverkande effekt då mannen själv har insikt i hur det är att vara utsatt och av den anledningen inte vill utsätta någon annan för våld. Å andra sidan kan det leda till att mannen utsätter andra för våld likt det han själv blivit utsatt för, då han inte upplever våldet som avvikande beteende utan något vanligt förekommande.

Våldsutövaren. Enligt de yrkesverksamma deltagarna i studien är det svårt att identifiera en viss typ av man som utövar våld mot kvinnor. Som tidigare nämnts karaktäriseras en del av de våldsamma männen av exempelvis lättkränkthet eller dålig självkänsla, men samtliga deltagare trycker på vikten av att det är väldigt många olika typer av män som utövar våld mot kvinnor. Männen kan tidigare brukat våld, gentemot en partner eller mot andra personer, men det finns däremot ingen mall över hur en man som utövar våld mot kvinnor är eller beter sig och det blir således svårt att generalisera.

Om man tittar på kvinnor som utsätts för våld av en närstående man, alltså våld i nära relation så kan man ju inte peka ut en specifik grupp, man kan inte säga att det är en viss typ av män eller som har en viss typ av bakgrund eller som är missbrukare eller som inte har något jobb eller så, utan det vi kan säga ifrån forskning och från kvinnor som är utsatta är att dom, att dom män som utsätter kvinnor för våld i nära relation är ju vem som helst, faktiskt. (Länsstyrelsen, 2019)

Deltagarna uttryckte under intervjuerna att män som utövar våld mot kvinnor går att hitta i alla samhällsklasser. De menar att män som brukar våld mot kvinnor finns överallt i samhället och således går det inte att säga att det enbart är socialt utsatta män som begår våldsbrott mot kvinnor. De yrkesverksamma som deltagit i studien menar att dessa män finns i alla

samhällsklasser, överallt i samhället, vilket gör det svårt att identifiera dessa innan våldet brutit ut.

Miljön

Den miljö mannen befinner sig i har visat sig kunnat vara både gynnsam och missgynnsam för mäns våld mot kvinnor. Vid de intervjuer som genomförts för studiens syfte har den sociala närmiljön och utlösande faktorer identifierats som viktiga subteman vid mäns våld mot kvinnor.

Sociala närmiljön.Att befinna sig i en social miljö som kännetecknas av

dysfunktionella förhållanden, hederskultur och som legitimerar våld menar deltagarna kan vara en risk för mäns våld mot kvinnor. Den sociala närmiljön innefattar miljön som mannen befinner sig i för tillfället eller som han befann sig i vid våldsutövandet, därav skiljer sig detta subtemat från uppväxtmiljö. Beroende på den sociala närmiljö, vilka personer som finns i mannens närhet, kan mannen och hans beteende påverkas, i både positiv och negativ

bemärkelse. En social närmiljö som är våldstillåtande kan missgynna mannen då hans sociala umgänge inte kommer markera att våldet utövat mot den kvinnliga partnern är fel.

Vad har man för socialt nätverk. Vad har man för kompisar. Så jag skulle säga umgänge och föräldrar. Saknar man dom skyddsfaktorerna, att få kärlek och omtanke, tak över huvudet, mat, de här basala funktionerna. Har du inte dom i livet då tror jag det är svårt. (Frivården, 2019)

Utlösande faktorer.Samtliga deltagare i studien har nämnt alkohol- och/eller drogpåverkan som möjlig utlösande faktor till varför våldet sker, däremot inte som en grundläggande orsak. Alkohol eller droger kan bidra till att män tappar kontroll över ett beteende de hållt inom sig i ett nyktert tillstånd. Några utav deltagarna påpekar att det inte behöver vara ett missbruk av alkohol eller droger utan “endast” en påverkan av någon substans. Andra faktorer som uppgetts vara utlösande för våldet är plötsliga och oväntade förändringar i mannens liv likt plötslig arbetslöshet, att bli förälder eller hot om separation.

Men sen så är det ju det som utlöser väldigt mycket, det är ju hot av separation, alltså det här att kvinnan, vad som händer i relationen att kvinnan ska lämna då och så där va, att det utlöser mer så att säga. Det kan ju vara väldigt starkt utlösande faktor och sen är det faktiskt så att man ser en ökad problematik när de får barn. Då växer ofta mycket sådant som man på något vis har kunnat hålla i schack kanske, men man själv möter det här lilla barnet då så växer ju så att säga egna primitiva känslor och behov som inte har blivit tillgodosedda och man känner sig stressad och vet inte hur man ska bära sig åt och så va och känner sig otillräcklig.

(Mansmottagning, 2019)

Till följd av oväntade förändringar i mannens liv kan beteende som tidigare inte gett sig uttryck plötsligt utlösas. De oväntade förändringarna kan uttryckas i form av våldsamt beteende mot kvinnan i förhållandet och vara ett resultat av den stress mannen upplever. Strukturer

Det finns strukturer i samhället som rättfärdigar mäns våld mot kvinnor. Studiens deltagare har genomgående talat om maskulinitetsnormer och samhällsstrukturer som faktorer vilka påverkar mäns våld mot kvinnor. Maskulinitetsnormer och samhällsstrukturer blev således subteman som presenteras nedan. Maskulinitetsnormer används för att beskriva hur de yrkesverksamma upplever att män ska bete eller uttrycka sig medan samhällsstrukturer syftar att förklara hur män ska uppträda gentemot sin omgivning.

Maskulinitetsnormer.

Deltagarna i den aktuella studien lägger stor vikt vid normer

kring hur män ska vara och bete sig som en möjlig riskfaktor till varför de utövar våld mot en

kvinnlig partner. Enligt deltagarna ska en normativ man vara stark, stabil och ta beslut enligt en upplevd mansroll. Utöver det ska män inte gråta eller visa sig svaga.

Men rent allmänt så är det ju mycket mera att killarna präglas utav att dom ska vara tuffa och lite förakt liksom för tjejer och visa att dom ska sätta på och liksom ja och det är hela

ordbruket hur de socialiseras till män alltså att de ska ta för sig och liksom inte vara några mesar och sådär… (Mansmottagning, 2019)

Deltagarna i studien upplever att en del av de män de kommit i kontakt med i sitt yrke

uppvisar kvinnoförakt samt besitter en nedvärderande kvinnosyn, både i hur de beter sig samt hur de uttrycker sig språkligt.

Samhällsstrukturer.

Deltagarna uttrycker att samhällsstrukturer kan ligga till grund för

mäns våld mot kvinnor. Det kan röra sig om en könsmaktsordning i samhället där män

upplever att de bör vara överordnad kvinnan och att de således har rätt att utöva makt och våld gentemot kvinnan. Dessa samhällsstrukturer återfinns i samtliga åldrar. Pojkars våldsamma beteende gentemot flickor ursäktas till viss grad och avstyrs inte i tillräckligt stor utsträckning under uppväxten “...alltså från att man är barn får man lära sig att om man som tjej blir slagen utav en kille så säger man ofta att ja men han tycker om dig” (Tjejjour, 2019). Därutöver har män historiskt sett innehaft en viss äganderätt över kvinnor.

Männen har ju haft något slags juridiskt och ja liksom rätt till sin kvinna ungefär som han får slå henne och han äger hennes pengar och allting va. Så det finns väl någonting kvar i det där att en man då som tappar kontrollen över sin familj känner sig lite oförmögen och otillräcklig. (Mansmottagning, 2019)

I intervjuerna uttrycks att möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor går att härleda till politiken. Detta då samhället anses vara uppbyggt på patriarkala strukturer där män besitter makten. Att män med makt dessutom uttrycker våldsacceptans eller nedvärderar kvinnor kan influera män att bruka våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor kan inte minska om

samhället fortsätter styras av män som upprätthåller strukturer där våld accepteras och kvinnor nedvärderas.

Diskussion

Syftet med den aktuella studien var att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen.

Resultaten i den aktuella studien återspeglar den socio-ekologiska modellen i hög utsträckning men det finns en rad skillnader, vilka kommer att diskuteras närmare i kommande avsnitt. Något av betydelse är att nivån relationer från den socio-ekologiska modellen återfinns i samtliga teman och skapar således inget eget tema.

Teoretisk koppling

Syftet med studien var att sätta de yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen. Till följd av detta utformades intervjuguiden efter de fyra nivåerna från socio-ekologiska modellen. Intentionen var att vid analys kunna identifiera fyra subteman som återspeglar dessa fyra nivåer och således ha en förankring till tidigare teori samt forskning, så blev dock inte fallet. I den socio-ekologiska modellen återfinns, som tidigare beskrivits, relationer som en av de fyra nivåerna. I modellen avser nivån innefatta de relationer som påverkar mannen att bruka våld. Vid analys av material från intervjuerna i den aktuella studien gjordes en iakttagelse av vikt. Till skillnad från övriga nivåer, vilka identifierades som relativt självständiga, var relationer en

genomgående faktor för samtliga nivåer, därav blev det inget självständigt tema. Koder som beskrev relationer gick att återfinna under samtliga teman.

Under temat individen handlar relationer dels om den till sina föräldrar eller andra förebilder under uppväxten men även den relation mannen har till sig själv, om han är trygg i sig själv eller inte. Relationerna under temat miljö syftar till de som finns i mannens sociala miljö, personer han har relationer till som kan påverka honom till att utöva våld mot kvinnor. Relationer berördes även i temat strukturer då mannens relation till kvinnan han utövar våld mot påverkas av de samhällsstrukturer och maskulinitetsnormer som finns. Till följd av att relationsnivån har genomsyrat samtliga teman och subteman var det problematiskt att finna ett resultat av relationsnivån på liknande sätt som resultat funnits kring de tre andra nivåerna. Övriga tre nivåer har blivit självständiga teman.

Likt relationer har även förebilder varit ett återkommande ämne i intervjuerna och därmed även i den tematiska innehållsanalysen. Förekomsten av mindre bra förebilder ses, enligt de yrkesverksamma, som en möjlig riskfaktor till varför män utövar våld mot kvinnor. Förebilder återfinns i form av personer eller nära vänner männen ser upp till. Under

uppväxten kan vuxna individer i barns närhet, likt idrottstränare eller föräldrar, agera som förebilder i flera olika miljöer där barn påverkas. Närvaro av goda förebilder inom såväl familjen som i skolan och idrotten kan dock motverka en individ att falla i de negativa strukturer som finns i samhället. Goda förebilder kan medföra en större motkraft till att leva i

en så kallad machokultur eller upprätthålla samhällets patriarkala strukturer. Dessa förebilder kan på så vis vara en del av ett förebyggande arbete gällande mäns våld mot kvinnor.

Merparten av resultaten från den aktuella studien stämmer överens med den socio-ekologiska modellen. Trots att nivån relationer inte ansågs ha karaktär att utgöra ett eget tema i den aktuella studien fanns det dock en viss likhet med modellen. De övriga tre nivåerna från den socio-ekologiska modellen kunde återfinnas i form av temana individen, miljö och strukturer. Dessa tre teman stämde väl överens med motsvarande nivåer i den

socio-ekologiska modellen. Med hjälp av modellen går det att identifiera riskfaktorer hos mannen utifrån de fyra nivåerna. Genom att identifiera dessa riskfaktorer samt vilka nivåer dessa innefattar skapas bättre förutsättningar för användandet av rätt interventioner, och därigenom bättre förutsättningar för att förebygga mäns våld mot kvinnor,

Denna studies resultat i förhållande till tidigare forskning

De resultat som identifierats i den aktuella studien besitter många likheter men även ett fåtal skillnader från tidigare forskning som finns på ämnet mäns våld mot kvinnor. Dessa likheter och skillnader kring faktorer som påverkar mäns våld mot kvinnor presenteras nedan.

Tidigare forskning påpekar att män som utövar våld mot kvinnor kommer från

dysfunktionella uppväxtförhållanden där de själva bevittnat eller utsatts för våld samt haft ont om pengar (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007; Carr & Vandeusen, 2002; Montalvo-Liendo, Matthews, Gilroy, Nava & Gangialla, 2018; Nybergh, Taft, Enander & Krantz, 2013). De yrkesverksamma i den aktuella studien har tryckt på att våldet utövas av män som återfinns i samhällets alla olika klasser. Deltagarna menar att det inte går att peka ut en viss typ av man som våldsutövare, de lever olika liv och har haft olika sorters uppväxter, vilket går emot en del av den tidigare forskning som finns (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007; Carr & Vandeusen, 2002; Montalvo-Liendo, Matthews, Gilroy, Nava & Gangialla, 2018; Nybergh, Taft, Enander & Krantz, 2013). Det förekommer dock forskning som talar för det deltagarna lyfter, att män som brukar våld mot kvinnor inte är en homogen grupp (Cavanaugh & Gelles, 2005; Dixon & Browne, 2003).

Likt tidigare forskning (Reed m.fl., 2008) anses förebilder ha stor betydelse även i denna aktuella studien. Deltagarna bekräftar att objektifiering av kvinnor sprider sig samt att detta kan leda till ett våldsamt beteende mot kvinnor. Till skillnad från viss tidigare forskning menar deltagarna dock att förebilder inte enbart finns inom manliga bekantskapskretsar, utan förebilder går även att påträffa på platser såsom skolan eller inom idrotten. Dessa förebilder kan påverka i en positiv såväl som i en negativ anda.

Psykisk ohälsa kan vara en riskfaktor till mäns våld mot kvinnor på individuell nivå (Belfrage & Rying, 2004; Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007; Hart, Dutton & Newlove, 1993). I den aktuella studien går det dock inte att bekräfta detta faktum. Deltagarna talar inte om psykisk ohälsa i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att det anses ha stor betydelse utifrån deras erfarenhet. Däremot går det att identifiera faktorer deltagarna tar upp vilka kan leda till psykisk ohälsa, likt arbetslöshet eller hot om separation. Sådana faktorer kan verka utlösande för våldet men behöver inte ligga till grund för det. Även alkoholkonsumtion kan ses som en utlösande faktor då det kan bidra till att män tappar självkontrollen och utövar våld mot sin partner vilket de inte hade gjort i ett nyktert tillstånd (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012). Deltagarna i den aktuella studien talar om alkoholpåverkan som en möjligt utlösande faktor då männen förlorar kontroll över sitt beteende.

Forskning visar att maskulinitetsnormer kan ha en inverkan på mäns våld mot kvinnor (Berke, Reidy, Gentile & Zeichner, 2019; Reidy, Berke, Gentile & Zeichner, 2014). Enligt deltagarna i denna studie ligger dessa maskulinitetsnormer till grund för problematiken, vilket kan likna den krock som tidigare forskning beskriver mellan en mans uppfattning om sig själv och samhällets normer om maskulinitet. Dessa maskulinitetsnormer ligger även till grund för den könsmaktsordning som råder i samhället där män anses vara överordnad kvinnor (End Violence Against Women, 2011).

Forskning som pekar på att generell kriminalitet och attityder kan vara riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor (Capaldi, Knoble, Shortt & Kim, 2012; Markowitz, 2001)

överensstämmer med de resultat som den aktuella studien funnit kring dessa faktorer. De yrkesverksamma som deltagit i studien menar att en positiv attityd till våldsbrott ökar risken för att dessa faktiskt ska begås. Denna attityd kan påverkas av bland annat mannens sociala närmiljö eller uppväxtmiljö, en miljö som legitimerar ett våldsamt beteende påverkar mannens syn på våldsbrott till något som är accepterat, dels av mannen själv men också av hans sociala närmiljö. Resultatet visar även att annan brottslighet utöver våldsbrottslighet kan vara en bidragande faktor till att ett våldsamt beteende senare utvecklas. De resultat som den aktuella studien funnit överensstämmer med den tidigare forskning som identifierats och använts som grund i studien.

Styrkor och brister med aktuell studie

En identifierad brist i den aktuella studien är att endast en person har representerat varje organisation. Flertalet av deltagarna hade dessutom erfarenheter av tidigare arbete kring mäns våld mot kvinnor, i andra organisationer. Således är det svårt att utesluta att deras upplevelser enbart härstammar från deras arbete vid den aktuella organisationen och inte från tidigare

arbetslivserfarenheter. Det går även att spekulera i huruvida val av arbete kan vara baserat på ett eget samhällsintresse. Det går inte att utesluta att deltagarna valt yrke beroende på att de sedan tidigare haft intresse i frågor som rör mäns våld mot kvinnor. I de fall går det inte heller att utesluta att det som i den aktuella studien uppges vara yrkesverksammas upplevelser egentligen är baserat på personliga åsikter. Ovan nämnda faktorer gör det svårt att garantera att resultatet är representativt för hela organisationen de yrkesverksamma representerar i studien.

Intervjuguiden som legat till grund för intervjuerna är inte baserad på tidigare forskning och kan därför tappa validitet (Yin, 2013). Vad som kan anses vara en styrka är dock att merparten av frågorna utgick från den socio-ekologiska modellen och dess fyra nivåer.

Under de intervjuer som genomförts för studiens syfte återkom deltagarna, i större utsträckning än förväntat, till vilka förändringar som behöver ske för att problematiken kring mäns våld mot kvinnor ska minska. Det kunde exempelvis ge sig uttryck i att deltagarna beskrivit hur samhällsstrukturer ser ut och påverkar män att bruka våld mot kvinnor, deltagarna följde sedan själva upp med förslag på hur detta skulle kunna motverkas. Detta faktum ansåg författarna vara oväntat men i positiv mening då det bekräftade att frågorna i intervjuguiden var av öppen karaktär.

En styrka med föreliggande studie är arbetsprocessen vid den tematiska analysen. Arbetsprocessen har inneburit att samtliga författare enskilt har plockat ut meningsbärande enheter och kodat dessa. Koderna har sedan jämförts författarna emellan för att säkerställa att tolkning har skett på liknande sätt. Efter diskussion har författarna gemensamt bestämt vilka koder som ska användas vid analysen. Proceduren upprepades på samtliga transkriberingar för att säkerställa att författarna sedan utgått från samma underlag av koder när skapande av teman och subteman har fortgått. Likt arbetsprocessen vid kodningen har författarna även här arbetat självständigt. Resultaten har sedan jämförts och diskuterats, vilket låg till grund för det slutliga resultatet. Då författarna först enskilt har genomfört analysen och sedan jämfört med varandra minskade risken att material av vikt missats. Syftet med arbetsprocessen vid den tematiska analysen var att säkerställa att författarna tolkat materialet på liknande sätt och därmed stärkt interbedömarreliabiliteten (Yin, 2013). Arbetsprocessen stärkte även validiteten då den syftade till att säkerställa att de teman och subteman som framkommit återspeglar intervjuerna på ett korrekt sätt.

Framtida arbete kring mäns våld mot kvinnor

För att minska problematiken kring mäns våld mot kvinnor krävs det förändring i hela samhället och dess strukturer. De möjliga riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor som

identifierats i den aktuella studien återfinns i tidigare forskning samt i den socio-ekologiska modellen. Enligt de yrkesverksamma som deltagit i studien är det även av stor betydelse att pojkar eller män som innehar möjliga riskfaktorer till att utveckla ett våldsbeteende

identifieras tidigt, detta för att kunna förhindra utveckling av beteendet. Ett tidigt

förebyggande arbete kan ske i förskola, skola och genom fritidsaktiviteter, likt idrott. Goda förebilder i dessa verksamheter är av denna anledning av stor betydelse för förändring i samhället. Utöver detta anser vi att det även är av stor vikt att utveckla arbetet med de män som redan utövat våld mot kvinnor. Detta då tidigare våldsutövande, som förut nämnts i studien, är en av de största riskfaktorerna för framtida våldsbrott (Montalvo-Liendo,

Matthews, Gilroy, Nava & Gangialla, 2018). Att förhindra att ett våldsamt beteende utvecklas kan dessutom göras genom stödfunktioner i samhället likt mansmottagningar och mansjourer vilka kan bistå männen att få kontroll över problemet.

Utifrån tidigare forskning, den socio-ekologiska modellen samt de yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer grundar sig problematiken kring mäns våld mot kvinnor i stor utsträckning i de rådande samhällsstrukturerna. Samhället befinner sig i ständig

utveckling och forskning följer denna efter bästa förmåga. Även om forskning fortsatt bedrivs och följer samhällets utveckling så påpekar flertalet av studiens deltagare att förändringar inte endast kan ske med hjälp av utökad kunskap, det behöver även tas politiska krafttag som berör hela samhället. Även om de yrkesverksamma har en central del i arbetet kring mäns våld mot kvinnor krävs det också att samhället tar sitt ansvar i förändringsarbetet gällande samhällsstrukturer och maskulinitetsnormer.

Forskning för framtiden. Genom att fortsätta bedriva forskning av god kvalitét kan förlegade teorier om vilka möjliga riskfaktorer som föreligger mäns våld mot kvinnor undvikas. Med ett forskningsfält som ligger i framkant och följer samhällets utveckling får de yrkesverksamma de bästa möjligheterna att motverka mäns våld mot kvinnor.

För att identifiera vilka faktorer som möjligen kan leda till våldsutövning gentemot en partner används idag riskbedömningsinstrument (Belfrage, Strand, Storey, Gibas, Kropp, Hart & Kovera, 2012; NCK, u.å). Ett av dessa, B-SAFER, är framtaget specifikt för att användas av poliser i deras arbete. Detta riskbedömningsinstrument har vid tidigare forskning visats vara effektivt (Belfrage & Strand, 2008). Annan forskning som utvärderat instrumentet går dock i annan riktning (Svalin, Mellgren, Torstensson-Levander & Levander, 2018). Studien visar att B-SAFER har en begränsad träffsäkerhet och att de bedömningar som görs med hjälp av instrumentet inte är mycket bättre än slumpen. Detta resultat kan bero på att